Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 229.
1
Nr 229.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
tvenne mellan Sverige och Danmark respektive Sverige och
Norge avslutade överenskommelser angående handelsresandes
behandling; given Stockholms slott den 11 mars 1927.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över handelsärenden
för den 4 mars 1927 och denna dag samt med överlämnande av
den 8 mars 1927 mellan Sverige och Danmark samt den 9 i samma månad
mellan Sverige och Norge, under förutsättning av riksdagens godkännande,
avslutade överenskommelser angående handelsresandes behandling, vill Kungl.
Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av berörda överenskommelser.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Bihang till riksdagens protokoll 1927.
1 samt.
196 höft. (Sr 229.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
Överenskommelse mellan Sverige
och Danmark angående handelsresandes
behandling.
Undertecknade, av sina respektive
regeringar utsedda fullmäktige för
ingående av en överenskommelse
mellan Sverige och Danmark angående
handelsresandes behandling,
hava överenskommit om följande:
Art. 1.
Med näringslegitimationsbevis från
ettdera av de avtalsslutande länderna
försedda handelsresande skola i det
andra landet komma i åtnjutande av
alla de förmåner, som tillerkännas
handelsresande från mest gynnad
nation, såväl beträffande avgifter
av alla slag som vad i övrigt deras
verksamhet angår, däri inbegripet
införsel av varuprover och mönster.
Med handelsresande förstås i denna
överenskommelse jämväl köpmän,
fabriks- och andra näringsidkare,
som äro etablerade i ettdera landet,
och vilka ämna personligen för sin
affär göra varuinköp eller upptaga
beställningar i det andra landet.
Art. 2.
Denna överenskommelse skall ratificeras
av Hans Majestät Konungen
av Sverige under förutsättning av
svenska riksdagens bifall och av
Hans Majestät Konungen av Danmark
och Island.
Ratifikationerna skola utväxlas i
Köpenhamn.
Overenskomst mellem Sverige og
Danmark angaaende Handelsrejsendes
Behandling.
Undertegnede, befuldmasgtigede af
deres respektive Regeringer til Indgaaelse
af en Overenskomst mellem
Sverige og Danmark angaaende Handelsrejsendes
Behandling, er kommet
overens om f»Igende:
Art. 1.
Handelsrejsende, forsynet med Legitimationskort
fra det ene kontraherende
Land, skal i det andet Land
nyde alle de Rettigheder, som tilkommer
Handelsrejsende, tillhorende
mestbegunstiget Nation, saavel med
Hensyn til Afgifter af enhver Art
som angaaende deres Virksomhed
forovrigt, derunder indbefattet Indforsel
af Varepro ver og Monstre.
Ved Handelsrejsende förstaas i
denne Overenskomst ligeledes Kobnuend,
Fabriks- og andre Nseringsdrivende,
som er etableret i et af
de to Lande, og som har til Hensigt
personlig for deres Forretning åt
gore Vareindkob eller optage Bestillinger
i det andet Land.
Art. 2.
Denne Overenskomst skal ratificeres
af Hans Majestät Kongen af
Sverige under Forudsaetning af den
svenske Rigsdags Samtykke og af
Hans Majestät Kongen af Danmark
og Island.
Ratiflkationerne skal udveksles i
Kobenhavn.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
överenskommelsen skall träda i
kraft å dagen för ratifikationernas utväxlande
och förbliva gällande intill
utgången av sex månader efter det
endera parten uppsagt densamma.
Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade
undertecknat denna
överenskommelse och försett densamma
med sina sigill.
Som skedde i Stockholm, i två
exemplar, den 8 mars 1927.
Löfgren.
Overenskomsten skal traede i Kraft
paa Dagen for Ratifikationernes Udveksling
og forblive gaeldende indtil
Udgangen af 6 Maaneder efter åt
en af Parterne har opsagt samme.
Til Bekräftelse heraf har de Befuldmaegtigede
undertegnet denne
Overenskomst og forsynet samme
med deres Segl.
Saaledes udfaerdiget i Stockholm,
i to Eksemplarer, den 8. Marts 1927.
Scavenius.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
Överenskommelse mellan Sverige
och Norge angående handelsresandes
behandling.
Undertecknade, av sina respektive
regeringar utsedda fullmäktige för
ingående av en överenskommelse
mellan Sverige och Norge angående
handelsresandes behandling, hava
överenskommit om följande:
Art. 1.
Med näringslegitimationsbevis från
ettdera av de avtalsslutande länderna
försedda handelsresande skola i det
andra landet komma i åtnjutande av
alla de förmåner, som tillerkännas
handelsresande från mest gynnad
nation, såväl beträffande avgifter av
alla slag som vad i övrigt deras
verksamhet angår, däri inbegripet
införsel av varuprover och mönster.
