Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående f. d. justitierådet
Karl Johan Wilhelm Sjögrens överflyttande å allmänna
indragning sstaten; given Stockholms slott den 1 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Johan C. W. Thyrén.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 1 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosen, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Thyrén anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 februari 1927 har ordföranden i lagberedningen
f. d. justitierådet Karl Johan Wilhelm Sjögren anhållit om
entledigande från uppdraget att vara ordförande i lagberedningen från
och med den dag, Kungl. Maj:t täcktes bestämma. Ansökningen är föranledd
därav, att justitierådet Sjögren, på sätt framgår av ett vid ansökningen
fogat intyg av legitimerad läkare, på grund av följderna av en
hjärnthrombos för framtiden är oförmögen till tjänstgöring i sin ifrågavarande
befattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 167 höft. (Nr 195.)

]

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Då beslut i anledning av ifrågavarande framställning icke lärer kunna
meddelas, förrän frågan om justitierådet Sjögrens pensionsförhållanden
vunnit lösning, anhåller jag nu att få underställa Kungl. Maj:t denna
fråga.

Justitierådet Sjögren är född den 10 april 1866 och uppnår sålunda
inom kort sextioett års ålder. Han promoverades år 1888 till filosofie
doktor, avlade juris utriusque kandidatexamen 1892, förordnades 1894 till
docent vid Uppsala universitet i juridisk encyklopedi och romersk rätt
samt utnämndes 1896 till e. o. professor därstädes i samma ämnen. Sedermera
utnämndes han 1898 till professor i rättshistoria vid Uppsala universitet,
vilken professur han 1907 utbytte mot professuren i civilrätt.
Under åren 1904—1909 biträdde han i lagberedningen vid det då pågående
arbetet med revision av jordabalken. Sjögren utnämndes 1909 till justitieråd
men erhöll 1918 entledigande från nämnda ämbete i samband med
att han förordnades att vara ordförande i lagberedningen.

I enlighet med proposition nr 125 medgav 1911 års riksdag, att om
justitieråd eller regeringsråd avgått eller avgår från sitt ämbete för
fullgörande av något av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag, varmed rätt
till pension icke är förenad, men för vilket ersättning av statsmedel utgår,
Kungl. Maj:t må äga förordna, att vad i fråga om justitieråds- eller
regeringsrådsämbete är stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla
pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande
förpliktelser skall gälla i avseende å berörda uppdrag, så länge
den från sådant ämbete avgångne uppdraget innehar.

Då justitierådet Sjögren förordnades att vara ordförande i lagberedningen,
tillförsäkrades honom rätt till pension i enlighet med riksdagens
omförmälda medgivande.

I 6 § c) av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är stadgat, att skyldighet att från tjänsten avgå inträder
för tjänstinnehavare, som icke uppnått den i 5 § av lagen stadgade levnadsålder
— vilken för manlig befattningshavare med vissa undantag är
sextiosju år — där han, efter att under fem på varandra följande år i
följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes
vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen. När av nu nämnd anledning
för tjänstinnehavare inträder skyldighet att avgå, skall enligt 7 §
i lagen utgå hel pension, om han uppnått det i 5 § för rätt till sådan
pension stadgade antal tjänstår; i annat fall är han, därest tjänstårens
antal icke understiger tio, berättigad erhålla pension till avkortat belopp
i förhållande till det mindre antalet tjänstår, dock att pensionen icke
må understiga sjuttiofem procent av hel pension.

I sin ansökan har justitierådet Sjögren, som enligt vad förut angivits
ännu icke uppnått sextiosju års ålder, framhållit, att det med hänsyn till
beskaffenheten av hans uppdrag att vara ordförande i lagberedningen lärer

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

3

befinnas olämpligt, att lian trots sjukdomen under längre tid bibehålles
vid uppdraget, och att han följaktligen nödgas nu anhålla om entledigande.
Under åberopande att han genom att åtaga sig ifrågavarande uppdrag
gått miste om den tjänstinnehavare tillkommande rätt att, trots inträdd
oförmåga till tjänstgöring, under viss tid kvarstå i tjänsten, har justitierådet
Sjögren vidare i sin ansökan anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder i syfte att ersättning för nämnda förmån måtte kunna
beredas honom.

