Kungl. Mqj:ts proposition Nr 26.
17
Nr 26.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster; given
Stockholms slott den 4. januari 1927.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden
för den 23 september 1926 och den 4 januari 1927 samt
av kyrkomötets skrivelse den 3 november 1926, nr 35, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den
9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster, dels ock två
i ämnet väckta motioner, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
för dess del antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 2
och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för
präster.
GUSTAF
N. J. F. Almkvist.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 22 häft. (Nr 25—20.)
■2
18
Kungl. Maj:t,‘i proposition Nr 26.
FÖRSLAG
till
Lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910
(nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster.
Härigenom förordnas att 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 om
emeritilöner för präster skola hava följande ändrade lydelse:
2 §•
Emeritilön delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.
Grundbeloppet skall för ordinarie tjänstinnehavare motsvara åttio procent
av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid lönereglering,
fastställd på grund av lagen om reglering av prästerskapets avlöning,
eller, om sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren icke
vunnit tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylikt grundbelopp understiga
tretusentvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor för komminister,
ej heller överstiga fyratusenfemhundra kronor; och skall, där grundbeloppet
vid uträkning efter ovan angivna grund ej uppgår till jämnt tiotal
kronor, detsamma höjas till närmast högre tiotal.
För extraordinarie präst skall grundbeloppet utgöra ettusenfemhundra
kronor.
Fyllnadsbeloppet skall utgöra för ordinarie tjänstinnehavare det belopp,
som framgår av bifogade tab. A, och för extraordinarie präst fyrahundratjugutvå
kronor.
3 §.
Med iakttagande därav, att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i
främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundrasjuttiotusen
kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru
tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare,
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1927.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
19
Tabell A.
innefattande uppgift å det fyllnadsbelopp, som enligt 2 § i lagen
om emeritilöner för präster skall jämte nedan angivna grundbelopp
ingå i emeritilön.
Grundbelopp |
0 |
10 |
20 |
30 |
40 |
50 |
60 |
70 |
80 |
90 |
2,000 |
332 |
334 |
335 |
336 |
338 |
339 |
340 |
342 |
343 |
344 |
2,100 |
346 |
347 |
348 |
350 |
351 |
352 |
354 |
355 |
356 |
358 |
2,200 |
359 |
360 |
361 |
363 |
364 |
365 |
367 |
368 |
369 |
371 |
2,300 |
372 |
373 |
375 |
376 |
377 |
379 |
380 |
381 |
383 |
384 |
2,400 |
385 |
387 |
388 |
389 |
391 |
392 |
393 |
395 |
396 |
397 |
2,500 |
399 |
389 |
379 |
369 |
359 |
349 |
339 |
340 |
341 |
342 |
2,000 |
344 |
345 |
346 |
348 |
349 |
350 |
352 |
353 |
354 |
356 |
2,700 |
357 |
358 |
360 |
361 |
362 |
364 |
365 |
366 |
368 |
369 |
2,800 |
370 |
372 |
373 |
374 |
376 |
377 |
378 |
379 |
381 |
382 |
2,900 |
383 |
385 |
386 |
387 |
389 |
390 |
391 |
393 |
394 |
395 |
3,000 |
397 |
398 |
399 |
401 |
402 |
403 |
405 |
406 |
407 |
409 |
3,100 |
410 |
411 |
413 |
414 |
415 |
417 |
418 |
419 |
420 |
422 |
3,200 |
423 |
424 |
426 |
427 |
428 |
430 |
431 |
432 |
434 |
435 |
3,300 |
436 |
438 |
439 |
440 |
442 |
443 |
444 |
446 |
447 |
448 |
3,400 |
450 |
451 |
452 |
454 |
455 |
456 |
458 |
459 |
460 |
461 |
3,500 |
463 |
464 |
465 |
467 |
468 |
469 |
471 |
472 |
473 |
475 |
3,600 |
476 |
477 |
479 |
480 |
481 |
483 |
484 |
485 |
487 |
488 |
3,700 |
489 |
491 |
492 |
493 |
495 |
496 |
497 |
499 |
500 |
501 |
3,800 |
502 |
504 |
505 |
506 |
508 |
509 |
510 |
512 |
513 |
514 |
3,900 |
516 |
517 |
518 |
520 |
521 |
522 |
524 |
525 |
526 |
528 |
4,000 |
529 |
530 |
532 |
533 |
534 |
536 |
537 |
538 |
539 |
541 |
4,100 |
542 |
543 |
545 |
546 |
547 |
549 |
550 |
551 |
553 |
554 |
4,200 |
555 |
557 |
558 |
559 |
561 |
564 |
568 |
572 |
576 |
579 |
4,300 |
583 |
587 |
590 |
594 |
598 |
601 |
605 |
609 |
613 |
616 |
4,400 |
620 |
624 |
627 |
631 |
635 |
638 |
642 |
646 |
650 |
653 |
4,500 |
657 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
20
Kitngl. Maj. ts proposition Nr 26.
Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
september 1926.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lvberg.
Lag om ändrad
lydelse
av §§ 2
och 3 i lagen
den 9 decein
ber 1910 (nr
141 s. 35) om
emeritilöner
för präster.
Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter.
2 och 3 §§ i lagen om emeritilöner för präster hava för närvarande följande
lydelse:
2 §. För ordinarie tjänstinnehavare skall emeritilön motsvara åttio procent
av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid
lönereglering, fastställd på grand av lagen om reglering av prästerskapets
avlöning, eller, om sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren
icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön understiga
tretusentvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor för komminister,
ej heller överstiga fyratusen fem hundra kronor; och skall, där vid
uträkning efter ovan angivna grund emeritilönen ej uppgår till jämnt tiotal
kronor, densamma höjas till närmast högre tiotal. För extraordinarie präst
skall emeritilön utgöra ettusenfemhundra kronor.
3 §. Med iakttagande därav att kyrkofonden eljest åliggande utgifter
skola i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundratusen
kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru tillgängliga
medel skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare,
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.
Innehavarna av prästerliga emeritilöner hava i likhet med övriga präster
åtnjutit dyrtidstillägg.
De grundläggande stadgandena härom finnas intagna i den efter riksdagens
och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den 30 augusti 1918 (nr 724)
angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa
extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.
Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,
att detsamma skall åt innehavare av prästerlig emeritilön i sin helhet gäldas
ur kyrkofonden.
I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden
ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av
krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast
föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter
blivit bestridda.
21
Kungl. Majds proposition Nr 26.
Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämixielSG
gjoits av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning
skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där
säl skilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,
icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår
vunnit efter den 31 december 1918.
Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgick under ecklesiastikåren
1922—1926 dyrtidstillägget med dels el t belopp, bestämt i förhållande (ill
ett för varje kvartal gällande grundtal, procentuellt tillägg, dels barntillägg,
dels ock ett för varje kvartal lika belopp, fast tillägg. Det procentuella tilllägget
beräknades med ledning av det tal, som ansågs motsvara den efter ingangen
av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökuingen och utgick
i förhållande till ett för kvartal beräknat tilläggsunderlag samt efter ett procenttal,
motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen och i
förekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal. Tilhiggsunderlaget
utgjordes i fråga om emeritilön för kyrkoherde och komminister av
den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen samt i fråga om emeritilön
till extraordinarie präst av ett belopp av 450 kronor för kvartal. Barntillägget
utgick till innehavare av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång
på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 år, med 15
kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med iakttagande
av viss begränsning. Det fasta tillägget avsåg att giva innehavarna av de
lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget, som motsvarade det
till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget jämte därå belöpande
dyrtidstillägg.
Jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd den 30 augusti 1918 skola de
grunder, som gälla för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd åt statens
pensionärer, äga motsvarande tillämpning i fråga om krigstidstillägg åt
prästerliga emeriti.
För att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge hade man, enligt
vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss
storlek, förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg,
så avpassat att det motsvarade statspensionärernas pensionstillägg med därå
belöpande dyrtidstillägg.
