Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till nyodling
och betesförbättring å ofullständiga jordbruk; given
Stockholms slott den IS februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

(Jtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Eibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Hellström anför:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkten 96, har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, till statsbidrag till nyodling och betesförbättring
å ofullständiga jordbruk beräkna för budgetåret 1927—1928
ett belopp av 400,000 kronor.

Jag anhåller att nu få för Kungl. Maj:t ånyo anmäla detta ärende.
Vid 1926 års riksdag väcktes två likalydande motioner, 1:149 och II: 132,
angående bidrag utan återbetalningsskyldighet till understöd av mindre
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 136 luifi. (Nr 157—169.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

odlingsföretag. Under åberopande av en utförlig motivering hemställdes i
motionerna, att riksdagen ville dels för budgetåret 1926—1927, utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit i nionde huvudtiteln, punkten 59, anvisa ytterligare
500,000 kronor till åtgärder under kalenderåret 1926 för höjande av det
mindre jordbruket, d. v. s. sammanlagt 800,000 kronor; dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att av sagda anslag använda ett belopp av 550,000 kronor
för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med i motiveringen
framlagt förslag, av bidrag utan återbetalningsskyldigliet till understöd
av mindre odlingsföretag.

I sitt utlåtande den 23 februari 1926, nr 15, punkten 23, anförde jordbruksutskottet
följande.

»Rådande depression på åtskilliga näringslivets områden i förening med
folkmängdens tillväxt och minskade emigrationsmöjligheter gör det jämväl
enligt utskottets mening alltmer angeläget att inom landet söka bereda ökade
utkomsttillfällen. Såsom ett betydelsefullt led i dessa statens strävanden
anser utskottet ock i likhet med motionärerna böra ingå ett kraftigt främjande
av nyodlingsverksamheten. Utskottet har heller icke kunnat undgå
att tilltalas av det i motionerna I: 149 och II: 132 i sådant syfte framkomna
uppslaget, vilket synes utskottet värt allt beaktande. Då emellertid
utskottet icke äger möjlighet att endast på grundvalen av vad i motionerna
anförts bilda sig en bestämd ståndpunkt rörande det lämpligaste sättet för
frågans lösning, anser utskottet erforderligt, att frågan göres till föremål
för utredning. Denna synes utskottet lämpligen kunna ske i samband med
den utredning, som igångsatts i anledning av riksdagens skrivelse nr 150
förlidet år med begäran om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation
å odlingsbar jord kunde genom statliga åtgärder åvägabringas inom
landet i vidare utsträckning än vad för närvarande vore fallet.»

Med bifall till jordbruksutskottets i ämnet gjorda hemställan anhöll riksdagen
i skrivelse den 9 mars 1926, nr 75, under punkten 22, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta om utredning rörande lämpligaste sättet för vinnande
av det i motionerna angivna syftet samt för 1927 års riksdag framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den 19 mars 1926 anbefallde Kungl. Maj:t de den 6 juni 1925 tillkallade
sakkunniga för verkställande av utredning av frågan om ytterligare
åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo (1925 års
kolonisationssakkunniga) att verkställa den av riksdagen sålunda begärda
utredningen och därmed till Kungl. Maj:t inkomma inom sådan tid, att
ärendet kunde föreläggas 1927 års riksdag.

Med anledning härav hava 1925 års kolonisationssakkunniga den 18
oktober 1928 avgivit utlåtande med förslag angående statsbidrag till nyodling
och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. Utlåtandet är befordrat
till trycket och ingår i serien statens offentliga utredningar
(1926: 21).

Yttranden i ärendet hava avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen och
rikets samtliga hushållningssällskap (de senare i regel genom vederbörande
förvaltningsutskott).

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 157.

3

De sakkunnigas utlåtande inledes med eu översikt av hittills vidtagna
statsåtgärder för nyodlingsverksamhetens befrämjande, varav inhämtas bland
annat följande.

Lån utlämnas från norrländska ny odlingsfonden liksom från den för
södra och mellersta Sverige avsedda allmänna nyodlings fonden. Med anlitande
av viss del av statsanslaget till höjande av det mindre jordbruket
förekommer premiering av vissa mindre odlingsföretag. I omedelbart samband
med egnahemslånerörelsen liksom den statliga kolonisationen å kronoparker
kunna premielån för nyodlings- (och nybyggnads-) arbeten utlämnas
till personer, som bilda nya jordbruksegnahem, liksom kontant odlingshjälp
till innehavare av kolonat, skogstorp och odlingslägenheter å kronoparker i
de sex nordligaste länen. Vissa mera tillfälliga anordningar hava också
vidtagits till odlingsarbetets stimulerande. Under världskriget inrättades
sålunda en omfattande statlig odlingsorganisation, vilken bland annat hade
att fördela i särskild ordning anvisade statsanslag utan återbetalningsskyldighet
till nyodling, betesförbättring m. m. Vid några tillfällen, nämligen
1922 och 1926, hava därjämte statsbidrag utan återbetalning sskyldighet
anvisats ur arbetslöshetsanslaget för att inom Norrbottens län befrämja
odling sverksamhet å sådana smärre jordbruk, där innehavaren på grund
av rådande arbetslöshet vore i behov av vidgad odling.

1 en särskild avdelning lämna de sakkunniga därefter en allmän motivering
till av dem föreslagna åtgärder. Härav inhämtas i huvudsak
följande.

De sakkunnigas allmänna . uppdrag avsåge utredning av frågan om åtgärder
i syfte att öka befolkningens möjligheter att genom erhållande av
självständiga, bärkraftiga smärre jordbruk i vidgad omfattning vinna
bärgning och sysselsättning. De sakkunniga hade från början riktat sin
uppmärksamhet icke blott på frågor, som avsåge bildande av nya jordbruk
och dylikt, ulan även på spörsmålet om erforderlig utveckling av äldre,
ofullständiga jordbruk. Den senare frågan vore av utomordentlig vikt. I
vårt land funnes ett mycket stort antal jordbruk av den ringa omfattning,
att de i3a grund av otillräcklig areal odlad jord icke gåve sina brukare
arbete och utkomst. Med statistiska uppgifter belystes detta närmare.

