Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
13
Nr 175.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen
den 28 maj 1926 (nr 161) om fördelning
av automobilskattemedel, m.m.; given Stockholms slott
den 24 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel,
dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen därjämte hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min alleimådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. Meurling.
14
Kungl. Maj Åt proposition nr 175.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926 (nr 161>
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926
om fördelning av automobilskattemedel skola, 3 § i nedan angiven del, hava
följande ändrade lydelse:
Av de under visst budgetår jämlikt förordningarna om automobilskatt,
om särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt a bensin
och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt
18 § i förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemede
(automobilskattemedel) skola, sedan med nämnda medel bestritts hälften
av de enligt gällande lag angående väghållningsbesvarets utgörande pa
landet utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning, tjugu
procent tillfalla rikets städer för att användas för dessas gatu- och väghållning
samt åttio procent landsbygden för att användas företrädesvis till
förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla
vägar och broar.
3 §•
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghåll ningsdistrikt, vars samtliga vagar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med femton procent av distriktets verkliga
kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår
dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vagkassan;
och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg.
Till grund----------förklaras forVerka<L
b) Vad av----------särskilda lan.
2 mom. Av återstående------Konungen forordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927; skolande särskild fördelning
av de under första halvåret 1927 influtna automobilskattemedel
äga rum i enlighet med de nya bestämmelserna, dock att därvid bidrag
enligt 3 § 1 mom. a) icke skall utgå.
Kung!. Maj:ts proposition nr 175.
15
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans^ Kungl. Höghet Kronprinsen-llegenten i
statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Eibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Eosén,
Hamrin, Almqvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen for kommunikationsdepartementet, statsrådet Meurling, fråga om
vissa andringar i förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) om fördelning
av automobilskattemedel samt anför:
Av de medel, som inflyta genom automobilskatten, gummiringsskatten
och bensinskatten, tillfalla 20 procent rikets städer för att användas för
deras gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden för att användas
företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln
särskilt betydelsefulla vägar och broar. Inom vardera av dessa grupper
avsattes viss andel, att i utjämningssyfte fördelas mellan städerna och
länen på sätt Konungen förordnar.
I anslutning till den vid automobilskattens införande och meddelandet
av bestämmelser angående automobilskattemedlens fördelning framhållna
synpunkten, att den angelägnaste uppgiften för vägväsendets höjande vore
att genom forstarknmgsarbeten sätta vägnätet i stånd att tåla den starka
pa restningen frun automobiltrafiken, har landsbygdens andel i skattemedlen
“ t. huvudsakligen använts såsom bidrag till vägförbättringar samt allenast
i mindre utsträckning till vägunderhåll. Eedan i skrivelse den 10
juni 1924 (nr 326), varigenom riksdagen anmälde, att riksdagen i huvudsak
antagit ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny förordning om fördelning
av automobilskattemedel, framhöll riksdagen emellertid i anledning
av i ämnet yackta motioner, att såsom fullt jämbördiga med ombyggnadsoch
förbättringsarbeten torde böra betraktas de från de särskilda väghållningsskyldiga
föreliggande anspråken på att genom bidrag från automobilskattemedel
erhålla en välbehövlig lättnad i den genom automobiltrafikens
starka tillväxt betydligt utökade och beträffande vissa vägsträckor synnerligen
betungande väghållningsbördan. I anslutning härtill beslöt riksdagen för sin
del en redaktionsändring i 4 § i det framlagda författningsförslaget för
ernående av en önskvärd större trygghet för att de väghållningsskyldigas
intressen skulle vid automobilskattemedlens fördelning bliva tillbörligt beaktade.