Genom denna anordning voro innehavarna av prästerliga emeritilöner i
avseende å djutidstillägg likställda med statens f. d. befattningshavare med
icke reglerade pensioner, till vilka senare dyrtidstillägget utgick efter en högre
procent än till f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner. Enligt
kungörelse den 18 juni 1925 (nr 275), utfärdad i överensstämmelse med riksdagens
beslut, försvann denna skillnad i dyrtidstilläggens belopp för statens
pensionärer från och med budgetåret 1925—1926: pensionerade f. d.
statstjänstemän m. fl. erhöllo därefter dyrtidstillägg efter reducerade grunder
22
Kung!. Maj:ts proposition Nr 26.
enligt de för pensionärer med reglerade pensioner gällande bestämmelser. I
samband därmed undergingo de icke reglerade pensionerna, frånsett de ytterligare
förmåner, som skulle tillkomma vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst, viss förhöjning, motsvarande minskningen i dyrtidstillägget. För
att samma bestämmelser rörande dyrtidstillägg, som numera gälla för f. d.
befattningshavare i statens tjänst, skola bliva gällande för innehavarna av
emeritilöner, skulle dessa löner behöva höjas på samma sätt.
I skrivelse den 25 januari 1926 anmodade därför dåvarande statsrådet
och t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet kammarkollegiet och statskontoret
att gemensamt verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning
jämte därav föranledda förslag till ändrade författningsbestämmelser,
dels skyndsammast i fråga om sådan förändring av grunderna för utgående
av dyrtidstillägg till innehavare av prästerliga emeritilöner, att det procentuella"
tillägget för ecklesiastikåret 1926—1927 kunde utgå enligt de i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 275) stadgade grunder för dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels oele före den
1 juni 1926 i fråga om sådan förhöjning för tiden efter nämnda ecklesiastikår
av de i lagen den 9 december 1910 bestämda emeritilöner för präster,
som erfordrades för att dyrtidstillägg till innehavare av dylik emeritilön
skulle kunna utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer gällande grunder.
Med anledning härav yttrade sig ämbetsverken i utlåtande den 6 februari
1926 angående den förra av de i statsrådets ovannämnda skrivelse berörda
frågorna och anförde därvid följande:
Bet fasta tillägget utgör för innehavare av emeritilön för extra ordinarie
prästman 40 kronor för kvartal samt för innehavare av emeritilön för ordinarie
prästman, där emeritilönen icke uppgår till 2,560 kronor för år, 20
kronor för kvartal, dock att för innehavare av emeritilön, som överskjuter
2,500 kronor men icke uppgår till 2,560 kronor för år, emeritilönen jämte
det fasta och det procentuella tillägget icke må tillhopa överstiga det belopp,
som i emeritilön och procentuellt tillägg sammanlagt tillkommer innehavare
av emeritilön å 2,560 kronor för år. Till innehavare av emeritilön å 2,560
kronor för år eller däröver utgår icke fast dyrtidstillägg. Det fasta tillägget
motsvaras av det innehavarna av de lägsta statspensionerna år 1922 tillerkända
s. k. pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Enligt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) skulle nämligen till pensionerad f. d.
befattningshavare i statens tjänst utgå pensionstillägg med, såvitt nu är
fråga, 120 kronor för år å''pensioner till belopp av 1,500 kronor och 60
kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver, dock att pension
och tillägg ej fick tillhopa överstiga 2,560 kronor. Även å pensionstillägget
skulle dyrtidstillägg beräknas. Då någon förhöjning av emeritilönen,
motsvarande det statspensionären tillerkända pensionstillägget, icke med
hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen kunde vidtagas utan kyrkomötets
hörande, måste nämligen, för att innehavare av de lägsta emeritilönerna
icke skulle komma i sämre ställning än statspensionärer med mot
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26''.
svarande pensioner, dyrtidstillägget för prästman höjas med ett fixt belopp
motsvarande pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Vid bestämmande
av det fasta tillägget för extra ordinarie prästman har emellertid
— som det vill synas oavsiktligt — denne blivit i förhållande till statspensionär
med samma pensionsbelopp överkompenserad med ett belopp av
40 kronor årligen, beroende därpå att det icke uppmärksammats, att en
statspensionär med 1,500 kronor årlig pension jämte därå belöpande pensionstillägg
å 120 kronor, med hänsyn till bestämmelserna om tilläggsunderlag,
i dyrtidstillägg icke åtnjöt högre belopp än vad en extra ordinarie prästman
uppbär i procentuellt tillägg. Det i den sistnämndes fasta tillägg ingående
belopp av 40 kronor, som skulle motsvara dyrtidstillägg å berörda
pensionstillägg, är således en förmån, vartill någon motsvarighet icke finnes
för statspensionären.