Med handelsresande förstås i denna
överenskommelse jämväl köpmän, fabriks-
och andra näringsidkare, som
äro etablerade i ettdera landet och
vilka ämna personligen för sin affär
göra varuinköp eller upptaga beställningar
i det andra landet.
Art. 2.
Denna överenskommelse skall ratificeras
av Hans Majestät Konungen
av Sverige under förutsättning av
svenska riksdagens bifall och av Hans
Majestät Konungen av Norge.
Katifikationerna skola utväxlas i
Stockholm.
Överenskommelsen skall träda i
kraft å dagen för ratifikationernas
Overenskomst mellem Sverige og
Norge om handelsreisendes behandling.
Undertegnede av sine respektive
regjeringer opnevnte befullmektigede
til å inngå en overenskomst mellem
Sverige og Norge om handelsreisendes
behandling, har kommet overens om
f ölgende:
Art. 1.
Handelsreisende som har nseringslegitimasjonsbevis
fra et av de respektive
land skal i det annet land
nyte alle de fordeler som tilkommer
handelsreisende tilhörende mestbegunstiget
nasjon såvel med liensyn
til alle slags avgifter som hvad iövrig
angår deres virksomhet, deri innbefattet
innförsel av varepröver og
mönster.
Med handelsreisende forståes i denne
overenskomst tillike kjöpmenn,
fabriks- og andre nmringsd rivende
som er etablert i et av de to land
og som har til hensikt personlig for
sin forretning å gjöre vareinnkjöp
eller opta bestillinger i det annet land.
Art. 2.
Denne overenskomst skal ratifiseres
av Hans Majestet Kongen av Sverige
under forutsetning av den svenske
Riksdags bifall og av Hans Majestet
Norges Konge.
Ratifikasjonsdokumentene skal utveksles
i Stockholm.
Overenskomsten skal tre ikraft den
dag ratifikasjonsdokumentene utveks
-
Katigt. Maj:ts proposition Nr 229.
5
utväxlande och förbliva gällande intill
utgången av sex månader efter
det endera parten uppsagt densamma.
Till bekräftelse härav hava de befullmäktigade
undertecknat denna
överenskommelse och försett densamma
med sina sigill.
Som skedde i Stockholm, i två
exemplar, den 9 mars 1927.
les og förbli gjeldende inntil utlöpet
av seks måneder efteråt den er opsagt
av en av partene.
Til bekreftelse herav bär de bef
ullmektigede undertegnet denne o verenskomst
och forsynet den med sine
segl.
Hvilket skjedde i Stockholm, i to
eksemplarer, den 9. mars 1927.
Löfgren.
Wollebcek.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 4 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för finansdepartementet:
»På
grund av bestämmelserna i handels- och sjöfartstraktaten mellan
Sverige och Tyskland den 14 maj 1926 äro för närvarande tyska handelsresande
— och i följd därav även handelsresande från övriga länder i mest
gynnad nations ställning — berättigade till vissa lättnader i Sverige i fråga
om de avgifter, vilka enligt förordningen angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 skola erläggas av
utländska handelsresande här i riket.
Dessa lättnader tillkomma emellertid icke vare sig danska eller norska
handelsresande, och med hänsyn härtill har nu från dansk och norsk sida
väckts förslag om ingående av en överenskommelse mellan Sverige och
Danmark respektive Norge, varigenom handelsresandes ställning i respektive
länder bleve reglerad på grundval av ömsesidig behandling såsom mest gynnad
nation.
I anledning härav tillåter jag mig till en början framhålla, att Sverige
och Danmark, respektive Sverige och Norge, sinsemellan i största utsträckning
sökt tillämpa grundsatsen om behandling såsom mest gynnad nation i
allt, som rör handeln. Ehuru någon fullständig avtalsmässig reglering av
handelsförbindelserna mellan de tre länderna icke kommit till stånd, hava
sålunda i regel alla lättnader, som från ettdera landets sida tillerkänts en
tredje stat, utan vidare medgivits de båda övriga. Vad Sverige beträffar,
har tillämpningen av principen om mest gynnad nations behandling gentemot
Danmark och Norge kunnat ske inom ramen av gällande lagstiftning.
Jag anser mig i detta sammanhang även böra erinra om den särställning
i handelspolitiskt hänseende de skandinaviska länderna emellan, som funnit
uttryck i den i ett flertal såväl svenska som danska och norska handelsavtal
intagna så kallade skandinaviska förbehållsklausulen, vilken ju öppnar
möjlighet för en undantagsregim dessa länder emellan, varav övriga länder
icke komma i åtnjutande.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
Som ett avsteg från den allmänna grundsatsen om mest gynnad nations
behandling måste emellertid anses, att danska och norska handelsresande
för närvarande i Sverige icke åtnjuta de särskilda förmåner, vilka eljest
medgivas i förhållande till ett flertal andra länder, medan däremot svenska
handelsresande i Danmark och Norge åtnjuta samma behandling som handelsresande
tillhörande mest gynnad nation. Bristen på ömsesidighet i detta
hänseende. torde i själva verket kunna hänföras till omständigheter av rent
formell art. I de speciella hänseenden, i fråga om vilka danska och norska
handelsresande för närvarande icke åtnjuta samma förmåner i Sverige som
handelsresande från vissa andra länder, utgår nämligen den svenska lagstiftningen
ifrån, att nämnda förmåner skola medgivas visst land endast
såframt sådant avtalsmässigt bestämts, och då något avtal, varigenom ovannämnda
spörsmål blivit formligen reglerade, icke träffats med vare sig
Danmark eller Norge, har sålunda den formella förutsättningen för sagda
förmåners utsträckande till dessa länder hittills saknats.