°
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Vid 1925 års riksdag väcktes i båda kamrarna lika lydande motioner
(I- 34 och II: 43), i syfte att av den and<d av automobilskattemedlen,
som tillkomme landsbygden, erforderligt belopp skulle stallas till förförande
för att beträffande de vägliållningsdistrikt inom landet, dar samtliga
vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, användas for tilldelning
av ett ytterligare väghållningsbidrag å 15 procent utöver det ordinarie
bidrag av 30 procent, som utginge enligt gällande vaglag. Härtill
skulle komma ett ytterligare tilläggsbidrag att utgå efter vissa angivna
grunder till sådana särskilt betungade vägliållningsdistrikt, vilkas samtliga
vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan. =
I skrivelse nr 6 A, punkt 12, förklarade riksdagen efter en ingående
motivering av sin ståndpunkt i frågan, att riksdagen funne vissa billig^
hetsskäl tala för ifrågavarande motionsvis framförda förslag och J am v al
hyste den uppfattningen, att detsamma med vissa — på grundval av verkställda
nödiga utredningar — vidtagna modifikationer skulle kunna innebära
en godtagbar grund för åstadkommande av en bättre fördelning och
utjämning av automobilskattemedlen. Med hänsyn till vissa anförda omständigheter
ansåg dock riksdagen motionerna icke då hora påkalla någon
särskild åtgärd från riksdagens sida, men förklarade riksdagen sig vilja
framhålla angelägenheten av att vid skeende fördelningar av automobilskattemedel
tillbörligen beaktades de väghållningsskyldigas krav att erhålla
en rättvis lättnad i en genom automobiltrafikens tillväxt betydligt okad
"Efter det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av Kungl. Maj:t anbefallts att
verkställa utredning i frågan samt styrelsen och särskilt tillkallade sakkunniga
den 14 november 1925 därutinnan avgivit betänkande med förslag,
avlät Kungl. Maj:t på grundval härav proposition i amnet den 20
februari 1926 (nr 170). Härvid föreslogs, att till vägliållningsdistrikt, som
medelst vägkassan övertagit underhållet, skulle utan föregående ansökan utgå
av automobilskattemedel ett bidrag motsvarande 10 procent av distriktets
verkliga kostnader för vägunderhåll, vinterväghållning och förvaltning som
ej avsåge byggande av väg, att bidraget skulle utgå av den efter utjamningsandelens
avsättande förefintliga återstoden av landsbygdens andel i
automobilskattemedlen, innan sagda återstod fördelades på lansfonder, sam
att storleken av utjämningsandelen nedsattes från 20 till 1 piocen av
landsbygdens andel av skattemedlen. Propositionen vann riksdagens bifall,
och ny förordning om fördelning av automobilskattemedel utfärdades den
28 maj 1926 (nr 161). Stadgande om det direkta väghållningsbidraget
till vägdistrikten återfinnes i 3 § 1 mom. a) av förordningen.
De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 192 i och hava
erhållit tillämpning första gången vid i dagarna verkställd fördelning av
de under år 1926 influtna automobilskattemedlen. Dessa medel uppgå
till i runt tal 21,600,000 kronor. Fördelningen härav åskådliggores av
följande sammanställning:
Kungl. Majtfs proposition nr 175.
17
1926 års automobilskattemedel
21,584,474.08 kronor
Städernas totala andel (20 % ) Landsbygdens totala andel (80 %)
4,316.894.82 kr. _17,267,579.20 kr. **
Ordinarie andelen (85 %'') Utjämningsandelen (15 % :
14,677,442.87 kr. '' '' 2,590,136.89 kr.
\ ägdistriktens direkta Länens ordinarie andelar
väghfillningsbidrag 12,888,585.46 kr.
1,788,856.9 £ kr.
Huru det för väghållningsdistriktens bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning
avsatta beloppet, 1,788,857,92 kronor, fördelar sig å de särskilda
länen framgår av följande tabell, därvid till jämförelse meddelas
länens andelar i skattemedlen:
1926 års automobil-skattemedel |
1926 års automobil-skattemedel |
||||
Län |
Vägdistrikts direkta väghållnings- bidrag |
Länets ordinarie andel |
Län |
Vägdistrikts direkta väghållnings- bidrag |
1 Länets j ordinarie ! |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
län.
Stockholms
Uppsala )»
Södermanlands »
Östergötlands »
Jönköpings »
Kronobergs »
Kalmar (norra) »
Kalmar (södra) »
Gotlands »
Blekinge »
Kristianstads »
Malmöhus »
Hallands »
...... |
137,152 |
45 |
1 915,731 j42 |
Göteborgs o. Bohus län |
71,235 |
295,648 |
63 |
|||
59,879 |
17 |
381,395 88 |
Älvsborgs |
» |
106,942 |
78 |
646,769 |
73 |
||
56,586 |
12 |
525,01268 |
Skaraborgs |
» |
45,481 |
62 |
591,028 |
86 |
||
17,163 |
33 |
660,173125 |
Värmland 8 |
» |
174,788 |
55 |
800,040 |
88 |
||
— |
— |
411,352 29 |
Örebro |
» |
72,755 |
53 |
674,732 |
85 |
||
59,263 |
72 |
346,218|33 |
Västmanlands |
» |
21,747 |
84 |
422,815 |
95 |
||
l 25.958 |
70 |
1 232,731 |
57 |
Kopparbergs |
» |
120,037 |
24 |
875,281 |
90 |
|
\ 267,420 |
80 |
Gävleborgs |
« |
133,823 |
49 |
766,947 |
69 |
|||
— |
— |
134,822 |
36 |
Västernorrlands |
» |
96,420 |
10 |
601,073 |
16 |
|
25,408 |
33 |
182,391 |
78 |
.lämtlands |
« |
93,699 |
85 |
332,104 |
06 |
|
...... |
187,070 |
93 |
797,389 |
33 |
Västerbottens |
» |
130,391 |
74 |
328,883 |
79 |
- |
1,140,264 |
— |
Norrbottens |
» |
125.276 |
96 |
290,335 |
74 |
||
......j 27,773147 |
268,018 |
52 |
||||||||
1 |
Summa kronor |
1,788,856192112,888,585145 |
Av landets 379 väghållningsdistrikt med en väglängd av 09,025 km.
