Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
1
Nr 223.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående förläggningsplats
för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.; given Stockholms
slott den 11 mars 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. J. F. Almkvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 11 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Ltberg.
Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:
Genom proposition den 19 mars 1926, nr 216, angående ändringsarbeten
å serafimerlasarettet m. m. föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till ändringsarbeten
å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med
ett utav de s. k. 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga den 24 september 1925
avgivet förslag för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag
av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma
ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns landsting.
Vid anmälan av förenämnda fråga redogjorde min företrädare i statsrådsämbetet
närmare för den sedan lång tid på dagordningen stående frågan
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 190 höft. (Nr 223.) 1
Förlägen ingsplats
för nytt
kliniskt sjukhus
i Stockholm
in. m.
Proposition
nr 216 till
1926 års riksdag.
2
1926 Ars riksdags
skrivelse
nr 345.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 223.
om ett nytt kliniskt undervisningssjukhus i Stockholm samt för det förslag,
som 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i detta hänseende framlagt. Departementschefen
anslöt sig i stort sett till de sakkunnigas förslag och angav
i sitt berörda yttrande, till vilket jag här allenast tillåter mig hänvisa, dels
vissa närmare angivna grunder för ett samarbete mellan staten och Stockholms
stad angående uppförande och underhåll av ett dylikt sjukhus, dels ock sin
uppfattning om den tomt, som lämpligen borde för ändamålet reserveras.
Ovanberörda anslag var beräknat att utgå till sådana förbättringsarbeten å
nuvarande serafimerlasarettet, att lasarettet kunde bliva i stånd att fylla sin
uppgift under den tid, som kunde väntas förflyta, tills det nya sjukhuset
bleve färdigt att tagas i bruk. I det jag i övrigt hänvisar till innehållet
av berörda proposition vill jag nu endast erinra om följande.
Av en lämnad kort översikt över de tomter, vilka kunde bliva föremål
för ett mera allvarligt övervägande, syntes det enligt dåvarande departementschefens
mening vara tre områden, som han ansåge vara förtjänta att
framför andra komma i fråga; dessa voro tomter å Ärsta gärde, vid Enskede
och å Ladugårdsgärdet. Härom anförde departementschefen vidare:
Då det nu gäller att träffa ett val mellan dessa områden måste jag ställa
mig i hög grad tveksam. Oaktat de skäl, som föranledde Kungl. Maj:ts
beslut av den 21 april 1922 ^ fortfarande kvarstå, tala dock de ekonomiska
synpunkterna med sådan styrka emot den medicinska högskolans förläggande
till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgas avstå från tanken härpå.
Skulle riksdagen dela denna uppfattning synes_ man i första hand böra räkna
med endera av förut omförmälda tomter å Ärsta gärde och vid Enskede
såsom plats för karolinska institutets kliniska och teoretiska institutioner.
För att vinna en fast utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet synes
det mig vara av vikt att redan nu riksdagen sättes i tillfälle att uttala sig
i fråga om disponerande av för ändamålet lämplig tomt.
I skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anmälde riksdagen sitt beslut med
anledning av Kungl. Majfls ovanberörda proposition och anförde därvid
bland annat:
Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående
nya lokaler för serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande
räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen
tänkt sig, att den stora frågan om ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler
för en medicinsk högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Riksdagen
finner en dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör
givetvis därvid i främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa
kostnaderna till skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i
besparingssyfte, böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till
det föreliggande förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa
fall begränsas och ytterligare inskränkningar göras särskilt i avseende å
*) Genom nämnda beslut bemyndigades 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga att låta
utföra ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukkus, avsett att förläggas omedelbart
söder om den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärdet m. m.
3
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 223.
laboratorier och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda
anordningar. Vid den av riksdagen sålunda såsom önsklig betecknade
nya utredningen torde jämväl frågan om garnisonssjukhusets sammanförande
med serafimerlasarettet böra bliva föremål för ytterligare övervägande,
särskilt vad den finansiella sidan av saken angår.
Departementschefen angiver såsom en förutsättning för den medicinska
undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Riksdagen
anser lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av
den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms
stad, en anordning, som enligt riksdagens mening principiellt sett
måste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen
angivit vissa allmänna grunder. Dessa av departementschefen
från hans ståndpunkt angivna grunder innehålla emellertid moment, där
enligt riksdagens mening betydligt förmånligare villkor för statsverket måste
anses vara oeftergivliga. Aven härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig
i syfte att nå fram till en överenskommelse, där statens intressen
bliva väsentligt bättre tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra
tagas i betraktande, huruvida icke de villkor, som gällt och gälla i fråga om
nybyggnader för och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i
Lund, i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning.
Riksdagen har vid sådant förhållande intet att erinra mot det av Kungl.
Maj:t äskade anslaget till vissa ändringsarbeten å lasarettet.
Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny
medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit
föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.
Riksdagen anser, att denna fråga bör underkastas eu förnyad noggrann
undersökning, och vill nu icke i annan mån uttala sig härutinnan, än att
riksdagen vill framhålla, att den i statsrådsprotokollet omnämnda tomten å
Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken
här betingar, under några förhållanden vidare komma i betraktande.
Däremot vill det synas riksdagen, som om — förutom de av departementschefen
omförmälda tomterna — jämväl det område, där för närvarande
Fältrittklubbens bana är belägen, bör vid den förnyade undersökningen
komma under omprövning. Vidare vill riksdagen framhålla, hurusom i
utredningen beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade
tomtvärdet, då ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de verkliga
kostnaderna för sjukhusbygget.
Riksdagen slutade med att anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag, till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvud,
saklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september
1925 avgivna förslag för budgetåret 1926—1927 anvisat ett extra reservationsanslag
av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp
för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns
landsting.
Genom beslut den 20 augusti 1926 anbefallde Kungl. Maj:t överståthållarämbetet
och länsstyrelsen i Stockholms län att från Stockholms stadsfullmäktige,
respektive Stockholms läns landsting inhämta och till Kungl. Maj:t
överlämna yttrande, huruvida stadsfullmäktige, respektive landstinget vore
Kungl. Maj:ts
beslut den 20
augusti 1926.
Tillsättandet
av 1926 års
sjukhuskommission.
Sjukhuskommissionens
utlåtande den
26 januari
1927.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
villiga att bidraga till omförmälda ändringsarbeten å nuvarande seraf! merlasarettet
med ett belopp, motsvarande två tredjedelar, respektive en tredjedel
av den utav riksdagen för ändamålet beviljade summan av 307,600 kronor
eller alltså i avrundat krontal 205,066 kronor, respektive 102,534 kronor.
Genom beslut den 24 augusti 1926 föreskrev vidare Kungl. Maj:t, att
frågan om ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och om nya lokaler för
karolinska institutet skulle hänskjutas till en kommission, som skulle hava
att — med beaktande av de utav riksdagen i dess ovanberörda skrivelse
den 5 juni 1926, nr 345, angivna synpunkterna — verkställa förnyad utredning
i ifrågavarande ämnen, samt förordnade till ordförande i denna
utredningskommission förutvarande statsrådet, landshövdingen C. A. G. Malmroth
och till övriga ledamöter av densamma ledamoten av riksdagens första
kammare, landshövdingen S. H. Kvarnzelius och ledamoten av riksdagens
andra kammare, möbelsnickaren C. R. Jansson. Vidare föreskrev Kungl.
Maj:t, bland annat, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya
sjukhuset och karolinska institutet, samt att kommissionen skulle äga befogenhet
att, därest detta för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade
sig erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet
eventuellt utsedda representanter. Härefter erhöll kommissionen den 15
oktober 1926 bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar
jämväl med av Stockholms län utsedda respresentanter.
Sedan överläggningar med delegerade för såväl Stockholms stad som
Stockholms län ägt rum angående ifrågasatt samarbete vid uppförande av
nytt kliniskt sjukhus i Stockholm samt yttranden i ärendet inhämtats av
lärarkollegiet vid karolinska institutet, byggnadsstyrelsen och direktionen
över serafimerlasarettet, har kommissionen, som antagit namnet 1926 års
sjukhuskommission, med skrivelse den 26 januari 1927 till Kungl. Maj:t
överlämnat av kommissionen avgivet utlåtande, innefattande dels förslag till
förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler
för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete med
Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och drivandet av det
nya kliniska sjukhuset, dels ock förslag om verkställande av vissa ombyggnadsarbeten
å nuvarande serafimerlasarettet.
Då sjukhuskommissionens utlåtande torde få såsom bilaga fogas vid detta
protokoll, kommer jag att i det följande redogöra endast för vissa huvudpunkter
i utlåtandet ävensom för den hemställan, vari detsamma utmynnar.
Till en början lämnas en kortfattad redogörelse för serafimerlasarettets
och karolinska institutets förhållande till varandra samt i sammandrag eu
historik (sid. 5—7) över frågan om beredande av förbättrade lokaler för
serafimerlasarettet.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Vidare innefattar utlåtandet redogörelse för kommissionens utredningar
angående och förslag till förlägg ning splats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm
och nya lokaler för karolinska institutet. Sjukhuskommissionen har därvid
först till prövning upptagit frågan, huruvida, på sätt vid ärendets behandling
i riksdagen år 1926 från vissa håll ifrågasattes, möjlighet förefunnes
att förlägga den nya sjukhusanläggningen på seraf mer] asarettets nuvarande
tomt (sid. 7—10). Härutinnan uttalar kommissionen, att enligt vad verkställda
undersökningar givit vid handen ett nytt kliniskt centralsjukhus icke
kan förläggas till sagda område, även om detta skulle utökas med de vidliggande,
staten tillhöriga områden, som nu disponeras av karolinska institutet,
kungl. myntet och sjukhuset Hira, varför detsamma måste förläggas
till annan lämplig plats i eller invid Stockholm.
Kommissionen redogör härefter för sina utredningar angående sådan annan
lämplig förläggningsplats för det nya sjukhuset. I detta avseende erinrar kommissionen
(sid. 11 f.) till en början, att under de tidigare utredningar, som
blivit verkställda för att söka ordna serafimerlasarettets och karolinska institutets
nybyggnadsfrågor, ett stort antal i eller invid Stockholm belägna
områden varit ifrågasatta såsom förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus.
De tomter, som sålunda tidigare varit föremål för övervägande, vore
följande: Marieberg, norra Kristineherg, södra Kristineberg, Johanneshov, Anstå,
Balskogen å Enskede ägor, det s. k. Norrbackaområdet, en väster om Karlbergs
slott belägen del av Karlbergs kungsgård, Stora Björnnäset å Norra Djurgården,
den s. k. Kattrumpsbacken å Norra Djurgården, Smedsbacken norr om
Ladugårdsgärdet, Kampementsbacken norr om Ladugårdsgärdet, de nuvarande
fotgardesregementenas tomter, Lilla Björnnäset å Norra Djurgården, Expenmentalfältet
samt Bergshamra.
Förutom de sålunda angivna sexton tomtområdena har kommissionen med
föranledande av uttalande utav 1926 års riksdag till undersökning upptagit
den s. k. Fältrittklubbens bana å Norra Djurgården. Av ifrågavarande tomtområden
tillhöra Kristinebergsområdena samt Arsta och Dalskogen Stockholms
stad, de övriga staten.
Som kommissionen icke funnit något annat område, utöver de här ovan
anförda, lämpligen kunna ifrågasättas för sjukhusbygget, har kommissionen
begränsat sin utredning till att avse förenämnda sjutton fastigheter.
Då 1926 års riksdag framhållit, att den av sjukhusbyggnadssakkunniga
föreslagna tomten å Ladugårdsgärde icke borde, med hänsyn till det höga
försäljningsvärde marken där betingade, under några förhållanden komma
i betraktande för sjukhusbygget, måste enligt kommissionens mening jämväl
angränsande områden, där tomtvärdet kunde förutsättas vara lika högt,
lämnas ur räkningen. På grund härav hade kommissionen, utan att ingå
på någon närmare undersökning, ansett sig kunna bortse från tre av de
uppräknade tomtområdena, nämligen Smedsbacken, Kampementsbacken och
fotgardesregementena3 tomter.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
För att erhålla kännedom om lärarkollegiets vid karolinska institutet uppfattning
rörande den lämpligaste förläggningsplatsen för ett nytt kliniskt
sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet hade kommissionen
inhämtat kollegiets yttrande angående fjorton tomtområden.
Uti sitt den 14 oktober 1926 till kommissionen avgivna utlåtande (sid. 13
—18) har kollegiet uttalat, att kollegiet funnit det s. k. Norrbackaområdet
äga avgjorda företräden framför övriga områden. Kommissionen borde
därför i första hand låta vidare utreda detta områdes lämplighet för ändamålet.
Det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna yttrandet, innefattande
den mening, som biträtts av tjugu av lärarkollegiets ledamöter, var emellertid
icke enhälligt. Institutets rektor, professor Forssner anmälde, med instämmande
av professoren Ahlström, avvikande mening.
I ett längre yttrande, till vilket kommissionen i detta sammanhang ansett
sig allenast böra hänvisa, har Forssner kritiserat en del av de i majoritetens
utlåtande framförda synpunkterna samt slutligen förklarat sig anse tomten
framför Hästgardets kasern, den s. k. Fältrittklubbens bana, vara både med
hänsyn till beskaffenhet och belägenhet avgjort överlägsen Norrbackatomten.
I följd härav har Forssner framställt yrkande om att närmare utredning
måtte åvägabringas rörande förstnämnda tomtområdes lämplighet såsom förläggningsplats
för det nya sjukhuset.
Med anledning av riksdagens uttalande, att vid den blivande utredningen
angående lämplig förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset beträffande
varje ifrågasatt plats borde angivas det beräknade tomtvärdet, då ju
endast härigenom klar översikt kunde vinnas över de verkliga kostnaderna
för sjukhusbygget, hade kommissionen anmodat byggnadsstyrelsen att låta
verkställa sådan utredning. Då enligt kommissionens mening det nya
sjukhuset om möjligt borde förläggas till ett tomtområde, som redan tillhörde
staten, syntes ifrågavarande utredning kunna begränsas till de tio
kronan tillhöriga områden, vilka i det föregående angivits kunna ifrågasättas
såsom förläggningsplatser för sjukhuset. Med anledning av denna begäran
har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 12 oktober 1926 till kommissionen
överlämnat en inom styrelsen av byggnadsrådet Georg A. Nilsson samt arkitekten
A. Sjökvist utarbetad promemoria (sid. 19 f.) Enligt denna ha
de genomsnittliga råmarksvärdena per kvm. beräknats uppgå till följande
belopp:
1) Mariebergsområdet.............kronor 20: —
2) Johanneshov och Kvarnängen..... » 11: —
3) Norrbackaområdet............. » 16: —
4) Området vid Karlbergs kungsgård. . » 8: —
5) Stora Björnnäset............... » 8: —
6) Kattrumpsbacken.............. » 8: —
7) Lilla Björnnäset............... » 8: —
8) Experimentalfältet............. » 4:20
9) Bergshamra.................. » 2: —
10) Fältrittklubbens bana........... » 30: —
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Då det enligt kommissionens mening måste vara av intresse att äga kännedom
om det ungefärliga genomsnittsvärdet å det område å Ladugårdsgärdet,
som av sjukhusbyggnadssakkunniga i skrivelse den 24 september 1925 föreslagits
såsom byggnadsplats för sjukhuset, har byggnadsstyrelsen anmodats
verkställa jämväl en dylik värdering. Under enahanda förutsättningar, som
förut angivits, bar detta tomtområdes genomsnittliga råmarksvärde av styrelsen
uppskattats till 50 kronor per kvm.
Kommissionen redogör härefter för de allmänna synpunkter, som enligt
dess mening böra anläggas vid valet av lämplig sjukhustomt (sid. 23 f.)
samt vidare för den granskning av tomtområdena, som kommissionen ur
nyssberörda synpunkter verkställt (sid. 26 f.)
Kommissionen har därvid funnit två av tomterna, nämligen Norrbackatomten
samt Fältrittklubbens bana jämte delar av angränsande områden,
Kattrumpsbacken och Östermalms idrottsplats, så belägna, att de med fördel
lämpa sig såsom förläggningsplatser för ett större kliniskt sjukhus. De
övriga tomterna ha på anförda grunder ansetts böra lämnas ur räkningen
eller icke kunnat förordas.
Sin närmare uppfattning rörande lämpligheten som sjukhustomt av Norrbackaområdet
och Fältrittklubbens bana jämte angränsande områden utvecklar
kommissionen å sid. 27—29 i utlåtandet.
Beträffande Fältrittklubbens bana hade de representanter för Stockholms
stad, som förhandlat med kommissionen rörande det ifrågasatta ekonomiska
samarbetet vid uppförandet av det nya kliniska sjukhuset, gjort gällande,
att Fältrittklubbens bana skulle ur stadens synpunkt vara lämpligare såsom
förläggningsplats för ett sjukhus än Norrbackatomten. Särskilt hade framhållits,
att å Östermalm icke funnes något sjukhus med poliklinisk verksamhet.
För erhållande av byggnadsteknisk utredning hade kommissionen anmodat
byggnadsstyrelsen att låta undersöka, huruvida det s. k. Norrbackaornrådet
kunde tagas i anspråk för uppförande av byggnader, avsedda för det nya
rikssjukhuset och karolinska institutets institutioner. Därest detta befunnes
vara fallet, borde styrelsen angiva, på vilket sätt de erforderliga byggnadskomplexen
lämpligast skulle kunna förläggas på området. Fn liknande
undersökning skulle vidare verkställas beträffande den s. k. Fältrittklubbens
bana och delar av angränsande områden, Kattrumpsbacken och Östermalms
idrottsplats. Då kommissionen ännu icke kunnat bilda sig någon bestämd
uppfattning angående det blivande sjukhusets storlek eller beträffande
situationsplanen för detsamma, skulle till grund för dessa utredningar läggas
det av arkitekten Carl Westman på uppdrag av 1919 ars sjukhusbyggnadssakkunniga
på sin tid utarbetade förslaget till nytt kliniskt sjukhus å
Ladugårdsgärde samt till byggnader för karolinska institutets teoretiska institutioner.
Sedan bvggnadsstyrelsen med anledning härav verkställt vissa markunder -
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
sökningar å angivna två tomtområden och i anslutning härtill undersökt
möjligheterna för en med hänsyn till grundförhållandena lämplig placering
av de avsedda byggnadskomplexen, har styrelsen med skrivelser den 9 december
1926 och den 13 januari 1927 såsom resultat av denna utredning överlämnat
16 stycken planskisser och kartor. \7idare har byggnadsstyrelsen
överlämnat två ekonomiska utredningar, utförda av kapten E. Wiborgh,
rörande kostnaderna för terrasserings- och grundläggningsarbeten m. m. vid
eventuell förläggning av nytt kliniskt sjukhus för Stockholm å Norrbackaområdet,
respektive Fältrittklubbens bana.
Med hänvisning till de sålunda verkställda utredningarna (sid. 30—40)
angiver kommissionen härefter sin slutliga ståndpunkt i platsfrågan. Enligt
kommissionens mening måste det s. k. Norrbackaområdet utan tvekan anses
såsom det ur olika synpunkter lämpligaste såsom förläggningsplats för ett
nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet.
Kommissionen tillstyrker därför för sin del, att den del av ifrågavarande
område, som å upprättad karta närmare angivits med heldragen svart linje
och i areal innehåller omkring 565,000 kvm., måtte upplåtas för ändamålet.
Till stöd härför anför kommissionen (sid. 40 fp.):
Av det föregående framgår, att Norrbackatomten ur många synpunkter
måste anses fylla de krav, som enligt kommissionens mening böra ställas å
en lämplig förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset. Järnvälden
s. k. Fältrittklubbens bana torde emellertid i vissa hänseenden vara lämplig
för ändamålet. Då ett val skall ske mellan dessa båda tomter, måste självfallet
möjligheten att på ett för statsverket ekonomiskt sätt utnyttja den
ena eller den andra tomten för sjukhusbygget bliva av väsentlig betydelse.
Den undersökning, som av byggnadsstyrelsen verkställts till utrönande av
lämpligheten att för ifrågavarande ändamål disponera ettdera av dessa tomtområden,
ådagalägger, att Norrbackatomten måste ur ekonomisk synpunkt
givas ett bestämt föresträde framför Fältrittklubbens bana.
Till närmare belysning härav får kommissionen lämna följande sammanfattning
av de utredningar, som byggnadsstyrelsen låtit anställa. Härvid
bör dock erinras om, att allenast approximativa siffror kunnat erhållas, då
helt naturligt mera detaljerade undersökningar rörande kostnaderna icke i
detta sammanhang vant möjliga att verkställa. Såsom jämförelsematerial
torde de i det följande anförda sifferuppgifterna i allt väsentligt kunna
godtagas.
Beträffande Norrbackaområdet hava grundläggningskostnaderna för sjukhusets
byggnader beräknats till 2,552,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,
avloppsledningar, rörgravar, gator samt sprängningsarbeten för planering
hava upptagits till 2,276,750 kronor. Om detta område skulle tagas i anspråk
för ett sjukhusbygge av den omfattning, som föreslogs av 1919 års
sjukhusbyggnadssakkunniga i deras alternativ II, skulle sammanlagda kostnaderna
för ifrågavarande arbeten alltså komma att uppgå till 4 828 750
kronor.
Motsvarande kostnader för iordningställandet av Fältrittklubbens bana
jämte angränsande områden hava angivits, grundläggningskostnaderna till
2,670,000 kronor och kostnaderna för terrassering, transport- och rörkulver -
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
tar, rörgravar och avloppsledning till 2,825,000 kronor eller tillhopa 5,495,000
kronor. Förläggandet av ett sjukhus av den omfattning som ovan nämnts
till sistberörda områden skulle sålunda kunna beräknas draga omkring
666,000 kronor högre kostnader än om Norrbackatomten utnyttjades för
sådant ändamål.
I detta sammanhang har kommissionen ansett det vara av visst intresse
att äga kännedom om, hur kostnaderna för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
föreslagna kliniska sjukhusets förläggande å Ladugårdsgärdetomten
skulle te sig i förhållande till ovan anförda siffror. Härvid
har det dock varit nödvändigt att omräkna de på sin tid lämnade kostnadsuppgifterna
för detta sjukhusbygge med hänsyn tagen till nu gällande priser.
En ökning av arbetskostnaderna har nämligen under de senaste åren inträtt.
För att jämförelsen icke skall bliva missvisande hava sålunda beräkningarna
verkställts efter samma grunder, som gällt för de i det föregående lämnade
sifferuppgifterna.
Vid en undersökning, som på anmodan av kommissionen företagits inom
byggnadsstyrelsen, har det visat sig, att grundläggningskostnaderna för de i
Ladugårdsgärdeförslagets alternativ II upptagna byggnaderna enligt numera
gällande priser skulle uppgå till 2,245,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,
avlopp, rörgravar m. m. hava uppskattats till 2,255,000 kronor. Sammanlagda
kostnaderna för sjukhusets förläggande till den föreslagna Ladugårdsgärdetomten
skulle alltså med nuvarande prisnivå uppgå till 4,500,000
kronor. I dessa kostnader hava dock icke inberäknats utgifter för terrasseringsarbeten.
Vid tomtvalet måste hänsyn tagas jämväl till värdet å det markområde,
som skall tagas i anspråk för sjukhusbygget. Tomtvärdet å Norrbackaområdet,
inberäknat gator m. m., bär av byggnadsstyrelsen uppskattats till
16 kronor pr kvm. Då tomten innehåller en areal av omkring 565,000
kvm., skulle tomtvärdet, därest hela området ställdes till sjukhusets disposition,
kunna beräknas till 9,040,000 kronor.
Fältrittklubbens bana jämte Östermalms idrottsplats, vilka hava ett ytinnehåll
av tillhopa omkring 252,000 kvm., hava åsätta ett tomtvärde av 30
kronor per kvm. Som den s. k. Kattrumpsbaclcen jämväl måste tagas i
anspråk, för den händelse sjukhuset skulle förläggas till ifrågavarande plats,
måste även denna tomts värde tagas i beräkning. I sin helhet innehåller
Kattrumpsbacken i areal cirka 107,000 kvm. och har tomtmarken värderats
till 8 kronor per kvm. Aven om allenast en del av detta område skulle
behöva användas för sjukhusbygget, torde dock den återstående delen av
tomten, utgörande sluttningen mot Ugglevikskällan, bliva onyttig och icke
kunna exploateras för annat ändamål. Under förutsättning att nu angivna
områden, i areal innehållande tillhopa 359,000 kvm., i sin helhet ställdes
till förfogande, skulle tomtvärdet kunna uppskattas till sammanlagt (252,000 X
X30 + 107,000X8) 8,416,000 kronor.
Tomtvärdet å Norrbackaområdet skulle sålunda ställa sig 624,000 kronor
högre än värdet å Fältrittklubbens bana med angränsande områden. Härvid
är emellertid att märka, att Norrbackatomtens ytinnehåll vid denna beräkning
upptagits till 565,000 kvm., medan de andra områdena i areal
innehålla allenast 359,000 kvm. Skillnaden i ytvidd till Norrbackatomtens
favör uppgår till icke mindre än 206,000 kvm. Därest endast en del av
Norrbackaområdet skulle tagas i anspråk för sjukhusbygget samt denna del
beräknades till samma storlek som de andra områdenas sammanlagda areal
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.
eller 359,000 kvm., skulle tomtvärdet å angivna del av Norrbackatomten
efter ett pris av 16 kronor per kvm. uppgå till 5,744,000 kronor. Tomtmarken
å Norrbackaområdet skulle under denna förutsättning ställa sig
2,672,000 kronor billigare än motsvarande areal å Fältrittklubbens bana
jämte angränsande områden.
Med hänsyn till vad den verkställda utredningen givit vid handen kan
kommissionen för sin del icke biträda förslaget om att för sjukhusbygget
utnyttja den s. k. Fältrittklubbens bana. Såväl ekonomiska skäl som framför
allt tomtplatsens otillräckliga ytinnehåll tala häremot. Vidare måste beaktas
de svårigheter och det dröjsmål, som skulle uppkomma, innan dispositionsrätt
till hela det erforderliga markområdet kunde erhållas. Nödvändigheten
av att låta verkställa omfattande utfyllningar å vissa delar av tomteu skulle
tillika avsevärt fördröja sjukhusbyggets igångsättande.
Vid sådant förhållande har kommissionen utan tvekan kunnat träffa sitt
val av förläggningsplats för det nya sjukhuset. Ur alla synpunkter synes
det s. k. Norrbackaområdet vara lämpligt att utnyttja för nu ifrågavarande
ändamål. Då det å nämnda karta med streckad svart linje utmärkta område,
utgörande del av Solna komministersboställe och innehållande i areal
omkring 43,000 kvm. i en framtid torde kunna tagas i anspråk för utvidgning
av sjukhusområdet, synes berörda fastighet icke böra utnyttjas för
annat ändamål än det nuvarande utan att undersökning verkställes om
lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl detta område ställes till det
kliniska sjukhusets och karolinska institutets disposition.
A sid. 43—48 i utlåtandet har därefter kommissionen till prövning upptagit
frågan om huvudgrunden för samarbete med Stockholms stad och Stockholms
län vid uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.
Vidare har kommissionen (sid. 49—63) behandlat frågan om ombyggnadsarbeten
å nuvarande serafimerlasarettet.
I fråga om serafimerlasarettets modernisering säger sjukhuskommissionen
sig hava kommit till den uppfattningen, att serafimerlasarettet icke bör i
samband med det nya sjukhusets iordningställande nedläggas utan bibehållas
såsom sjukhus under eu tidrymd av 25 ä 30 år. För att lasarettet
under denna tid skall kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens tjänst och dessutom
tillsvidare tjäna såsom särskilt undervisningssjukhus måste emellertid
med det snaraste vissa ganska omfattande ändrings- och förbättringsarbeten
komma till stånd. Den redogörelse, som i det föregående av kommissionen
lämnats för de lokala förhållandena vid lasarettet,* giver enligt kommissionens
mening klart vid handen, att det är ofrånkomligt att verkställa de
ifrågasatta arbetena, för att lasarettets verksamhet skall kunna nöjaktigt
uppehållas. De brister, som vidlåda lasarettets lokaler, synas kommissionen
så framträdande, att ett snabbt avhjälpande av dem måste anses vara
ett allmänt intresse av största vikt.
Det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga senast framlagda förslaget
om utförande av ändringsarbeten å lasarettet till en beräknad kostnad av
615,200 kronor var framlagt under förutsättning att lasarettets livslängd
bleve begränsad till byggnadstiden för det nya sjukhuset. Då kommissionen
utgår från att lasarettet bör bibehållas jämväl ett eller annat årtionde
därefter, anser kommissionen nämnda förslag vara otillräckligt och
föreslår i stället vidtagande av de mera genomgripande förändringar och
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
förbättringar av lasarettets lokaler, som föreslagits av sjukhusbyggnadssakkunniga
i deras skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 januari 1925, dock med
vissa av lasarettets direktion uti skrivelse den 6 december 1926 förordade
smärre jämkningar. Kostnaderna för lasarettets modernisering i enlighet
härmed beräknas med de högre priser, som numera gälla, komma att belöpa
sig till 3,199,700 kronor.
I fråga om sättet för anskaffande av medel för bestridande av dessa kostnader
har kommissionen haft tre alternativa förslag under omprövning (sid.
62 och 63). Kommissionen har för sin del funnit starka skäl tala för förslaget
enligt alt. III, enligt vilket hela det för ombyggnadsarbetenas verkställande
erforderliga beloppet, 3,199,700 kronor, skulle av serafimerlasarettet
upplånas mot inteckning i lasarettstomten samt lånebeloppet sedermera genom
höjning av vårdavgifterna förräntas och avamorteras under en tidrymd
av minst trettio år. Om den del av beloppet, som avsetts för inrättande
å kirurgiska kliniken av en avdelning för enskilda rum eller 138,700
kronor, täcktes genom ett särskilt tillägg i avgiften för vård å dessa rum,
skulle återstående belopp, 3,061,000 kronor, kunna avamorteras under trettio
års tid, om avgiften per vårddag höjdes med omkring 1 krona 20 öre.
Sjukhuskommissionens hemställan i ärendet återfinnes å sid. 64 och 65 i
utlåtandet.
Under åberopande av vad i det föregående anförts har kommissionen
hemställt,
I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas
det å upprättad karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrhackaområdet,
utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal
omkring 565,000 kvadratmeter;
II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:
l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.
2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av eu särskild direktion, bestående av
sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,
ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,
samt karolinska institutets lärarkollegium tre.
3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser
jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande
av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive
länet ätt anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt
sjukhus.
4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även
ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift
skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den
12
Sjukhuskommissionens
skrivelse den
26 februari
1927.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de
själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å
det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.
5:°) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna, bestridas sålunda:
Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms
garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften
av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.
De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri
inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll in. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid bestrider:
a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka-;
b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som
belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll in. in.,
på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag; samt
c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat
av sjukhusets karaktär av uudervisningssjukhus.
III) att de av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen
av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet
med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av
3,199,700 kronor;
att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,
som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda
sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära
tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för
sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum;
samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt
belopp av 2,800,000 kronor, eller, om tillstånd lämnas jämväl till
inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda fallen
med ränta.
Genom remiss den 4 februari 1927 anbefallde Kungl. Maj:t vederbörande
myndigheter att avgiva utlåtanden i ärendet.
Innan jag redogör för de i anledning härav inkomna utlåtandena, vill
jag meddela, att sjukhuskommissionen efter remissens avlåtande inkommit
med en den 26 februari 1927 dagtecknad skrivelse, däri kommissionen
anfört:
Vid tidpunkten för avlämnande till Kungl. Maj:t av sjukhuskommissionens
betänkande hade vissa av kommissionen hos byggnadsstyrelsen begärda
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
utredningar rörande kostnaderna för grundläggnings- och terrasseringsarbeten
m. m. vid eventuell förläggning av det nya sjukhuset å Norrbackaområdet,
respektive Fältrittklubbens bana jämte angränsande områden ännu icke hunnit
helt slutföras. Med hänsyn till att kommissionens utlåtande rörande
förläggningsplatsen för sjukhuset skulle snarast möjligt avgivas, ansåg kommissionen
sig emellertid icke kunna avvakta dessa utredningars definitiva
avslutande. Med skrivelse den 18 februari 1927 har byggnadsstyrelsen härefter
till kommissionen inkommit med slutresultatet av den begärda utredningen,
innefattande två av kaptenen Wiborgh upprättade promemorior
ävensom byggnadsstyrelsens eget utlåtande.
Innehållet i dessa handlingar föranleder emellertid icke någon förändring
i fråga om den ståndpunkt kommissionen intagit i sitt betänkande angående
val av förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset.
I byggnadsstyrelsens, av sjukhuskommissionen omnämnda utlåtande anföres
bland annat:
Som slutresultat av den verkställda ytterligare utredningen framgår, att
enligt numera gällande arbetspriser sammanlagda kostnaderna för byggnadsgrunder,
kulvertar, rörgravar, avloppsledningar utom sjukhusområdet samt
terrasseringsarbeten vid sjukhusets förläggning till de olika områdena uppskattats
till följande belopp.
Ladugårdsgärdet............................kronor 4,950,000: —
Norrbackaområdet........................... » 5,280,000: —
Fältrittklubbens bana etc...................... » 5,495,000: —
Differenserna mellan kostnaderna för dessa arbeten vid ifrågavarande förläggningsplatser
hava således visat sig vara avsevärt mindre än som framgått
av de siffror, vilka varit tillgängliga vid ett tidigare stadium av utredningarna,
och då dessa kostnadsskillnader utgöra endast en obetydlig del
av totalkostnaden för sjukhusanläggningen i dess helhet, synas desamma
icke böra tillmätas alltför stor betydelse vid sidan av de förhållanden i
övrigt, som måste tagas i betraktande vid bedömandet av de föreslagna
förläggningsområdenas större eller mindre lämplighet.
I anledning av förberörda remiss å sjukhuskommissionens betänkande
hava myndigheterna nu inkommit med utlåtanden i vad betänkandet avser
dels (punkt I i kommissionens hemställan) förläggningsplats för nytt kliniskt
sjukhus och nya lokaler för karolinska institutet, dels ock (punkt III i samma
hemställan) ombyggnadsarbeten å serajvmerlasarettet. I fråga om punkt II,
huvudgrunder för samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms
län vid uppförandet och drivandet av det nya sjukhuset, ha vederbörande
myndigheter fått sig anbefallt att avgiva utlåtanden först före den 1 november
1927. En myndighet, arméförvaltningen, har emellertid redan nu
yttrat sig rörande sistnämnda fråga.
I det följande kommer jag att redogöra för myndigheternas utlåtanden
angående punkterna I och III och därvid i första hand för de utlåtanden,
som avse endast punkt I, därefter för dem, som behandla båda dessa punk
-
if ljud i (/hett1
ma.
14 Kung!. Maj:ts proposition Nr 223.
ter, och slutligen för ett utlåtande, statskontorets, vilket gäller allenast
punkt III.
I utlåtande den 3 mars 1927 anför domänstyrelsen:
De fastigheter som beröras av förslaget att förlägga det nya kliniska sjukhuset
jämte lokaler för karolinska institutet till det s. k. Norrbackaområdet
äro:
1. Den så kallade Solnaskogen under Karlbergs kungsgård.
Beträffande dispositionen och förvaltningen med mera av Solnaskogen har
Kungl. Maj:t genom skilda beslut meddelat bestämmelser.
Genom brev den 23 maj 1815 förordnades att Gouveneurs Embetet vid
Krigs Akademien (nuvarande krigsskolan) oförändrat skulle bibehållas vid
dispositionen av, bland annat, Solnaskogen, vilken från akademiens första
inrättning varit anslagen och begagnad till betesmark för såväl akademiens
egna som dess tjänstemäns hästar och boskapskreatur.
I brev den 21 januari 1894 förordnades, att Solnaskogen skulle stå under
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, dock att krigsskolan skulle
bibehållas vid sin rätt att tillgodonjuta därifrån inflytande inkomster.
Genom brev den 9 juni 1899 förordnades, att all den kontanta uppbörd,
som på grund av krigsskolans dispositionsrätt över Karlbergs kungsgård med
liera lägenheter komme att inflyta, skulle till statsverket i vanlig ordning
inlevereras.
Kungl. Maj:t förordnade slutligen i brev den 10 juni 1910, att det skulle
ankomma på domänstyrelsen att besluta rörande upplåtelse med nyttjanderätt
av mark å Solnaskogen, dock att sådan upplåtelse finge äga rum allenast
under förutsättning, att chefen för krigsskolan prövade så kunna ske
utan olägenhet för övningarna med krigsskoleeleverna.
Hela den för krigsskolans disposition under domänverkets vård och förvaltning
ställda Solnaskogen till den omfattning densamma erhållit, sedan
därifrån under skilda tider upplåtits vissa delar till Eugeniahemmet (kungl.
brev den 10/i 1907 och den 8/s 1912), föreningen de Blindas vänner (kungl.
brev den u/i2 1903) och statens järnvägar (kungl. brev den 12/i2 1913, den
/n 1919 och den Vio 1924), ävensom de härnedan omförmälda delar av
kronolägenheten Stenbrottet, l,»3io hektar, och Fogdevreten, 1,0720 hektar,
vilka . ställts till krigsskolans disposition i vederlag för förestående till statens
järnvägar överlåtna områden, innefattas i det för sjukhusanläggningen
föreslagna området. A skogen är av domänstyrelsen för kortare tider upplåtet
ett antal smärre markområden mot årlig avgäld, varjämte Kungl. Maj:t
genom brev den 20/i 1831 till svenska jägarförbundet lämnat en avgiftsfri
upplåtelse av mark om »1^ tunnland eller något därutöver», om så visade
sig erforderligt, att »allt framgent» av förbundet innehavas för bedrivande
av målskjutning å därå anlagd skjutbana.
De inkomster, som inflyta till domänverket från Solnaskogen, bestå uteslutande
i arrendemedel. Förteckning över samtliga därstädes nu gällande
upplåtelser ingår i en vid domänstyrelsens utlåtande fogad beskrivning över
här nedan omförmäld karta. Sammanlagda arrendesumman för upplåtelserna
uppgick för år 1926 till 5,400 kronor.
15
Kung1. Maj:ts proposition Nr 223.
2. Kronolägenheten 15/et mantal Stenbrottet 1.
Sedan av kronolägenheten överlåtits till krigsskolan och statens järnvägar
vissa områden, respektive 1,9310 och 2,1470 hektar, omfattar den under domänstyrelsens
förvaltning såsom jordbruksdomän utarrenderade återstående
delen en areal av 5,1130 hektar, som är avsedd att i dess helhet ingå i det
föreslagna sjukhusområdet.
3. Kronolägenheten 3/320 mantal Fallcenärsbostället,
belägen i omedelbar anslutning till föregående, invid dess nordöstra gräns,
är jämväl avsedd att i dess helhet, förutom ett till statens järnvägar upplåtet
område om 0,o5so hektar, ingå i sjukhusområdet. Den under domänstyrelsens
förvaltning ställda återstående delen av lägenheten omfattar en
areal av 2,4oso hektar.
4. Kronolägenheten Vi6 mantal Fogdevreten nr 1.
Lägenheten i sin helhet är avsedd att ingå i sjukhusområdet. Av lägenheten
är jämlikt kungl. brev den 14 november 1919 ett område av 1,0720
hektar upplåtet till krigsskolan såsom vederlag för mark, som av Solnaskogen
avståtts till statens järnvägar. Lägenhetens återstående del med en
areal av 2,2100 hektar står under domänstyrelsens förvaltning.
