Kungl. Maj:ts proposition nr 239
1
Nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
byggnadsarbeten in. in. vid flottans varv; given Stockholms
slott den 18 mars 1927.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvars
ärenden för denna dag vill Kung], Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg enten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén, anför härefter:
Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juni 1925 särskilda
sakkunniga tillkallats för att inom försvarsdepartementet verkställa utredning
och avgiva förslag till den förenkling av organisation och förvaltning a flottans
stationer och varv i Karlskrona och Stockholm samt å örlogsdepån i
Göteborg, som vore erforderlig på grund av den under år 1925 beslutade
omorganisationen av försvarsväsendet eller som i övrigt kunde vidtagas utan
att organisationens och förvaltningens effektivitet därav bleve lidande, hava
dessa sakkunniga, som antagit benämningen »Flottans organisationssakkunniga»,
avgivit betänkande och förslag dels den 21 juni 1926 rörande organisaBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 205 käft. (Nr 239.) 027 27 1
sakkunniga.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
tionen av flottans varv (Del I), dels den 18 september samma år rörande
organisationen av flottans stationer utom varven (Del II), dels ock den 30
november samma år rörande vissa lokala frågor, som stode i samband med
den beslutade eller föreslagna organisationens genomförande (Del III).
Över dessa betänkanden och förslag hava vederbörande myndigheter hörts;
dock hava yttranden ännu ej inkommit rörande de i samband med organisationen
och förvaltningen å flottans stationer utom varven stående lokalfrågorna.
Vid den granskning, jag ägnat det föreliggande utredningsmaterialet, kar
jag funnit åvägabringandet av en förenklad organisation och förvaltning vid
varven förutsätta vissa byggnads- m. fl. arbeten av den omfattning, att
kostnaderna härför icke kunna bestridas från de ordinarie underhållsmedlen.
På grund härav och då det givetvis ur kostnadssynpunkt är av allra största
vikt att snarast möjligt kunna genomföra en dylik förenkling, anser jag mig
nu böra underställa Kungl. Maj:t de sakkunnigas förslag, i vad de angå
eller sammanhänga med frågan om nämnda byggnads- m. fl. arbeten. Till
förslagen i övrigt anhåller jag få återkomma framdeles. För sammanhangets
skull torde emellertid den redogörelse, jag nu går att lämna för de sakkunnigas
förslag i angivna del, böra omfatta huvuddragen av den av de
sakkunniga ifrågasatta organisationen av varvsdepartementen och deras
verksamhet.
Med avseende å varvsdepartementens verksamhet föreslå de sakkunniga beträffande
departementen i allmänhet, sålunda vid båda varven, bland annat,
att bokföringen vid departementens arbetsgrupper skall centraliseras till
departementskontoren. Den nu till arbetsgrupperna förlagda bokföringen
består i fortlöpande, ingående anteckningar å kort rörande den upparbetade
avlöningen och materialkostnaden, som skola påföras de utförda arbetena
(kontobokföring). Vid månadens slut inlämna de olika arbetsgrupperna med
ledning av förenämnda anteckningar uppgifter rörande titelbelastningen till
departementets bokföringsavdelning, varest de inkomna uppgifterna sammanföras
till en titelredogörelse, vilken i sin tur inlämnas till det centrala bokföringsorganet,
varvskontoret. Genom att till departementskontoren centralisera
kontobokföringen skulle, med samtidig omläggning av förrådsverksamheten
vid departementen, en instans i bokföringsarbetet kunna bortelimineras
och en del relativt högt avlönad bokföringspersonal därigenom frigöras.
I fråga om de särskilda departementens organisation föreslå de sakkunniga
beträffande Karlskrona varv, bortsett från dels åtskilliga förenklingar i
avseende å departementens inre organisation, såsom sammanslagning av
arbetsgrupper, minskning av den arbetsledande personalen m. m., och dels
omläggning av förrådsverksamheten, ingen annan förändring av nu bestående
organisation, än att, såsom ock förutsatts i 1925 års försvarsproposition,
torped- och mindepartementen skola sammanföras till ett departement med
benämning torped- och mindepartementet. De sakkunnigas förslag innebär
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 230.
sålunda, bland annat, att ekipagedepartementet, vilket i förenämnda proposition
föreslagits skola reduceras till ett ekipagekontor med direkt anslutning
till varvseliefen, skulle komma att bibehållas såsom ett särskilt departement,
dock med vissa förenklingar i avseende å sättet för ärendenas handläggning,
åsyftande att ernå de fördelar, som ansetts följa av den ifrågasatta direkta
anslutningen till varvseliefen av ekipagedepartementet såsom ett ekipagekontor.
