Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
1
Nr 180.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring av
professuren i slceppsbyggnadslära vid tekniska högskolan
till en professur i skeppsteori; given Stockholms slott den
24 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. J. F. Almkvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1927.
N är varande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Heleström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lxberg.
Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:
Avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, äger från och med den
1 juli 1926 tillämpning å ordinarie befattningshavare vid tekniska högskolan,
dock med iakttagande av vissa särskilda bestämmelser. Av de i den
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 154 käft. (Nr 180—181.) 1
Förändring
av professuren
i
skeppsbyggnadslära
vid
tekniska högskolan
till en
professur
i skeppsteori.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
från samma tidpunkt för högskolan gällande avlöningsstaten upptagna professorsbefattningarna,
vilkas innehavare åtnjuta avlöning i lönegrad B 30,
omfattar enligt i staten intagen anmärkning en professur ämnesområdet
skeppsby ggn adslära.
För arvoden till speciallärare är en särskild anslagspost uppförd i
staten; och tillkommer det Kungl. Maj:t att, efter förslag av högskolans
lärarkollegium och styrelse, för viss tidsperiod bestämma, vilka speciallärarbefattningar
skola finnas vid högskolan, ävensom det arvode, som skall
tillkomma varje sådan lärare. Enligt av Kungl. Maj:t i anledning härav
den 18 juni 1926 meddelad föreskrift skola för tiden den 1 juli 1926—-den 30 juni 1931 vid högskolan vara anställda, bland andra, en speciallärare
i hydromekanik med arvode av 5,400 kronor och en speciallärare i varvsanläggningar
med arvode av 3,600 kronor.
Framställning från högskolans lärarkollegium föreligger nu rörande omläggning
av ämnesområdena för professuren i skeppbyggnadslära och
speciallärarbefattningen i hydromekanik, i samband varmed föreslås, att professuren
i fråga skulle benämnas professur i skeppsteori och nämnda lärarbefattning
speciallärarbefattning i skeppsbyggnadsteknik. Vidare föreslås, att
speciallärarbefattningen i varvsanläggningar skulle erhålla benämningen
speciallärarbefattning i varvsteknik.
Genomförandet av de sålunda ifrågasatta ändringarna i avseende på befattningarna
inom högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad skulle icke
medföra någon kostnadsökning. Vad beträffar frågan om möjlighet att
med hänsyn till nuvarande befattningshavare vidtaga de föreslagna ändringarna
torde något hinder härför ej möta. Vad först angår professuren i
skeppbyggnadslära är nämligen denna tjänst för närvarande vakant, enär
Kungl. Maj:t — sedan befattningens innehavare, professorn F. Lilliehöök,
den 27 februari 1925 beviljats avsked från och med den 13 september 1925
— efter ansökningar av högskolans lärarkollegium genom olika beslut medgivit
anstånd med vidtagande av åtgärder för befattningens återbesättande,
senast genom beslut den 7 maj 1926 för tiden intill den 1 juli 1927. Vidkommande
speciallärarbefattningarna i hydromekanik och varvsanläggning
äro, enligt vad jag inhämtat, förordnanden å sagda befattningar meddelade
endast tills vidare för tiden den 1 juli 1926—den 30 juni 1931, vadan ej
heller i avseende å dessa befattningar hinder lärer möta för ändringarnas
genomförande.
Efter dessa upplysningar ber jag få lämna en närmare redogörelse för
den av lärarkollegiet i förevarande avseende gjorda framställningen ävensom
för ett till grund för densamma liggande, av vederbörlig utredning åtföljt
förslag, vilket i maj 1925 avgivits av kommitterade, som lärarkollegiet
för ändamålet tillsatt.
I kommitterades skrivelse, som undertecknats av professorn i läran om
förbränningsmotorer vid tekniska högskolan E. Hubendick, direktören C.
3
Kungl. Maj.is proposition Nr 180.
W. Hök, f. d. professorn Lilliehöök och professorn i ångteknik vid högskolan
T. Lindmark, lämnas till en början redogörelse för de nuvarande befattningarna
inom högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad. Härefter
upptaga komrpitterade frågan om förändring av samma befattningar och
anföra i sådant avseende:
När nu tekniska högskolan står inför ombyte av innehavare av fackavdelningens
för skeppsbyggnad hittillsvarande enda professur, uppstår av naturliga
skäl frågan, huruvida den historiskt framkomna ämncsfördelningen
är för undervisningen och vårt lands skeppsbyggnadsteknik den lämpligaste.