Det vore av vikt, att sådana of ullständiga jordbruk, som härtill ägde förutsättningar,
kunde utvecklas till större bärkraft. Många av dessa vore i
trängande behov av utvidgning och förbättring. Åtskilliga av de med allt
för små jordbruk förenade olägenheter bortfölle vid något större jordbruk,
såsom att bättre proportion ernåddes mellan byggnadskapitalet och jordvärdet,
att dragarfrågan kunde ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt,
att jordbruksredskapen kunde bättre utnyttjas m. m. Då det minsta jordbruket
merendels icke skänkte tillräcklig utkomst åt familjen, måste extra
arbetsförtjänster oftast sökas utanför hemmet. Därvid komme småbrukarna
att trängas med övriga arbetssökande, och särskilt under ogynnsamma konför
industrien och skogsbruket uppstode konkurrens om arbetstillfällena.
Bland innehavarna av de minsta jordbruken vore den uppfattningen
allmänt utbredd, att det vore av betydelse, om deras jordbruk kunde
utvidgas.

Dessa små jordbruk erbjöde i många fall eu utmärkt utgångspunkt för
kolonisation på naturlig väg. På grundval av vad som redan funnes i

Den föreslagna
understödsverksa
råhetens
betydelse
och
sy j lemål.

1925 åra
kolomsationasakkunniga.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

hus, åker, inventarier m. m. kunde, genom successivt och på många platser
samtidigt bedrivet arbete med nyodlingar och produktiva förbättringar,
väsentliga resultat nås.

Arbetet på förbättring av ofullständiga jordbruk borde i främsta rummet
inriktas på vidgning av den odlade arealen. I vissa fall erfordrades härför
förvärv av »tillskottsjord», en fråga vartill de sakkunniga ämnade återkomma
i sitt slutbetänkande. En annan angelägenhet vore uppodling av
mark, som redan innehades av dessa småbrukare. En utav de sakkunniga
verkställd undersökning hade givit vid handen, att särskilt i vissa trakter
ganska god tillgång funnes på odlingsjord, som lämpade sig att utnyttjas
för odling å ofullständiga jordbruk.

Då jord, som möjligen kunde räknas såsom odlingsbar, icke alltid nådde
sin mest ekonomiska och tjänliga användning, om den odlades till åker
utan om den utnyttjades till rationella beten, borde understöd till vidgat
utnyttjande av den produktiva jorden icke begränsas att blott avse nyodling
till åker utan även befrämjande av en rationell beteskultur å oodlad jord.
Genom sådan beteskultur vunnes möjlighet att, på det sätt jordens beskaffenhet
i dylika fall anvisade såsom det mest ändamålsenliga, förkovra
jordbrukets produktivitet och bereda innehavaren ökade utkomstmöjligheter,
vartill korum c betydelsen, att man småningom sökte åstadkomma en rationell
klyvning mellan mark för skogsbruk och betesmark.

Det kraftigare befrämjande av nyodling och betes förbättring till förstärkning
av smärre jordbruk, som alltså borde genom statens medverkan komma
till stånd, torde ej kunna genomföras och lända till önskat resultat enbart
medelst nuvarande anordningar, av vilka utlåningen från nyodlingsfondema
vore den viktigaste. Denna utlåning hade märkbart minskats i omfattning,
och erhållna resultat vore numera ganska begränsade. Ofta torde de småbrukare,
som vore mest i behov av hjälp till odling, icke kunna upptaga
dessa lån, enär de hade svårt att skaffa härför erforderlig säkerhet. Hithörande
verksamhet torde sålunda böra kompletteras med ytterligare åtgärder
i syfte att stimulera till kraftigare och allmännare verksamhet för den
odlade arealens ökning.

I detta hänseende syntes den i motionerna anvisade vägen med direkta
statsbidrag böra beträdas. Statens härmed förenade ekonomiska uppoffringar
torde vara påkallade av den stora samhälleliga betydelse, som ett sådant
bygdbrytningsarbete, avsett att på ett smidigt och naturligt sätt öka befolkningens
försörjningstillfällen av egna jordbruk, otvivelaktigt innebure.

De sakkunniga hava alltså förordat åtgärder att genom statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet befordra nyodling och betesförbättring a vissa mindre
jordbruk. I ett förslag till kungörelse angående statsbidrag till nyodling
och betesförbättring å ofullständiga jordbruk hava de sakkunniga utformat
de särskilda detaljbestämmelser, som de ansett böra gälla för berörda
understödsverksamhet. Till detaljerna i detta förslag, som torde såsom
bilaga A fogas till detta protokoll, ämnar jag sedan återkomma.

stranden. I samtliga yttranden i ärendet gives full anslutning till vad de sakkunniga
anfört i förenämnda allmänna motivering.

Lantbruksstyrelsen har funnit utökning genom nyodling och betesförbättring
av ofullständiga jordbruk vara väl värt statsunderstöd. Hushållningssällskapen
hava enstämmigt hälsat förslaget med stor tillfredsställelse

Kungl. Maj:ts proposiu15? 5

och ansett att det vore agnat att medföra synnerlig gagn. Därvid har
bland annat iramhallits, att förslaget grundats på den viktiga tanke att
kolonisationen borde anknytas till befintliga jordbruk, något sum vorden
bästa och säkraste formen för vidgad bygdbrytning. Några hushållningssällskap
i Norrland hava betonat, att knappast någon annan åtgärd än den
föreslagna vore mera ägnad att föra jordbruket framåt i denna landsända.

fio hushållningssällskap (Stockholms läns och stads, Kalmar läns norra,

Kalmar läns södra, Blekinge läns, Malmöhus läns, Hallands läns, Västmanlands
läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns och Västerbottens läns) hava
lämnat de sakkunnigas uttalanden och förslag utan varje erinran, medan
de återstående sexton sällskapen liksom lantbruksstyrelsen och statskontoret
hava tillstyrkt iörslaget i allt väsentligt men framställt vissa erinringar
i fråga om detaljbestämmelser.

Från Östergötlands läns och Västernorrlands läns hushållningssällskap
har ifrågasatts den utvidgning beträffande den föreslagna understödsverksamhetens
allmänna ändamål, att statsbidrag borde lämnas icke blott för
nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk utan även — såsom
av förstnämnda hushållningssällskap förordats — till planmässig torrläggning
av redan odlad åker medelst rörtäckdikning eller — såsom uttalats
inom det senare hushållningssällskapets förvaltningsutskott — till understöd
i vissa fall för iståndsättande av gammal åker.

hör beredande av ökade utkomstmöjligheter åt landets växande befolk- Departementsning
är det av stor vikt, att jordbrukskolon i sationen befrämjas genom åt- chef“-

gärder för underlättande av så väl nybildning av jordbruk som även
utveckling av sådana äldre jordbruk, som på grund av ringa areal odlad
jord icke skänka sina innehavare full bärgning. Den senare formen av
kolonisation, som alltså avser s. k. ofullständiga jordbruks utveckling till
större bärkraft, är en angelägenhet av mycket stor samhällelig betydelse
•samt bygger på en praktisk och naturlig grund. Liksom de sakkunniga
och de, som yttrat sig 1 ärendet, anser även jag, att berörda verksamhet
genom lämpliga statsåtgärder bör befrämjas.