I likhet med vad som förutsatts i 1925 års försvarsproposition, innebär de
sakkunnigas förslag i avseende å Stockholms varv avsevärda förändringar
i nu bestående organisation, åsyftande att ernå största möjliga förenklingar
och besparingar i varvshushållningen. De sakkunniga förklara sig hava vid
sina undersökningar rörande den lämpligaste organisationen letts av den
grundtanken, att organisationen måste besitta förutom erforderlig fasthet
även stor tänjbarhet, på det att densamma kunde vid mobilisering snabbt
och utan slitningar svälla ut och medgiva en avsevärt större verksamhet än
under normala och fredliga förhållanden, en betingelse, som vore av särskild
vikt med hänsyn till att vid krig Stockholms skärgård torde bliva flottans
viktigaste baseringsområde och Stockholms station och varv i följd därav
erhölle den största betydelse för upprätthållandet av de rustade sjöstyrkornas
krigsberedskap. Av vikt för åstadkommandet av en dylik tänjbarhet i
organisationen vore, att redan i fredstid funnes teknisk sakkunskap representerande
organ, å vilka, när verksamhetens omfattning nått eu viss gräns,
befogenheter och ansvar kunde överflyttas från varvseliefen, samt att varje
vapengren förestodes av en officer, som i tekniskt hänseende kunde inför
varvschefen ansvara för respektive vapens krigsberedskap. De sakkunniga
hade sålunda sökt att med bibehållande av nuvarande beprövade och såsom
ändamålsenliga befunna organisationsformer ernå en sådan centralisering
av varvsdriften och varvshushållningen under fredstid, att organisationen
vid behov kunde svälla ut och erhålla eu efter förhållandena anpassad decentralisering.
Vid verkställd utredning angående lämpligheten av ifrågasatta olika organisationsförslag
hade framgått, att med iakttagande av kravet på tänjbarhet
i organisationen de största besparingarna sannolikt vore att vinna genom
att med bibehållande av den nuvarande departementsindelningen centralisera
den mekaniska verkstadsdriften till en för hela varvet gemensam verkstad,
att överflytta all bokföring till varvskontoret — där departementens
bokföring nu sammanföres —- samt att direkt till varvschefen ansluta samtliga
departementschefer såsom föredragande avdelningschefer. På i huvudsak
dessa grunder vore det förslag byggt, som vid 1925 års riksdag framförts
i motionen nr 359 i andra kammaren och med anledning av vilket
första särskilda utskottet uttalat, att, om under genomförandet av den nya
organisationen tillfällen till ytterligare förenklingar skulle yppa sig, all möjlig
uppmärksamhet borde ägnas denna fråga.
En nödvändig förutsättning för ändamålsenligheten av en organisationsändring
av ovan angiven innebörd vore emellertid, att varvets belägenhet
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
vore sådan, att en fullständig koncentration av driften lämpligen läte sig
genomföra. Detta vore dock icke fallet, enär varvsområdet skildes i två
huvuddelar av ett mycket trafikerat farvatten, vilka delar saknade annan ordinarie
förbindelse med varandra än medelst en färja, vartill komme, att
verksamheten på grund av dess natur att behöva omspinna ett flertal olika
verksamhetsområden erfordrade en lokal fördelning. En centralisation av
verkstadsdriften skulle därför, oavsett härav betingade lokala förändringar,
nödvändiggöra en mångfald transporter, vilka säkerligen skulle borteliminera
den genom en fullständig centralisation uppstående kostnadsminskningen
samt dessutom vålla tidsutdräkt.