Det gäller att avgöra huruvida professurens tyngdpunkt bör ligga på de
konstruktiva eller på de teoretiska och experimentella områdena,
Kommitterade hava i första hand behandlat denna fråga och härvid
kommit till den bestämda uppfattningen, att det väsentliga av professurens
innehåll bör ligga på skeppsbyggnadslärans grundläggande teoretiska och
experimentella områden. Erfarenheten hittills har tillfullo visat dessa områdens
betydelse för undervisningen liksom även att det för landets skeppsbyggnadsteknik
och skeppsbyggnadsindustri är av synnerligen stor vikt, att en
målsman i professorsställning finnes vid tekniska högskolan för dessa ofta
synnerligen komplicerade teoretiska och experimentella frågor. Det provisoriska
skeppsbyggnadslaboratoriet har redan visat sig lämna viktiga resultat
och laboratoriets betydelse torde med all säkerhet kunna påräknas bliva
avsevärt större, om ämnesområdet för fackavdelningens professur grupperas
omkring laboratoriet såsom kärna.
Denna utveckling är densamma, som gör sig gällande inom alla grenar
av tekniskt vetenskapligt arbete. Fördjupat grundläggande teoretiskt vetande
och i möjligaste grad fulländade experimentella metoder visa sig utgöra
nödvändiga hävstänger för en hög teknik och en framgångsrik industri.
Kommitterade anse på grund av det ovan anförda att ett visst utbyte bör
äga rum mellan den nuvarande professurens och speciallärarbefattningens i
hydromekanik ämnesområden. Kommitterade anse även att denna omläggning
bör återspeglas i professurens namn, som föreslås ändrat till skeppsteori.
Program och timplaner för den nuvarande professuren i skeppsbyggnadslära,
den nuvarande speciallärarbefattningen i hydromekanik och den föreslagna
omlagda professuren i skeppsteori åtfölja kommitterades skrivelse.
Sedan kommitterade sålunda föreslagit professurens ombildning och avgränsning,
återstår ordnandet av de hållfasthetstekniska, konstruktiva och
varvstekniska delarna av undervisningen. Kommitterade anse att den för
närvarande enda framkomliga vägen är att bibehålla de båda speciallärarbefattningarna.
Den ena av dessa skulle då få ett i huvudsak hållfasthetstekniskt
och konstruktivt innehåll jämte olika tillämpningar av den i den
teoretiska professuren lämnade undervisningen. Hela undervisningen i fartygens
konstruktion, statiska hållfasthet och vad därtill hör skulle då
komma att vila på denne speciallärare. Förslag till program och timplan
för befattningen framlägges av kommitterade. Namnet föreslås ändrat till
skeppsbyggnadsteknik. Speciallärarens avlöning beräknas till 5,400 kronor
förutom dyrtidstillägg.
^Den andra speciallärarbefattningen skulle bliva i stort sett orubbad.
Kommitterade föreslå namnet ändrat till varv steknik. Program och timplan
för den nuvarande och den föreslagna speciallärarbefattningen finnas bilagda
kommitterades förslag.
4
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 180.
Det har naturligtvis stått klart för kommitterade att bibehållandet av två
speciallärarbefattningar måste medföra vissa olägenheter och därför knappast
kan anses giva en slutgiltig lösning. De hållfasthetstekniska och konstruktiva
delarna av ämnesgruppen äro nämligen av en så stor betydelse såväl
för undervisningen som för landets skeppsbyggnadsindustri, att de böra representeras
av professor. De båda speciallärarbefattningarna skulle i sådant
fall sammanslås till en professur. Redan 1906 års kommitté rörande den
högre tekniska undervisningen insåg det starka behovet av denna andra
professur, ehuru de ej vågade sätta densamma i fråga. Kommitterade anse
det ävenledes ej vara lämpligt att för närvarande framlägga ett dylikt förslag,
huru önskvärt detsamma än skulle vara för undervisningens rationella
ordnande. Det här ovan framlagda förändringsförslaget, vilket ej medför
inrättandet av någon ny lärarbefattning, anse kommitterade likväl innebära så
betydande fördelar, att det snarast bör genomföras.
