Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anordnande av en
allmän jordbruksräkning; given Stockholms slott den i mars 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Paul Hellström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 4 mars 1927.
Närva rande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Hellström:
''I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag, nionde huvudtiteln sid. 231,
lämnades redogörelse för behandlingen av på Kungl. Maj:ts prövning beroende
ärende rörande allmän jordbruksräkning och anmäldes därvid, att ärendet
remitterats till statistiska centralbyrån för avgivande i samråd med 1924
års skatteberedning av yttrande samt att det icke vore att förvänta, att det
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 18i höft. (Sr 216.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
sålunda infordrade yttrandet skulle inkomma inom sådan tid, att proposition
i ämnet kunde avlåtas till 1927 års riksdag. Sedan emellertid sagda yttrande
nyligen inkommit, tillåter jag mig återupptaga ärendet till vidare behandling.
Inledning Sedan riksdagen för vart och ett av åren 1921 och 1922 anvisat ett extra
reservationsanslag av 70,000 kronor för anordnande av en jordbruksräkning
samt statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen i skrivelse den 8 december
1924 inkommit med förslag till jordbruksstatistikens ordnande, föreslog
Kungl. Maj:t i proposition nr 125 den 13 mars 1925 riksdagen medgiva,
att för anordnande under 1925 av en allmän jordbruksräkning erforderligt
belopp av ovannämnda, för ändamålet anvisade medel måtte tagas i anspråk.
I enlighet med vad riksdagen i skrivelse den 27 maj 1925, nr 251, anmälde
vann nämnda proposition icke riksdagens bifall, men anhöll riksdagen, att
Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad som anförts i jordbruksutskottets,
av riksdagen godkända utlåtande nr 56 taga i förnyat övervägande frågan
rörande jordbruksstatistikens ordnande samt för riksdagen framlägga det
förslag, som därav kunde föranledas.
I nyssnämnda utlåtande anförde jordbruksutskottet i huvudsak följande:
Redan den omständigheten, att frågan om jordbruksstatistikens omläggning
i sin helhet ännu icke förelåge i det skick, att slutlig ståndpunkt därtill
kunde tagas, syntes utskottet ägnad att väcka allvarliga betänkligheter mot
att för det dåvarande besluta om anordnande av en allmän jordbruksräkning.
En sådan sammanhängde nämligen så nära med den allmänna jordbruksstatistiken,
att ett bifall till propositionen skulle innebära ett fastslående
från riksdagens sida dels att införskaffandet av uppgifter om arealens användning
och husdjurens antal även sedermera skulle ske genom jordbruksräkningar
och dels att komplettering av dessa uppgifter skulle äga rum på
i propositionen angivet sätt. Härtill komme, att någon närmare plan för
jordbruksräkningens utförande icke förelåge, som möjliggjorde ett bestämt
ståndpunktstagande till frågan därom.
Beträffande sättet för insamlande av de i jordbruksräkningen ingående
uppgifterna angående åkerjordens användning och antalet kreatur, i vilket
avseende det enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åligga hushållningssällskapen
att genom de efter omorganisationen inrättade nya underavdelningarna
för socknarna och, i den mån sådana funnes inrättade, motsvarande avdelningar
för härad insamla nämnda uppgifter, ville utskottet framhålla att, enligt
vad som blivit för utskottet upplyst, icke inom alla hushållningssällskap den
nya organisationen ännu hunnit genomföras på ett sätt, som möjliggjorde
realiserandet av förslaget i fråga. Icke heller framginge av den föreliggande
utredningen, om allmän uppgiftsplikt skulle vid laga ansvar åligga de enskilda
jordägarna eller om uppgifternas insamlande skulle verkställas av
hushållningssällskapens underavdelningar genom hänvändelse till jordbrukarna
inom de olika underavdelningarnas områden. Vidare hade utskottet fäst sig
vid, att hushållningssällskapen, vilka det på sätt ovan nämnts skulle åligga
en betydande skyldighet i förevarande avseende, icke hörts över det av statistiska
centralbyrån och lantbruksstyrelsen framlagda förslaget, varpå förevarande
proposition grundats. I samband därmed torde ock stå, att någon
3
Kungl. Mcij:ts proposition Nr 216.
närmare utredning beträffande de erforderliga kostnaderna icke förelåge.
Departementschefen hade ock i fråga därom uttalat, att nu icke kunde avgöras,
om hushållningssällskapen borde åläggas deltaga i kostnaderna för
uppgifternas insamlande, utan att det borde överlämnas åt Kungl. Maj:t att
träffa avgörande härvidlag. I nu angivet avseende hade i en av herr von
Sneidern m. fl. väckt motion gjorts gällande, att hushållningssällskapen
komme att nödgas att, åt vilka arbetet än anförtroddes, betala ersättning
för dess utförande. I fråga om ersättningens storlek hade statskontoret
ifrågasatt, att hushållningssällskapen borde erhålla bidrag av statsverket med
exempelvis hälften eller två tredjedelar av sällskapets kostnader för uppgifternas
insamlande, vilka kostnader beräknats till 10 öre per brukningsdel.
Utskottet ansåge sig i ärendets dåvarande skick icke kunna taga ställning till
det föreliggande förslaget. Visserligen ansåge utskottet, att de otillfredsställande
resultaten av den dittills tillämpade metoden torde helt utesluta dess fortsatta
användning, men å andra sidan kunde utskottet icke finna i propositionen
några så vägande skäl anförda för den föreslagna jordbruksräkningens
omedelbara företagande, att icke med åtgärder i sådant avseende utan nämnvärd
olägenhet torde kunna anstå ytterligare ett år.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1925 anbefalldes statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa förnyad utredning
rörande jordbruksstatistikens ordnande samt efter hushållningssällskapens
hörande inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Till åtlydnad härav utarbetades av sagda ämbetsverk ett preliminärt
förslag till jordbruksstatistikens omorganisation, vilket den 23 oktober 1925
remitterades till hushållningssällskapens förvaltningsutskott, varefter ämbetsverken,
sedan yttranden inkommit från hushållningssällskapen, i skrivelse
den 9 december 1925 gjorde framställning i ämnet.
Sagda framställning upptog två alternativa förslag. Över det ena av dessa
(alternativ II), avseende förenande av jordbruksräkningarna med de allmänna
fastighetstaxeringarna, vid vilka jämväl det för sagda räkningar erforderliga
materialet skulle insamlas, hava länsstyrelserna, kammarrätten, statskontoret
och 1924 års skatteberedning inkommit med infordrade utlåtanden.
Sedan därvid skatteberedningen ifrågasatt vissa modifikationer i nämnda
förslag och Kungl. Maj:t genom remiss den 8 februari 1926 anbefallt
statistiska centralbyrån att efter samråd med skatteberedningen inkomma
med en på huvudsaklig grundval av beredningens förslag utarbetad plan till
jordbruksstatistikens ordnande, har statistiska centralbyrån den 5 februari 1927
avgivit slutligt förslag i förevarande ärende. Med anledning av detta förslag
hava infordrade utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen den 16 och av
stuteriöverstyrelsen den 22 februari 1927, varjämte chefen för generalstaben i
skrivelse den 7 februari 1927 framställt vissa önskemål beträffande de allmänna
jordbruksräkningarna.
Det förslag till jordbruksstatistikens ordnande, som av statistiska centralbyrån
sålunda framlagts, kan i korthet sammanfattas i följande huvudpunkter:
1. För jordbruksstatistiken grundläggande uppgifter, huvudsakligen angående
ägovidden och dess fördelning, åkerarealens användning för odling
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
Insamlandet
av uppgifter
för de allmänna
jordbruksräkningarna.
Uppgifter ang.
ägoslagens
areal.
av olika växtslag samt antalet kreatur, skola insamlas genom allmänna,
vart femte år företagna jordbruksräkningar, vilka äga rum i samband med
de allmänna fastighetstaxeringarna och grunda sig på vid sagda taxeringar
avgivna deklarationer.
2. För erhållande av kännedom om de årliga förändringarna i åkerjordens
användning samt kreaturens antal insamlas för varje år genom
förmedling av hushållningssällskapens sockenavdelningar uppgifter angående
nyssnämnda förhållanden från omkring Vio av samtliga brukningsdelar.
3. I den nuvarande årliga skördestatistiken föreslås vissa mindre förändringar,
men med bibehållande i huvudsak av dess hittillsvarande anordning.
Därjämte har statistiska centralbyrån framlagt vissa beräkningar beträffande
personalbehov och kostnader för jordbruksstatistiken under förutsättning
av den av ämbetsverket föreslagna organisationens genomförande.
I det följande komma förenämnda punkter att behandlas var för sig, varvid
sammanfattande redogörelser jämväl skola lämnas angående i ämnet
avgivna utlåtanden.
1. De allmänna jordbruksräkningarna.
Vad först beträffar de för jordbruksstatistiken erforderliga uppgifterna
angående de särskilda ägoslagens areal, har statistiska centralbyrån i sin
skrivelse den 5 februari 1927 anfört bland annat följande.
I betänkande i ämnet den 30 juni 1925 hade 1923 års taxeringssakkunniga
föreslagit, att dylika uppgifter för varje jordbruksfastighet skulle avgivas i
deklarationerna till de allmänna fastighetstaxeringarna. Vidare skulle det
enligt samma förslag åligga beredningsnämndernas ordförande att å särskild
längd anteckna, bland annat, areal och taxeringsvärde av olika ägoslag samt
att, för underlättande av en jämförelse de olika kommunerna och länen
emellan i avseende på taxeringsresultatets jämnhet och likformighet, upprätta
sammandrag för varje kommun av ifrågavarande uppgifter. I anslutning
till detta förslag hade statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen
i sin skrivelse den 9 december 1925 hemställt, att jordbruksstatistiken i
den del, som avsåge ägoslagens areal, helt och hållet måtte grundas på det
vid de allmänna jordbruksräkningarna sammanförda materialet. Under
förutsättning att taxeringssakkunnigas förslag bleve i sin helhet genomfört,
skulle därigenom, såsom av ämbetsverken framhölles, jordbruksstatistiken
utan särskild kostnad från de allmänna fastighetstaxeringarna erhålla icke
endast det huvudsakliga primärmaterialet för statistiken över ägoslagens
areal utan även detta material sammanställt och bearbetat. Skulle åter förslaget
om upprättande genom beredningsnämndernas försorg av nyssnämnda
längder och sammandrag icke bliva genomfört, måste en särskild bearbetning
av de vid fastighetstaxeringarna avgivna uppgifterna göras för arealstatistiken.