All åt kronan bibehållen, under domänstyrelsens förvaltning ställd mark
till kronolägenheterna Stenbrottet, Falkenärsbostället och Fogdevreten är sålunda
föreslagen att ingå i sjukhustomten. Samma mark med en totalareal
av 9,7350 hektar, varav 8,3400 hektar tomter och åker, l,os4o hektar avrösningsjord
och 0,3500 hektar impediment, är av domänstyrelsen genom
kontrakt upplåten på arrende till trädgårdsmästaren E. A. Lindman, Solna,
för tiden 1924 14/s 1929 mot eu årlig avgäld av 1,800 kronor.
Styrelsen får emellertid erinra, att styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 14 januari 1927 med tillstyrkan av en av arrendatorn Lindman hos
styrelsen gjord framställning, hemställt om bemyndigande att åt Lindman
på nu gällande villkor men för en tid av femton år och mot eu årlig arrendeavgäld
av 2,000 kronor hembjuda arrendet av ifrågavarande delar av
kronolägenheterna under, förutsättning, att Lindman vid nuvarande arrendetids
utgång den 1929 utan ersättning till kronan överlämnar följande
honom tillhöriga å lägenheten Stenbrottet befintliga byggnader, nämligen
manbyggnad, arbetarbostad samt ladugård med tillbyggnad.
Av de å lägenheterna befintliga byggnader är kronan för närvarande ägare
till allenast en lada å lägenheten Fogdevreten.
Sammanlagda penningeinkomsten från de inom den föreslagna sjukhustomten
belägna markområden, som från Solnaskogen och under domänstyrelsens
förvaltning stående delar av förenämnda kronolägenheter på längre
eller kortare tid upplåtits med nyttjanderätt, har i enlighet med förestående
redogörelser för år 1926 uppgått till 7,200 kronor.
Vid sin utredning har sjukhuskommissionen fogat en tryckt karta, upprättad
av Hell man och Påhlman åren 1917—1920, varå ungefärligen inlagts
gränserna för den föreslagna sjukhustomten å Norrbackaområdet. Domänstyrelsen,
som satts i tillfälle att taga del av denna karta, finner ej skäl till
annan erinran däremot, än att gränsen mot Eugeniahemmets område på viss
sträcka synes hava blivit felaktigt dragen, därvid förbisetts att Kungl. Maj it
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
i brev till styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet den 8 mars 1912 medgivit,
att ytterligare ett område av omkring 6,000 kvm. finge utan avgift
tills, vidare nyttjas av Eugeniahemmet. Domänstyrelsen får vidlägga kartekopia
utvisande detta områdes läge och omfattning.
Styrelsen får därjämte bilägga en av styrelsen på grundval av äldre och
nyare kartor sammanställd orienteringskarta över Solnaskogen m. m. jämte
därtill hörande beskrivning, varav framgår såväl de skilda fastigheternas
omfattning och disposition m. m. som ock områdena för de för närvarande
gällande upplåtelserna av nämnvärd betydelse. Beträffande den av kommissionen
angivna ^ arealen, omkring 565,000 kvm., för det för ändamålet
ifrågasätta . området, synes denna i huvudsak överensstämma med av
styrelsen gjord beräkning därav. Från den till 46,8 hektar upptagna arealen
för Solnaskogen under krigsskolans disposition skall dock avgå 0,6
hektar, som upplåtits till Eugeniahemmet enligt brevet den s/3 1912.
A Solnaskogen befintligt virkesförråd utgöres av dels gamla, spridda och
glest ställda tallträd av rätt aktningsvärda dimensioner, vilka träd med hänsyn
till skogens nära belägenhet intill staden bevarats ur naturskyddssynpunkt,
i den mån så kunnat ske, dels å sydvästra och östra delarna likaledes
gammal tall men i tätare ställning, dels oclc slutna gran- och tallplanteringar
i en ålder av 20—40 år i större och mindre bestånd. Dessa sistnämnda
hava under senare tider varit föremål för gallring, varvid däri ingående
tall i allmänhet uthuggits, enär denna i stort sett varit av sämre
typ. De återstående, i huvudsak rena granbestånden, synas hava förutsättningar
för att kunna nå god utveckling.
Styrelsen anser, att Solnaskogen på grund av dess läge med ständig trafik
av stadsbefolkningen, varigenom såväl mark som skog utsättes för åverkan
av allehanda slag, icke ur skoglig synpunkt är av större intresse.
Då därjämte den jämförelsevis ringa skogsavkastning skogen kan lämna
till krigsskolan icke är värdefullare, än att den utan större uppoffring bör
kunna kompenseras på annat sätt, samt området i övrigt eller delar därav
icke äro disponerade genom längre upplåtelseavtal — bortsett från förenämnda
upplåtelse till svenska jägarförbundet, som för avstående av dispositionsrätten
till anvisat område, vilket alltjämt tillhör Karlbergs kungsgård,
torde kunna tillgodoses på lämpligt sätt — har styrelsen för sin del
intet att erinra mot de ifrågasatta områdenas Upplåtande för avsett ändamål.
Styrelsen förutsätter emellertid, att domänfonden tillgodoföres ersättning
för avstående av de i fonden ingående delarna av kronolägenheterna Stenbrottet,
Fogdevreten och Falkenärsbostället ävensom för mistade arrendeinkomster
från Solnaskogen.
Chefen för fjärde armé fn delningen yttrar:
Krigsskolan har undan för undan genom järnvägens utvidgning m. m
fått avstå vissa delar av sitt område, och är med sannolikhet ytterligare
förminskning av arealen att vänta i samband med vissa trafikproblems
lösning.
Varje förminskning av krigsskolans område är ur övningssynpunkt en stor
olägenhet, tvingande till övningarnas förläggande på längre avstånd från
skolan och i samband därmed dels extra kostnader för transporter, dels
ett förnötande av tid till förflyttningar utan visst övningsändamål.
IT
Kungl. May.ts proposition Nr 223.
Detta gör sig nu desto mer gällande, som undervisningsprogrammet blivit
allt mer och mer omfattande; varje timmes tidsförlust är därför numera
kännbarare än förr.
Oaktat alltså för krigsskolan väsentliga olägenheter uppstå genom frånträdandet
av gällande dispositionsrätt över Solnaskogen, anser jag mig dock
ej, av hänsyn till det mycket allmännyttiga och i övrigt särdeles lämpliga
sjukhusföretaget, böra motsätta mig detsamma, utan tillstyrker det omskrivna
områdets upplåtande till föreslaget ändamål, dock under förutsättning av
lämplig kompensation.
Krigsskolan skulle nämligen åsamkas ekonomiska förluster och ökade
kostnader för transporter m. m., varför hemställes, att Kungl. Maj:t måtte
taga under övervägande, huru krigsskolan i nämnda hänseende lämpligen
skall kunna kompenseras.
Chefen för generalstaben har anfört:
Från chefens för generalstaben sida synes icke något vara att erinra emot
det s. k. Norrbackaområdet såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset
och nya lokaler för karolinska institutet. De av chefen för IV. arméfördelningen
anförda synpunkterna angående beredande av övningsmöjligheter
för krigsskolan böra dock i detta sammanhang beaktas.
Arméförvaltningen och marinförvaltningen har i särskilda utlåtanden respektive
den 18 och den 17 februari 1927 förklarat sig icke hava något att erinra
mot förslaget att förlägga det nya kliniska sjukhuset m. m. till Norrbackaområdet.
I
I utlåtande den 26 februari 1927 yttrar direlctionen över serafimerlasarettet:
I
fråga om förläggningsplatsen vidhåller direktionen sin i utlåtande över
1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas skrivelse rörande karolinska institutets
och serafim erlasarettets ^byggnadsfrågor framförda, av kommissionen
delade mening, att serafimerlasarettets nuvarande tomtområde, även om därtill
läggas staten tillhöriga närbelägna områden, ej lämnar tillräckligt utrymme
för de byggnader som för ändamålet erfordras. Annan plats måste
således uppsökas, och sedan riksdagen förkastat sjukhusbyggnadssakkunniges
förslag att anlita visst angivet område å Ladugårdsgärde har kommissionen
efter en ingående undersökning givit sitt förord åt det s. k.
Norrbackaområdet. Även om detta område icke besitter alla de fördelar
som Ladugårdslandsområdet erbjöd, synes det i förhållande till andra ifrågasatta
tomtområden väl lämpat för det avsedda ändamålet.
För serafimerlasarettet har emellertid, om kommissionens förslag godkännes,
tomtfrågan en jämförelsevis liten betydelse. Enligt kommissionens uppfattning
böra för karolinska institutet avsedda kliniker och teoretiska institutioner
efter hand sammanföras å den förordade platsen. Det nya sjukhuset
skulle liksom förut institutet bliva en ren statsinstitution, och någon
sammankoppling med serafimerlasarettet, vilket med bibehållen karaktär av
enskild stiftelse fortfarande en tid framåt skulle användas som kliniskt
sjukhus icke ifrågakomma. Något mera detaljerat yttrande i tomtfrågan
torde vid dessa förhållanden icke förväntas av direktionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 190 höft. (Nr 223.)
2
18
Kungl. Maj\ts ''proposition Nr 223.
Innan direktionen ingår på frågan om de ändrings- och förbättringsarbeten
å lasarettet, som erfordras för detsammas användning under ännu några
årtionden i sjukvårdens och undervisningens tjänst, må det tillåtas direktionen
att något utförligare än som skett i kommissionens tryckta utlåtande
sid. 4—5 redogöra för statens bidrag till lasarettets verksamhet. Från och
med år 1901 utgår av statsmedel ett årligt ordinarie anslag å 120,000 kronor
samt från och med år 1914 ett sådant anslag å 750 kronor till sjukas
behandling med elektricitet. Därjämte hava från och med år 1915 — frånsett
särskilda bidrag till vissa bestämda ändamål — till lasarettet utgått
extra statsbidrag till nedannämnda belopp
år kronor
1915 ...... 9,523
1916 ..... 98,520
1917 ...... 268,097
1918 ...... 631,866
1919 ...... 501,245
1920 ...... 580,076
1921 ...... 191,147
1922 ...... 153,597
januari—juni 1923...... 92,786
''1923—24...... 190,187
1924— 25...... 204,417
1925— 26...... 222,454
Medeltalet för år under de 5 Va sista åren utgör således 191,743 kronor
eller om därtill lägges det ordinarie anslaget, 312,493 kronor.
För budgetåret 1926—1927 beräknas det behövliga extra anslaget till
245,800 kronor eller med tillägg av det ordinarie anslaget 366,550 kronor.
Ändringsarbeten å seraf!merlasarettet förordar kommissionen för en beräknad
kostnad av 3,199,700 kronor. Då denna hemställan är byggd på
ursprungligen av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagt, av direktionen
sedermera i någon mån kompletterat förslag till ändringsarbeten samt
av direktionen föranstaltade kostnadsberäkningar, har direktionen givetvis
icke något att däremot erinra. Direktionen Tean dock icke underlåta att
påpeka vad direktionen i sin av kommissionen i utlåtandet citerade skrivelse
erinrat bl. a., om saknaden av önskvärd kontroll å beräkningarna och
därom att i den beräknade kostnaden icke ingår utgifter för behövlig ytterligare
utrustning för lasarettet. För övrigt visar, såsom i samma skrivelse
framhålles, erfarenheten från de senaste åren, hurusom under en jämförelsevis
kort tid särskilt arbetsprisen kunna undergå förändringar och att således
säkerhet ej finnes att, även om ändringsarbetena snarligen kunna påbörjas,
desamma kunna utföras för den beräknade kostnaden.
För anskaffande av medel till bestridande av utgifterna för lasarettets
ombyggnad framlägger kommissionen tre olika tillvägagångssätt med förord
för det, enligt vilket hela det för ombyggnadsarbetet erforderliga beloppet
3,199,700 kronor skulle av serafimerlasarettet anskaffas genom upptagande
mot säkerhet av inteckningar i lasarettstomten av ett lån, ställt att amorteras
under loppet av 30 år. Av lånesumman skulle det belopp 138,700
kronor, som avsetts för inrättande å kirurgiska kliniken av en avdelning
för enskilda rum, i enlighet med direktionens tidigare förslag förräntas och
amorteras genom ett särskilt tillägg i avgiften för vård å dessa rum. Om
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
det återstående lånebeloppet yttrar kommissionen, att det skulle kunna avamorteras
under 30 års tid, om avgiften per vårddag höjes med omkring
1 krona 20 öre, ett uttalande som torde innebära att annuiteten för denna
del av lånet skall betraktas som driftkostnad och i sådant fall orsaka eu
förhöjning i kostnaden per vårddag med angivna beloppet.
Direktionen vill framhålla, att det av kommissionen sålunda förordade
förslaget till finansiering av byggnadskostnaderna icke utgått från direktionen.
Direktionen har däremot tidigare för täckande delvis av de då till
2,599,000 kronor beräknade kostnaderna för moderniseringsarbeten vid lasarettet
förordat upptagande av ett inteckningslån å 1,431,350 kronor att
amorteras under 20 år samt beräknat, att av annuiteten för den del av
lånet 1,314,350 kronor vilken ej avsågs för inrättande av enskild avdelning,
skulle belöpa 60 öre på varje underhållsdag. Direktionen har vidare i sin
ovannämnda skrivelse till kommissionen, under hänvisning till berörda uttalande
men utan att framställa något direkt förslag, påpekat den stegring
av kostnaden per underhållsdag, som skulle uppstå, om lånesumman höjdes
till det nu ifrågasatta beloppet, 3,199,700 kronor med avdrag av 615,200
kronor, vilket senare belopp direktionen då tänkte sig skola utgå från staten
samt Stockholms stad och län. En tillämpning av den i direktionens
ovanberörda förslag ingående finansieringsplanen, sedan denna anpassats
efter nu föreliggande kostnadsberäkningar, synes fortfarande direktionen
acceptabel utan att direktionen därför, särskilt med tanke på angelägenheten
av att moderniseringsarbetena snarast möjligt måtte kunna igåDgsättas, anser
sig böra åt denna plan giva företräde framför det av kommissionen förordade
förslaget. Direktionen kan emellertid icke underlåta att framhålla betänkligheten
av att, såsom i sistberörda förslag avses, binda lasarettet för
ett så högt inteckningslån som 3,199,700 kronor med eu amorteringstid av
ända till 30 år. Å ena sidan synes nämligen beloppet högt i förhållande
till lasarettsfastighetens taxeringsvärde, vilket utgör 4,319,000 kronor. A
andra sidan anser sig direktionen beträffande amorteringstidens längd —
med erfarenhet från förhållandena under den långa tid väsentligare moderniseringsarbeten
vid serafimerlasarettet fått anstå samt med kännedom om
de krav den moderna sjukvårdens snabba utveckling ställt och även i framtiden
kommer att ställa särskilt på en klinisk sjukvårdsanstalt — böra uttala,
att enligt direktionens förmenande de nu ifrågasatta moderniseringsarbetenas
genomförande icke torde lämna säkerhet för att lasarettet blir i
stånd att under så lång tid som tro decennier på ett tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift. Under inga förhållanden bör ett lån upptagas utan att
för lasarettet trygghet tinnes att kunna uppfylla de finansiella förpliktelser,
lasarettet därigenom iklädes.
Enligt vad direktionen inhämtat torde svårighet ej möta att mot den erbjudna
säkerheten erhålla ett lån till det av kommissionen förordade beloppet.
Förräntning och amortering av den del därav, som avses till inredning
av ett antal enskilda rum å lasarettets kirurgisk;! klinik, böra kunna
ske genom föreslagen höjning av sjukvårdsavgifterna å dessa rum. Motsvarande
utgift för den återstående, väsentliga delen av lånet torde kunna
beräknas till omkring 200,000 kronor per år eller, fördelat på 165,000 sannolika
vårddagar, omkring 1 krona 20 öre per vårddag.
Bidrag till täckande av denna betydande årliga utgift kan lasarettet ej förvänta
annat än från Stockholms stad och län samt från staten. Lasarettets avtal
med staden om vård av stadens sjuka gäller endast under detta år. \ id
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.
förlängning av avtalet lärer, enligt vad inhämtats, staden ej kunna förväntas
vilja deltaga i annuitetskostnader för andra än sådana medellösa sjuka, för
vilka staden enligt nu gällande avtal är ansvarig. Antalet vårddagar för
dylika sjuka uppgick exempelvis under sista budgetåret 1925—-1926 till
28,211. Efter en beräknad kostnad för vårddag av 1 krona 20 öre uppgår
den del av annuiteten lasarettet för nämnda år kunnat erhålla av staden,
till 33,853 kronor.
Kontrakt om vård å serafimerlasarettet av sjuka från Stockholms län
gäller intill tre år efter det någondera parten uppsagt detsamma. Lasarettet
tillhandahåller i mån av behov 100 sängar. Ersättning utgår med
den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å lasarettet, med
iakttagande att, bland annat, ny- och ombyggnadsutgifter icke medräknas
i sjukvårdskostnaden, och att i avseende å fyrtio av de sängar, som äro
tagna i anspråk i kostnaden icke heller inberäknas utgifterna för fastigheternas
underhåll och onera. På grund av dessa bestämmelser lärer, enligt
vad direktionen inhämtat, landstinget icke vara villigt att för de fyrtio sängarna
vidkännas någon utgift för ifrågasatta ändringsarbeten. Däremot
torde lasarettet för övriga å länets ackord under året belagda vårdplatser kunna
påräkna därå belöpande andel i utgifterna för länet. Den summa, som på
denna grund under det som exempel tagna budgetåret 1925—1926 skulle
tillfallit lasarettet, uppgår till 9,241 kx-onor. Efter avdrag av vad med tilllämpning
av beläggningen nämnda år skolat gäldas av Stockholms stad och
län återstår av annuitetsbeloppet omkring 157,000 kronor. Till betalning
av denna del av årslikviden, som givetvis är utsatt för variationer, saknar
lasarettet egna medel. För attt kunna upptaga det ifrågasatta lånet måste
lasarettet kunna påräkna att av staten erhålla härför erforderligt bidrag.
Därest framdeles för lasarettet förmånligare villkor än de nu gällande skulle
kunna erhållas för vård av sjuka från vare sig Stockholms stad och län
eller andra län kommer givetvis bidraget från staten att i motsvarande grad
minskas.
Kanslern för rikets universitet har i sitt remissvar, som är dagtecknat den
28 februari 1927, anfört:
Vad först angår platsen för uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i
Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet tillstyrker jag kommissionens
förslag.
Beträffande åter kommissionens hemställan, att ombyggnadsarbeten å
serafimerlasarettet med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad
kostnad av 3,199,700 kronor, kan jag icke tillbakahålla den meningen,
att nämnda fråga står i det intimaste samband med de huvudgrunder,
som kunna komma att slutligen fastställas för ett samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya kliniska sjukhuset. Det synes mig därför, som om dessa
båda frågor borde i ett sammanhang upptagas till slutlig prövning. Skulle
emellertid denna min uppfattning icke tillerkännas någon avgörande betydelse,
tillstyrker jag kommissionens hemställan jämväl i denna del.
I yttrande den 15 februari 1927 har Stockholms stadsplanenämnd framställt
vissa erinringar mot det skissförslag till det s. k. Norrbackaområdets
utnyttjande, som sjukhuskommissionen låtit upprätta. Nämnden anför:
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Stadsplanenämnden vill framhålla, att det av sjukhuskommissionen till
förläggningsplats för ett blivande nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för
karolinska institutet föreslagna s. k. Norrbackaområdet är beläget utanför
Stockholms stads område. Ehuru staden sålunda icke äger att besluta om
stadsplan för sagda område, får stadsplanenämnden framställa följande erinringar
beträffande det skissförslag till områdets utnyttjande, som kommissionen
låtit upprätta.
1) Områdets begränsning mot väster är icke fullt utredd i förslaget; gräns
bör här bliva en huvudutfartsgata från Karlbergsvägen till lämplig punkt
å Torsgatans förlängning, exempelvis till vägen mellan Blindinstitutet och
Fogdevreten, vilken väg då vidgas. Terrängens beskaffenhet bör här detaljstuderas
mer än som skett.
2) Huvudleden från staden genom området, Torsgatans förlängning, bör
helst flyttas något mot öster till undvikande av en olämplig bergsprängning
nordost om det föreslagna karolinska institutet. Bredden å nämnda gatuled
är inom området föreslagen till 18 meter, medan den inne i staden är
24. Någon anledning att göra gatan smalare än sistnämnda mått torde
icke föreligga, då den i framtiden torde bliva eu av de viktigaste huvudinfarterna
norrifrån. Bredden å viadukten över järnvägen tarvar särskild
utredning, och inverkar denna bredd på sjukhusområdets södra del. där
gatuplanet kommer högre än den naturliga terrängen.
Beträffande här ifrågavarande huvudutfartsled och den däri ingående dyrbara
viadukten över Norrtulls godsbangård har kommissionen i sitt utlåtande
icke angivit av vem, på vad sätt eller när densamma skall utföras. I kostnaderna
för sjukhusanläggningen finnes densamma ej heller medtagen.
Byggnadsstyrelsen har däremot i sitt yttrande antytt, att gatuleden ifråga
måhända ej kommer till stånd. Med anledning härav vill stadsplanenämnden
bestämt hävda angelägenheten ur gen e ral pl a n esy npu n k t, att ifrågavarande
huvudled utlägges, eller att åtminstone mark för densamma reserveras.
Vid kommande underhandlingar i ärendet bör denna fråga särskilt
beaktas.
3) Områdets gräns mot norr, Solna komministerboställe m. m., bör regleras
och torde undersökning då göras, om icke bl. a. någon gränsgata bär
kunde anläggas. —- Skulle kommissionens förslag om dettas områdes reserverande
för framtida utvidgning bifallas, förfaller denna erinran.
4) Mot den föreslagna uppfartsgatan i öster från allmänna landsvägen kan
göras den erinringen, att densamma förutsätter avsevärda sprängningsarbeten.
Undersökning torde därför böra göras, om icke en mera tilltalande
lösning skulle kunna ernås, exempelvis genom uppfartsramper eller genom
att börja gatan längre söderut eller på annat sätt. Förslaget är sådant det
nu föreligger otillfredsställande. Framhållas bör i detta sammanhang, att
landsvägen är projekterad att avsevärt vidgas. Vidgningen skall utföras å
båda sidor om vägen, varför sålunda kommissionens förslag även av denna
anledning här måste omarbetas.
Ett önskemål är vidare, om sistnämnda uppfart skall utmynna direkt i
allmänna vägen, att områdets entré något indrages och eu öppen plats utlägges
för att trafikströmmarna lättare skola kunna ordnas. I
I den 15 februari 1927 avgivet yttrande har Stockholms stads drätselnämnd
anfört i huvudsak följande:
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Av de till drätselnämnden överlämnade handlingarna i ärendet framgår
icke, huru kostnaderna för de olika till förläggningsplats för ett nytt kliniskt
sjukhus ifrågasatta tomterna blivit beräknade. Drätselnämnden har
sålunda icke varit i tillfälle att bedöma de ekonomiska skäl, som enligt
kommissionens mening tala emot att den s. k. Fältrittklubbens bana anvisas
såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset. Under förutsättning
emellertid att Norrbackaområdet icke ställer sig kostsammare än något av
de övriga områdena, torde frågan om det nya sjukhusets förläggning från
de synpunkter, drätselnämnden har att företräda, icke komma att få någon
större betydelse för staden, för så vitt nämligen det av kommissionen framlagda
förslaget rörande byggnadskostnadernas fördelning mellan staten, staden
och länet kommer att godkännas. Enligt detta förslag skulle den på
staden belöpande årliga avgiften för sjukhustomten bestämmas med hänsyn
till värdet av den tomtmark, som staden skulle behöva taga i anspråk,
därest staden uppförde eget sjukhus i eller invid Stockholm.
Drätselnämnden, som förutsätter, att frågan om de olika tomternas lämplighet
såväl med hänsyn till stadens sjukvårdsbehov som till föreliggande
stads- och generalplanespörsmål kommer att bliva föremål för vederbörande
myndigheters yttrande, har sålunda för sin del icke funnit anledning
framställa någon erinran mot kommissionens förslag i fråga om den
blivande platsen för det nya sjukhuset.
Vidkommande härefter de av sjukhuskommissionen föreslagna ombyggnadsarbetena
vid serafimerlasarettet ger en närmare granskning av de tre
i kommissionens utlåtande omförmälta olika sätten för dessa arbetens finansiering
vid handen, att stadens bidrag, under förutsättning att totala antalet
platser bestämmes till 400 (se kommissionens utlåtande, sid. 56), i de olika
fallen kan beräknas sålunda:
Aft. 1. Räntefritt lån till belopp motsvarande
3/sX 1,400,000—...........................kronor 525,000: —
Alt. 2. Kontant bidrag med 2/s X 307,600: —
eller........................kronor 205,067: —
Årlig ränta och amortering under 20
år av den del av 2,584,500 kronor, som
belöper på stadens 100 platser för medellösa,
representerande ett kapitalvärde
av X 2,584,500:— eller......... » 646,125: —
Alt. 3. Årlig ränta och amortering under 30 år av den
'' del av 3,061,000 kronor, som belöper å stadens 100
platser för_ medellösa, motsvarande ett kapitalvärde av
^ X 3,061,000:— eller......................
400
Såsom av denna sammanställning framgår, medför alt.
tala kostnaden för staden. För detta alternativ talar också det skälet, att
stadens bidrag skulle tillhandahållas såsom lån, vilket, enligt vad stadsfullmäktige
tidigare förutsatt, skulle återbetalas, därest sjukhuset nedlades eller
staden funne sig icke längre böra utnyttja sin rätt till vissa vårdplatser vid
sjukhuset.
Vid bedömandet av föreliggande spörsmål ur ekonomisk synpunkt synes
sålunda icke föreligga anledning från stadens sida att frångå det förslag
» 851,192: —
» 765,250: —
1 den lägsta to -
Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 223. 23
till byggnadskostnadernas finansiering, som av stadsfullmäktige tidigare i
princip godkänts.
Vad alt. 2 och 3 beträffar, synes det av kommissionens utlåtande icke
klart framgå, huruvida det vore avsett, att legosängsavgiften för betalande
sjuka skulle höjas. En sådan åtgärd torde från stadens sida icke kunna
godkännas, särskilt med hänsyn därtill, att detta sannolikt skulle leda till
minskad beläggning av platserna för betalande sjuka å stadens ackord. För
den händelse det av kommissionen förordade alt, 3 av skäl, till vilka drätselnämnden
icke kunnat taga ställning, anses böra godkännas, synes i sådant
fall böra uppställas det villkoret, att det mellan staden och serafimerlasarettet
träffade avtalet icke därav beröres i annan mån, än som betingas
av ökningen i vårdavgiften å stadens friplatser. Tillika synes nödvändigt,
att höjningen i vårdavgiften per underhållsdag begränsas till omkring 1
krona 20 öre, att utgå högst under den för amorteringslånet angivna tiden
eller 30 år.
I anledning av de föreslagna bestämmelserna om begränsning för stadens
del av dess andel i kostnaderna för tomtupplåtelse till det nya sjukhuset
till högst det belopp, som motsvarar vad staden skulle behöva vidkännas,
om staden själv uppför ett sjukhus med samma antal vårdplatser, som nu
skulle ställas till stadens förfogande i det nya rikssjukhuset, har drätselnämnden
slutligen ansett sig böra framhålla angelägenheten av att genom
stadens vederbörande myndighets försorg i god tid verkställes erforderlig
utredning beträffande tomtkostnaden för ett dylikt sjukhus, som eventuellt
skulle uppföras av staden själv.
I den 16 februari 1927 avgivet yttrande föreslår Stockholms städs hälsovårdsnämnd
i anledning av sjukhuskommissionens förslag om förläggning
av det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset till det s. k. Norrbackaområdet,
att stadsfullmäktige måtte förklara sig icke vilja avböja ett samarbete på
denna plats men förbehålla sig att intaga slutlig ståndpunkt till frågan
först sedan ett bestämt förslag föreligger såväl angående vilka sjukavdelningar,
som skola ingå i det nya sjukhuset, och dessa avdelningars storlek
som även angående blivande avtal om samarbetet mellan staten och staden.
i fråga om sjukhuskommissionens förslag till ombyggnadsarbeten vid
serafimerlasarettet och dess finansiering föreslår hälsovårdsnämnden, att
stadsfullmäktige, under förutsättning att kommissionens hemställan i förevarande
avseende av riksdagen bifalles, måtte förklara sig villiga att föi de
vårddagar, för vilka staden enligt gällande avtal skall bestrida vårdkostnaden,
betala den merkostnad, som bleve en följd av en 30-årig amortering
och förräntning av det av kommissionen föreslagna lånet, eller omkring 1
krona 20 öre per vårddag, men att stadsfullmäktige ej måtte samtycka till
att kostnaden lägges på legosängsavgiften. Till stöd för denna sm ståndpunkt
har hälsovårdsnämnden anfört följande.
Under behandlingen av föregående förslag till samverkan emellan staten
och Stockholms stad för uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus å Ladugårdsgärdet
avgav hälsovårdsnämnden yttrande den'' 7 november 1925 och den
27 januari 1926. Beträffande den då föreslagna tomten yttrade nämnden,
att den i och för sig vore mycket lämplig till sjukhustomt och vore lätt
24
Kungl. Maj.ts proposition Nr 223.
att bebygga, att staden visserligen ur ren sjukhusvårdssynpunkt hade större
behov av ett sjukhus i de södra stadsdelarna, men att å andra sidan staden
vore i större behov av polikliniker i de östra stadsdelarna än i de södra
emedan staden redan både eu stor poliklinik å Maria sjukhus. Då nämn’
den ej kunde finna annat, än att de av karolinska institutet framhållna
olägenheterna av att förlägga den medicinska undervisningen till de södra
stadsdelarna vore befogade, hade nämnden ingen betänklighet emot att förorda
det nya sjukhusets förläggande till Ladugårdsgärdet. Ett uppförande
av sjukhuset a någon av de föreslagna tomterna väster eller norr om stadens
gränsområden fann nämnden åter ofördelaktigt, då staden i norr redan
hade Sabbatsbergs sjukhus med dess stora polikliniker och i väster S:t Görans
sjukhus, där eu tillbyggnad med polikliniker vore planlagd.
Stadskollegiet betonade i sitt yttrande den 25 februari 1926 beträffande
tomtfrågan, att det läge i kommunens intresse, att dess sjukhus bleve så
jämt som möjligt fördelade inom staden, dels för att de sjukas anhöriga
icke skulle förorsakas onödiga tidsförluster och kostnader, dels av hänsyn
till poliklinikverksamheten, som vore stadd i stark utveckling. Kollegiet
kunde förorda sjukhusets förläggande till Ladugårdsgärdet, emedan staden ''
denna trakt icke hade något sjukhus, men förutsatte, att tomtfrågan skulle
bliva föremål för särskilda förhandlingar mellan staten och staden, om den
då ifrågasätta tomten ej skulle av staten tillhandahållas.
Så har nu blivit fallet och kommissionen föreslår, att det kliniska sjukhuset
skall förläggas norr om Stockholm å den i Solna kommun belägna
Norrbackatomten. Sedan hälsovårdsnämnden, som ovan angivits, vttrade sig
angående tomtfrågan, har intet nytt inträffat, som inverkat på stadens behov
av sjukhusvård. Nämnden måste därför fasthålla vid sin förut uttalade
mening, att Norrbackaområdet ej ur stadens synpunkt är en lämplig
förläggning av ett stort nytt sjukhus. Sabbatsberg är lättare tillgängligt
för innevånare uti flertalet även av stadens allra nordligaste kvarter, än det
nya sjukhuset skulle bliva, och Sabbatsberg har redan en stor poliklinik,
så besökt, att det under alla förhållanden torde i sjukvårdens och humanitetens
intresse mycket snart, och i varje fall innan det nya kliniska sjukhuset
kan tagas i bruk, bliva nödvändigt utvidga och förbättra poliklinikens
lokaler. Någon tillväxt av staden utanför Norrbacka och på så sätt ett
utökande av stadens^ sjukhusbehov i denna trakt kan av lätt insedda skäl
ej komma ifråga, såvida ej de norra förstäderna bliva inkorporerade med
Stockholm och ej sammansluta sig till ett eget stadssamhälle inom länet,
en fråga varom nämnden icke vågar hava någon mening.
Hälsovårdsnämnden skulle på grund av det ovan sagda icke kunna förorda,
att staden deltoge uti uppförandet av ett nytt sjukhus vid Norrbacka,
om det här icke gällde ett så stort allmänt landsintresse som läkarutbildningen,
inför vilken fråga landets största kommun nu som så ofta förut
torde böra och även vara villig att för sakens skull göra offer. Undervisningens
krav få dock aldrig och behöva ej heller tillgodoses på bekostnad
av sjukvårdens. Staden måste därför kunna klart överblicka det samarbete,
som den skall deltaga uti, men härför äro möjligheterna nu ej förhanden.
Hälsovårdsnämnden är på stadskollegiets uppdrag sysselsatt med uppgörandet
av en generalplan för utvecklingen av stadens sjukbusväsende under
den närmast överskådliga tiden, varvid särskilt hänsyn skall tagas till stadens
egna utvecklingsmöjligheter. Det torde vara uppenbart, att denna
måste inverka på det antal vårdplatser, staden anser sig kunna förlägga till
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 2o
Norrbacka. Dessa måste givetvis inarbetas i den allmänna planen, och härför
är det av utomordentlig betydelse att äga kännedom om, vilka sjukavdelningar
staten ämnar förlägga till det nva sjukhuset och patientantalet å
var och en av dessa. Förr än staden får veta, i vad mån dess nu förefintliga
sjukhusbehov blir genom nybyggnader tillfredsställt, kan den omöjligen
förbinda sig till något bestämt antal sängar vid Norrbacka. Även det gamla
lasarettets blivande öde är av betydelse för stadens sjukhusplan. I betänkandet
finnes emellertid om det mesta av detta icke ett ord. Givetvis måste
slutligen avtalets principer, som nu äro undantagna fx-ån granskningen, bliva
av stor betydelse för stadens slutliga ståndpunkttagande.
Stadens myndigheter ha vid frågans behandling år 1926 yrkat på, att man
i ett sammanhang skulle lösa frågan om det nya kliniska sjukhuset och
serafimerlasarettets reparation, då den ena frågan intimt sammanhänger med
den andra. Kommissionen förordar, att det nya sjukhuset skall bliva ifrån
seralimerlasarettet fullständigt fristående, dock utan att om lasarettets framtida
öde säga mer än att det skall förbliva i minst SO år. För staden är
denna fråga ej likgiltig. Det av stadsfullmäktige förra året förordade alternativet
till sjukbusbygge (alt. II) var för stadens sjuka på lasarettet avsevärt
fördelaktigare, då de inom eu relativt kort tid fått flytta till ett modernt
och fullständigt sjukhus, under det att de enligt kommissionens förslag fölen
sannolikt mycket lång tid få förbliva i ett gammalt, om ock upprustat
sjukhus utan specialavdelningar, vilka av nutidens läkare anses vara av så
särskilt stor betydelse för eu allsidig vård å ett stort sjukhus. För stadens
sjukhusplan hade det dessutom varit en fördel, om lasarettets framtida öde
varit känt, innan denna fastställts och därvid fastslagits, i vad man staden
skulle deltaga uti Norrbackabygget. Hälsovårdsnämnden anser därför alltjämt,
att det varit lyckligast, om man fått fatta ståndpunkt till frågan om
lasarettets öde, sedan man kände, hur det nya kliniska sjukhuset skulle
bliva organiserat.
Då emellertid kommissionen lagt hela frågan efter eu helt annan linje,
än som förra året förutsattes, och nu föreslår, att staten ensam skall lösa
klinikfrågan och staden blott skall erbjudas att på vissa villkor köpa sig in
för ett visst antal vårdplatser, har nämnden ansett riktigast att blott granska,
i vad mån stadens nuvarande rättigheter i avseende å seraf!merlasarettet
möjligen äventyras av kommissionens förslag.
Kommissionen uttrycker sig något otydligt beträffande sättet för uttagandet
av avgifterna per dag till täckande av lånets amortering. Förhöjningen
skall läggas på »vårdavgifterna», säges det. Menas därmed legosängsavgifterna,
måste hälsovårdsnämnden nu liksom förut avstyrka, då detta skulle
komma att gå ut över de sjuka, som själva betala för sig. Staden bar kontraktsenlig
rätt att motsätta sig en sådan höjning och bör för sina patienter
begagna sig därav. Sannolikt avses dock ej legosängsavgiften, då detta
torde komma att kraftigt bidraga till att avfolka lasarettet till förfång för
det kliniska undervisningsmaterialet, utan i stället vårdkostnaden. Mot kommissionens
förslag till fördelning av denna vårdkostnad torde intet vara att
erinra, under förutsättning dock att det mellan serafimerlasarettet och staden
befintliga avtalet härav icke beröres i annan mån, än som betingas av ökningen
av de vårdkostnader, staden enligt detta avtal har att bestrida. I
detta sammanhang vill nämnden erinra om nödvändigheten av att såsom
villkor för anslaget ställa krav på att emellan lasarettsdirektionen och hälsovårdsnämnden
göres ett avtal, enligt vilket staden kan förhindra, att stadens
26
Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 223.
medborgare, som vilja och kunna betala legosängsavgift, ej förläggas å de
100 sängar, som tillförsäkrats medellösa.
Vidare har Stockholms stads fastighetsnärnnd i den 18 februari 1927 avgivet
yttrande uttalat, .att nämnden ur synpunkten av de intressen, den har
att företräda, icke bar något att erinra mot det s. k. Norrbaekaområdets
utnyttjande till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler
för karolinska institutet, detta under förutsättning dels att nödig
mark reserveras för den planerade nya huvudgatan i Torsgatans förlängning
norrut och för vidgning av Norrtullsvägen, dels att sagda mark vid
behov utan ersättning ställes till förfogande för ändamålet. Såsom motivering
för denna sin ståndpunkt anför fastighetsnämnden i huvudsak följande.
Nämnden vill till en början framhålla, att då området ifråga ligger helt
utanför Stockholms stads jurisdiktion, staden givetvis icke kan utöva något
författningsenligt inflytande vare sig på det blivande gatunätets inom området
utformning och dess anslutning till förefintliga eller planerade gatudelar
inom och utom stadens jurisdiktionsgräns eller på områdets bebyggande.
Skola berättigade krav från stadens sida i nämnda avseenden bliva
tillgodosedda, torde staden böra såsom villkor för sin eventuella medverkan
till förslagets realiserande påfordra, att anläggningen utföres på sådant sätt,
att utförandet av framtida erforderliga utfartsvägar mot norr i lämplig anslutning
till stadsplanen icke försvåras eller omöjliggöres.
Enligt nämndens förmenande kan ett genomförande av det föreliggande
förslaget medföra betydelsefulla konsekvenser för staden ur allmän gatutrafiksynpunkt,
därest stadens krav i nyssnämnda hänseenden icke vinna
vederbörligt beaktande. Förslagets genomförande kan tänkas åstadkomma,
att staden skulle bliva hänvisad att anordna utfartsvägar åt nordväst endast
genom Norrtulls- och Karlbergsvägarna. Blir så fallet, kan den planerade
viktiga trafikleden i Torsgatans förlängning över norra stationens område
icke komma till stånd. Detta skulle vidare medföra, att Torsplanen, som
tidigare varit avsedd att upptaga trafiken såväl från söder och sydväst
genom Torsgatan som från öster genom Gävlegatan och Vanadisvägen och
enligt stadsplanen skall bilda en för denna del av staden betydelsefull
trafikknutpunkt, i hög grad förfelar sitt ursprungliga ändamål.
I kommissionens föreliggande utlåtande finnes intaget ett av byggnadsstyrelsen
den 9 december 1926 avgivet yttrande rörande Norrbackaområdet,
vari bland annat anföres:
»Karolinska institutets olika institutionsbyggnader hava placerats å västra
sidan av den projekterade trafikled i Torsgatans förlängning, som enligt
tidigare gjorda^ utredningar skulle utgöra infartsväg till Stockholm. Byggnadsstyrelsen
får emellertid beträffande denna infartsväg framhålla, att,
därest det skulle visa sig erforderligt, att hela Norrbackaområdet i ett sammanhang
utnyttjades för serafimerlasarettet och karolinska institutet, det
icke torde vara uteslutet, att denna trafikled kan givas ett något västligare
läge och sålunda exempelvis utgå från Karlbergsvägen.»