På grund av det ovan anförda föreslå kommitterade, att den nuvarande
professuren i skeppsbyggnadslära omändras till en professur i skeppsteori,
den nuvarande speciallärarbefattningen i hydromekanik till en speciallärarbefattning
i skeppsbyggnadsteknik samt den nuvarande speciallärarbefattningen
i varvsanläggning till en speciallärarbefattning i varvsteknik, samtliga
med i det föregående berörda ämnesprogram.
I ett särskilt yttrande framhåller Lilliehöök såsom sin uppfattning, att de
båda speciallärarbefattningarna i skeppsbyggnadsteknik och varvsteknik snarast
böra sammanslås till en professur.
Lärarkollegiet gjorde i skrivelse den 15 juli 1925 framställning till Kungl.
Maj:t i enlighet med kommitterades förslag och anförde därvid bland annat:
Genom den föreslagna omändringen skulle nuvarande professurens i
skeppsbyggnadslära undervisning till stor del övertagas av specialläraren i
skeppsbyggnadsteknik. Det ligger då i sakens natur, att speciallärarens
undervisning kommer att bli avsevärd, vilket även framgår av det uppgjorda
programmet. Dock ha de kommitterade vid detta programs uppgörande
gjort avsevärda inskränkningar för att i möjligaste mån hålla ökningen
i anslag nere. Förre professorn i ämnet har också i en särskild
skrivelse framhållit, att han ej kan biträda förslaget angående speciallärarbefattningarna
annat än såsom ett provisorium. Med den föreslagna avlöningen
om 5,400 kronor skulle avlöningen per timme bli lägre än vad i
allmänhet utgår för andra högskolans speciallärare av samma kategori. Lärarkollegiet
måste därför anse den föreslagna avlöningen vara väl befogad.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1926 i samband
med frågan om ny lönereglering för befattningshavare vid högskolan
föranledde emellertid ifrågavarande framställning, som tillstyrkts av högskolans
styrelse, icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Lärarkollegiet har nu inkommit med förnyad framställning i ämnet. I
denna framställning, som högskolans styrelse i skrivelse den 7 september
1926 på det livligaste tillstyrkt, anför kollegiet:
Genom den omläggning av högskolans speciallärarbefattningar, som inträtt
på grund av den vid 1926 års riksdag beslutade löneregleringen, hava spe
-
5
Kungl. May.ts proposition Nr 180.
ciallärarbefattningarna inom fackavdelningen för skeppsbvggnad fått lönerna
reglerade i överensstämmelse med de kommitterades förslag.
En omläggning av lärarbefattningarna föranleder därför ej längre några
ökade kostnader för statsverket.
Ett återbesättande av professuren i skeppsbyggnadslära enligt nu gällande
program skulle medföra, att undervisningen i fackavdelningens enda
professur för lång tid framåt skulle komma att fastlåsas vid en undervisningsplan,
som redan nu är föråldrad, vilket å sin sida skulle medföra, att
de delar av fackavdelningens undervisningsområde, som varit och äro stadda
i den starkaste utvecklingen omfattande stabilitetsfrågor, propellerteori, vågmotstånd
m. m., skulle komma att jämte tillhörande experimentallaboratorium
överlatas till speciallärare och sålunda icke få den centrala plats i
undervisningen, som svarar mot den moderna teknikens krav.
Det är kollegiets bestämda åsikt, att de mer krävande teoretiska delarna
av skeppsbyggnadsläran jämte tillhörande experimentlaboratorium böra läggas
under professuren, de mer konstruktiva delarna däremot till speciallärarbefattningarna.
Ytterligare dröjsmål med professurens återbesättande skulle
vidare bliva till synnerligt stort men för undervisningen i fackavdelningen
för skeppsbyggnad.
Sedan härefter marinöver direktör en och chefen för mariningenjör kår en i en
till chefen för försvarsdepartementet ställd skrivelse, som överlämnats till
ecklesiastikdepartementet, anhållit, att tillfälle måtte beredas honom att inkomma
med yttrande över förevarande från tekniska högskolan framlagda
förslag, remitterades ärendet till marinöverdirektören och chefen för mariningenjörkåren.
I utlåtande den 10 december 1926 anför denne:
I kungörelsen den 13 oktober 1905, och senare gjorda ändringar, angående
antagning och utbildning av mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter
m. m. (reglemente för marinen del 1, bil. 3) stadgas i § 23: »Den
läroplan, som av aspirant skall följas å tekniska högskolan, fastställes i
kommandoväg efter förslag av marinöverdirektören och sedan utlåtande
över förslaget inhämtats från styrelsen för tekniska högskolan — ---».