Någon uttrycklig bestämmelse om behandlingen av ett fall som det nu
förevarande eller att ett justitieråd eller ett regeringsråd, som erhållit
entledigande från sitt ämbete för fullgörande av särskilt uppdrag och åt
vilken i samband härmed tillförsäkrats rätt till pension, sedermera bleve
pa grund av sjukdom urståndsatt att fullgöra uppdraget — kom icke att
meddelas i anledning av omförmälda proposition till 1911 års riksdag.
Emellertid hade frågan beaktats under förarbetena till propositionen. I
infordrat utlåtande hade nämligen statskontoret fäst uppmärksamheten därå,
att det mål, som åsyftades med det då föreliggande förslaget, eller undanröjande
av risken i pensionshänseende vid ämbetets frånträdande före uppnådd
pensionsålder icke fullständigt vunnes genom den föreslagna anordningen.
Därest nämligen uppdragets innehavare genom sjukdom varaktigt
förlorade sin arbetsförmåga, kunde han tydligen varken fullfölja uppdraget
eller ånyo utnämnas till någon ordinarie statstjänst. Men han syntes icke
heller med tillämpning av det föreslagna stadgandet kunna erhålla pension
under annan förutsättning än att han uppnått stadgad pensionsålder. Vore
detta icke fallet, erfordrades enligt 6 § c) pensionslagen — förutom oförmåga
för framtiden till tjänstgöring — tillika att under fem på varandra följande
år hava i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra;
och detta villkor syntes icke kunna uppfyllas av innehavare av
uppdrag. Emellertid måste ju antagas, att ett sådant fall bleve tämligen
sällsynt. På grund härav och då en allmän bestämmelse till undanröjande
av risken jämväl i nu avsedda fall svårligen läte sig uppställa, syntes
lämpligen frågan om pension få i sådant fall underställas riksdagens
prövning.

Enligt vad som vidare framgår av det vid förenämnda proposition fogade
utdrag av statsrådsprotokollet hade vad statskontoret sålunda påpekat
hven förut under ärendets behandling varit föremål för övervägande. Vederbörande
departementschef ansåg emellertid lika med statskontoret, att
under berörda förhållanden framställning till riksdagen i det särskilda
fallet vore den enda lämpliga utväg, som stode till buds. En viss ökad
tiygghet för att pension i dylikt fall skulle beviljas syntes dock enligt
departementschefens mening vinnas därigenom, att rätten till pension
under normala förhållanden bleve på förhand fastslagen; och erinrades
tillika, att för den händelse ett i tjänst kvarstående justitieråd eller regn -

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

ringsråd bleve i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varaktigt ur stånd
att tjänstgöra, det med hänsyn till arbetets fortgång inom vederbörande
domstol säkerligen ieke vore möjligt att avvakta den tid av fem år, då
pensionsrätt enligt lag skulle inträda, utan finge jämväl i sådant fall
särskild framställning om pension göras hos riksdagen.