äro 220 distrikt (58.1 %) med eu väglängd av 38,104 km. (55.3 %) berättigade
till underhållsbidrag av automobilskattemedel. Dessa distrikt
fördela sig a samtliga län utom Jönköpings, Gotlands och Malmöhus län,
inom vilka län intet distrikt övertagit underhållet å sådan tid, att det
varit berättigat till bidrag1. Inom Kristianstads och Gävleborgs län
hava samtliga väghållningsdistrikt överfört underhållet å vägkassan. Bidraget
har beräknats beträffande 149 distrikt, inom vilka vägunderhållet varit övertaget
av vägkassan såväl år 1925 som år 1926, å den verkliga kostnaden
för år 1925 samt i 71 distrikt, där underhållet helt överförts å vägkasssan
först från och med den 1 januari 1926, å 1925 års uppskattade kostnad.
1 Numera föreligga jämväl beträffande väghållningsdistrikt inom dessa län beslut om
underhållets övertagande.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 149 höft. (Nr 174—175) 642 27 2
18
Väg- oeli
vattenbyggnadsstyrelsen.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
Från och med nästa års ingång bliva ytterligare 41 väghållningsdistrikt
bidragsberättigade eller tillhopa 261 distrikt (68.9 %) med en sammanlagd
väglängd av 46,594 km. (67.5 %). Vidare hava 10 väghållningsdistrikt
under år 1926 fattat beslut om underhållets överlämnande till vägkassan
från och med den 1 januari 1928, i anledning varav jämväl dessa —
jämte de som ytterligare kunna tillkomma under innevarande år — bliva
underhållsberättigade från och med 1929 års ingång.
I den mån väghållningsdistrikten övertaga underhållet inträder en automatisk
stegring av vägunderhållsbidraget. Denna stegring låter sig svårligen
beräkna, då gällande uppskattningar, av vilka åtskilliga verkställts under kristiden
och andra kvarstå oförändrade sedan lång tid tillbaka, icke giva något
tillförlitligt uttryck för den verkliga kostnaden. Med utgångspunkt från
de ändringar med avseende å underhållskostnaden, som inträtt vid övergången
från naturaunderhåll i de distrikt där sådan övergång redan ägt
rum, torde man kunna räkna med att, sedan allt vägunderhåll övertagits
av vägdistrikten, under i övrigt oförändrade förhållanden inemot 3 ’/s miljoner
kronor komme att tagas i anspråk för ifrågavarande bidrag, såvitt
angår själva vägunderhållet.
Till belysande av frågan, i vad mån i anledning av automobiltrafiken
de väghållningsskyldigas utgifter för vägunderhållet på landet under de
senaste åren stigit, må tjäna följande siffror, avseende underhållskostnad
varå statsbidrag utgår:
1919 1920 1921 1922 1923/4 1924/5 1925/6
9.284,727 12,083,223 13,946,643 16,189,877 19,546,763 24.473,590 27,450,550
I anledning av uppkommen fråga om höjande av det utav automobilskattemedel
till väghållningsdistrikt utgående direkta väghållningsbidraget
från 10 till 15 procent å kostnaden har väg- och vatten byggnadsstyrelsen
förklarat sig icke hava något att däremot erinra, därvid styrelsen tillika meddelat,
att därest innevarande års bidrag beräknats utgå med 15 procent,
detsamma skulle hava uppgått till 2,683,285 kronor. I
I annat sammanhang har jag underställt Kungl. Majrts prövning fråga
om ändrade skattegrunder för väghållningsbesvärets utgörande på landet,
varjämte det är min avsikt att inom den närmaste tiden anmäla förslag
om sådan ändring i väglagen, att det ordinarie statsbidraget jämlikt nämnda
lag må utgå jämväl å vinterväghållningskostnad. Jämsides med dessa åtgärder
har emellertid till lättande för de väghållningsskyldiga av den genom
automobiltrafiken ökade underhållskostnaden det direkta väghållningsbidraget
synts böra något höjas.
