Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

59

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om skogsvårdsavgift; given Stockholms slott den 4 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om skogsvårdsavgift.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212i

Förslag

till

förordning om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

För avverkat virke, som enligt gällande bestämmelser taxeras till skogsaecis,
skall erläggas skogsvårdsavgift med en och fem tiondels procent av
virkets taxerade rotvärde. ; (

Genom denna avgift inflytande medel skola fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna
i riket eller överlämnas till domänstyrelsen efter ty här nedan
sägs.

2 §.

Skogsvårdsavgift skall erläggas av den, som enligt lagen om skogsaccis
är skyldig att för det avverkade virket utgöra dylik accis.

3 $.

Vad i 13 § lagen om skogsaccis stadgats om ansvarighet för skogsaccis,
som påförts avliden person eller i vissa fall oskift dödsbo efter honom, skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om skogsvårdsavgift.

4 §.

Skogsvårdsavgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang med
kronoutskylderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskriver.

5 §.

Av de genom skogsvårdsavgiften inom varje landstingsområde inflytande
medel skola, där ej fråga är om medel, varom i andra eller tredje stycket
förmäles, nittio procent tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet
och tio procent redovisas till statskontoret för att av Kungl. Maj:t
i mån av förefallande behov fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i riket.

De medel, som genom skogsvårdsavgiften inflyta inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker samt Sårna och Idre socknar av Kopparbergs
län eller från sådana utom lappmarkerna och nämnda socknar belägna skogar,
som äro underkastade bestämmelserna i lagen om vård av vissa skogar inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, skola
överlämnas till domänstyrelsen. Av sagda medel skall ersättning gäldas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Öl

till domänfonden för utsyning och stämpling, som enligt berörda lag samt
lagen angående husbehovsskogar inom vissa områden verkställts av skogsstatstjänsteman,
så ock för besiktning och undersökning, som enligt samma
lagar på ansökan av enskild och på statsverkets bekostnad förrättats av
sådan tjänsteman. Denna ersättning skall utgå enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Maj:t. Återstoden av berörda medel skall av domänstyrelsen
förvaltas såsom en särskild fond, benämnd lappmarkernas med flera
områden skogsvårdsfond, samt enligt styrelsens beprövande användas för
främjande av skogsvårdsåtgärder å de under nyssnämnda lagar lydande
skogar.

Medel, som genom skogsvårdsavgiften inflyta från skyddsskogarna, skola
likaledes överlämnas till domänstyrelsen att av styrelsen förvaltas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928 samt gälla till
den 1 januari 1931.

Genom denna förordning uppbäves förordningen den 11 oktober 1912
(nr 275) om skogsvårdsavgift, dock att sistnämnda förordning fortfarande
skall tillämpas i fråga om utgörande av skogsvårdsavgift för virke, som,
eftertaxeras enligt lagen den 11 oktober 1912 (nr 274) om skogsaccis och
om virkestaxering.

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Ändringar
med anledning
av förslag till
ny lag om
skogsaccis.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden
Thyrén, Bibbing, Meubling, Gärde, Pettersson, Hellström, Bosén,
Hamrin, Almkvist, Lyeerg.

Departementschefen statsrådet Hellström anför:

Genom särskilda propositioner nr 43, 44 och 105 hava för innevarande
års riksdag framlagts förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, till lag om
ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1)
angående husbehovsskogar inom vissa områden samt till lag om skogsaccis.
I samband med genomförandet av dessa lagförslag torde, på sätt i motiveringarna
till sagda propositioner framhållits, vissa ändringar höra vidtagas
i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift. Därjämte
äro, såsom jag förut i dag erinrat i motiveringen till propositionen
nr 211 angående anslag till skogsvårdens befrämjande för nästkommande
budgetår, ytterligare vissa ändringar i nyssnämnda förordning påkallade i
ändamål att bereda ökade inkomster åt skogsvårdsstyrelserna samt att vinna
tydligare avfattning av förordningens 4 §.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla frågan om dessa ändringar,
och torde jag därvid först få ingå på dem, som stå i samband med förslaget
till lag om skogsaccis.

Enligt 1 § i förordningen om skogsvårdsavgift skall dylik avgift erläggas
för avverkat virke, som taxeras jämlikt lagen den 11 oktober 1912 (nr 274)
om skogsaccis och om virkestaxering, och skall denna avgift utgå med 1.3
procent av virkets taxerade värde. Skyldighet att utgöra avgiften åvilar
enligt 2 § i förordningen samma person, som jämlikt berörda lag har att
erlägga skogsaccis för virket.

