Kungl. Maj:t* proposition nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skyldighet
för personal vid försvarsväsendet att i vissa
fall underkasta sig förflyttning till annat truppförband;
given Stockholms slott den 22 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Kibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 februari 1927 har inspektören för
trä,ngen erinrat därom, att han jämlikt bestämmelse i § 5 av kungörelsen den
14 april 1916 (nr 148) angående placering av officerare och underofficerare
med vederlikar vid eller i trängen eller dess reserv samt av officerare och underofficerare
på reservstat vid trängen ägde att placera hantverkare, som utnämnts
i beställning vid trängen, å viss Hängbår. Någon befogenhet tillkomme honom
däremot icke att omplacera hantverkare, som innehade fullmakt å beställning
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 208 höft. (Nr 242.)

G5X 87

2

Kung}. Maj:ts proposition nr 242.

vid trängkår. Då det emellertid för genomffirandet av 1925 års härordning
vore erforderligt att verkställa omplaceringar av hantverkare, vilka innehade
fullmakt å beställning vid trängkår, har bemälde inspektör underställt frågan
härom Kungl. Majds prövning.

I häröver den 25 februari 1927 avgivet utlåtande har arméförvaltningens
civila departement anfört följande.

Enligt 11 § 1 mom. i officersavlöningsreglementet av den 29 juni 1921
(nr 388) skulle beställningshavare vara underkastad icke blott föreskrifterna i
de för krigsmakten gällande reglementen och instruktioner in. in., utan även
den utvidgade eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av försvarsväsendet eller eljest kunde varda stadgad, ävensom
den förflyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)
eller till annan befattning vid försvarsväsendet, vilken kunde bliva honom
ålagd enligt grunderna för nu gällande organisation eller i enlighet med de
ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan kunde besluta.

Då de i inspektörens för trängen framställning omförmälda beställningshavare
icke torde hava avgivit sådan anmälan rörande kvarstående å äldre
lönestat, som avsåges i 42 § första stycket i berörda reglemente, torde de jämliki,
stadgandet i andra stycket av samma författningsrum vara underkastade avlöningsreglementets
villkor och föreskrifter, bland annat, i vad avsåge nyssnämnda
stadgande i 11 §.

Emellertid syntes det tveksamt, huruvida beställningshavare, som innehade
fullmakt å beställning vid visst truppförband, utan att i fullmakten införts
någon föreskrift om skyldighet för vederbörande att låta förflytta sig till annat
truppförband, på grund av nämnda stadgande i officersavlöningsreglementet
kunde åläggas förflyttningsskyldighet i sådan omfattning, som den föreliggande
framställningen syntes avse. Stadgandet i 11 § av officersavlöningsreglementet
rörande förflyttningsskyldighet syntes nämligen närmast hava avseende
på det fall, att ett passagesystem skulle, i större utsträckning än hittills
varit gällande, komma att genomföras för arméns personal. Möjligen kunde
med sådana ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen kunde i förevarande
avseende besluta, avses de i samband med 1925 års härordningsbeslut
gjorda uttalanden i fråga om sammanslagning av vissa truppförband, exempelvis
för trängens del att Svea och Gröta trängkårer skulle sammanslås till Svea
trängkår (Linköping) samt Göta och Västmanlands trängkårer till Göta trängkår
(Skövde). Härav skulle då följa, att beställningshavare med fullmakt å
ordinarie beställning å någondera av dessa trängkårer skulle vara skyldig
underkasta sig transport till kår, med vilken hans egen sammanslagits
eller alltså transport mellan Svea och Östgöta trängkårer, respektive Göta
och Västmanlands trängkårer. Däremot lämnade de gjorda uttalandena icke
något stöd för, att vederbörande beställningshavare skulle jämlikt 11 § i officersavlöningsreglementet
vara skyldig underkasta sig transport inom vapenslaget
i dess helhet. För åvägabringande härav syntes alltså erfordras utfärdandet
av sådana särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade föreskrifter,
som i åberopade författningsrummet förutsattes.