I anslutning till vad ovan anförts får nämnden häremot hävda den bestämda
ståndpunkten, att en huvudtrafikled norr ut i Torsgatans förlängning
framdeles bör komma till stånd. Enligt nämndens förmenande bör
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
staden kräva ej mindre, att plats beredes för en minst 24 meter bred framtida
huvudgata inom det blivande sjukhusområdet i Torsgatans förlängning
norrut, än även, att härför nödig mark vid behov utan ersättning ställes
till förfogande.
Genom att huvudinfarten till den planerade sjukhusanläggningen enligt
förslaget skulle anordnas från Norrtullsvägen, kommer givetvis trafiken här
att väsentligt ökas. Då denna väg redan nu anses hava alltför ringa bredd,
är det uppenbart, att den genom sjukhusanläggningens tillkomst ökade trafiken
kommer att medföra omedelbart krav på vägvidgning härstädes. Den
härför erforderliga marken är i statens ägo, och synes det nämnden skäligt,
att även denna mark ställes till förfogande utan ersättning. Huruvida den
projekterade nya vägen väster om den för sjukhusanläggningen ifrågasatta
marken utmed statens järnvägars kontrollkontors och Tomteboda blindinstituts
område bör komma till stånd såsom huvudtrafikled, synes för närvarande
icke vara möjligt att bedöma. Det torde därför i detta sammanhang icke
böra från stadens sida ifrågasättas någon markreservation för sistnämnda
trafikled.
Stockholms stadskollegium har i utlåtande den 24 februari 1927 anfört:
I frågan om förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler
för karolinska institutet kan stadskollegiet i huvudsak inskränka sig till
att åberopa den principiella ståndpunkt, åt vilken hälsovårdsnämden med
anslutning till den uppfattning stadsfullmäktige i denna fråga tidigare uttalat
— i sitt yttrande givit uttryck. Ur stadens synpunkt finner stadskollegiet
sålunda Norrbackaområdet såsom plats för ett stort kliniskt sjukhus
olämpligt beläget. Härtill kommer, att staden numera genom vissa
tomtförvärv erhållit möjlighet att till relativt lag kostnad åstadkomma en
betydande ökning av antalet sjukplatser vid Maria sjukhus. Båda dessa
omständigheter äro givetvis ägnade att minska stadens intresse för en medverkan
vid det nya sjukhusets förverkligande. Om staden emellertid
med hänsyn till det allmänna intresset av goda anordningar för läkarutbildningen
— i ärendets nuvarande läge ändock icke principiellt avböjer ett
samarbete på grundval av sjukhusets föreslagna förläggning till Norrbacka,
så måste en oeftergivlig förutsättning härför vara, att det nya sjukhuset
kommer att inrymma de sjukavdelningar och antal vårdplatser å de olika
avdelningarna, som bäst överensstämma med stadens sjukvårdsbehov, samt
att det ekonomiska samarbetet mellan staden och sjukhuset i övrigt anordnas
efter för staden antagliga grunder. I detta hänseende vill stadskollegiet
särskilt understryka den ståndpunkt, som stadens förhandlingsdelegerade
vid utredningen intagit, nämligen att stadens deltagande i det
nya sjukhuset icke må innefatta några förpliktelser, som binda staden vid
det nya sjukhuset i fråga om anordnande av de ytterligare sjukplatser,
som utvecklingen kan göra behövliga.
I detta sammanhang vill stadskollegiet vidare betona angelägenheten av
att de erinringar vederbörligen beaktas, som stadsplanenämnden och fastighetsnämnden
i sina yttranden framfört mot det skissförslag till Norrbackaområdets
utnyttjande för en blivande sjukhusanläggning m. m., kommissionen
låtit utarbeta.
I vidare mån än här skett torde staden icke kunna eller böra taga ställning
till frågan om platsen för det nya sjukhuset, förrän resultatet av den
utredning rörande stadens sjukhusfråga, som stadskollegiet igångsatte hösten
1926, föreligger.
28
Kungl. May.ts proposition Nr 223.
Vidkommande härefter frågan om till- och ombyggnad av serafimerlasarettet
har sjukhuskommissionen föreslagit ett bibehållande av detta sjukhus
under en avsevärd tid framåt vid sidan av det föreslagna nya sjukhuset.
Under förutsättning att så sker — varemot från stadens sida intet lärer
vara att erinra — torde trängande behov av lasarettets till- och ombyggnad
i av sjukhuskommissionen föreslagen omfattning föreligga. I detta hänseende
liksom även i fråga om stadens medverkan härtill vill stadskollegiet
hänvisa till sina tidigare gjorda uttalanden i anledning av 1919 års sjukliusbyggnadssakkunnigas
år 1925 framlagda förslag till förbättringsarbeten,
med vilket det nu föreliggande förslaget i allt väsentligt överensstämmer.
I fråga om formen för stadens medverkan anser stadskollegiet i likhet
med drätselnämnden, att staden saknar anledning nu frångå sitt tidigare
gjorda erbjudande om ett räntefritt lån.
Skulle denna form för stadens deltagande i kostnaderna för lasarettets
modernisering icke kunna godtagas, torde emellertid staden icke böra motsätta
sig att lämna sin medverkan enligt det av sjukhuskommissionen förordade
alternativet, även om detta, såsom drätselnämnden påpekat, blir för
staden mera ofördelaktigt. Förutsättningen härför måste dock vara, att vårddagskostnaderna
beräknas efter en 30-årig förräntning och amortering av
ombyggnadskostnaderna, att det mellan serafimerlasarettet och staden gällande
avtalet icke rubbas i annan mån, än som betingas av ökningen av
de vårddagskostnader, som staden enligt detta avtal skall erlägga, samt att
mellan lasarettsdirektionen och staden träffas ett nytt avtal, varigenom staden
tillförsäkras avgörande inflytande på beläggningen av de till stadens
förfogande stående platserna.
Stadskollegiet får alltså hemställa, att stadsfullmäktige måtte till besvarande
av förevarande remisser åberopa vad stadskollegiet här ovan anfört.
Vad stadskollegiet sålunda anfört hava Stockholms stadsfullmäktige i utlåtande
den 7 mars 1927 åberopat till besvarande av ej mindre den av
Kungl. Maj.t. den 20 augusti 1926 framställda förfrågan, huruvida stadsfullmäktige
vore villiga bidraga till de av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna
ändringsarbetena å serafimerlasarettet med 205,066 kronor, motsvarande
två tredjedelar av det av riksdagen för ändamålet beviljade anslaget,
än även remissen å .sjukhuskommissionens betänkande i vad detsamma avsåge
förslag dels till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus in. in.,
dels ock till vissa omändringsarbeten å serafimerlasarettet.
Stadsmyndigheternas yttranden hava till Kungl. Maj:t överlämnats av
öfverståthållarämbetet med utlåtande av den 8 mars 1927, däri ämbetet förklarat
sig icke ha något att i ärendet tillägga utöver vad stadsfullmäktige
yttrat.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har i utlåtande den 23 februari
1927 anfört i huvudsak följande:
Beträffande punkt I i ovanberörda hemställan har förvaltningsutskottet
intet att erinra mot sjukhuskommissionens förslag om att förläggningsplats
för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska
institutet måtte upplåtas å det s. k. Norrbackaområdet.
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
Punkt III i sjukhuskommissionens hemställan innefattar, att vissa ombyggnadsarbeten
å nuvarande serafimerlasarettet för eu beräknad kostnad
av 3,199,700 kronor måtte snarast komma till utförande.
Då frågan om landstingets deltagande i reparations- och omändringsarbetena
vid serafimerlasarettet behandlades vid 1926 års landsting gällde
frågan att deltaga i en beräknad kostnad av tillsammans 615,200 kronor.
De fullständigt nya siffror, vilka nu lagts till grund för här ifrågavarande
arbeten, ha föranlett förvaltningsutskottet att för sin del besluta i princip
biträda det av sjukhuskommissionen framförda tredje förslaget till finansiering
av nybyggnads- och omändringsarbetena.
Förvaltningsutskottet får alltså meddela, att utskottet ej har något att i
princip erinra mot sjukhuskommissionens förslag att anskaffa medel till
sjukhusets nybyggnads- och omändringsarbeten genom upptagande av lån
mot inteckning i -sjukhusets tomter och att medel till dessa låns förräntning
och avamortering anskaffas genom viss höjning av avgiften per vårddag
under en tidrymd av cirka 30 år.
Ehuru en sådan ökning med ifrågasatta 1 krona 20 öre per vårddag skulle
komma att medföra att den kostnad, länet får vidkännas för sjukvård å
serafimerlasarettet sannolikt bleve högre än motsvarande kostnad för vård
på länets egna sjukhus, får utskottet, i anslutning till nämnda principuttalande
meddela, att utskottet ej har något att erinra emot, att avgiften per
vårddag, vad sjuka från länet beträffar, för ifrågavarande ändamål ökas med
högst 1 krona 20 öre per vårddag, vilket medgivande dock ej gäller de 40
platser, vilka länet tillförsäkrats för all framtid utan skyldighet att för desamma
deltaga i kostnaderna för lasarettsfastighetens underhåll och onera
utan allenast de platser, som därutöver utnyttjas på grund av det s. k.
länsackordet.
Detta medgivande gäller dock endast under förutsättning, att länet uti
ifrågavarande hänseende ej blir mera betungat än Stockholms stad.
I utlåtande den 5 mars 1927 yttrar länsstyrelsen i StocTcholms län:
Länsstyrelsen, som givetvis icke varit i tillfälle att ingå i prövning av frågan
om den lämpligaste förläggningsplatsen för uppförandet av ett nvtt
kliniskt sjukhus i Stockholm, får härutinnan allenast hänvisa till vad förvaltningsutskottet
yttrat.
Mot sjukhuskommissionens förslag i fråga om anskaffande av medel till
omändringsarbetena å serafimerlasarettet har länsstyrelsen i likhet med förvaltningsutskottet
intet att erinra.
Vidare har byggnadsstyrelsen i utlåtande den 3 mars 1927 anfört:
Med utlåtande den 9 februari 1922 överlämnade byggnadsstyrelsen ett av
de s. k. byggnadssakkunniga avgivet yttrande (bil. 4 till de sakkunnigas
betänkande, statens offentliga utredningar 1925: 15), däri de sakkunniga beträffande
Norrbackaområdet anförde följande: »Med hänsyn till ekonomisering
såväl i fråga om byggnadskostnaderna som i all synnerhet beträffande
den framtida driften av denna komplicerade anläggning är en viss koncentrering
och regelbundenhet i planläggningen av det hela synnerligen viktigt.
Ur denna synpunkt ställer sig Norrbackaområdet synnerligen ogynnsamt på
grund av den mycket oregelbundna och delvis starkt kuperade terrängen.»
I berörda utlåtande förklarade sig byggnadsstyrelsen i alla delar ansluta
sig till de sakkunnigas yttrande. Vid nämnda tillfälle ansågs endast Ladu
-
30
Kung!. Maj:t* j/roposition Nr 223.
gårdsgärdesområdet kunna ifrågakomma för det kliniska sjukhuset. 1926
års riksdag har emellertid förklarat, att den av sjukhushyggnadssakkunniga
föreslagna tomten å Ladugårdsgärdet icke borde, med hänsyn till det höga
försäljningsvärde marken där ansågs betinga, under några förhållanden
komma i betraktande för sjukhusbygget.
Då byggnadsstyrelsen således nu har att ånyo yttra sig rörande Norrbackaområdet
äro förutsättningarna så tillvida förändrade, att Ladugårdsgärdet
numera icke är att räkna med såsom förläggningsplats. Styrelsen
har därför ansett sig böra mera ingående undersöka Norrbackaområdets
egenskaper såsom byggnadsplats för att kunna avgöra, huruvida detsamma,
sedan det av styrelsen tidigare förordade Ladugårdsgärdesområdet icke kan
komma i fråga, må kunna för ändamålet godtagas. Uppgiften är nu så
tillvida lättare, som numera föreligger ett utarbetat byggnadsprogram med
närmare uppgifter rörande komplexets blivande omfattning, rörande de olika
byggnader, varmed är att räkna m. in.
Sjukhuskommissionen, som i likhet med karolinska institutets lärarkollegium
anser, att för sjukhuskomplexet bör utväljas en tomt med ett bebyggbart
område av minst omkring 300,000 kvm., framhåller, att Norrbackaområdet
uppfyller de krav i fråga om tillräckligt ytinnehåll, som måste uppställas å
en lämplig sjukhustomt. Den areal, som omedelbart skulle kunna ställas till
förfogande för sjukhusbygget, uppginge till icke mindre än omkring 565,000
kvm., varav mer än 2/s lämpade sig till bebyggelse. Såsom i kommissionens
utlåtande meddelas bar byggnadsstyrelsen till kommissionen avlämnat
en utredning rörande möjligheten att å området förlägga en sjukhusanläggning
enligt 1919 års sjukhussakkunnigas byggnadsprogram. Styrelsen har
emellertid sedermera låtit verkställa ytterligare ingående undersökningar om
vilka möjligheter till byggbara platser, som kunde finnas inom området,
och hava dessa undersökningar givit vid handen, att inom sluttningen å
områdets nordöstra del medelst nedsprängning och utfyllnader inom ett område
med omkring 7 meter nivåskillnad kan erhållas en för sjukhusändamål
bebyggbar areal av omkring 70,000 kvm. samt att på områdets sydvästra
del invid Tomteboda rangerbangård finnes en bebyggbar naturlig
areal av likaledes omkring 70,000 kvm. Linder förutsättning att det tilltänkta
framdragandet av Torsgatan genom området skulle kunna ersättas
med en trafikled i Karlbergsvägens förlängning längs det föreslagna områdets
västra gräns, varvid dock 20,000 kvm. av den goda byggnadsmarken
i väster måste offras, skulle ytterligare kunna erhållas bebyggbar mark i
områdets mittparti av omkring 40,000 kvm. I bästa fall ''skulle sålunda
kunna erhållas omkring 160,000 kvm. bebyggbar mark, fördelade på tre
olika delar av området. I varje fall kunna påräknas två områden om vardera
omkring 70,000 kvm. eller sammanlagt 140,000 kvm. Den övriga delen
av området kan endast i mindre utsträckning användas för fristående byggnader,
t. ex. fristående specialkliniker, bostadshus för personalen och dylikt.
Medräknas även dessa områden, torde, såsom av upprättad situationsplan
framgår, i gynnsammaste fall ett sammanlagt bebyggbart område om 200,000
kvm. kunna erhållas, vilket alltså med 1/s understiger det av kommissionen
och karolinska institutets lärarkollegium såsom minimum angivna. Denna
styrelsens beräkning är gjord med hänsyn till att icke alltför omfattande
sprängningar och utfyllningar skola behöva vidtagas. Varje överskridande
av de nyss angivna aiealerna för bebyggelse kommer givetvis att medföra
avsevärda merkostnader för sprängnings- och fyllningsarbeten.
31
Kungl. May.ts proposition Nr. 223.
Då 300,000 kvm. bebyggbar mark uppställts såsom villkor för eu användbar
tomt och styrelsens utredning giver vid handen, att allenast omkring
200,000 kvm. kunna utvinnas å Norrbackaområdet, måste en oeftergivlig
förutsättning för att området över huvud skall kunna användas för detta
ändamål vara, att vid det slutliga programmets utarbetande hänsyn tages
till koncentration i anläggningen, ett krav, som styrelsen för övrigt uppställde
redan i sitt den 8 februari 1920 avgivna utlåtande över sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag.
För kommissionens räkning har styrelsen undersökt terrängens och grundens
lämplighet, varvid styrelsen utgått från den här tidigare omnämnda
lösningen enligt 1919 års sjukhussakkunnigas byggnadsprogram. Genom att
koncentrera själva sjukhuskomplexet på en avjämnad areal av omkring
300 X 200 kvadratmeter på områdets nordvästra del med byggnaderna grupperade
kring en centralhyggnad för polikliniker och intill dessa liggande
medicinska och kirurgiska kliniker, kan bebyggandet ordnas med rimliga
planeringskostnader (se kommissionens utlåtande sid. 29). Denna lösning
medför dock anläggande av en området i dess längdriktning genomlöpande
omkring 1 km. lång väg, förbindande sjukhuset med karolinska institutet,
förlagt till platån på områdets sydvästra del. Entréer skulle anordnas dels
vid Hagagatan och dels vid utfartsvägen i Torsgatan och vid Stora kontoret.
Trafiklederna till och inom området torde dock i detta fall icke kunna
betecknas såsom tillfredsställande.
Byggnadsstyrelsen har nu låtit vidtaga ytterligare undersökningar rörande
olika förläggningar av byggnadskomplexen, avseende dels att minska avståndet
mellan de kliniska avdelningarna och karolinska institutet och dels
att bereda de förra avdelningarna en bättre tillfartsväg. Någon fullgod
lösning har styrelsen på den för remissens besvarande knappa tiden icke
medhunnit. Ett större bergsparti i områdets mitt lägger nämligen stora
hinder i vägen för ett sammanförande av de båda institutionerna, varför
det torde bliva nödvändigt att räkna med fördelade byggnadsområden och
därmed följande större avstånd mellan den medicinska högskolan och klinikerna.
En av de största svårigheterna för områdets utnyttjande synes ligga i
anordnandet av lämplig tillfartsväg till de kliniska avdelningarna. Dessa,
som kräva den största byggnadsplatån och det mest skyddade läget, torde
nämligen vara hänvisade till områdets nordöstra del, och skulle lämpligast
nås från en tillfartsväg, anlagd antingen från söder eller norr, då tillfartsvägar
från öster eller väster komme att med sina spårvägslinjer störande
inverka på vårdavdelningarna. Tillfarten från söder skulle emellertid inkräkta
på det parkområde, som tänkts anbringas mot den sida, som gränsar
till godsstationen, under det att en tillfartsväg från norr komme i ett ogynnsamt
läge på anläggningens nordsida, varjämte den brutna terrängen torde
medföra betydande anläggningskostnader. Här borde i stället reserveras
plats för väg till ekonomiavdelningarna. En möjlighet vore att skilja spårvägslinjen
från den övriga tillfartsvägen, som i så fall kunde anordnas från
väster, under det att spårvägen indroges på eu bank, förlagd norr om området,
då hållplats skulle kunna anordnas omedelbart intill det kliniska
byggnadskomplexets centrum, vilket emellertid skulle medföra två skilda
entréer.
I tidigare trafikutredningar har Norrbackaområdet genomdragits av en ny
utfartsväg från staden i Torsgatans förlängning, som skulle ombesörja den
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
betydande trafiken till de norr om Stockholm belägna förorterna. I sitt
tidigare yttrande till kommissionen har byggnadsstyrelsen beträffande denna
infartsväg framhållit, att, därest det skulle visas erforderligt, att hela Norrbackaområdet
i ett sammanhang utnyttjades för serafimerlasarettet och karolinska
institutet, det icke torde vara uteslutet, att denna trafikled kunde
givas ett västligare läge och sålunda exempelvis utgå från Karlbergsvägen.
En sådan förflyttning utgör dock ur allmän trafiksynpunkt eu försämring.
Med den av styrelsen här ovan skisserade tillfarten till de kliniska institutionerna
från väster vill det också synas som om vissa fördelar skulle erbjuda
sig med trafikleden, utdragen i Torsgatans förlängning. Trafikleden
komme nämligen att å områdets högst belägna del sprängas ned, varigenom
här en korsningsfri förbindelse kunde anordnas mellan områdena på ömse
sidor, varjämte först genom framdragandet av denna väg en västlig bekväm
tillfart till klinikerna kunde anordnas.
Såsom reserv för framtida utvidgningar har kommissionen angivit en del
av Solna komministerboställe med en areal av omkring 43,000 kvm. Detta
område, som till stor del utgöres av åkerjord, ligger emellertid på lägre nivå
än själva Solnaskogen och torde alltså icke kunna komma till användning
för byggnader, som behöva direkt anslutas till sjukhusbyggnadssystemet.
Grundförhållandena kunna förmodas icke vara de bästa, ehuru tiden icke
medgivit närmare undersökningar. Avloppsledningarna synas för övrigt icke
utan särskilda anordningar kunna anslutas till sjukhusets avloppssystem.
Norrbackaområdet utgöres av den s. k. Solnaskogen, Fogdevreten, Stenbrottet
och Falkenärsbostället. Av dessa områden äro de tre sistnämnda
utarrenderade till den 14 mars 1929. Inom Solnaskogen, som tillhör Karlbergs
kungsgård, förekomma åtskilliga smärre upplåtelser, men endast en
torde vara av någon betydelse för områdets användande för annat ändamål,
nämligen markupplåtelsen för svenska jägarförbundets skjutbana, vilken upplåtelse
lärer avse all framtid.
I skrivelse till byggnadsstyrelsen denna dag har riksantikvarien meddelat,
att inom området funnes forngravar m. m. av den karaktär, som enligt
förordningen den 29 november 1867 rörande forntida minnesmärkens
fredande och bevarande ej finge rubbas eller borttagas utan vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademiens hörande och medgivande, och hava dessa
fornlämningar angivits å ovanberörda situationsplan. För övrigt har riksantikvarien
hos byggnadsstyrelsen påpekat, att boningshuset å kronolägenheten
Stenbrottet samt den i närheten av dettas norra gavel stående byggnaden
hade ett sådant kulturhistoriskt värde, att deras bibehållande för
framtiden måste anses vara mycket önskvärt.
Slutligen vill byggnadsstyrelsen fästa uppmärksamheten på att de byggnadssakkunnige
för statens bakteriologiska laboratorium ifrågasatt eu byggnadsplats
av omkring 60,000 kvadratmeter å området närmast väster om
Eugeniahemmet (sid. 170 och 302 i de sakkunnigas betänkande).
Ehuru Norrbackaområdet otvivelaktigt har ett jämförelsevis fördelaktigt
läge i förhållande till såväl staden som norra förorterna samt läget måste
anses ostört i så mån, att, såsom kommissionen framhållit, sjukhuset näppeligen
kan väntas bliva kringbyggt med bostadshus, så måste dock grannskapet
av Norrtulls godsstation och Tomteboda rangerbangård betraktas såsom
icke oväsentliga nackdelar, varjämte genom det höga läget i förhållande
till den lägre liggande begravningsplatsen skydd saknas för nordliga
vindar. Fastän Norrbackaområdet således ingalunda kan sägas vara ett
33
Kung!. Maj:ts proposition Nr 223.
idealområde för ifrågavarande sjukhusanläggning, synas dock de brister utså
att säga allmän läniplighetssynpunkt, som utan tvivel vidlåda detsamma,
icke böra tillmätas avgörande betydelse, så mycket mindre som karolinska
institutets lärarkollegium ansett tomtens mindre gynnsamma läge icke böra
få hindra lösningen av institutets viktiga byggnadsfråga.
Ur ren byggnadsteknisk synpunkt anser styrelsen böra beaktas icke
blott de för en anläggning av här avsedda omfattning jämförelsevis små
måtten å de bebyggbara områdena, varigenom den angivna minimiarealen
för bebyggbar mark icke kan erhållas för rimliga kostnader och utvidgningsmöjligheterna
givetvis högst väsentligt beskurits, utan även de av styrelsen
framhållna svårigheterna beträffande anordnandet av tillfartsvägar.
Om emellertid, såsom styrelsen påpekat, en effektiv koncentration åvägabringas
i själva anläggningen, synes enligt byggnadsstyrelsens uppfattning
Norrbackaområdet kunna anses lämpa sig för ifrågavarande ändamål och
lämna erforderligt utrymme jämväl för erforderliga utvidgningar under den
närmare framtiden.
Beträffande punkten III i kommissionens hemställan, i den mån byggnadsstyrelsen
lärer hava att yttra sig däröver, får byggnadsstyrelsen meddela,
att styrelsen icke bar något att erinra vare sig mot de sålunda ifrågasatta
ombyggnadsarbetena eller den härför beräknade kostnaden.
Beträffande den föreliggande frågan rörande vissa ombyggnadsarbeten å
serafimerlasarettet har statskontoret i utlåtande den 24 februari 1927 anfört
följande:
De sakkunniga anse, att serafimerlasarettet bör bibehållas såsom sjukhus
åtminstone några tiotal år framåt och att därför ombyggnads- och reparationsarbeten
av större omfattning än de, som innefattades i det föregående
års riksdag underställda förslaget, nu borde företagas.
Då emellertid sagda arbeten sedan åtskilliga år tillbaka varit för lasarettets
behöriga drift erforderliga, har behovet av deras snara utförande numera blivit
så trängande, att de sakkunniga framlagt ett nytt förslag till anskaffande
av medel till arbetenas bekostande.
Förslaget innebär, att det av 1926 års riksdag beviljade anslaget för bekostande
av viss del av ombyggnadsarbetena icke skulle för det avsedda
ändamålet disponeras, då det visat sig förenat med svårigheter att få de
med anslagen förenade villkoren uppfyllda. I stället skulle ombyggnadskostnaderna
utföras med anlitande av för ändamålet upplånade medel. Som
säkerhet för detta lån skulle ställas inteckningar i serafimerlasarettets fastighet
Pilträdet nr 8. Visserligen skulle det ifrågasatta lånebeloppet uppgå
till nära 80 procent av sagda fastighets nuvarande taxeringsvärde, men efter
ombyggnaden torde taxeringsvärdet kunna höjas så mycket, att lånet ej
utgör större del av sagda värde än att det kan erhållas mot lägsta gällande
ränta för inteckningslån.
Den utredning, som sakkunniga lämnat angående utsikterna för det tilltänkta
lånets förräntande och amortering, synes ej fullt klarläggande. Det
bör emellertid icke förbises att, i den mån den härför nödiga inkomstökningen
ej kan av lasarettet ernås genom nya avtal med Stockholms stad
och Stockholms län samt genom höjning av legosängsavgifterna, merkostnaden
torde komma att slutligen stanna å staten, som ju under en följd av
år nödgats täcka de uppkomna bristerna i lasarettets stat.
I betraktande härav synes, innan medgivande lämnas till den ifrågasatta
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 höft. (Nr 223.) 3
34
Kungl. May.ts proposition Nr 223
upplåningen och pantsättningen av lasarettets fastighet — som i och för
sig kan anses såsom ett lämpligt sätt för uppbringande av erforderliga medel
-— riksdagens yttrande i ärendet böra inhämtas.
Vid ärendets föredragning i statskontoret gjorde statskommissarien Ouchterlony
ett särskilt uttalande av följande lydelse:
Förslaget att nedlägga ett så stort belopp som 3,200,000 kronor å ombyggnadsarbeten
vid serafimerlasarettet kan icke undgå att väcka eu viss
tvekan. Med lasarettets centrala läge i stadsplanen talar all sannolikhet för
att stadens utveckling kommer att framtvinga tomtens tagande i anspråk
för andra ändamål långt tidigare än vad kommittén utgår ifrån för kostnadernas
amortering. Man torde därför näppeligen hava att räkna med en
trettioårig amorteringstid. A andra sidan är att antaga, att det pris, som
kan påräknas vid försäljning av tomten, blir så högt, att det kommer att
täcka jämväl de kostnader, som icke i den ena eller andra formen hunnit
amorteras. Då lasarettet otvivelaktigt är i trängande behov av en grundlig
ombyggnad, torde därför ur berörda synpunkter knappast vara något att
erinra mot ombyggnadsförslaget.
Kostnaderna för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda
sjukrum skulle enligt kommitténs förslag amorteras och förräntas
genom tillägg till sjukvårdsavgifterna för just dessa rum intill vissa angivna
maximibelopp. Det förefaller mig dock lämpligare, att kostnaderna fördelas
å samtliga enskilda och halvenskilda rum vid lasarettet genom en mindre
höjning av sjukvårdsavgifterna.
Beträffande ombyggnadskostnaderna i övrigt uttalar kommittén, att starka
skäl tala för att dessa amorteras genom höjning av vårdavgifterna (legosängsavgifterna),
och anför kommittén, att dessa kostnader kunna med en
amorteringstid av 30 år avamorteras, om avgiften per vårddag höjes med
1 krona 20 öre. Detta skulle beträffande allmänna rum, för vilka avgiften
är densamma som vid Stockholms stads sjukhus, innebära en höjning med
närmare 50 procent. I den Bauerska utredningen uttalas att legosängsavgifterna
vid lasarettet i varje fall icke böra sättas högre än de å stadens
sjukhus. För egen del får jag ‘också uttala mitt starka tvivelsmål om det
vid närmare prövning kan befinnas lämpligt och genomförbart att som
kommittén förordar — dock utan att göra någon direkt hemställan —
väsentligt höja avgifterna utan hänsyn till att vården å lasarettet för patienterna
härigenom blir avsevärt dyrare än vid stadens sjukhus. I förbigående
må erinras, att en höjning av avgifterna under innevarande år beträffande
patienter från Stockholms stad icke kan på grund av gällande avtal genomföras
utan stadens medgivande. Möjligheten att få ombyggnadskostnaderna
i nämnvärd grad amorterade genom höjning av legosängsavgifterna synes
mig på grund av det anförda mycket ringa. Utgifterna för lånets förräntning
och eventuellt amortering komma då att belasta lasarettet och i sista
hand statsverket, för så vitt icke överenskommelse kan träffas med Stockholms
stad och län och eventuellt även övriga län om deltagande i någon
form i utgifterna. Gällande avtal med Stockholms stad rörande sjukvården
vid lasarettet avser endast innevarande år; avtalet med Stockholms län
löper med tre års uppsägning. I bägge avtalen stadgas, att i de sjukvårdskostnader,
som ersättas, icke inbegripas utgifter för ny- och ombyggnader.
Förutsättningen för att lasarettet skall kunna erhålla bidrag till ombyggnads
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
35
kostnadernas finansiering är sålunda, att dessa bestämmelser ändras eller
att särskilda avtal träffas. Det vore givetvis önskvärt, att sådana avtal
kunde komma till stånd innan beslut fattas rörande arbetenas igångsättande,
så att den ekonomiska innebörden för statsverket av beslutet vore klargjord.
För att underlätta sådana överenskommelser och finansieringen över huvud
taget av ombyggnadsarbetena synes mig kunna tagas under övervägande,
om icke lasarettet borde beredas ett stående lån, varigenom endast räntorna
skulle ingå bland lasarettets utgifter. Lånebeloppet skulle då innestå i fastigheten
och medel till dess gäldande i sinom tid erhållas vid fastighetens försäljning.
I sådant fall kan ifrågasättas, om icke staten själv kan tillhandahålla
lasarettet de erforderliga medlen genom anslag å riksstaten under
rubriken låneunderstöd.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har sjukhuskommissionen
vid den förnyade utredningen av frågan om lämplig förläggningsplats för
nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för medicinsk högskola därstädes
undersökt, förutom de tomtplatser, som förut varit föremål för prövning,
jämväl två andra områden, nämligen Fältrittklubbens bana och nuvarande
serafimerlasarettets tomt jämte angränsande områden. Vid denna
utredning, där såvitt gällt staten tillhöriga tomter markvärdet för varje tomt
angivits, har kommissionen —som av olika anledningar funnit sig böra
lämna ur räkningen eller icke föranstalta om någon närmare undersökning
av övriga tomtområden — till slutlig jämförande granskning upptagit allenast
två områden, nämligen Norrbackaområdet samt Fältrittklubbens bana
jämte angränsande områden å norra Djurgården. I valet mellan dessa båda
platser, som gjorts till föremål för byggnadsteknisk undersökning, har kommissionen
utan tvekan stannat för Norrbackaområdet såsom för ändamålet
mest lämpligt.
Sjukhuskommissionens val har emellertid icke vunnit odelat gillande.
Denna för sjukvården i Stockholm och framför allt för läkarutbildningen
i landet synnerligen betydelsefulla fråga är av mycket komplicerad natur
och sträcker sig till sina verkningar långt fram i tiden. I följd härav äro
vissa på frågan inverkande omständigheter av naturliga skäl svåra att överblicka,
ja undandraga sig för närvarande i viss mån bedömande. Att i denna
fråga meningarna till en del gå isär finner jag följaktligen helt naturligt, så
mycket mer som de parter, vilka böra medverka till frågans lösning, representera
delvis olika intressen, staten i första hand läkarutbildningen och
Stockholms stad i första hand sjukvården, och till följd därav se och måste
se förhållandena från i viss mån olika synpunkter.
Vad angår det såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset föreslagna
Norrbackaområdet, vill jag ingalunda förneka, att befogade erinringar kunna
göras mot dess lämplighet, men beträffande sagda område och Fältrittklubbens
bana — såsom ärendet nu närmast föreligger står valet mellan dessa
båda områden — har jag vid prövning av olika på frågan inverkande omständigheter,
såvitt desamma nu låta bedöma sig, funnit övervägande skäl
Departe
mentschefen.
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.
tala för Norrbackaområdet. Jag anser därför, att riksdagens yttrande bör
inhämtas, huruvida riksdagen medgiver detta områdes disponerande till tomt
för nytt. kliniskt sjukhus och nya lokaler för karolinska institutet. Ett dylikt
medgivande skulle naturligen icke ha karaktären av ett definitivt ställningstagande
i frågan under alla förhållanden utan endast innebära ett
preliminärt beslut, varigenom utgångspunkt erhölles för fortsatt utredning
av ärendet och blivande förhandlingar med Stockholms stad och län.
Tomtens framtida upplåtande för ändamålet skulle följaktligen bliva beroende
av att med vederbörande träffas sådan överenskommelse i fråga om
samarbete vid uppförandet och drivandet av sjukhuset, som kan befinnas
förenlig med statens intressen. På kommissionens förslag till grunder för
ett dylikt samarbete finner jag mig under sådana förhållanden icke hava
anledning att nu närmare ingå. Med ärendets slutliga avgörande sammanhänga
också flera andra frågor, däribland beredande av ersättning åt krigsskolan
för frånträdande av dispositionsrätt till Solnaskogen.
Därest riksdagen skulle giva sin principiella anslutning till Norrbackatomtens
användning för det nu ifrågasatta ändamålet, har jag för avsikt
att hemställa om uppdrag åt sjukhuskommissionen att föreslå de åtgärder,
som från statens sida betingas för tomtområdets ianspråktagande för ändamålet,
samt att, med beaktande av den i ärendet framkomna kritiken, uppgöra
förslag till tomtens disposition i nu förevarande syfte ävensom ritningar
och kostnadsberäkningar för ett å samma tomt förlagt kliniskt undervisningssjukhus.
Vad angår den till 565,000 kvadratmeter uppgivna arealen av den föreslagna
sjukhustomten ingår i densamma, enligt vad domänstyrelsen erinrat,
ett område om 0,6 hektar som upplåtits till Eugeniahemmet. Det för sjukhuset
disponibla området skulle alltså utgöra 559,000 kvadratmeter.
Jag övergår härefter till frågan rörande ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.
Att sådana arbeten med det allra snaraste verkställas
måste anses som en tvingande nödvändighet. Förhållandena i avseende på
lasarettets lokaler äro nämligen i flera hänseenden sådana, att ombyggnadsoch
moderniseringsarbeten ej längre utan allvarligt men för sjukvården och
undervisningen kunna undanskjutas.
Beträffande omfattningen av dessa arbeten har sjukhuskommissionen, med
avvikelse från det för 1926 års riksdag framlagda förslaget, i huvudsak
förordat det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga uppgjorda, mera omfattande
ombyggnadsförslaget, detta med hänsyn till att lasarettet, enligt
kommissionens förslag, skulle såsom sådant fungera icke blott under tiden
för det nya kliniskå sjukhusets uppförande utan därutöver för en avsevärd
tid framåt. Ehuru jag med hänsyn till sjukhusfrågans allmänna läge måste
hysa vissa betänkligheter att nu gå in för det mera omfattande ombyggnadsförslaget,
har jag likväl i betraktande av den utgångspunkt sjukhus
-
37
Kungl. Maj.is proposition Nr 223.
kommissionen uppställt i förevarande hänseende och vilken jag funnit mig
böra godtaga låtit min tveksamhet i detta avseende vika.
Vad angår sättet för bestridande av de till 3,199,700 kronor eller i runt
tal 3,200,000 kronor uppskattade kostnaderna för ombyggnadsarbetena ansluter
jag mig till det av kommissionen förordade, såsom alternativ III betecknade
förslaget. Enligt detta förslag skulle kostnadsbeloppet av lasarettet
upplånas mot säkerhet av inteckning i läsarettstomten. En del av
lånebeloppet, 138,700 kronor, som avsetts till inrättande å kirurgiska kliniken
av en avdelning för enskilda rum, skulle förräntas och amorteras genom
höjning av sjukvårdsavgifterna å dessa rum. Återstoden av lånebeloppet
3,061,000 kronor skulle genom höjning av vårdavgifterna förräntas och
amorteras under en tid av 30 år. Innebörden av detta kommissionens förslag
till finansiering av ombyggnads- och ändringsarbetena synes icke vara
fullt klar. Givetvis ligger det närmast till hands att i likhet med en del
av de i ärendet hörda myndigheterna tolka detsamma såsom åsyftande en
höjning av legosängsavgifterna. En dylik anordning har emellertid mött en bestämd
gensaga från Stockholms stads sida och stadens ståndpunkt härutinnan
är grundad på den principiella uppfattningen att legosängsavgifterna vid
serafimerlasarettet böra bestämmas till samma belopp som vid stadens egna
sjukhus. Även ur undervisningsintressets synpunkt finner jag att en höjning
av legosängsavgifterna vid serafimerlasarettet bör undvikas, enär densamma
med allt skäl kan befaras medföra eu för den kliniska undervisningen
menlig nedgång av antalet patienter å lasarettet i det att de sjuka
hellre söka sig till stadens sjukhus med deras lägre avgifter. Under sådana
förhållanden torde ej återstå annan utväg än att för lånets förräntande
och amortering erforderliga medel i likhet med övriga överskjutande kostnader
bestridas av Stockholms stad och län samt staten under form av ökade
bidrag till vårdkostnaderna. Vad inteckningsbeloppet angår har det framhållits
att detsamma är högt i förhållande till det nuvarande taxeringsvärdet,
men såsom statskontoret uttalat lärer det ej möta hinder att få de ifrågasatta
inteckningarna belånade mot lägsta inteckningsränta. Även om sålunda från
denna synpunkt någon befogad anledning till tveksamhet icke torde kunna
anses föreligga, kunna givetvis från andra synpunkter betänkligheter resas
mot den ifrågasatta finansplanen, främst med hänsyn till inteckningsbeloppets
storlek i förhållande till fastighetens taxeringsvärde och till storleken av
den amorteringssumma, som under en följd av år kommer att tynga lasarettets
ekonomi. Jag har emellertid av vad i ärendet förekommit icke funnit
sådana omständigheter vara förebragta, som kunna föranleda mig att
motsätta mig sjukhuskommissionens förslag även i denna del. A id bifall
till ifrågavarande förslag skulle det belopp, som av 1926 års riksdag beviljats
för då avsedda ombyggnadsarbeten, icke komma till användning.
Då emellertid förverkligandet av berörda förslag rörande kostnadernas bestridande
skulle för statsverket medföra en betydande kostnad — av lasaretts
-
38
Särskilt
yttrande.
Kungl. Maj.is proposition Nr 223.
direktionen med hänsyn till nu gällande avtal med Stockholms stad och
Stockholms län uppskattad till 157,000 kronor årligen — torde i enlighet
med statskontorets förslag .riksdagens yttrande i ärendet böra inhämtas,
innan medgivande lämnas till lånets upptagande.