I lagen om skogsaccis och om virkestaxering stadgas, att skogsaccis skall
utgå för avverkat virke i visst förhållande till virkets taxerade värde. Taxeringen
har enligt lagen till ändamål att genom uppskattning fastställa virkets
skogsvärde eller det värde å rot virket efter ortens pris ägt, då det
avverkades. Enligt 5 § a) har taxeringen till föremål virke, som avverkats

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

under nästföregående år. Från denna regel stadgas dock det undantag, att
virke, som använts för egendomens eller därmed sambrukad fastighets behov
av byggnads-, slöjd- eller stängselvirke samt bränsle, ej är föremål för
taxering, ej heller sådant virke, som använts för fullgörande av egendomen
enligt lag eller eljest åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet eller
som från allmän skog på grund av särskild föreskrift utlämnats avgiftsfritt.
Virke, som upplagts för nu angivet ändamål, är ej heller föremål
för taxering, dock att, därest virket sedermera avyttras annorledes än i
samband med fastigheten eller eljest av ägaren användes för annat ändamål
än nyss sagts, det enligt 5 § b) av lagen skall bliva föremål för taxering.
Vidare gäller den inskränkning i berörda regel, att, därest vid uppskattning
för taxering befinnes, att skogsvärdet sammanlagt icke uppgår till 150 kronor,
det ej skall upptagas till taxering.

Skyldighet att erlägga skogsaccis åvilar beträffande virke, som taxerats
enligt 5 § a), avverkaren och beträffande virke, som avses i 5 § b), den
som med virket så förfarit, att enligt sagda lagrum accisplikt inträtt för
virket. Beträffande vad med avverkare förstås innehåller lagen vissa närmare
föreskrifter.

I nu angivna bestämmelser åsyftar förenämnda förslag till lag om skogsaccis
att genomföra vissa ändringar. Enligt detta förslag skall sålunda
skogsaccis utgöras för avverkat virke, evad avverkningen skett för husbehov
eller för annat ändamål samt utgå i förhållande till virkets genom
taxering fastställda rotvärde. Rotvärdet skall beräknas efter ortens pris
vid den tid, då virket enligt förslaget är att anse såsom avverkat. Det
sålunda beräknade rotvärdet är dock ej identiskt med det taxerade rotvärdet,
utan skall detta senare enligt förslaget för envar skattskyldig
utgöra det beräknade rotvärdet med avdrag av etthundra kronor. Enligt
förslaget skall skogsaccis erläggas av avverkaren, och innehåller förslaget
närmare bestämmelser angående vad med avverkare förstås. Avlider skattskyldig,
skall för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat,
oskift dödsbo efter honom taxeras i den avlidnes ställe.

Lagförslaget innebär sålunda, att den nuvarande skattefriheten i fråga
om virke, som användes för husbehov, skall upphöra, samt att enahanda
frihet beträffande virke, vars skogsvärde vid uppskattning för taxering
befinnes ej uppgå till 150 kronor, skall inskränkas till virke, vars rotvärde
beräknas ej överstiga 100 kronor. A andra sidan skall, såsom
nämnt, enligt förslaget för varje skattskyldig från det beräknade rotvärdet
avdragas ett belopp av 100 kronor, för vilket skatt ej utgår.

Vad angår förfarandet vid taxering till skogsaccis upptagas nu gällande
bestämmelser härom i lagen om skogsaccis och om virkestaxering. Enligt
dessa verkställes taxeringen av vederbörande kommunalnämnd eller drätselkammare.
Den föreslagna nya skogsaccislagen innehåller däremot ej några
stadganden i detta ämne utan förutsätter, att hithörande bestämmelser införas
i den allmänna taxeringsförordningen. I motiveringen till lagen

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Fråga om höj7.
ing av skogsvårdsavgiften

m. m.

t

framhåller föredragande departementschefen, att han ämnar förorda förslag,
att taxering till skogsaccis skall verkställas av taxeringsnämnderna.

Det synes uppenbart, att även vid genomförandet av berörda förslag till
ny lag om skogsaccis skogsvårdsavgift bör utgå med viss procent av det
till skogsaccis taxerade virkesvärdet. På sätt jag i motiveringen till berörda
proposition nr 211 till årets riksdag framhållit, kommer den i sagda
lagförslag avsedda utsträckningen av accisplikten till husbehovsvirke samt
till virke, vars rotvärde är mindre än 150 men större än 100 kronor, att
för landet i dess helhet medföra en ej oväsentlig höjning av det taxerade
virkesvärdet. Å andra sidan kommer givetvis sistnämnda värde att undergå
viss minskning genom bestämmelsen om avdrag från det beräknade
rotvärdet av 100 kronor för varje skattskyldig. Denna minskning torde
dock ej bliva alltför betydande i jämförelse med berörda höjning. Ett bibehållande
av nuvarande grunder för skogsvårdsavgiftens beräknande
kommer sålunda vid berörda lagförslags upphöjande till lag att hava till
följd en ej oväsentlig ökning av skogsvårdsavgifterna.