Denna bearbetning hade av centralbyrån tidigare beräknats till
omkring 80,000 kronor, varvid dock bearbetningen förutsattes skola omfatta
såväl areal som taxeringsvärde. Med hänsyn till att de förhållanden, som
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
5
denna gren av statistiken hade till uppgift att belysa, endast underginge jämförelsevis
små förändringar från år till år, hade ämbetsverken ansett en
dylik särskild bearbetning för statistiskt ändamål av fastighetsdeklarationernas
arealuppgifter icke behöva verkställas oftare än vart tionde år
eller vid varannan fastighetstaxering.
Ämbetsverken både vidare framhållit, att å deklarationerna till de allmänna
fastighetstaxeringarna specificerade uppgifter om ägoslagens areal
skulle avgivas endast beträffande jordbruksfastigheter. För »annan fastighet»
behövde såväl enligt det år 1922 använda som enligt det av 1923 års
taxeringssakkunniga för framtiden föreslagna formuläret endast en summarisk
uppgift lämnas å fastighetens hela areal. Till de såsom »annan
fastighet» taxerade lägenheterna hörde emellertid icke så sällan ganska betydliga
arealer trädgård och åker, och för att icke den föreslagna arealstatistiken
på denna punkt skulle bliva ofullständig, krävdes därför att,
såvida arealen icke vore mycket obetydlig, även deklarationerna för »annan
fastighet» innehölle uppgifter angående fastigheternas areal av ifrågavarande
ägoslag. Då det icke torde kunna ifrågasättas, att genom taxeringsmyndigheternas
försorg sammandrag upprättades av de för »annan fastighet» deklarerade
arealerna, komme detta arbete under alla förhållanden att få utföras
särskilt för jordbruksstatistikens räkning.
Ämbetsverkens förslag angående arealstatistikens ordnande hade tillstyrkts
av alla de myndigheter, som särskilt yttrat sig däröver, och även 1924 års
skatteberedning hade i sitt utlåtande framhållit, att detsamma borde genomföras.
Statistiska centralbyrån hade för sin del alltjämt funnit den ifrågasatta
anordningen av arealstatistiken ur alla synpunkter förmånlig och vidhölle
därför i denna del ämbetsverkens förslag.
Ifråga om organisationen för insamlandet av övriga, för de allmänna
jordbruksräkningarna erforderliga uppgifter hava statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen i sin förutnämnda skrivelse den 9 december 1925,
såsom förut berörts, framlagt två alternativa förslag, skilda från varandra
huvudsakligen så vitt angår de lokala organ, som skulle omhänderhava materialets
insamlande. Enligt alternativ I skulle jordbruksräkningarnas lokala
genomförande påvila hushållningssällskapens underavdelningar för socknar
eller motsvarande områden, under det att alternativet II åsyftade att förena
sagda räkningar med de allmänna fastighetstaxeringarna, vid vilka jämväl
det för jordbruksräkningarna erforderliga materialet skulle insamlas.
Såsom inledningsvis berörts hade ämbetsverken, innan ifrågavarande förslag
av dem avlämnades, infordrat yttranden från hushållningssällskapens
förvaltningsutskott.
Härvid har flertalet hushållningssällskap i princip tillstyrkt anordnande
vart femte år av allmänna jordbruksräkningar, grundade på individuella,
för varje brukningsdel avgivna uppgifter. Däremot framträda i de avgivna
utlåtandena starkt divergerande uppfattningar i avseende på de för uppgifternas
insamlande lämpliga organen. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands
och Jönköpings läns, Kalmar läns norra och södra, Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus läns, Älvsborgs läns norra ävensom Örebro och Västernorr
-
Övriga uppgifter
för de
allmänna
jordbruksräkninga
ma.
Yttranden
i samband
med statistiska
centralbyråns
och
lantbruksstyrelsens
förslag
den 9/i* 1925.
6
Kanal- Maj:ts proposition År 216.
lands läns hushållningssällskap hava ställt sig i huvudsak välvilligt till
alternativet med sällskapens underavdelningar såsom lokala organ för jordbruksräkningarna.
A andra sidan har räkningarnas förenande med de allmänna
fastighetstaxeringarna förordats av Stockholms läns och stads samt
Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbotttens och Norrbottens
läns hushållningssällskap. Gotlands läns hushållningssällskap har
ansett, att kommunalnämnderna vore de lämpligaste organen. I flera yttranden
framhålles, att hushållningssällskapens nyligen genomförda organisation
så vitt angår underavdelningar icke ägde erforderlig styrka för en
uppgift av så krävande natur som deri ifrågasatta. Särskilt avstyrker Stockholms
läns och stads hushållningssällskap på det bestämdaste förslaget att
lägga uppgiftsinsamlingen på sällskapens underavdelningar, dä man kunde
befara, att i ett stort antal fall vederbörande underavdelningars styrelser
komme att avgå, om ett arbete av så stor omfattning pålades dem, och det
under sådana förhållanden skulle komma att möta stora svårigheter att få
styrelserna ersatta med nya.
Beträffande det i ämbetsverkens framställning såsom alternativ II betecknade
förslaget till de allmänna jordbruksräkningarnas organisation hava,
såsom förut omförmälts, infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelserna,
kammarrätten, statskontoret och 1924 års skatteberedning.
Av länsstyrelserna hava länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,
Kristianstads, Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län ansett sig böra
avstyrka sammankopplingen av jordbruksräkning och fastighetstaxering,
varvid av dem som huvudsakligt motiv anförts betänkligheter mot att lägga
ytterligare arbete på beredningsnämndernas ordförande, dä dessa redan förut
under den tid fastighetstaxeringen påginge vore hårt belastade med arbete,
som icke utan risk för ett gott taxeringsresultat kunde eftersiittas.
Samma alternativ tillstyrkes emellertid i huvudsak av flertalet länsstyrelser,
nämligen i Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Därvid framhålles i flera utlåtanden, att åt uppgifterna
till jordbruksräkningen lämpligen borde givas den omfattningen, att
de kunde bliva till nytta för taxeringsmyndigheterna, samt att materialet
först efter taxeringsarbetets avslutande borde överlämnas till statistiska centralbyrån
för bearbetning. Såsom en väsentlig fördel med den ifrågasatta
kombinationen av jordbruksräkning och fastighetstaxering framhålles från
flera länsstyrelsers sida den lättnad, som därigenom skulle vinnas för de
uppgiftsskyldiga. Även av de länsstyrelser, som i huvudsak tillstyrkt förslaget,
betona emellertid åtskilliga det angelägna uti, att beredningsnämndsordförandenas
arbete icke finge väsentligt ökas och att med hänsyn
härtill granskningen och kompletteringen av de för .jordbruksräkningen insamlade
uppgifterna borde utföras av hushållningssällskapens sockenavdelningar.
Kammarrätten har i sitt utlåtande över förevarande alternativ framhållit
att, i betraktande av fördelen för de skattskyldiga att få fullgöra uppgiftsskyldigheten
med avseende å såväl fastighetstaxeringen som ifrågavarande
jordbruksstatistik på en gång, kammarrätten intet hade att invända mot
förslaget ur synpunkten av dess verkningar med hiinsyn till de skattskyl
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. 7
digas uppgiftsplikt. Då kammarrätten likväl ansett sig böra avstyrka förslaget,
hade orsakerna härtill huvudsakligen varit, att den beredningsnämndernas
ordförande påvilande kontrollen å fullgörandet av uppgiftsskyldigheten
för jordbruksstatistiken särskilt i vissa distrikt skulle för dem medföra
ett icke obetydligt ökat arbete, som ej stode i samband med själva
taxeringsbestyret; att, då den nämnda arbetsökningen icke torde kunna undgå
att medföra en förhöjning av den till beredningsnämndsordförandena utgående
ersättningen, den avsedda besparingen för statsverket måste betraktas
som oviss; samt att den ifrågasatta anordningen skulle vålla splittring i
beredningsnämndsordförandenas arbete, vilket ur taxeringssynpunkt maste
anses mindre önskvärt.
Statskontoret har icke ansett sig i stånd att göra något uttalande, vilketdera
av de båda ifrågasatta alternativen vore att föredraga, men har dock
gjort vissa uttalanden i frågan. Beträffande utarrenderade fastigheter kunde
enligt statskontorets mening uppgiftsplikten ordnas så, att fastigheternas
ägare ålades att vid sina deklarationer foga av brukarna lämnade uppgifter
till jordbruksräkningen. I tidigare avgivet utlåtande hade statskontoret
framhållit, att kostnaderna för insamlingsarbetet till en del borde bestridas
av hushållningssällskapen, men ville ämbetsverket nu icke motsätta sig, att
ersättningen härför helt och hållet utginge av statsmedel. I fråga om eventuell
tjänstebrevsrätt för sockenavdelningarna erinras om den pågående
revisionen av bestämmelserna om tjänstebrevsrätt och meddelas, att statskontoret
och generalpoststyrelsen avgivit förslag i berörda hänseende och
därvid hemställt, att tjänstebrevsrätt icke vidare skulle tillkomma hushållningssällskapen,
vadan frågan om sockenavdelningarnas tjänstebrevsrätt vore
beroende av, huruvida hushållningssällskapen fortfarande komme att åtnjuta
sådan rätt. Beträffande kostnaderna för jordbruksräkningarna har slutligen
statskontoret ifrågasatt, huruvida ej med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten
av ifrågavarande utredningar dyrtidstillägg och tryckningskostnader
för desamma borde gäldas av särskilt anvisade medel och ej belasta
de å nionde huvudtiteln för berörda ändamål uppförda anslag.