I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas, vad direktionen påpekat
rörande saknaden av kontroll å kostnadsberäkningarna ävensom beträffande
behovet av ytterligare utrustning för lasarettet. Vidare torde böra framhållas
att, för den händelse nuvarande serafhnerlasarettet ej skulle komma att fortbestå
den tid som avsetts för lånets amorterande eller 30 år, utan före utgången
av sagda tid upphöra, statsverket givetvis icke är ansvarigt för betalningen
av vad som då återstår oguldet av lånet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av
den Karlbergs kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom
kronolägenheterna Stenbrottet nr 1, Falkenärsbostället
och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i areal innehållande
omkring 559,000 kvm., må med den huvudsakliga
sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas
till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt
sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet
under förutsättning, att i fråga om samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet
och drivandet av sjukhuset träffas överenskommelser, som
kunna anses förenliga med statens intressen;
dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombv^o--nadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettét i huvudsaklig
överensstämmelse med förslag, som avgivits av direktionen
över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen den 6
december 1926, må upptagas ett lån å högst 3,200,000 kronor,
att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning
i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i
Stockholms stad, ävensom att fastigheten må för ändamålet
intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa
250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000
kronor, jämte ränta.
Statsrådet Rosén förklarar sig icke kunna tillstyrka att proposition i förevarande
ärende avlåtes till riksdagen i enlighet med föredragandens hemställan.
39
Kungl. Majts proposition Nr 223.
Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande
departementschefen och behagar hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall till vad denne hemställt samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas riksdagen.
Ur protokollet :
Gustaf Odmann.
1*
Till KONUNGEN.
Genom beslut den 24 augusti 1926 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt
en kommission att med beaktande av de utav 1926 års riksdag i skrivelse
den 5 juni 1926 (nr 345) angivna synpunkter verkställa förnyad utredning
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 käft. (Nr 223.) 1*
9*
beträffande frågan om uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm
och om nya lokaler för karolinska institutet samt förordnat till ordförande
i denna utredningskommission undertecknad Malmroth och till övriga ledamöter
av densamma undertecknade Kvarnzélius och Jansson.
I samband med detta uppdrags meddelande har Eders Kungl. Maj:t föreskrivit,
dels att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya sjukhuset
och karolinska institutet, dels ock att kommissionen skulle äga befogenhet
att, därest för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade sig
erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet
utsedda representanter.
Efter det att kommissionen jämlikt nådigt beslut den 15 oktober 1926
erhållit bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar
jämväl med av Stockholms län utsedda representanter, har kommissionen
förehaft överläggningar med delegerade för såväl Stockholms stad
som Stockholms län angående ifrågasatt samarbete vid uppförande av ett
nytt kliniskt sjukhus i Stockholm. Delegerade hava varit: för Stockholms
stad borgarrådet Wictor Karlsson, direktören C. Juhlin-Dannfelt och redaktören
G. Björklund, samt för Stockholms län borgmästaren W. E. Hallin i
Norrtälje, kommunalkamreraren G. W. Källman i Sundbyberg, disponenten
Karl Martin i Vaxholm och landstingsdirektören Arne Piscator i Stockholm.
Såsom sekreterare hos kommissionen har tjänstgjort tillförordnade revisionssekreteraren
N. J. Berlin.
Med anledning av det kommissionen lämnade uppdraget får kommissionen
härmed i underdånighet överlämna bifogade utlåtande, innefattande dels förslag
till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och
nya lokaler för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete
med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och
drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels ock förslag om verkställande
av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.
Stockholm den 26 januari 1927.
Underdånigst
CARL MALMROTH.
S. H. KVARNZÉLIUS. O. R. JANSSON.
Nils Berlin.
3*
I.
Serafimerlasarettets och karolinska institutets
förhållande till varandra.
Sedan mitten av 1700-talet har serafimerlasarettet varit i verksamhet i
Stockholm. Rörande lasarettets uppkomst och utveckling får kommissionen
hänvisa till den redogörelse härom, som återfinnes i det år 1914 av särskilda
kommitterade för utredning av väckt fråga om anordnande inom huvudstaden
av ett nytt kliniskt centralsjukhus avgivna utlåtandet (den s. k. Serafimerlasarettskommittén)
*). Vissa uppgifter, delvis hämtade ur nämnda utlåtande,
torde dock i detta sammanhang böra lämnas till belysande av serafimerlasarettets
uppgift och dess ställning till karolinska institutet.
På framställning av den s. k. sundhetskommissionen beslöt Kungl. Maj:t
år 1738, att ett lasarett skulle anläggas i huvudstaden. I enlighet med vad
sundhetskommissionen framhållit borde lasarettet avse icke allenast stadens
utan hela landets nytta och gagn. Sjukhusets uppgift skulle bliva av dubbel
art, i det att därstädes skulle bedrivas dels sjukvårdande verksamhet, dels
viss undervisning för utbildande av läkare. Sedan år 1749 inköpts det område
i kvarteret Pilträdet å Kungsholmen, varå serafimerlasarettet alltjämt
är beläget, samt det å fastigheten befintliga boningshuset undergått erforderlig
reparation, öppnades lasarettet för allmänheten den 30 oktober 1752.
Under det förberedande arbetet för egendomens anordnande för dess nya
ändamål framhölls ånyo av collegium medicum, att lasarettet borde, jämte
sin uppgift i övrigt, tjäna den medicinska undervisningen. Serafimerlasarettets
karaktär av undervisningssjukhus har alltså redan från början av
dess verksamhet varit klart fastslagen.
Karolinska institutet — vårt lands för närvarande största medicinska
högskola — har såsom ordnat medicinskt läroverk icke varit i verksamhet
mer än något över 100 år. Sedan Kungl. Maj:t år 1810 beslutat, att ett
»Institut till danande av skickliga fältläkare» skulle inrättas i Stockholm,
blev denna institution sedermera ombildad till karolinska institutet eller
såsom det alltsedan år 1822 benämnes karolinska mediko-kirurgiska institutet.
I samband med att institutet år 1813 väsentligt utvidgades, meddelades
bestämmelser om, att »Serafimerordenslasarettet skulle vara tillgängligt för
*) Kommittén, som år 1912 tillsattes av serafimerlasarettets direktion och karolinska
institutets lärarkollegium, avgav i december 1914 sitt utlåtande, vilket av lasarettsdirektionen
överlämnades till Kungl. Maj:t den 31 mars 1915.
4*
institutets elever». Alltsedan institutets tillkomst har sålunda den praktiska
utbildning, som de studerande skola förvärva genom tjänstgöring å sjukhus
och kliniker, till huvudsaklig del varit förlagd till serafimerlasarettet.
Under tidernas lopp har därefter karolinska institutet allt närmare knutits
samman med serafimerlasarettet. Genom ett kungl. brev den 30 december
1835 föreskrevs sålunda, »att medicinska och kirurgiska professionerna vid
karolinska institutet kunde och borde, därest tillfälliga hinder icke mötte,
vara förenade, den förra med överläkarens, den senare med överkirurgens
befattning vid serafimerlasarettet». Härigenom förlädes den medicinska
och kirurgiska undervisningen i sin helhet till serafimerlasarettet. I den mån
den medicinska undervisningen såsom en följd av läkarvetenskapens storartade
utveckling allt mer och mer specialiserats, har emellertid behov av
ett flertal specialkliniker framträtt. Då dessa icke alla kunnat inrymmas å
serafimerlasarettet, har man måst tillgripa den utvägen att förlägga den
kliniska undervisningen i en hel del ämnen till vissa andra av huvudstadens
sjukvårdsinrättningar. Den kliniska undervisningen, vilken till såväl undervisningens
som den medicinska forskningens fromma ursprungligen var
koncentrerad till serafimerlasarettet, är sålunda för närvarande uppdelad på
icke mindre än tio olika sjukvårdsanstalter. Av karolinska institutets för
undervisningens bedrivande erforderliga kliniker äro förlagda:
till Serafimerlasarettet: två medicinska kliniker, en kirurgisk klinik, en neurologisk
klinik (nervklinik) och en oftalmiatrisk (ögon-)klinik samt en röntgenavdelning
och en gymnastikavdelning;
till Maria sjukhus: en kirurgisk klinik;
till Sabbatsbergs sjukhus: en otiatrisk (öron-, näs- och hals-)klinik samt en
gynekologisk (kvinno-)klinik;
till Konradsbergs hospital: en psykiatrisk klinik (klinik för sinnessjukdomar);
till Allmänna barnbördshuset: en gynekologisk (kvinno-)klinik och två obstetriska
(förlossnings-)kliniker;
till Vanföreanstalten i Stockholm: en ortopedisk (vanföre-)klinik;
till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn: en pediatrisk (barn-)klinik;
till Allmänna barnhuset: en pediatrisk (barn-)klinik;
till Sjukhuset S:t Göran: en dermatologisk-syfilidologisk (hud- och köns-)klinik;
samt
till S:t Eriks Sjuk- och vårdhem: två medicinska kliniker.
Medan karolinska institutet är en ren statsinstitution, är serafimerlasarettet
ur rättslig synpunkt att anse såsom en enskild stiftelse, som har till ändamål
att utöva sjukvårdande verksamhet samt att bereda de studerande den praktiska
utbildning, som deras tjänstgöring å sjukhus och kliniker avser att
bibringa. Sjukhusets verksamhet handhaves i enlighet med en av Kungl.
Maj:t den 14 december 1906 fastställd stadga. Enligt denna besörjes lasarettets
förvaltning av en särskild styrelse (direktion), som utgöres av sex
ledamöter, nämligen en ordförande och en vice ordförande, förordnade av
Kungl. Maj:t, två av karolinska institutets professorer i medicin och kirurgi
såsom självskrivna samt två medlemmar, utsedda för fyra år i sänder, den
ene av Stockholms stadsfullmäktige och den andre av Stockholms läns
landsting.
Serafimerlasarettskommittén lämnade i sitt förutnämnda utlåtande bland annat
en redogörelse för serafimerlasarettets ekonomi alltifrån sjukhusets tillkomst.
Under påpekande att lasarettets fondkapital under vissa år måst tillgripas
för att bestrida de utgifter, som icke kunnat täckas med inflytande
medel, framhöll kommittén, att det vore uppenbart, att serafimerlasarettets
fortsatta verksamhet och förkovran allt mera måste grundas på statens mellankomst.
För lasarettet skulle det enligt kommitténs mening vara bäst, om
detsamma fullständigt omvandlades till en statsinstitution i än närmare samband
med den medicinska högskolan i Stockholm.
För närvarande utgöras serafimerlasarettets tillgångar dels av fastigheter,
dels av vissa fonder, dels ock av lösegendom.*) Fastigheterna bestå av tomterna
nr 2, 3, 4 och 8 i kvarteret Pilträdet å Kungsholmen med därå upp•
förda byggnader. Tomtarealen å dessa fastigheter uppgår till sammanlagt
30,466 kvadratmeter och fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde utgör
5,094,000 kronor. Lasarettets fonder, vilka delvis äro placerade i fastigheterna,
uppgingo den 30 juni 1926 till 1,388,249 kronor 11 öre. Lösegendomen
är hrandförsäkrad till 750,000 kronor.
För verksamhetens bedrivande har lasarettet att tillgå inflytande legosängsavgifter,
avkastningen av fonderna, statsanslag samt vissa bidrag av Stockholms
stad och Stockholms län. Förutom staten äro nämligen även Stockholms
stad och Stockholms län intresserade i serafimerlasarettet och dess verksamhet.
Såsom av det föregående framgår, hänför sig statens intresse dels till
lasarettets betydelse för undervisningen, dels ock till den sjukvårdande verksamhet
lasarettet utövar för sjuka från alla delar av landet.
Stadens och länets intressen äro knutna till den prestation, lasasettet lämnar
dessa båda intressenter i form av dels klinisk sjukvård, dels poliklinikvård
åt deras hemortsberättigade innevånare. Enligt lasarettsdirektionens
beslut den 28 mars 1887 har sålunda Stockholms stad tillförsäkrats att allt
framgent få vid lasarettet disponera 200 sängplatser å klinikerna. Detta
åtagande tillkom såsom gottgörelse för det kontanta bidrag å 244,600 kronor,
som staden lämnade för utförande av ombyggnadsarbeten å lasarettet under
åren 1888—1893. Stockholms län, som bidrog till dessa ombyggnadsarbeten
med ett belopp av 50,000 kronor, har enligt direktionens beslut tillerkänts
*) Det torde här böra omnämnas, att Kungl. Maj:t i brev den 5 november 1875 angående
reglering av avgifterna till kommunen för statens fastigheter i huvudstaden förklarat,
att serafimerlasarettets fastigheter icke tillhöra kronan.
6*
rätt att såsom ersättning härför för all framtid disponera 40 vårdplatser å
lasarettet.
Enligt gällande avtal skola de 200 platser, som allt framgent skola finnas
å lasarettet tillgängliga för Stockholms stads sjukvård, så fördelas, att 100
platser skola vara avsedda för medellösa personer och de övriga för betalande
patienter. För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar
Stockholms stad en dagavgift, motsvarande lasarettets självkostnad. För de
betalande patienterna erhåller lasarettet en legosängsavgift, motsvarande den
för allmän sal å stadens sjukhus fastställda, för närvarande uppgående till
2 kronor 50 öre per dag.
Enligt det mellan Stockholms län och serafimerlasarettet numera gällande
avtalet skola för sjuka från länet å lasarettet tillhandahållas, förutom nyss
nämnda 40 vårdplatser, ytterligare 60 sängar. Ersättning för vården skall
utgå med den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å lasarettet,
dock med iakttagande att i avseende å 40 av de sängar, som äro
tagna i anspråk, i kostnaden icke inberäknas utgifterna för fastigheternas
underhåll och onera.
Av de 425 sängar, som enligt beräkning skola kunna tillhandahållas å •
serafimerlasarettet*), disponera sålunda staden och länet 300, vadan lasarettet
förfogar över 125 sängar för vård av sjuka från andra delar av landet. I
verkligheten är dock detta senare sängantal större, i det att varken staden
eller länet helt kunnat utnyttja sina ackord.
För uppehållande av den polikliniska verksamheten vid serafimerlasarettet
lämnar Stockholms stad ett årligt bidrag å omkring 20,000 kronor.
Det ordinarie statsanslaget till serafimerlasarettet har under de senaste
åren uppgått till 120,000 kronor, varjämte för sjukas behandling med elektricitet
utgått ett ordinarie anslag å 750 kronor. Vid 1925 års riksdag beviljades
härutöver för budgetåret 1925—1926 dels ett extra anslag av 40,187
kronor till täckande av brist i serafimerlasarettets räkenskaper för budgetåret
1923— 1924, dels och ett extra anslag av 225,000 kronor till beredande av
ökade medel för upprätthållande av lasarettets verksamhet under budgetåren
1924— 1925 och 1925—1926.
1926 års riksdag beviljade — förutom de ordinarie anslagen — för budgetåret
1926—1927 ett extra anslag av 317,000 kronor till beredande av
ökade medel för upprätthållande av lasarettets verksamhet under budgetåren
1925— 1926 och 1926—1927. Statens årliga kostnad för serafimerlasarettet kan
alltså för närvarande beräknas till (120,000 + 750 + 317,000: 2 =) 279,250 kronor.
Av det anförda framgår, att serafimerlasarettet under de senaste åren blivit
alltmer och mer beroende av bidrag från statsverket.
*) Genom särskilda anordningar liar antalet sängplatser kunnat ökas till omkring 450.
7*
II.
Frågan om beredande av förbättrade lokaler för
serafimerlasarettet.
Under omkring femton års tid har frågan om beredande av förbättrade
lokaler för serafimerlasarettet stått på dagordningen. Från sakkunnigt håll
har städse enstämmigt framhållits, dels att de lokaler, som lasarettet disponerar,
numera icke befinna sig i ett sådant skick, att lasarettet kan på ett tillfredsställande
sätt fylla sin dubbla uppgift i den medicinska undervisningens
och i sjukvårdens tjänst, dels oclc de stora olägenheter, som äro förknippade
med den nuvarande uppdelningen av den medicinska undervisningen på ett
flertal långt ifrån varandra och över hela Stockholm spridda sjukvårdsinrättningar,
vilket såväl för undervisningen som för den vetenskapliga forskningen
måste medföra avsevärda nackdelar. Förslag om uppförande av ett
nytt kliniskt sjukhus å annan plats i huvudstaden hava också tid efter annan
framlagts.
Serafimerlasarettskommittén lämnade i sitt utlåtande en sammanställning
av de brister, som redan år 1914 ansågos vidlåda såväl serafimerlasarettet i
dess dåvarande skick såsom klinisk undervisningsanstalt som ock den decentraliserade,
provisoriska anordningen av avdelningar inom stads- och
privatsjukhus för kliniskt bruk, vartill karolinska institutet tvungits på grund
av bristande utrymme inom serafimerlasarettet. Enligt kommitténs förslag
borde en förflyttning av serafimerlasarettet komma till stånd samt en ny
klinisk centralanstalt uppföras å den s. k. Smedsbacken å norra Djurgården.
Den erforderliga tomtarealen beräknades till 180,000 kvadratmeter, om å
tomten allenast skulle uppföras sjukhus och en patologisk institution. Om
tomten tillika skulle rymma karolinska institutets övriga institutioner, framställdes
förslag om, att den skulle utökas med ytterligare 32,000 kvadratmeter.
Under år 1917 tillkallades särskilda sakkunniga för att inom lantförsvarsdepartementet
biträda med verkställande av utredning, huruvida ett samarbete
emellan (eventuellt en sammanslagning av) garnisonssjukhuset i Stockholm
och serafimerlasarettet samt tilläventyrs vissa till andra sjukhus förlagda
kliniker, där undervisning meddelades studerande vid karolinska institutet,
med fördel kunde åvägabringas. Dessa sakkunniga (garnisonssjukhuskommittén)
avgåvo den 11 mars 1918 ett betänkande med förslag om sammanslagning
av garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet.
Serafimer
lasaretts
kommittén.
Gamisons
sjukhus
kommittén.
8*
Sjukhus
byggnads
sakkunniga.
Enligt förslaget skulle en dylik sammanslagning i överensstämmelse med
vissa närmare angivna grunder vara såväl möjlig som ock innebära bestämda
ömsesidiga fördelar. Såsom plats för det nya sjukhuskomplcxet
ifrågasattes ett tomtområde å Ladugårdsgärde. För seraf]merlasarettets behov
beräknades i enlighet med det av serafimerlasarettskommittén upprättade
förslaget ett utrymme av 180,000 kvadratmeter, däri inbegripet byggnad för
patologi. För karolinska institutets övriga teoretiska institutioner ansågs
erforderligt ett tomtområde om 32,000 kvadratmeter och för garnisonssjukhuset
minst 20,000 kvadratmeter. Den sålunda angivna arealen eller tillhopa
232,000 kvadratmeter (cirka 46 tunnland) borde emellertid något utökas,
så att möjlighet till framtida utvidgningar icke saknades. Enligt garnisonssjukhuskommitténs
förslag skulle för de planerade anläggningarna vara
erforderligt ett tomtområde om sammanlagt cirka 60 tunnland.
Sedan kanslersämbetet för rikets universitet i anledning av framställning
från karolinska institutets lärarkollegium under år 1918 hos Kungl. Maj:t
påvisat det trängande behovet av nybyggnader för institutets institutioner
och kliniker, tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni 1919
inom ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga för att biträda med utredning
av karolinska institutets och serafimerlasarettets ^byggnadsfrågor i
hela deras vidd. Dessa sakkunniga — vilka i det följande benämnas sjukhusbyggnadssakkunniga
— framlade den 29 januari 1925 ett definitivt förslag
om utförandet av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.
Kostnaderna för vidtagandet av de oundgängligen nödvändiga ändrings-
och förbättringsarbetena å lasarettet beräknades i detta förslag till
2,482,000 kronor.
Med skrivelse den 24 september 1925 framlade därefter sjukhusbyggnadssakkunniga
sitt huvudförslag angående uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm. Förslaget gick ut på, att sjukhuset skulle förläggas till en
tomt å Ladugårdsgärde, söder om Smedsbacken, samt att ett ekonomiskt
samarbete enligt närmare angivna grunder skulle komma till stånd mellan
staten och Stockholms stad i avseende å de tilltänkta nybyggnadernas uppförande
och underhåll m. m. För sjukhusbygget ansågs erforderligt ett tomtområde
om tillhopa 202,400 kvadratmeter eller omkring 40 tunnland. Som
det nya sjukhuset beräknades kunna bliva uppfört inom jämförelsevis kort
tid, samt serafimerlasarettets livslängd i följd härav kunde begränsas till 8
ä 10 år, framställdes jämväl förslag om att allenast en del av de tidigare
ifrågasatta ändrings- och reparationsarbetena å lasarettet skulle verkställas.
Kostnaderna för avhjälpande av de för sjukvård och undervisning mest
trängande missförhållandena å lasarettet beräknades till 615,200 kronor.
Dessa kostnader skulle så fördelas, att staten skulle gälda tre sjättedelar
eller 307,600 kronor, Stockholms stad två sjättedelar eller 205,066 kronor
och Stockholms län en sjättedel eller 102,534 kronor.
9*
I proposition (nr 216) till 1926 års riksdag föreslog härefter Kungl. Maj:t, Kungl.Maj:ts
att till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet måtte i huvudsaklig till
överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september 1925 riksdag.
avgivna förslag anvisas ett extra reservationsanslag av 307,600 kronor, under
förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål beviljades av
Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I denna proposition upptogs
jämväl till behandling en del grundläggande frågor för bedömande av
lämpligheten och möjligheten att uppföra ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm.
Härvid angå vos dels vissa allmänna grunder för ett ekonomiskt samarbete
med Stockholms stad vid uppförandet av sjukhuset, dels vilka tomtområden,
som närmast ansågos vara förtjänta att komma i åtanke vid val
av förläggningsplats för sjukhuset.
1926 års riksdag, som icke hade något att erinra mot det av Kungl.
Maj:t äskade anslaget till vissa ändringsarbeten å lasarettet, biföll det härutinnan
framställda förslaget, men fann i övrigt, att såväl spörsmålet om
samarbete med Stockholms stad som frågan om förläggningsplatsen för det
nya kliniska sjukhuset och den medicinska högskolan borde bliva föremål
för en förnyad undersökning.
III.
Undersökning av möjligheten att förlägga det nya sjukhuset
till serafimerlasarettets nuvarande tomt.
Vid förenämnda propositions behandling i riksdagen påpekades från vissa
håll, att det icke kunde anses vara tillräckligt utrett, huruvida icke serafimerlasarettet
allt fortfarande skulle kunna, låt vara efter vissa ändrings- och tillbyggnadsarbeten,
fylla de krav den medicinska undervisningen rimligen
kunde uppställa. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett sig böra i
första hand undersöka möjligheten av att förlägga det nya sjukhuset till
serafimerlasarettets nuvarande tomt, eventuellt utökad med vissa närbelägna,
kronan tillhöriga områden.
Redan serafimerlasarettskommitten framhöll i sitt i december 1914 avgivna
betänkande, att det till serafimerlasarettets disposition stående tomtområdet
tagits i anspråk för byggnader i större utsträckning, än dess utrymme
och beskaffenhet lämpligen bort medgiva. Eu del nybyggnader hade
måst förläggas intill den starkt trafikerade Hantverkaregatan, vilket föranlett,
att de ytterst kännbara olägenheterna av gatubullret och gatudammet starkt
ökats. Såsom ett allmänt omdöme uttalade kommittén, att de upprepade
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 käft. (Nr 223.) 2*
10*
nybyggnader, som verkställts under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, medfört, att det för lasarettets byggnader redan förut starkt i anspråk
tagna tomtutrymmet icke syntes medgiva annan utvidgning av anstalten än
möjligen medelst påbyggning.
Den s. k. garnisonssjukhuskommittén påpekade bland annat i sitt betänkande,
att det utan all fråga vore synnerligen nödvändigt att snarast möjligt
göra stora nybyggnader dels för serafimerlasarettet, dels ock för garnisonssjukhuset.
En del avsevärda besparingar skulle kunna vinnas, om en
sammanslagning av de båda sjukhusen kunde komma till stånd.
Då 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga påbörjade sin utredning, utgingo
de från den förutsättningen, att det vore nödvändigt att snarast bringa
seraf! m erlasarettets nybyggnadsfråga till en slutgiltig lösning samt att detta
måste ske genom att uppföra ett nytt sjukhus å annan plats än det av
serafimerlasarettet disponerade tomtområdet. Någon närmare undersökning
av möjligheten att bibehålla lasarettet såsom undervisningssjukhus under
mera avsevärd tid verkställdes icke. I avvaktan på det nya sjukhusets färdigställande
ifrågasattes dock, såsom förut nämnts, att å serafimerlasarettet
skulle vidtagas en del nödvändiga omändrings- och reparationsarbeten.
Serafimerlasarettets tomtområde består, på sätt förut angivits, dels av fastigheten
Pilträdet nr 8, utgörande den ursprungliga sjukhustomten, innehållande
i areal 28,580 kvadratmeter, dels ock av den därintill belägna, år 1921 inköpta
fastigheten n:ris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet om 1,886 kvadratmeter.
Någon möjlighet att utvidga det nuvarande lasarettsområdet, vilket
sålunda i areal innehåller sammanlagt 30,466 kvadratmeter eller omkring 6
tunnland, genom förvärv av angränsande fastigheter torde icke förefinnas.
För bedömande av i vad mån det utav serafimerlasarettet disponerade
tomtområdet kan anses tillräckligt för ett fullständigt kliniskt undervisningssjukhus
torde till jämförelse här böra anföras några siffror, utvisande de
tomtutrymmen, som stå till förfogande för andra i viss mån likartade sjukvårdsinrättningar.
Härvid bör erinras om, att till serafimerlasarettet äro förlagda
endast fem av de femton kliniker, som äro erforderliga för undervisningens
bedrivande vid karolinska institutet.
Akademiska sjukhuset i Uppsala, vilket äges av universitetet, inrymmer
sex kliniker, nämligen: en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en ögonklinik,
en kvinno- och förlossningsklinik, en öron-, näs- och halsklinik och
en barnklinik samt därjämte en tuberkulosavdelning och en röntgenavdelning.
Till sin disposition har sjukhuset, vilket vid slutet av år 1925 omfattade
463 vårdplatser, en tomtareal av 9 hektar 34 ar eller omkring 19 tunnland.
Vid universitetet i Lund äger den kliniska undervisningen rum vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar därstädes. Detta sjukhus, som består av tio
olika avdelningar, nämligen: en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, eu
11*
ögonklinik, en könsklinik, en vanföreklinik, en barnklinik, eu kvinnoklinik,
eu tuberkulosävdelning, en avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar och
en radiologisk avdelning med röntgeninstitut, förfogar över ett tomtområde
om cirka 22 tunnland. Sjukhuset omfattade vid 1925 års utgång 696
sängar.
I Köpenhamn är den kliniska undervisningen förlagd till det nyuppförda
Rigshospitalet, vilket 1910 och 1911 togs i bruk. Detta sjukhus, vilket i
sin helhet omfattar 974 vårdplatser, består av två medicinska och två
kirurgiska avdelningar med poliklinik samt fyra specialkliniker med poliklinik,
nämligen: en barnklinik, en hudklinik, en öron-, näs- och halsklinik
och eu ögonklinik ävensom två barnbördsavdelningar med kvinnoavdelning.
Hela den areal, som står till Rigshospitalets och de teoretiska institutionernas
förfogande, uppgår till 110,000 kvadratmeter och utgör den bebyggda delen
av sjukhustomten 27,206 kvadratmeter. Därav upptager Rigshospitalet 97,670
kvadratmeter eller omkring 20 tunnland. Redan under uppförandet av detta
sjukhus visade det sig emellertid, att det för ändamålet beräknade tomtutrymmet
tilltagits för knappt. Sålunda saknades möjlighet att vidtaga de
utvidgningar av sjukhuset, som ansågos nödvändiga att verkställa redan under
byggnadsarbetets fortgång. För framtida tillbyggnader kan utrymme
icke beredas å den för sjukhuset avsedda tomtplatsen.
För ett nyligen uppfört nytt undervisningssjukhus i Wiirtzburg, Tyskland,
benämnt Luitpoldkrankenhaus, har upplåtits ett tomtområde om cirka 36
tunnland. Att märka är, att detta sjukhus inrymmer allenast fem kliniker,
nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en barn-, en öron-, näs- och hals- samt
en hud- och könsklinik.
De här ovan lämnade uppgifterna torde ådagalägga, att det av serafimerlasarettet
disponerade, till endast omkring 6 tunnland uppgående tomtområdet,
vilket till det yttersta utnyttjats, är absolut otillräckligt för ett stort
undervisningssjukhus. Redan med hänsyn till sjukhusets nuvarande omfattning
är tomtområdet synnerligen begränsat, och det måste anses uteslutet
att å detsamma uppföra några ytterligare byggnader. Allenast det intill
Hantverkaregatan belägna parkområdet skulle möjligen kunna tagas i anspråk
för dylikt ändamål.
För att bereda ökat utrymme hava förslag framställts om att till sjukhusets
disposition skulle ställas de staten tillhöriga, av karolinska institutet,
kung], myntet och sjukhuset Eira disponerade tomtområdena. Dessa tre
tomter, vilka innehålla i areal respektive 10,474 kvadratmeter, 9,110 kvadratmeter
och 10,100 kvadratmeter eller tillhopa omkring 6 tunnland, äro
belägna på södra sidan av Hantverkaregatan i närheten av serafimerlasarettet,
men gränsa icke intill varandra utan skiljas åt, de två förstnämnda av
en mellanliggande gata och de två sistnämnda av ett i enskild ägo varande
område. Genom att upplåta även dessa tre tomter för sjukhusets räkning
skulle markområdet dock icke komma att omfatta större areal än samman
-
12*
lagt 60,150 kvadratmeter eller omkring 12 tunnland. Även detta måste
anses vara ett alltför ringa tomtutrymme för ett större undervisningssjukhus.
Avsevärda svårigheter skulle jämväl uppstå för att lösa frågan om anbringande
av lämpliga förbindelseleder dels mellan serafimerlasarettets å norra
sidan av Hantverkaregatan belägna fastigheter och de övriga tomtområdena
dels ock mellan dessa tre områden inbördes. Anordnandet av dylika förbindelseleder
skulle dessutom bliva förenat med väsentliga kostnader. Några
större byggnadskomplex torde ej heller med fördel kunna uppföras å karolinska
institutets, kungl. myntets och sjukhuset Eiras tomter.
Den enda utvägen skulle sålunda vara att låta verkställa påbyggnader å
serafimerlasarettets nuvarande byggnader. Även om stora kostnader nedlades
på ■ ett dylikt företag, skulle dock ett tillfredsställande resultat näppeligen
kunna ernås. De krav, som måste uppställas å ett stort undervisningssjukhus
i fråga om tillgång å rymliga och väl inredda samt för undervisning
och vetenskaplig forskning lämpade kliniker, skulle sannolikt icke
kunna fyllas utan så dyrbara omändrings- och nybyggnadsarbeten, att desamma
skulle motsvara utgifterna för byggande av ett helt nytt sjukhus.
Grundförhållandena å de av serafimerlasarettet disponerade fastigheterna
torde icke heller medgiva, att tyngre byggnader uppfördes å platsen utan
att vidlyftiga pålningsarbeten bleve verkställda.
Att serafimerlasarettets nuvarande tomtområde är synnerligen centralt beläget
och ur denna synpunkt väl lämpar sig för ett undervisningssjukhus,
kan icke bestridas. Vissa nackdelar äro dock förbundna med att förlägga
en större sjukvårdsanstalt å denna plats. Hantverkaregatan, som leder omedelbart
förbi tomtområdet, är en av de största trafiklederna å Kungsholmen
och det buller, som uppstår å denna gata, måste givetvis verka störande
för de sjuka.
På grund av vad sålunda anförts har kommissionen kommit till den uppfattningen,
att ett nytt kliniskt centralsjukhus icke kan förläggas till serafimerlasarettets
nuvarande tomtområde, även om detta utökas med nyss omförmälda
staten tillhöriga fastigheter, utan måste förläggas till annan lämplig,
i eller invid Stockholm belägen plats.
Av denna kommissionens uppfattning följer emellertid icke — såsom
längre fram närmare omförmäles — att serafimerlasarettet bör i samband
med uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus helt och hållet slopas.
IV.
Förläggningsplatsen för det nya sjukhuset.
13*
Vid den av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga verkställda utredningen
av karolinska institutets och serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor ägnades
särskild uppmärksamhet åt frågan om åvägabringande av ett ekonomiskt
samarbete mellan staten och Stockholms stad ifråga om de tilltänkta nybyggnadernas
uppförande och underhåll m. m. Då det enligt kommissionens
mening är tydligt, att en lösning av frågan om uppförandet av ett
kliniskt sjukhus i Stockholm icke kan ske utan att ett dylikt samarbete
kommer till stånd, har kommissionen trätt i förhandling med representanter
för Stockholms stad. Som det jämväl för Stockholms län måste vara av
stort intresse, att ett nytt kliniskt sjukhus kommer till stånd, hava förhand•
lingar i ämnet inletts jämväl med representanter för länet. Vid förhandlingarna
har från samtliga parters sida betonats önskvärdheten av ett samarbete
mellan staten, staden och länet såväl ifråga om det nya sjukhusets
uppförande som beträffande dess drift. Med hänsyn härtill hava Stockholms
stads och Stockholms läns representanter beretts tillfälle att samråda
med kommissionen redan i fråga om valet av tomtplats för det nya sjukhuset.
Under de utredningar, som blivit verkställda för att söka ordna serafimer- Tidigare förelasarettets
och karolinska institutets nybyggnadsfrågor, hava ett stort antal
i eller invid Stockholm belägna områden varit ifrågasatta såsom förlägg- kliniskt sjukningsplatser
för ett nytt kliniskt sjukhus.
För att erhålla en överblick rörande de tomter, som tidigare varit föremål
för övervägande, följer här nedan en summarisk redogörelse för desamma
med angivande av läge och ungefärlig areal.
I. Å Kungsholmen belägna.
1) En till leronoegendomen Marieberg hörande tomt, för närvarande disponerad
dels för en ammunitionsfabrik och dels till kasern för fälttelegrafkåren.
Bruttoareal*)'' omkring 192,000 kvadratmeter, bebyggbart område
cirka 70,000 kvadratmeter.
2) Stockholms stad tillhöriga åt Frimurarbarnhuset delvis upplåtna egendomen
Kristineberg, norr om Drottningholmsvägen. Bebyggbart område cirka
150,000 kvadratmeter.
3) Den del av samma egendom, som är belägen söder om Drottningholmsvägen,
väster om Konradsberg, eventuellt med tillägg av någon del av sist
*)
Uppgifterna om bruttoareal och bebyggbart område hänföra sig i huvudsak till siffror,
som lämnats av karolinska institutets lärarkollegium i dess den 14 oktober 1926 i ärendet
avgivna yttrande.
14*
nämnda för Stockholms hospital nu disponerade, staten tillhöriga egendom.
Bruttoareal å Kristinebergsområdet omkring 83,000 kvadratmeter, bebyggbart
område inberäknat viss del av Konradsbergsområdet cirka 150,000
kvadratmeter.
II. Söder om Stockholm i Brännkyrka församling belägna tomter.
4) Kronoegendomen Johanneshov. Bruttoareal omkring 490,000 kvadratmeter,
bebyggbart område cirka 115,000 kvadratmeter.
5) Stockholms stad tillhöriga egendomen Arsta.
6) Stockholms stad tillhöriga lägenheten Dalskogen å Enskede ägor. Bebyggbart
område cirka 70,000 kvadratmeter.
III. Norr om Stockholm belägna tomter.
7) Del av den s. k. Solnaskogen (Norrhacka), tillhörande Karlbergs kungsgård.
Bruttoareal omkring 565,000 kvadratmeter*), bebyggbart område bortåt
400.000 kvadratmeter.
8) Väster om Karlbergs slott belägen del av Karlbergs kungsgård. Bruttoreal
omkring 570,000 kvadratmeter, bebyggbart område cirka 230,000 kvadratmeter.
9) Området Stora Björnnäset å Norra Djurgården, i närheten av Albano
station. Bruttoareal omkring 140,000 kvadratmeter.
10) Den s. k. Kattru mpsb a c ken å Norra Djurgården, mellan Fältrittklubbens
bana och slätten vid Ugglevikskällan. Bruttoareal omkring 107,000
kvadratmeter.
11) Smedsbacken, norr om Ladugårdsgärdet. Bruttoareal omkring 200,000
kvadratmeter.
12) Kampementsbacken, norr om Ladugårdsgärdet. Bruttoareal omkring
200.000 kvadratmeter.
13) De nuvarande fotgardesregementenas tomter.
14) Området Lilla Björnnäset, beläget å Norra Djurgården söder om Laduviken.
Bruttoareal omkring 320,000 kvadratmeter. Som terrängen är starkt
kuperad, är det bebyggbara området synnerligen ringa i förhållande till tomtens
omfattning.
15) Kungl. Lantbruksakademiens experimentalfält å Norra Djurgården.
Bruttoareal omkring 665,000 kvadratmeter, bebyggbart område cirka 450,000
kvadratmeter.
*) Enligt approximativ beräkning, verkställd av arkivarien E. Williams i samband med
upprättande för kommissionens räkning av karta över Norrbackaområdet och den s. k.
Fältrittklubbens bana med angränsande områden, innehåller den del av Norrbackatomten,
som disponeras av arméförvaltningen för krigsskolans räkning, omkring 468,000 kvadratmeter.
Tvenne till Norrbackaområdet hörande delar, Stenbrottet och Fogdevreten, innehållande
i areal respektive 75,000 och 22,000 kvadratmeter, äro för statens domäners fond
utarrenderade på viss tid. I sin helhet innehåller sålunda Norrbackaområdet omkring
565.000 kvadratmeter.
15*
16) Egendomen Bergshamra, tillhörig kronan. Bruttoareal omkring 1,145,000
kvadratmeter, bebyggbart område cirka 470,000 kvadratmeter.
Förutom de sålunda angivna sexton tomtområdena har kommissionen med
föranledande av uttalande utav 19516 års riksdag till undersökning upptagit:
17) Den s. k. Fältrittklubbens bana, belägen å Norra Djurgården väster
om Livgardets till häst kasern mellan Sturevägen och Gasverksvägen. Bruttoareal,
inboräknat Östermalms idrottsplats och den s. k. Kattrumpsbacken,
omkring 360,000 kvadratmeter. Bebyggbart område cirka 200,000 kvadratmeter.
Som kommissionen icke funnit något annat område, utöver de här ovan
anförda, lämpligen kunna ifrågasättas för sjukhusbygget, har kommissionen
begränsat sin utredning till att avse förenämnda sjutton fastigheter.
Då 1926 års riksdag i sin skrivelse den 5 juni 1926 (nr 345) framhållit,
att den av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna tomten å Ladugårdsgärde
icke borde, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken där betingade,
under några förhållanden komma i betraktande för sjukhusbygget,
måste jämväl angränsande områden, där tomtvärdet kan förutsättas vara
lika högt, lämnas ur räkningen. På grund härav har kommissionen, utan
att ingå på någon närmare undersökning, ansett sig kunna bortse från tre
av de uppräknade tomtområdena, nämligen nr 11) Smedsbacken, nr 12)
Kampementsbacken och nr 13) fotgardesregementenas tomter. Dessa fastigheter
äro belägna omedelbart intill don av sjukhusbyggnadssakkunniga
föreslagna tomten och böra sålunda redan i följd av det höga tomtvärdet
icke ifrågakomma. Jämväl ur andra synpunkter äro dessa tomter mindre
lämpliga att utnyttja för det avsedda ändamålet. Kommissionens undersökning
har därför endast omfattat de återstående fjorton tomterna.
För att erhålla kännedom om karolinska institutets lärarkollegii uppfattning
rörande den lämpligaste förläggningsplatsen för ett nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm och för nya lokaler för karolinska institutet har kommissionen
inhämtat kollegiets yttrande angående dessa fjorton tomtområden.