Den som kompensation för minskat dyrtidstillägg av 1925 års riksdag
vidtagna förhöjningen i de icke reglerade pensionerna — förhöjning I —
har så avpassats att vid tillämpning av de för nyreglerade pensioner gällande
dyrtidstilläggsgrunderna innehavarna av äldre pensioner komma i åtnjutande
av pensions- och dyrtidstilläggsförmåner av i huvudsak oförändrad storlek,
eller, såsom det också uttryckts, pensionsförhöjningen har åstadkommits på
det sätt, att det belopp uträknats, varmed dåvarande pension skulle ökas
för att vid beräkning av dyrtidstillägg därå med tillämpning av de reducerade
grunderna sammanlagda förmånen skulle motsvara vad som skulle
hava utgått, om å pensionen dyrtidstillägg beräknats enligt de dittills gällande
förmånligare grunderna. Vid dessa beräkningar, för vilka finnes redogjort
i proposition nr 198 till 1925 års riksdag, bar man utgått från det för sista
kvartalet av år 1924 gällande tal för levnadskostnadsökningen eller 74.
För underlättande av uträkningen av pensionerna har i den författning —
kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280 — vari bestämmelser om sagda pensionsförhöjning
meddelats, fogats en tabell utvisande för varje tiotal kronor
av pensionsbeloppen, inberäknat i förekommande fall 1922 års pensionstillägg,
därå belöpande pensions förhöjning I. I anslutning därtill har i § 3
av kungörelsen stadgats: Som kompensation för minskning i förmån tillföljd
av förändrade grunder för bestämmande av dyrtidstillägg förhöjes pensionen
med belopp, som framgår av den i bifogade tabell meddelade uträkning
(förhöjning I); skolande i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt
tiotal kronor, förhöjningen beräknas å ett pensionsbelopp avjämnat till närmast
lägre hela tiotal kronor.
_ A sagda pcnsionsförhöjning utgår dyrtidstillägg liksom å 1922 års pensionstillägg.
Då det nu gäller att anpassa de för dyrtidstillägg åt statspensionärer gällande
grunder å det till innehavare av prästerliga emeritilöner utgående s. k.
procentuella dyrtidstillägget, lärer med hänsyn till förut anförda hinder för
emeritilönens förhöjning och då någon minskning i utgående förmåner givetvis
icke bör ifrågakomma, annan utväg icke stå öppen än att tillskapa ett
fixt dyrtidstillägg så avpassat att emeritilönen med därå belöpande procentuellt
dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder ävensom i förekommande fall
fast dyrtidstillägg kommer att motsvaras av emeritilönen, nu utgående fasta
tillägg, det nya fasta tillägget jämte procentuellt dyrtidstillägg beräknat i
enlighet med de nya (reducerade) för statspensionärerna gällande grunderna.
Med hänsyn till den i § 3 lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) meddelade
bestämmelsen, att krigstidstillägg åt bland andra innehavare av prä
-
24
KungI. May.ts proposition Nr 26.