1924 års skatteberedning har ansett, att en sammankoppling av deklarationsplikten
till de allmänna fastighetstaxeringarna med skyldigheten att
avlämna uppgifter för statistiskt ändamål ej torde kunna undgå att medföra
den ur beskattningsväsendets synpunkt menliga påföljden, att den inpopularitet,
varmed den senare skyldigheten vore förenad, komme att ytterligare
öka den ävenledes rådande motviljan mot avgivandet av deklarationsuppgifter.
Likaledes kunde man enligt skatteberedningens mening befara,
att en dylik sammankoppling komme att verka förryckande pa statistiken
på grund av benägenhet hos deklaranterna att redovisa mera värdefulla
ägoslag under mindre värdefulla kategorier. Insamlingen av de jordbruksstatistiska
uppgifterna i samband med avgivande av fastighetsdeklarationerna
ansåge skatteberedningen komma att medföra eu lättnad för de uppgiftsskyldiga
och en nationalekonomisk arbetsbesparing, varemot det vore mera
ovisst, huruvida anordningen också skulle innebära en besparing för det
allmänna, då full ersättning torde bliva nödvändig för det beredningsnämndsordförandena
pålagda arbetet. Enligt statistiska centralbyråns och
lantbruksstyrelsens förslag skulle de för jordbruksstatistiken avsedda uppgifterna
avgivas å särskilda blanketter, som omedelbart skulle avlämnas
till hushållningssällskapens sockenavdelningar för granskning och därför
icke kunde på något sätt tillgodogöras vid taxeringsarbetet. Under dylika
Statistiska
centralbyrån
den 6/2 1927.
8 Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.
förhållanden hade skatteberedningen ansett, att ämbetsverkens förslag kunde
genomföras, endast om beredningsnämndsordförandenas befattning med det
statistiska materialet strängt begränsades till att mottaga och till sockenavdelningarna
överlämna de i samband med deklarationerna inkomna uppgifterna.
Skatteberedningen har emellertid ansett, att värdet av ämbetsverkens
förslag skulle kunna utökas därigenom, att uppgifterna för jordbruksstatistiken,
vilka vore om ej nödvändiga så dock nyttiga för taxeringen, gjordes
tillgängliga för taxeringsmyndigheterna. I detta syfte har skatteberedningen
ifrågasatt, att de för statistiken erforderliga uppgifterna skulle intagas å
deklarationsblanketten i stället för å särskild blankett och först utnyttjas
under taxeringsarbetet samt att deklarationerna därefter skulle överlämnas
till statistiska centralbyrån för den statistiska bearbetningen. Genom en
dylik anordning skulle i första hand vinnas, dels att allmänheten sluppe
betungas med avgivande av särskilda uppgifter för ifrågavarande statistiska
ändamål, dels att en kostnadsbesparing med hänsyn till uppgiftsinsamlingen
borde kunna ernås, som skatteberedningen uppskattat till omkring
30,000 kronor för varje femårsperiod. Därjämte skulle taxeringsarbetet
tillföras ett i vissa avseenden värdefull material och slutligen den
statistiska bearbetningen ur jordbrukets synpunkt kunna nyttiggöras även
för bedömande av taxeringsresultatet.
I sitt den 5 februari 1927 avgivna utlåtande har statistiska centralbyrån
beträffande alternativet att förena jordbruksräkningarna med de allmänna
fastighetstaxeringarna och skatteberedningens nyss berörda modifikation av
sagda alternativ anfört:
Ett sammanförande av uppgifterna till fastighetstaxeringarna och till
jordbruksräkningarna skulle, vare sig det skedde på sätt statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen ifrågasatt i sitt förslag eller såsom skatteberedningen
fullföljt detsamma, otvivelaktigt för de uppgiftspliktiga innebära
den mycket påtagliga och även ur allmän synpunkt ingalunda betydelselösa
fördelen, att uppgiftsplikten för båda de angivna ändamålen finge
fullgöras på en gång och att de därigenom befriades från besväret att
lämna uppgifter av ungefär likartad beskaffenhet till två olika myndigheter.
På samma gång som det för statistiken vore en otvivelaktig fördel
att för insamlingen av uppgifterna få använda sig av en organisation av
den fasthet, som den för fastighetstaxeringarnas genomförande kunde förutsättas
komma att bliva, skulle därjämte ur allmän synpunkt en avsevärd
besparing i arbete och kostnader otvivelaktigt ernås genom insamlingsarbetets
sammanförande i huvudsak till en organisation. Statistiska centralbyrån
vore likaledes ense med skatteberedningen däruti, att ett fullständigt
sammanförande av de båda slagen av uppgifter på sätt beredningen föreslagit
skulle medföra ytterligare fördelar. Därigenom skulle nämligen
själva insamlingsproceduren förenklas och de för jordbruksstatistiken avsedda
uppgifterna komma till nytta även vid taxeringsarbetet. Statistiska
centralbyrån ville dock icke underlåta att framhålla, att de betänkligheter
gent emot ett förenande av jordbruksräkningarna med fastighetstaxeringarna,
som centralbyrån tillsamman med lantbruksstyrelsen uttalat i ämbetsverkens
skrivelse av den 9 december 1925, åtminstone till en del kvarstode
även gent emot förslaget i den av skatteberedningen modifierade
formen, och att därjämte det sistnämnda uppslaget skulle för jordbruks
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
statistiken medföra den olägenheten, att materialet icke torde kunna bliva
tillgängligt för statistisk bearbetning förrän omkring 3/4 år efter uppgifternas
avgivande. Detta komme i sin tur att medföra, att resultaten från
jordbruksräkningarna i avseende på åkerjordens användning icke kunde
användas som grundval för det löpande årets skördeberäkningar och att
därför representativa jordbruksräkningar, som centralbyrån ansett böra
utföras under de mellan de allmänna jordbruksräkningarna liggande åren,
skulle bliva nödvändiga även de år, då allmänna räkningar komme att äga
rum. De anförda olägenheterna kunde emellertid i viss mån motverkas
genom en lämplig anordning av insamlings- och kontrollarbetet på sätt i
det följande närmare angåves och syntes i övrigt icke vara av den allvarliga
beskaffenhet, att de gjorde ett sammanförande av jordbruksräkningar
och fastighetstaxeringar ur statistisk synpunkt olämpligt.
Lantbruksstyrelsen har i yttrande den 16 februari 1927 beträffande den
senast ifrågasatta organisationen av de allmänna jordbruksräkningarna anfört,
att även om det enligt styrelsens mening kunde ifrågasättas, huruvida
samtliga de lokala organisationer, på vilka räkningarnas genomförande
komme att vila, ägde de därför erforderliga förutsättningarna, styrelsen
dock icke funnit sig böra göra någon direkt invändning mot förslaget i
detta avseende, under förutsättning att avdelningarnas fribrevsrätt för postförsändelser
av detta slag vore säkerställd.
Den hittills använda metoden för insamlande av jordbruksstatistiska upp- Departements,-gifter genom av hushållningssällskapen föranstaltade lokalundersökningar, chefen.
vilken tillämpats under åren 1913—1920 men därefter tillsvidare inställts
i avvaktan på utredning angående jordbruksstatistikens omorganisation, har
visat sig behäftad med så allvarliga olägenheter och medföra så betydande
kostnader, att dess återupptagande icke synes böra ifrågasättas. Statistiska
centralbyrån och lantbruksstyrelsen hava föreslagit, att ifrågavarande uppgifter
i stället skola insamlas genom allmänna, vart femte år återkommande
jordbruksräkningar.
Vad angår den av ämbetsverken föreslagna anordningen av statistiken
över ägoslagens areal, synes mig denna innebära goda förutsättningar för
erhållande på enkelt och praktiskt sätt av i möjligaste mån tillförlitliga
uppgifter härutinnan. Därest det i proposition nr 210 framlagda förslaget
om skyldighet för beredningsnämndernas ordförande att för varje kommun,
så vitt angår jordbruksfastighet, upprätta en sammanfattande översikt över
ägoslagens areal och åsätta taxeringsvärden vinner riksdagens bifall, kommer
därjämte jordbruksstatistiken icke endast att utan särskilda åtgärder
mottaga de erforderliga uppgifterna i nämnda avseende utan därjämte att
utan mera nämnvärda kostnader erhålla detta material bearbetat och sammanställt.
Härigenom vinnes, såsom av ämbetsverken framhållits, en icke
oväsentlig’ kostnadsbesparing. Jag tillstyrker därför, att statistiken över
ägoslagens areal anordnas på sätt av dem föreslagits.
För insamlandet av övriga för jordbruksräkningen erforderliga uppgifter
De statistiska
uppgifternas
innehåll.
Statistiska
centralbyrån
den 6/2 1927.
10 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.
hava av ämbetsverken framförts två skilda alternativa förslag. Att, såsom
i ett av dessa alternativ föreslås, lägga räkningarnas genomförande på hushållningssällskapens
underavdelningar för socknar och motsvarande områden
skulle, med hänsyn till den krävande uppgift, som därvid skulle påvila
nämnda underavdelningar, samt den svaghet, som torde förefinnas i åtskilliga
hushållningssällskaps lokala organisation, med säkerhet möta betydande
svårigheter, som icke endast kunde medföra ett mindre tillfredsställande resultat
av de planerade jordbruksräkningarna utan därjämte kunde befaras
vålla hushållningssällskapen allvarliga olägenheter. Otvivelaktigt erbjuder
i jämförelse härmed räkningarnas förenande även i denna del med de allmänna
fastighetstaxeringarna vissa betydande fördelar, som jag här icke
torde behöva närmare angiva, då de utförligt diskuterats i de i det föregående
återgivna yttrandena. För min del ansluter jag mig sålunda obetingat
till sistnämnda alternativ med de av 1924 års skatteberedning däri
föreslagna modifikationerna. Detta förslag innebär i huvuddrag, att samtliga
de för jordbruksräkningarna erforderliga uppgifterna insamlas å de
allmänna fastighetsdeklarationerna, vilka först utnyttjas för taxeringsarbetet
och därefter överlämnas till statistiska centralbyrån för den statistiska bearbetningen.