Såsom chef för mariningenjörkåren har jag sålunda att vaka över, att
utbildningen av blivande mariningenjörer bedrives på ett för deras blivande
verksamhet vid kåren ändamålsenligt sätt.
Av till tekniska högskolans styrelses skrivelse bifogade program för de
olika lärarbefattningarnas undervisningsområden framgår, att huvudvikten
av den ifrågasatta ändrade professurens verksamhet förlagts till de hydromekauiska
delarna av ämnet jämte tillhörande laborationer, under det att
de konstruktiva delarna, innefattande jämväl hållfasthetsläran och den med
fartygskonstruktionen direkt förknippade teoretiska undervisningen jämte
beräkningar, uppdragits åt speciallärare. Högskolans lärarkollegium har
motiverat detta med framhållande av, att den föreslagna professuren skulle
tilldelas de mera krävande teoretiska delarna av skeppsbyggnadsläran, och
att de konstruktiva delarna såsom varande av mindre betydelse skulle läggas
under en speciallärare, vilket påstås skulle svara mot den moderna teknikens
krav.
Denna uppfattning kan jag icke dela. Högskolans uppgift skall, enligt
min mening, vara att utbilda för det praktiska livet bästa möjliga teknici;
6 Kungl. May.ts proposition Nr 180.
och detta innebär att dessa böra bibringas såväl teoretisk som praktisk utbildning.
Den moderna teknikens krav torde också gå i riktning mot en fördjupad
undervisning i de med konstruktioner förbundna teoretiska delarna.
Lärarkollegiets förslag att professuren endast skulle omfatta en del av
skeppsbyggnadslärans teoretiska delar och de viktiga konstruktiva delarna
av ämnet överlåtas till speciallärare, skulle medföra en sänkning av kvaliteten
i undervisningen i skeppsbyggnadslära. Då mariningenjörkårens
aspiranter enligt vad ovan anförts kommenderas att genomgå tekniska högskolans
avdelning för skeppsbyggnadskonst, skulle deras utbildning genom
det ifrågasatta förslaget så väsentligt försämras, att det kan ifrågasättas,
om det ej skulle bliva nödvändigt, i händelse förslaget fastställes, att komplettera
utbildningen vid annan läroanstalt.
Härmed vill jag ej på något vis förringa betydelsen av undervisning och
laborationer i hydromekanik, utan anser tvärt om en professur i detta ämne
väl motiverad. Hydromekauiken kan dock ej betraktas annat än som en
hjälp vetenskap, om än en mycket viktig sådan, till skeppsbyggeri, men
huvudvikten måste dock fortfarande läggas på de konstruktiva delarna av
ämnet.
Jag får därför i egenskap av chef för mariningenjörkåren på det bestämdaste
avstyrka den omläggning av undervisningen i skeppsbyggnadslära,
som av tekniska högskolans lärarkollegium föreslagits, och får jag därför
hemställa, att i främsta rummet en professur i skeppsbyggnadskonst upprättas
med en omfattning ungefärligen motsvarande såväl den förutvarande
professuren i skeppsbyggnadslära som speciallärarbefattningen i varvsanläggning.
Vidare har styrelsen för svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst
inkommit med en framställning i ärendet. I denna framställning,
som tillstyrkes av teknologföreningens styrelse, anföres bland annat:
Avdelningens styrelse, som tagit del av i ärendet föreliggande handlingar,
kan icke dela den uppfattning, som av tekniska högskolans lärarkollegium
framlägges beträffande den inbördes betydelsen av skeppsbyggnadslärans
olika element och dessas fördelning på olika lärarbefattningar. Avdelningens
styrelse anser sålunda, att de delar av skeppsbyggnadsläran, som enligt styrelsens
mening äro de väsentliga, nämligen fartygs stabilitet och hållfasthet,
beräkning och konstruktion av fartyg samt utarbetandet av fartygsritningar,
böra handhavas av eu professor, ” som är utbildad skeppsbyggare. Dessa
delar av ämnet hava, med undantag för stabiliteten, av lärarkollegiet ansetts
vara mindre väsentliga än övriga delar och därför föreslagits att handhavas
av en speciallärare i skeppsbyggnadsteknik, som härför tilldelats en undervisningstid
av 14—17 timmar i veckan. Å andra sidan hava de av avdelningens
styrelse såsom mindre väsentliga ansedda delarna av skeppsbyggnadsläran,
nämligen hydromekanik, fartygsmotstånd, propellerteori och tanklaborationer,
av lärarkollegiet ansetts så betydelsefulla, att desamma måste
handhavas av en professor, åt vilken härför dock anslagits en tid av endast
9—10 timmar i veckan.