sterliga emeritilöner skall utgå efter samma grunder, som äro eller varda
fastställda för krigstidstillägg eller anuat dylikt understöd åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst, synas bestämmelserna om grunderna för dyrtidstilläggets
utgående beträffande de prästerliga emeriti böra såvitt möjligt
överensstämma med de för statspensionärernas tilläggsförmåner gällande
stadganden. Det fasta dyrtidstillägget till emeriti synes därför böra direkt
motsvara 1922 års pensionstillägg utan därå belöpande dyrtidstillägg och
1925 års pensionsförhöjning I, samt det procentuella tillägget beräknas på
ett tilläggsunderlag motsvarande emeritilönen och det fasta tillägget. Genom
en sådan anordning förmedlas också på ett smidigare sätt övergången till
den i utsikt ställda förhöjningen i själva emeritilönen, varom förslag framdeles
kommer att av kammarkollegiet och statskontoret avgivas, och denna
omständighet talar enligt ämbetsverkens förmenande kraftigt för frågans ordnande
på detta sätt. En med tillämpning av dessa grunder verkställd uträkning
utvisar, att med ett grundtal av 74 sammanlagda beloppen av dyrtidstilläggen
bliva praktiskt taget enahanda som de nu utgående med undantag
för innehavare av emeritilön å 1,500 kronor, vilka på grund av
förut berörda förhållande skulle vid tillämpning av de för statspensionärer
gällande principer erhålla 40 kronor årligen mindre i dyrtidstillägg än vad
de hittills åtnjutit. Då emellertid någon minskning i hittills utgående förmåner
icke synes böra äga rum, torde för nämnda emeriti det fasta tillägget
böra höjas med ett belopp motsvarande 40 kronor efter avdrag av därå
belöpande dyrtidstillägg enligt de reducerade grunderna eller sålunda med
ett belopp av 33 kronor.
I överenstämmelse med vad som ägt rum beträffande pensionsförhöjningen
åt statspensionärerna synes i den nya kungörelsen om dyrtidstillägg åt
prästerliga emeriti böra intagas en tabell, utvisande för varje tiotal kronor
av emeritilönebeloppen för de förutvarande ordinarie prästmännen det därå
belöpande fasta tillägget, inberäknat det nuvarande fasta tillägget utan därå
belöpande dyrtidstillägg, med iakttagande av de i § 6 av kungörelsen den
20 juni 1924 stadgade begränsningar.
Det till de prästerliga emeriti utgående barn tillägget å 15 kronor per
kvartal synes böra nedsättas till det för statspensionärer gällande eller 12
kronor för kvartal.
Sedan Kungl. Maj:t därefter i proposition den 25 februari 1926, nr 180,
med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927
åt dels kyrkoherdar och kom minstrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga
emeritilöner föreslagit riksdagen godkänna vissa av dåvarande departementschefen,
i anslutning till vad av ämbetsverken i deras ovan återgivna
utlåtande anförts, förordade allmänna grunder för beviljande av dyrtidstilllägg
under ecklesiastikåret 1926—1927 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare
av prästerliga emeritilöner, anmälde riksdagen i skrivelse den 14
maj 1926, nr 223, att riksdagen godkänt ovan omförmälda allmänna grunder
för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt vissa
närmare angivna prästmän, bland andra innehavare av prästerliga emeritilöner.
25
Kungl. May.ts proposition Nr 26.
I anslutning härtill utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juni 1926 kungörelser,
dels, nr 287, om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i kungörelsen den 20 juni
1924 (nr 312) angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i
nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster, dels ock, nr 288, angående dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga
emeritilöner.
Den 27 maj 1926 hava vidare kammarkollegiet och statskontoret avgivit
sitt yttrande och förslag beträffande den andra av de i ovanberörda departementschefsskrivelse
av den 25 januari 1926 omförmälda frågorna.
Ämbetsverken hava därvid till en början erinrat, att de i sitt gemensamma
utlåtande den 6 februari 1926 föreslagit, att frågan om ordnandet
av dyrtidstilläggen för ecklesiastikåret 1926—1927 skulle lösas på det sätt,
att till emeriti utginge dels ett fast dyrtidstillägg och dels ett efter de reducerade
grunderna och med underlag av såväl emeritilönen som det fasta
tillägget beräknat procentuellt dyrtidstillägg samt att det fasta tillägget bestämdes
till sådant belopp, att summan av de båda tilläggen motsvarade
vad som enligt dittills gällande bestämmelser skulle hava utgått i ett efter
de dåvarande grunderna beräknat procentuellt tillägg jämte det i förekommande
fall utgående fasta tillägget. Genom en sådan anordning förmedlades
också efter ämbetsverkens mening smidigt övergången till den i utsikt
ställda förhöjningen av själva emeritilönen.
Härefter fortsätta ämbetsverken:
I anslutning till vad ämbetsverken sålunda yttrat torde förevarande fråga
lämpligen böra för tiden efter ecklesiastikåret 1926—-1927 ordnas på det
sätt att prästerliga emeriti berättigas att även efter sagda år uppbära ett
belopp motsvarande det föreslagna nya dyrtid stillägget, men förändrat till
fast förhöjning av eller tillägg till emeritilönen.