Bokföringens överflyttande till varvskontoret förutsatte, att primäruppgifterna,
vilkas insamlande alltid maste komma att försiggå vid respektive
arbetsgrupper, utan olägenhet och tidsutdräkt kunde direkt överlämnas till
nämnda kontor. På grund av arbetsgruppernas splittrade läge inom varvsområdet
syntes vinsten av en för hela varvet centraliserad bokföring bliva
avsevärt mindre, än om arbetsgrupperna läge i varvskontorets omedelbara
närhet. De många budskickningar och förfrågningar, som med nuvarande
lokala förhållanden skulle uppkomma, komme sannolikt att medföra omgång
och osäkerhet i bokföringen.
En anslutning av departementscheferna till varvschefen för införande av
föredragningsordning, åsyftande att förenkla expeditionsföringen, betingade,
att departementscheferna erhölle expeditionslokaler eller kontor inom samma
byggnad som varvschefen eller åtminstone i omedelbar närhet av densamma.
Detta läte sig emellertid för närvarande icke ordna utan avsevärda utvidgningar
och nybyggnader. Kostnaderna härför skulle med säkerhet komma
att uppgå till sa avsevärda belopp, att de icke uppvägdes av den minskning
i avlöningskostnaderna för administrationspersonalen, som en dylik anslutning
skulle medföra.
Därtill komme, att en anslutning av departementscheferna till varvschefen
i en del fall även skulle medföra vissa betänkliga olägenheter. Genom att
departementschefernas expeditionslokaler flyttades långt ifrån den plats, där
departementens huvudsakliga praktiska verksamhet ägde rum, finge dessa
chefer icke samma möjlighet som för närvarande att effektivt övervaka och
leda denna verksamhet, vilket dock finge anses vara en av deras allra förnämsta
uppgifter. Härjämte skulle omgång uppstå i kommunikationen
mellan departementscheferna eller deras expeditioner å ena sidan och departementens
olika verksamhetsgrenar å den andra.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden hade de sakkunniga ansett, att
en centralisering av varvsdriften i den utsträckning, som enligt förut angivna
alternativ ifrågasatts, icke lämpligen kunde genomföras. För att dock åstadkomma
av ekonomiska hänsyn erforderliga förenklingar och besparingar,
hade det sålunda varit nödvändigt att söka andra utvägar, ledande till
nämnda mål.
De sakkunniga hade sålunda undersökt, huruvida och i vad mån genom
ett sammanförande av vissa departement åsyftat ändamål skulle ernås, samt
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
därefter sökt att i överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i det
föregående, förenkla administrationen av de återstående departementen. Härvid
liade de sakkunniga utgått ifrån, att de anstalter å Stockholms varv,
vilka för närvarande vore tagna i anspråk för flygvapnets räkning, skulle
upphöra eller förflyttas i och med den nya organisationens genomförande.
Intill dess dylik förflyttning ägt rum, kunde givetvis den nya organisationen
icke fullständigt genomföras.
De departement, beträffande vilkas verkstadsdrift eu centralisation kunde
ifrågakomma, vore artilleri-, min- och torpeddepartementen (vapendepartementen).
Till en början hade utredning verkställts angående de förenklingar
och besparingar, som skulle uppstå genom att, såsom förutsatts i 1925 års
försvarsproposition, sammanföra min- och torpeddepartementen till ett departement.
En dylik sammanslagning skulle medföra en beräknad minskning
i antalet administrationspersonal med avlöning från till varvets förfogande
ställda anslag av omkring 28 personer och en häremot svarande årlig
kostnadsminskning av omkring 105,000 kronor.
En sådan organisation medförde emellertid den olägenheten, att den tekniska
sakkunskapen för antingen torped- eller minvapnet, beroende på huruvida
chefen vore specialutbildad inom min- eller torpedvapnet, icke kunde
beräknas bliva lika väl representerad eller med samma auktoritet göra sig
gällande som med nuvarande organisation. Därtill komme, att sammanförandet
avsåge de två största av vapendepartementen, under det att däremot
det minsta, artilleridepartementet, förutsattes bliva oförändrat, trots
att verkstadsdriften därstädes ställde sig relativt dyrbar. Sistnämnda förhållande
vore beroende därpå, att administrationspersonalen icke lämpligen
kunde nedbringas i samma proportion som omfattningen av verksamheten
minskades.