Lärarkollegiets förslag till omläggning av lärarbefattningarna i skeppsbyggnadslära
innebär således en fullständig omläggning av den nuvarande
professuren, vilken därigenom förändras från att vara en såväl teoretisk
som praktisk professur till att bliva uteslutande en teoretisk professur, i
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 7
vilken likväl icke ingår den teoretiska del av ämnet, som är viktigast och
stadd i den starkaste utvecklingen, nämligen läran om fartygs hållfasthet.
Såväl med tanke härpå som på det särskilt inom skeppsbyggeriet intima
samband, som råder och måste råda mellan teori och praktik i såväl undervisning
som i yrkesövning, liksom även med hänsyn till den mycket sannolika
svårigheten att för den av kollegiet föreslagna speciallärarbefattningen
i skeppsbyggnadsteknik kunna erhålla tillräckligt kvalificerad lärarkraft med
de avlöningsförmåner, som stå till buds, synes lärarkollegiets förslag avdelningens
styrelse synnerligen betänkligt och för skeppsbyggeriets framtid
menligt.
Ämnet skeppsbyggnadslära eller, såsom det i likhet med vad som tidigare
varit fallet rättare bör heta, skeppsbyggnadskonst är så betydelsefullt och
till sin totala omfattning så stort, att det mer än väl motiverar två professurer
i ämnet. Denna åsikt delas även av de sakkunniga, som föregående
år tillkallades av högskolans lärarkollegium för utredande av frågan
om skeppsbyggnadsprofessurens omläggning
Med tanke på den vid 1926 års riksdag beslutade löneregleringen för
högskolan borde enligt avdelningens styrelses förmenande en lösning av
frågan i ovan antydd riktning, d. v. s. med två professurer, nu få anses
möjlig, enär efter sagda lönereglering de medel, som anslås till en professur
i skeppsbyggnadslära och två speciallärarbefattningar i hydromekanik
och varvsanläggningar, ungefär motsvara vad som skulle erfordras för två
professurer. Detta förutsätter dock, att den nuvarande speciallärarbefattningen
i varvsanläggningar inordnas under den ena professuren, vilket ej
torde vålla några olägenheter.
Skulle emellertid den nuvarande anordningen med endast en professur i
skeppsbyggeri komma att bibehållas, vill avdelningens styrelse som sin bestämda
åsikt framhålla, att denna professur bör såsom för närvarande omfatta
de viktigaste såväl teoretiska som praktiska delarna av skeppsbyggnadsläran.
Mindre viktiga delar av ämnet kunna dock, för att minska, en
sådan professurs stora kursomfång, överflyttas till de båda nuvarande speciallärarbefattningarna
i hydromekanik och varvsanläggningar.
Slutligen hemställer styrelsen, att ovan framlagda synpunkter och förslag
måtte i möjligaste mån vinna beaktande vid ärendets slutliga behandling.
Sedan härefter styrelsen för tekniska högskolan anbefallts att efter vederbörandes
hörande avgiva förnyat utlåtande i ärendet, har styrelsen inhämtat
yttrande i ämnet av högskolans kollegienämnd samt den 12 februari 1927
avgivit eget utlåtande.
Kollegienämnden yttrar:
Tekniska högskolan vill först på det varmaste understryka behovet av
två professurer i skeppsbyggnadsfackämnena vid tekniska högskolan och ansluter
sig fullt till det uttalande, som den av lärarkollegiet tillsatta kommittén
i fråga härom gjort i sin skrivelse av maj 1925 och som i ett särskilt
yttrande ytterligare underströks av den senaste innehavaren av den nuvarande
professuren Lilliehöök.
Tekniska högskolan vågar visserligen ej f. n. hemställa om denna andra
professurs inrättande, hur stort behovet av densamma än må vara, men anser
samtidigt att detta ej utan men för undervisningen och för landets
skeppsbyggeriindustri kan uppskjutas alltför länge. Frågans lösning i önskad
riktning bör kunna underlättas av det sakförhållandet att de årliga
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
utgifter, som statsverket åsamkas av denna andra professur, komma att utfalla
mycket måttliga, emedan för sådant fall de båda speciallärarbefattningarna
i hydromekanik (efter högskolans förslag: skeppsbyggnadsteknik)
och i varvsaniäggning (varvsteknik) komma att bortfalla och deras sammanlagda
grundarvoden av 9,000 kronor per år att således återgå till statsverket.