Jag har icke anledning att här närmare uppehålla mig vid de vägande
skäl, som tala för ett direkt väghållningsbidrag av automobilskattemedel
till vägdistrikten, ej heller vid de grunder m. in., efter vilka ett dylikt
bidrag bör utgå. I detta avseende tillåter jag mig hänvisa till inne
-
19''
Kungl. Majds proposition nr 175.
hållet i det tidigare åberopade, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
sakkunniga avgivna betänkandet jämte det av min företrädare i ämbetet
i anslutning till detsamma gjorda uttalandet till det vid Kungl. Maj:ts
proposition nr 170 till 1926 års riksdag fogade statsrådsprotokollet. Yad
angår bidragets storlek må emellertid erinras, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt de sakkunniga — vilka föreslagit att bidraget skulle utgå
av landsbygdens utjämningsandel — såsom ett skäl för bidragets begränsande
för det dåvarande till 10 procent anfört, att ett dylikt bidrag på
lämpligt sätt liölle sig inom utjämningsandelen av de för landsbygden avsedda
automobilskattemedel, att Kungl. Maj:t, som väl frångick förslaget om bidragets
utgående av utjämningsandelen, likväl ansett sig sakna anledning
att föreslå ändring i bidragets storlek, samt att riksdagen — i anledningav
motionsvis framförda yrkanden om höjande av bidraget såsom för lågt
tillmätt för att tillnärmelsevis motsvara den betydande ökningen av väghållningsbördan
— förklarat sig visserligen icke vilja frånkänna de anförda
synpunkterna visst berättigande men ansett försiktigheten bjuda, att
bidraget för det dåvarande icke sattes högre än Kungl. Maj:t föreslagit.
Uppenbarligen är det av vikt att i föreliggande avseende framgå med
viss varsamhet. För bidraget bör icke få tagas i anspråk allt för stor
del av landsbygdens andel i skattemedlen. Denna andel hade i förra årets
statsverksproposition för budgetåret 1926—1927 beräknats till 15,200,000
kronor eller 3,200,000 kronor mera än för närmast föregående år. Under
år 1926 har emellertid ökningen i automobilskattemedlen ytterligare fortgått,
och landsbygdens andel i nämnda års medel uppgår till icke mindre
än omkring 17,275,000 kronor. I årets statsverksproposition har motsvarande
andel för budgetåret 1927 —1928 beräknats till ett med ytterligare
nära 2,000,000 kronor förhöjt belopp eller till 19,200,000 kronor. Inför
denna ökning av automobilskattemedlen lärer man — utan att åsidosätta
tillgodoseendet av de ändamål, vartill medlen i första hand skola användas,
och med fasthållande i övrigt av gällande principer för medlens användning
— så till vida kunna tillmötesgå de gång efter annan framförda kraven
på ytterligare lindring i underhålls tungan, att det direkta väghållnings -bidraget nu höjes från 10 till 15 procent av kostnaden. Höjningen, som
förutsätter ändring i 3 § 1 mom. a) i förordningen om fördelning av
automobilskattemedel, torde böra vinna tillämpning vid utdelandet av nästa
års bidrag.
Efter samråd med mig kommer chefen för finansdepartementet att denna
dag underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag, att hälften av det jämlikt
väglagen utgående statsbidraget till vägunderhåll och, vid bifall till det
av mig förut berörda förslaget om viss ändring i väglagen, jämväl till
vinterväghållning skall bestridas av automobilskattemedel. I enlighet
härmed och då det enligt väglagen utgående statsbidraget belöper sig
till 30 procent av väghållningsdistriktens underhållskostnad skulle även
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 175.
för statsverkets del en anpart motsvarande 15 procent av distriktens
kostnad komma att täckas av sådana medel. Stadgande härom torde böra
inflyta i 1 § i förordningen om fördelning av automobilskattemedel. I anslutning
härtill torde vidare det i budgetförslaget under sjätte huvudtiteln
till 8.5 miljoner kronor upptagna förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet, med viss jämkning av vad jag därutinnan tidigare ifrågasatt,
böra upptagas sålunda:
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag kronor 4,250,000
Ytterligare bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag,
att direkt utgå av automobilskattemedel » 4,250,000.