Jag övergår nu att angiva min ståndpunkt till de av de sakkunniga
föreslagna särskilda bestämmelser, som skulle reglera den ifrågasatta understödsverksamheten.
Därvid kommer jag att särskilt uppehålla mig vid
sådana spörsmål, där erinringar mot förslaget framställts i avgivna yttranden.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle statens bidrag avse att åstadkomma AU» ännu
förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, Jorutsättsom
på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark icke gåve drayj er- *"
respektive brukare erforderlig utkomst av jordbruket. Sålunda skulle stats- hållanaebidrag,
i den mån tillgängligt anslag det medgåve, utlämnas i närmare I)csakkllnnigastadgad
ordning för att befrämja uppodling till åker av härför lämplig

Yttranden.

6 Kuncjl, M^as Proposition Nr 157.

odlingsbar jord (ny oterig sbidrag) eller för att befordra rationell beteskultur
å icke odlad jon* ''(betesförbättringsbidrag). Såsom förutsättning för bidrags
f*rhu,llande skulle gälla, att sammanlagda arealen odlad jord å jordbruket i
fråga icke överstege tio hektar; att jordbruket icke brukades gemensamt
med annat jordbruk av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens
tillhopalagda areal av odlad jord överstege tio hektar; samt afl lån eller
bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för ifrågavarande
nyodling eller betesförbättring. Nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag
skulle beviljas den, som brukade fastigheten, oberoende av om han vore
dess ägare eller ej och, i sistnämda fallet, oberoende av brukmngstidens
längd.

I några yttranden hava erinringar framställts mot den föreslagna maximiarealen,
10 hektar odlad jord.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, dels att eventuellt förekommande kultiverad
betesmark även skulle inräknas i arealsiffran, dels att arealgiänsen
skulle sänkas till åtta hektar. Där tio hektar ej gåve full bärgning under
normala förhållanden, berodde detta i allmänhet ej på for liten areal utan
därpå, att förefintlig åker sköttes allt för bristfälligt. I sådana fall borde
hjälpen givas på andra områden än nyodling. Uppsala läns hushållningssällskap
har framhållit att, då det påräkneliga beloppet kunde befaras bliva
otillräckligt, så att sträng gallring erfordrades, maximiarealen åker borde
åtminstone i början nedsättas till fem eller möjligen sex hektar.

Å andra sidan hava Södermanlands läns, Kristianstads läns och v armlands
läns hushållningssällskap funnit det önskvärt, att även något större
jordbruk kunde komma i åtnjutande av bidrag. I sådant hänseende itragasättes
höjning av maximiarealen åker till åtminstone femton hektar, respektive
tolv och femton hektar. Därvid har Värmlands läns hushållningssällskap
dock ifrågasatt höjning blott där betesförbättringsbidrag ifrågakomme.

I sex yttranden (från lantbruksstyrelsen samt Jönköpings lans, Göteborgs
och Bohus läns, Älvsborgs läns norra, Älvsborgs läns södra och Västernorrlands
läns hushållningssällskap) har ifrågasatts införande av ytterligaie
ett allmänt villkor för bidrags erhållande, nämligen att å gården redan
befintlig åker och kultiverad betesmark vore väl hävdad och i gott skick.

Till stöd för detta yrkande har framhållits, att malet för all nyodling
vore ökad produktion. ''Detta mål borde först eftersträvas genom ordenligt
brukande av redan odlad jord. Sättet, varpå en person skotte sin redan
odlade åker, vore ett uttryck för, huru han korame att vårda den jord,
han vunne genom odling. Den, som ej vårdade sig om redan innehav
åker, borde ej få understöd till dennas vidgning genom nyodling.

I två yttranden har den uppfattningen kommit till uttryck, att blott
redan befintliga jordbruk borde ifrågakomma till bidrags erhållande, enär
det ej rimligen kunde begäras, att staten skulle medelst ifråga\ aiande bidrag
förhjälpa till uppkomsten av nya jordbruk från ingen eller så ringa början,
att någon egentlig jordbruksrörelse icke kunde sägas hava förekommit på
fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

7

I anledning av vad de sakkunniga föreslagit i fråga om bidrag även till
arrendatorer hava lantbruksstyrelsen och Uppsala läns hushållningssällskap
ifrågasatt, att för bidrags erhållande i dylikt fall garanti — eller åtminstone
relativ visshet — borde finnas om bibehållande av arrendejordbruket såsom
enskild brukningsdel.

För min del ansluter jag mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag i Departeförevarande
del. mentschefe

Den i några yttranden föreslagna förhöjningen av maximiarealen synes
med hänsyn till verksamhetens allmänna syfte ej påkallad eller lämplig*

Större fog synes finnas för kravet på maximiarealens nedsättning. Då emellertid
bidrag över huvud taget ej kan ifrågakomma med mindre ändamålet är att
utveckla sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal
ej skänka brukaren utkomst, samt då enligt § 2 i förslaget komme att
sörjas för företrädesrätt för den, som för sin bärgning är mest i behov av
vidgad areal åker och kultiverad betesmark, har jag ansett mig böra så
till vida godtaga den av de sakkunniga föreslagna arealbegränsningen, att
jag förordar, att bidrag icke må utgå, därest förutvarande areal åker jämte
den till uppodling till åker medelst bidraget ifrågasatta arealen överstiger
10 hektar.

Vidare torde böra införas en föreskrift av innebörd, att för bidrags erhållande
jämväl bör fordras, att vederbörande bidragssökande vinnlagt sig
om nöjaktig skötsel av sitt jordbruk.

I motsats till vad som uttalats i några yttranden anser jag, att den omständigheten,
att ett jordbruk nyligen bildats och av sådan anledning innehåller
synnerligen ringa areal odlad jord, icke bör utesluta bidrags utgående,
för så vitt samtliga stadgade villkor för övrigt äro uppfyllda.

Den mot förslaget framkomna erinran, att bidrag ej borde utgå till
arrendator, om ej viss säkerhet funnes för arrendejordbrukets bibehållande
såsom enskild brukningsdel, föranleder mig ej ifrågasätta ändring i för''
slaget men väl till det uttalandet, att bidrag i allmänhet ej torde böra
beviljas innehavare eller brukare av sådant jordbruk, som veterligen inom
en nära framtid kommer att upphöra att vara självständig brukningsdel
av den art, varom här är fråga.