Frågan om att i form av förhöjning av emeritilönerna bereda prästerliga
emeriti kompensation för minskning i förmån till följd av förändrade grunder
för beräknande av dyrtidstillägget är av beskaffenhet att kräva medgivande
av såväl riksdagen som kyrkomötet. I ämnet erforderlig bestämmelse
torde lämpligen böra meddelas genom lag. Det har synts ämbetsverken
som bestämmelsens rätta plats vore i lagen om emeritilöner för präster,
vilken lags 2 § borde erhålla ett ändrat innehåll. Denna ändring synes
— med förebild från lagen om reglering av prästerskapets avlöning enligt
vilken lag såväl de ordinarie prästernas löner som kontraktsprostarnas arvoden
fördelas i grundbelopp och fyllnadsbelopp — kunna ske så att ifrågavarande
förhöjning av emeritilönen lägges såsom fyllnadsbelopp till den
nuvarande emeritilönen såsom grundbelopp. Summan av dessa båda belopp
skulle alltså för framtiden bilda den prästerliga emeritilönen.
Omförmälda ändring medför behov av ändring även i emeritilönelagens
3 §. Det där omförmälda maximibeloppet 500,000 kronor bör givetvis förhöjas
med ett belopp, motsvarande summan av de belopp, varmed de till
nämnda maximum uppgående emeritilönerna komme att förhöjas. Av den
vid ämbetsverkens utlåtande den 6 februari 1926 fogade uträkning, kol. 12,
framgår att förhöjningen i fråga kan i medeltal beräknas till något mer än
Departe
mentschefen.
26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
13,20 % av emeritilönernas belopp. 13,20 % av 500,000 kronor är 66,000
kronor. Ett till 70,000 kronor (motsvarande 14 % av 500,000 kronor) avrundat
belopp synes skäligen böra upptagas som förhöjning av sagda maximum,
vilket alltså föreslås till 570,000 kronor.
I övrigt lärer den föreslagna ändringen i 2 § emeritilönelagen icke påkalla
någon ändring vare sig i sagda lag eller i kungörelsen den 8 november
1918 (nr 863) angående beredande av emeritilöner åt präster. Däremot torde
krävas en omarbetning av kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 313) angående
dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner. Ämbetsverken framlägga
förslag till sådan kungörelse.
Ämbetsverken hemställa slutligen, att Kungl. Maj:t täcktes
dels föreslå riksdagen och kyrkomötet antagande av lag om ändrad lydelse
av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner
för präster av viss, närmare angiven lydelse,
dels ock, i händelse av bifall till sagda förslag, föreslå riksdagen att godkänna
vissa närmare angivna grunder för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1927—1928 åt innehavare av prästerliga emeritilöner.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde framgå, att en förändring
av grunderna för beräkning av de prästerliga emeritilönerna är nödvändig
för att samma bestämmelser rörande d3''rtidstillägg, som numera gälla
för f. d. befattningshavare i statens tjänst, skäligen skola kunna göras gällande
för innehavarna av emeritilöner.
Mot de av kammarkollegiet och statskontoret i detta hänseende gjorda
förslagen har jag icke funnit något att erinra.
Såsom av ämbetsverken påpekats måste frågan, i den mån densamma
avser viss ändring av lagen om emeritilöner för präster, underställas såväl
riksdagens som kyrkomötets godkännande. Jag hemställer därför — med
hänsyn tagen till det inom kort sammanträdande allmänna kyrkomötet —
att frågan först måtte underställas dess prövning.
Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910
(nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster samt hemställer,
att Kungl. Maj:t måtte genom skrivelse av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar inhämta kyrkomötets yttrande,
huruvida kyrkomötet för sin del godkänner berörda
lagförslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Gustaf Odmann.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
27
Bilaga.
Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående lag om ändrad lydelse
av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141
s. 35) om emeritilöner för präster; given Stockholms
slott den 23 september 1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 23 september 1926 vill Kungl. Maj:t härmed inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner härvid
fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december
1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas kyrkomötet.
GUSTAF.