Innan jag går att upptaga frågan om den lämpligaste planen för de allmänna
jordbruksräkningarnas genomförande i detalj, torde det vara lämpligt
att först angiva innehållet av de för den närmaste jordbruksräkningen
erforderliga uppgifterna. Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande den 5
februari 1927 i en särskild bilaga (här återgiven å sid. 25) närmare angivit
de uppgifter, som enligt dess uppfattning borde komma ifråga, och härutinnan
anfört följande.
Vid urvalet av uppgifter hade centralbyrån givetvis i främsta rummet
tagit hänsyn till den svenska jordbruksstatistikens eget behov men därjämte
i så stor utsträckning som möjligt till den vid Internationella lantbruksinstitutets
i Rom åttonde generalförsamling 1926 antagna planen för en
likformig jordbruksräkning i alla länder. Vad beträffade de för jordbruksräkningen
avsedda uppgifternas formella inarbetande å deklarationsformuläret,
torde det tillkomma skatteberedningen att därom framställa förslag.
De i förutnämnda bilaga sammanförda uppgifterna vore avsedda att införskaffas
endast från jordbruksfastigheter, varemot beträffande »annan
fastighet» uppgifterna torde kunna göras väsentligt mindre omfattande.
Från dessa fastigheter krävdes ifråga om redovisningen av de olika ägoslagen
uppgifter angående totalarealen samt angående arealen av trädgård
och åker. Därutöver erfordrades endast uppgifter angående antalet husdjur
enligt samma specifikation som för jordbruksfastigheter.
De uppgifter, som vid fastighetstaxeringarna skulle avgivas till ledning
för taxeringen, avsåge fastighetens areal, användning och byggnader, den
senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed jämförlig
avkastning av fastigheten, till fastigheten hörande särskilda förmåner samt,
beträffande jordbruksfastighet, kreatursbesättningen och skogen. Vid en sam
-
11
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 216.
matlagning med jordbruksräkningarna skulle enligt statistiska centralbyråns
förslag för jordbruksfastighet därutöver tillkomna uppgifter angående nyodlingar,
täckdikning, gödselvård, antalet fruktträd och åkerjordens användning,
varjämte uppgifterna angående antalet husdjur skulle bliva avsevärt
mera detaljerade. För »annan fastighet» skulle deklarationerna komma att
utökas med uppgifter angående arealen av trädgård och åker samt angående
antalet husdjur.
Beträffande de uppgifter, som av statistiska centralbyrån ansetts erforderliga
för den närmaste allmänna jordbruksräkningen, har låntbruksstyrelsen
funnit dessa betydligt mera detaljerade än de, som hittills ingått i jordbruksstatistiken
och, ehuru lantbruksstyrelsen höll före, att svårigheter
mången gång komme att möta att åstadkomma så detaljerade uppgifter med
anspråk på tillförlitlighet, ansåg sig styrelsen dock i betraktande av den
betydelse, en noggrannare kännedom om här avsedda förhållanden kunde
anses äga, icke böra påyrka någon inskränkning därutinnan, så mycket
mera som vissa uppgifter tillkommit på grund av styrelsens under hand
gjorda erinringar.
I fråga om vissa i statistiska centralbyråns förslag upptagna detaljer bär
lantbruksstyrelsen tillika ansett sig böra göra vissa erinringar:
Den föreslagna uppdelningen av fastighetens areal syntes icke kunna utgöra
underlag för beräkning av den till fastigheten hörande betesmarken. Dylik
mark komme tydligen att redovisas dels under äng, dels som icke kultiverad
hagmark och dels under övrig areal. Det syntes lantbruksstyrelsen
jämväl naturligt, att sådana betesmarker, som vore bevuxna med enbuskar
m. m., icke skulle komma att redovisas varken under äng eller såsom icke
kultiverad hagmark, därest denna intogeé såsom en underavdelning under
produktiv skogsmark. Fn ändring härutinnan funne lantbruksstyrelsen nödvändig.
I fråga om åkerjordens användning funne lantbruksstyrelsen det visserligen
önskvärt, att en uppdelning av vall och luzernvall kunde ske på föreslaget
sätt. Det syntes styrelsen dock nära nog omöjligt för uppgiftslämnarna
att vid den tid, dessa uppgifter skulle tillhandahållas, med bestämdhet
avgöra, huru en vall komme att användas, då den icke vid anläggningen
iordningställts för det ena eller andra ändamålet. Särskilt ville lantbruksstyrelsen
ifrågasätta, huruvida den föreslagna uppdelningen ifråga om luzernvall
kunde bliva praktiskt utförbar. Luzernvallen gåve flera skördar om
året, av vilka kanske den ena användes på det ena sättet och den andra på
det andra sättet.
Även ifråga om antalet husdjur syntes åtskilliga förändringar önskvärda.
Ehuru lantbruksstyrelsen icke hade att direkt behandla frågor rörande
hästaveln, funne sig styrelsen dock böra framhålla vissa synpunkter jämväl
rörande dessas behandling i statistiskt avseende. Förslaget uppdelade hästarna
bland annat i unghästar under 4 år samt i hingstar, vallacker och
ston över 4 år. Denna uppdelning torde icke sammanfalla med den allmänna
uppfattningen och ej heller, enligt vad lantbruksstyrelsen både sig
bekant, med den uppdelning, som internationellt användes ifråga om jordbruksstatistiken,
där åldersgränsen satts vid 3 år. Detta syntes lantbruks
-
Yttranden.
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 216.
styrelsen också naturligt, då hingstar användes till avel vid 3 års ålder samt
vallacker och ston vid denna ålder allmänt började användas till arbete.
Planen torde i denna del åsyfta ett tillmötesgående av vissa önskningar från
militärt håll. Från detta håll hade emellertid framförts önskningar på en
ännu mera detaljerad uppdelning av hästarna. Då dessa önskningar icke
kunnat till alla delar tillgodoses i föreliggande plan och således icke någon
verklig överblick av de för militärt behov användbara hästarna komme att
vinnas, ansåge sig lantbruksstyrelsen böra ifrågasätta, huruvida tillräckliga
skäl förelåge att till men för statistiken i övrigt avvika från den allmänna
uppfattningen om vad som menades med unghästar.
Enligt förslaget uppdelades svin i fargaltar, modersuggor, gödsvin och
grisar (under 4 månader). Denna uppdelning kunde emellertid befaras medföra,
att avelsvin, särskilt suggor, som ännu vore i tillväxt, komme att bortfalla.
Åldersgränsen för grisar borde också enligt lantbruksstyrelsens förmenande
i enlighet med den allmänna uppfattningen sättas vid 3 månader.
En uppdelning av svinen i fargaltar, modersuggor, övriga svin över 3 månader
och grisar under 3 månader syntes lantbruksstyrelsen mera motsvara
verkligheten.
I fråga om hästarnas uppdelning efter ålder har stuteriöverstyrelsen i
yttrande den 26 februari 1927 anslutit sig till lantbruksstyrelsens förutnämnda
yrkande.
Slutligen har chefen för generalstaben i skrivelse den 7 februari 1927
framställt vissa förslag beträffande redovisningen av hästarna m. m. och
därvid hemställt, dels att hästarna måtte specificeras på hingstar 4 år och
däröver, vallacker och ston 4—16 år, vallacker och ston över 16 år, unghästar
1—3 år samt föl, dels att beträffande gruppen vallacker och ston
4—16 år vissa kompletterande uppgifter måtte intagas angående deras fördelning
på till ridbruk tjänliga hästar och arbetshästar samt med ytterligare
uppdelningar bland annat efter höjd bakom sadelstället och av arbetshästarna
på lätta, medeltunga och tunga hästar.
Av bilaga till detta protokoll framgår, vilka uppgifter statistiska centralbyrån
föreslagit böra infordras vid den första allmänna jordbruksräkningen.
I förslaget hava lantbruksstyrelsen, stuteriöverstyrelsen och chefen
för generalstaben ifrågasatt vissa ändringar och tillägg. Det torde icke vara
nödvändigt eller ens lämpligt att redan nu taga definitiv ståndpunkt till de
i detta sammanhang väckta frågorna, då de icke kunna slutligt avgöras
annat än i samband med fastställandet av blanketten för den allmänna
fastiglietsdeklarationen, vilket jag förutsätter kommer att överlämnas till
Kungl. Maj:ts beslut. Särskilt är redovisningen av ägoslagens areal nära
beroende av vilka uppgifter härutinnan som erfordras för själva taxeringsarbetet.
Det torde likväl icke behöva möta svårigheter att inom ramen för
det ur taxeringssynpunkt nödvändiga tillgodose även jordbruksstatistikens,
av statistiska centralbyrån framställda önskemål, modifierade med hänsyn
till lantbruksstyrelsens berättigade ändringsförslag beträffande betesmarkens
redovisning.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
Även i övrigt synas mig vid blankettens slutliga fastställande några mindre
jämkningar böra vidtagas i statistiska centralbyråns förslag. Så torde vara
tillräckligt, att i avdelningen för åkerjordens användning vallen fördelas
på slåtter- och betesvall och att luzernvall redovisas utan någon specifikation.
Beträffande åldersgränsen mellan unghästar och vuxna hästar synas mig
de starkaste sakskälen tala för, att såsom unghästar räknas hästar vid
1—3 års ålder och att hästarna räknas såsom vuxna, så snart de fyllt
tre år. Chefens för generalstaben önskemål på denna punkt torde kunna tillgodoses
genom för varje kommun utförda beräkningar av antalet hästar i
treårsåldern, varefter en uppskattning kan ske av antalet hästar i ålder
fyra år och däröver. Vidare synes lämpligt att, för erhållande av kännedom
om antalet till krigsbruk tjänliga hästar, bland de vuxna hästarna till en särskild
grupp frånskiljas de i åldern 16 år och däröver.
Den av chefen för generalstaben påyrkade detaljerade redovisningen av
hästarna efter användningen samt efter deras höjd, vikt och ras ligger vid
sidan av de allmänna jordbruksräkningarnas egentliga uppgift och torde därjämte
komma att för många jordbrukare erbjuda vissa svårigheter. För att
emellertid tillgodose ett av de viktigaste ändamålen, som torde avses med
sagda redovisning, vill jag föreslå, att under den ifrågasatta gruppen valacker
och ston i ålder 3—15 år i formuläret införes en uppdelning av dessa
hästar i lätta, medeltunga och tunga, därvid skulle hänföras till lätta hästar
rid- och vagnshästar av nordsvensk och liknande ras, till medeltunga hästar
sådana som utgöra korsningar av ardenner eller liknande tung ras och lätta
hästar ävensom till tunga hästar sådana som äro av ardenner eller liknande
ras. En dylik uppdelning synes ej heller medföra någon större svårighet
eller omgång för uppgiftslämnarna.