De sakkunniga hade vidare såsom ett annat alternativt förslag tagit under
övervägande att sammanföra såväl artilleri- som min- och torpeddepartementen
till ett departement under en särskild chef med detalj officerare såsom
tekniskt sakkunniga för envar av de tre vapengrenarna, en radioofficer
för radioväsendet samt eu specialingenjör såsom ledare av den till departementet
hörande gemensamma vapenverkstaden. Enligt verkställd utredning
skulle administrationspersonalen enligt detta alternativ kunna minskas med
omkring 36 personer och besparingarna i avlöningskostnader komma att uppgå
till omkring 143,000 kronor.
Ur organisatorisk synpunkt medförde visserligen detta förslag en förenkling
så till vida, som antalet departementschefer minskades från tre till eu,
men i själva verket innebure detta snarare motsatsen till förenkling, enär
därigenom infördes en instans mellan varvscliefen och de tekniskt sakkunniga
representanterna för de olika vapenslagen. Detta syntes otvivelaktigt
medföra omgång i ärendenas handläggning och i viss mån verka tyngande
på verksamheten. Vid mobilisering skulle icke heller en sådan organisation
besitta tillräckliga anpassningsmöjligheter och fylla kraven på ökad arbetsprestation
eller i övrigt visa sig lika effektiv som en organisation, där varje
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 230.
särskild vapengren representerades och stode under självständig ledning av
en inför varvsckefen direkt ansvarig sakkunnig målsman.
Slutligen bleve enligt detta alternativ organisationen väsentligen olika å
flottans båda varv, vilket måste betecknas såsom synnerligen olämpligt, varjämte
densamma icke överensstämde med de riktlinjer för organisationen i allmänhet,
vilka angivits i uttalandet å sid. 234 i 1925 års försvarsproposition.
Då de sakkunniga sålunda funnit, att icke heller detta alternativ utgjorde
en tillfredsställande lösning av ifrågavarande spörsmål, hade de undersökt,
huruvida förslaget skulle kunna modifieras så, att med tillvaratagande av
dess besparingsmöjligheter de ovanberörda organisatoriska olägenheterna
bleve undanröjda.
Såsom de sakkunniga förut antytt, uppstode besparingar huvudsakligen
därigenom, att verkstadsdriften samt kontors- och bokföringsgöromålen för
flera departement koncentrerades till ett organ. Genom att sammanföra den
mekaniska verkstadsdriften för de trenne departementen till en gemensam
verkstad och förlägga denna till det departement, som hade den största
verkstadsrörelsen, nämligen mindepartementet, kunde i stort sett även bokföringsarbetet
utan olägenhet koncentreras till ett för samtliga dessa departement
gemensamt kontor. Anslötes vidare de trenne departementen
lokalt till varandra så nära, som förhållandena medgåve, och departementscheferna
erhölle expeditionslokaler i samma byggnad, kunde säkerligen ett
mycket nära sammarbete dem emellan ernås till fördel för verksamheten.
De departement, som icke hade egen verkstad, skulle vid behov påkalla utförandet
av erforderliga arbeten från ovannämnda, under chefens för mindepartementet
ledning stående verkstad.
Den för de trenne departementen gemensamma bokförings- och redovisningsavdelningen
borde däremot ställas under den till befälsställningen främste
departementschefen.
Genom denna organisationsändring bibehölle sålunda de tekniskt sakkunniga
representanterna för de olika vapenslagen sin ställning och sitt
ansvar i förhållande till varvschefen, samtidigt som en koncentration av
verkstadsdriften och bokföringsarbetet ernåddes med därav uppkommande
förenklingar i administrationen samt kostnadsbesparingar.
Erforderligt utrymme för expeditioner och kontor för de trenne departementen
kunde utan svårighet beredas i mindepartementets byggnad.
Enligt verkställd utredning beräknades de enligt förevarande alternativ
uppstående besparingarna komma att uppgå till ungefär samma belopp,
som skulle ernås enligt alternativet med ett vapendepartement.