Tekniska högskolan vill emellertid samtidigt uttryckligen betona, att den
nu föreslagna omläggningen av professurens och speciallärarnas ämnesområden
på intet sätt skulle framtvinga ovannämnda andra professur, utan
anser denna omläggning under alla förhållanden den riktigaste och mest
rationella.
Tekniska högskolan nödgas, i trots av de framställda avvikande meningarna,
fasthålla som sin uppfattning att, så länge högskolan endast disponerar
över en enda professur i de skeppsbyggnadstekniska ämnena, denna
professur bör omläggas i den riktning, som de av högskolan förut omnämnda
kommitterade föreslagit och tekniska högskolans myndigheter förelagt
Kungl. Maj:t.
Tekniska högskolan vill i detta sammanhang framhålla, att den lät
sig angeläget vara att för utredning av professurens lämpligaste omfattning
tillkalla två sakkunniga utom lärarkollegiet, nämligen direktör H. Hammar
och direktör C. W. Hök, vilka båda äro allmänt erkända som synnerligen
framstående fackmän. Dessa sakkunniga deltogo i kommittéarbetet
och anslöto sig utan reservation till den förut omnämnda kommittéskrivelsen,
som ligger till grund för lärarkollegiets upprepade skrivelser. Direktör
Hammar undertecknade visserligen ej kommitterades skrivelse, men
detta berodde ej på någon avvikande mening, utan därpå att han på grund
av hopade göromål blev förhindrad att fullgöra kommittéuppdraget under
dess senare del. Tekniska högskolan tager därför med en viss överraskning
del av de ogillande uttalanden, som förslaget framkallat i olika skeppsbyggerifackkretsar.
Tekniska högskolan bygger sitt förslag på den uppfattningen att professuren,
så länge denna ensam står till skeppsbyggnadsfackavdelningens förfogande,
bör omfatta de grundläggande och enligt högskolans mening viktigaste
teoretisk-experimentella delarna av läroämnesområdet. Frågan gäller
då främst: vilka äro de teoretiskt viktigaste delarna av läroämnesområdet?
Tekniska högskolan jämte de av högskolan tillkallade sakkunniga anse att
dessa delar utgöras av:
1. Allmän hydromekanik, i vilken ingår vågteori och de krafter, vilka
åverka fartygskroppen i vågrörelse. (Dessa krafter utgöra underlag för fartygskroppens
allmänna hållfasthetsproblem).
2. Hydromekanikens tillämpning på fartyg, varvid särskilt må framhållas
stabilitetsproblem, lastningens och stuvningens inverkan på fartygets
hållfasthetsfrågor, rullning, segling och styrning. (Häruti ingå viktiga
konstruktionsuppgifter).
3. Fartygsmotstånd varvid må framhållas sambandet mellan motstånd
och fartygskroppens form samt experimentella tankförsöks betydelse för hithörande
problems utforskande.
4. Propellerteori med tillhörande viktiga experimentella undersökningar.
Svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst anser
åter, att det av ovannämnda teoretiska delar endast är stabilitetsproblemen,
vilka böra ingå i professuren, och jämte dessa även frågorna om fartygs
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
hållfasthet samt fartygskonstruktiou. Avdelningen anser således att bydromekanik,
som svenska teknologföreningen möjligen ger snävare gränser än
högskolan, fartygsmotstånd, propellerteori och tanklaborationer ej hava samma
betydelse för skeppsbyggeriundervisningen och skeppsbyggnads facket i
allmänhet som fartygskroppens och dess olika delars hållfasthetsfrågor. Marinöverdirektören
har i princip samma uppfattning som svenska teknologföreningen,
men betonar dessutom särskilt konstruktionernas betydelse och
anser hydromekaniken närmast som en hjälpvetenskap. Aven marinöverdirektören
har tydligen tänkt sig hydromekaniken i inskränkt mening, under
det att denna i det omfång den förutsättes studerad i enlighet med
ovan anförda program har ett mycket stort inflytande på själva fartygskroppens
konstruktion.