Vad de sakkunniga ifrågasatt under § 2 i förslaget biträdes av mig.

Företrädesrätt
till
bidrag.
Departemontschefen.

De sakkunniga hava under § 3 föreslagit, att nyodlingsbidrag må kunna Bidragets
uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än De^sakkun250
kronor för hektar av den jord, som vore avsedd att nyodlas. Betes- '' niga.
förbättringsbidrag skulle få utgå till likaledes hälften av den beräknade
kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar. Bidragstagare
skulle icke få beviljas nyodlings- och betesförbättringsbidrag till högre

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Y Urandeii

Departements chefen.

belopp än tillhopa 500 kronor; doek kunde fastighetens brukare, utan
hinder av att sådant bidrag redan åtnjutits för fastigheten, kunna ånyo*
beviljas bidrag, för så vitt för tidigare bidrag föreskrivna arbeten blivit,
i vad på honom berodde, utförda samt de allmänna förutsättningarna för
bidrags erhållande fortfarande vore för handen.

I fråga om den kostnad, som skall ligga till grund för bidrags beräknande,
hava de sakkunniga föreslagit, att i kostnaden för nyodling finge
inräknas själva odlingsarbetet och den härför erforderliga dikningen, men
ej mera omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken och ej
heller sådan dikning eller vattenavledning, vartill iån eller bidrag av statsmedel
förut utgått. I kostnaden för betesförbättring finge inräknas röjning,
dikning, planering, kalkning och grundgödsling samt fröanskaffning och
stängseluppsättning, i den mån dessa åtgärder erfordrades för ändamålet
och lån eller bidrag av statsmedel icke på annat sätt härför utgått.

I fråga om bidragens storlek har Norrbottens läns hushållningssällskap
ifrågasatt, att det till förebyggande av bidragens bortplottrande i små
poster med åtföljande relativt höga förrättningskostnader borde stadgas,
att bidrag ej finge utgå, om nyodlingsarealen understege Va hektar eller
vid betesförbättring motsvarande areal, eller ock att bidrag i intet fall
finge utgå, för så vitt det ej skulle belöpa till minst 50 kronor för varje
fastighet. Lantbruksstyrelsen har funnit viss begränsning av återupprepade
anspråk på bidrag till samma fastighet vara önskvärd och har i sådant
hänseende föreslagit, att sammanlagda bidragen till en och samma fastighet
icke finge i något fall överstiga 1,000 kronor.

Beträffande beräkningen av kostnaderna har Skaraborgs läns hushållningssällskap
förordat, att i kostnaden för nyodling även finge inräknas
eventuellt erforderliga mera omfattande upprensningar eller fördjupningar
av avloppsdiken, enär det vore svårt att särskilt vid mindre odlingsföretag
hänvisa sådant arbetes stödjande till statens avdikningsanslag, där laga
syneförrättning med dryga kostnader fordrades. Lantbruksstyrelsen har
icke haft något att erinra mot att i kostnaden för betesförbättring finge
inräknas sådan röjning, som skedde genom upprötning av växande träd
och buskar och sålunda medförde ett bestående värde, varemot styrelsen
ansåge, att i kostnaden ej borde inräknas nedhuggning, och detta så mycket
mindre som därvid vunnet virke och bränsle, åtminstone i många fall, väl
täckte kostnaden för arbetets utförande.

I det från Norrbottens läns hushållningssällskap framförda önskemålet
om begränsning nedåt av bidragets storlek ligger ett visst berättigande. Det
torde dock kunna förutsättas, att hushållningssällskapen själva komma att
tillse, att bidragen ej bortplottras i allt för obetydliga belopp, vadan jag ej
anser det nödvändigt, att bestämmelser härom intagas i den grundläggande
författningen.

Lantbruksstyrelsens förslag, att bidrag för samma fastighet icke i något

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

9

fall finge överstiga 1,000 kronor, kan jag ej förorda, enär det knappast
vore berättigat att generellt utestänga en bidragssökande, som väl fyllde
alla övriga förutsättningar, endast därför, att för fastigheten tidigare och
kanske under en förutvarande brukares tid utgått bidrag till visst belopp.

Däremot anser jag vad lantbruksstyrelsen och Skaraborgs läns hushållningssällskap
anfört angående beräkning av den till grund för bidragets
tillmätande liggande kostnad vara av beskaffenhet att böra, i överensstämmelse
med vad sålunda anförts, föranleda ändring av de sakkunnigas
förslag.

De sakkunniga hava under § 4 föreslagit, att ansökan om bidrag skulle,
åtföljd av vissa angivna förrättningshandlingar — däribland karta över
företaget, då fråga vore om nyodling — ingivas till vederbörande hushållningssällskap.

Under § 5 har i huvudsak ifrågasatts, att hushållningssällskap, som
önskade erhålla statsanslag för utlämnande av bidrag, skulle till lantbruksstyrelsen
därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, och skulle det
åligga lantbruksstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ansökningarna
till Kungl. Maj:t.

I § 6 föreslås, att statsanslag, som Kungl. Maj:t beviljat hushållningssällskap,
skall få lyftas i statskontoret mot avlämnande av förbindelse från
sällskapet att dels använda statsanslaget för utlämnande av bidrag enligt
härför gällande föreskrifter dels ock under vissa förutsättningar återbetala
statsanslaget eller del därav.

I specialmotiveringen till § 4 hava de sakkunniga anfört i huvudsak
följande rörande verksamhetens organisation.

Verksamheten borde, åtminstone tillsvidare, handhavas av hushållssällskapen
under lantbruksstyrelsens kontroll. Hushållningssällskapens tjänstemän
vore de, som i allmänhet bäst lämpade sig för uppgiften att planlägga
odlings- och betesförbättringsföretag. De ägde ock nödig personalkännedom.
Därest hela förvaltningen överlätes till sällskapen, torde den ifrågasatta
verksamheten utan extra kostnad för statsverket kunna utföras på fullt
nöjaktigt sätt. Sällskapen torde nämligen hava sådant intresse för den
verksamhet, som bär avsåges, att de kunde antagas vara villiga att åtaga
sig detta arbete utan någon ersättning i form av förvaltningsbidrag eller
dylikt.