Efter verkställd omprövning av de olika alternativen hade de sakkunniga
sålunda kommit till den uppfattningen, att det sistnämnda alternativet vore
det med hänsyn till lokala förhållanden, kostnader m. m. mest ändamålsenliga.
De förordade fördenskull genomförandet av nämnda förslag, enligt
vilket artilleri-, min- och torpeddepartementen bibehölles, vart och ett under
ledning av en särskild under varvschefen i detta hänseende direkt lydande
departementschef men med gemensam till mindepartementet förlagd meka
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 7
nisk verkstad och med till samma departement lokalt förlagt gemensamt
kontor för bokföring och redovisning, vilka gemensamma organ ställdes
under ledning, verkstaden av chefen för mindepartementet och bokföringskontoret
av den till tjänsteställning främste departementschefen.
Genomförandet av förslaget i fråga skulle betinga bland annat följande
omläggningar i avseende å driften vid de trenne departementen, nämligen
dels nedläggande av den å Galärvarvet belägna artilleriverkstaden, vars maskiner,
i den mån de icke behövde överflyttas till den gemensamma vapenverkstaden,
skulle kvarstå såsom mobiliseringsreserv, dels överflyttande till
torpeddepartementets å Skeppsholmssidan belägna verkstadsbyggnad av en
del av verksamheten vid det s. k. kanonskjulet, beläget å Galärvarvet, dels
överflyttande till Fjäderholmarna och Björnholmen av verksamheten vid
arbetsavdelningen AL (ammunitionslaboratorium) och överflyttning till Bergholmen
och Björnholmen av verksamheten vid arbetsavdelningen ML (sprängämnesförråden),
å vilka förenämnda holmar erforderlig arbetsstyrka skulle
permanent förläggas och samtidigt utöva vakthållningen därstädes, dels nedläggande
av torpeddepartementets mekaniska verkstad, vars maskiner, i den
mån de icke erfordrades i den gemensamma vapenverkstaden, förutsattes
skola överflyttas till flygvapnets nyupprättade verkstad i Västerås, dels och
förflyttning av det s. k. radioprovrummet, nu beläget i en särskild mindre
byggnad, till torpeddepartementets verkstadsbyggnad, varigenom radioprovrummet
skulle kunna förbindas med den därstädes belägna radioverkstaden
och ställas under samma arbetsledning som denna. Slutligen skulle till
mindepartementets ritkontor överflyttas den del av artilleri- och torpeddepartementens
ritarpersonal, som erfordrades i den nya organisationen, och
nämnda ritkontor bliva en särskild arbetsavdelning.
Beträffande byggnadsdepartementet, som i 1925 års försvarsproposition
förutsatts kunna givas minskad omfattning med omedelbar anknytning till
varvschefen såsom ett byggnadskontor, föresloge de sakkunniga genomförandet
av en organisation med en till omkring 30 man minskad arbetarstam för
utförande av de löpande arbetena och förutsattes, att större arbeten skulle
utföras på entreprenad. Med avseende å departementets organisatoriska
ställning föresloges, att byggnadsdepartementet skulle, ehuru minskat, bibehållas
såsom ett departement. De sakkunniga förutsatte dock, att organisationsbestämmelserna
skulle bliva sådana, att direkt föredragning inför varvschefen
av ärendena och gemensam expeditionsföring med varvschefens expedition
kunde anordnas.
Liksom beträffande Karlskrona varv ansåge de sakkunniga, att ekipagedepartementet
borde bibehållas såsom departement, men förutsatte även
härvidlag, att åtgärder skulle vidtagas, som möjliggjorde samma förenkling
av expeditionsföringen, som ansetts skola följa av departementets direkta anslutning
till varvschefen såsom ett ekipagekontor. En lokal anslutning vore
för närvarande icke möjlig att genomföra utan betydande byggnadskostnader.
Beträffande slutligen ingenjördepartementet funne de sakkunniga icke
anledning att, bortsett från de förenklingar i avseende å bokföring m. m.,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
för vilka förut redogjorts, föreslå någon annan förändring än förenklingar i
den inre organisationen, såsom sammanslagning av arbetsgrupper, minskning
av den administrativa personalen m. in.
