Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

1

Nr 22.

K/ungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
komministersgården i S:t Lars församling i Linköping;
given Stockholms slott den 4 januari 1927.

Kungl. Maj:t. vill härmed, under åberopande av dels bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 30 september 1926 och
den 4 januari 1927, dels ock kyrkomötets bilagda skrivelse den 30 oktober
1926, nr 22, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen hemställt,

GUSTAF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet i Sigtuna den SO september
1926.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyeén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

I skrivelse den 26 september 1922 anhöllo stadsfullmäktige i Linköping,
att, enär en del av den åt komministern i S:t Lars församling upplåtna
boställsgarden, tomten nr 82 i S:t Lars kvarter i Linköping med en areal
av 1,794 kvadratmeter, enligt fastställd stadsplan behövde tagas i anspråk
för breddning av S:t Larsgatan, sagda boställsgård måtte få av staden förvärvas
till pris, som Kungl. Maj:t kunde komma att bestämma och mot
skyldighet för staden att åt bemälde komminister upplåta tomt till ny boställsgård.
I häröver avgivet utlåtande erinrade kammarkollegiet, bland annat,
att syftet med stadsfullmäktiges framställning lämpligast syntes kunna vinnas
medelst expropriation av för ga tu regleringen erforderlig mark enligt lagen
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 20 höft (Nr 22—23.) 1

Försäljning
av komministersgården

i S:t Lars
församling i
Linköping.

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917, samt att för övrigt förutsättning
för tillämpning av § 62 ecklesiastik boställsordning icke förelåge.
Genom beslut den 5 juli 1923 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande ansökning
ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan staden härefter erhållit stämning till rådhusrätten å vederbörande
för expropriation av den del av boställsgården, som enligt stadsplanen skulle
utläggas till gata, och inför rätten nämnd tillsatts för bestämmande av
expropriationsersättningen, föreskrev nämnden genom beslut den 17 december
1924, att staden för det för utvidgning av gatan erforderliga området av
boställsgården, vilket område utgjorde 135 kvadratmeter, skulle till pastoratet
erlägga lösen med 4,500 kronor. Härjämte föreskrevs, att staden skulle till
pastoratet såsom ersättning för vissa kostnader, som orsakades av gatumarkens
frånskiljande från tomten, utgiva vissa i beslutet särskilt angivna
belopp. Genom utslag den 16 februari 1925, som enligt av magistraten
meddelad uppgift vunnit laga kraft, blev expropriationsnämndens beslut
med undantag av viss angiven punkt av rådhusrätten fastställt.

Hos Kungl. Maj:t hava nu Linköpings domkyrkoförsamling och S:t Lars
församling jämlikt beslut å gemensam kyrkostämma den 18 november 1925
anhållit, att den åt komministern i S:t Lars församling upplåtna boställsgården
måtte få försäljas till staden till det pris per kvadratmeter, som
expropriationsnämnden åsatt den del av boställsgården, vilken erfordras till
gatumark, eller 33 kronor 33 öre per kvadratmeter, i vilket pris jämväl de
å bostället befintliga byggnaderna, med ett åsatt taxeringsvärde av 1,700
kronor, skulle inbegripas. Tillika hava församlingarna gjort framställning
om godkännande av annan plats för prästgård åt nämnde komminister samt
rörande dispositionen av de vid gamla boställsgårdens försäljning inflytande
köpeskillingsmedlen.

Så vitt angår frågan om försäljning av ifrågavarande boställsgård hava
församlingarna därvid anfört, bland annat, följande:

Då komministersgårdens bostadshus till ungefär en tredjedel är beläget
på den fastställda gatumarken, följer härav, att huset måste flyttas in på,
eventuellt nedrivas och återuppföras å den återstående delen av bostället
eller också därstädes uppföras en helt ny komministersbostad. Enligt för
Linköpings stad gällande byggnadsordning må ej vid S:t Larsgatan i gatulinjen
uppföras annat än stenhus, och byggnadsnämnden har förklarat sig
i förevarande fall ej kunna dispensera härifrån. Följden härav blir givetvis
den, att byggnaden måste förläggas inne på tomten.

Då tomten ifråga är belägen vid en av stadens förnämsta affärsgatoi och
viktigaste trafikleder med nyuppförda moderna byggnader och affärshus
samt synnerligen livligt trafikerad, skulle det vara i hög grad olämpligt och
oändamålsenligt att därstädes uppföra en komministersbostad av den storlek,
ecklesiastik boställsordning föreskriver. Med det utmärkta läge tomten
har, kan den givetvis utnyttjas på ett bättre och mer ekonomiskt sätt genom
att utmed gatan uppföres ett större stenhus, som går i stil med de tomten
angränsande stora och moderna stenhusbyggnaderna. Det skulle i hög grad

Kungl. 3Iaj:ts proposition Nr 22. 3

skämma gatubilden, om inne å tomten uppfördes en mindre byggnad, försedd
med ett utmed gatan gående staket.