Fördelningen av bidragen borde verkställas av sällskapens härför utsedda
förvaltningsorgan, hos vilka avgörandet alltså borde ligga beträffande de
enskilda bidragens beviljande. Detta innebure en väsentlig skiljaktighet i
förhållande till ordningen för nyodlingslåns beviljande, där varje låneärende
droges inför lantbruksstyrelsens prövning. Utan att vilja bestrida,
att ett sådant centralt prövande av ärendena kunde innebära viss trygghet
mot missbruk och garanti för enhetlig handläggning, samt väl inseende, att
utlämnandet av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet vore en än mera
grannlaga uppgift än beviljandet av lån, ville sakkunniga dock förorda
den förenklade anordning, som bidragsbeviljande direkt av sällskapen inne -

Ansökan om
bidrag och
statsanslag
för ändamålet•
Statsanslagens
utbekommande
Organisationen.

Sakkunniga.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Yttranden.

bure. Härigenom besparades omgång, och sällskapen ställdes inför uppgiften
att på eget ansvar omliänderhava medlen i och för ändamålsenlig
användning, allt givetvis under inseende och kontroll av lantbruksstyrelsen.
Sådant förfarande med hushållningssällskapen såsom beslutande under central
statsmyndighets kontroll tillämpades redan i fråga om t. ex. egnahemslån,
lån från täckdikningslånefonden och premielån åt egnahemslåntagare. Detta
direkta förfarande torde hava visat sig medföra snabbare behandling och
mindre arbete för de förmedlande ortsorganen, och ej heller torde statsverket
eller det allmänna i övrigt därigenom kunna anses hava haft olägenheter,
utan snarare tvärtom.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att de sakkunnigas förslag rörande ordningen
för bidrags beviljande vore mindre välbetänkt. Styrelsen har i
stället ifrågasatt en anordning, som närmare anslöte sig till sättet för
sökande och beviljande av lån ur nyodlingsfonderna; och har styrelsen därvid
anfört i huvudsak följande.

Då enligt de sakkunnigas förslag sällskapens ansökningar om statsanslag
icke behövde åtföljas av några uppgifter angående antalet, omfattningen
och arten av de företag, vilka vore avsedda att utföras med stöd av bidragen,
bleve varje möjlighet till saklig granskning av ansökningarna och
skälig avvägning av de till olika sällskap utgående beloppen utesluten. För
att den av de sakkunniga ifrågasatta uppsikten och kontrollen från styrelsens
sida skulle kunna bliva effektiv, vore en granskning av varje särskilt
företag nödvändig. En i efterhand utövad uppsikt bleve ej av reellt värde.
Med hänsyn härtill borde föreskrivas, att ansökning om statsanslag skulle
vara åtföljd av redogörelse och uppgifter angående varje särskilt företag i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant avseende funnes stadgat
beträffande ansökning om statslån till nyodling och betesförbättring. I betraktande
av den större vikt, som i förevarande fall — med hänsyn till
understödets karaktär av bidrag — borde läggas vid granskningen av uppgjorda
kostnadsberäkningar, torde därutöver särskild uppgift böra lämnas
angående det vid nämnda beräkningar tillämpade dagsverkspriset. Någon
inskränkning i sällskapens möjlighet att med hänsyn till föreliggande
lokala förhållanden utnyttja sällskapen tilldelade medel skulle härigenom
ej ske.

Statskontoret har biträtt vad lantbruksstyrelsen sålunda föreslagit.

Hushållningssällskapen hava utan undantag varit eniga med de sakkunniga
däri, att verksamheten borde anförtros åt sällskapen under lantbruksstyrelsens
kontroll.

Emellertid hava tolv sällskap (Uppsala läns, Jönköpings läns, Kronobergs
läns, Gotlands läns, Kristianstads läns, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs
läns norra, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns, Örebro läns, Västernorrlands
läns och Jämtlands läns) ifrågasatt, huruvida icke sällskapen i någon
form borde beredas ersättning av statsmedel för de med verksamheten
förenade kostnader och arbeten. Därvid har i allmänhet anförts följande
synpunkter.

Utan tvivel hade sällskapen sådant intresse för denna verksamhet, att de
gärna ville påtaga sig det härmed förenade arbetet. Men verksamheten
komme att medföra rätt väsentligt ökat arbete och draga åtskilliga expedi -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

11

tions- och förrättningskostnader. Sällskapens tjänstemän, särskilt jordbrukskonsulenter
och vandringsrättare, hade redan nu mycket arbete. Sällskapens
ekonomi vore i många fall hårt ansträngd. Någon ersättning av
statsmedel för täckande av de med verksamheten förenade kostnader vore
därför önskvärd.

I ett yttrande har föreslagits ett förvaitningsbidrag av 5 procent å beloppet
av under året förmedlade bidrag. I vissa andra yttranden har pekats
på höjning av det allmänna statsanslaget till sällskapen såsom lämplig
åtgärd. Några sällskap hava ifrågasatt statsanslag till anställande av ytterligare
jordbrukskonsulenter eller vandringsrättare.

Beträffande de sakkunnigas förslag rörande de handlingar, som skulle
åtfölja enskild bidragssökandes ansökan, har Örebro läns hushållningssällskap
ansett, att karta över odlingsföretag ej vore nödvändig vid mindre
företag, såsom där blott */ä hektar eller därunder skulle odlas. Upprättandet
av karta skulle draga kostnader, och kostnaderna för planläggningen
borde hållas nere i förhållande till bidragens storlek.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad de sakkunniga föreslagit i Departements,
fråga om verksamhetens organisation och ordningen för bidrags och stats- chefen''
anslags sökande och beviljande. I anslutning härtill biträder jag den
uppfattningen, att prövningen och avgörandet av enskilda bidragsansökningar
lämpligen bör decentraliseras till hushållningssällskapen. Sedan varje sällskap
beviljats visst statsanslag för året, torde det alltså böra ankomma på
vederbörande sällskap att, inom anslagets ram och under noggrant iakttagande
av gällande föreskrifter, besluta om bidrags beviljande. Vad lantbruksstyrelsen,
under instämmande från statskontoret, anfört om svårigheten
att, på förhand och utan tillgång till detaljuppgifter om varje enskilt
nyodlings- och betesförbättringsföretag, fördela tillgängligt anslagsbelopp
mellan sällskapen, synes mig icke vara av beskaffenhet att böra tillmätas
avgörande betydelse. Erfarenheten från fördelning av statslån ur t. ex.
egnahemslånet''onden och anslag för vissa andra ändamål giver vid handen,
att det även utan tillgång till uppgifter om det sökta beloppets detaljanvändning
går för sig att företaga en nöjaktig fördelning av tillgängligt
belopp emellan de olika sällskapen.