I sistnämnda förenklingar inginge bland annat att koncentrera de vid departementet
belägna verktygs- och materialförråden till ett färre antal, än som
för närvarande funnes. Denna koncentration skulle ernås därigenom, att det
i smedjan belägna, numera för sitt ursprungliga ändamål obehövliga ångpannerummet
utrymdes och inreddes till verktygsförråd. Detta skulle i
sådant fall kunna ersätta såväl det förråd, som läge omedelbart utanför
verkstadsbyggnaden, som ock det intill materialförrådet belägna verktygsförrådet,
varigenom tvenne verktygsarbetare kunde indragas.
Genom att det sistnämnda verktygsförrådets lokal upplätes till materialförrådet,
skulle vidare i materialförrådet kunna inrymmas dels det vid dockan
och flygverkstaden belägna förrådet av nitnaglar och dels det vid kopparslagarverkstaden
belägna förrådet av järn, varigenom tvenne förrådsarbetare
bleve obehövliga.
Yad härefter angår de med ovanberörda organisationsförändringar sammanhängande
lokalfrågorna, hava de sakkunniga anfört följande.
Vid flottans varv i Karlskrona betingade genomförandet av de sakkunnigas
förslag rörande centralisering av bokföringen, såvitt förslaget avsåge
byggnads- och ingenjördepartementen, en förflyttning av byggnadsdepartementet
från dess nuvarande lokal i ingenjördepartementets byggnad
till annan lokal, stor nog att inrymma såväl departementets som arbetsgruppens
kontor jämte det till departementet hörande ritkontoret.
För ordnandet av förevararande lokalfråga hade varvschefen i Karlskrona
framlagt tvenne alternativa förslag, avseende, det ena en förflyttning av
byggnadsdepartementets kontor till den byggnad, i vilken beklädnadsverkstaden
och stationsintendentens expedition tidigare varit inrymda och som nu
till en del disponerades såsom varvets laboratorium, och det andra en förflyttning
till den byggnad — en äldre envåningsbyggnad av trä — varest
arbetsgruppens kontor för närvarande vore beläget, sedan den senare byggnaden
tillbyggts för att lämna erforderligt lokalutrymme även för departementskontoret.
Det förstnämnda förslaget slutade enligt av varschefen avgiven kostnadsuppgift
å en summa av 38,000 kronor och det sistnämnda å en summa av
27,300 kronor.
Med hänsyn till att det sistnämnda alternativet, som ock av varvschefen
förordats, betingade avsevärt lägre kostnad och då enligt detsamma byggnadsdepartementets
kontor skulle bliva förlagt i omedelbar närhet av vissa
till departementet hörande verkstadsanordningar, hade de sakkunniga ansett
sig böra i likhet med varvschefen förorda nämnda alternativ.
Då det icke kunde förutsättas att för en så betydande utgift taga i anspråk
de ordinarie underhållsmedlen, utan anvisandet av särskilda medel
vore erforderligt, hemställde de sakkunniga, att förslag till 1927 års riksdag
9
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
måtte framläggas om beviljande för budgetåret 1927—1928 av ett anslag å
27,300 kronor till anordnande av nya kontorslokaler för byggnadsdepartementet
vid flottans varv i Karlskrona.
I avseende å Stockholms varv betingade genomförandet av de sakkunnigas
förslag åtskilliga jämförelsevis betydande förändringar i lokalt hänseende,
huvudsakligen föranledda av förslaget att lokalt sammanföra de
trenne vapendepartementen. Ifrågavarande förändringar hade beräknats
draga följande kostnader.