Till vad lantbruksstyrelsen anfört beträffande uppdelningen av svin torde
hänsyn böra tagas vid blankettens slutliga fastställande.
I fråga om planen för de allmänna jordbruksräkningarna har statistiska
centralbyrån vidare anfört:
Uppgiftsplikten vore vid fastighetstaxeringen knuten vid fastighetens ägare
eller skattskyldiga innehavare, under det att densamma vid tidigare jordbruksstatistiska
undersökningar ansetts böra vila på fastighetens brukare,
vilken vore den, som torde äga den bästa kännedomen om de förhållanden
jordbruksräkningen avsåge. Då fastigheten vore utarrenderad, förelåge
alltså en divergens mellan de båda systemen, och en ändring i detta avseende
måste givetvis ske, så att uppgiftsplikten i båda fallen komme att
åligga samma person. Detta syftemål syntes på lämpligaste sätt kunna nås
genom den förändringen i den vid fastighetstaxeringarna stadgade uppgiftsplikten,
att beträffande fastighet, som vore utarrenderad, ägaren befriades
från skyldighet att lämna de för jordbruksräkningarna avsedda uppgifterna
och uppgiftsplikten beträffande dessa uppgifter i stället ålades fastighetens
brukare. Härifrån torde dock böra undantagas uppgifterna angående arealen
av olika ägoslag, vilka alltid torde böra lämnas av ägaren. För utarrende
-
Plan för de
allmänna
jordbruksräk.
ningarnas genomförande.
Statistiska
centralbyrån
den 6/s 1927.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
råd fastighet skulle alltså enligt detta förslag komma att avgivas dubbla
deklarationer, ehuru icke med samma innehåll.
I ett annat avseende rådde däremot redan förut full överensstämmelse
mellan fastighetstaxering och jordbruksräkning, i det att i båda fallen
särskild uppgiftsplikt förelåge beträffande varje brukningsdel. Det kunde
dock ifrågasättas, huruvida det icke vore möjligt att, för förenkling av
uppgiftsinsamlingen, undantaga en del av de såsom »annan fastighet»
taxerade lägenheterna från uppgiftsplikten ifråga om de jordbruksstatistiska
uppgifterna. Så snart kreatur funnes vid fastigheten, kunde de visserligen
icke undantagas, då uppgifterna om landets kreatursstock eljest skulle
bliva ofullständiga, men av dylika fastigheter syntes man utan större
olägenhet kunna avskilja de minsta, vilkas areal av åker och trädgård vore
mycket obetydlig. Statistiska centralbyrån ville därför föreslå, att å
deklarationerna för »annan fastighet» de för jordbruksstatistiken avsedda
uppgifterna icke skulle behöva lämnas beträffande fastigheter, som saknade
kreatur och vilkas åkerareal icke överstege 0,2 5 hektar, dock att, därest
fastighetens trädgårdsareal uppginge till mera än 500 kvadratmeter, uppgift
skulle meddelas angående trädgårdsarealens storlek.
I och med att uppgifterna för jordbruksräkningarna helt inarbetades i
deklarationsblanketten för fastighetstaxeringarna, komme självfallet insamlandet
av materialet att i första hand påvila taxeringsmyndigheterna. Enligt
den för fastighetstaxeringarna ifrågasatta organisationen skulle det på
landet åligga beredningsnämndernas ordförande att tillhandahålla deklarationsblanketter,
att på begäran lämna erforderliga upplysningar om deklarationsskyldigheten
och sättet för dess fullgörande, att samla och ordna
avlämnade deklarationer samt att granska dem och vidtaga åtgärder för
felande deklarationers införskaffande.
De nya uppgifter, som med hänsyn till jordbruksräkningarnas behov
skulle inryckas å deklarationsblanketten, vore emellertid delvis av den beskaffenhet,
att en del av de uppgiftsskyldiga torde bliva i behov av hjälp
för blankettens ordentliga ifyllande, likasom även de avgivna deklarationerna
i denna del krävde en särskild granskning, innan de kunde användas
för statistisk bearbetning. För att icke beredningsnämndernas
ordförande mer än nödigt skulle betungas med detta arbete, som onekligen
läge åtskilligt vid sidan av och skulle kunna bliva hindersamt för deras
egentliga uppgift, torde det vara nödvändigt att detsamma utfördes av
andra. För denna uppgift syntes hushållningssällskapens sockenavdelningar
vara de lämpligaste organen, med hänsyn såväl till deras sammansättning
och befattning med jordbruket i allmänhet som även till deras i de av
Kungl. Maj:t fastställda stadgarna uttryckligen angivna åliggande att lämna
biträde vid jordbruksräkningar och vid jordbruksstatistiken i övrigt.
Även infordrandet av felande deklarationer komme att medföra ökat
arbete, som man icke torde kunna bigga helt och hållet på beredningsnämndernas
ordförande. Det tillkomme dem visserligen redan förut att tillställa
uppgiftsskyldig anmaning om deklarationspliktens fullgörande samt,
vid behov, anlita länsstyrelsens biträde. Tvångsindrivning av felande
deklarationer skulle dock endast göras, där dessa prövades vara för fastigheternas
taxering erforderliga. För jordbruksräkningen vore det däremot
nödvändigt, att uppgifter avgåves av samtliga uppgiftsskyldiga. Även i
detta fall syntes det lämpligast, att hushållningssällskapens sockenavdelningar
lämnade beredningsnämndsordförandena erforderligt biträde med
införskaffande av felande deklarationer. Beträffande fastighet, från vilken
Kung}. Maj.ts proposition Nr 216.
15
sockenavdelningen trots anfordran icke kunnat erhålla deklaration, torde
avdelningen med ledning av från annat håll införskaffade upplysningar
kunna upprätta en ungefärlig uppgift.
Det föreslagna samarbetet mellan beredningsnämndernas ordförande och
hushållningssällskapens sockenavdelningar syntes lämpligen böra organiseras
på så sätt, att, sedan sockenavdelningarna redan på det förberedande stadiet
tillhandagått de avgiftspliktiga med råd och anvisningar beträffande deklarationsblankettens
ifyllande, beredningsnämndsordförandena skulle i och för
granskning hålla det inkomna materialet tillgängligt för sockenavdelningarna
och därjämte, till ledning vid infordrandet av felande deklarationer,
till samma avdelningar lämna eu förteckning över fastigheter, beträffande
vilka deklarationer saknades och icke ansetts nödvändiga för
själva taxeringsarbetet. De kompletteringar och nya deklarationer, som
genom sockenavdelningarnas åtgärder därefter skulle bringas till stånd,
torde i viss mån kunna bliva till nytta även ur taxeringssynpunkt och
borde med hänsyn härtill utföras så snart som möjligt och insändas till
vederbörande taxeringsmyndighet, innan det egentliga arbetet inom själva
beredningsnämnderna tagit sin början.
I städerna skulle inga beredningsnämnder utses, varför där uppskattningsnämndernas
ordförande komme att utföra det arbete, som på landsbygden
påvilade beredningsnämndernas ordförande.
Hushållningssällskapens organisation sträckte sig även till städerna, där
underavdelningar motsvarande sockenavdelningarna på landet skulle finnas.
Det kunde dock ifrågasättas, om dessa avdelningar i städerna vore de
lämpligaste organen för fullgörande av de på sockenavdelningarna vilande
uppgifterna, så mycket mera som det huvudsakliga arbetet där i de flesta
fall torde bliva infordrandet av felande deklarationer från ett stort antal
såsom »annan fastighet» taxerade lägenheter med ingen eller högst obetydlig
förbindelse med jordbruksnäringen. Det syntes därför lämpligare, att i
städerna vederbörande magistrater och stadsstyrelser samt i Stockholm
överståthållarämbetet trädde i stället för hushållningssällskapens sockenavdelningar
och fullgjorde de åligganden, som på landet skulle tillkomma
sagda avdelningar.
Deklarationerna till de allmänna fastighetstaxeringarna skulle av de uppgiftspliktiga
avlämnas senast den 15 september året före uppskattningsår.
Taxeringsarbetet fortginge därefter med ledning av vissa i förslaget till
taxeringsförordning fixerade tidpunkter. Senast den 15 mars skulle uppskattningsnämndernas
arbete vara avslutat och senast den 31 mars skulle
deklarationerna av uppskattningsnämndernas ordförande vara insända till
länsstyrelserna. Först sedan länsuppskattningsnämnderna avslutat sitt
arbete, eller efter den 15 juni, torde taxeringsmyndigheterna icke längre
vara i behov av deklarationerna, varför statistiska centralbyrån först efter
sistnämnda tidpunkt kunde påräkna, att materialet i dess helhet stode till
disposition för statistisk bearbetning. Då i händelse av klagomål till högre
instans taxeringsmyndigheterna kunde behöva tillgång till vissa deklarationer,
även sedan materialet ingått till statistiska centralbyrån, torde skyldighet
böra stadgas för centralbyrån att på begäran hålla materialet vederbörande
taxeringsmyndigheter tillhanda.
Så som insamlingen av uppgifterna för jordbruksräkningarna av centralbyrån
föreslagits ordnad, torde någon särskild ersättning därför åt beredningsnämndernas
ordförande icke behöva ifrågasättas. För att sockenavdelningarnas
befattning med räkningarna skulle bliva på ett tillfredsställande
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
Departements
chefen.
sätt utföre!, torde däremot någon ersättning från det allmännas sida till dem
påfordras, så mycket mera som sockenavdelningarna icke hade tjänstebrevsrätt.
Deras arbete skulle emellertid enligt det framlagda förslaget bliva
avsevärt mindre än om hela insamlingsarbetet, såsom i tidigare förslag
ifrågasatts, skulle komma att omhänderhavas av dem. Med hänsyn härtill
funne centralbyrån en ersättning av fem öre per brukningsdel vara tillräcklig.