Vad angår skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift, bör denna åvila
samma person, som enligt den föreslagna lagen är skyldig att för det
avverkade virket utgöra skogsaccis.

På grund vad sålunda anförts torde 1 § första stycket samt 2 § i förordningen
om skogsvårdsavgift böra givas en ändrad avfattning, som
ansluter sig till bestämmelserna i den föreslagna skogsaccislagen.

Ett genomförande av nämnda lagförslag föranleder emellertid ytterligare
en ändring i sagda förordning.

I 13 § av lagförslaget stadgas, att för skogsaccis, som påförts avliden person
eller på grund av vissa särskilda stadganden i lagen oskift dödsbo efter
honom, dödsboet ej skall svara med mera än tillgångarna i boet. Är boet
skiftat, skall bodelägare icke svara för mera än vad av skatten belöper å
hans lott och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Nu angivna bestämmelser, som delvis äro nya, böra äga motsvarande tilllämpning
i fråga om skogsvårdsavgift, och torde eu föreskrift i sådant syfte
böra upptagas i förordningen.

Jag övergår nu till de ändringar i förordningen, som äro påkallade i
ändamål att bereda skogsvårdsstyrelserna ökade inkomster samt att vinna
tydligare avfattning av 4 §.

I motiveringen till förenämnda proposition nr 211 angående anslag till
skogsvårdens befrämjande för nästkommande budgetår har jag i förstberörda
avseende framhållit, att för ernående av nödig balans i skogsvårdsstyrelsernas
budget dessas årliga inkomster borde ökas med cirka 550,000 kronor.
Beträffande sättet för tillgodoseende av detta medelsbehov har jag erinrat,
att skogsvårdsstyrelserna komme att tillföras en inkomstökning till följd av
förenämnda nya lag om skogsaccis samt omförmälda ändringar i taxeringsförfarandet,
vilken inkomstökning kunde beräknas uppgå till minst 275,000

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

kronor i medeltal per år. I övrigt borde berörda medelsbehov fyllas genom
höjning av den procent av det taxerade virkesvärdet, efter vilken skogsvårdsavgift
enligt 1 § i förordningen skall utgå, från 1.3 till 1.5, varigenom
ökade skogsvårdsavgifter till belopp av cirka 275,000 kronor i genomsnitt
per år kunde beräknas inflyta. Med hänsyn till vanskligheten att för närvarande
beräkna förstnämnda inkomstökning och då det ej syntes uteslutet
att denna kunde uppgå till ett avsevärt högre belopp än 275,000 kronor,
borde emellertid höjningen av omförmälda procent fastställas att gälla
allenast under tre år, räknat från och med den 1 januari 1928.

I motiveringen till propositionen har jag vidare förordat, att till undvikande
av missuppfattning av den i 4 § av förordningen upptagna bestämmelsen
rörande fördelning av till statskontoret redovisade skogsvårdsavgift^-ordet »samtliga» framför »skogsvårdsstyrelser» i sagda paragraf måtte utgå I

anslutning till vad sålunda anförts torde 1 och 4 §§ i förordningen
böra ändras, på sätt i berörda proposition angivits. Vad angår tiden för
giltigheten av omförmälda höjning av skogsvårdsavgiften, återkommer jag
härtill i det följande.

På sätt förut nämnts, böra ytterligare vissa ändringar vidtagas i förord- Ändringar
ningen om skogsvårdsavgift med hänsyn till förenämnda propositioner nr Z^la^rn
43 och 44 med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens ny lappml,
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden samt till lag om ändrad l"''J m''
lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar
inom vissa områden.

Med avseende å dessa ändringar må till en början erinras, att den föreslagna
lagen om vård av vissa skogar i Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden är avsedd att ersätta förordningen den 18 juni
1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden eller den s. k. lappmarkslagen
samt att enligt 5 § i förordningen om skogsvårdsavgift, sådant detta lagrum
lyder enligt förordningen den 6 juni 1924 (nr 184), förordningen ej gäller
virke, som avverkats inom sagda lappmarker eller å sådana utom lappmarkerna
belägna skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen
den 18 juni 1915.