1. Flyttning av varvsboden m. m..................................... kronor 1,350: —
2. Ändringar av mindepartementets byggnad..................... » 5,300: —
3. Utvidgning av mindepartementets verkstad.................. » 30,500: —
4. Flyttning av radioprovrummet ...................................... » 10,500: —
5. » » arbetsmaskiner från artilleridepartementet
* till mindepartementets verkstad......... » 1,500: —
6. » » arbetsmaskiner från artilleridepartementet
till Fjäderholmarna............................ » 6,800: —
7. » » arbetsmaskiner från torpeddepartementet
till mindepartementets verkstad......... » 8,000: —
8. » » verktygsrum vid ingenjördepartementet
m. m....................................................... » 27.500: —
9. Uppförande av laddlius å Fjäderholmarna m. m....... » 29,200: —
Summa kronor 120,650: —•
Uppförandet av nytt laddhus å Fjäderholmarna vore direkt betingat av
den föreslagna överflyttningen av arbetsavdelningen AL (ammunitionslaboratorium)
till nämnda holmar.
Yad övriga poster anginge, hade de sakkunniga förut redogjort för de
förändringar, varpå dessa poster grundade sig.
För bestridandet av nu upptagna kostnader kunde givetvis icke de ordinarie
underhållsmedlen lämna tillgång, utan erfordrades härför särskilda
medel. Enligt de sakkunnigas mening syntes dock medelsfrågan kunna lösas,
utan att nya anslag behövde äskas. Med hänsyn till förevarande arbetens
natur syntes nämligen, under förutsättning av riksdagens medgivande, medel
kunna för ändamålet disponeras från Stockholms varvs byggnadsfond.
De för Stockholms varv föreslagna arbetena borde komma till utförande
under år 1927 och helst påbörjas redan under innevarande budgetår.
I avseende å förslaget att centralisera den till departementens arbetsgrupper
nu förlagda bokföringen har från myndigheternas sida ingen erinran
framställts. Även i övrigt hava de föreslagna organisationsförändringarna i
allmänhet tillstyrkts. Varvscheferna hava dock ansett, att minskningen av
den arbetsledande personalen drivits väl långt.
Beträffande sammanförandet av de trenne vapendepartementen vid Stockholms
station har varvschefen vid nämnda station anfört, att han visserBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 205 käft. (Nr 239.) 627 27 2
Myndig
heternas
yttranden.
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
ligen funnit, att de sakkunnigas förslag innebure fördelar framför den i 1925
års försvarsproposition skisserade organisationen, men att han icke ansett sig
böra underlåta att framhålla, att den föreslagna organisationen innebure vissa
möjligheter till slitningar mellan de olika intressen, som representerades av
de trenne departementscheferna i fråga om disponerandet av de gemensamma
organens, verkstaden och kontoret, resurser. På grund därav och av i övrigt
anförda skäl funne sig varvschefen endast med tvekan kunna tillstyrka genomförandet
av den föreslagna organisationen.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben anse de framlagda förslagen
på ett lyckligt sätt lösa den onekligen ganska svåra organisationsfrågan
å Stockholms varv och framhålla, att beträffande artilleri-, min- och
torpeddepartementen koncentreringen av verkstadsdrifteu drivits längre, än
som förutsatts i 1925 års försvarsproposition, under det att likväl inseendet
över de inventarier och den materiel m. m., som för närvarande ålåge envar
av cheferna för nämnda departement, fortfarande skulle tillkomma under
varvschefen omedelbart ställda och inför honom ansvariga officerare, vilka
borde vara speciellt utbildade envar för sin vapengren.
Mot de av de sakkunniga föreslagna byggnadsarbetena å flottans varv har
varvschefen i Karlskrona icke haft något att erinra.
De föreslagna lokala förändringarna å Stockholms varv hava av varvschefen
vid stationen tillstyrkts.
Marinförvaltningen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag såväl beträffande
de särskilda arbetena som i fråga om anskaffningen av därför erforderliga
medel samt hemställt om avlåtande av framställning i ämnet till 1927 års
riksdag.
Såsom jag inledningsvis anfört, torde ställning nu icke böra tagas till de
av de sakkunniga föreslagna organisationsändringarna i vidare mån, än desamma
förutsätta anvisandet av särskilda medel för utförande av byggnadsm.
fl. arbeten. Dessa organisationsändringar avse huvudsakligen dels centralisering
av bokföringen vid varvsdepartementen, dels centralisation av verkstadsdriften
m. m. vid artilleri-, min- och torpeddepartementen i Stockholm
samt vissa andra härmed sammanhängande åtgärder, dels oc/c viss koncentration
av förråden vid ingenjördepartementet i Stockholm.