Härvid har kommissionen särskilt framhållit, att nämnda yttrande borde
avgivas med hänsyn dels till tomternas belägenhet, dels till möjligheten att
till samma plats sammanföra alla de byggnader, som för fullföljande av
karolinska institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet kunde vara
av behovet oundgängligen påkallade.
Uti sitt den 14 oktober 1926 till kommissionen avgivna utlåtande har
kollegiet anfört bland annat följande:
Till grund för sitt bedömande av de enskilda tomternas lämplighet för
det angivna ändamålet hade lärarkollegiet, med beaktande av de riktlinjer
kommissionen angivit, lagt nedan nämnda synpunkter.
Synpunkter vid bedömande av tomternas belägenhet.
1. Läget borde vara centralt i förhållande till Stockholms stadsområde och
tätare bebyggda områden i stadens närhet;
Yttrande av
karolinska
institutets
lärarkollegium.
16*
2. Tomten borde hava ett mot omgivningen skyddat läge;
3. Tomten borde äga ett torrt och relativt högt läge samt vara öppen för
sol och skyddad mot störande vindar;
4. Byggnadsterrängen och byggnadsgrunden borde vara lämpliga för ändamålet
ifråga;
5. Tomten borde, så långt det vore möjligt, vara skild från störande och
osund omgivning.
Då lärarkollegiet vid bedömande av tomternas belägenhet tillmätt ett »centralt
läge» synnerligen stor betydelse och med hänsyn till denna bedömningsgrund
ansett i andra hänseenden tillfredsställande tomter icke böra ifrågakomma,
ville kollegiet med några ord angiva sin uppfattning angående
innebörden av fordran på ett »centralt läge» i förhållande till det nuvarande
såsom stad bebyggda området och de tätast bebyggda i stark utvecklingstadda
förorterna. Med »centralt läge» menade kollegiet i detta sammanhang
givetvis icke ett läge i själva centrum av det för närvarande till bostadskvarter
utbyggda stadsområdet, utan ett läge i närheten av huvudtrafikleder
från olika delar av staden och dess tätast bebyggda omgivning
samt i omedelbar anslutning till det nu befintliga stadsområdet.
För en medicinsk högskola måste givetvis fordran på ett centralt läge
vara betydligt större än för en sjukvårdsinrättning, som icke utgjorde eu del
av en undervisningsanstalt och för vilken rent lokala förläggningssynpunkter
i första hand gjorde sig gällande.
Såväl lärare som studenter behövde snabbt och bekvämt tillgång till institutets
olika institutioner, ofta för upprepade besök dagligen. De teoretiska
institutionerna liksom klinikerna borde hava möjlighet till bekvämt samarbete
med besläktade institutioner.
För ett kliniskt sjukhus vore ett centralt läge i flera hänseenden av större
betydelse än för ett vanligt sjukhus. En väsentlig del av undervisningen,
för vissa institutioner den största delen därav, vore förlagd till poliklinikerna.
För denna undervisning vore det ett oeftergivligt villkor, att sjukhuset befunne
sig i omedelbar närhet av tätt bebyggda områden och vore tillgängligt
från helst flera huvudtrafikleder.
En annan viktig synpunkt vid kravet på centralt läge för ett undervisningssjukhus
vore behovet av så bekväm förbindelse som möjligt med de
övriga sjukhus i staden, där undervisningen i någon form bedreves.
Synpunkter vid bedömande av möjligheten att å en tomt sammanföra alla de
byggnader, som för fullföljandet av karolinska institutets såväl teoretiska som
praktiska verksamhet funnes vara av behovet påkallade.
Kollegiet ansåge, att vid beräkning av tomtområdets storlek icke blott nuvarande
byggnadsbehov och närmaste utvecklingskrav borde beaktas, utan
att även i en mera avlägsen framtid framträdande behov måste tillgodoses,
och detta senare i högre grad än vad i tidigare byggnadsförslag för institutet
tydligen skett.
Den nybyggnad, som nu planerades, borde beräknas kunna fylla sitt
ändamål i åtminstone ett eller annat sekel framåt, och det funnes icke anledning
att antaga, att med de vetenskapliga och tekniska framsteg, som
alltjämt ägde rum, medicinen i framtiden skulle utveckla sig väsentligen
långsammare än som skett under de senaste femtio åren. Därtill komme,
att sjukvården sannolikt i stigande grad komme att förläggas till sjukhusen.
Denna utveckling av vetenskapen och sjukvården medförde enligt vunnen
17*
erfarenhet, att tid efter annan krav framträdde såväl på utvidgning av de
befintliga institutionerna som på inrättande av nya institutioner.
En eventuell omläggning av undervisningen i syfte att — med bibehållande
av undervisningens kvalitet — mer avsevärt förkorta studietiden medförde
även ökat behov av undervisningslokaler såväl för de teoretiska som
för de kliniska institutionerna.
En del av de byggnadsbehov, som utvecklingen medförde, kunde redan
nu klart skönjas, men den nuvarande generationen vore skyldig att taga
hänsyn även till de krav, som framtiden med säkerhet komme att uppställa,
ehuru vi nu ej kunde ens ana dem.
I det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda byggnadsförslaget
hade begärts en tomtplats å Ladugårdsgärdet med en areal av cirka
202,400 kvadratmeter. I detta byggnadsförslag hade karolinska institutets
teoretiska institutioner och därmed samhörande inrättningar emellertid tilldelats
en tomt, som vore något mindre än den nuvarande och efter de planerade
klinikernas slutliga utbyggande skulle, trots det att för svenska förhållanden
synnerligen höga byggnader planerats, knappast något för utveckling
planmässigt reserverat område återstå utöver nödigt parkområde.
I skrivelse av den 6 juni 1918 hade lärarkollegiet hos universitetskanslern
anhållit, att kanslern ville vidtaga de åtgärder han funne lämpliga för att
till Kungl. Maj:t framföra kollegiets önskemål om att för karolinska institutets
räkning upplätes å Norra Djurgården en tomt av ungefär 30 härs
(cirka 60 tunnland) storlek, avsett för blivande nybyggnader för institutets
institutioner och kliniker. Vid beräknande av denna tomtareal syntes likväl
framtida behov icke hava i tillräcklig grad beaktats. Lärarkollegiet ansåge,
att denna areal utgjorde ett minimikrav, om institutets redan nu planerade
byggnader skulle kunna anordnas och uppföras på ett sådant sätt, att samtliga
institutioner erhölle tillräcklig och planmässigt beräknad plats. ''
Erfarenheten såväl från karolinska institutet som från andra medicinska
högskolor visade ock uppenbart de stora vådorna av att vid fastställande av
byggnadsområdets storlek icke från början taga tillräcklig hänsyn till framtiden,
varigenom en naturlig utveckling hämmades och eventuellt en dyrbar
förflyttning efter allt för kort tid ånyo framtvingades. Med beaktande av
dessa förhållanden ansåge lärarkollegiet, att ett tillräckligt och planmässigt
beräknat reservområde ■— utöver nödigt park- och skyddsområde — borde
ingå i den för karolinska institutets samtliga behov planlagda tomten.
Kollegiet hölle före, att ett område utgörande minst hälften av det vid tidigare
utredning för karolinska institutets nuvarande byggnadsbehov beräknade
området 300,000 kvadratmeter, borde, om så ske kunde, ytterligare
reserveras för framtida byggnadsbehov.
Under förutsättning att ifrågasatt tomt uppfyllde ovan anförda krav, ansåge
kollegiet, att därjämte hänsyn borde tagas jämväl till,
1) huruvida tomten vore omedelbart disponibel,
2) huruvida tomten vore statsegendom,
3) tomtens saluvärde.
Då lärarkollegiet vid bedömandet av en tomts lämplighet ansåge sig böra
fästa synnerligen stor vikt vid den omständigheten, att tomten vore omedelbart
disponibel, ville kollegiet i korthet angiva skälen för denna sin uppfattning.
Det vore för institutets verksamhet av stor vikt, att dess tomtfråga snart
löstes. Det gällde icke endast att skaffa lämpliga lokaler åt de för närva
-
18*
rande till serafimerlasarettet förlagda klinikerna. Det vore för organiserandet
av institutets verksamhet ett nödvändigt villkor, att dess samtliga institutioner
sammanfördes till gemensamt område. På grund av bristande utrymme
hade, till avsevärt men för undervisningen, institutets kliniker skingrats.
Därtill komme, att för flera av institutets kliniker det icke vore möjligt
att planlägga deras verksamhet ens för den närmaste framtiden, innan
tomt blivit anvisad för institutets nybyggnad.
Den snabba utvecklingen av medicinens olika discipliner medförde en alltmera
fortskridande specialisering. Men denna specialisering hade å andra
sidan till följd ett allt starkare behov av intimt och väl organiserat samarbete
mellan de olika disciplinerna såväl i fråga om undervisning som
ifråga om sjukvård.
Om ej ett gemensamt tomtområde för nybyggnad inom närmaste tid tilldelades
institutet, vore faran överhängande, att för lång tid framåt en
samling av institutets institutioner till en organisk enbet förhindrades.
Efter att hava närmare yttrat sig angående envar av de fjorton ifrågasatta
tomterna har lärarkollegiet vidare anfört:
Eu prövning enligt de av kollegiet angivna synpunkterna av den närmare
beskaffenheten av de fjorton tomter, över vilkas lämplighet såsom förläggningsplats
för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och för nya lokaler för
karolinska institutet, lärarkollegiet hade att avgiva yttrande, gåve vid handen,
att flertalet av dessa tomter icke fyllde de fordringar, kollegiet måste anse
såsom oeftergivliga. Halva antalet eller sju av tomterna, nämligen Maricberg,
Norra Kristineberg, Södra Kristineberg, Johanncsliov, Dalskogen, Stora
Björnnäset och Ka t trumpsbacken kunde enligt kollegiets mening icke ifrågakomma
på grund av otillräcklig areal för redan nu befintligt behov, i det
att ingen av dessa tomter hade bebyggbart område uppgående till mer än
högst cirka 150,000 kvadratmeter. Dalskogen och Johanneshov vore dessutom
för avlägset belägna, och den senare vore olämplig på grund av den
omedelbara närheten av slakthuset. I fråga om Mariebergstomten hade man
att räkna med ovissheten beträffande Smedsuddslinjen; den vore ock upptagen
för annat ändamål.
Karlberg stomten och Fältrittklubbens bana vore enligt kollegiets mening
ävenledes för små för ändamålet nämligen den förra cirka 230,000 kvadratmeter
och den senare cirka 200,000 kvadratmeter. De torde med användande
av ett starkt koncentrerat byggnadssätt möjligen kunna motsvara nuvarande
byggnadsbehov, men saknade tillräckligt reservområde för framtida
utveckling. Den senare tomten vore dessutom synnerligen dyrbar. Den förra
tomten hade nackdelen av den omedelbara närheten till Tomteboda rangerbangård
och av ovissheten beträffande Smedsuddslinjens dragande intill eller
över dess område; den vore även nu och för oviss tid framåt upptagen för
annat ändamål.
Lilla Björnnäset vore till största delen olämplig för bebyggande; användbar^
areal vore för liten.
Anstå, Norrbacka, Experimentalfältet och Bergshamra vore samtliga goda
tomter avo tillräcklig storlek.
Såväl Arsta som Bergshamra hade emellertid ett så avlägset läge i förhållande
till nu bebyggda stadsdelar, att lärarkollegiet icke ansåge sig kunna
tillråda att till dem förlägga institutets kliniska sjukhus och övriga institutioner.
Även Experimentalfält hade ett relativt avskilt läge i förhållande till den
nu bebyggda delen av staden. Det vore även avlägset från tätare bebyggda
förorter samt berördes icke av stadens större trafikleder. Dessutom vore det
för oviss tid framåt disponerat för annat ändamål. Samtliga dessa omständigheter
föranledde, att kollegiet icke ansåge denna tomt böra i första rummet
komma ifråga.
Norrbackatomten syntes i alla väsentliga hänseenden väl motsvara de krav,
lärarkollegiet ansåge sig böra uppställa på en byggnadstomt för institutet.
Denna tomt hade det ojämförligt mest centrala läget bland dem av de föreslagna
tomterna, som hade tillräcklig storlek för att kunna komma ifråga.
Den vore belägen omedelbart intill Vasastaden och gränsade i norr nära
intill Norrtullsgatan, som bildade en central trafikled för Norrmalm och de
tättbebyggda västra och norra förorterna. Vid dess södra gräns vidtoge
Karlbergsvägen och Rörstrandsgatan. Intilliggande järnvägsförbindelse funnes
genom Tomteboda station. Om Smedsuddslinjen bleve verklighet, uppstode
en utmärkt förbindelse även med de södra stadsdelarna och förorterna. Inom
ett halvt sekel torde Norrbackatomten befinna sig i centrum av stor-Stockholm.
Utan tvivel intoge tomten redan nu ett utmärkt läge med hänsyn
till den polikliniska undervisningsverksamheten. Den omständigheten att
tre av stadens sjukhus läge i närbelägna stadsdelar utgjorde under sådana
förhållanden från undervisningens synpunkt ingen nackdel.
Med hänsyn till Stockholms stads sjukvårdsväsen vore det givetvis en fördel,
om det nya kliniska sjukhuset kunde erhålla en plats mera avlägsen
från nu befintliga sjukhus. Då emellertid Norrbackatomten genom sitt centrala
läge och sina goda trafikförbindelser komme att bliva lätt tillgänglig
från stadens flesta områden och i övrigt motsvarade de krav, som från
lärarkollegiets ståndpunkt måste ställas på en tomt för ett nytt kliniskt
sjukhus och för nya lokaler för karolinska institutet, och då ej annan från
stadens synpunkt bättre belägen och för karolinska institutet lämplig tomt
stode till buds, ansåge kollegiet, att tomtens mindre gynnsamma läge ur
lokal sjukvårdssynpunkt icke borde få hindra lösningen av institutets viktiga
byggnadsfråga.
Tomten hade en naturlig begränsning genom omgivande stora trafikleder
och genom Solna, staten tillhöriga prästgårdsmark. Dess storlek tilläte anläggande
av skyddsbälten närmast trafiklederna. Dess läge vore torrt och
högt. Dess nordvästra del upptoges av eu fridfull och vacker högplatå,
som befunne sig åtminstone 15 meter över bangårdsområdet, delvis bevuxen
med gamla, vackra tallar och andra träd, som i viss mån torde kunna bevaras,
samt skyddad från bangården genom en lag bergås. Tomtens sydvästra
del, intill Tomtebodaområdet, upptoges av en tallbevuxen platå. Mellan
nu'' nämnda områden funnes en högplatå, som i öster och väster omgåves
av bergkullar, som höjde sig c:a 15 meter över omgivande terräng. Söder
om nu nämnda områden, förbindande desamma med varandra, sänkte sig
eu jämn sluttning ned mot bangårdsområdet. Norr om tomten funnes större
åkrar tillhörande staten (Solna prästgårdsjord), som i eu framtid kunde tjäna
till utvidgning av tomten.
Större delen av grunden syntes vara berggrund eller pinnmo. Tomtens
hela areal vore c:a 600,000 kvm., varav 400,000 kvm. torde utan svårighet
kunna för ifrågavarande ändamål bebyggas enligt vad lärarkollegiet från
sakkunnigt håll inhämtat. Återstoden bildade utmärkta skydds- och parkområden.
Avloppsmöjligheterna ansåges goda. Därest karolinska institutet
Byggnadsstyrelsens
utredning
om
de olika,
20*
kunde erhålla hela det nu disponibla tomtområdet till sitt förfogande, syntes
Norrbackatomten erbjuda ett fullt tillräckligt byggnadsområde och jämväl
tillgodose institutets framtida utveckling.
Den omständigheten att området vore statsegendom torde väsentligt böra
underlätta dess förvärv till byggnadstomt för institutet liksom ock områdets
enligt uppgift relativt låga saluvärde. Det syntes kollegiet av skal, som
ovan anförts, vara av synnerligen stor betydelse, att Norrbackaområdet ej
vore för annat ändamål disponerat.
En anmärkning, som torde kunna anföras mot tomtens läge, vore dess
närhet till norra godsbangården och Tomteboda rangerbangård. Lärarkollegiet
både sökt utröna, i vad mån bullret från bangårdarna kunde inverka störande
inom tomtområdet. Ljudet av vagnarnas stötar vid växling förnummes över
hela tomtområdet, men i dess centrala delar torde ljudet icke kunna betraktas
på något sätt störande. Erfarenheten från Eugeniahemmet, som befunne
sig på mindre avstånd än 100 meter från järnvägsspåren, visade, att bullret
från bangården icke verkade i nämnvärd grad störande utom i de rum, som
läge närmast densamma. Störande ljud från Tomteboda bangård förlorade
i hög grad i betydelse genom mellanliggande byggnader och verkade störande
endast i den närmast tomtens västra gräns liggande delen av området.
Godsbangården komme inom kort att erhålla växlingslokomotiv med elektrisk
drift, varigenom det mest besvärande bullret från bangården, ångstötarna
vid växling, komme att upphöra. Ehuru närheten till bangården givetvis
vore en nackdel, syntes denna dock ej vara av den art, att tomtens lämplighet
därigenom i väsentlig grad nedsattes.
Av vad lärarkollegiet sålunda yttrat angående envar av de fjorton angivna
tomternas lämplighet såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset och
karolinska institutet framgår, att kollegiet funnit Norrbackaområdet äga
avgjorda företräden framför övriga tomter. Lärarkollegiet har också på
denna grund ansett sig böra hemställa, att kommissionen ville i första hand
låta vidare utreda Norrbaclcatomtens lämplighet.
Det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna yttrandet, innefattande
den mening, som biträtts av tjugu av lärarkollegiets ledamöter, var emellertid
icke enhälligt. Institutets rektor, professor Forssner anmälde, med instämmande
av professoren Ahlström, avvikande mening.
I ett längre yttrande, till vilket kommissionen i detta sammanhang anser
sig allenast böra hänvisa, bar Forssner kritiserat en del av de i majoritetens
utlåtande framförda synpunkterna samt slutligen förklarat sig anse tomten
framför Hästgardets kasern, den s. k. Fältrittldnbbens bana, vara både med
hänsyn till beskaffenhet och belägenhet avgjort överlägsen Norrbackatomten.
I följd härav har Forssner framställt yrkande om att närmare utredning
måtte åvägabringas rörande förstnämnda tomtområdes lämplighet såsom
förläggningsplats för det nya sjukhuset, därvid hänsyn särskilt borde tagas
till buller från Värtabangården.
Då 1926 års riksdag såsom sin mening uttalade, att det å Ladugårdsgärdet
belägna tomtområde, som sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagit
såsom förläggningsplats för sjukhuset, icke borde komma i betraktande, var
21*
detta, såsom förut erinrats, huvudsakligen beroende på ekonomiska skäl.
Riksdagen framhöll vidare i sin skrivelse, att under den tidigare utredningen
icke införskaffats uppgifter om de olika markområdenas värde. I följd
härav hade eu jämförande undersökning om kostnaderna för det nya sjukhuset,
särskilt med hänsyn till tomtvärdena, icke kunnat verkställas. Allenast
under förutsättning att det beräknade tomtvärdet för varje ifrågasatt plats
angåves, kunde — framhöll riksdagen —- en klar översikt vinnas över de
verkliga kostnaderna för sjukhusbygget.
Enär enligt kommissionens mening det nya sjukhuset om möjligt bör förläggas
till ett tomtområde, som redan tillhör staten, har kommissionen ansett
sig böra införskaffa uppgifter om det ungefärliga markvärdet å de kronan
tillhöriga områden, vilka i det föregående angivits kunna ifrågasättas såsom
förläggningsplatser för sjukhuset. Av de fjorton fastigheter, som ansetts
kunna komma ifråga, tillhöra tio staten och fyra Stockholms stad.
På anmodan har byggnadsstyrelsen inkommit med utredning i nu angivna
hänseende. Med skrivelse den 12 oktober 1926 har styrelsen till kommissionen
överlämnat en inom styrelsen av byggnadsrådet Georg A. Nilsson
samt arkitekten A. Sjökvist utarbetad »P. M. angående värdesättning å
tomter för rikssjukhuset i Stockholm» jämte eu tablå av det innehåll omstående
Bilaga A utvisar.
I förenämnda P. M. hava Nilsson och Sjökvist anfört bland annat följande:
Principerna för värderingen hade varit följande. Utgångspunkten hade
varit, att samtliga tomter, alltså även sådana områden på Djurgården, som
voro reserverade till park, kunde exploateras såsom byggnadstomter. Då
värdet på marken under denna förutsättning i väsentlig grad berodde på i
vad mån s. k. slutet eller s. k. öppet byggnadssätt kunde komma till användning,
hade för varje tomtområde övervägts möjligheten att använda det ena
eller andra byggnadssättet. Härvid hade erhållits de resultat, som framginge
av tablån. Då detta övervägande emellertid icke kunnat baseras på stadsplaneutredningar
utom i avseende på Bergshamra samt delvis Karlberg och
Norrbacka, måste det givetvis anses vara tämligen approximativt och endast
giva ungefärliga värden. Vid värdesättningen av varje område hade förfarits
på följande sätt. Sedan en viss procent av marken tänkts upptagen
av gator, vägar, allmänna platser och planteringar, hade resten tomtmark
beräknats kunna försäljas till visst för varje område lämpligt å-pris, å fem
av områdena angivet till två olika värden, beroende på huruvida slutet eller
öppet byggnadssätt kunnat beräknas använt. Från de sålunda erhållna
totala försäljningssummorna hade sedan avdragits kostnaden för anläggandet
av gator, avlopp in. m., varigenom erhållits ett nettovärde av varje tomtområde
(se tablåns kolumn Ii) och ett däremot svarande råmarJcspris (kolumn
J). Då totala arealuppgifter beträffande objekten n:ris 5, 6 och 7 saknades,
hade vid bedömandet av värdet fingerats eu areal av c:a 200,000
kvm., eller ungefär den areal, som ifrågasatts för sjukhuset. lör den händelse
sjukhusbyggnaden komme att förläggas huvudsakligen på mark, som
lämpade sig för slutet byggnadssätt, komme den givetvis att upptaga dyrbarare
markområde än om den huvudsakligen kunde förläggas på mark,
staten tillhöriga
områdenas
tom tvär de.
22*
Tablå över föreslagna tomt
Tillhör
p. m.
A. |
B. |
G. ~ |
D. |
|||||||
Tomtmark |
fördelad å |
Be |
||||||||
Beräknad |
||||||||||
gallmark |
Summa |
|||||||||
Bruttoareal |
och öppna |
tomtmark |
slutet |
öppet |
8 1 U- |
|||||
platser |
||||||||||
byggnadssätt |
bygg- |
|||||||||
in2 |
% |
m2 |
m2 |
% |
m2 |
% |
m2 |
Kr. |
||
in2 |
||||||||||
1. |
Hälleberg....... |
192,000 |
40 |
78,000 |
114,000 |
40 |
46,000 |
60 |
68,000 |
70: — |
2. |
Johanneshov och |
|||||||||
Kvarnängen .... |
490,000 |
40 |
196,000 |
294,000 |
50 |
147,000 |
50 |
147,000 |
50: — |
|
3. |
Norrbacka....... |
430,000 |
40 |
172,000 |
258,000 |
60 |
155,000 |
40 |
103,000 |
60:- |
4. |
Karlberg....... |
570,000 |
35 |
200,000 |
370,000 |
33 |
122,000 |
67 |
248,000 |
40: — |
5. |
Stia Björnnäset . . . |
(200,000) |
30 |
60,000 |
140,000 |
— |
— |
— |
140,000 |
— |
6. |
Kattrumpsbacken . . |
— J ä |
m f ö |
r n : o 5. |
||||||
7. |
L:a Björnnäset .... |
» |
» 5. |
— |
— — - |
- — |
||||
8. |
Experimentalfältet. . |
665,000 |
30 |
200,000 |
465,000 |
— |
— |
— |
465,000 |
— |
9. |
Bergshamra...... |
1,145,000 |
35 |
400,000 |
745,000 |
— |
— |
— |
745,000 |
— |
10. |
Fältrittklubbens bana |
c:a 200,000 |
35 |
70,000 |
130,000 |
67 |
87,000 |
33 |
43,000 |
80: — |
23*
Bilaga A.
områden för rikssjukhuset.
9 oktober 1926.
E. |
F. |
G. |
H. |
J-. | |
K. | |
L. |
||||||
r ii k n a t |
E ö r |
säljningspris |
Kostnad för gator, avlopp |
m. m. |
Åter-stående området Kr. |
Markvärde |
i Kr. |
|||||
tet |
öppet |
Summa |
slutet |
öppet |
Totalt |
|||||||
totala om- rådet |
slutet jöppet byggnads- sätt |
|||||||||||
nadssätt |
byggnadssätt |
|||||||||||
Kr. |
Kr. m2 |
Kr. |
Kr. |
Kr. m2 |
Kr. |
Kr. m2 |
Kr. |
Kr. |
||||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||||||||||
3,220,000 |
30 |
1,940,000 |
5,160,000 |
20 |
920,000 |
6 |
410,000 |
1,330,000 |
3,830,000 |
20: — |
26: — |
16: - |
7,350,000 |
10 |
1,470,000 |
8,820,000 |
20 |
2,940,000 |
4 |
590,000 |
3,530,000 |
5,290,000 |
11: — |
18:- |
3: 60 |
9,300,000 |
10 |
1,030,000 |
10,330,000 |
20 |
3,100,000 |
4 |
410,000 |
3,510,000 |
6,820,000 |
16: — |
22: - |
4:301 |
4,880,000 |
12 |
2,980,000 |
7,860,000 |
20 |
2,440,000 |
4 |
990,000 |
3,430,000 |
4,430,000 |
8: — |
11: - |
5: 40 |
— |
15 |
2,100,000 |
2,100,000 |
— |
— |
4 |
560,000 |
560,000 |
1,540,000 |
8: — |
8:- |
|
— — - |
- - |
- — — |
Järn |
f |
örn |
O |
5. - |
— |
8: — |
|||
D |
» |
5. — |
8: — |
8: — |
||||||||
— |
10 |
4,650,000 |
4,650,000 |
— |
— |
4 |
1,850,000; |
1,850,000 |
2,800,000 |
4: 20 |
— |
4:20 |
— |
7 |
5,200,000 |
5,200,000 |
— |
— |
4 |
3,000,000 |
3,000,000 |
2,200,000 |
2: — |
— |
2: — |
7,000,000 |
25 |
1,000,000 |
8,000,000 |
20 |
1,800,000 |
5 |
200,000 |
2,000,000 |
6,000,000 |
30:- |
38: — |
13: - |
24*
som borde avses för öppet byggnadssätt. För närvarande vore det givetvis
omöjligt att bedöma i vad mån i varje särskilt fall den ena eller den andra
sortens mark komme att tagas i anspråk för sjukhuset. Då väl emellertid
sjukhuset måste förutsättas lämpligare förläggas på jämförelsevis plan terräng,
vilken kunde anses mera lämplig för slutet byggnadssätt, torde i allmänhet
den dyrare sortens mark kunna beräknas bliva upptagen av sjukhusbyggnaden
i större utsträckning än den billigare. För bedömandet av det antagliga
tomtvärdet, som kunde beräknas vid eu förläggning av sjukhuset till olika
tomter och å olika slags mark hade i tablåns kolumn K resp. L angivits
de markvärden, som kunde anses skäliga för olika slags byggnadssätt. (I
kalkylerna hade inräknats den mark, som åtginge för gator m. m., allt enligt
särskild uppskattning i varje fall.) Vid värderingen hade icke hänsyn
kunnat tagas till den eventuella värdeökning eller värdeminskning, som närliggande
delar av tomtområde kunde få genom sjukhusets förläggning till
tomtområde, ej heller till de eventuella svårigheter för genomförande av en
fördelaktig stadsplan, som förläggande av ett sjukhus av nu ifrågavarande
storlek möjligen kunde medföra. Exploateringstiderna kunde svårligen beräknas
för nu föreliggande tomtohjekt och vore icke hänsyn taget härtill i
annan mån än att för längre bort belägna områden lägre tomtvärden satts,
vilket ju kunde anses innebära ett visst hänsynstagande till denna omständighet.
I sin skrivelse till kommissionen har byggnadsstyrelsen vidare anfört:
Såsom framginge av kolumn J i den åberopade tablån hade de genomsnittliga
råmarksvärdena per kvadratmeter beräknats uppgå till följande
belopp:
11 Mariebergsområdet.................kronor 20: —
2) Johanneshov och Kvarnängen......... » 11: —
3) Norrbackaområdet.................. » 16: —
4) Området vid Karlbergs kungsgård...... » 8: —
5) Stora Björnnäset................... » 8: —
6) Kattrumpsbacken............. » 8: —
7) Lilla Björnnäset....... » 8: —
8) Experimentalfältet.................. » 4:20
9) Bergsliamra...................... » 2: —
10) Fältrittklubbens bana............... > 30: —
Beträffande de sålunda angivna medelvärdena ville styrelsen framhålla,
att man sökt vinna en fast utgångspunkt för deras beräkning genom att
antaga markens utnyttjande för bostadsändamål i allmänhet.
Då det enligt kommissionens mening måste vara av intresse att äga kännedom
om det ungefärliga genomsnittsvärdet å det område å Ladugårdsgärdet,
som av sjukhusbyggnadssakkunniga i skrivelse den 24 september 1925 föreslagits
såsom byggnadsplats för sjukhuset, har byggnadsstyrelsen anmodats
verkställa jämväl en dylik värdering. Under enahanda förutsättningar som
förut angivits har detta tomtområdes genomsnittliga råmarksvärde av styrelsen
uppskattats till 50’ kronor per kvadratmeter. Vid denna beräkning
har styrelsen utgått från det antagandet, att området skulle bebyggas i
slutet byggnadssätt med bostadshus i sex våningar, att beräknad tomtmark
25*
skulle upptaga två tredjedelar av hela områdets yta, samt att området i
fråga lämpligen kunde exploateras först sedan mellan detsamma och Karlaplansområdet
belägna kvarter bebyggts. Byggnadsstyrelsen har emellertid
vidare framhållit, att den allmänna tendensen för ett ur social synpunkt
tillfredsställande byggnadssätt för bostadsändamål visade emot en inskränkning
av våningsantalet, en tendens, som redan kommit till uttryck vid stadsplaneläggning
av områden i huvudstaden och som även beaktats vid värderingen
av de tio förut omnämnda områdena. Vid bebyggande av Ladugårdsgärdeområdet
kunde sålunda det förut angivna våningsantalet komma
att i genomsnitt sänkas, varigenom försäljningspriset å tomtmarken komme
att falla och sålunda även råmarks värdet måste sänkas.
Då det gäller att utvälja en lämplig förläggningsplats för ett kliniskt
sjukhus, måste en noggrann prövning ske för att tillse, att alla berättigade
fordringar ifråga om tomtens storlek och läge bliva tillgodosedda. Ett
tomtområde, vilket i och för sig kan anses lämpligt för uppförande av ett
vanligt sjukhus, kan icke alltid anses motsvara de krav, som måste ställas
å eu plats, avsedd för förläggning av ett undervisningssjukhus.
Under de tidigare utredningarna bar städse uttalats önskvärdheten av att alla
karolinska institutets institutioner och kliniker så småningom skulle kunna
samlas till ett organiskt helt. Realiserandet av denna så kallade enhetstanke
har varit det stora mål, som framstått såsom det viktigaste för alla dem,
som arbetat för det nya sjukhusets tillkomst. .Kommissionen delar den
uppfattning, som härutinnan kommit till uttryck. För såväl den medicinska
undervisningen och forskningen som den sjukvårdande verksamheten
måste det framstå såsom synnerligen angeläget, att karolinska institutets
kliniker och teoretiska institutioner i en framtid kunna sammanföras till en
plats. Med hänsyn härtill är det tydligt, att då det nu gäller att genom
uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus taga ett första steg i denna riktning,
man bör visa det förutseende, att man väljer ett tomtområde av sådan storlek,
att utrymmet medgiver det föresätta målets förverkligande.
Såsom förut berörts, har förslag framställts om att sammanföra garnisonssjukhuset
med serafimerlasarettet eller med ett ifrågasatt nytt kliniskt centralsjukhus.
Skulle en dylik åtgärd visa sig vara lämplig och sålunda en
förflyttning av garnisonssjukhuSet förr eller senare bliva verkställd, måste
redan nu vid tomtvalet hänsyn tagas till att utrymme även för detta senare
sjukhus kan beredas å den plats, där det nya sjukhuset skall förläggas.
Då det gäller att beräkna den tomtareal, som erfordras för ett sjukhuskomplex
av nu ifrågasatt omfattning, måste vidare beaktas, att området blir
av den storlek, att lämpligt park- och skyddsområde kan anordnas å detsamma.
Ej heller får förbises, att nödigt reservutrymme för vidtagande av
framtida utvidgningar måste stå till förfogande. Erfarenheten från liknande
byggnadsföretag, t. ex. från det nya Rigshospitalet i Köpenhamn, visar, att
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 190 käft. (Nr 223.) 3*
Kommissionens
allmänna
synpunkter
beträffande
lämplig sjukhustomt.
26*
det är i högsta grad betänkligt att beräkna tomtområdet alltför knappt.
Förhållanden kunna inträda, som göra, att ett dylikt misstag sedermera
icke kan rättas, i varje fall icke utan betydande ekonomiska uppoffringar.
Då det måste förutsättas, att det nya kliniska sjukhuset under sekler framåt
skall kunna fylla sin uppgift, bjuder klok förtänksamhet, att icke utan tvingande
skäl lämna ur räkningen framtida utvecklingsmöjligheter. Förr eller
senare komma krav att framställas på att, utöver de kliniker och institutioner,
som till en början uppföras, nya för sjukvården eller undervisningen
erforderliga byggnader skola komma till stånd.
För att ett visst tomtområde skall kunna anses lämpligt för det nya sjukhusbygget
måste därför i första hand uppställas det villkoret, att detsamma
är av tillräcklig storlek.
I det föregående har omnämnts, att 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i
sitt förslag gjorde gällande, att det markområde, som å Ladugårdsgärde borde
ställas till förfogande för det nya sjukhusets uppförande, skulle kunna begränsas
till en areal av sammanlagt 202,400 kvadratmeter eller omkring 40
tunnland. Under hänvisning till de skäl, som av karolinska institutets lärarkollegium
framförts i fråga om nödvändigheten av att beräkna tomtområdets
storlek jämväl med hänsyn till framtida utvecklingskrav, anser kommissionen,
i likhet med lärarkollegiet, att för det nya sjukhuskomplexet bör
utväljas en tomt, vilken innehåller ett bebyggbart område av minst omkring
300,000 kvadratmeter.*)
Vid bedömandet av en tomts lämplighet för det angivna ändamålet måste
förutom tillräcklig storlek uppställas vissa allmänna fordringar i fråga om
tomtens belägenhet.
Ur statens synpunkt synes härvid böra beaktas, att de fordringar, karolinska
institutet rimligen kan uppställa, jämväl bliva tillgodosedda. Under
åberopande av innehållet i det av institutets lärarkollegium avgivna utlåtandet
av den 14 oktober 1926 vill kommissionen särskilt understryka nödvändigheten
av att såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset utväljes
ett område, vilket är jämförelsevis lätt tillgängligt. Ett stort undervisningssjukhus
måste vara så beläget, att såväl lärare som studerande utan onödig
omgång och tidsutdräkt kunna förflytta sig till och från sjukhuset. Denna
synpunkt gör sig icke mindre gällande vid valet av plats för karolinska
institutets särskilda institutioner. Ett förläggande av det nya sjukhuset på
*) I ett av karolinska institutets lärarkollegium till kommissionen avgivet yttrande av
den 20 december 1926 rörande omfattningen av de olika slag av lokaler (institutioner),
som finnas oundgängligen erforderliga för institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet
m. in., har kollegiet upptagit vissa approximativt beräknade värden över total
golvyta, kubikinnehåll, bebyggd markyta, fri markyta, reservområde och total markyta för
samtliga institutets institutioner. Enligt dessa beräkningar skulle den erforderliga, totala
markytan för institutets teoretiska institutioner uppgå till 110,880 kvadratmeter och för
de kliniska institutionerna till 430,470 kvadratmeter eller ett markbehov för institutets
samtliga lokaler och institutioner av tillhopa 541,350 kvadratmeter.
27*
längre avstånd från stadens planlagda och bebyggda delar bör därför såvitt
möjligt undvikas.
Om, såsom längre fram föreslås, ett samarbete skall komma till stånd
mellan staten samt Stockholms stad och Stockholms län ifråga om det nya
sjukhusets uppförande, böra jämväl de önskemål staden och länet skäligen
kunna uppställa beträffande lämplig belägenhet bliva uppfyllda.
Staden, vars deltagande i sjukhusbygget huvudsakligen skulle avse möjlighet
att erhålla tillgång till ökat antal vårdplatser, har genom utsedda representanter
inför kommissionen framhållit önskvärdheten av att en ur kommunikationssynpunkt
lämplig tomt utväljes, ävensom att sjukhuset förlägges
till en stadsdel, som icke förut inrymmer någon större sjukhusanläggning.
Särskilt för de personer, som skulle komma att besöka poliklinikerna, vore
det av vikt, att sjukhuset bleve lätt tillgängligt.
Av Stockholms län utsedda representanter har förklarats, att det vore av
mindre betydelse för länets innevånare, var det nya sjukhuset komme att
förläggas. Med de fortskaffningsmedel, som numera funnes, kunde transporten
av de sjuka inom staden verkställas utan större svårighet. Därest sjukhuset
förlädes till en stadsdel, belägen i närheten av tättbebyggda till Stockholms
län hörande samhällen, skulle detta dock kunna medföra väsentliga
fördelar för länet, då särskilt poliklinikerna därigenom lättare skulle bliva
tillgängliga för länets innevånare.
I den mån så kan ske böra givetvis de av staden och länet framförda
önskemålen vinna beaktande vid tomtvalet.
I likhet med karolinska institutets lärarkollegium anser kommissionen att,
såsom en huvudförutsättning för att en viss tomt skall vara lämplig för sjukhusbygget,
måste uppställas det villkoret, att fullt tillräckligt polikliniskt material
skall kunna erhållas. Tomtens läge bör om möjligt vara sådant, att
densamma å alla sidor omgives av staden eller kringliggande tättbebyggda
samhällen. Goda förbindelseleder, helst från olika håll, kunna härvid bidraga
till att frekvensen å poliklinikerna ökas.
EU skyddat läge med möjlighet att anbringa en väsentlig del av de egentliga
sjukhusbyggnaderna i söderläge måste vidare angivas såsom ett önskemål
ifråga om tomtplatsen. I samband härmed bör dock tillses, att sjukhuset.
icke förlägges å sankmark, utan erhåller ett i möjligaste mån högt och
friskt läge.
Såväl för karolinska institutet som för Stockholms stad och län är det av
synnerlig vikt, att det nya sjukhuset snarast möjligt kommer till stånd. Förhållandena
å institutets kliniker äro sådana, att förändringar till det bättre böra
omedelbart vidtagas och Stockholms stad liksom ock Stockholms län stå inför
nödvändigheten att med det snaraste gå i författning om anskaffande av
ökat antal vårdplatser. Den tomt, som utväljes för sjukhusbygget, bör därför
omedelbart vara disponibel för ändamålet. Ett uppskjutande av arbetet
med sjukhusets uppförande på längre tid, i avvaktan på att en viss tomt
28*
Granskning
av de olika
tomterna
ur ovan angivna
synpunkter.
framdeles skall kunna ställas till förfogande, kommer dels att medföra högst
väsentliga olägenheter för den medicinska undervisningen, dels ock att försvåra
ett samarbete med staden och länet. Eu lämplig, omedelbart tillgänglig
tomt måste med hänsyn till nu angivna förhållanden tillerkännas företräde
framför en tomt, som måhända kan väntas bliva disponibel först efter långvarigt
dröjsmål och förhandlingar med den eller dem, som för närvarande
äga dispositionsrätt till tomten eller någon del av densamma.