Härigenom skulle sockenavdelningarnas ordförande erhålla gottgörelse
åtminstone för direkta utlägg till porto o. dyl. I detta fall syntes
en gradering av ersättningens storlek i olika delar av landet icke påkallad.
För bestridande av ifrågavarande ersättning ansåges böra beräknas
en summa av 25,000 kronor.
I städerna, där sockenavdelningarna skulle komma att befrias från befattningen
med räkningarna och deras uppgift i stället pålades vederbörande
magistrater eller stadsstyrelser, borde ingen ersättning utgå.
Med det nära samband, som här ifrågasatts mellan jordbruksräkningarna
och de allmänna fastighetstaxeringarna, måste givetvis nämnda räkningars
genomförande i detalj bliva på det närmaste beroende av taxeringsväsendets
organisation. Denna är ännu icke definitivt fastställd, men jag utgår i det
följande ifrån, att det i proposition nr 210 till innevarande års riksdag framlagda
förslaget till taxeringsförordning kommer att bliva, i de punkter som
äro av betydelse för jordbruksräkningarna, i huvudsak antaget.
Den plan för jordbruksräkningarnas genomförande, som av statistiska
centralbyrån framlagts, synes mig kunna i det väsentliga godkännas, även
om dess genomförande på vissa punkter torde komma att möta vissa svårigheter.
Då det icke torde vara att påräkna, att taxeringsmyndigheterna skola
infordra sådana fastighetsdeklarationer, som icke anses erforderliga för själva
taxeringsarbetet, eller granska och komplettera de avgivna deklarationerna
i avseende på de speciellt för jordbruksstatistiken avsedda uppgifterna, synes
det ofrånkomligt att anlita bistånd från annat håll. Statistiska centralbyrån
har i sådant avseende föreslagit hushållningssällskapens underavdelningar.
Enär emellertid organisationen av dessa i vissa fall icke torde bliva tillräckligt
fast för att omhänderhava ifrågavarande uppdrag, synes lämpligare
att åt hushållningssällskapen själva överlämna att pröva lämpligaste sättet
för arbetets utförande, vare sig detta, såsom oftast torde komma att ske,
anförtros åt underavdelningarna eller åt andra sällskapen underlydande
organ, särskilt vandringsrättarna. Den första uppgiften för ifrågavarande
medhjälpare skulle bliva att vid behov lämna de uppgiftsskyldiga råd och
anvisningar vid blankettens ifyllande. Vidare torde deras hjälp vara erforderlig
för granskning och komplettering av de avgivna deklarationerna samt
infordrande av felande deklarationer. I så stor utsträckning som möjligt
bör givetvis detta ske utan särskilda tvångsåtgärder. Nödvändigt torde emellertid
vara att möjlighet föreligger att kunna tillgripa dylika, enär i annat fall
uppgifternas fullständighet och därmed ändamålet med hela jordbruksräkningen
skulle kunna riskeras. Där hushållningssällskapens organ icke lyckats
på frivillighetens väg erhålla erforderliga uppgifter, torde därför rätt böra
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 216.
17
medgivas vederbörande sällskap att anmäla förhållandet hos länsstyrelsen,
som skulle äga att ålägga försumlig uppgiftsgivare att vid äventyr av vite
fullgöra sin uppgiftsskyldighet.
För det arbete, som enligt den här ifrågasatta planen för jordbruksräkningarnas
genomförande skulle komma att påvila hushållningssällskapen
och deras organ, synas de böra tillerkännas någon ersättning. För ändamålet
synes ett anslag å det av statistiska centralbyrån beräknade beloppet av 25,000
kronor tillfyllest. Detta anslag torde, med ledning i främsta rummet av antalet
brukningsdelar, böra av Kungl. Maj:t fördelas mellan hushållningssällskapen,
med rätt för dessa att disponera medlen på sätt de efter föreliggande
förhållanden finna lämpligt.
2. Representativa undersökningar.
I sin förutnämnda skrivelse den 9 december 1925 hava statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen föreslagit att, för erhållande av kännedom om
förändringarna i åkerjordens användning samt i kreaturens antal under de
mellan de allmänna jordbruksräkningarna liggande åren, representativa
undersökningar borde utföras, vid vilka uppgifter angående ovannämnda
förhållanden skulle införskaffas från omkring 10 procent av samtliga brukningsdelar.
Med utgångspunkt från de sålunda erhållna uppgifterna kunde
därefter för de år, då allmänna jordbruksräkningar icke ägde rum, erforderliga
beräkningar utföras angående åkerjordens användning och husdjurens
antal.
I hushållningssällskapens förvaltningsutskotts yttranden över nämnda förslag
hava invändningar på denna punkt framförts endast av tre hushållningssällskap.
Kalmar läns norra och södra hushållningssällskap anse sig
icke kunna tillstyrka de ifrågavarande representativa räkningarna, enär
några tillförlitliga beräkningar ej kunde utföras på grundval av genom
nämnda tillvägagångssätt erhållna uppgifter, och Värmlands läns hushållningssällskap
anser dem icke erforderliga.
Därjämte hava Jämtlands och Kronobergs läns hushållningssällskap påyrkat,
att ersättning måtte utgå för insamlandet av uppgifter även till de
representativa undersökningarna.
Statistiska centralbyrån har i fråga om de representativa undersökningarna
anfört, att i statistiska centralbyråns och lantbruksstyrelsens förenämnda
förslag ingen annan förändring torde vara påkallad, än att dylika representativa
undersökningar borde utföras även de år, då allmänna jordbruksräkningar
äga rum. Med den organisation, som av centralbyrån föreslagits
för nämnda räkningar, komme nämligen materialet från de allmänna jordbruksräkningarna
icke att bliva tillgängligt för statistisk bearbetning inom
sådan tid, att resultatet i avseende på åkerjordens användning kunde användas
som grundval för det löpande årets skördeberäkningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 18''i häft. i.Vr 216.) ‘2
Statistiska
centralbyrån
och lantbruksstyrelsen
deri
9/it 1925.
Yttranden av
hushållningssällskapens
förvaltningsutskott.
Statistiska
centralbyrån
den */* 1927.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
Statistiska centralbyrån har ansett, att de representativa räkningarna böra
utföras på följande sätt. Uppgiftsplikt torde icke behöva stadgas, då det
icke borde möta svårigheter att på frivillighetens väg från varje socken
erhålla erforderliga uppgifter från 710 av alla brukningsdelar. Som lokala
organ för undersökningarnas genomförande torde hushållningssällskapens
sockenavdelningar vara de lämpligaste, och det arbete, som därvid skulle
komma att påvila dem, vore att införskaffa nämnda uppgifter samt att
underkasta materialet en första granskning och därefter insända detsamma
till centralbyrån.
Någon ersättning till sockenavdelningarna för de representativa räkningarna
har centralbyrån icke ansett behöva ifrågakomma, då deras arbete för
dessa undersökningar skulle bliva jämförelsevis obetydligt och ersättningen
i de allra flesta kommuner komme att uppgå till mycket ringa belopp.
För städerna torde några representativa räkningar icke behöva utföras.
Beträffande tidpunkten för de representativa räkningarna har föreslagits,
att densamma fastställes till den 15 juli.
laiHbrukssty- Lantbruksstyrelsen anför i yttrande den 16 februari 1927 bland annat
reisen. följande.
Sedan de nya grunderna för hushållningssällskapens verksamhet numera
tillämpats under en tid av tre år, hade lantbruksstyrelsen under hand erfarit,
att åtminstone i vissa fall stora svårigheter mött att på lämpligt sätt organisera
sockenavdelningarna och för dem finna lämpliga ledare. Det förefölle
lantbruksstyrelsen uppenbart, att svårigheten att få ledare för dessa underavdelningar
måste bliva än större, därest med denna ledning komme att
vara förenad ett årligen återkommande arbete av den omfattning, varom
här vore fråga, helst som arbetet ifråga icke vore förenat med någon ersättning.
Det syntes under sådana förhållanden kunna befaras, att organisationen
kunde komma att, åtminstone i vissa fall, brista på denna punkt.
Då den representativa, årliga undersökningen vore av synnerligen stor betydelse
för hela jordbruksstatistiken, ville lantbruksstyrelsen därför ifrågasätta,
huruvida det icke borde stå hushållningssällskapen fritt att för införskaffandet
av de för dessa undersökningar erforderliga uppgifterna antingen
anlita sockenavdelningarna eller använda annan lämplig befunnen metod.
Lantbruksstyrelsen åsyftade härvid den möjligheten, att sällskapen kunde
genom vandringsrättare eller andra underlydande införskaffa ifrågavarande
uppgifter inom området i dess helhet eller del därav.
Departements- Enligt nu gällande reglemente för jordbruksstatistiken äger statistiska
CflCTCTl»
centralbyrån, för så vitt och i den omfattning ämbetsverket efter samråd
med hushållningssällskapen så finner erforderligt, genom hushållningssällskapens
sockenombud införskaffa summariska uppgifter för varje socken
angående den odlade jordens användning under det löpande året. Av statistiska
centralbyrån och lantbruksstyrelsen har emellertid framhållits, att
ifrågavarande uppgifter vore för sockenombuden svåra att meddela och (lär
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
jämte gåve ett mindre tillfredsställande resultat. I anledning härav hava
ämbetsverken föreslagit metodens utbytande mot representativa undersökningar.