I anledning av den nu föreliggande ansökningen har statskontorets utlåtande
inhämtats. Statskontoret har däri erinrat om de uttalanden, som
enligt vad ovan anförts gjordes i samband med propositionen till 1911
års riksdag, och har framhållit, att här föreligger ett sådant fall, där
frågans lämpliga ordnande ansetts böra göras till föremål för särskild
framställning till riksdagen. Därjämte har statskontoret anfört, att med
det av 1911 års riksdag godkända förslaget uppenbarligen varit avsett
att i görligaste mån låta den, som avgått från justitierådsämbete för att
mottaga visst av Kungl. Maj:t honom anförtrott uppdrag, bibehålla den
pensionsrätt, som författningsenligt tillkommer justitieråd. Om justitierådet
Sjögren kvarstått i justitierådsämbetet, när han drabbades av sjukdom,
som medfört arbetsoförmåga för framtiden, hade han varit berättigad
att under fem år kvarstå vid sin lön, och först därefter hade skyldighet
för honom jämlikt 6 § c) i pensionslagen inträtt att avgå. Statskontoret
ansåge det riktigt, att justitierådet Sjögren, när han entledigades
från uppdraget att vara ordförande i lagberedningen utan att under föreliggande
förhållanden kunna placeras i ordinarie statstjänst, finge för tid,
varunder tjänsteman i allmänhet äger under sjukdom kvarstå vid avlöningen
med för sådant fall föreskrivet tjänstledighetsavdrag, bibehålla sin
nuvarande avlöning med skäligt sjukledighetsavdrag. Med anledning
härav har statskontoret föreslagit, att hos riksdagen måtte utverkas medgivande
därtill, att justitierådet Sjögren finge med bibehållen pensionsrätt
överflyttas å allmänna indragningsstaten med rätt att åtnjuta avlöning
till belopp av 18,000 kronor, motsvarande med någon avrundning
hans nuvarande arvode 23,500 kronor med avdrag av det högsta sjukledighetsavdrag,
som förekommer enligt civilavlöningsreglementet eller 15
kronor för dag räknat. Med denna rätt borde följa vissa skyldigheter,
som i det följande skola närmare angivas.

Någon meningsskiljaktighet torde icke kunna råda därom, att justitierådet
Sjögren bör genom avlöning å allmänna indragningsstaten beredas
ersättning för den förmån, som, därest han kvarstått i justitierådsämbetet,
skulle hava tillkommit honom därigenom, att han då ägt under fem
år kvarstå även efter inträdd oförmåga att tjänstgöra. Med avseende å
avlöningens storlek kunde det visserligen ifrågasättas, att densamma borde
bestämmas till 21,000 kronor, motsvarande justitieråds avlöning, därå avdrag
icke utgår vid sjukdom. Jag har dock ansett övervägande skäl tala
för det av statskontoret framställda förslaget, enligt vilket avlöningen a
indragningsstat skulle beräknas efter justitierådet Sjögrens nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

5

arvode med avdrag av högsta sjukledighetsavdrag. En sådan reglering
står i god överensstämmelse med de allmänna grunderna för gällande bestämmelser
om avlöning. Ett ringare belopp torde så mycket mindre böra
ifrågasättas som det i förevarande fall är fråga om en av det svenska
rättsväsendets allra främsta män, som gjort det allmänna de största
tjänster på rättslivets alla områden, såsom forskare, lärare, domare i högsta
instans och innehavare av det mest krävande lagstiftningsuppdrag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. justitieradet Karl Johan Wilhelm Sjögren må, i samband med
att han entledigas från uppdraget att vara ordförande i lagberedningen,
med bibehållen pensionsrätt överflyttas å allmänna indragningsstaten
med rätt att åtnjuta årlig avlöning till belopp av adertontusen
kronor och mot skyldighet för honom dels att å denna avlöning vidkännas
avdrag för justitieråd åliggande pensionsavgift till den civila pensionsfonden
dels ock att vid den tidpunkt, då han, om han innehaft
justitierådsämbete, varit skyldig avgå från ämbetet, med frånträdande av
avlöningen å indragningsstat åtnöjas med den pension, som skulle hava
tillkommit honom såsom justitieråd, därvid skall iakttagas, att den tid, varunder
arvode såsom ordförande i lagberedningen samt avlöning å indragningsstat
åtnjutits, må honom tillgodoräknas såsom tjänstår för pension.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 1117 käft. (Nr 1t)ö.)