Med anledning av det från vissa hushållningssällskap framställda önskemålet
om ersättning av statsmedel för täckande av sällskapens med verksamheten
förenade kostnader vill jag framhålla, att Kungl. Maj:t i årets
slatsverksproposition föreslagit förhöjning av det allmänna statsanslaget
tid sällskapen, att det icke synes lämpligt att för varje enskild gren av
sädskapens verksamhet införa särskild form av statligt förvaitningsbidrag,
att den nu ifrågasatta verksamheten måste anses vara av så stort intresse för
ger,omförandet av sällskapens allmänna uppgift, att de borde kunna åtaga
sig det härmed förenade arbetet, även om detta till äventyrs skulle kräva
vissa ekonomiska uppoffringar från sällskapens sida, samt att dessa uppoffringar
under alla omständigheter torde bliva obetydliga, då bidragsverk -

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

samheten säkerligen torde medföra någon minskning i arbetet med skötseln
av nyodlingslånen, för vilken verksamhet intet särskilt statsbidrag utgår till
förvaltningskostnader. Jag anser mig på grund härav sakna anledning att
i detta'' sammanhang förorda ytterligare ökning i statsanslagen till uppehållande
av hushållningssällskapens verksamhet.

Det av Örebro läns hushållningssällskap framställda förslaget, att karta ej
borde krävas vid mindre odlingsföretag, föranleder det uttalandet från min
sida, att karta över företaget torde behöva biläggas ansökning om nyodlingsbidrag
endast i sådant fall, där detta för företagets bedömande och
kontroll belinnes vara av nöden. I regel torde därvid en kartskiss av enkel
beskaffenhet vara tillfyllest. En ändring i hithörande hänseende torde
följaktligen böra vidtagas i de sakkunnigas förslag.

stats- De sakkunniga hava i § 7 föreslagit att, innan någon del av beviljat
^lyftande bidrag må utbetalas, kontrakt skulle upprättas mellan det bidragsbevilm.
m. jande hushållningssällskapet och bidragstagaren samt att i kontraktet bene
sakkunniga. stämmelser i — bland annat — följande avseenden skulle intagas, nämligen
angående a) arten och omfattningen av samt den beräknade kostnaden för
företaget, b) den tid, då varje arbete skulle vara fullbordat, samt c) bidragets
storlek ävensom tid och ordning för bidragets utbekommande. I
sistnämnda hänseende borde därvid avtalas, att bidraget skulle utbetalas i
av sällskapet fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen
utförts och avsynats av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller annan
person, som sällskapet därtill utsåge.

yttranden. Från Uppsala läns och Skaraborgs läns hushållningssällskap har framhållits,
att bidragets utbetalning i terminer i mån av arbetets fortgång
skulle kräva syner och täta besök med jämförelsevis stora kostnader, för
så vitt bidragstagaren ej skulle alltför länge få vänta på medels utbekommande.
Därför ifrågasattes eu utbetalningsordning, som närmare anslöte
sig till utbetalningssättet vid premielån, t. ex. att bidragstagaren ställde
borgen för arbetets utförande, varefter han omedelbart i förskott utfinge
*/t av bidraget samt återstående ]då arbetet vederbörligen avsynats
och godkänts.

Från några håll liar förordats, att i kontraktet skulle stipuleras viss
skyldighet för bidragstagare att underhålla de företag, vartill bidrag utgått.
Särskilt ifråga om betesförbättringsföretag har det ansetts nödvändigt
att skapa garanti för det framtida underhållet.

« Östergötlands läns hushållningssällskap har sålunda framhållit, att åtskilliga
betesförbättringar blivit förfelade, därför att de ej underhållits.
Garanti för betesförbättringars vidmakthållande kunde vinnas, om viss del
av bidraget innehölles under två år efter företagets fullbordande och därefter
utbetaltes endast under förutsättning, att bidragstagaren under denna
tid verkställt godkänd »skottslåtter» (som avsåge att dels förhindra betesmarkens
förnyade igenväxning med buskvegetation och dels uttömma närings -

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

förrådet i de efter avverkningen eller röjningen kvarlämnade i jorden befintliga
delarna av trädvegetationen) samt i övrigt vidtagit andra till säkerställande
av företagets fortsatta utnyttjande föreskrivna åtgärder. Ett annat
sätt vore att föreskriva skyldighet för bidragstagarna att vid bristande
underhåll av betes Eörbättringen återbetala viss del, exempelvis 50 procent
av utbekommet bidrag.

Liknande synpunkter hava framhållits av Skaraborgs läns hushållningssällskap,
som ifrågasatt underhållsskyldighet av betesmarken under
förslagsvis fem år, ävensom i viss mån av Västernorr lands läns hushållningssällskap.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att bidragstagare i kontraktet skulle
tillförbindas att vederbörligen underhålla med statsbidrag utförda nyodlingsoch
betesförbättringsarbeten, så länge han kvarstode såsom ägare eller brukare
av den mark, vartill bidrag utgått. Viss påföljd, exempelvis återbetalning
av någon del av lyftat bidrag, syntes jämväl böra föreskrivas, därest
försummelse i underhållet konstaterades och dylik försummelse icke
bleve efter tillsägelse avhjälpt. Någon säkerhet för förbindelsens fullgörande
torde icke lämpligen böra sättas i fråga.

Jag biträder i huvudsak de sakkunnigas förslag om ordningen för bidrags
utbetalande men förutsätter, att föreskrifterna härom så tillämpas, att å
ena sidan bidragstagares berättigade intresse att utfå medel för verkställt
arbete ej onödigtvis eftersättes men å andra sidan utbetalningsterminerna
bestämmas med hänsyn till angelägenheten att förebygga täta utbetalningar
av småbelopp med åtföljande fördyrande synekostnader.

Vad angår frågan om skyldighet för bidragstagare att underhålla företag,
vartill bidrag utgått, synes i anslutning till lantbruksstyrelsens förslag
vederbörande bidragstagare böra tillförbindas att underhålla de utförda
odlings- och betesförbättringsarbetena.

Vad de sakkunniga i §§ 8—11 anfört angående kontroll över verksamheten
samt eventuell återbetalning av statsanslag, föranleder ej erinran från
min sida.

Sedan riksdagen fattat beslut i anledning av förevarande förslag, torde
det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga författningsbestämmelser
i ämnet.