N. J. F. Almkvist.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 35, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§
i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner
för präster, dels ock två i ämnet väckta motioner.
j)Kyrkolagsutskottets betänkande nr 30.)
TILL KONUNGEN.
Genom en den 23 september 1926 dagtecknad skrivelse, nr 9, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av skrivelsen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för förenämnda dag, förklarat sig vilja
inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkände
här nedan intaget förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen
den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster.
Lagförslaget är av följande lydelse:
FÖRSLAG
till
Lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35)
om emeritilöner för präster.
Härigenom förordnas att 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 om
emeritilöner för präster skola hava följande ändrade lydelse:
28
Kungl, Maj:ts proposition Nr 26.
2 §•
Emeritilön delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.
Grundbeloppet skall för ordinarie tjänstinnehavare motsvara åttio procent
av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid lönereglering,
fastställd på grund av lagen om reglering av prästerskapets avlöning,
eller, om sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren icke
vunnit tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylikt grundbelopp understiga
tretusentvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor för komminister,
ej heller överstiga fyratusenfemhundra kronor; och skall, där grundbeloppet
vid uträkning efter ovan angivna grund ej uppgår till jämnt tiotal
kronor, detsamma höjas till närmast högre tiotal.
För extraordinarie präst skall grundbeloppet utgöra ettusenfemhundra
kronor.
Fyllnadsbeloppet skall utgöra för ordinarie tjänstinnehavare det belopp,
som framgår av bifogade tab. A, och för extraordinarie präst fyrahundratjugutvå
kronor.
3 §■
Med iakttagande därav att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i
främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundrasjuttiotusen
kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru
tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare)
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1927.
I samband med Eders Kungl. Maj.ts ifrågavarande skrivelse har kyrkomötet
till behandling förehaft två i ämnet väckta motioner.
Sålunda har i motion nr 16 hemställts, att kyrkomötet ville för sin del
antaga följande förslag till lag om ändrad lydelse av § 3 i lag om emeritilöner
för präster av den 9 december 1910.
§ 3.
»Med iakttagande därav, att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i
främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än en miljon kronor må
användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru tillgängliga medel
skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare, uppdelas i lämpligt
antal emeritilöner».
I motion nr 30 har föreslagits, att kyrkomötet behagade, med förnyande
av 1925 års kyrkomötes underdåniga framställning i samma ärende, ingå
till Eders Kungl. Maj:t med underdånig hemställan, att Eders Kung!. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för sådant tillägg till lagen om emeritilöner för
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
präster den 9 december 1910, att Eders Kungl. Maj:tmå äga rätt att åt präst,
som fyllt 70 år och därom framställer önskan, tilldela emeritilön, jämte
eventuella åtgärder för sådan ändring av maximibeloppet ur kyrkofonden
till emeritilöner, som må kunna finnas av behovet påkallad.
Kyrkomötet har vid granskning av det av Eders Kungl. Maj:t framlagda
lagförslaget icke funnit något att mot detsamma erinra.
Vidkommande ovannämnda båda motioner vill kyrkomötet erinra därom,
att 1925 års kyrkomöte i skrivelse nr 39 till Eders Kungl. Maj:t med anledning
av vid nämnda kyrkomöte väckta motioner hemställde, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder för sådant tillägg till lagen om emeritilöner
för präster den 9 december 1910, att Eders Kungl. Maj:t må äga rätt
att åt präst, som fyllt 70 år och därom framställer önskan, tilldela emeritilön;
jämte eventuella åtgärder för sådan ändring av maximibeloppet av
kyrkofonden till emeritilöner, som må kunna finnas av behovet påkallad.
Enligt vad kyrkomötet inhämtat, har 1925 års kyrkomötes förenämnda
hemställan icke blivit av Eders Kungl. Maj:t företagen till slutlig behandling.
Kyrkomötet finner syftemålet i båda de nu förevarande motionerna vara
i hög grad behjärtansvärt. Kyrkomötet anser sig därför böra, jämsides med
antagande av Eders Kungl. Majrts förslag, för sin del antaga ett lagförslag
för tillgodoseende av de i motionerna önskade syftemålen, så vitt angår 3 §
i nämnda lag.