För möjliggörande av en snabbare fördelning av automobilskattemedlen,
varom från flera håll önskemål framkommit, torde fördelningen lämpligen
böra framdeles avse de under visst budgetår i stället för såsom
för närvarande under visst kalenderår influtna medlen; fördelningen skulle
då kunna ske redan på hösten före det år, arbetsföretagen i allmänhet
igångsättas. Övergången till en dylik omläggning synes kunna så genomföras,
att en särskild fördelning verkställes under instundande höst, avseende
de under första halvåret influtna medlen. Vid denna extra fördelning
skulle för första gången tagas i anspråk medel för täckande av
hälften av statsbidraget enligt väglagen, beräknat å 1926 års underhållskostnad
och redovisat i 1927/8 års budget. Däremot skulle givetvis vid
denna fördelning icke ifrågakomma något bidrag jämlikt 3 § 1 mom. a) i
förordningen om fördelning av automobilskattemedel, då ju sådant bidrag
för året redan utbetalts till väghållningsdistrikten. Omläggningen betingar
viss jämkning i 1 § i berörda förordning.
Vidare torde för vinnande av den erforderliga enhetligheten beträffande
nämnda båda underhållsbidrag böra vidtagas den ändringen i 3 § 1 mom. a)
ifrågavarande förordning, att däri omförmält bidrag, liksom statsbidraget
enligt väglagen i motsvarande fall, beräknas å verkliga kostnaden under
året närmast före det fördelningen äger rum; därmed vinnes jämväl den fördelen,
att redan 1928 års bidrag kunna beräknas å kostnader, för vilka
på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper ligga till grund.
I anslutning härtill torde en sådan omläggning av utbetalningarna av
bidragen böra ske, att därigenom erforderlig administrativ förenkling ernås
och dubbelarbete undvikes. Statsverkets bidrag till vägväsendet utgår för
närvarande under många former, och åtskilliga bidragsberättigade arbeten
— såsom exempelvis vägunderhåll och vägförbättringar — ligga varandra
tekniskt så nära, att en enhetlig och sakkunnig kontroll är ofrånkomlig
för att trygga statsmedlens riktiga användning.
Vad särskilt underhållsbidragen angår, så verkställes den till grund härför
liggande granskningen av väghållningsdistriktens räkenskaper genom sakkunniga,
som utses av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsen utbetalar
i samband med automobilskattemedlens fördelning de härav utgående underhållsbidragen,
under det att länsstyrelserna med stöd av samma gransk
-
Kungl. Ma.j:ts proposition nr 115.
21
ning utbetalar statsbidraget enligt väglagen. Då grunderna för dessa bidrag
hädanefter bliva i all huvudsak desamma, är givetvis detta dubbelarbete
onödigt och av direkt olägenhet för den enhetliga behandlingen.
Då även övriga statsbidrag till vägväsendet utgå genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som numera jämväl utövar tillsyn över vägdistriktens
räkenskaper och upprättar den härpå grundade statistiken, så synes riktigt
att till denna styrelse förlägga utbetalandet av även statsbidraget
enligt väglagen, varigenom kontrollen å samtliga statsbidrag till allmänna
vägväsendet samlas på en hand.
Den här berörda frågan om bidragsmedlens ändamålsenliga utbetalning
behöver emellertid icke upptagas till slutlig behandling i detta sammanhang,
då Kungl. Maj:t äger att därutinnan meddela bestämmelser. Givetvis
bör härvid tillses, att bidragen utan onödig omgång utdelas till väghållningsdistrikten
så snart lämpligen ske kan.
Departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 28 maj 1926 (nr
161) om fördelning av automobilskattemedel samt hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att antaga samma förslag,
dels och att, med ändring av Kungl. Maj:ts i 1927 års
statsverksproposition framlagda förslag angående upptagande
under sjätte huvudtiteln i riksstaten för budgetåret 1927—
1928 av det ordinarie anslaget till bidrag till vägunderhållet
på landet, i nämnda riksstat uppföra ifrågavarande ordinarie
anslag sålunda:
Bidrag till vägunderhållet på landet,
förslagsanslag....................................... kronor 4,250,000
Ytterligare bidrag till vägunderhållet
på landet, förslagsanslag, att direkt
utgå av automobilskattemedel........ » 4,250,000.
Denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.