Det måste otvivelaktigt vara av vikt att få de årliga uppgifterna
angående åkerjordens användning förbättrade och att kunna följa de inträffade
förändringarna i kreatursstammens storlek. Beträffande genomförbarbeten
av ämbetsverkens förslag kan jag dock icke underlåta att ställa mig tveksam
till möjligheten att på frivillighetens väg, utan åläggande av uppgiftsplikt
eller vidtagande av andra mera effektiva åtgärder, erhålla uppgifter
från ett så betydande antal jordbrukare. Det synes mig, att uppgiftsinsamlingen
skulle särskilt i de vidsträckta socknarna i de nordliga delarna av
landet komma att för hushållningssällskapens underavdelningar medföra
åtskilliga svårigheter. Jag delar därför lantbruksstyrelsens i. dess yttrande
uttalade farhågor, att uppgiften icke alltid kommer att kunna fullgöras
av sockenavdelningarna med deras i åtskilliga fall svaga organisation, samt
ansluter mig närmast till styrelsens förslag, att det bör stå hushållningssällskapen
fritt att för införskaffande av ifrågavarande uppgifter anlita
antingen sockenavdelningarna eller ock sina vandringsrättare eller andra
underlydande organ. Jag finner dock hela denna fråga alltför oviss, för
att jag för närvarande skall kunna taga definitiv ståndpunkt till densamma,
och anser därför, att den bör bliva föremål för ytterligare utredning
och att under tiden uppgifter angående den odlade jordens användning
utan större olägenhet må kunna inhämtas enligt den hittills använda metoden.
3. Den årliga skördestatistiken.
I fråga om den årliga skördestatistiken hava statistiska centralbyrån och
lantbruksstyrelsen i skrivelsen den 9 december 1925 anfört följande.
De hushållningssällskapens underavdelningar, som från och med år 1925
skulle inrättas inom samtliga socknar, hade bland annat till uppgift att
lämna biträde icke endast vid jordbruksräkningar utan även vid insamlande
av uppgifter i övrigt för jordbruksstatistiken och borde därför utan vidare
övertaga det åliggande, som enligt reglementet för jordbruksstatistiken tillkomme
hushållningssällskapens sockenombud att varje år lämna uppgifter
om skörden och arbetsprisen för jordbruksarbetare. Sockenombudens andra
åliggande att, om så påfordrades, lämna uppgifter rörande arealens användning,
behövde icke vidare ifrågakomma, därest, såsom ämbetsverken föreslagit,
för åren mellan jordbruksräkningarna uppskattningar av arealens
användning komme att utföras med tillhjälp av representativa undersökningar.
I de nya grunderna för hushållningssällskapens organisation vore även
medgivet, att för härad, tingslag eller liknande område finge inrättas högre
underavdelningar med samma åligganden beträffande jordbruksstatistiken
som de förut nämnda sockenavdelningarna. I den mån dylika häradsavdelningar
komme till stånd, borde de, om hushållningssällskapen funne det
lämpligt, träda i stället för de nuvarande häradsombuden.
Statistiska
centralbyrån
och lantbruksstyrelsen
deri
*J is 1925.
20
Yttrande av
bnehållningssällekapen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
På grundval av uppgifterna om den för varje växtslag använda arealen
verkställdes för närvarande beräkningen av skördens totalkvantitet med ledning
av de uppgifter om hektarskördens storlek, som till statistiska centralbyrån
ingaves från hushållningssällskapens ortsombud. I det härvid använda
rapportsystemet torde enligt ämbetsverkens nppfattning vissa jämkningar
böra vidtagas.
Uppgifter om skörden lämnades dels av hushållningssällskapens liäradsombud
före mitten av november månad, dels av sällskapens soekenombud
före utgången av februari månad nästföljande år. Avsikten härmed vore,
att statistiska centralbyrån på ett jämförelsevis tidigt stadium skulle från
ett mindre antal uppgiftslämnare erhålla mera approximativa uppgifter
såsom grundval för en preliminär beräkning av skörden, under det att
säkrare uppgifter senare skulle lamnas av de talrikare sockenombuden, sedan
tröskningen i huvudsak fullbordats. I verkligheten hade dock de tidigare
uppgifterna fått den största användningen, smedan den definitiva beräkningen
fullbordats först långt efter skördeårets utgång, då det praktiska
behovet av siffrorna redan upphört. Tidpunkten för de definitiva skördeuppgifternas
avgivande syntes emellertid utan större olägenhet kunna flyttas
till den 15 januari, då i allmänhet tröskningarna torde hava fortskridit så
långt, att jordbrukarna ägde en jämförelsevis säker kännedom om skörden
per hektar.
Behovet av en första skördeberäkning gjorde sig gällande redan omedelbart
efter skördens bärgning, och för att så långt möjligt tillgodose detta
behov hade statistiska centralbyrån de senare åren gjort en uppskattning
av skörden redan i samband med skörderapporten för september månad.
Härigenom hade vunnits en åtminstone ungefärlig kännedom om skördeutfallet
över två månader innan den s. k. preliminära skördeberäkningen
fullbordats.
För skörderapporten för september infordrades direkta uppgifter om skörden
per hektar endast beträffande höstsäden. Även beträffande hö från
odlad jord och naturlig äng samt höstsädeslialm borde dock dylika uppgifter
\ id samma tidpunkt kunna lämnas, medan det däremot för övriga växtslag
ännu torde vara för tidigt. En månad senare borde däremot uppgifter om
skörden per hektar kunna lämnas även beträffande vårsäden och möjligen
rotfrukterna, och det kunde med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida icke
i samband med en ny skörderapport för oktober månad uppgifter om skörden
per hektar borde införskaffas beträffande vårsäd (såväl kärna som halm)
och rotfrukter. Härigenom skulle häradsombudens i mitten av november
avgivna preliminära skördeuppgifter bliva överflödiga och statistiska centralbyråns
årliga berättelse om årsväxten kunna indragas.
Het skulle otvivelaktigt vara av intresse att före vinterns inbrott äga kännedom
om den nysådda höstsädens utveckling, och uppgifter härom, avgivna
med användning av det i årsväxt- och skörderapporterna tillämpade siffersystemet,
torde utan svårighet kunna infordras i den föreslagna, nya skörderapporten
för oktober.
Emot ämbetsverkens förslag under dessa punkter hava flertalet hushållningssällskap
intet att erinra. Endast Södermanlands läns hushållningssällskap
finner tidpunkterna för avgivande av uppgifter om skörden per
hektar av höstsäd och vårsäd i september respektive oktober alltför tidigt satta.
Kristianstads läns hushållningssällskap anser, att ett överflyttande av härads
-
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.
21
ombudens åligganden till häradsavdelningarna näppeligen torde medföra
säkrare uppgifter utan snarare tvärtom, och att därför i denna del sällskapen
borde äga rätt att ordna uppgifternas insamlande på mest betryggande
sätt. Värmlands läns hushållningssällskap ifrågasätter, att de avgivna
skördeuppgifterna borde granskas av vederbörande konsulenter.
Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande den 5 februari 1927 oförändrat
vidhållit förenämnda av centralbyrån gemensamt med lantbruksstyrelsen
avgivna förslag beträffande den årliga skördestatistiken.
Jag finner de av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen framlagda
förslagen om vissa jämkningar i den årliga skördestatistiken lämpliga
och ansluter mig därför på denna punkt till ämbetsverkens hemställan.
4. Personalbehov och kostnadsberäkningar.
Under förutsättning av att jordbruksstatistiken organiseras i enlighet med
det av statistiska centralbyrån framlagda förslaget, har centralbyrån beräknat
behovet av arbetskraft samt kostnaderna för ifrågavarande gren av
statistiken på följande sätt:
Med utarbetande av den årliga jordbruksstatistiken vore för närvarande
sysselsatta en byråchef under halva året, en aktuarie likaledes under halva
året samt en kansliskrivare, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde under
hela året och ett kontorsbiträde under halva året. Denna personal skulle
för framtiden kunna minskas med YJirsbiträde, därest centralbyråns förslag
om representativa räkningar genomfördes och den nu utförda bearbetningen
av sockenuppgifter om åkerjordens användning därigenom bleve
överflödig. Efter denna reducering uppginge årsavlöningen till ovannämnda
personal till 19,200 kronor, och beräknades härå dyrtidstillägg efter 17 procent,
skulle personalkostnaderna för den årliga jordbruksstatistiken uppgå
till 22,400 kronor.
Tryckningskostnaderna för de för närvarande utkommande jordbruksstatistiska
publikationerna uppginge till omkring 5,000 kronor och för frågeformulär
till 900 kronor. Om förslaget att indraga den preliminära årsväxtberättelsen
och ersätta densamma med en skörderapport för oktober
månad bifölles, komme förstnämnda utgiftspost att minskas med omkring
1,000 kronor.
Kostnaderna för den årliga jordbruksstatistiken uppginge alltså enligt
ovanstående till (22,400 -j- 4,000 -f~ 900 —) 27,300 kronor. För ifrågavarande
utgifters bestridande funnes redan medel beräknade å riksstaten, vadan något
nytt anslag för ändamålet icke krävdes.
Av de ovan föreslagna specialundersökningarna skulle statistiken över
ägoslagens areal, därest det av 1923 års taxeringssakkunniga framlagda
förslaget bleve genomfört, icke komma att draga några nämnvärda kostnader.
För de vart femte år utförda jordbruksräkningarna skulle ersättningen
till hushållningssällskapens sockenavdelningar enligt det ovan framlagda
förslaget komma att uppgå till omkring 25,000 kronor. För bearbetningen
Statistiska
centralbyrån
den 6/* 1927.
Departements
chefen.
Statistiska
centralbyrån
den 6/» 1927.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
av materialet hade centralbyrån efter verkställda beräkningar funnit, att
efter all sannolikhet en besparing i kostnaderna kunde vinnas genom användande
av elektriska räkne- och sorteringsmaskiner, varför centralbyrån
i den följande beräkningen utgått ifrån, att denna metod i så stor utsträckning
som möjligt skulle komma till användning. Därvid kunde beräknas,
att arbetet komme att kräva, förutom en ledare, en tekniskt kunnig amanuens
under den tid av omkring 8 månader, som de elektriska räknemaskinerna
behövde vara i bruk, samt omkring 27 kvinnliga årsbiträden. Ledningen
av arbetet komme i så stor utsträckning som möjligt att utövas av
byråchefen å den jordbruksstatistiska byrån. Då likväl denne icke helt och
hållet kunde avvaras från sina ordinarie arbetsuppgifter och omöjligheten
att inrymma jordbruksräkningens personal inom ämbetsverkets lokaler ytterligare
försvårade en gemensam ledning, komme det att bliva nödvändigt
att anställa en kvalificerad arbetsledare. Med hänsyn härtill ansåge sig
centralbyrån böra hemställa om bemyndigande att giva arbetsledaren förste
aktuaries ställning. Skulle det emellertid visa sig möjligt att för jordbruksräkningen
erhålla lokal i omedelbar närhet av statistiska centralbyrån,
eller den förutnämnde byråchefen av andra skäl komme att kunna utöva en
mera direkt ledning av arbetet, kunde det möjligen vara tillräckligt, att åt
arbetsledaren gåves aktuaries ställning.