Den tomt, till vilken det nya sjukhuset skall förläggas, hör, såsom i det
föregående redan omnämnts, med äganderätt tillhöra staten. Ekonomiska skäl
tala sålunda för att man vid valet av tomt begränsar sig till dem, som
redan äro i kronans hand. Som staten i och invid Stockholm äger ett stort
antal fastigheter, synas några svårigheter härför icke behöva uppstå.
Vid tomtvalet måste avsevärd hänsyn tagas till ekonomiska synpunkter, d. v. s.
icke blott till tomtens värde i och för sig utan jämväl till möjligheten att
å densamma för rimliga kostnader kunna uppföra de erforderliga byggnaderna
utan vidtagande av dyrbara sprängnings-, schaktnings- eller pålningsarbeten.
Eu undersökning av grundförhållanden samt övriga ur byggnadsteknisk
synpunkt betydelsefulla omständigheter för bedömande av möjligheten att
utnyttja platsen för bebyggande bör sålunda företagas ifråga om den eller de
tomter, som kunna anses uppfylla de allmänna kraven å lämplig belägenhet.
Olika förslag om byggnadernas placering å tomten kunna härvid bliva föremål
för övervägande. Samtidigt måste lutningsförhållandena å tomten och frågan
om anordnande av avloppsledningar från densamma m. in. noga uppmärksammas.
En viss hänsyn bör vidare tagas till beskaffenheten av närliggande fastigheter.
Förefintligheten av störande eller ur hygienisk synpunkt olämpliga
institutioner kan helt naturligt medföra, att en viss tomt är mindre lämplig
såsom förläggningsplats för ett sjukhus.
Vid en granskning av de i det föregående omförmälda fjorton tomtområdena
med hänsyn till de fordringar, kommissionen enligt vad ovan anförts
anser böra uppställas å en lämplig plats för det nya kliniska sjukhuset,
visar det sig, att åtskilliga av tomterna utan vidare kunna utmönstras. Det
krav, som i första hand måste fasthållas, nämligen fordran å tillräcklig storlek,
uppfylles allenast av sex fastigheter. Följande tomter måste lämnas ur
räkningen redan på grund av för ringa ytinnehåll, nämligen Marieberg,
norra Kristinéberg, södra Kristineberg, Johanneshov, Dalskogen, Stora Björnnäset,
Kattrumpsbacken och Lilla Björnnäset. Jämväl ur vissa andra synpunkter
kunna berättigade anmärkningar framställas mot dessa tomter, men
anser kommissionen sig icke hava anledning närmare ingå härpå, då områdena
av förut anförd orsak icke kunna komma i fråga för sjukhusbygget.
Av återstående sex tomtområden måste Anstå och Bergshamra visserligen
ur flera synpunkter anses lämpliga för ett sjukhusbygge. Båda tomterna
29*
äro emellertid så avlägset belägna, att de icke kunna anses motsvara de
krav å centralt läge, som ur statens synpunkt måste uppställas å förläggningsplats
för ett stort undervisningssjukhus och karolinska institutets övriga
institutioner. Av denna anledning måste även dessa områden lämnas ur
räkningen.
Karlbergsområdet måste i vissa hänseenden anses vara en lämplig förläggningsplats
för ett större sjukhus. Särskilt är tomtens allmänna belägenhet
fullt tillfredsställande. Emot områdets utnyttjande för det nu
ifrågasatta ändamålet kunna dock vissa erinringar framställas. I första
hand synes det vara tvivelaktigt, om tomtens ytinnehåll är tillräckligt. Även
om å området skulle kunna uppföras alla de byggnader, som till en början
bleve erforderliga för det nya kliniska sjukhuset och karolinska institutets
institutioner, lämnar tomtens omfattning icke tillräcklig möjlighet till framtida
utvidgningar. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då tomten icke
omedelbart är disponibel för igångsättande av de planerade byggnadsföretagen,
har kommissionen, ehuru med viss tvekan, ansett sig icke böra föranstalta
om någon närmare undersökning rörande platsens lämplighet för sjukhusbygget.
Experim entalfäl te t är en till sitt ytinnehåll fullt tillräcklig tomt med god
byggnadsterräng. Läget är dock så avlägset såväl från staden som från
mera tättbebyggda samhällen, hörande till Stockholms län, att det måste
starkt ifrågasättas, om tomten är lämplig för ett kliniskt sjukhus. Tillgången
på polikliniskt material skulle sannolikt icke bliva så riklig som för
karolinska institutets undervisningsverksamhet vore erforderligt. Vidare är
att beakta, att området är upptaget för annat ändamål. En förflyttning
till annan plats av de å Experimentalfältet, för lantbruksakademiens räkning
uppförda byggnaderna och anläggningarna skulle bliva förenad med
avsevärda kostnader och icke kunna ske utan väsentlig tidsutdräkt. Särskilt
denna omständighet har föranlett, att kommissionen icke ansett sig
kunna föreslå tomtens utnyttjande för sjukhusbygget.
De återstående två tomtområdena, Norrbaclcatoniten och FältrittJclabbens
bana, äro båda så belägna, att de med fördel lämpa sig såsom förläggningsplatser
för ett större kliniskt sjukhus.
Vad till en början NorrbacJcatomten angår, uppfyller detta område de krav
i fråga om tillräckligt ytinnehåll, som måste uppställas å en lämplig sjukhustomt.
Den areal, som omedelbart skulle kunna ställas till förfogande för
sjukhusbygget, uppgår till icke mindre än cirka 565,000 kvadratmeter. Härav
lämpa sig mer än två tredjedelar till bebyggelse. Därest i en framtid, utöver
det sålunda angivna området, ytterligare mark skulle bliva erforderlig
för utvidgning av sjukhusområdet, torde en del av Solna komministersboställe
med eu areal av omkring 43,000 kvadratmeter kunna bliva disponibel.
Samtidigt som Norrbackatomten är belägen invid goda förbindelseleder och
sålunda är lätt tillgänglig, skulle ett till denna plats förlagt sjukhus erhålla
30*
ett relativt självständigt läge. Närliggande markområden komma säkerligen
icke att bliva utnyttjade för byggnadsverksamhet. Härigenom skulle sjukhuset
undgå att bliva kringbyggt med bostadshus. För sjukhusets polikliniker
skulle läget bliva mycket tillfredsställande. Icke blott för norra Vasastaden,
som under senaste år utmärkts av en livlig byggnadsverksamhet,
utan jämväl för de stora till Stockholms län hörande, tättbefolkade samhällena
Huvudsta, Sundbyberg, Hagalund och Järva skulle ett till Norrbaclca
förlagt sjukhus erbjuda stora fördelar, framförallt ur poliklinisk synpunkt.
Tomtens höga och friska läge gör den vidare lämpad för ändamålet.
Såsom en olägenhet mot detta område har framhållits, att det gränsar
omedelbart intill Norrtulls godsstation. Då redan nu elektrisk drift i
viss utsträckning förekommer å denna station samt det kan förväntas, att
bandelen inom en icke alltför avlägsen framtid kan bliva helt och hållet
elektrifierad, torde störningarna från järnvägsområdet dock vara utan större
betydelse. Tomtens storlek • medger dessutom, att ett fullt tillräckligt skyddsområde
kan anbringas mot den sida, som gränsar intill godsstationen. Denna
del av tomten kan i stället med fördel utnyttjas såsom parkområde. För
karolinska institutets teoretiska institutioner skulle lämpligen kunna tagas i
anspråk den del av tomten, som är belägen i närheten av Tomteboda rangeringsbangård.
Sjukhusbyggnaderna skulle däremot kunna förläggas å ett
betydligt avstånd från detta järnvägsområde, i följd varav tomtens belägenhet
i närheten av nyssnämnda bangård icke torde komma att inverka störande
för de sjuka. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då karolinska
institutets lärarkollegium hemställt, att utredning i första hand måtte åvägabringas
till utrönande av möjligheten att på ett ekonomiskt lämpligt sätt
utnyttja Norrbackatomten för uppförande av det tilltänkta nya kliniska sjukhuset,
har kommissionen hänvänt sig till byggnadsstyrelsen med begäran
att en dylik undersökning måtte komma till stånd.
Innan kommissionen ingår på en redogörelse för resultatet av denna
undersökning, synes frågan om lämpligheten av att förlägga det tilltänkta
sjukhuset till den s. 1c. FältrittJclubbens lana böra upptagas till behandling.
De representanter för Stockholms stad, som förhandlat med kommissionen
rörande det ifrågasatta ekonomiska samarbetet vid uppförandet av det nya
kliniska sjukhuset, hava gjort gällande, att Fältrittklubbens bana skulle
ur stadens synpunkt vara lämpligare såsom förläggningsplats för ett sjukhus
än Norrbackatomten. Särskilt har framhållits, att å Östermalm icke finnes
något sjukhus med poliklinisk verksamhet.
Vid den undersökning kommissionen anställt för att utröna, huruvida
detta tomtområde skulle lämpa sig för sjukhusbygget, har det visat sig, att
det tillgängliga markområdet vid Fältrittklubbens bana är ganska begränsat.
Den del av tomten, som är belägen mellan Sturevägen och Gasverks vägen,
inrymmande bland annat det till Fältrittklubben upplåtna området, är i och
för sig icke tillräckligt för ett så omfattande byggnadsföretag som det som
31*
nu planeras. Det markområde, som är beläget mellan Storängsvägen och
den till Värtans station ledande järnvägslinjen, kan helt lämnas ur räkningen.
Av detta område har statens järnvägar för avsikt att för ytterligare
utvidgning av järnvägen i en framtid taga i anspråk cirka 60,000 kvadratmeter.
Då återstoden av detta område, i areal innehållande cirka 42,000
kvadratmeter, utgöres av sankmark, som under senare år delvis blivit utfylld,
kan å denna plats icke utan betydande kostnader uppföras några större
byggnader. Sjukhusområdets nordöstra gräns synes därför lämpligen icke
böra utsträckas längre än till Storängsvägen. För att erhålla nödigt utrymme
skulle utom den egentliga s. k. Fältrittklubbens bana för sjukhusbygget
behöva tagas i anspråk dels de markområden, som för närvarande disponeras
av Östermalms idrottsplats och tennishallar, dels oclc en del av den
väster om Gasverksvägen belägna Kattrumpsbacken. Eu förflyttning av
Gasverksvägen i nordvästlig riktning bleve härigenom nödvändig. Även med
en dylik utökning av området lärer det dock kunna ifrågasättas, om tomten
skulle bliva av tillräcklig storlek för att möta framtida utvecklingskrav.
Som emellertid av Stockholms stads representanter framställts begäran om
att jämväl detta tomtområde måtte bliva föremål för närmare undersökning
samt området, utökat på nyss angivet sätt, är väl beläget och ur flera synpunkter
motsvarar de krav, som måste uppställas på en lämplig sjukhustomt,
har kommissionen ansett sig böra föranstalta om en byggnadsteknisk
utredning jämväl i fråga om denna tomt.
Såsom nämnts har byggnadsstyrelsen på kommissionens begäran låtit
undersöka, huruvida det s. k. Norrbackaområdet kan tagas i anspråk för
uppförande av byggnader, avsedda för det nya rikssjukhuset och karolinska
institutets institutioner. Därest detta befunnes vara fallet, har begärts, att
styrelsen skulle angiva, på vilket sätt de erforderliga byggnadskomplexen
lämpligast skulle kunna förläggas på området. En liknande undersökning
har vidare verkställts beträffande den s. k. Fältrittklubbens bana och delar
av. angränsande områden, Kattrumpsbacken och Östermalms idrottsplats.
Då kommissionen av helt naturliga skäl ännu icke kunnat bilda sig någon
bestämd uppfattning angående det blivande sjukhusets storlek eller beträffande
situationsplanen för detsamma, har till grund för dessa utredningar
på kommissionens begäran lagts det av arkitekten Carl A\ estman på uppdrag
av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga på sin tid utarbetade förslaget
till nytt kliniskt sjukhus å Ladugårdsgärde samt till byggnader för karolinska
institutets teoretiska institutioner.
Sedan byggnadsstyrelsen med anledning härav verkställt vissa markundersökningar
å angivna två tomtområden och i anslutning härtill undersökt
möjligheterna för en med hänsyn till grundförhållandena lämplig placering
av de avsedda byggnadskomplexen, har styrelsen med skrivelser den 9 december
1926 och den 13 januari 1927 såsom resultat av denna utredning
Byggnadsstyrelsens
utredning
angående
sistomförmälda
båda tomter.
32*
överlämnat 16 stycken planskisser och kartor, till vilka kommissionen får
hänvisa. Vidare har byggnadsstyrelsen överlämnat tvenne ekonomiska utredningar
utförda av kapten E. Wiborgh, rörande kostnaderna för terrasserings-
och grundläggningsarbeten m. m. vid eventuell förläggning av nytt
kliniskt sjukhus för Stockholm å Norrbackaområdet, respektive Fältrittklubbens
bana.
a) område?*1'' 1 Shl skrivelse deu 9 december 1926 har byggnadsstyrelsen anfört bland
annat följande:
Vad beträffar Norrbackaområdet har den nordöstra delen därav synts
byggnadsstyrelsen vara den lämpligaste förläggningen för det egentliga sjukhuskomplexet.
På denna del av området förefinnes nämligen en större
jämförelsevis plan markareal, vilken dessutom ligger på betydligt avstånd
från den större av de båda mot Norrbackaområdet gränsande rangerbangardarna.
. Karolinska institutets olika institutionsbyggnader hava placerats
a västra sidan av den projekterade trafikled i Torsgatans förlängning, som
enligt tidigare gjorda utredningar skulle utgöra infartsväg till Stockholm,
byggnadsstyrelsen får emellertid beträffande denna infartsväg framhålla att
därest det skulle visa sig erforderligt, att hela Norrbackaområdet i ett sammanhang
utnyttjades för serafimerlasarettet och karolinska institutet det
icke torde ^ vara uteslutet, att denna trafikled kan givas ett något västligare
läge och sålunda exempelvis utgå från Karlbergsvägen.
Infarten till sjukhusområdet har förlagts mot Norrtull och förbindelsen
mellan de olika sjukhuskomplexen och de för karolinska institutet avsedda
byggnaderna förmedlas av en 18 meter bred gata, som dragits genom hela
området. 1 å områdets norra sida har inlagts eu infartsväg till ekonomibyggoaderna.
^ Karolinska institutet får sin huvudentré från ovan angivna
trafikled i Torsgatans förlängning. Terrängen å den del av området, som
tänkts skola utnyttjas för institutet, medgiver emellertid flera möjligheter
till mstitutionsbyggnademas gruppering, varför denna torde kunna anpassas
etter det läge a ovannämnda infartsväg till Stockholm, som slutligen kan
komma att bestämmas.
I stort sett äro grundförhållandena inom Norrbackaområdet ganska fördelaktiga.
Ej alltför stora sprängningar och utfyllningar komma dock att
bliva erforderliga, Av huvudkomplexet skulle ungefär västra hälften komma
att ligga pa berggrund, till vilken byggnadernas grundmurar nedföras, under
det att parningar måste verkställas under den östra hälften av komplexet
dar berget ligger på ganska stort djup. Det senare är även fallet beträffande
pannhuset. Alla övriga byggnader skulle komma att ligga på berg
Beträffande
byggnadernas uppvärmning får byggnadsstyrelsen framhålla,
att bostaderna for underläkare, sjuksköterskor och biträden svårligen kunna
anslutas till det centrala uppvärmningssystemet för anläggningarna i övrigt
och maste sålunda uppvärmas genom egna värmecentraler.
Golven i transportkulvertarna ligga med undantag för kulvertar till gravkapellet
i samma nivå. Huvudavloppsledningen, som förlagts till den stora
gatan genom området, måste, efter att hava förenats med ledningen från
ekonomibyggnaderna, ledas genom en tunnel i berget samt därefter under
järnvägen fram till en befintlig avloppskulvert i Solnavägen. För dagvatten
maste anordnas en särskild avloppsledning till Brunnsviken.
Enligt de verkställda beräkningarna skulle kostnaderna för grundläggning,
kulvertar, avloppsledningar, rörgravar, huvudgata genom området samt sprängningsarbeten
för planering fördela sig på följande sätt:
grundläggning..............
transport- och rörkulvertar.....
huvudavloppsledning*)........
avloppsledning för dagvatten*). .
rörgravar .................
huvudgata genom området . . . .
sprängningsarbeten för planering
......kronor 2,552,000: —
...... » 846,750: —
...... » 125,000: —
...... » 30,000: —
...... » 500,000: —
...... » 715,000:—-
...... » 60,000: -
Summa kronor 4,828,750: —
I fråga om kostnaderna för terrasserings- och grundläggningsarbeten m. m.
å Norrbackaområdet har kapten Wiborgh i den av honom beträffande Norrbackatomten
verkställda ekonomiska utredningen anfört :
Terrängen vid Norrbackaområdet är i stor utsträckning kuperad och
bergig, men ganska betydande partier förekomma, varest marken är plan
och där byggnader kunna förläggas utan dyrbarare grundläggnings- och
terrasseringsarbeten. A områdets norra sluttning är emellertid avståndet till
berggrunden ganska betydande och det ovan densamma liggande jordlagret
eftar vad som synes framgå av de knapphändiga undersökningar, som hunnit
verkställas, föga bärkraftigt, varför grundläggning på pålar torde få tillgripas.
Grundläggningsarbetena komma därför att ställa sig mycket olika
på olika platser och för att kunna uppskatta kostnaderna för centralsjukhuset,
förlagt till ifrågavarande område, har det ansetts nödvändigt att verkställa
överslagsberäkningar för samtliga byggnadsgrunder samt för erforderliga
kulvertar och rörgravar.
Vid upprättandet av ifrågavarande kostnadsberäkningar hava, där så lämpligen
kunnat ske, de enhetspriser använts, som begagnats av ingenjören
Rignér vid beräkningarna för det föreslagna centralsjukhuset å Ladugårdsgärdet.
I vissa fall har det dock befunnits, att dessa priser numera äro för
låga, varför ändring måst ske, emedan eljest kostnadsuppgifterna skulle
blivit missvisande.
Sedan härefter uppgivits, att grundläggningskostnaderna för de i Ladugårdsgärdeförslagets
alternativ II upptagna byggnaderna vid förläggning å
Norrbackaområdet jämlikt numera gällande priser beräknats till sammanlagt
2,552,000 kronor samt att enligt av ingenjören Rignér år 1925 verkställda
överslagsberäkningar grundläggningskostnaderna för desamma vid förläggning
å Ladugårdsgärde uppskattats till 1,671,050 kronor, har vidare i den
ekonomiska utredningen anförts:
Grundläggningskostnaderna för ifrågavarande byggnader, förlagda å Norrbackaområdet,
skulle således komma att ställa sig 880,950 kronor dyrare
än vid förläggning å Ladugårdsgärde. Detta beror därpå, att i vissa fall
ganska betydande sprängningsarbeten måste utföras och att i andra fall för
en del större byggnader beräknats grundläggning på pålar eller pelare.
®) Enligt lämnad uppgift innefatta dessa kostnader samtliga utgifter för vatten- och avloppsledningar
utom det ifrågasatta sjukhusområdet.
34*
Det torde emellertid böra erinras, att ifrågavarande kostnadssiffror icke
äro fullt jämförbara, då de källarutrymmen, som erhållas inom de respektive
byggnadernas grunder, kunna variera avsevärt vid olika förläggningsplatser.
Sammanlagda kostnaden för transportkulvertar mellan byggnaderna samt
under dessa och under respektive byggnader belägna rörkulvertar hava vid
sjukhusets förläggning till Norrbackaområdet beräknats till 846,000 kronor.
I det av ingenjören Rignér upprättade kostnadsförslaget hava utgifterna
för dylika kulvertar upptagits till sammanlagt 976,000 kronor.
Härvid är att bemärka, att ehuru kostnaderna för dessa arbeten för Norrbackaområdet
ställa sig lägre än motsvarande kostnader vid förläggning till
Ladugårdsgärde, vid de nu upprättade beräkningarna dels räknats med en
kostnad för sprängningsarbeten av 45 kronor por kbm, motsvarande numera
gällande arbetspriser, dels förutsatts, att ifrågavarande kulvertar, där de
ligga under jord, skola utföras med 25 om. tjocka väggar av armerad betong
i blandning 1:3:3, under det att ingenjören Rignér, efter vad som
framgår av det av honom upprättade kostnadsförslaget, dels räknat sprängningskostnaden
till 25 kronor per kbm, dels antagit, att tunnlarna skulle
kunna utföras med 30 om. väggar av grovbetong utan armering. Sistnämnda
konstruktion är givetvis mycket billigare, men torde på grund av
för ringa hållfasthet och täthet icke kunna godkännas för ifrågavarande
ändamål.
Avlopp från Norrbackaområdet kan erhållas genom utläggning av ledning
från närheten av områdets östra gräns över Eugeniahemmets mark och
under statens järnvägars bangårdsområde fram till stadens avloppsnät i
Solnavägen. Längden av ifrågavarande ledning har beräknats till cirka
400 m. och samtliga kostnader för densamma uppskattas till cirka 125,000
kronor.
Sektionen av den i Solnavägen befintliga avloppsledningen är emellertid
icke tillräckligt stor för att kunna upptaga jämväl dagvattnet från Norrbackaområdet.
På grund härav måste särskild dagvattenledning anordnas.
Denna bör lämpligen framdragas från sjukhusområdets gräns vid dess östra
sida till Brunnsviken. Kostnaden för denna ledning har beräknats till sammanlagt
cirka 30,000 kronor.
Med hänsyn därtill att avloppsvatten och dagvatten icke kunna erhålla
gemensamt avlopp måste samtliga huvudgravar å Norrbackaområdet givas
så stor bottenbredd, att dubbla rörledningar kunna framdragas, vilket i hög
grad verkar fördyrande på anläggningskostnaden. Denna har beräknats till
500,000 kronor. Motsvarande kostnad vid sjukhusets förläggning till Ladugårdsgärdet
har av ingenjören Rignér beräknats till 701,000 kronor, således
ganska avsevärt högre belopp, ehuru även här räknats med ovan angivna
låga pris för bergsprängning.
Längden av den gata, som måste anordnas över området från dess- östra
till dess västra gräns, uppgår till cirka 1,250 meter och kostnaden för densamma
har beräknats till 715,000 kronor, varvid förutsatts, att gatan erhåller
en bredd inklusive trottoar av 18 meter samt belägges med små-gatsten.
Förutom terrasseringsarbetena för genomfartsvägen erfordras vissa nödvändiga
sprängningsarbeten för avplanering av mindre områden. Minimikostuaden
härför torde kunna uppskattas till cirka 60,000 kronor. Dessutom
tillkomma ganska omfattande arbeten för områdets planering samt
anläggande av gårdar in. m.
35*
Vidkommande Fältrittklubbens bana bär byggnadsstyrelsen i sin skrivelse
den 9 december 1926 anfört:
Beträffande Fältrittklubbens bana hava verkställda markundersökningar
givit vid handen, att grundförhållandena äro mycket ogynnsamma inom
områdets mittparti, som ligger betydligt lägre än omgivande huvudvägar.
Med anledning härav och då tillräckligt stort, för ändamålet lämpligt markutrymme
icke finnes inom området, har det stora sjukhuskomplexet enligt
det föreliggande skissförslaget förskjutits upp emot Kattrumpsbacken, varvid
Gasverksvägen något flyttats i västlig riktning. Övriga sjukhusbyggnader liksom
även ekonomibyggnaderna hava förlagts till den östra delen av Fältrittklubbens
bana, under det att bostadsbyggnaderna förlagts till områdets
södra partier. För karolinska institutet har reserverats ett område mitt emot
Livgardets till häst kasern. Huvudentrén till sjukhuset är förlagd mot Sturevägen,
där en stor förplats anordnats, varifrån infartsvägen framdrages till
sjukhuset över utfylld mark. Områdets mittparti, såsom mindre lämpat för
bebyggande, utfylles och utlägges till park.
För huvudkomplexets förläggning i Kattrumpsbacken bliva större sprängningsarbeten
erforderliga. För radiologiska institutet samt för klinikerna
för ögon-, näsa- och öronsjukdomar måste grunderna nedföras till berg delvis
genom redan utfylld mark, vilket kan komma att vara förenat med icke
oväsentliga kostnader.
Vidare har byggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 13 januari 1927 anfört
beträffande Fältrittklubbens bana:
Styrelsen vill framhålla, att vid en å platsen verkställd närmare undersökning
befunnits, att den i styrelsens skrivelse den 9 december 1926 omnämnda
vägen till Stockholms gasverk, som går strax väster om Kattrumpsbacken,
med hänsyn till den tunga trafik, som där förekommer, icke skulle kunna bibehållas
i omedelbar närhet till sjukhusets medicinska och kirurgiska avdelning.
Sålunda förutsätter sjukhusets förläggning till Fältrittklubbens bana
och närgränsande fastigheter, att den genomgående trafiken framföres en
annan väg, vilket emellertid torde böra bliva föremål för särskild utredning.
Exempelvis skulle trafiken kunna hänvisas till vägen mellan det område,
som skulle upptagas av sjukhuset, samt järnvägen.
Angående kostnaderna för terrasserings- och grundläggningsarbeten in. in.
vid eventuell förläggning av nytt kliniskt sjukhus till Fältrittklubbens bana,
Östermalms idrottsplats och den s. k. Kattrumpsbacken har kapten \\ iborgh
i den av honom verkställda ekonomiska utredningen anfört följande:
Fältrittklubbens bana begränsas i sydost av Sturevägen, i nordväst av
vägen till Värtagasverket, vid den sydvästra sidan av Östermalms idrottsplats
och i nordost av en vinkelrätt mot Sturevägen utgående väg. Huvuddelen
av områdets mittparti utgöres av en sidlänt gräsbevuxen slätt, som
är i det närmaste horisontal, och vars nivå ligger omkring 6 meter under
Sturevägen vid entréen till hästgardeskasernen samt cirka 7 meter under de
högre delarne av den i nordväst begränsande vägen. Från ifrågavarande
låga slätt stiger terrängen långsamt, dels emot sistnämnda vägar, där berggrunden
ligger ganska nära markens nivå, dels emot några mindre skogbevuxna
höjdpartier med berg i dagen vid områdets södra och nordöstra
b) Fälirittklubbens
b" n 4.
36*
delar. Åt väster fortsätter den sidlänta slätten in mot Östermalms idrottsplats,
men å östra sidan sjunker terrängen ytterligare genom en dalsänka
ned mot områdets lägsta partier, vilka äro belägna utmed den här begränsande
vägen. Aven i den nordligaste delen av området är marken låg och
sidländ Över området gar från väster till öster en mindre avloppsgrav,
som har sitt utlopp genom ovannämnda dalsänka.
Från de punkter, där berggrunden går i dagen, stupar denna i allmänhet
till att börja med ganska brant och går därefter med vissa oregelbundenheter
i svag lutning ned mot en ungefär under ovannämnda avloppsgrav
belägen sänka i densamma, vilken svagt sluttar mot områdets östra
gräns, där berget stupar ned under havets nivå.
Jordarten ovan berggrunden består enligt vad de verkställda undersökningarna
givit vid handen av lera, täckt av ett tunnare jordlager. Leran,
som torde vara s. k. glaciallera, är på cirka 1,5 meter under marken av
ganska lös beskaffenhet. Största djupet ned till berggrunden utgör vid
områdets mittparti cirka 8 meter.
Östermalms idrottsplats, vilken som ovan nämnts i sydväst angränsar
till Fältrittklubbens bana, omgives på den sydöstra sidan av Sturevägen, i
nordväst av vägen till Värtagasverket och i sydväst av en vinkelrätt mot
Sturevägen utgående väg. Marken å ifrågavarande område torde ursprungligen
hava befunnit sig ungefär på samma nivå som de mellersta partierna
av Fältrittklubbens bana. hör idrottsplatsens ordnande hava här emellertid
en del planeringsarbeten verkställts och i nordvästra delen av området, där
den kung! tennispaviljongen är belägen, har utfyllts en större plan till
samma nivå som den i nordväst begränsande vägen. Vid västra delen av
området är uppförd en idrottspaviljong.
På grund av att vid planeringsarbetena fyllningsmassor innehållande en
stor mängd sten påförts hava några närmare undersökningar av berggrundens
läge icke kunnat verkställas. Av de resultat, som vunnits, och av de profilritningar,
som på sin tid upprättats för anläggandet av Sturevägen, synes
emellertid framgå, att berget vid området för själva idrottsplatsen och invid
nämnda väg ligger på ungefär samma nivå som vid de mellersta delarna
av Fältrittklubbens bana. Strax på andra sidan om de i väster och norr
begränsande vägarna förekomma höjdpartier, mot vilka berggrunden stiger
å västra sidan mycket brant och i norr mera långsamt. Jordarten ovan berget
torde med säkerhet kunna antagas vara av samma beskaffenhet som vid
Fältrittklubbens bana.
Den s. k. Kattrumpsbacken, vilken i norr angränsar till Fältrittklubbens
bana och Östermalms idrottsplats, utgöres till största delen av en skogbeväxt
bergshöjd. Ä den delen av området, som ligger emot Östermalms idrottsplats,
stiger berget ganska långsamt. Mitt för Fältrittklubbens bana blir
detsamma mera brant, men drager sig sedan åter tillbaka mot norr, och i
det östra hörnet av området är terrängen sidlänt.
Genom avplanering av den sydöstra delen av ifrågavarande bergshöjd,
där berget stiger mera långsamt, till cirka 50 meter norrut från gränserna
till Östermalms idrottsplats och Fältrittklubbens bana respektive kan utan
allt för stora kostnader utrymme vinnas för en eller ett par större byggnader.
Den bergmassa, som för ifrågavarande ändamål skulle behöva uttagas,
har under förutsättning av att avplanering sker till en nivå cirka
1 meter lägre än den i söder begränsande vägens uppskattats till cirka
8,000 kbm.
37*
A bergshöjdens sydöstra sluttning torde dessutom en mindre byggnad
utan större sprängningsarbeten kunna förläggas.
I övrigt synes den s. k. Kattrumpsbacken icke lämpligen kunna utnyttjas
för bär ifrågavarande ändamål.
Vid förläggande av byggnader för det planerade centralsjukhuset till Fältrittklubbens
bana och Östermalms idrottsplats böra givetvis för minskande
av grundläggningskostnaderna i första hand de områden utnyttjas, där berggrunden
ligger förhållandevis nära den nuvarande markens nivå, eller där
berget går i dagen till mera obetydlig höjd. Aven om så sker måste emellertid
för att samtliga de byggnader skola få plats, vilka hit måste förläggas,
flera av dessa helt eller delvis placeras å områden, där den nuvarande
marken är låg och sidlänt, och där berggrunden ligger på ganska betydande
djup.
Av såväl hygieniska skäl som för att byggnaderna skola göra sig arkitektoniskt
gällande torde det vidare bliva nödvändigt att verkställa högst
betydande utfyllningar.
Några mera ingående undersökningar av det ovan berggrunden befintliga
lerlagret hava icke utförts. Prov å leran hava emellertid tagits och av
dessa har framgått, att densamma på ett djup av cirka 1,5 meter under
markens nivå är av ganska blöt koncistens. De verkställda undersökningarna
hava dessutom givit vid handen, att närmast berget förekommer ett
i allmänhet ganska tunt gruslager, vilket måste antagas vara starkt vattenförande.
Vissa erfarenheter beträffande beskaffenheten av ifrågavarande lerlager
vunnos vid anläggandet av Sturevägen i dess sträckning söder om Östermalms
idrottsplats.
I den sänka, det s. k. Starrbäckskärret, över vilken denna väg är framdragen,
hade redan före vägarbetets början ganska betydande utfyllningar
verkställts, i det att jordmassor tippats därstädes från Stockholms stads
byggnadsarbeten. Trots detta inträffade vid vägbankens utfyllning upprepade
häftiga sättningar med ty åtföljande uppskjutningar av terrängen på
sidorna om densamma.
För att dylika olägenheter icke skola uppträda, där utfyllningar till större
höjd måste utföras å de sidlänta delarna av Fältrittklubbens bana och Östermalms
idrottsplats, torde det bliva nödvändigt, att fyllningsmassor påföras
någorlunda jämnt över markytan och att allt för stora ojämnheter i avseende
på terrängens belastning undvikas. Det lösa lerlagret är genom berggrundens
utformning med undantag för vid de östliga-ste och lägsta delarna av
förstnämnda område instängt liksom i en kittel. Öppningar i de omgivande
väggarna finnas, såvitt av den knapphändiga borrkartan kan bedömas, endast
där Sturevägen begränsar Östermalms idrottsplats, vid den ovan beskrivna
dalgången å östra sidan om Fältrittklubbens bana och på ett par punkter
mellan höjdpartierna vid nordöstra hörnet av sistnämnda område.
För att erhålla nödigt stöd för de utfyllda jordmassorna och för att begränsa
det planerade området torde lämpligen vid nämnda platser å Fältrittklubbens
bana böra anordnas stenbänkar, vilka genom särskilda åtgärder
bringas att sjunka ned till berggrunden. Stenmaterial härför erhålles från
sprängningsarbetena inom områdena.
På grund av de stora utfyllningar, som verkställts för banken under
Sturevägen, torde denna giva ett ganska effektivt stöd för de jordmassor,
som påföras vid planering av de sydligaste delarne av Östermalms idrotts
-
38*
plats. Skulle emellertid vid närmare undersökning visa sig, att denna vägbank
icke nedförts till berggrunden, vilken här ligger på cirka 8- meters
djup, torde måhända försiktigheten bjuda, att icke allt för höga utfyllningar
verkställas omedelbart intill densamma.
Vid det förslag, som skisserats för förläggning av nytt kliniskt sjukhus
för Stockholm till ifrågavarande områden, har förutsatts, att utfyllningar skulle -verkställas å Fältrittklubbens bana inom det av höjdsträckningar och de
föreslagna invallningarna begränsade området samt å större delen av Östermalms
idrottsplats i sådan omfattning, att med undantag för vissa lägre
partier, avsedda för trädgårdar eller dylikt, den planerade markens nivå
skulle komma i ungefärlig jämnhöjd med Sture vägen mitt för Hästgardeskasernen.
De fyllningsmassor, som skulle erfordras härför, hava, med avdrag för
vad som i detta avseende utvinnes vid schaktnings- och sprängningsarbeten
inom områdena, beräknats till cirka 250,000 kbm.
För att utröna i vilken omfattning material för områdenas utfyllning kan
påräknas från byggnadsverksamheten i Stockholm, hava uppgifter införskaffats
beträffande de jord- och stenmassor, som under senare år avlevererats
vid de största tipp-platserna inom stadens rayon.
Enligt meddelande från gatunämnden hava följande kvantiteter tippats
vid frihamnen:
under år 1924.................... 57,000 lass = cirka 34,000 kbm.
» » 1925................... 60,000 » = » 36,000 »
» » 1926 till den V1»........... 25,000 » = » 15,000 »
Sistnämnda år emottogs dock här endast finare fyllning, d. v. s. sådan
utan större sten.
Enligt uppgift från djurgårdsförvaltningen tippades vid den s. k. Storängsbotten
år 1924 6,000 kbm.
På grund av att det blivit allt svårare att erhålla tipp-platser inom icke
allt för stort avstånd från stadens centralare delar har entreprenörfirman
Kasper Höglund i Stockholm under senare år bedrivit som affär att tillhandahålla
pråmar vid kaj, i vilka fyllningsmassor emottagits och bortförts
mot avgift.
På ifrågavarande sätt hava enligt uppgift från nämnda firma följande
kvantiteter bortförts:
under år 1924 ........... 71,000 lass = cirka 43,000 kbm.
» » 1925 ........... 73,000 » = » 44,000 »
» > 1926 till 7i<>...... 54,000 » = » 33,000 »
Enligt dessa uppgifter skulle sålunda sammanlagt hava tippats:
under år 1924 ........................... 83,000 kbm.
» » 1925 ........................... 80,000 »
» » 1926 till ‘/lo..................... 48,000 »
Givetvis hava jord och sten från byggnadsverksamheten i Stockholm
under ifrågavarande år även levererats på andra platser. De uppgivna
kvantiteterna torde dock få betraktas som huvuddelen av de fyllningsmassor,
som på grund av byggnadsverksamheten behövt borttransporteras.
Under de år undersökningarna omfatta var emellertid byggnadsverksamheten
synnerligen livlig.
Inom Stockholm, förutom Brännkyrka och Bromma, tillkommo
år 1924 .............................. 8,130 eldstäder
» 1925 .............................. 9,111 »
» 1926 till Vid......................... 9,621
Som jämförelse kan nämnas, att under femårsperioden 1911—1915 uppfördes
inom Stockholm sammanlagt 36,393 eldstäder, d. v. s. i medeltal
7,278 st. per år.
På grund av läget på bostadsmarknaden torde man med stor sannolikhet
under en period framåt hava att räkna med en måhända ganska betydande
minskning i avseende på bostadsproduktionen.
Genom att erlägga en viss mindre avgift per kbm. för de fyllningsmassor,
som levereras, bör man visserligen till tipp-platser så centralt belägna som
vid Fältrittklubbens bana och Östermalms idrottsplats kunna samla det allra
mesta, av vad som i detta avseende kan erhållas genom byggnadsverksamheten
inom det egentliga Stockholm. Sannolikt måste man dock räkna med
att för utfyllning av ifrågavarande områden i ovan angiven utsträckning
skulle erfordras en tidsperiod av åtskilliga år.
Vid den föreslagna placeringen av byggnaderna bliva grundläggningsarbetena
för desamma väsentligt olika.
Centralbyggnaden, medicinska vårdavdelningen*) jämte flygelbyggnad, kirurgiska
vårdavdelningen, ögonavdelningen och öron-, näs- och halsavdelningen,
ångcentralen samt bostadshusen vid Sturevägen kunna i sin helhet grundläggas
med källarmurarna direkt nedförda till berget med undantag för
entréen till förstnämnda byggnad, för vilken grundläggning på betongpålar
eller pelare av betong bör anordnas.
För de byggnader, som placerats vid de mellersta och östra delarna av
Fältrittklubbens bana, där berggrunden ligger djupare, har i allmänhet räknats
med grundläggning på betongpålar, vilken grundläggningsmetod med
hänsyn till de rådande förhållandena torde vara den mest ekonomiska och
som möjliggör arbetenas, genomförande på kortaste tid.
Vid västra sidan av Östermalms idrottsplats ligger även berggrunden på
avsevärt djup. Här hava emellertid ganska betydande utfvllningar verkställts,
i vilka förekomma stora mängder sten, varför för de bit förlagda
byggnaderna förutsatts, att grundläggning på pelare, nedförda till berg, måste
anordnas.
Transport- och rörkulvertarna mellan byggnaderna hava beräknats utförda
av armerad betong med 25 cm. tjocka väggar. Desamma äro dels grundlagda
på berg, dels på betongplintar eller betongpålar nedförda till berg.
Rörkulvertarna under byggnaderna hava, där dessa äro grundlagda på
pålar, tänkts upphängda uti källargolven anordnade bjälklag, och, där grundläggning
på pelare förekommer, ställda på mellan dessa anordnade betongbalkar.
Som tidigare omnämnts framgår över Fältrittklubbens bana en mindre
avloppsgrav, vilken bar sitt utlopp genom den å östra sidan av detta område
befintliga dalsänkan. Ifrågavarande avloppsgrav avbördar dagvatten
såväl från de för sjukhusanläggningen avsedda områdena jämte angränsande
*) På grand av att å den plats, där ifrågavarande byggnad förlagts, utfyllningar med
storsten verkställts, hava några närmare undersökningar av bergets läge icke kunnat utföras,
utan har dettas läge bedömts med ledning av den omgivande terrängen och de
nivåkartor, som upprättats före den tid, då utfyllningarna påbörjades.