Frågan härom syntes emellertid hava avsevärt större räckvidd, än som franiginge
av den föreliggande framställningen, och berörde överhuvudtaget alla de
fall, då för härordningens genomförande personal kunde komma att utan eget
medgivande förflyttas mellan olika truppförband, respektive till nyorganiserat
truppförband, möjligen med undantag av de fall, då transport skedde mellan
truppförband, som enligt i härordningsbeslutet gjorda uttalanden skulle sammanslås.

Kanyl. Maj:ts proposition nr 242.

o

I nära samband med det i föreliggande framställning vackla förslaget stode
vidare spörsmålet, i vad mån till övergångsstat överförd beställningshavare.
som innehade fullmakt å beställning vid visst truppförband, kunde överflyttas
till annat truppförband. För personalens redovisning, densammas inkallande
till tjänstgöring, utbetalning av lön till beställningshavare m. m. torde nämligen
sådan överflyttning vara erforderlig åtminstone beträffande personal vid
nu bestående truppförband, som enligt härordningen vore avsedda att helt indragas
eller att uppgå i truppförband, som skulle erhålla benämning, vilken
antingen icke alls eller endast delvis komme att motsvara benämningen på det
truppförband, där vederbörande nu vore anställd enligt fullmakt.

Härutinnan ville departementet framhålla, att, då den till övergångsstat
frivilligt överförda personalen torde få anses vara helt avkopplad från avlöningsreglementets
bestämmelser, några föreskrifter i ämnet av den art, att
de skulle påkalla riksdagens medverkan, icke torde beträffande denna personal
vara erforderliga, utan syntes nödiga bestämmelser kunna av Kungl. Maj:t
meddelas.

Vidkommande åter den tvångsvis överförda personalen, å vilken avlöningsreglementets
bestämmelser även efter överföringen fortfarande vore tillämpliga,
torde av skäl, som ovan beträffande den aktiva personalen anförts, föreskrifter
böra efter riksdagens hörande meddelas om skyldighet för personalen att underkasta
sig tvångstransport till annat än det truppförband, vid vilket vederbörande
erhållit fullmakt å ordinarie beställning.

Slutligen finge departementet framhålla, att särskild utredning borde åvägabringas,
huruvida personal på reservstat och i reserven kunde åläggas en överflyttning
mellan olika truppförband.

Under åberopande av det anförda hemställde departementet, att Kungl.
Maj:t, efter riksdagens hörande och i anslutning till bestämmelserna i 11 § i
officersavlöningsreglementet den 29 juni 1921, måtte meddela föreskrift av
innehåll, att beställningshavare, som innehade fullmakt å beställning vid visst
truppförband och i samband med det slutliga genomförandet av 1925 års härordning
komme att kvarstå å aktiv stat eller tvångsvis överfördes till övergångsstat,
skulle vara skyldig att även utan eget medgivande underkasta sig
transport till beställning i innehavande lönegrad vid annat truppförband.

Försvarsväsendets lönenämnd, som yttrat sig 3 ärendet, har anfört följande.

Vad först anginge frågan om skyldighet för personal, å vilken officersavlöningsreglementet
ägde tillämpning, att underkasta sig förflyttning till annat
truppförband, syntes någon tvekan icke kunna råda därom, att ifrågavarande
personal enligt 11 § i nämnda avlöningsreglemente av statsmakterna kunde
åläggas dylik skyldighet, i den mån så funnes påkallat i och för den nya försvarsorganisationens
genomförande. Frågan torde därför inskränka sig till.
huruvida och i vad mån riksdagens beslut angående försvarsväsendets ordnande
avsåge en dylik skyldighet. Enligt arméförvaltningens civila departements
uppfattning skulle detta möjligen kunna anses så tillvida vara förhållandet, att
riksdagens beslut om sammanslagning av vissa truppförband finge anses medföra
skyldighet för vederbörande personal att underkasta sig transport till
truppförband, varmed dess eget sammanslagits. Att riksdagsbeslutet i angivna
del måste tilläggas en sådan innebörd, ansåge lönenämnden för sin del självklart.
_ Enligt nämndens mening torde riksdagen emellertid hava avsett, att förflyttning
av personal skulle äga rum jämväl i de övriga fall, då den nya organisationens
genomförande föranledde därtill. Med avseende härå ville nämnden
erinra om det i 1925 års försvarsproposition (sid. 174) av departementschefen
gjorda, av riksdagen utan invändning lämnade uttalandet, att en del av personalen
vid de indragna truppförbanden, för tillgodoseendet av såväl stats -