Kostnaderna för den för en allmän jordbruksräkning erforderliga personalen
kunde i anslutning till ovanstående beräknas på följande sätt. För
en ledare (förslagsvis beräknat enligt löneklass 23) avlöning under 12 månader
7,212 kronor, för ett tekniskt biträde (förslagsvis enligt löneklass 16)
under 8 månader 3,064 kronor samt för 27 extra skrivbiträden (löneklass
c) under 12 månader 49,572 kronor, eller tillsamman 59,800 kronor. Beräknades
härå dyrtidstillägg efter 17 procent, skulle personalkostnaderna
uppgå till inalles omkring 70,000 kronor. Härtill komme kostnader för
hyra av elektriska räknemaskiner samt anskaffning av räknekort omkring
12,000 kronor, tryckning av blanketter och redogörelsen för räkningens
resultat 10,000 kronor samt ovannämnda kostnader för materialets insamling
25,000 kronor. Någon särskild, kostnad för lokalhyra hade icke upptagits,
då centralbyrån förutsatte, att erforderligt utrymme för utredningen
kostnadsfritt kunde erhållas i av statsverket disponerad lokal eller att eventuella
utgifter för hyra liksom för allmänna expenskostnader skulle få bestridas
av sjunde huvudtitelns anslag för expenser, skrivmaterialier etc.
Enligt förestående beräkning skulle totalkostnaderna för en jordbruksräkning
uppgå till omkring 117,000 kronor, vilka fördelade på fem år motsvarade
en årskostnad av i runt tal 23,400 kronor.
De föreslagna, årligen återkommande representativa jordbruksräkningarna
beräknades draga en arbetskostnad, inklusive dyrtidstillägg, av omkring
9,500 kronor samt tryckningskostnader för blanketter m. m. av 1,000 kronor,
eller tillsamman 10,500 kronor.
I enlighet med ovanstående beräkningar kunde kostnaderna för jordbruksstatistiken
efter ämbetsverkets här framlagda förslag sammanfattas på följande
sätt:
I. Den årliga statistiken.
Avlöningar (inklusive dyrtidstillägg)
Tryckningskostnader..............................
Totalkostnad Kostnad per år
kronor kronor
............................ — 22,400
............................_ —__4,900
Summa kronor — 27,300.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
23
Totalkostnad Kostnad per år
kronor kronor
II. Jordbruksräkning.
Insamlingskostnader......................
Avlöningar (inkl. dyrtidstillägg)
Maskiner och räknekort...............
Tryckningskostnader......................
25.000 5,000
70.000 14,000
12.000 2,400
10.000 2,000
Summa kronor 117,000 23,400.
III. Representativ räkning.
Avlöningar (inkl. dyrtidstillägg)
Tryckningskostnader ...................
9,500
1,000
10,500.
Summa kronor
Summa för hela jordbruksstatistiken kronor 61,200.
Av de beräknade kostnaderna för en allmän jordbruksräkning torde dyrtidstillägget,
10,200 kronor och tryckningskostnaderna, 10,000 kronor, böra,
i likhet med vad som skett ifråga om valstatistiken och 1920 års folkräkning,
utgå av de för respektive ändamål å vederbörande huvudtitel beviljade särskilda
anslagen. Statistiska centralbyrån kunde för sin del icke biträda
statskontorets mening (statskontorets yttrande se sid. 7), att ifrågavarande
utgifter borde gäldas av särskilt anvisade medel och ej belasta de å nionde
huvudtiteln för berörda ändamål uppförda anslag, då, enligt centralbyråns
uppfattning, ifrågavarande jordbruksräkningar i likhet med valstatistiken
och folkräkningarna, ehuru icke årligen återkommande, likväl vore att anse
som ett led i statistiska centralbyråns ordinarie arbetsuppgifter.
Efter frånräknande av förutnämnda dyrtidstillägg och tryckningskostnader
återstode för den första jordbruksräkningens genomförande en kostnad av
96,800 kronor. Då av riksdagen för vart och ett av åren 1921 och 1922 för
anordnande av en allmän jordbruksräkning anvisats ett extra reservationsanslag
av 70,000 kronor, funnes, såsom även statskontoret framhölle, ett belopp av
140,000 kronor tillgängligt för den ifrågasatta jordbruksräkningen, vadan
några ytterligare medel icke behövde för ändamålet anvisas.
Då det vore angeläget, att den statistiska bearbetningen av materialet från
nämnda räkning toge sin början så fort som möjligt, och det icke torde vara
uteslutet, att centralbyrån kunde under hand från vederbörande länsstyrelser
erhålla en del av de vid fastighetstaxeringen avgivna deklarationerna redan
under första hälften av år 1928, vore det önskvärt, att en del av ovannämnda
medel ställdes till centralbyråns disposition redan för budgetåret
1927—1928, under det att den väsentliga delen av kostnaderna komme att
belöpa på budgetåret 1928—1929. Huru stort belopp, som kunde komma att
erfordras för 1927—1928 vore emellertid icke möjligt att angiva.
Statistiska centralbyrån utginge ifrån att, därest medgivande att få disponera
förenämnda, tidigare reserverade medel för ifrågavarande jordbruksräkning
av riksdagen utverkades, hinder icke skulle möta att taga erforderligt
belopp i anspråk under budgetåret 1927—1928.
De representativa årliga jordbruksräkningarna komme, under förutsättning
att den första allmänna jordbruksräkningen komme till stånd år 1927, att
taga sin början år 1928, vadan något anslag för ändamålet icke vore erforderligt
å riksstaten för budgetåret 1927—1928.
Departements
chefen.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
Gent emot statistiska centralbyråns uppskattning av kostnaderna för en
allmän jordbruksräkning har jag intet att erinra. Även jag är av
den mening, att utgifterna för dyrtidstillägg och tryckning höra bestridas
av de för respektive ändamål å sjunde huvudtiteln beviljade särskilda anslag.
Avdragas nämnda utgifter (10,200 + 10,000 =) 20,200 kronor från kostnaderna
för jordbruksräkningen, 117,000 kronor, återstår därefter ett belopp av 96,800
kronor att bestridas av de av riksdagen för åren 1921 och 1922 för anordnande
av en allmän jordbruksräkning beviljade extra reservationsanslagen å
sammanlagt 140,000 kronor.
Av mig föreslagna förändringar i jordbruksstatistikens organisation påkalla
inga särskilda anslag å riksstaten.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att för anordnande under år 1927, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad ovan av mig föreslagits, av en allmän jordbruksräkning må tagas i
anspråk erforderligt belopp av de av riksdagen å extra stat för ett vart av
åren 1921 och 1922 för anordnande av en sådan räkning anvisade medlen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Vid protokollet:
Hugo Nordlander.
w tc
Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.
25
Bilaga.
Av statistiska centralbyrån uppgjort förslag å uppgifter för 1927 års
jordbruksräkning.
1.
2.
2 a.
3.
3. ''a.
4.
5.
5 a.
6.
7.
8.
B.
C.
1.
1.
2.
1.
2.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
A. Fastighetens hela areal
(utom vatten):
Åker .................................
Trädgård *...........................
därav köksväxtodlingar • • ha
Ängsmark ...........................
därav slåtteräng............ ha
Kultiverad betesmark............
Produktiv skogsmark............
därav icke kultiverad hagmark
........................ ha
övrig areal ........................
Summa areal ...................
därav odlingsmark............
Hektar
Nyodlingar fr. o. m. år 1922
Av åkerjorden äro täckdikade:
Med rör..............................
Med sten ..........................
Med annat material ............
D. Gödselvård:
Ja el. nej
Finnes gödselstad med ogenomtränglig
botten:
a) av cement? ...............
b) av annat material?......
Finnes cementerad urinbrunn?
E- Fruktträd:
Äppelträd ......................
Päronträd .......................
F. Åkerjordens användning
sommaren 1927:
Höstvete.........................
Höstråg ..........................
Värvete ........................
Vårråg ..........................
Korn .............................
Havre............................
Blandsäd .......................
Ärter ............................
Bönor.............................
Antal
Hektar
| Hektar
10. Vicker .............................
11. Potatis .............................
12. Sockerbetor ........................
13. Foderrotfrukter ..................
14. Grönfoder av säd o. baljväxter
15. Vall till höskörd..................
16. Vall till fröskörd.................
17. Vall till bete och grönfoder.
18. Lucernvall till höskörd.........
19. Lucernvall till bete o. grönfoder
20. Lin ..................... , ............
21. Fröodling ........................
22. Trädgårdsväxter (på åkern) ...
23. Andra växtslag ....................
24. Helträda ........................
25. Obrukad åkerjord ...............
26. Summa åker.......................
G. Antalet husdjur vid tiden för
uppgifternas avlämnande:
Antal
1. Hingstar, 4 år och däröver ...
2. Valackar o. ston, 4 år o. däröver
3. Unghästar, 1—4 år...............
4. Föl ....................................
5. Oxar, 2 år och däröver........
6. Tjurar, 2 år och däröver ......
7. Kor (och kvigor, som kalvat)
8. Ungtjurar och stutar, 1—2 år
9. Kvigor, som ej kalvat .........
10. Kalvar (under 1 år) ............
11. Baggar ...........................
12. Tackor .............................
13. Lamm (under 1 år) ..............
14. Getter ................................
15. Killingar (under 1 år) .........
16. Fargaltar ...........................
17. Modersuggor.......................
18. Gödsvin.............................
19. Grisar (under 4 mån.) .........
20. Höns .................................
21. Kycklingar (födda under året)
22. Kalkoner (även ungar) .........
23. Gäss (även ungar) ...............
24. Ankor (även ungar)...............
25. Bisamhällen ........................
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 18''t höft. (Nr 210.)
3