Vad angår sistberörda syftemål har kyrkomötet vidtagit den modifikationen
av vad i motionen nr IG äskas, att det maximibelopp, som bör stadgas
för kyrkofondens utgifter till emeritilöner, må skäligen bestämmas till 750,000
kronor. Den ändring av 3 § i omförmälda lag, som erfordras för vinnande
av detta ändamål, bör enligt kyrkomötets uppfattning förknippas med enahanda
ändringar i 2 §, som i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse föreslagits.
På grund av vad sålunda anförts får kyrkomötet anmäla, dels att kyrkomötet
godkänt Eders Kungl. Maj:ts härovan intagna förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35)
om emeritilöner för präster, dels ock att kyrkomötet för sin del antagit följande
FÖRSLAG
till
Lag om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910
(nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster.
Härigenom förordnas att 2 och 3 §§ i lagen don 9 december 1910 om
emeritilöner för präster skola hava följande ändrade lydelse:
2 §.
Emeritilön delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.
Grundbeloppet skall för ordinarie tjänstinnehavare motsvara åttio procent
30
Förslag till
lag om
ändrad lydelse
av 2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.
av hans lön, beräknad till det belopp, vartill densamma bestämts vid lönereglering,
fastställd på grund av lagen om reglering av prästerskapets avlöning,
eller, om sådan lönereglering med avseende å tjänstinnehavaren
icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylikt grundbelopp understiga
tretusentvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor för komminister,
ej heller överstiga fyratusenfemhundra kronor; och skall, där grundbeloppet
vid uträkning efter ovan angivna grund ej uppgår till jämnt tiotal
kronor, detsamma höjas till närmast högre tiotal.
För extra ordinarie präst skall grundbeloppet utgöra ettusenfemhundra
kronor.
Fyllnadsbeloppet skall utgöra för ordinarie tjänstinnehavare det belopp,
som framgår av bifogade tab. A, och för extraordinarie präst fyrahundratjugutvå
kronor.
3 §■
Med iakttagande därav att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i
främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än sjuhundrafemtiotusen
kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Konungen, huru tillgängliga
medel skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare,
uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Stockholm den 3 november 1926.
Underdånigst.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Departementschefen, statsrådet Almkvist anmäler kyrkomötets skrivelse den
3 november 1926, nr 35, i anledning av dels Kungl. Maj:ts förslag till lag
om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141
Kungl. May.ts proposition Nr 26.
31
s. 35) om emeritilöner för präster, dels ock två i ämnet väckta motioner,
och anför därvid:
I sin nämnda skrivelse nr 35 har kyrkomötet anmält, att kyrkomötet dels
godkänt ett av Kungl. Maj:t genom skrivelse den 23 september 1926, nr
kyrkomötets prövning underställt förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och
3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster
vilken lag skulle träda i kraft den 1 maj 1927, dels ock, i anledning av
väckta motioner, för sin del antagit ytterligare ett förslag till lag om ändrad
lydelse av nämnda författningsrum, avsett att träda i kraft å dag, som
Konungen ägde bestämma.
Genom beslut den 26 november 1926 anbefallde Kungl. Maj:t kammarkollegiet
och statskontoret att gemensamt avgiva utlåtande över sistberörda,
av kyrkomötet i anledning av väckta motioner antagna lagförslag.
Det sålunda infordrade utlåtandet har ännu icke inkommit, och kan med
anledning härav frågan i denna del icke för närvarande upptagas till prövning.
Av den i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 23 september
1926 lämnade redogörelsen framgår emellertid, att en förändring av grunderna
för beräkning av de prästerliga emeritilönerna är nödvändig för att
samma bestämmelser rörande dyrtidstillägg, som numera gälla för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, skäligen skola kunna göras gällande för innehavarna
av prästerliga emeritilöner.
Förslaget om de härför nödiga ändringarna i lagen om emeritilöner för
präster hava vunnit kyrkomötets bifall, och torde nu jämväl riksdagens
godkännande av samma förslag böra inhämtas.
Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910
(nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster samt hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, föreslå riksdagen att för dess
del antaga berörda lagförslag.
och 3 §§ i
lagen den 9
december
1910 (nr 141
s. 35) om
emeritilöner
för präster.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.