Härigenom skulle bildas en synnerligen missprydande lucka i kvarterets
fasadlänga mot S:t Larsgatan lämnande tvenne brandgavlar obetäckta, vilket
skulle verka stötande i gatubilden samt fördärva helhetsintrycket av kvartersfasaden.

Stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 17 december 1925 förklarat
sig villiga att till det av kyrkostämman föreslagna priset inköpa komministersgården
och tillika tillstyrkt bifall till kyrkostämmans framställning.

Magistraten har i skrivelse den 3 mars 1926 anfört bland annat följande:

För magistraten står det utan vidare klart, att tomten nr 82 S:t Lars
kvarter är i högsta grad olämplig till tomt för prästgård. Utöver de skäl,
som den gemensamma kyrkostämman anfört emot tomtens bebyggande med
prästboställe, vill magistraten framhålla, att redan nu i tomtens gränser mot
fastigheterna nr 19 b och 112 S:t Lars kvarter brandmurar av mera än tre
våningars höjd finnas uppförda, och att, såsom ett av magistraten anskaffat
utlåtande irån stadsarkitekten Olof Lundgren utvisar, den möjligheten icke
är utesluten, att tomten i en framtid kan bliva på alla sidor, utom givetvis
i gränsen mot gatan, kringbyggd av brandmurar från 18 ända upp till 26
meters höjd. Därest tomten skall bibehållas såsom prästboställe, kan med
hänsyn till ecklesiastik boställsordnings bestämmelser om prästgård icke
komma ifråga att där uppföra sätesbyggnad av större höjd än en våning
jämte möjligen vindsvåning. Vare sig en byggnad av denna storlek förlägges
i gatulinjen eller förlägges inne å själva tomten, så kommer tomten att bliva
bebyggd på ett i alla avseenden olämpligt sätt. De höga brandmurarna
omkring tomten skulle såväl i ena som i andra fallet framträda på ett sätt,
som måste verka stötande för ögat och skämma den i övrigt ganska tilltalande
stadsbilden omkring tomten. Därtill kommer att, om prästgårdsbyggnaden
förlägges inne å själva tomten, densamma, inklämd som den blir
mellan de höga brandmurarna, får ett för ett bostadshus synnerligen ohygieniskt
och olämpligt läge och att, om boställsbyggnaden förlägges i gatulinjen,
tomten innanför boställshuset blir för boställshavaren så gott som
onyttig. Enligt magistratens förmenande föreligger här ett fall, där synnerligen
goda skäl tala för tillämpning av 62 § i ecklesiastik boställsordning.

Det pris, som Linköpings stad bjudit för fastigheten nr 82 S:t Lars kvarter,
finner magistraten vara skäligt.

Domkapitlet i Linköping har i skrivelse den 28 juni 1926 tillstyrkt bifall
till kyrkostämmans framställning.

Länsstyrelsen i Linköping, som den 7 augusti 1926 yttrat sig i ämnet,
har därvid instämt i det av magistraten avgivna yttrandet. I fråga om
beloppet av den tilltänkta köpeskillingen anför länsstyrelsen bland annat:

Åren närmast före 1922 var fastigheten taxerad till 49,800 kronor, varav
27,000 kronor belöpte å tomten och 22,800 kronor å byggnaderna. Vid
1922 års fastighetstaxering höjdes tomtvärdet till 54,000 kronor, vilket, då
tomten omfattar 1,794 kvadratmeter, närmast motsvarar 30 kronor per
kvadratmeter, men sänktes byggnadsvärdet till den i och för sig orimligt
låga siffran 1,700 kronor, ehuru åbyggnaderna icke undergått någon nämnvärd
förändring. Anmärkas bör, att vid samma taxering de mitt emot

Departe mentschefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

tomten nr 82 på andra sidan S:t Larsgatan belägna fastigheterna åsattes
tomtvärden efter 30 kronor per kvadratmeter. Den bjudna köpeskillingen
skulle efter uträkning uppgå till cirka 59,800 kronor, och skulle, om man
alltjämt räknar med ett tomtvärde av 30 kronor per kvadratmeter, därav
5,800 kronor belöpa å byggnaderna. Av det ovan sagda framgår, att detta
belopp endast motsvarar en bråkdel av byggnadernas verkliga värde. Då
emellertid parterna numera äro ense om köpeskillingen, synes överlåtelsen
icke böra omintetgöras genom nyss påpekade omständighet, helst som byggnadernas
värde i stadens hand säkerligen visar sig bliva skäligen obetydligt,
då de i en snar framtid torde komma att rivas i och för gatureglering.