Det är naturligtvis nödvändigt att på riktigaste sätt söka avväga de olika
delarnas betydelse för undervisningen och facket i allmänhet och att i själva
professuren medtaga de viktigaste. Tekniska högskolan kan emellertid
efter noggrann prövning ej biträda den uppfattningen att hydromekaniken
i dess vidsträckta omfattning och med dess olika tillämpningar har mindre
betydelse än hållfasthetproblemen. Det är härvid att märka att hållfasthetsläran
redan representeras av professor, som meddelar undervisning i
ifrågavarande faekavdelning, och att de vid fartygskonstruktioner förekommande
hållfasthetsproblemen i stort sett ej äro annat än tillämpningar av
den allmänna hållfasthetsläran. Detta vare sagt utan att underkänna hållfasthetsprohlemens
betydelse för skeppsbyggeriundervisningen och den stora
erfarenhet och även teoretiska skicklighet, som erfordras för hithörande problems
uppställande och lösande. Hydromekaniken ingår däremot ej i den
allmänna lärokursen i mekanik, varför den med rätta i sin egenskap av
grundläggande och för skeppsbyggnadstekniken ytterst viktigt ämne, enligt
högskolans åsikt bör inrymmas i professuren. Det skulle möjligen kunna
tänkas att en särskild professur inrättades i hydromekanik, men denna utväg
blir kostsammare för statsverket och även inom överskådlig tid
olämplig, emedan det förnämligast är skeppsbyggnadsfackavdelningen, som
kräver denna undervisning.
Svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst framhåller
även som sin åsikt att läran om fartygs hållfasthet utgör den del av
ämnesområdet som är stadd i sin starkaste utveckling och att professurens
kärna därför bör förläggas på detta område. Det är naturligtvis svårt att
fullt överblicka vilka av de teoretiska områdena, som utmärka sig för starkare
utveckling än andra. Ser man frågan i statistikens ljus erhålles
emellertid ej alldeles den uppfattning av frågan som företrädes av svenska
teknologf öreningen. Det är visserligen i dessa stycken ganska vanskligt att
bygga på statistiskt material, men det kan dock hava ett visst intresse att
ur tidskrifterna avläsa, vilka grenar inom dessa olika vetenskapsområden,
som representeras av de flesta avhandlingarna och de flesta sidorna i några
av de förnämsta skeppsbyggnadstidskrifterna. De tre tidskrifterna Transactions
of the Institution of Naval architects, Transactions of the society
of naval architects and marine engineers och Jahrbuch der Schiffbautechnischen
Gesellschaft innehålla sålunda tillsammans under de 5 senaste åren
följande avhandlingsgruppor:
Avhandlingar (resp. sidor)
inom området hydromekanik........31 (resp. 620),
10
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
inom området stabilitet............ 7 (resp. 140),
» » propellerteori........ 15 ( » 330),
» » hållfasthet.......... 17 ( » 300),
(härvid äro i hållfasthetsfrågor samtliga uppsatser medtagna, vilka beröra
hållfasthet, även sådana vilka gälla ren materialhållfasthet utan direkt tilllämpning
på fartygsberäkning, medan däremot, om endast sådana uppsatser
medtagas, vilka gälla fartygskroppens hållfasthetsberäkning, antalet uppsatser
och sidor minskas med c:a 1/a.)
inom området varvsteknik...........5 (resp. 180),
» » konstruktion.......... 8 ( » 190).
Tekniska högskolan måste även bemöta den uppfattningen, som uttalas
i såväl svenska teknologföreningens som marinöverdirektörens skrivelse, att
den konstruktiva delen av professuren bör komma i första rummet och bilda
kärnan i den hittills enda professuren inom skeppsbyggnadsfacket vid tekniska
högskolan. Tekniska högskolan vill på intet sätt underkänna det konstruktiva
elementets stora betydelse för undervisningen men håller samtidigt
före att tyngdpunkten i undervisningen vid tekniska högskolan, måste
ligga i att bibringa de studerande en grundlig teoretisk utbildning och att
uppöva deras självständiga tänkande, vilket enligt högskolans senaste 10-åriga erfarenhet på ett utomordentligt sätt underhjälpes av de teoretisktexperimentella
examensarbetena. Den konstruktiva utbildningen, som enligt
högskolans förslag meddelas i fullt samma omfattning som enligt svenska
teknologföreniDgens förslag, ehuru av speciallärare i stället för av professor,
kan däremot i trots av det ganska betydande timantal, som ägnas
densamma, endast påbörjas vid högskolan. Den fullbordas först genom
praktiskt arbete i praktisk verksamhet. All erfarenhet visar å andra sidan
att en i ungdomen försummad utbildning i de teoretiska ämnena endast
undantagsvis och med stor svårighet kompletteras i det praktiska arbetet
vid äldre år och att därför den teoretiska grundläggande undervisningens
betydelse för den utgående ingenjören knappast kan överskattas.