Yad först vidkommer centraliseringen av bokföringen, nödvändiggör densamma,
såsom av det föregående framgår, förflyttning av byggnadsdepartementets
i Karlskrona departementskontor jämte ritkontoret från ingenjördepartementets
byggnad. Enligt vad de sakkunniga underhand meddelat,
kan den årliga besparing i avlöningskostnader, som skulle ernås genom
bokföringens centralisering, vid nämnda båda departement beräknas till
omkring 39,000 kronor. Även om besparingen, såsom varvschefen i Karlskrona
synes anse, skulle stanna vid ett något lägre belopp, torde den beräknade
engångsutgiften för den för ändamålet föreslagna tillbyggnaden av
den till byggnadsdepartementet hörande arbetsgruppens kontorsbyggnad vara
11
Kungl. Maj-.ts proposition nr 239.
väl motiverad och snarast möjligt böra komma till utförande. Det för ifrågavarande
tillbyggnad erforderliga beloppet, 27,300 kronor, torde, enligt vad
jag av chefen för finansdepartementet inhämtat, kunna inrymmas i budgeten.
Beträffande artilleri-, min- och torpeddepartementen i Stockholm torde
obestridligen stora ekonomiska fördelar vara att vinna genom att på ifrågasatt
sätt sammanföra nämnda departement till eu gemensam byggnad med
gemensam mekanisk verkstad och gemensamt kontor för bokföring och redovisning
m. m. samt gemensamt ritkontor, ävensom genom de anordningar,
som föreslagits beträffande verksamheten i övrigt vid dessa departement.
De därav uppkommande årliga besparingarna i avlöning till personal, avlönad
från till varvets förfogande ställda anslag, hava nämligen av de sakkunniga
beräknats uppgå till omkring 143,000 kronor och uppväga sålunda
mer än väl engångskostnaden för de föreslagna arbetena, som beräknats
till sammanlagt 91,800 kronor. Jag anser sålunda, att dessa arbeten snarast
böra komma till utförande.
Framhållas må i detta sammanhang, att de sålunda av mig förordade åtgärderna
i och för en koncentrering av nämnda tre departements verksamhet
synas böra komma till utförande, vare sig departementen, såsom de
sakkunniga föreslagit, ställas under var sin chef eller de förenas under eu
gemensam chef, till vilken fråga jag för närvarande ej är beredd taga ställning.
Yad angår de av de sakkunniga föreslagna förändringarna vid ingenjördepartementet
i Stockholm, hava dessa beräknats draga eu kostnad av 27,500
kronor. Då emellertid genom vidtagandet av nämnda förändringar skulle
ernås en årlig kostnadsbesparing, beräknad till omkring 11,000 kronor, lärer
någon tvekan icke böra råda rörande de föreslagna åtgärdernas lämplighet
ur ekonomisk synpunkt, och får jag sålunda förorda, att desamma snarast
möjligt komma till stånd.
Den återstående i kostnadsberäkningen rörande förändringarna å Stockholms
varv under rubriken »Flyttning av varvsboden m. m; upptagna
posten, 1,350 kronor, hänför sig till vissa förenklingar, som de sakkunniga
föreslagit i avseende å verksamheten vid ekipagedepartementet samt förråden.
Då även dessa arbeten avse att ernå kostnadsbesparingar, har jag
icke heller i denna punkt något att mot förslaget erinra.
Med hänsyn till beskaffenheten av de sålunda förordade arbetena vid
Stockholms varv synes, såsom de sakkunniga föreslagit, den för desamma
beräknade kostnaden, sammanlagt 120,650 kronor, böra bestridas från Stockholms
varvs byggnadsfond.
På grund av vad jag nu anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
dels att för anordnande av nya kontorslokaler för byggnadsdepartementet
vid flottans varv i Karlskrona för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 27,300 kronor;
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 239.
dels och medgiva, att från Stockholms varvs byggnadsfond må för byggnads-
och förändringsarbeten vid flottans varv i Stockholm tagas i anspråk
ett belopp av 120,650 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kung], Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
A. Broberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.