Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

1

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag wn
gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön; given
Stockholms slott den 4 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande dels av kyrkomötets bifogade
skrivelse den 25 oktober 1926, nr 9, i anledning av väckt motion med förslag
till lag om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande
å innehavare av prästerlig emeritilön, dels ock närlagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1927, föreslå
riksdagen att för dess del antaga härvid fogade förslag till lag om
gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare
av prästerlig emeritilön.

GUSTAF.

N. J. F. Almkvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 sand.

23 käft. (Nr 27—28.)

I

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

FÖRSLAG

till

Lag om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å
innehavare av prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas som följer:

A.innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästerskapets
änke- och pupillkassas försäkringsfond skall gäldas av kyrkofonden.

De närmare föreskrifterna angående avgiftens inbetalning till kassan
meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å den dag, Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

3

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 9, i anledning av väckt motion
med förslag till lag om gäldande ur kyrkofonden i
visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare av
prästerlig emeritilön.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 7.)

TILL KONUNGEN.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 9, har hemställts, att kyrkomötet
ville för sin del antaga följande

LAG

om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare
av prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas som följer:

A innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästerskapets
änke- och pupillkassas försäkringsfond skall gäldas av kyrkofonden.

De närmare förskrifterna angående avgiftens inbetalning till kassan meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft å den dag, Konungen bestämmer.

I motionen har anförts huvudsakligen följande.

Enligt de nya bestämmelser, som föreslagits för prästerskapets änke- och
pupillkassa såsom en förutsättning för antagandet av de ändrade bestämmelserna
rörande tjänst- och nådåret, skulle delägarna i nämnda kassa för
den ifrågavarande nya pensionsförmånen betala en årlig avgift, motsvarande
1.5 procent av delaktighetsbeloppet i kassan, intill dess de uppnått 75
års ålder. Denna avgift skulle bestridas av dem själva, men i själva
verket skulle avgiften bäras av den löneförhöjning, som, motsvarande för
ordinarie präster 1.5 procent av delaktighetsbeloppet och till extra ordinarie
präster utgående med 60 kronor årligen, tillika skulle enligt förslaget beviljas
dem. Löneförhöjningen skulle beträffande ordinarie präster utgå av
samma medel, varmed avlöningen bestredes, och beträffande extra ordinarie
präster ur kyrkofonden. Däremot vore det ej sörjt för att präst, som tillträtt
emeritilön före fyllda 75 års ålder, erhölle hjälp till avgiftens erläggande.

Den orättvisa, som läge häri, vore så mycket större, som den skulle
drabba präster med väsentligt reducerade inkomster och efter ett långt livs
oförvitlig tjänstgöring.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Det syntes icke höra möta några betänkligheter att ur kyrkofonden åt
dessa emeriterade präster — liksom åt de extraordinarie prästerna — bereda
medel till de nya pensionsavgifternas gäldande. Då emellertid otvivelaktigt
svårigheter skulle möta att göra detta i form av tillskott till emeritilönen,
torde, enligt motionärens förmenande, pensionsavgifterna i detta
fall få ifrån kyrkofonden direkt inbetalas till änke- och pupillkassan. Lagbestämmelser
härom syntes kunna redan nu antagas, om ikraftträdandet
finge anstå till dag framdeles, som Kungl. Maj:t bestämde, efter det kassan
definitivt ombildats.

Kyrkomötet erinrar därom, att den orättvisa, som, därest de föreslagna
nya pensionsbestämmelserna antoges utan den i motionen åsyftade kompletteringen,
otvivelaktigt skulle drabba de emeriterade prästerna, tidigare uppmärksammats
av änke- och pupillkassans fullmäktige. På sätt nämligen
framgår av det vid Eders Kungl. Maj:ts ovannämnda skrivelse fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 23 september 1926 hava
kassans fullmäktige i sitt den 31 augusti 1926 avgivna underdåniga yttrande
rörande 1925 års ecklesiastika pensionssakkunniges framlagda förslag
till förnyat reglemente för kassan erinrat om att för reglementsförslagets
tillämpning erfordrades ny författning med föreskrift, att kyrkofonden skulle
utbetala pensionsavgiften till den föreslagna nya försäkringsfonden åt emeriti,
intill dess de fyllt 75 år. Fullmäktige framhöllo i anslutning därtill,
att det måste anses obilligt, om emeriti själva skulle få betala denna pensionsavgift,
då alla andra delägare i kassan vore därifrån befriade.

Departementschefen anförde i denna fråga till statsrådsprotokollet följande.

Det tillmötesgående av vad fullmäktige ifrågasatt beträffande pensionsavgiften
för emeriti syntes icke lämpligen kunna ske på annat sätt än genom
att med visst belopp förhöja emeritilön, som utginge till präst, intill
dess han fyllt 75 år. För att motsvara avgiften kunde detta belopp ej
sättas i viss relation till den fastställda lönen. Det skulle alltså bliva nödvändigt
att fastställa förhöjningen till ett belopp motsvarande viss procent
av delaktighetsbeloppet, i följd varav bidraget kunde bliva olika även för
innehavare av lika stora emeritilöner.

Ehuru — yttrade departementschefen vidare — det av fullmäktige gjorda
påpekandet hade ett visst fog för sig, ansåge han sig dock icke hava tillräckliga
skäl att föreslå en lagändring i syfte att åt emeriti, som ej fyllt
75 år, bereda medel för gäldandet av ifrågavarande årsavgifter.