KammarMlegiet har den 2 september 1926 avgivit yttrande i ärendet och
därvid anfört bland annat följande:

Den nuvarande boställsgården för komministern i S:t Lars församling
skulle väl — i händelse någon försäljning till staden på sätt nu är avsett
icke kommer till stånd — genom avstyckning av dithörande gatumark och
den i sammanhang därmed nödiga inflyttningen av bostadshuset till ett med
avseende å omgivningen avsevärt sämre läge på tomten förlora i lämplighet
för sitt ändamål, men knappast i så väsentlig grad att den icke skulle kunna
utan synnerlig olägenhet för sitt ändamål bibehållas. Förutsättning för tilllämpning
av 62 § ecklesiastik boställsordning om prästgårds försäljning torde
sålunda icke kunna anses vara här för handen. För medgivande till den
nu sökta försäljningen torde alltså krävas medverkan av riksdag och kyrkomöte.
^ ,

I sak synes en dylik försäljning fullt motiverad. Då tomten med sm
nuvarande användning varken är eller kan bliva ekonomiskt utnjdtjad, måste
ett tillgodogörande av fastighetens betydande tomtvärde genom föryttring
lända det ecklesiastika avlöningsintresset till påtaglig fördel, på samma gång
stadens allmänna intresse ur utvecklingssynpunkt givetvis måste komma att
i sin mån främjas genom att tomten göres åtkomlig för en lämplig och fullt
ekonomisk användning.

I den av stadsfullmäktige erbjudna köpeskillingen, 33 kronor 33 öre per
kvadratmeter, motsvarande det värde vederbörande expropriationsnämnd
åsatt den till gata utlagda delen av tomten, har icke beräknats något värde
å själva åbyggnaden. Detta förhållande kan antagas hava sin grund däri
att vid ett ekonomiskt utnyttjande av tomten den därå nu uppförda byggnaden
icke för staden kan hava annat värde än materialvärdet efter avdrag
av rivningskostnaden, samt att det av expropriationsnämnden åsätta värdet
just avser tomtvärdet vid ett sådant utnyttjande av tomten som nyss sagts.
Med hänsyn härtill torde någon annan berättigad anmärkning mot köpeskillingen
icke kunna anföras än att till densamma torde böra läggas byggnadens
nyssnämnda material värde, vilket med ledning av det därå år 1922
satta taxeringsvärdet torde kunna uppskattas till 1,700 kronor. I sin helhet
skulle köpeskillingen då komma att utgöra i runt tal 61,500 kronor.

Från kollegiets beslut var en av de i detsamma deltagande ledamöterna
så till vida skiljaktig, att han ansåg 62 § ecklesiastik boställsordning här
tillämplig.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ifrågavarande tomt — vilken, inklusive
det område, som skall frånskiljas till gata, har en areal av 1794

o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

kvadratmeter och, byggnaden medräknad, ett taxeringsvärde av 55,700 kronor—-numera icke kan anses lämplig såsom plats för prästgård, anordnad på sätt
i ecklesiastik boställsordning stadgas. Däremot har tomten, belägen som
den är vid en av stadens förnämsta affärsgator och viktigaste trafikleder,
ett betydande tomtvärde. Med hänsyn härtill måste, såsom kammarkollegiet
framhållit, en försäljning av tomten lända det ecklesiastika avlöningsintresset
till påtaglig fördel. Därtill kommer, att det ur stadens synpunkt
är synnerligen önskvärt, att tomten bebygges på ett med hänsyn till gatubilden
lämpligt sätt.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter anser jag mig fördenskull
böra förorda, att försäljning av ifrågavarande tomtområde medgives.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, hava meningarna varit
delade i frågan, huruvida 62 § ecklesiastik boställsordning är tillämplig i
nu förevarande fall eller icke. Vid sådant förhållande har jag ansett mig
böra förorda, att kyrkomötets medgivande till försäljningen nu måtte inhämtas,
och är det min avsikt att, därest sådant medgivande lämnas, sedermera
hemställa, att försäljningsfrågan underställes riksdagens prövning.