Genom de föreslagna överenskommelserna skulle ifrågavarande inadvertens
komma att avlägsnas. Den närmaste följden härav, vad danska och
norska handelsresandes behandling i Sverige angår, bleve i det väsentliga,
att dessa — i likhet med handelsresande från ett flertal andra stater, såsom
Argentina, Belgien, vissa delar av Brittiska riket, Bulgarien, Estland, Frankrike,
Grekland, Italien, Japan, Kina, Lettland, Liberia, Lithauen, Mexiko,
Nederländerna, Persien, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz,
Serbokroatoslovenska staten, Spanien, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern
och Österrike — skulle få erlägga bevillningsavgift enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 13 juli 1926 med särskilda grunder ifråga om utgörande
i vissa fall av bevillningsavgift enligt 3 § i förordningen den 23
oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
I stället för den enligt 1908 års förordning stadgade avgiften av
etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på varandra följande
dagar och femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande
tidrymd av femton dagar skulle ifrågavarande handelsresande sålunda hava
att erlägga bevillningsavgift antingen med trehundra kronor för helt år
eller ock med etthundra kronor för den första tidrymden av sex på varandra
följande veckor samt, om verksamheten utan avbrott fortsattes utöver
de sex första veckorna, med femtio kronor för varje i omedelbar anslutning
därtill kommande tidrymd av tre veckor.
Vad beträffar svenska handelsresandes ställning i förevarande hänseende
i Danmark och Norge, har jag redan omnämnt, att samma behandling tilllämpas
som i fråga om handelsresande från varje annat land. På grund
härav äro sålunda svenska handelsresande exempelvis i Danmark redan
berättigade till de nedsättningar beträffande ifrågavarande avgifter, vilka
härleda sig från en mellan detta land och Tyskland under loppet av år
1926 avslutad handelsöverenskommelse, och vilka väsentligen motsvara dem,
som fastställts i Sverige genom ovannämnda kungörelse den 13 juli 1926.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 229.
Genom traktatfästandet av principen om ömsesidig behandling såsom mest
gynnad nation på ifrågavarande område tillförsäkras svenska handelsresande
därjämte alla de lättnader, som framdeles i detta hänseende må bliva fastställda
i Danmark eller Norge.
Med hänsyn till vad sålunda anförts, synes det mig vara även ett svenskt
intresse, att de ifrågasatta överenskommelserna komma till stånd.
Rörande avfattningen'' av dessa överenskommelser hava, sedan kommerskollegium
hörts i ärendet, förhandlingar ägt rum med danska och norska
vederbörande, varvid enighet vunnits om likalydande förslag till avtal.
Förslagen innehålla allenast allmänna bestämmelser angående ömsesidigt tillerkännande
av mest gynnad nations behandling i allt vad angår handelsresandes
rättigheter. I desamma stadgas därjämte, att avtalen skola ratificeras,
för Sveriges del under förutsättning av riksdagens bifall. Uppsägningstiden
är fastställd till sex månader.
Under åberopande av vad i det föregående anförts, får jag sålunda tillstyrka,
att de båda avtalsförslagen av Kungl. Maj:t godkännas.»
Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda förslag till
överenskommelser mellan Sverige och Danmark respektive Norge (bil. A och
B) och hemställer, under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes
ärendena att göra framställning rörande undertecknandet, att Kungl.
Maj:t måtte för sin del godkänna berörda överenskommelser.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla.
Ur protokollet:-Olof Edström.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 229.
9
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.
»Sedan Kungl. Maj:t den 4 mars 1927 bemyndigat ministern för utrikes
ärendena att för Sveriges del underteckna tvenne överenskommelser med
Danmark och Norge angående handelsresandes behandling av den lydelse
av Kungl. Maj:t nämnda dag för egen del godkända förslag angåve, hava
sagda överenskommelser den 8 respektive 9 innevarande månad blivit av
ministern för utrikes ärendena samt härvarande danske respektive norske
minister vederbörligen undertecknade.
I anledning härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
äska riksdagens godkännande av berörda överenskommelser.»
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Karl TAndström.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 196 höft. (Nr 229.)
O