4

Kun g l. ilaj.ts proposition nr 242.

intresset som erforderlig billighet gentemot denna personal, måste fördelas på
de kvarvarande förbanden. Vidare ville nämnden påpeka, att riksdagen, liksom
Kung!. Maj:t, till grund för beräkningen av de med övergången till den nya
härorganisationen förenade kostnaderna lagt, icke personalöverskottet vid de
särskilda truppförbanden m. m., utan personalöverskottet vid armén såsom
enhet betraktad. På grund av det anförda och då riksdagen lämnat åt Kungl.
Maj:t att utfärda de för övergången till den nya härorganisationen erforderliga
bestämmelserna, syntes det tillkomma Kungl. Maj :t att meddela föreskrift
jämväl i fråga om den förflyttning av personalen, som i anledning av övergången
funnes påkallad.

Beträffande därefter det av civila departementet väckta spörsmålet, i vad
mån till övergångsstat överförd beställningshavare, som innehade fullmakt å
beställning vid visst truppförband, kunde överflyttas till annat truppförband,
torde Kungl. Maj:t redan av de i det föregående angivna skäl vara oförhindrad
att härutinnan meddela de bestämmelser, som erfordrades med hänsyn till den
nya försvarsorganisationen. I fråga om övergångsstatens personal tillkomme
emellertid ytterligare det förhållandet, att riksdagen (1925 års försvarsutskotts
utlåtande, sid. 118) uttalat sin anslutning till ett i 1925 års försvarsproposition
(sid. 176) berört förslag att i syfte att åt övergångsstaten giva en i möjligaste
mån fast organisation uppföra sagda personal å särskilda stater för varje arméfördelning
(militärområde).

Vad till sist anginge den av civila departementet jämväl berörda frågan,
huruvida personal på reservstat eller i reserv kunde åläggas en överflyttning
mellan olika truppförband, syntes denna fråga knappast vara av praktisk betydelse
i förevarande sammanhang. Tydligt syntes nämligen vara, att, om ett
indraget truppförbands reservstat och reserv sammansloges med ett annat
truppförbands, vederbörande personal vore underkastad härav föranledd överflyttning.
Därest det emellertid skulle anses önskvärt att för andra fall uttryckligen
fastslå ifrågavarande personals skyldighet att underkasta sig förflyttning
till annat truppförbands reservstat eller reserv, syntes detta önskemål
kunna tillgodoses i samband med utfärdande av nya reservstats- och reservbefälsförordningar.

För egen del får jag i förevarande fråga göra följande uttalande.

Vad först angår personalen på aktiv stat eller övergångsstat, torde visserligen,
såsom lönenämnden anfört, riksdagen vid antagandet av den nya försvarsorganisationen
hava avsett, att förflyttningar av personal från ett truppförband
till ett annat skulle äga rum i den omfattning, som föranleddes av den
nya försvarsorganisationens genomförande. Då emellertid något formligt beslut
från riksdagens sida härutinnan icke föreligger, anser jag mig, särskilt
med hänsyn till frågans principiella innebörd, böra föreslå utverkande hos riksdagen
av bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda för ändamålet erforderliga
föreskrifter.

Vidkommande härefter reservstats- och reservpersonalen synes mig, i betraktande
av vad lönenämnden därutinnan yttrat, den föreliggande frågan icke
vara av beskaffenhet att böra, upptagas i detta sammanhang.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att bemyndiga Kung]. Maj:t att meddela föreskrift om skyldighet för personal
å aktiv stat eller övergångsstat vid försvarsväsendet att underkasta sig
den transport till annat truppförband, som påkallas i anledning av övergången
till den nya försvarsorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

O

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Yngvar Månsson.