40*
höjder som från den söder om Sturevägen befintliga sidlänta slätten, vilken
genom en trumma under Sturevägen står i förbindelse med området för
Östermalms idrottsplats. Vattenavledningen från donna slätt, vilken saknar
avlopp åt annat håll, får givetvis icke avstängas och före utfyllningsarbetenas
påbörjande måste därför längs den väg, dagvattnet nu tager sig fram,
anordnas en mindre avloppskulvert, vilken lämnas utlopp i öppet avloppsdike
vid vägen å östra sidan av Fältrittklubbens bana. Till denna kulvert
utläggas grenledningar för utdränering av de lägre partierna av de utfyllda
områdena samt i vissa fall för erhållande av avlopp från under rörkulvertarna
anordnade dräneringsdiken.
Rörgravarna för det egentliga avloppsnätet för spill- och dagvatten komma
vid de norra och nordvästra delarna av sjukhusområdet samt på vissa sträckningar
vid höjdpartierna utmed Sturevägen att förläggas i berg eller fast
jord. I övrigt måste i allmänhet rörledningarna utläggas antingen direkt å
det lösa lerlagret eller i på detta vilande utfylld mark. I dylika fall har i
stor utsträckning räknats med att grundförstärkning genom pålning anordnas
för desamma. Härvid har förutsatts, att träpålar skola komma till användning
i de fall, där dessa helt komma att omgivas av eller kunna kringfyllas
med lera. Dylik grundförstärkning torde jämväl å vissa sträckor bliva nödvändig
för den från trumman vid Sturevägen gående kulverten med tillhörande
grenledningar.
För erhållande av avlopp för huvudnätet för spill- och dagvatten utdrages
ledning vid sydöstra hörnet av Fältrittklubbens bana längs Sturevägen samt
under statens järnvägars spår i närheten av Värtans station och fram till
yttersta ändan av den nordöstligaste piren vid Värtahamnen. Ledningens
längd räknat från områdets gräns blir cirka 1,500 meter.
Vid ett eventuellt genomförande av byggnadsarbetena böra givetvis erforderliga
sprängnings och schaktningsarbeten inom områdena samt dessas utfyllning
omedelbart igångsättas. De stenmassor, vilka utvinnas inom områdena
och som erhållas från byggnadsverksamheten inom Stockholm, böra
härvid i första hand användas för de föreslagna stenbankarna vid de östra
och nordöstra delarna av Fältrittklubbens bana. Det finare fyllnadsmaterialet
placeras å de områden, där byggnader skola uppföras på pålgrund och
där avloppsledningar äro avsedda att framdragas. Å dylika platser får
givetvis utfyllning med större sten icke ske, då detta skulle i hög grad fördyra
grundläggningsarbetena, och utfyllning verkställes till att börja med
till en nivå för byggnaderna cirka 0,75 meter under blivande källargolv och
för avloppsledningarna cirka 0,5 meter under ledningarnas blivande underkant.
Under tiden som grundläggningsarbetena pågå för de byggnader, vilka
grundläggas med källarmurarna direkt nedförda till berg, bedrivas arbetena
med områdenas utfyllning och så snart marken för respektive byggnader,
för vilka pålning skall utföras, utplanerats till ovan angiven höjd och under
viss tid fått sätta sig, kunna grundläggningsarbetena bär begynna.
För de byggnader, som förlagts vid västra sidan av Östermalms idrottsplats
och för vilka grundläggning på betongpelare, nedförda till berg, föreslagits,
skola endast obetydliga utfyllningar verkställas och grundläggningsarbetena
kunna därför utföras ganska oberoende av dessa.
Anordnandet av grundförstärkningar för avloppsledningar och utläggning
av dessa måste verkställas successivc allt efter utfyllningsarbetenas fortskridande.
41*
För de arbeten, vilka äro beroende av tillgången på fyllningsmassor från
byggnadsverksamheten inom Stockholm, måste givetvis räknas med att vissa
hinder kunna uppstå för dessas rationella bedrivande genom att fyllningsmaterial
icke står att erhålla i tillräcklig utsträckning eller av lämplig beskaffenhet,
omständigheter, vilka kunna förlänga arbetstiden och förhöja
byggnadskostnaderna.
För utfyllning av Fältrittklubbens bana och Östermalms idrottsplats på
föreslaget sätt skulle som ovan angivits erfordras cirka 250,000 kbm. fyllningsmassor.
Därest dessa kunna erhållas från byggnadsverksamheten i
Stockholm, torde för desamma endast behöva beräknas kostnaderna för tippningsanordningar
samt för massornas utplanering, varjämte bör räknas med
att i vissa fall en mindre avgift måste betalas per kbm. för att fyllningsmaterial
av lämplig beskaffenhet skall kunna erhållas i tillräcklig utsträckning.
Vilken kostnad dessa utgifter komma att betinga är givetvis svårt
att närmare bestämma. Densamma torde emellertid högst kunna uppgå till
2 kronor per kbm. och räknas med detta pris skulle kostnaderna för ifrågavarande
utfyllningar och planeringar uppgå till 500,000 kronor. Sprängnings-
och schaktningsarbeten inom områdena, utöver de arbeten av detta
slag, som ingå i kostnaderna för grundläggningsarbetena, hava beräknats
till 280,000 kronor samt utgifter för terrassmurar, utläggning av stenbänkar
och terrassering (exklusive stenbeläggning) för den omlagda vägen norr om
sjukhusanläggningen till 100,000 kronor.
Sammanlagda kostnaden för terrasseringsarbeten skulle sålunda komma
att uppgå till 880,000 kronor.
Grundläggningskostnaderna för i Ladugårdsgärdeförslagets alternativ II
upptagna byggnader vid förläggning på föreslaget sätt å här ifrågavarande
områden samt å Norrbackaområdet enligt nu gällande priser framgår av
nedanstående tablå.
Kostnader för byggnadsgrunder: CWi träl byggnad An....................... |
Norrbacka- området |
Fältrittklub-bens bana etc. |
368.500 410.000 173.000 219.000 316.000 196.000 14.000 570,00c1) 28.000 49.000 196.500 12.000 |
420.000 252.000 223.000 221.000 245.000 360.000 608,000'') 53.000 133.000 82.000 |
|
Medicinska avdelningen.................. Kirurgi fika » .................. |
||
Radiologiska institutet med vårdavdelningen . . . Förlossnings- och kvinno-avdelningen........ Tsoleringshyggnad ...................... |
||
Ekonomi- och sköterskebyggnad samt tvenne un-derläkarbostäder ...................... |
||
Regrn.vninp-skapell .................... |
||
Nen ruin o-i sk avdelning.................. |
||
Anopnnnehns ......................... |
||
Garagebyggnad........................ |
||
Summa kostnad kronor |
2,552,000 |
2,670,000 |
'') För ernående av jämförelse har här sammanförts ekonomi-byggnad samt sköterskeoch
underläkarbostäder.
Sammanlagda kostnaden för mellan byggnaderna gående transportkulvertar
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 höft. (Nr 223.) 4*
42*
Kommissionens
slutliga
ståndpunkt i
tomtfrågan.
samt under dessa och under respektive byggnader belägna rörkulvertar har
beräknats till 800,000 kronor.
För rörgravar samt erforderliga grundförstärkningar för spilb och dagvattenledningar
inom sjukhusområdet har beräknats en kostnad av 720,000
kronor.
Längden av den från sjukhusområdets gräns till Stora Värtan erforderliga
avloppsledningen utgör cirka 1,500 meter och totalkostnaden för densamma
har uppskattats till 425,000 kronor.
Enligt de verkställda beräkningarna skulle sålunda vid eventuell förläggning
av centralsjukhuset till Fältrittklubbens bana och angränsande områden
kostnaderna för terrasseringsarbeten, grundläggning, kulvertar, rörgravar
samt avloppsledning utom sjukhusområdet fördela sig på följande sätt:
Terrasseringsarbeten....................
Grundläggning........................
Transport och rörkulvertar...............
Rörgravar inom området (exklusive ledningar).
Avloppsledning utom området (totalkostnaden)
......kronor 880,000: —
...... » 2,670,000: —
...... » 800,000: —
...... » 720,000: —
...... » 425,000: -
Summa kronor 5,495,000: —
Därest den s. k. Kattrumpsbacken tages i anspråk på föreslaget sätt skulle
den för närvarande söder därom gående vägen till Värtagasverket komma
att spolieras och ny väg måste anordnas norr om den blivande sjukhusanläggningen.
Det avplanerade områdets bredd har tilltagits med hänsyn härtill.
Den nyanlagda vägen torde emellertid huvudsakligast böra få utgöra
tillfartsväg till de norra delarna av sjukhusområdet och den genomgående
trafiken till Värtagasverket hänvisas till vägförbindelsen söder och öster om
Fältrittklubbens bana.
Av det föregående framgår, att Norrbackatomten ur många synpunkter
måste anses fylla de krav, som enligt kommissionens mening böra ställas å
en lämplig förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset. Jämväl den
s. k. Fältrittklubbens bana torde emellertid i vissa hänseenden vara lämplig
för ändamålet. Då ett val skall ske mellan dessa båda tomter, måste självfallet
möjligheten att på ett för statsverket ekonomiskt sätt utnyttja den
ena eller den andra tomten för sjukhusbygget bliva av väsentlig betydelse.
Den undersökning, som av byggnadsstyrelsen verkställts till utrönande av
lämpligheten att för ifrågavarande ändamål disponera ettdera av dessa tomtområden,
ådagalägger, att Norrbackatomten måste ur ekonomisk synpunkt
givas ett bestämt företräde framför Fältrittklubbens bana.
Till närmare belysning härav får kommissionen lämna följande sammanfattning
av de utredningar, som byggnadsstyrelsen låtit anställa. Härvid
bör dock erinras om, att allenast approximativa siffror kunnat erhållas, då
helt naturligt mera detaljerade undersökningar rörande kostnaderna icke i
detta sammanhang varit möjliga att verkställa. Såsom jämförelsematerial
torde de i det följande anförda sifferuppgifterna i allt väsentligt kunna
godtagas.
Beträffande NorrbacJcaområdet hava grundläggningskostnaderna för sjuk -
43*
husets byggnader beräknats till 2,552,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,
avloppsledningar, rörgravar, gator samt sprängningsarbeten för planering
hava upptagits till 2,276,750 kronor. Om detta område skulle tagas i anspråk
för ett sjukhusbygge av den omfattning, som föreslogs av 1919 års
sjukhusbyggnadssakkunniga i deras alternativ II, skulle sammanlagda kostnaderna
för ifrågavarande arbeten alltså komma att uppgå till 4,828,750
kronor.
Motsvarande kostnader för iordningställandet av Fältrittklubbens bana
jämte angränsande områden hava angivits, grundläggningskostnaderna till
2.670.000 kronor och kostnaderna för terrassering, transport- och rörkulvertar,
rörgravar och avloppsledning till 2,825,000 kronor eller tillhopa 5,495,000
kronor. Förläggandet av ett sjukhus av den omfattning som ovan nämnts
till sistberörda områden skulle sålunda kunna beräknas draga omkring
666.000 kronor högre kostnader än om Norrbackatomten utnyttjades för sådant
ändamål.
I detta sammanhang har kommissionen ansett det vara av visst intresse
att äga kännedom om, hur kostnaderna för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
föreslagna kliniska sjukhusets förläggande å Ladugårdsgärdetomten
skulle te sig i förhållande till ovan anförda siffror. Härvid
har det dock varit nödvändigt att omräkna de på sin tid lämnade kostnadsuppgifterna
för detta sjukhusbygge med hänsyn tagen till nu gällande priser.
En ökning av arbetskostnaderna har nämligen under de senaste åren inträtt.
För att jämförelsen icke skall bliva missvisande hava sålunda beräkningarna
verkställts efter samma grunder, som gällt för de i det föregående lämnade
sifferuppgifterna.
Vid en undersökning, som på anmodan av kommissionen företagits inom
byggnadsstyrelsen, har det visat sig, att grundläggningskostnaderna för de i
Ladugårdsgärdeförslagets alternativ II upptagna byggnaderna enligt numera
gällande priser skulle uppgå till 2,245,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,
avlopp, rörgravar m. m. hava uppskattats till 2,255,000 kronor. Sammanlagda
kostnaderna för sjukhusets förläggande till den föreslagna Ladugårdsgärdetomten
skulle alltså med nuvarande prisnivå uppgå till 4,500,000
kronor. I dessa kostnader hava dock icke inberäknats utgifter för terrasseringsarbeten.
Vid tomtvalet måste hänsyn tagas jämväl till värdet å det markområde,
som skall tagas i anspråk för sjukhusbygget. Tomtvärdet å Norrbackaområdet,
inberäknat gator m. in., har av byggnadsstyrelsen uppskattats till
16 kronor per kvm. Då tomten innehåller en areal av omkring 565,000
kvm.,. skulle tomtvärdet, därest hela området ställdes till sjukhusets disposition,
kunna beräknas till 9,040,000 kronor.
Fältrittklubbens bana jämte Östermalms idrottsplats, vilka hava ett ytinnehåll
av tillhopa omkring 252,000 kvm., haya åsatts ett tomtvärde av 30
44*
kronor per kvm. Som den s. k. Kattrumpsbacken jämväl måste tagas i
anspråk, för den händelse sjukhuset skulle förläggas till ifrågavarande plats,
måste även denna tomts värde tagas i beräkning. I sin helhet innehåller
Kattrumpsbacken i areal cirka 107,000 kvm. och har tomtmarken värderats
till 8 kronor per kvm. Aven om allenast en del av detta område skulle
behöva användas för sjukhusbygget, torde dock den återstående delen av
tomten, utgörande sluttningen mot Ugglevikskällan, bliva onyttig och icke
kunna exploateras för annat ändamål. Under förutsättning att nu angivna
områden, i areal innehållande tillhopa 359,000 kvm., i sin helhet ställdes
till förfogande, skulle tomtvärdet kunna uppskattas till sammanlagt (252,000 X
X 30+107,000X8) 8,416,000 kronor.
Tomtvärdet å Norrbackaområdet skulle sålunda ställa sig 624,000
kronor högre än värdet å Fältrittklubbens bana med angränsande områden.
Härvid är emellertid att märka, att Norrbackatomtens ytinnehåll vid denna
beräkning upptagits till 565,000 kvm., medan de andra områdena i areal
innehålla allenast 359,000 kvm. Skillnaden i ytvidd till Norrbackatomtens
favör uppgår till icke mindre än 206,000 kvm. Därest endast en del av
Norrbackaområdet skulle tagas i anspråk för sjukhusbygget samt denna del
beräknades till samma storlek som de andra områdenas sammanlagda areal
eller 359,000 kvm., skulle tomtvärdet å angivna del av Norrbackatomten
efter ett pris av 16 kronor per kvm. uppgå till 5,744,000 kronor. Tomtmarken
å Norrbackaområdet skulle under denna förutsättning ställa sig
2.672.000 kronor billigare än motsvarande areal å Fältrittklubbens bana
jämte angränsande områden.
Med hänsyn till vad den verkställda utredningen givit vid handen kan
kommissionen för sin del icke biträda förslaget om att för sjukhusbygget
utnyttja den s. k. Fältrittklubbens bana. Såväl ekonomiska skäl som framförallt
tomtplatsens otillräckliga ytinnehåll tala häremot. Vidare måste beaktas
de svårigheter och det dröjsmål, som skulle uppkomma, innan dispositionsrätt
till hela det erforderliga markområdet kunde erhållas. Nödvändigheten
-av att låta verkställa omfattande utfyllningar å vissa delar av tomten skulle
tillika avsevärt fördröja sjukhusbyggets igångsättande.
Vid sådant förhållande har kommissionen utan tvekan kunnat träffa sitt
val av förläggningsplats för det nya sjukhuset. Ur alla synpunkter synes
det s. k. Norrbackaområdet vara lämpligt att utnyttja för nu ifrågavarande
ändamål. Kommissionen vill alltså för sin del tillstyrka, att såsom förläggningsplats
för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya
lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas det å bifogade karta med
heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrbaclcaområdet> utgörande del av den
s. k. Solnaskogen och innehållande i areal omkring 565,000 kvadratmeter.
Då det å nämnda karta med streckad svart linje utmärkta område, utgörande
del av Solna komministersboställe och innehållande i areal omkring
43.000 kvadratmeter, såsom i det föregående framhållits, i en framtid torde
45H:
kunna tagas i anspråk för utvidgning av sjukhusområdet, synes berörda
fastighet icke böra utnyttjas för annat ändamål än det nuvarande utan att
undersökning verkställes om lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl
detta område ställes till det kliniska sjukhusets och karolinska institutets
disposition.
V.
Huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad och Stockholms län
rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.
Såsom i det föregående redan framhållits, måste såväl i fråga om det
nya sjukhusets uppförande som beträffande dess framtida drift förutsättas
ett ekonomiskt samarbete mellan å ena sidan staten och å andra sidan
Stockholms stad och Stockholms län. Ett sådant samarbete är ur statens
synpunkt betingat icke endast av ekonomiska skäl utan jämväl och i främsta
rummet med hänsyn till nödvändigheten av att förskaffa det nya sjukhuset
erforderligt klientel.
För att ett kliniskt sjukhus skall kunna fylla sin uppgift, måste detsamma
erhålla en betydande omfattning. Å sjukhuset måste finnas kliniker icke
endast för de stora grundläggande ämnena medicin och kirurgi utan jämväl för
de olika specialämnena. Även om man av ekonomiska och andra skäl icke kan
redan från början utbygga sjukhuset att omfatta samtliga för undervisningens
bedrivande erforderliga kliniker, så måste man dock utgå från, att sjukhuset
redan i första byggnadsetappen erhåller en omfattning, jämförlig med landets
större sjukvårdsinrättningar.
Uppenbart är, att staten icke kan gå i författning om uppförande av ett
för undervisning avsett sjukhus utan att garanti finnes för att detsamma
kommer att bliva i erforderlig utsträckning belagt. En sådan garanti kan
endast erhållas genom samarbete med Stockholms stad och län. Tv även
om man kan förutsätta, att ett stort antal sjuka från landets olika delar
skall söka vård å det nya sjukhuset, så måste detta dock för att kunna
fullfölja sin uppgift i stor utsträckning repliera på klientel från Stockholms
stad och närmaste landsbygd. Ur stadens och länets synpunkt bör ett samarbete
med staten vara önskvärt på grund därav att både staden och länet,
såsom ansvariga för sjukvården envar inom sitt område, stå inför nödvändigheten
att företaga en utökning av det antal vårdplatser, de för närvarande
disponera å egna och andra sjukvårdsinrättningar.
Uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus kommer självfallet att medföra
avsevärda kostnader för statsverket. Därest staden och länet lämna bidrag
till sjukhusets uppförande och drift under villkor att å detsamma visst
46*
antal vårdplatser ställes till förfogande för deras räkning, kunna givetvis
statens utgifter för sjukhusbygget avsevärt nedbringas. För staden och
länet måste det vara till fördel, om ett större antal av deras innevånare
kunna beredas vård å det nya sjukhuset, där många av landets bästa
läkare komma att hava sin tjänstgöring. Att beakta är jämväl, att sjukhusets
polikliniker i första hand komma att besökas av personer, bosatta i
Stockholm och trakten däromkring, vilket för såväl stadens som länets sjukvård
måste vara till största gagn.
Då enligt kommissionens uppfattning ett ekonomiskt samarbete mellan
staten, staden och länet utgör en nödvändig förutsättning för att det nya
sjukhuset överhuvud taget skall komma till stånd, har kommissionen ansett
det vara av vikt, att man redan på frågans nuvarande stadium — då det
närmast gäller att bestämma platsen för det nya sjukhuset — kommer till
klarhet rörande de allmänna principer, som böra ligga till grund för ifrågavarande
samarbete.
Enligt vad förut nämnts har kommissionen funnit sig böra föreslå, att
det nya sjukhuset förlägges till det s. k. Norrbackaområdet. Då detta område
tillhör staten och kommissionen delar den av såväl 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
som byggnadsstyrelsen under ärendets tidigare behandling
uttalade uppfattningen, att tomtägare och byggnadsägare blir eu och densamma
samt att byggnadernas ägare även blir deras vårdare och underhållare,
så följer därav, att det nya sjukhuset enligt kommissionens mening bör
med bidrag från Stockholms stad och Stockholms län, uppföras genom
statens försorg och bliva eu ren statsinstitution, ansluten till och ingående
såsom en integrerande del av karolinska institutet. Från institutets synpunkt
bör en dylik anordning också innebära en bestämd fördel. Någon sammankoppling
med serafimerlasarettet, såsom tidigare föreslagits, skulle alltså icke
ifrågakomma. Detta senare bör tillsvidare, intilldess annorlunda kan komma
att beslutas, bibehålla sin karaktär av enskild stiftelse.
Det sjukhus, som det här gäller att uppföra, är avsett att bliva ett kliniskt
sjukhus, d. v. s. ett undervisningssjukhus. Det kommer således att bliva
icke endast en sjukvårdsinrättning i sedvanlig bemärkelse, såsom våra länslasarett,
utan jämväl en anstalt för dels den undervisning, som enligt gällande
bestämmelser skall meddelas de studerande vid karolinska institutet,
dels den vetenskapliga forskning, som både bör och måste äga rum vid eu
medicinsk högskola. Av dessa det nya sjukhusets uppgifter följer, att detsamma
i fråga om såväl byggnadssätt som utrustning kommer att väsentligt
skilja sig från andra sjukvårdsinrättningar. Medan vid dessa endast erfordras
de för sjukvårdens bedrivande erforderliga lokalerna, tillkommer vid ett kliniskt
sjukhus en hel del lokaler för undervisningen och den vetenskapliga
forskningen, såsom föreläsningssalar, laboratorier o. s. v. Enahanda är förhållandet
med avseende å sjukhusets utrustning med instrumentarier och
annan materiel av olika slag. Det är denna sjukhusets speciella karaktär,
47*
som städse måste hållas i minnet, när det gäller att på ett fullt rättvist och
således jämväl i allo tillfredsställande sätt ordna samarbetet mellan staten,
staden och länet.
Enligt för närvarande gällande bestämmelser är den allmänna sjukvården
här i landet en kommunal angelägenhet. Det åligger alltså Stockholms stad
och Stockholms län att anskaffa och bekosta det antal lasarettsplatser jämte
utrustning, varav de för sin sjukvård kunna finnas vara i behov. Karolinska
institutet är däremot, såsom tidigare framhållits, eu statlig institution
och den undervisning, som där bedrives, utgör en statens angelägenhet. Såsom
målsman för institutet har staten alltså att anskaffa och bekosta de lokaler
och den utrustning, som erfordras för den undervisning och den vetenskapliga
forskning, som där bedrives. Med utgångspunkt från dessa faktiska
förhållanden har kommissionen kommit till den uppfattningen, att den grundläggande
principen för samarbetet mellan de i frågan intresserade parterna
bör i fråga om engångskostnaderna, d. v. s. kostnaderna för sjukhusets uppförande
och förseende med nödig utrustning, vara, att Stockholms stad och
Stockholms län bestrida kostnaderna för det antal vårdplatser jämte utrustning,
som de för sin sjukvård skola förfoga över å det nya sjukhuset, under
det att staten bekostar de lokaler och den utrustning, som betingas av sjukhusets
uppgift med hänsyn till undervisning och vetenskaplig forskning.
Vid de förhandlingar, som av kommissionen förts med representanter för
Stockholms stad och Stockholms län, hava dessa förklarat, att deras behov
av nya vårdplatser, för närvarande uppginge för stadens del till högst 350
och för länets del till 110. Såväl stadens som länets representanter hava
uppgivit, att staden och länet skulle åtminstone i viss utsträckning kunna
för en relativt låg kostnad anskaffa dessa platser genom till- och ombyggnader
vid redan bestående sjukvårdsinrättningar. Någon direkt ekonomisk
fördel skulle därför ett samarbete med staten i förevarande fall icke erbjuda.
Då emellertid staden och länet till fullo insågo betydelsen av en
välordnad medicinsk undervisning och icke ville genom att undandraga sin
medverkan äventyra det nya sjukhusets tillkomst, hava deras representanter
förklarat sig godkänna förenämnda princip för engångskostnadernas fördelning
.under villkor, dels att kostnaderna per vårdplats icke komme att ö\ erstiga
kostnaden per vårdplats å ett av staden — länet själv uppfört nytt
sjukhus, dels ock att garanti erhölles för att det för stadens länets
sjuka avsedda och av staden — länet —- bekostade antalet vårdplatser städse
stode till deras förfogande och icke belädes med sjuka från andra delar av
landet.
Vad det första villkoret beträffar, är det tydligt, att man icke rimligen
kan begära, att vare sig Stockholms stad eller Stockholms län skall för åstadkommande
av ett för karolinska institutet avsett nytt kliniskt sjukhus ikläda
sig större kostnader än som erfordras för att på ett ur stadens, respektive
länets synpunkt fullt tillfredsställande sätt ordna om sjukvården. Med
48*
hänsyn härtill har kommissionen ansett ifrågavarande villkor vara sådant,
att detsamma kunnat av kommissionen godtagas.
Beträffande det andra av de uppställda villkoren är att märka, att staden
— länet — givetvis icke kan beräkna att städse hava alla sina platser å sjukhuset
belagda. Å varje sjukhus kommer alltid av olika orsaker, såsom reparations-
och underhållsarbeten, rengöring, desinfektion o. s. v., ett visst antal
platser att under kortare tider av året stå obelagda. Enligt vad erfarenheten
giver vid handen kan å ett större sjukhus genomsnittsbeläggningen
per år icke beräknas till mer än 80 ä 90 procent av hela antalet sängplatser.
De kostnader, som bliva en följd av denna av förhållandena påkallade så
att säga normala reduktion av det betingade antalet vårdplatser, bör staden
länet — givetvis själv bära, vid detta sjukhus likaväl som vid sina egna.
Däremot kan det tydligen inträffa, att de för staden — länet — reserverade
vårdplatserna icke kunna intill ovannämnda gräns av staden — länet — helt
utnyttjas på den grund, att de blivit belagda med sjuka från andra delar av
landet. Liksom fallet är å varje annan sjukvårdsinrättning kommer det jämväl
vid detta sjukhus att bliva vederbörande överläkare, som ensam bestämmer
rörande intagningen av patienter. Därest nu eu sjuk från landsorten hänvänder
sig till ifrågavarande sjukhus och befinnes vara i behov av sjukhusvård,
så kan man icke rimligen begära, att vederbörande läkare skall avvisa
honom med det beskedet, att å sjukhuset icke finnas andra platser lediga än
de, som äro reserverade för sjuka från Stockholms stad eller län. Enligt
kommissionens uppfattning bör och måste läkaren hava full rätt att, då han
finner en person vara i behov av sjukhusvård, inlägga denne å ledig plats,
oavsett om platsen skulle tillhöra de för staden eller länet avsedda. Följden
härav kan emellertid bliva, att staden — länet — vid vissa tillfällen icke
kan för sina egna sjuka utnyttja alla de vårdplatser, som de bekostat. Då
detta icke kan anses rättvist, har kommissionen samt stadens och länets representanter
enat sig därom, att staden — länet — i dylikt fall skall äga
rätt att erhålla skäligt avdrag å sina platskostnader. Självfallet är, att staden
— länet — icke skall hava rätt till sådant avdrag, för den händelse
att någon eller några av stadens — länets — platser komma att stå lediga
till följd av brist å patienter.
Med hänsyn till de stora kostnader, som uppförandet av det nya sjukhuset
kommer att medföra, har kommissionen redan nu velat starkt betona,
att den del av byggnadskostnaderna, som skola bestridas av Stockholms stad
och Stockholms län, böra lämnas i form av kontanta medel. Stockholms
stads representanter hava förklarat, att de på frågans nuvarande stadium
icke velat taga bestämd ståndpunkt till spörsmålet om sättet för bestridandet
av stadens bidrag.
I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande böra även ingå
kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift skall
erläggas. Denna avgift torde böra bestämmas med hänsyn till värdet av
den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest
de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm.
Vad de årliga driftlcostnaderna angår, hava kommissionen och representanterna
för staden och länet enat sig om, att dessa böra fördelas efter
samma huvudprincip som engångskostnaderna. Staden och länet böra alltså
för vården av sina sjuka betala vad det skulle kostat, därest dessa vårdats
å stadens och länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. För
de kostnader, som icke bliva på detta sätt täckta, d. v. s. i främsta rummet
sådana, som betingas av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus,
ansvarar staten. I den mån sjukhuset får vidkännas kostnader för vård av
patienter från rikets övriga delar, bör sjukhuset vara berättigat att efter
enahanda grunder söka ersättning av respektive landstingsområden och städer,
som ej deltaga i landsting.
Då det nya sjukhuset är avsett att direkt anslutas till karolinska institutet,
men detta icke självt kan ombesörja driften, måste denna handhavas av en
särskild direktion. Enligt kommissionens uppfattning torde denna lämpligen
böra bestå av sju personer. Av dessa bör Kung!. Maj:t utse fyra ledamöter,
därav en såsom ordförande, samt karolinska institutets lärarkollegium tre
ledamöter. De av Kung!. Maj:t utsedda ledamöterna höra i främsta rummet
representera administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkter.
Stockholms stads representanter hava framställt det önskemålet, att staden
måtte tillerkännas rätt att få placera eu stadens tjänsteman vid sjukhuset
för utövande av tillsyn över dispositionen av de staden förbehållna
vårdplatserna samt för förmedling av det ekonomiska mellanhavandet mellan
staden och sjukhuset. Mot eu dylik anordning har kommissionen icke funnit
sig hava anledning framställa någon erinran.
Såsom ovan nämnts har Stockholms stad uppgivit sig för närvarande
icke hava behov av mer än 350 platser å det nya sjukhuset och Stockholms
län 110 platser. Då det emellertid är av största vikt, att sjukhuset, därest
det en gång skall kunna utbyggas till att omfatta alla för undervisningen
vid karolinska institutet erforderliga kliniker, kan påräkna erforderligt klientel,
har kommissionen framställt förslag om, att staden och länet skulle
förbinda sig att tillgodose sitt framtida behov av nya vårdplatser genom
samarbete med staten efter enahanda grunder som de nu överenskomna.
Stadens och länets representanter hava framhållit, att de icke kunde avgiva
några bindande utfästelser i nu ifrågavarande hänseende, men att de ur
principiell synpunkt icke hade något att erinra mot eu dylik utveckling av
stadens — länets — sjukvårdande verksamhet. I följd härav hava stadens
och länets representanter förklarat, att staden — länet — vid framtida behov
av nya vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka
tillgodose detta behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatt utbyggande
av det nya kliniska sjukhuset efter de här ovan angivna grunderna.
I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och represen -
50*
tanterna för Stockholms stad och Stockholms län träffats följande överenskommelse
rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet och
drivandet av ett nytt för karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus.
l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
eu ren statsinstitution till karolinska institutet.
2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju
ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,
ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,
samt karolinska institutets lärarkollegium tre.
3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser
jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande
av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive
länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt
sjukhus.
4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även
ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift
skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den tomtmark,
som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de själva
uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å det antal
vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet,
5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna,
bestridas sålunda:
Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms
garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften
av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.
De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri
inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid bestrider:
a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka;
b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som
belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m.,
på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag; samt
c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat
av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.
Öl*
VI.
Ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.
Det uppdrag, som på sin tid lämnades 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga,
omfattade bland annat att utarbeta förslag till sådana ändringsarbeten
å serafimerlasarettets för sjukvården och dess drift använda byggnader, som
för möjliggörande av lasarettets behöriga utnyttjande visade sig vara nödvändiga.
Sedan sj ukhusbyggnadssakkunniga i underdånig skrivelse den 12 december
1924 hemställt, att ett belopp av 583,825 kronor måtte för vissa ombyggnadsarbeten
vid lasarettet upptagas i statsverkspropositionen till 1925
års riksdag i avvaktan på proposition i ämnet, framlade de sakkunniga i
skrivelse den 29 januari 1925 ett definitivt förslag om vidtagande av en
del nödvändiga ändringsarbeten å lasarettet.
Härvid hänvisade de sakkunniga bland annat till ett den 31 augusti 1924
dagtecknat utlåtande, avgivet av en bland de sakkunniga samt två delegerade,
utsedda av direktionen över serafimerlasarettet, rörande de viktigaste
bristerna vid lasarettet och föreslagna åtgärder till deras avhjälpande. Då
de i utlåtandet lämnade uppgifterna om de otillfredsställande lokala förhållandena
vid lasarettet i detta sammanhang torde vara av visst intresse, vill
kommissionen i det följande redogöra för vissa delar av berörda utlåtande.
De delegerade (generalfältläkaren F. Bauer samt professorerna J. Åkerman
och I. Holmgren) framhöllo, att de brister, som ansetts nödvändiga
att avhjälpa, hänförde sig i huvudsak till polikliniken, kirurgiska kliniken,
medicinska kliniken med nervkliniken, köket, uppvärmningssystemet och de
elektriska installationerna samt till ögonkliniken.
Beträffande ''polikliniken anförde de delegerade bland annat:
Att polikliniken är i trängande behov av förbättrade lokaler, är uppenbart
och har föranlett upprepade framställningar till Kung). Maj:t under de
senaste tio åren. Redan 1914 uttalades härom bl. a. följande i ett betänkande,
avgivet av den s. k. Serafimerlasarettskommittén: »Polikliniken befinner
sig i ett synnerligen otillfredsställande skick......den är i hela sin
plan föråldrad och alldeles otillräcklig för användning av så många avdelningar
och för ett så stort antal sökande.» År 1922 ingav lasarettsdirektionen
till Kungl. Maj:t en framställning, i vilken begärdes 87,000 kronor
för möjliggörande av vissa förbättringar i polikliniken. Denna framställning
föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. År 1923 upprepade
direktionen samma framställning med enahanda resultat.
Orsaken till att poliklinikbyggnaden, som fullbordades 1891, och då ansågs
synnerligen rymlig och tillfredsställande, nu är för sitt ändamål oduglig,
är tvåfaldig: antalet patienter och studerande ha vuxit och läkekonsten
har utvecklat sig.
Patientantalet var år 1892 något över 14,000 och år 1923 ungefär
Tidigare
framlagda
förslag.
52*
45,000.*) Denna ofantligt ökade skara hjälpsökande människor skall mottagas,
undersökas och behandlas i samma lokaler som förut. Att lokaler, som
voro rymliga 1892, icke längre äro det nu för det tredubbla antalet sjuka,
behöver ingen närmare utläggning. Men härtill kommer andra omständigheter.
Läkekonstens utveckling har som bekant gjort specialiseringen ofrånkomlig.
Det tillgängliga utrymmet har måst fördelas på fler poliklinikavdelningar
än förut, vilket gör det ytterligare otillräckligt. Sålunda har,
sedan poliklinikhuset byggdes, tillkommit en poliklinik för öron-, näs- och
halssjukdomar, vilken kräver betydligt utrymme och behandlar över 8,000
patienter årligen. Utvecklingen och specialiseringen ha ock medfört helt
andra krav än förr på undersökningens ingående beskaffenhet och på hjälpmedlen
för densamma. Detta medför behov av att ägna mera tid åt varje
sjuk och kräver även ökat utrymme. Båda delarna bidraga ytterligare till
trängseln vid polikliniken.
I själva verket äro de nuvarande förhållandena vid lasarettets poliklinik
fullkomligt upprörande både ur sjukvårdens och undervisningens synpunkter.
. Ett par exempel torde illustrera detta. Så finnas vid medicinska polikliniken
endast två undersökningsrum, ett för män och ett för kvinnor.
I dessa undersöktes 1923 ungefär 9,000 personer, många av dem givetvis
upprepade gånger vid olika tillfällen. Detta kan icke medhinnas, utan en
för de sjuka orimlig väntetid, på annat sätt än att ett större antal på eu
gång intages i de båda undersökningsrummen. De få där kläda av sig samtidigt
och utfrågas om de intimaste förhållanden i sitt föregående liv inför
de övriga patienterna. Atmosfären oah larmet i ett av dessa rum om 15
kvm:s golvyta, i vilket befinna sig 6 ä 8 patienter eller fler, och där samtidigt
eu läkare och 3—4 assisterande studenter utfråga och undersöka, kan
man lätt tänka sig. Särskilt ur undervisningeus synpunkt äro dessa förhållanden
mycket ogynnsamma. Den fysikaliska undersökningen med perkussion
och auskultation, som i fråga om invärtes sjuka är en mycket viktig
del av kroppsundersökningen, kräver tystnad, lugn och ro, om resultatet
skall bli gott. I synnerhet gäller detta för nybörjare. Det lider intet tvivel,
att den praktiska utbildning, som studenterna borde få vid den medicinska
polikliniken, betydligt minskar i värde genom de nämnda missförhållandena.
Men icke blott detta. Den medicinska polikliniken saknar
överhuvud taget resurser för att lära studenterna, hur en modern undersökning
och behandling av invärtes sjuka går till. Det finnes t. ex. intet laboratorium
annat än ett provisorium, som för några år sedan anordnades i
ett avbalkat hörn av föreläsningssalen, ingen anordning för röntgengenomlysning
av patienterna, inga anordningar alls för deras behandling. Och intet
av detta kan heller anordnas i de nuvarande lokalerna av brist på utrymme.
Under liknande svårigheter arbeta de övriga poliklinikerna. Så t. ex. har
den kirurgiska polikliniken icke större utrymme än den medicinska och
endast ett operationsrum, vilket med ungefär 14,000 kirurgiska fall om året
och ofta 75—100 patienter till omläggning och behandling på samma dag,
i hög grad försvårar sjukvårdsarbetet och medför en orimlig väntetid för
de hjälpsökande. Flera av de övriga poliklinikerna måste trängas med varandra
i samma lokaler o. s. v.
*) Enligt från serafimerlasarettet inhämtade uppgifter uppgick antalet patienter å lasarettets
poliklinik år 1924 till omkring 44,400 och år 1925 till omkring 47,800. I)å åtskilliga av dessa
patienter avlagt flera besök å lasarettet, uppgår givetvis antalet besök till en betydligt
högre siffra.
53*
Det är givet, att en begränsning av antalet patienter vid polikliniken
skulle lätta förhållandena. Även om eu sådan skulle kunna genomföras
(något som icke torde kunna ske), så skulle densamma icke kunna avhjälpa
de kvalitativa bristerna. Därtill är att märka, att just det väldiga antalet
sjuka är för den polikliniska undervisningen av oskattbart värde, då studenterna
därigenom bli i tillfälle att se och lägga hand vid mycket på kort
tid och således hinna få en jämförelsevis stor erfarenhet, innan de på eget
ansvar börja sjukvårdsverksamhet. Bristen på ett stort polikliniskt material
är den förnämsta svårigheten för undervisningen i Lund och särskilt Uppsala,
och det rikliga poliklinikmaterialet är den viktigaste fördel, som vunnits
genom undervisningens förläggande till Stockholm.
Vi tro, att det är ofrånkomligt, att polikliniker finnas, så länge sjukvård
och undervisning skola fortgå vid seratimerlasarettet. Men även om någon
del av den polikliniska undervisningen kan komma att flyttas till ett nytt
sjukhus redan från början, så torde den allra tidigaste tidpunkten härför
kunna vara om 9 år, detta förutsatt att medel för påbörjande av detta
sjukhusbygge komma att beviljas redan av 1926 års riksdag. Missförhållandena
vid polikliniken äro för övrigt så svåra, att det icke är försvarligt,
även om det endast vore fråga om ett tiotal år, att låta det förbli vid det nuvarande.
Det är dock utbildningen av minst 9 årsklasser svenska läkare,
som det gäller.
Sedan de delegerade framlagt ett förslag till omdaning av poliklinikerna
samt en närmare redogörelse lämnats för de brister, som vidlådde klinikerna
(kirurgiska och medicinska klinikerna, nervkliniken och ögonkliniken), ävensom
de åtgärder, som borde vidtagas för bristernas avhjälpande, anförde de
delegerade i fråga om köket bland annat följande:
Jämte polikliniken är köket den del av serafimerlasarettet, som är i mest
trängande behov av modernisering.—--— Det nuvarande köket fyller
icke berättigade anspråk vare sig ur hygienens eller matlagningens synpunkter.