Vid anmälan den 5 februari 1926 för Kungl. Maj:t av de i propositionerna
nr 43 och 44 avsedda lagförslagen, varöver Kungl. Maj:t sagda dag
beslöt inhämta lagrådets utlåtande, framhöll dåvarande departementschefen,
att vid förslagens genomförande skyldighet att erlägga skogsvårdsavgifter
borde stadgas i fråga om samtliga de skogar, som enligt nyssberörda paragraf
i förordningen om skogsvårdsavgift vore undantagna från förordningens
tillämpning. I sammanhang härmed borde emellertid don skyldighet att
erlägga utsyningsävgifter, som för närvarande vore föreskriven beträffande
skogar under lappmarkslagen samt husbehovsskogar, upphöra. Departementschefen
angav härvid närmare de skäl, som eldigt hans mening talade
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Bil hd fl. (Nr 211—212) 5

Ikraftträdande
m. n

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

för de av honom sålunda förordade ändringar, och får jag beträffande dessa
skäl hänvisa till propositionerna (sid. 84—85 i prop. nr 43 och sid. 5—6
i prop. nr 44). Beträffande användningen av de skogsvårdsavgifter, som
efter ikraftträdande av nyssangivna utsträckning i skogsvårdsavgiftsförordningens
giltighetsområde skulle komma att inflyta från lappmarkerna samt
Sårna och Idre socknar samt från de utom dessa områden belägna skogar,
som lyda under lappmarkslagen, anförde departementschefen, att viss del av
dessa avgifter borde tillgodoföras domänfonden såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för handhavandet av lappmarkslagen och lagen angående husbehovsskogar
samt återstoden överlämnas till domänstyrelsen att av styrelsen
förvaltas såsom en särskild fond, benämnd lappmarkernas med flera områden
skogsvårdsfond, samt enligt styrelsens beprövande användas för främjande
av skogsvårdsåtgärder å de under nyssnämnda lagar lydande skogar. De i
detta avseende erforderliga bestämmelserna borde enligt departementschefens
mening upptagas i förordningen om skogsvårdsavgift. Med avseende å berörda
kostnadsbidrag till domänfonden framhöll departementschefen, att detsamma
borde bestämmas sålunda, att det motsvarade de utsyningsavgiftei,
som för närvarande erlades av innehavarna av skogar under lappmarksoch
liusbehovsskogslagarna och alltså beräknas efter väsentligen enahanda
grunder som dessa avgifter.

I anslutning till vad sålunda anförts i sagda propositioner torde berörda
bestämmelse i 5 § av förordningen om skogsvårdsavgift böra upphävas samt
i förordningen införas föreskrifter rörande användningen av nyssangivna
skogsvårdsavgifter, överensstämmande med vad departementschefen härutinnan
föreslagit.

Det torde vara tydligt, att berörda skogsvårdsavgifter böra utgå efter enahanda
normer, som i det föregående föreslagits beträffande skogsvårdsavgifter
från landets övriga delar.

De grunder, efter vilka omförmälda kostnadsbidrag till domänfonden skall
gäldas, torde, i likhet med vad som gäller med avseende å förenämnda utsyningsavgifter,
böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

De i det föregående tillstyrkta ändringarna i förordningen om skogsvårdsavgift
torde böra träda i kraft den 1 januari 1928. Jag vill erinra, att de
nya lagar, varmed flertalet av dessa ändringar äger samband, äro avsedda att
träda i kraft berörda dag.

Genomförandet av ifrågavarande ändringar torde — särskilt i betraktande
därav att förordningen om skogsvårdsavgift tidigare vid upprepade
tillfällen ändrats — lämpligen böra ske genom utfärdande av en ny förordning
i ämnet. Av skäl, som anförts i motiveringen till berörda proposition
nr 211 (sid. 44, 45) och som i det föregående återgivits, torde denna förordning
nu böra förlänas giltighet allenast under tre år, räknat från och
med den 1 januari 1928.

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Enligt förenämnda förslag till ny lag om skogsaccis skall nu gällande
lag i ämnet fortfarande tillämpas beträffande eftertaxering till skogsaccis»
som enligt samma lag skolat utgöras. I anslutning härtill torde nuvarande
förordning om skogsvårdsavgift böra fortfara att gälla i fråga om utgörande
av skogsvårdsavgift för sålunda eftertaxerat virke.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet
utarbeta förslag till förordning om skogsvårdsavgift.

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att till riksdagen skal1!
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.