De sakkunniga hava uttalat, att ett nytt anslag torde böra uppföras
under nionde huvudtiteln, att enligt ifrågasatta bestämmelser användas för
utlämnande av statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga
jordbruk. Rörande anslagsbehovet för budgetåret 1927—1928 hava de sakkunniga
anfört följande.

Det vore givetvis vanskligt att på förhand beräkna det anslagsbelopp,
som erfordrades under närmaste tid. Så vitt kunde bedömas av efterfrågan
å t. ex. nyodlingsbidrag ur arbetslöshetsanslaget till småbrukare i Norrbottens
län och med kännedom om småbrukarnas önskan att utvidga sina

Departements chefen.

Kontroll över
verksamheten
samt eventuell
återbetalning
av statsanslag.

Författning.

Erforderligt
anslagsbelopp.

De sakkunniga.

14

Kungl. May.ts proposition Nr lö7.

jordbruk, torde man kunna antaga, att tillströmningen av sökande till de
nu ifrågasatta nyodlings- och betesförbättringsbidragen bleve mycket stor,
för så vitt anordningen — såsom sig borde — på lämpligt sätt bleve känd
ute i orterna. Ungefär 330,000 brukningsdelar funnes, där åkerarealen
uppginge till högst 10 hektar. Sannolikt torde åtskilliga tiotusental av
dessa hava möjligheter och behov att genom nyodling eller betesförbättring
utvidgas. Att exakt angiva detta antal vore icke möjligt. Understödsverksamheten
måste därjämte givetvis bedrivas successivt under en längre tidsperiod
framåt. Med hänsyn till nu rådande förhållanden vore det ett önskemål,
att största möjliga antal småbrukare måtte snarast kunna förhjälpas
till vidgad areal åker. Å andra sidan måste en skälig avvägning av anslagsbeloppet
göras med hänsyn till det statsfinansiella läget.

Om man, under beaktande av dessa synpunkter, rent uppskattningsvis
utginge från, att med ifrågavarande nyodlingsbidrag skulle till en början
stödjas nyodling på ungefär 5,000 småbruk årligen i hela landet och att
varje bidragstagare i genomsnitt härför odlade 1 hektar och erhölle ungefär
200 kronor i nyodlingsbidrag, skulle härför erfordras 1,000,000 kronor. Med
hänsyn till den stora vikten, att nu ifrågavarande verksamhet med nyodling
å ofullständiga jordbruk verkligen nådde den omfattning, att något resultat
av betydelse därigenom erhölles, ansåge de sakkunniga det motiverat, att
minst sagda belopp — 1,000,000 kronor — beräknades för utlämnande av
nyodlingsbidrag under det första året. Erfarenheten finge sedan visa i vad
mån detta belopp behövde jämkas i ena eller andra riktningen.

Beträffande medelsbehovet för betesförbättringsbidrag torde man uppskattningsvis
kunna antaga, att likaledes ungefär 5,000 småbrukare årligen kunde
och borde härtill ifrågakomma samt att dessa i genomsnitt erhölle ungefär
100 kronor i bidrag för betesförbättring å vardera 1 hektar, vilket i
allt motsvarade ett årligt anslagsbelopp av 500,000 kronor. Även här
finge erfarenheten framdeles utvisa, i vad mån jämkning i beloppet erfordrades.

I anslutning härtill hava de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att, för utlämnande under 1928 av statsbidrag till
nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, för budgetåret 1927
—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,500,000 kronor, därav intill
en tredjedel må användas till utlämnande av statsbidrag till betesförbättring.

yttranden. 1 de över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena har ingen

annan erinran framställts mot detta anslagsäskande än från Jämtlands läns
hushållningssällskap, som uttalat att, innan verksamheten kommit ordentligt
igång, en anslagssumma av 1,000,000 kronor borde vara tillräcklig. Å
andra sidan har Jönköpings läns hushållningssällskap betonat, att efterfrågan
å bidrag torde komma att bliva så stor, att till förfogande ställda
medel icke komme att förslå för tillgodoseende av alla krav.

Departement Såsom de sakkunniga framhållit torde någon säker förhandsberäkning

chefen. av anslagsbehovet för den nu ifrågasatta nya verksamheten icke kunna
göras. För den allra första verksamhetsperioden lärer icke annat än ett
approximativt uppskattat mcdelsbehov kunna angivas. Erfarenheten får sedermera
utvisa, i vad mån anslagsbeloppet behöver ökas.

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Vad angår anslagsbeloppet för budgetåret 1927—1928, anser jag —
med hänsyn till verksamhetens försökskaraktär och då densamma under
första året knappast torde kunna komma fullt igång — att ett väsentligt
lägre belopp, än vad de sakkunniga ifrågasatt, bör ifrågasättas. Med
hänsyn jämväl till det statsfinansiella läget har jag därför funnit mig böra
förorda, att anslaget för budgetåret 1927—1928 sättes till 400,000 kronor.
Sannolikt är, att, sedan verksamheten kommit i gång och behovet säkrare
kan bedömas, högre belopp bör beräknas för kommande år. Av det sålunda
ifrågasatta anslaget torde högst 100,000 kronor böra användas för utlämnande
av statsbidrag till betesförbättringar.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att, för utlämnande under 1928 — i huvudsaklig överensstämmelse med
av mig i det föregående tillstyrkta grunder — av statsbidrag till nyodling
och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 400,000 kronor, därav intill 100,000
kronor må användas till utlämnande av statsbidrag till betesförbättring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Bilaga A.

Av 1925 års kolonisationssakkunniga upprättat

Förslag till kungörelse

angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga

jordbruk.

Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen för budgetåret 1927—1928 anvisat
ett anslag av 1,500,000 kronor för utlämnande av statsbidrag till nyodling
och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, därav intill en tredjedel
må användas för det senare ändamålet — funnit gott förordna följande
att lända till efterrättelse, så länge anslag för berörda ändamål fortfarande
anvisas:

§ 1.

I syfte att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av
sådana ofullständiga jordbruk som på grund av ringa areal åker eller
kultiverad betesmark icke giva respektive brukare erforderlig utkomst av
jordbruket, må statsbidrag, i den mån tillgängligt anslag det medgiver,
utlämnas i den ordning och under de villkor, som angivas i denna kungörelse,
för att befrämja uppodling till åker av härför lämplig odlingsbar jord
(nyodtlingsbidrag) eller för att befordra rationell beteskultur å icke odlad
jord fbetesförbättringsbidrag), allt under förutsättning

a) att sammanlagda arealen odlad jord å jordbruket i fråga icke över stiger

tio hektar; .

b) att jordbruket icke brukas gemensamt med annat jordbruk av den

storlek, alt de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal av odlad
jord överstiger tio hektar; _ .

c) att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats
för ifrågavarande nyodling eller betesförbättring.

Nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag beviljas den, som brukar
fastigheten, oberoende av om han är dess ägare eller ej och, i sistnämnda
fallet, oberoende av brukningstidens längd.

§ 2.

Bland dem, som jämlikt bestämmelserna i § 1 må kunna ifrågakomma
till erhållande av statsbidrag, bör företräde givas den, som för sin bärgning
är mest i behov av vidgad areal åker eller kultiverad betesmark, sa
ock den, som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större
svårigheter att upptaga lån ur nyodlingsfonderna och med hänsyn
härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag
för ändamålet.

§ 3.

Mom. 1. Nyodlingsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av den
beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den
jord, som är avsedd att nyodlas.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 157.

17

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för såväl
själva odlingsarbetet som ock för den erforderliga dikningen; dock att arbete,
som utgöres av mera omfattande upprensning eller fördjupning av
avloppsdiken icke må inräknas i kostnaden. Ej heller må i denna upptagas
kostnad för dikning eller vattenavledning, för så vitt statsbidrag
under form av lån eller anslag förut utgått därtill.

Mom. 2. Betesförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av
den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar av
den för förbättring avsedda arealen.

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för röjning,
dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken
ävensom för fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda
åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel icke
på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad.

Mom. 3. Bidragstagare må icke beviljas nyodlings- och betesförbättringsbidrag
till högre belopp än tillhopa 500 kronor.

Mom. 4. Utan hinder av att bidrag av här ifrågavarande slag redan
åtnjutits för viss fastighet må fastighetens brukare dock kunna ånyo beviljas
bidrag, för så vitt i samband med tidigare bidrag för fastigheten
föreskriven nyodling eller betesförbättring blivit i vad på honom beror
utförd samt ovan i § 1 angivna allmänna förutsättningar för bidrags erhållande
fortfarande äro för handen.

§ 4.

Den, som önskar erhålla bär avsett bidrag, skall därom på sätt och i
den ordning hushållningssällskapet närmare bestämmer, ingiva ansökan
till vederbörande hushållningssällskap, vilken ansökan skall var åtföljd av,

a) då fråga är om ny odling sbidrag: plan och kostnadsförslag för nyodlingsföretaget
ävensom karta däröver, uppgjorda av lantbruksingenjör,
länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som sällskapet prövat
därtill kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående
markens lämplighet till åker med avseende på dess beskaffenhet och
läge, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda,
samt,

b) då fråga är om betesförbättringsbidrag: plan och kostnadsförslag för
betesförbättringsf öre taget, uppgjorda av jordbrukskonsulent, länsagronom
eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, jämte yttrande
av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet ur olika
synpunkter till betesmark, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags
erhållande äro uppfyllda.

§ 5.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsanslag för utlämnande
av här avsett statsbidrag, skall till lantbruksstyrelsen därom, med fördelning
å statsanslag för utlämnande av nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag,
ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning inom tid, som Kungl.
Maj:t bestämmer, åliggande det lantbruksstyrelsen att så snart ske kan
med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t.

§ G.

Statsanslag, som av Kungl. Maj:t beviljats hushållningssällskap, må
under det år, för vilket statsanslaget beviljats, så ock i den mån anslaget
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 136 häft. (Nr 157—159.) 3

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

under sagda år blivit till nyodlings- och betesförbättringsbidrag disponerat
jämväl under de därpå följande två åren, av sällskapet på en gång
eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av en utav hushållningssällskapet
utställd, av statskontoret godkänd förbindelse, som
skall innefatta sällskapets åtagande att

dels använda erhållet statsanslag för utlämnande av bidrag enligt därför
gällande föreskrifter,

dels ock till statskontoret eller order återbetala statsanslaget eller del
därav under de förutsättningar och i den ordning, som stadgas i §§ 9—11
här nedan.

§ 7.

Innan någon del av utav hushållningsällskap beviljat statsbidrag må
utbetalas till bidragstagaren, skall mellan denne och sällskapet upprättas
kontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I
detta kontrakt skola bestämmelser i, bland annat, följande avseenden finnas
intagna, nämligen:

a) angående arten, omfattningen och den beräknade kostnaden för det
eller de företag, för vilkas utförande bidraget beviljats,

b) angående den tid, då varje arbete skall vara fullbordat, börande
sagda tid icke fastställas till senare tidpunkt än utgången av andra kalenderåret
näst efter det, under vilket bidraget beviljats,

c) rörande bidragets storlek samt tid och ordning för bidragets utbetalande,
börande därvid stadgas, att bidraget utbetalas i av hushållningssällskapet
fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen
utförts och avsynats av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller
annan person, som sällskapet därtill utser.

§ 8.

Hushållningsällskap skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå
under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen.

Årligen före januari månads utgång skall hushållningssällskap till lantbruksstyrelsen
avgiva redogörelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt
formulär över av hushållningssällskapet under nästföregående kalenderår
bedriven verksamhet.

Det åligger lantbruksstyrelsen att efter granskning av sålunda ingiven
redogörelse snarast möjligt och senast den 15 mars meddela statskontoret
erforderliga uppgifter angående de belopp, ett vart hushållningssällskap
har att jämlikt §§ 9 och 11 till statskontoret inbetala.

§ 9.

Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget
beviljats, blivit till statsbidrag disponerat, skall inbelalas till statskontoret
före utgången av mars månad följande år, där ej Kungl. Maj:t
på av sällskapet före utgången av januari månad ingiven ansökning medgiver
detta rätt att ytterligare ett år innehava sålunda odisponerat statsanslagsbelopp.

§ 10.

Finnes stål sanslagsbel opp vara av hushållningssällskap disponerat i
strid mot gällande föreskrifter, är sällskapet skyldigt att, enligt Kungl.
Maj:t bestämmande, omedelbart till statskontoret inbetala sådant belopp.

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

§ 11.

Varder, sedan statsbidrag beviljats, bidraget icke till fullo utbetalt
inom föreskriven tid för dess utbekommande eller varder redan utlämnat
bidrag till sällskapet helt eiler delvis återbetalt, skall det belopp, till vars
utbekommande rätten förfallit eller som till sällskapet återbetalts, före
utgången av mars månad året efter det, då sagda rätt förföll eller återbetalning
ägde rum, av sällskapet till statskontoret inbetalas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1927, att tillämpas för statsanslag
och statsbidrag, som beviljas för 1928 eller senare år.