Det saknar och kan icke under nuvarande förhållanden erhålla
tillräckliga och hygieniskt betryggande lokaler för förvaring av råvaror och
andra förråd, ej heller för deras rensning och preparering. En genomförd
för sjukvården tillfredsställande dietisk matlagning kan icke anordnas av
brist på nödiga utrymmen.
Vissa anordningar för beredande av ökat utrymme för köksavdelningen
föreslogos härefter.
Vidkommande uppvärmningssystemet anförde delegationen:
Större delen av lasarettet uppvärmes med lågtrycksånga, som framställes
i sju i de olika byggnaderna belägna pannrum. Inga särskilda avloppsrör
för kondensvatten finnas, utan detta måste avrinna genom samma rörledning,
som tillför ånga till radiatorerna. På grund av rörledningens otillräckliga
kaliber och övriga brister kan emellertid icke kondensvattnet avrinna
samtidigt, som ångan framsläppes. Eu periodisk påsläppning av ånga
måste därför ske. Detta medför, att vintertid radiatorerna i sjuksalarna
vissa tider av dygnet äro kalla, andra tider, när ånga påsläppes, beta eller
ofta överhettade på grund av att möjligheter att lokalt reglera ångtillförseln
saknas. Olägenheterna av denna ojämna temperatur för sjuksalarna äro
54*
betydliga, i synnerhet när vinterkölden är särskilt stark. Det kan då hända,
att temperaturdifferenserna i sjuksalarna under dygnet äro så stora som
mellan 14 och 25 . Om ett rum måste vädras mellan två eldningsperioder,
blir det givetvis vintertiden utkylt och kan då ej värmas förr än ånga åter
påsläppes.
Det kan på intet sätt försvaras, att ömtåliga, svårt sjuka personer, som
söka sig in på sjukhuset för att komma under gynnsamma betingelser för
hälsans återvinnande, mötas av sådana förhållanden. Därtill kommer, att
det nuvarande uppvärmningssystemet är i hög grad oekonomiskt.
Sedan förslag framställts om att ett fullständigt nytt värmeledningssystem
måtte anläggas, lämnades slutligen en redogörelse för vissa arbeten, som
voro erforderliga för att bringa de elektriska belysningsanordningarna i ett
mera modernt skick.
Enligt verkställda beräkningar skulle kostnaderna för erforderliga ändringsarbeten
uppgå till 2,817,000 kronor. Av de föreslagna arbetena ansågos
emellertid en mindre del, avseende den medicinska kliniken, kunna anstå i
avbidan på att vissa kliniker kunde överflyttas till ett ifrågasatt nytt sjukhus.
Det upprättade kostnadsförslaget specificerades sålunda:
Arbeten, som behövde omedelbart utföras:
Byggnadsarbeten................
Sanitära installationer ......... . . .
Värmeledning..................
Elektriska installationer.......
Dieselmotorcentral ...............
Arbeten, som Tcunde tillsvidare anstå:
Byggnadsarbeten . . . . . . . . . . . . :
Sanitära installationer............
Elektriska installationer...........
......kronor 1,850,800: —
...... » 257,500: —
...... » 266,000: —
...... » 194,100: —
...... » 66,600: —
Summa kronor 2,635,000: —
......kronor 150,000:—
.......» 24,000: —
...... » 8,000: -
Summa kronor 182,000: —
Under hänvisning till kostnadsberäkning och arbetsplan, som uppgjorts
av en för ändamålet tillkallad arkitekt, hemställde de delegerade i sin skrivelse
till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, att framställning måtte göras
till Kungl. Maj:t om avlåtande av proposition till 1925 års riksdag med
begäran, att riksdagen dels måtte besluta att för en beräknad kostnad av
2,635,000 kronor utföra de av delegationen föreslagna arbetena, vilka omedelbart
kunde igångsättas, dels och för budgetåret 1925—1926 härför bevilja
ett anslag å extra stat av 1,900,000 kronor.- Återstående belopp eller 735,000
kronor ansågs av delegationen icke bliva behövligt förrän därpå följande
budgetår.
Vid prövning av det sålunda framlagda förslaget funno 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga,
att detsamma kunde till sin omfattning och med hän
-
syn till det beräknade kostnadsbeloppet reduceras. Vidare syntes det de
sakkunniga rimligt, att Stockholms stad lämnade ekonomiskt bidrag till förslagets
förverkligande. I följd härav uppdrogs åt en ny delegation att
granska förslaget med hänsyn dels till möjligheten av begränsning av
detsamma dels ock till möjligheten att från Stockholms stad erhålla bidrag
till utförande av de ifrågasatta ändringsarbetena.
Denna delegation inkom sedermera till sjukhusbyggnadssakkunniga med
förslag om att kostnadssumman, 2,817,000 kronor, skulle nedsättas med
högst 335,000 kronor eller sålunda till 2,482,000 kronor. Enligt verkställda
beräkningar skulle följande besparingar kunna åstadkommas:
1) utbytande av visst golvmaterial mot billigare sådant, kronor 49,000: —
2) indragning av medicinska och kirurgiska klinikernas
föreslagna enskilda avdelningar (75,000 + 117,000) . . » 192,000:
3) indragning av planerat signalsystem för läkare..... » 20,200:
4) indragning av planerad uranläggning............ » 7,200:
5) indragning av föreslagen dieselmotorcentral....... »_66,600: -
Summa kronor 335,000
Den nya delegationen framlade vidare ett förslag till plan angående finansiering
av ombyggnadsförslaget, vilken plan var byggd på följande förutsättningar.
De erforderliga ombyggnadsarbetena borde, på sätt ägt rum vid senaste
ombyggnad på 1880-talet av lasarettets kliniker och polikliniker, till en betydande
del bekostas av seraf!merlasarettet självt, varjämte bidrag borde
lämnas icke blott av statsverket, utan även av Stockholms stad och Stockholms
län. Delegationen hade efter samråd med vederbörande kommit till
den uppfattningen, att varken staden eller länet skulle vara villiga att bidraga
till andra kostnader än dem, som avsåge sådana verkliga ombyggnadsarbeten,
som vore deras vårdtagare till gagn, vartill kunde räknas arbeten,
avseende ombyggnad av poliklinikerna, köket och badet jämte uppförande
av ny ångcentral. Dessa kostnader uppgingo enligt verkställd beräkning
till sammanlagt 1,124,800 kronor. Härvid borde skäligen staten
bestrida hälften samt staden och länet tillsammans hälften, förslagsvis med
sådan fördelning, att staden betalade a/s och länet Vs.
Kostnaderna för förflyttning av lasarettets gamla huvudportal till ett för
stadsbilden bättre läge samt för uppförande av ett nytt porthus, beräknade
till 42,850 kronor, syntes böra fördelas lika mellan staten och staden, vilken
kunde anses äga visst intresse av dessa ändringsarbeten.
Den härefter återstående kostnadssumman motsvarade till största delen
utgifter för sådana förbättringar, som, ehuru vid moderna sjukhus normalt
erforderliga, sedan många år blivit, främst med anledning av den pågående
utredningen angående ett nytt kliniskt centralsjukhus, undan för undan
uppskjutna. Dessa utgifter, vilka uppgingo till ett beräknat belopp av
56*
1,314,350 kronor, borde enligt delegationens mening bestridas av serafimerlasarettet
självt, förslagsvis genom upptagande med Kungl. Maj:ts tillstånd
av ett amorteringslån med säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet.
Stadens liksom länets bidrag hade delegationen tänkt sig skola lämnas i
form av räntefria lån. På detta sätt skulle det av statsmedel direkt erforderliga
anslaget kunna begränsas till omkring 600,000 kronor.
Under hänvisning till den utredning, som sålunda verkställts, hemställde
1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i sin förutberörda skrivelse av den 29
januari 1925, att Kungl. Maj:t måtte till 1925 års riksdag avlåta proposition
därom, att riksdagen måtte — under förutsättning att för utförandet av
ifrågavarande ändrings- och förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet särskilda
bidrag komme att lämnas genom att dels Stockholms stad och Stockholms
län till lasarettet beviljade räntefria lån, staden å 443,225 kronor och
länet å 140,600 kronor, dels ock direktionen över serafimerlasarettet, efter
därtill av Kungl. Maj.t på gjord ansökning erhållet medgivande, upptoge,
mot säkerhet av inteckning i lasarettets fasta egendom, ett amorteringslån
å 1,314,350 kronor att avbetalas under en tid av tjugu år — såsom bidrag
till arbetenas utförande bevilja ett extra anslag å 583,825 kronor, att eventuellt
fördelas på två budgetår.
Direktionen över serafimerlasarettet, vars yttrande över de sakkunnigas
förslag infordrades, tillstyrkte i skrivelse den 21 februari 1925 i huvudsak
detsamma samt hemställde,
att utöver de föreslagna arbetena måtte å lasarettets kirurgiska klinik inredas
ett antal enskilda sjukrum för en kostnad av 117,000 kronor,
att till förräntning och amortering av denna summa måtte uppbäras tilllägg
i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för
sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum;
samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt
belopp av 1,250,000 kronor, eller, om Kungl. Maj:ts tillstånd erhölles
jämväl till inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 1,350,000
kronor, i båda fallen med ränta, och att samtliga dessa inteckningar, i den
ordning så funnes lämpligt, finge läggas som säkerhet dels för amorteringslånet,
dels ock, om så erfordrades, för någon del av det belopp, som erlagts
i köpeskilling för fasta egendomen mris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet.
Vid direktionens förenämnda utlåtande var fogat ett yttrande från samtliga
föreståndare för serafimerlasarettets sjukvårdsavdelningar och polikliniker,
däri de intygade, att de, var och en för sin avdelning, deltagit i utarbetandet
av de förslag till ändringar i lasarettets lokaler, vilka innefattades i
1919 års sjukhusbyggnadssakkunigas ifrågavarande framställning, samt att
de ansågo dessa ändringar innebära väsentliga förbättringar i såväl vårdsom
undervisningsavseende, ävensom att de fördenskull livligt tillstyrkte
57*
bifall till såväl den gjorda framställningen som förslaget till omdaning och
utvidgning av den enskilda rumsavdelningen å kirurgi sk a kliniken.
Då 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga med skrivelse den 24 september
1925 härefter framlade sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt
kliniskt sjukhus i Stockholm, gjordes jämväl framställning om att en del
oundgängligen behövliga ändrings- och reparationsarbeten måtte med det
snaraste komma till utförande vid serafimerlasarettet. Som de sakkunniga
emellertid då förutsatte, att lasarettet skulle helt nedläggas, så snart ett
nytt kliniskt sjukhus blivit uppfört, hade i detta förslag en väsentlig begränsning
av de tidigare ifrågasatta förbättringsarbetena å lasarettet vidtagits.
Sålunda hemställdes, att allenast vissa arbeten för ett belopp av
tillhopa 615,200 kronor måtte komma till utförande. Denna summa skulle
enligt de sakkunnigas mening så fördelas, att hälften, 307,600 kronor, skulle
bestridas av staten och av återstående hälften två tredjedelar av Stockholms
stad och en tredjedel av Stockholms län.
I proposition (n:r 216) till 1926 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
om att vissa oundgängligen nödvändiga ändringsarbeten måtte vidtagas å
det nuvarande serafimerlasarettet. Kungl. Maj:t anslöt sig härvid till den
av sjukhusbyggnadssakkunniga senast gjorda framställningen.
I enlighet härmed beslöt 1926 års riksdag (skrivelse n:r 345) att till ändringsarbeten
å serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas
den 24 september 1925 avgivna förslag för budgetåret
1926—-1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307,600 kronor, under
förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål beviljades av
Stockholms stad och Stockholms läns landsting.
Något beslut om anvisande av de på staden och länet fallande beloppen
har ännu icke fattats av Stockholms stadsfullmäktige eller Stockholms läns
landsting, utan har frågan härom av dessa myndigheter uppskjutits tillsvidare.
Såsom i det föregående omnämnts har kommissionen kommit till deu uppfattningen,
att ett nytt kliniskt centralsjukhus icke kan förläggas till seraf! -merlasarettets nuvarande tomtområde, även om detta utökas med vissa närbelägna
staten tillhöriga fastigheter, utan måste förläggas till annan lämplig,
i eller invid Stockholm belägen plats.
Av denna kommissionens uppfattning följer emellertid ingalunda, att serafimerlasarettet
bör i samband med uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus
helt och hållet slopas. Redan ekonomiska skäl tala mot en dylik åtgärd.
Vid besök, som kommissionen avlagt å lasarettet, har kommissionen visserligen
funnit, att detta i sitt nuvarande skick är behäftat med synnerligen
stora brister och att det ingalunda motsvarar de krav, som numera måste
ställas på en sjukvårdsinrättning, allra minst om denna även skall tjäna
undervisningen. A andra sidan har kommissionen dock funnit, att själva
sjukhusbyggnaderna befinna sig i gott stånd och ännu under lång tid kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 käft. (Nr 223.) 5*
Kommis
sionens
utredning.
58*
tjäna sitt ändamål, att möjlighet finnes att genom ändrad disposition av
tillgängliga utrymmen erhålla såväl för sjukvården erforderliga bilokaler
som för undervisningen bekvämare förhållanden samt att lasarettet genom
nödiga ändrings- och ombyggnadsarbeten bör kunna bringas i ett sådant
skick, att det väl kan tåla jämförelse med landets sjukvårdsinrättningar i
allmänhet. Med hänsyn härtill och i betraktande av det enligt all erfarenhet
ständigt växande behovet av vårdplatser för sjuka i huvudstaden, kan
kommissionen icke finna det vara med god ekonomi överensstämmande att
i samband med uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus slopa serafimerlasarettet.
Visserligen komma de erforderliga ändringsarbetena att draga avsevärda
kostnader, men om dessa fördelas på det antal vårdplatser, som därigenom
skulle kunna bibehållas, skall man finna, att kostnaden per vårdplats
kommer att i hög grad understiga vad den betingar å ett nytt sjukhus. A
serafimerlasarettet finnas för närvarande 425 vårdplatser, vilket antal genom
särskilda anordningar kunnat ökas till omkring 450. Aven om man efter företagna
omändringsarbeten icke skulle få utrymme för mer än exempelvis 400
platser, så skulle varje sådan plats, därest kostnaderna för ändringsarbetena
kunna begränsas till vad kommissionen längre fram föreslår, icke betinga
mer än 8,000 kronor, d. v. s. ungefär en tredjedel av kostnaderna för uppförandet
av ett nytt sjukhus enligt 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag.
Såsom ett särskilt skäl för att i samband med det nya sjukhusets uppförande
slopa serafimerlasarettet har framhållits, att staten därigenom skulle
kunna tillgodogöra sig det stora värde, som ligger i lasarettets tomtmark.
Att denna representerar ett högt värde, vill kommissionen visserligen icke
bestrida, men kommissionen vill endast bringa i erinran, att staten äger
stora tomtområden i och invid Stockholm, som äro avsedda att under den
närmaste tiden exploateras och att det därför mycket väl kan komma att
draga lång tid, innan en försäljning av tomten till skäligt pris kan äga
rum. Med hänsyn till densammas belägenhet skulle det måhända kunna
tänkas ligga i Stockholms stads intresse att förvärva den, men såvitt kommissionen
kunnat finna, har under ärendets föregående behandling icke något
framkommit, som giver vid handen, att hos staden skulle förefinnas en
önskan i sådant avseende. Kommissionen kan därför icke tillmäta ifrågavarande
skäl för serafimerlasarettets slopande någon avgörande betydelse.
Kommissionen har alltså kommit till den uppfattningen, att serafimerlasarettet
icke bör i samband med det nya sjukhusets iordningställande
nedläggas, utan att lasarettet efter vidtagandet av erforderliga omändringsarbeten
bör kunna bibehållas såsom sjukhus under en tidrymd av 25 å 30 år.
För att serafimerlasarettet skall under närmaste årtionden kunna fylla sin
uppgift i sjukvårdens tjänst och dessutom tillsvidare tjäna såsom undervisningssjukhus
måste emellertid med det snaraste vissa ganska omfattande
ändrings- och förbättringsarbeten komma till stånd. Den redogörelse, som i
59*
det föregående lämnats för de lokala förhållandena vid lasarettet, giver enligt
kommissionens mening klart vid handen, att det är ofrånkomligt att verkställa
de ifrågasatta arbetena för att lasarettets verksamhet nöjaktigt skall
kunna uppehållas. De brister, som vidlåda lasarettets lokaler, äro så framträdande,
att ett snabbt avhjälpande av dem synes vara ett allmänt intresse
av största vikt.
Det av 1919 års sjukliusbyggnadssakkunniga senast framlagda förslaget
om utförande av ändringsarbeten å lasarettet till en beräknad kostnad av
615,200 kronor var framlagt under förutsättning att lasarettets livslängd
bleve begränsad till byggnadstiden för det nya sjukhuset. Då kommissionen,
som ovan nämnts, utgår från att lasarettet bör bibehållas jämväl ett eller
annat årtionde därefter, är nämnda förslag givetvis otillräckligt. Kommissio
nen har därför ansett sig böra i stället taga under övervägande det av sjukhusbyggnadssakkunniga
tidigare framlagda förslaget om vidtagande av mera
genomgripande förändringar och förbättringar av lasarettets lokaler.
För att erhålla kännedom om direktionens över serafimerlasarettet ställning
till förevarande spörsmål har kommissionen hänvänt sig till lasarettsdirektionen
och anhållit, att direktionen måtte inkomma med detaljerat
förslag åtföljt av kostnadsberäkningar å de reparations- och ändringsarbeten,
som visade sig vara oundgängligen nödvändiga för att sätta lasarettets byggnader
i det skick, att lasarettets verksamhet i sjukvårdens och undervisningens
tjänst under en mera avsevärd tid framåt nöjaktigt skulle kunna
uppehållas.
Med anledning härav har lasarettsdirektionen i en den 6 december 1926
dagtecknad skrivelse till kommissionen anfört bland annat:
Något nytt fullständigt förslag till reparations- och ändringsarbeten å serafimerlasarettet
hade direktionen icke ansett vara behövligt utarbeta. Av vad
som förekommit sedan direktionen i skrivelser till Kungl. Maj:t den 21 februari
och den 19 december 1925 förordat bifall till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas
i skrivelse den 29 januari 1925 framlagda förslag till ändringsarbeten
vid serafimerlasarettet för en då beräknad kostnad av 2,482,000
kronor hade direktionen icke funnit anledning frångå sin i huvudsak då intagna
ståndpunkt. Direktionen ansågo följaktligen fortfarande och på förut
anförda skäl, som nu icke torde behöva upprepas, alla då förordade ändringsarbeten
behövliga för att sätta lasarettet i stånd att under en tid, som
nu liksom tidigare måste uppskattas till minst 20 år, på ett nöjaktigt sätt
fylla sin uppgift.
Direktionen hänvisade härefter till en av arkitekten G. Birch-Lindgren
utförd »Utredning rörande kostnaderna för modernisering av serafimerlasarettet
enligt 1926 års förslag» jämte därvid fogade kostnadsberäkningar och
ritningar ävensom till utlåtanden av ingenjören Hugo Theorell angående
modernisering av värmeledningen och de sanitära installationerna å lasarettet.
Det av arkitekten nu framlagda omändringsförslaget är i allt väsentligt
detsamma som det år 1924 ursprungligen utarbetade, vilket slutade å eu
60*
kostnadssumma av 2,817,000 kronor. En del mindre förändringar hava
dock vidtagits och får kommissionen härutinnan hänvisa till den av arkitekten
lämnade redogörelsen.
Vid den av arkitekten verkställda förnyade granskningen av kostnadsberäkningarna
har det emellertid visat sig, att dessa numera icke längre
motsvara prisnivån på arbetsmarknaden.
Angående byggnadskostnadernas fördelning på de olika byggnaderna har
arkitekten hänvisat till följande tablå:
Utredning rörande kostnaderna för modernisering av seraflmerlasarettet
enligt 1926 års förslag.
Byggnadskostnadernas fördelning på de olika byggnaderna.
1924 |
Efter juste-ring 1926 |
Konjunktur- tillägg |
Summa |
||
Kr. |
Kr. |
% |
Kr. |
Kr. |
|
Polikliniken................ |
209,300 |
209,300 |
20 |
41,860 |
251,160 |
Medicinska klinikens byggnad med |
|||||
nik, bad och bostader......... |
482,700 |
448,700 |
20 |
89,740 |
538,440 |
Kirurgiska klinikens byggnad med |
|||||
isoleringsavdelning och bostäder . . |
399,700 |
415,200 |
20 |
83,040 |
498,240 |
Ögonklinikens byggnad med bostäder |
69,600 |
82,100 |
20 |
16,420 |
98,520 |
Gamla operationsbyggnaden...... |
3,000 |
3,000 |
— |
— |
3,000 |
Nya operationsbyggnaden med diagno- |
|||||
etik och ljusbehandlingsavdelning . |
26,000 |
32,300 |
20 |
6,460 |
38,760 |
Entrébyggnaden.............. |
33,000 |
33,000 |
20 |
6,600 |
39,600 |
Köksbyggnaden.............. |
296,200 |
296,200 |
20 |
59,240 |
355,440 |
Värmecentralen.............. |
152,200 |
152,200 |
10 |
15,220 |
167,420 |
Tvättbyggnaden.............. |
1,000 |
1,000 |
— |
— |
1,000 |
Förbindelsegångar och kulvertar .... |
46,000 |
46,000 |
20 |
9,200 |
55,200 |
Diverse arbeten.............. |
42,000 |
65,900 |
10 |
6,590 |
72,490 |
Oförutsedda utgifter, ritningar och |
|||||
kontroll ................. |
240,100 |
240,100 |
20 |
48,630 |
288,730 |
2,000,800 |
2,025,000 |
— |
383,000 |
2,408,000 |
19 2 6
I sin utredning har arkitekten vidare anfört bland annat följande:
På grund av den livliga byggnadsverksamheten i Stockholm hade under
de senaste åren arbetspriserna stigit avsevärt i höjden icke blott för nybyggnadsarbeten
ptan i all synnerhet för ombyggnadsarbeten. Medan i
fråga om det förra slaget av arbeten kostnaderna med relativt stor säkerhet
kunde beräknas efter prislistorna för de olika slagen av arbeten, vore man
61*
ifråga om de senare arbetena, vid vilka prislistorna icke kunde i större utsträckning
tillämpas, hänvisad till att för varje arbete träffa ackordsuppgörelse
med arbetarna, varigenom dels kostnaderna på grund av konjunkturförhållandena
komme att ställa sig högre, dels alla på förhand uppgjorda
kostnadsberäkningar komme att lida av en viss osäkerhet, även om största
möjliga noggrannhet iakttagits vid deras uppgörande.
Det hade därför ansetts oundgängligt att, sedan förslaget sådant det efter
vissa ändringar jämte uteslutning av den medicinska enskilda avdelningen
kontrollberäknats och justerats, varvid byggnadskostnaderna befunnits uppgå
till sammanlagt 2,025,000 kronor enligt 1924 års priser, för varje särskild
byggnad lägga ett belopp av c:a 10 %, då arbetena närmast varit att hänföra
till nybyggnadsarbeten, samt 20 % i fråga om ombyggnadsarbeten, ehuru
vid den nu företagna omräkningen förutsatts att ursprungligen föreslagna,
relativt dyrbara golvmaterial utbytts mot enklare. Därigenom erhölles eu
slutsumma av 2,408,000 kronor för byggnadsarbetena.
I fråga om värmeledningsanläggningen hade materialpriserna sedan 1924
undergått eu stegring. Arbetslönerna hade under våren 1925 höjts, då nya
avtal ingåtts. Som följd härav motsvarades den för värmeledningsanläggningen
i 1924 års förslag beräknade totalsumman 266,000 kronor med nuvarande
prisnivå av ett med 30,000 kronor till sammanlagt 296,000 kronor
förhöjt belopp.
Analogt vore förhållandet med gas-, vatten- och avloppsledningar samt
sanitära installationer, för vilka i 1924 års förslag beräknats eu totalkostnad
av 204,000 kronor. Med nuvarande prisnivå borde denna summa ökas
med 30,000 kronor till 294,000 kronor. Därjämte hade de befintliga, lödda
varmvattenledningarna blivit allt bristfälligare, så att till sistnämnda belopp
hade ansetts böra läggas eu summa av 15,000 kronor för deras ersättande
med nya. Härigenom komme totalkostnaden att uppgå till 309,000 kronor.
För kylmaskineri hade tidigare beräknats eu summa av 17,500 kronor,
vilken ansetts böra höjas till 20,000 kronor.
Kostnaderna för de elektriska installationerna hade icke undergått andra förändringar
än att den elektriska urinstallationen beräknats bliva 900 kronor
dyrare. Emellertid hade det ansetts, att den år 1924 föreslagna dieselmotorcentralen
för alstrande av elektrisk energi kunnat uteslutas och i stället all
ström tagas från stadens elektricitetsverk, såsom nu redan i viss utsträckning
vore fallet. Därigenom hade anläggningskostnaderna kunnat nedbringas
med 66,600 kronor. Sammanlagt bleve således kostnaderna för de
elektriska installationerna sänkta med 65,700 kronor från 260,700 kronor
till 195,000 kronor.
För hela moderniseringsförslaget erhölles följande kostnader:
Byggnadsarbeten............................ kronor 2,408,000: —
Värmeledning.............................. * 296,000: —
Sanitära installationer och ledningar.............. » 309,000: —
Kylanordningar............................. » 20,000: —
Elektriska installationer....................... » 195,000: —
Summa kronor
3,228,000
Härtill komme eventuellt framdeles kostnaderna för inrättandet av en medicinsk
enskild avdelning. Då det emellertid visat sig, att kostnaderna fölen
dylik, i en obestämd framtid föreslagen ombyggnad icke kunde med
någon större grad av säkerhet beräknas, hade de icke medtagits.
62*
Skulle utöver de inskränkningar, som redan föreslagits, därjämte i enlighet
med vad 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 29 januari 1925 förordat den enskilda kirurgiska avdelningen,
signalsystemet för läkare och den elektriska uranläggningen uteslutas, minskades
kostnaderna ytterligare med följande belopp.
Enskilda kirurgiska avdelningen
Byggnadsarbeten.................
Värmeledning...................
Sanitära installationer.............
Elektriska installationer............
Oförutsedda utgifter in. in..........
Signalsystem för läkare.............................. 20*200
Uranläggning..................................... 8^100
kronor 108,120
» 1,230
» 8,960
» 4,000
» 16,390
138,700
Summa kronor 167,000: —
Direktionen över serafimerlasarettet har i sin skrivelse till kommissionen
vidare anfört:
V id sina beräkningar hade arkitekten utgått från den slutsumma, som ursprungligen
erhållits vid uppgörande av förslag till verkställande av förbättringsarbeten
å lasarettet, eller 2,817,000 kronor. De av sjukhusbyggnadssakkunniga
och direktionen i tidigare hos Kungl. Maj:t tillstyrkta ombyggnadsförslag
förutsatta kostnaderna hade allenast uppgått till 2,482,000
kronor. Av arkitektens beräkningar framginge emellertid, att de vidtagna
ändringarna — däribland av arkitekten ej särskilt anmärkt inredning av
fem bostadsrum i ögonklinikens vind — vid oförändrat prisläge medförde
en höjning av kostnaderna för av sjukhusbyggnadssakkunniga ifrågasatta
byggnadsarbeten, som, i förening med de konjunkturlillägg å dels byggnadsarbeten
dels ock värmeledningsanläggningen, gas-, vatten- och avloppsledningar,
kylanordningar samt sanitära installationer, arkitekten ansett erforderliga,
och med tillägg av 15,000 kronor för bristfälliga varmvattenledningars
utbyte mot nya, belöpte sig till 579,000 kronor. Hela kostnaden för sålunda
förordade ändrings- och reparationsarbeten uppginge således till 3,061,000
kronor, eu siffra som dock ej kunde betraktas annat än som approximativ,
då i följd av den snabbhet, med vilken arbetet måst utföras, önskvärd
kontroll å beräkningarna ej kunnat erhållas.
Utöver de av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna ändringsarbetena hade
direktionen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 februari 1925 tillstyrkt
anordnandet å den kirurgiska avdelningen av ett mindre antal, för vård av
en eller ett fåtal personer avsedda enskilda sjukrum för en beräknad kostnad
av 117,000 kronor. På de särskilt av generalfältläkaren Bauer framhållna
och då åberopade skälen vidhölle direktionen alltjämt denna mening.
Såsom framginge av arkitektens utredning, torde dessa arbeten numera ej
kunna utföras för mindre än 138,700 kronor.
I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att samma skäl, som
förefunnes för inrättande å den kirurgiska kliniken av en särskild avdelning
för enskilda rum, enligt direktionens mening även gällde för de medicinska
klinikerna. Förslag hade även förelegat att för en kostnad av c:a 75,000
kronor förvandla eu allmän medicinsk avdelning till enskild, men icke ansetts
utförbart, då sängantalet å de allmänna avdelningarna därigenom skulle
minskas, något som ej borde ske, förrän den ena av de medicinska klini
-
63*
kerna flyttades från serafimerlasarettet. Vid denna tidpunkt torde frågan
om inrättande av en enskild medicinsk avdelning återuppstå.
Genom de ifrågasatta ändringsarbetena skulle lasarettet gå miste om mer
än ett trettiotal till bostäder åt läkare, annan sjukvårdspersonal eller betjäning
nu använda rum. Genom ändringsarbetena, särskilt utvidgningen av
poliklinik samt köks- och badavdelning, skulle, framför allt om antalet vårdplatser
ökades, behov av ytterligare bostäder göra sig kännbart. Utredning
om huru ersättning för förlorade bostäder skulle kunna vinnas och behovet
av nya fyllas hade ännu icke blivit framlagd. Direktionen hade emellertid
tänkt sig, att för nu avsedd personal eller åtminstone för en god del därav
bostadsutrymme skulle kunna beredas i den för lasarettet inköpta, till lasarettstomten
gränsande fastigheteten n:ris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet.
För möjliggörandet härav erfordrades emellertid betydande ändringsarbeten
å berörda fastighet, särskilt för att till bostadsutrymmen förvandla nu befintliga
verkstads- och magasinslokaler. Då dessa ändringsarbeten skulle
medföra höjning av fastighetens värde, erfordrades härtill icke särskilt anslag
utan kunde och borde arbetet utföras för fastighetens räkning, under
förutsättning naturligtvis att fastigheten för de åt lasarettet upplåtna bostäderna
tillgodofördes skälig hyresersättning. Den härav föranledda ökade utgiften
för lasarettet skulle i så fall betraktas och fördelas som annan kostnad
för sjukvården.
Av utredningen i ärendet torde framgå, att i den beräknade kostnaden
icke inginge utgifter vare sig för den ökade utrustning av alla slag, som
erfordrades i följd av ökat utrymme och ökat antal vårdplatser, eller för
den instrumentella utrustning, som krävdes för de nya Ijusbehandlingslokalerna
å röntgenavdelningen, en operationsavdelning å den kirurgiska och behandlingsrummen
å den medicinska polikliniken samt behandlings- och undersökningsrum
å den medicinska kliniken. Upplysningsvis ville direktionen
meddela, att kostnaden för berörda instrumentella utrustning beräknades till
cirka 45,000 kronor.
Direktionen ansåge sig även böra framhålla, att vidtagandet av nu föreslagna
arbeten icke ens under den närmaste tiden uteslöte behovet av reparationer
å lasarettets fastigheter. Dessa arbeten avsåge nämligen endast
vissa delar av fastigheterna, vadan i övrigt erfordrades vanliga årliga underhållsarbeten.
Det tillkomme icke direktionen att avgiva förslag till finansiering av den
betydande utgift, varom nu vore fråga, tillhopa 3,199,700 kronor. Direktionen
ville allenast med hänvisning till tidigare uttalanden framhålla att,
om av riksdagen för vissa ändringsarbeten å serafimerlasarettet redan anvisade
307,600 kronor samt av Stockholms stad och län begärt lika stort anslag
finge användas för nu ifrågasatta arbeten, och för täckande av återstoden
2,584,500 kronor lånevägen anlitades, till förräntning och amortering under
cirka 20 år av sistnämnda summa torde åtgå ett belopp, som fördelat på
det sannolika antalet vårddagar utgjorde omkring en krona 20 öre per vårddag.
Beloppet minskades något om, på sätt förordats i direktionens skrivelse
till Kungl. Maj:t den 21 februari 1925, kostnaden för förräntning och
amortering av den del av lånesumman, som beräknades åtgå för inrättande
å kirurgiska kliniken av en avdelning för enskilda rum, täcktes genom ett
tillägg i avgiften för vård å dessa rum.
Då såsom i det föregående framhållits seraf!merlasarettets fortsatta bibe -
64*
hållande nödvändiggör vidtagandet av omfattande förbättrings- och ändringsarbeten
å lasarettet, har kommissionen funnit sig böra förorda, att de av
lasarettsdirektionen föreslagna arbetena måtte komma till utförande.
Om de av direktionen år 1925 tillstyrkta ändringsarbetena jämföras med
de nu ifrågasatta, visar det sig, att kostnaderna för omändringarnas verkställande
kunna beräknas bliva i viss mån ökade, huvudsakligen beroende
på den stegring i arbetspriser, som inträtt under de senaste två åren.
Nedanstående tablå utvisar, hur denna ökning fördelar sig på de olika
arbetena:
19 2 6 |
||||
1924 |
Efter juste-ring 1926 |
Konjunktur- tillägg |
Summa |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
Byggnadsarbeten............. |
1,759,800 |
1,908,000 |
361,300 |
2,269,300 |
Värmeledning............... |
266,000 |
266,000 |
30,000 |
296,000 |
Sanitära installationer och ledningar . |
264,000 |
279,000 |
30,000 |
609,000 |
Kylanord ningar.............. |
17,500 |
20,000 |
— |
20,000 |
Elektriska installationer......... |
174,700 |
166,700 |
— |
166,700 |
2,482,000 |
2,639,700 |
421,300 |
3,061,000 |
|
Enskild avdelning å kirurgiska kliniken |
117,000 |
117,000 |
21,700 |
138,700 |
2,599,000 |
2,756,700 |
443,000 |
3,199,700 |
Kostnaderna för lasarettets modernisering skulle sålunda enligt det av
lasarettsdirektionen förordade och av kommissionen tillstyrkta förslaget komma
att belöpa sig till 3,199,700 kronor.
I fråga om sättet för anskaffande av medel för bestridande av utgifterna
för lasarettets ombyggnad har kommissionen haft tre olika förslag under
övervägande.
Sålunda har ifrågasatts, att kostnaderna skulle gäldas efter samma grunder
som föreslogos av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga beträffande finansieringen
av det utav dem framlagda ombyggnadsförslaget å 2,482,000 kronor.
En betydande del av ombyggnadsarbetena eller i runt tal bortåt 1,800,000
kronor skulle härvid komma att-vila på serafimerlasarettet självt. De verkliga
ombyggnadsarbeten, som kunde anses bliva till gagn för Stockholms
stads och Stockholms läns å lasarettet behandlade sjuka (ombyggnaderna
av poliklinikerna, köket, maskinhuset och badet), i runt tal beräknade till
1,400,000 kronor, skulle till ena hälften bestridas av dessa parter, därav
staden skulle gälda 8/s och länet Vs, och till andra hälften av statsverket.
Såsom ett andra alternativ har ifrågasatts, att serafimerlasarettet skulle,
på sätt lasarettsdirektionen angivit, få till sitt förfogande dels det av 1926
års riksdag anvisade beloppet 307,600 kronor för ändringsarbeten å låsa
-
65*
rettet, dels ock av Stockholms stad och Stockholms län ett lika stort belopp
för fullgörande av de nu föreslagna arbetena. Det återstående erforderliga
beloppet, 2,584,500 kronor, skulle av lasarettet upplånas mot inteckning i
lasarettets fastigheter. Lånet skulle genom en höjning av vårdavgifterna
avamorteras under en tid av cirka 20 år.
Slutligen har såsom ett tredje alternativ föreslagits, att hela det för
ombyggnadsarbetenas verkställande erforderliga beloppet, 3,199,700 kronor
skulle av serafimerlasarettet upplånas mot inteckning i lasarettstomten samt
att lånebeloppet sedermera genom höjning av vård avgifterna skulle förräntas
och avamorteras under en tidrymd av minst 30 år. Om den del av
lånesumman, som avsetts för inrättande å kirurgiska kliniken av en avdelning
för enskilda rum eller 138,700 kronor, täcktes genom ett särskilt tilllägg
i avgiften för vård å dessa rum, skulle återstående belopp, 3,061,000
kronor, kunna avamorteras under 30 års tid, om avgiften per vårddag höjdes
med omkring 1 kr. 20 öre.
Enligt kommissionens uppfattning tala starka skäl för sist omförmälda
förslag till finansiering av utgifterna för serafimerlasarettets ombyggnad.
Med hänsyn till de allvarliga olägenheter, som vidlåda lasarettets lokaliteter,
är det av vikt, att ombyggnadsarbetena snarast kunna igångsättas. Genom
att anlita lånevägen skulle ett fördröjande av arbetenas utförande icke behöva
ifrågakomma i avvaktan på beslut av de tre parter, som enligt de båda
andra alternativen skulle lämna bidrag för ändamålet, nämligen staten,
Stockholms stad och Stockholms län. Kommissionen vill vidare särskilt
framhålla, att Stockholms läns representanter vid förhandlingarna med kommissionen
förklarat, att det icke kunde förväntas, att Stockholms läns landsting
vore villigt lämna bidrag till ombyggnadskostnaderna enligt de fördelningsgrunder,
som förutsatts jämlikt de båda första alternativen. Den
ökning av vårdplatskostnaden, som skulle bliva nödvändig för förräntning
och amortering av det ifrågasatta lånet, måste anses synnerligen måttlig.
Då den serafimerlasarettet tillhöriga fastigheten n:r 8 i kvarteret Pilträdet,
utgörande själva lasarettstomten, är taxeringsvärderad till 4,319,000 kronor,
men densamma icke är besvärad av inteckningar till högre belopp än 250,000
kronor, vilka inteckningar ännu icke blivit belånade, lärer det icke komma
att medföra svårigheter för lasarettet att på skäliga villkor — exempelvis
genom lån ur pensionsförsäkringsfonden — erhålla det erforderliga beloppet
mot inteckningar i lasarettstomten.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 höft. (Nr 223.)
6
66*
VII.
Kommissionens hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får kommissionen
hemställa,
I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas
det å bifogade karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. NorrbacTcaområdet,
utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal
omkring 565,000 kvadratmeter;
II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:
l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.
2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av
sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,
ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,
samt karolinska institutets lärarkollegium tre.
3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser
jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande
av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive
länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt
sjukhus.
4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även
ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift
skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den
tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de
själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å
det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.
5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna, bestridas sålunda:
Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms
garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften
av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.
De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri
inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid bestrider:
a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka;
b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som
67*
belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll, m. m.,
på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag; samt
c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat
av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.
III) att de av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen
av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet
med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av
3,199,700 kronor;
att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,
som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda
sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära
tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för
sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum;
samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt
belopp av 2,800,000 kronor, eller, om tillstånd lämnas jämväl till
inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda fallen
med ränta.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
I. Serafimerlasarettets och karolinska institutets förhållande till varandra
................................... 3*
II. Frågan om beredande av förbättrade lokaler för serafimerlasarettet 7*
III. Undersökning av möjligheten att förlägga det nya sjukhuset till
serafimerlasarettets nuvarande tomt................ 9*
IV. Förläggningsplatsen för det nya sjukhuset.............. 13*
V. Huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad och Stockholms
län rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska
sjukhuset................................. 45*
VI. Ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet........ 51*
VII. Kommissionens hemställan ....................... 66*
Stockholm 1927, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
264169