Det synes mig icke nödigt att i nu förevarande sammanhang fatta position
till spörsmålet, huruvida det av staden erbjudna priset bör godtagas,
eller huruvida tomten möjligen bör utbjudas på offentlig auktion. Avgörandet
härutinnan torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t, eventuellt efter
införskaffandet av ytterligare utredning. Att försäljning under inga förhållanden
bör ske till lägre pris än det av staden erbjudna eller 33 kronor 33
öre per kvadratmeter av tomtens areal, torde vara uppenbart, Därest försäljning
till staden kommer till stånd, synes vid prisets bestämmande böra
särskilt beaktas att staden, därigenom att expropriationen ej behöver fullföljas,
befrias från gäldandet av vissa av expropriationsnämnden bestämda,
ej obetydliga ersättningsbelopp.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del medgiver,

att komministersgården i S:t Lars församling i Linköping
må på sätt och under villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer,
försäljas till pris oj understigande 33 kronor 33 öre för
kvadratmeter av tomtens areal.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att skrivelse i ämnet av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

Bilaga.

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet angående försäljning av
komministersgården i S:t Lars församling i Linköping:
given Sigtuna den 30 september 1926.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgivande, som
omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas kyrkomötet.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ä. J. F. Almkvist.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 22, angående försäljning av
komministersgården i S:t Lars församling i Linköping.

(Särskilda utskottets betänkande nr 5.)

TILL KONUNGEN.

I en till kyrkomötet den 30 september 1926 avlåten skrivelse, nr 18, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, förklarat sig vilja inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del medgåve, att komministersgården
i S:t Lars församling i Linköping finge på sätt och under
villkor, som Eders Kungl. Maj:t bestämde, försäljas till pris ej understigande
33 kronor 33 öre för kvadratmeter av tomtens areal.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 30
september 1926 har föredragande departementschefen anfört bland annat
följande:

Det syntes departementschefen icke nödigt att i nu förevarande sammanhang
fatta position till spörsmålet, huruvida det av staden erbjudna priset
borde godtagas, eller huruvida tomten möjligen borde utbjudas på offentlig
auktion. Avgörandet härutinnan torde höra överlämnas åt Kungl. Maj:t,

7

Kung!,. May.ts proposition Nr 22.

eventuellt efter införskaffandet av ytterligare utredning. Att försäljning under
inga förhållanden borde ske till lägre pris än det av staden erbjudna, eller
33 kronor 33 öre per kvadratmeter av tomtens areal, torde vara uppenbart.

Kyrkomötet bar för sin del funnit, att det senaste taxeringsvärdet av
byggnaderna, 1,700 kronor, icke kan anses stå i något rimligt förhållande till
det samma byggnader före år 1922 åsätta taxeringsvärdet, 22,800 kronor.
Det ecklesiastika avlöningsintresset torde enligt kyrkomötets förmenande bäst
bliva tillgodosett genom tomtens med därå varande byggnaders utbjudande
på offentlig auktion. I vart fall synes en förnyad utredning om tomtens
med därå varande byggnaders värde vara av behovet påkallad. I likhet
med föredragande departementschefen finner kyrkomötet uppenbart, att försäljning
under inga förhållanden bör ske till lägre pris än det av staden
erbjudna eller 33 kronor 33 öre per kvadratmeter av tomtens areal.

Av handlingarna i ärendet har kyrkomötet inhämtat, att en verkställd utredning
synts giva vid handen, att ifrågavarande tomt tillhör S:t Lars kyrka.
Frågan om eventuella försäljningsmedels disposition torde enligt kyrkomötets
förmenande böra behandlas med hänsyn tagen till denna omständighet.

Likaså förutsätter kyrkomötet, att vid en eventuell försäljning särskild
uppmärksamhet riktas därpå, att enskild rätt ej trades för nära.

I anslutning till vad nu anförts får kyrkomötet i underdånighet anmäla,"
att kyrkomötet för sin del medgivit, att komministersgården i S:t Lars
församling i Linköping må på sätt och under villkor, som Eders Kungl.
Maj:t bestämmer, försäljas till pris ej understigande 33 kronor 33 öre för
kvadratmeter av tomtens areal.

Stockholm den 30 oktober 1926.

Underdånigst.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thybén, Ribbing, Meurbing, Gärde, Pettersson, Hebbström, Rosen,
IIamrin, Abmkvist, Lybeeg.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Almkvist anmäler härefter
kyrkomötets skrivelse den 30 oktober 1926, nr 22, angående försäljning av

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 22.

komministersgården i S:t Lars församling i Linköping samt hemställer, att
Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen att för dess del medgiva,

att komministersgården i S:t Lars församling i Linköping
må på sätt och under villkor, som Kungl. Maj:t bestämmer,
försäljas till pris ej understigande 33 kronor 33 öre för
kvadratmeter av tomtens areal.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.