Kyrkomötet inser väl, att, såsom av departementschefen i hans nyssnämnda
yttrande antytts, ett ordnande av förevarande angelägenhet, på det sätt i
motionen föreslagits, skulle beträffande pensionsavgifterna från emeriti innebära
en avvikelse från de principer, vilka lagts till grund för den föreslagna
lagstiftningen på motsvarande område beträffande i tjänst varande präster.
För dessa skall nämligen enligt förslaget pensionsavgiften utgå i form av
lönetillskott, som dock omedelbart redovisas till änke- och pupillkassan. I

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27. 5

verkligheten kommer dock även för i tjänst varande präster pensionsavgiften
(lönetillskottet) att i flertalet fall utgå ur kyrkofonden.

Det synes kyrkomötet alltför obilligt, att en prästman, som under sin
krafts dagar icke behövt vidkännas någon utgift för ifrågavarande pensionsavgift,
skall, sedan han såsom gammal och mindre arbetsför blivit emeriterad
med minskade inkomster, bliva skyldig att gälda avgiften i fråga. För
att förebygga en slik obillighet, synes det kyrkomötet vara tillåtligt att göra
en mindre avvikelse från de former, som tillämpas på närliggande områden,
så mycket mera som det här gäller endast obetydliga utgifter för kyrkofonden.

Kyrkomötet får alltså tillkännagiva, att kyrkomötet för sin del antagit
följande förslag till

LAG

om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift, belöpande å
innehavare av prästerlig emeritilön.

Härigenom förordnas som följer:

A innehavare av prästerlig emeritilön belöpande pensionsavgift till prästerskapets
änke- och pupillkassas försäkringsfond skall gäldas av kyrkofonden.

De närmare föreskrifterna angående avgiftens inbetalning till kassan meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft å den dag, Konungen bestämmer.

Stockholm den 25 oktober 1926.

Underdånigst.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Ang. lag om
gäldande ur
kyrkofonden
i visst fall
av pensionsavgift,
belöpande
å
innehavare
av prästerlig
emeritilön.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyren, Ribbing, Metjbling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist redogör vidare för kyrkomötets
skrivelse den 25 oktober 1926, nr 9, i anledning av väckt motion med
förslag till lag om gäldande ur kyrkofonden i visst fall av pensionsavgift,
belöpande å innehavare av prästerlig emeritilön, och anför därefter:

Genom beslut den 26 november 1926 anbefalldes kammarkollegiet och
statskontoret att avgiva gemensamt utlåtande med anledning av kyrkomötets
ifrågavarande skrivelse; och hava ämbetsverken i sitt med anledning härav
den 13 december 1926 avgivna utlåtande anfört följande:

Då ämbetsverken lika med kyrkomötet finna det icke vara obilligt, att
präst som tillträtt emeritilön erhåller bidrag från kyrkofonden motsvarande
honom åliggande årsavgift för den nya pensionsförmån, som trätt i stället
för tjänst- och nådårsrätt, samt här tydligtvis är fråga om allenast obetydliga
utgifter för kyrkofonden, har lagförslaget icke givit anledning till anmärkning
från ämbetsverkens sida.

Den av kyrkomötet i dess skrivelse berörda frågan är en följd av de förändringar,
som av statsmakterna under år 1926 vidtogos för att åstadkomma
en förbättring i fråga om prästerskapets änke- och pupillpensionering.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har Kungl. Maj:t redan den
23 september 1926 haft denna fråga under omprövning men därvid på de
i kyrkomötets skrivelse omförmälda skäl icke funnit sig hava tillräcklig anledning
att föreslå en lagändring i det av kyrkomötet angivna syftet.

Då nu emellertid kyrkomötet för sin del, efter prövning av den i ämnet
väckta motionen, ansett sig böra antaga det av mig nyss föredragna lagförslaget,
i vilket det föreliggande spörsmålet blivit löst efter något andra
riktlinjer än dem som voro under övervägande, då frågan förra gången var
föremål för Kungl. Maj:ts prövning, och då vidare de över kyrkomötets
skrivelse hörda ämbetsverken biträtt kyrkomötets framställning, anser jag
mig böra förorda, att frågan nu jämväl måtte föreläggas riksdagen. Därest
icke någon åtgärd i nu ifrågavarande riktning vidtages, skulle de präster,
som avgått före 75 års ålder, genom de nya bestämmelserna rörande prästernas
änke- och pupillpensionering åsamkas en merutgift, som måste
bliva kännbar vid de små inkomster, som dessa i förtid emeriterade präster

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27. 7

åtnjuta. Det bör även erinras, att det endast är ett jämförelsevis ringa
antal präster, som komma i åtnjutande av emeritilön före uppnådda 75 års
ålder. Enligt vad jag under hand erfarit från statskontoret, uppgår antalet
av dem, som i egenskap av ordinarie präster erhållit emeritilön men ännu
icke uppnått 75 års ålder, till nio samt motsvarande antal emeriterade extra
ordinarie prästmän till tolv, och torde dessa siffror, om nu gällande bestämmelser
bibehållas, icke komma att för framtiden undergå någon större ökning.
Vid sådana förhållanden lärer den utgift, som kommer att förorsakas
genom gäldandet av de å här ifrågavarande prästerliga emeriti belöpande
pensionsavgifter, såvitt nu kan bedömas, kunna beräknas icke överstiga
1,200 kronor för år, och torde följaktligen vara utan någon nämnvärd betydelse
för kyrkofonden.

Föredraganden uppläser härefter ånyo förenämnda av
kyrkomötet antagna förslag till lag om gäldande ur kyrkofonden
i vissa fall av pensionsavgift, belöpande å innehavare
av prästerlig emeritilön samt hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte genom proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar föreslå riksdagen att för dess del
antaga berörda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.