Tekniska högskolan får med anledning av det ovan anförda hemställa,
att de framförda invändningarna ej måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall.
Styrelsen för tekniska högskolan har, under åberopande av kollegienämndens
yttrande hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna marinöverdirektörens
och teknologföreningens framställningar icke böra föranleda frångående av
det förslag till omläggning av ifrågavarande lärarbefattningar, som framställts
av högskolans myndigheter.
Den föreslagna omläggningen av läroämnena inom tekniska högskolans
fackavdelning för skeppsbyggnad innebär i stort sett, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, att till professurens ämnesområde skulle förläggas
undervisningens mer teoretisk-experimentella del. Med hänsyn härtill skulle
den nuvarande professuren i skeppsbyggnadslära benämnas professur i
skeppsteori. Speciallärarbefattningen i hydromekanik, vars nuvarande undervisning
till det mesta inriktats på uppgifter, vilka äro avsedda att ingå i
professuren i skeppsteori, skulle såsom en följd av professurens omläggning
övertaga den konstruktiva delen av undervisningen, i samband varmed be
-
4
Kungl. May.ts proposition N:o 180.
fattningen skulle erhålla benämningen speciallärarbefattning i skeppsbyggnadsteknik.
För speciallärarbefattningen i varvsanläggningar, för vilken
befattning programmet avses bliva i stort sett oförändrat, skulle införas
benämningen varvsteknik. Omläggningen skulle ej medföra någon kostnadsökning,
och med hänsyn till att professuren i skeppsbyggnadslära är
vakant finnes möjlighet att nu genomföra ändringen.
Det från högskolans sida sålunda framlagda förslaget har mötts av
invändningar, därvid; man påyrkat, att den nuvarande ämnesfördelningen
inom nämnda fackavdelning måtte bibehållas i huvudsak oförändrad.
Allmän enighet synes emellertid råda därom, att inom tekniska
högskolans skeppsbyggnadsavdelning två professurer borde inrättas i stället
för nuvarande en professur och två speciallärarbefattningar. Då jag icke
för närvarande anser mig kunna stödja sistnämnda förslag, har jag att fatta
ståndpunkt till spörsmålet om den fördelning av ämnesområdena mellan de
nuvarande befattningarna, som med hänsyn till undervisningen och landets
skeppsbyggnadsteknik kan anses vara den lämpligaste. Här stå uppfattningarna
hos dem, som yttrat sig i ärendet, emot varandra, och det är
givetvis vanskligt att göra ett positivt uttalande i denna fackfråga. Då
emellertid högskolans myndigheter i trots av gjorda invändningar med bestämdhet
vidhålla den av dem ursprungligen hävdade uppfattningen i denna
fråga, och dessa myndigheter torde få anses besitta de för ingenjörsutbildningens
bedömande erforderliga förutsättningarna samt bära ansvaret för
organisationen och ett för landet gagneligt resultat av denna utbildning,
har jag ej velat motsätta mig det förslag, som nu framkommit från högskolans
sida.
På grund härav har jag ansett mig böra förorda, att förslaget rörande
förändringen av befattningarnas ämnesområden måtte genomföras.
Enär emellertid för professurens i skeppsbyggnadslära omvandling till
en professur i skeppsteori erfordras en ändring i den av riksdagen för
högskolan fastställda staten, måste ärendet i denna del underställas riksdagen.
Därest förslaget om professurens omändring vinner riksdagens bifall, torde
sedan ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut om speciallärarbefattningens
i hydromekanik ändring till en speciallärarbefattning i skeppsbyggnadsteknik.
I samband härmed skulle för speciallärarbefattningen i varvsanläggningar
införas benämningen varvsteknik.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att beträffande den under staten för tekniska högskolan,
A. Avlöningsstat intagna anmärkningen rörande professorsbefattningarnas
ämnesområden vidtaga den ändringen, att i
stället för vad där nu förekommer rörande en professors
-
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
befattning i skeppsbyggnadslära införes en professorsbefattning
med ämnesområde: skeppsteori.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
C. A. Löwenhielm.