Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa beslut, som fattats av den
internationella arbetsorganisationens konferens vid dess
nionde sammanträde i Geneve år 1926; given Stockholms
slott den 18 februari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens
yttrande rörande de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella
arbetsorganisationens konferens vid dess nionde sammanträde i Geneve år
1926 fattade besluten.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för handelsdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet
Pettersson:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och
associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar
förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett socialpolitiskt
reformprogam samt tillika bestämmelser om den institution, internationella
arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta
program.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 131 käft. (Nr 152.)

208 27 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande
församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande
förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för
godtagande. Antingen skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd
att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller
andra åtgärder, eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell
konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem
av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande
av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden
respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande
av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständighetei
är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras
snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månadei
från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till
någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller
om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters
bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad
någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess
verksamhet hava lämnats i proposition nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens nionde sammanträde hölls i Geneve
under tiden 7—24 juni 1926. Å konferensens dagordning hade upptagits
två frågor, nämligen dels internationell kodifikation av reglerna för sjöfolkets
anställningsavtal och dels allmänna principer för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden.
Vid sammanträdet, därvid Sverige var representerat, antogos
två förslag till konventioner, den ena angående sjömäns anställningsavtal
och den andra angående liemförskaffning av sjömän, ävensom två rekommendationer,
den ena angående hemförskafining av befälhavare och lärlingar
samt den andra angående de allmänna grunderna för inspektionen av sjöfolkets
arbetsförhållanden x).

Med skrivelse den 6 september 1926 har från utrikesdepartementet till
mig överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas föibund i enlig
het med Versaillestraktaten översänd bestyrkt kopia av berörda konventionsförslag
och rekommendationer.

Originaltexterna till dessa konferensens beslut ävensom översättningar

i) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 deltogo i konferensen från svensk
sida: såsom reqeringsombud envoyén Einar Hennings och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet
E. It. Sjöstrand, byråchefen N. G. Nilsson och byråassistenten E. A. F. Eggert såsom
experter; såsom arbetsgivarombud verkställande direktören i Sveriges redareförening, sjökaptenen
O. A. Nordborg med tjänstemännen hos nämnda förening e. o. hovrättsnotarien
H F fteuterskiöld och Gösta Malmström såsom experter; såsom arbetarombud landsorganisationens
sekreterare K. E. Johanson med förtroendemannen för svenska eldareunionen
S Lundgren, förtroendemannen för svenska sjömansunionen N. Olsson och redaktören
S. Backlund såsom experter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 152. 3

av desamma torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Över omförmälda beslut har utlåtande den 10 november 1926 avgivits av
socialstyrelsen, som över ett inom styrelsen utarbetat förslag till utlåtande
i ämnet begärt och erhållit kommerskollegii yttrande. Därjämte hava
Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening samt svenska sjömansunionen
och svenska eldareunionen inkommit till Kungl. Maj:t med
yttranden i ärendet.

Innan jag ingår på behandling av de särskilda besluten, vill jag erinra,
att internationella arbetsbyrån före konferensens sammanträde utsände ett
frågeformulär till de olika regeringarna rörande de ämnen, som upptagits på
konferensens dagordning, för att med ledning av inkomna svar kunna utarbeta
förberedande förslag att läggas till grund för konferensförhandlingarna.

Nämnda cirkulär besvarades av svenska regeringen i skrivelse den 28 februari
1926. Häri gjordes först vissa uttalanden i ämnet av mera principiell
natur, varefter beträffande de särskilda frågepunkterna hänvisades till eu
vid skrivelsen fogad sammanställning av uttalanden från kommerskollegium,
socialstyrelsen och landssekretariatet ävensom till därvid bilagda yttranden
av vissa representativa sammanslutningar bland redare och sjöfolk. I vissa
avseenden representerade de uttalanden, till vilka i skrivelsen hänvisades,
divergerande synpunkter. Regeringen hade emellertid ansett sig genom att
framlägga handlingarna i ärendet bereda största rättvisa åt olika intressen.

I regeringens allmänna uttalande, vilket avsåg bägge de på dagordningen
uppförda frågorna, anfördes i huvudsak:

Regeringen ville först och främst giva uttryck för sitt uppriktiga erkännande
åt det initiativ, som från byråns sida tagits i riktning mot åstadkommande
av en såvitt möjligt tillfredsställande och likformig lagstiftning
rörande sjöfarten, vilken ju vore mera internationell till sin karaktär än
någon annan näring. Regeringen hölle före, att berörda fråga vore av påtaglig
och synnerlig vikt. Och såsom ett oförtydbart tecken på Sveriges livliga
och djupa intresse för en effektiv förbättring av sjöfolkets villkor ville
svenska regeringen åberopa, att Sverige — måhända tidigast av de i Ctenuakonferensen
1920 deltagande staterna — sökt att i sin mån tillmötesgå det
vid nämnda konferens framhållna önskemålet om en internationell sjömanslag
genom intimt samarbete på området i fråga med de länder, med vilka på
grund av likartade förutsättningar ett dylikt samarbete närmast ansetts kunna
bära mera omedelbar och påtaglig frukt, nämligen de övriga skandinaviska
länderna och Finland. Den nya svenska sjömanslagen av år 1922 — som
kunde anses i princip motsvara vad som kommit till uttryck i det av arbetsbyrån
på sin tid preliminärt utarbetade förslaget till internationell sjömanslag
— hade självfallet tagit sikte på de i de skandinaviska länderna i
skilda avseenden rådande förhållandena, såsom befolkningens bildningsnivå,
klimatet, de geografiska förhållandena etc. Eu del andra författningar av
social natur såsom spisordning, sjöarbetstidslag m. fl. hängde på det intimaste
samman med klimat, levnadsvanor o. s. v. inom landet. Därjämte
ägde Sverige i andra hänseenden, exempelvis i fråga om tillsyn å fartyg
och å besättningens arbetsförhållanden ombord, en synnerligen modern lagstiftning.
Det finge därför anses förklarligt, att Sverige icke kunde undgå
att hysa viss tvekan inför eu omgestaltning av lagstiftningen inom ifråga -

Sveriges

redare förening.

Svenska sjömansunionen

och svenska
eldareunionen.

4 Knngl. Maj.ts proposition nr 152.

varande områden, i den mån densamma skulle såsom konsekvenser medföra
någon mera genomgripande förändring av berörda, med hänsyn till nationella
förhållanden och i samarbete med grannländerna utarbetade lagstiftning,
som därjämte delvis först nyligen trätt i tillämpning. Såsom eu lämplig
ram för begränsning för Sveriges vidkommande av de förpliktelser, som
kunde bliva följden av eventuella åtgärder av ifrågavarande slag, ville regeringen
för sin egen del angiva den lagstiftning och administrativa praxis,
som i vårt land framvuxit under samarbete mellan företrädare för skilda intressen
och under hänsynstagande till de förhållanden av olika natur, med
vilka den svenska sjöfarten käft att räkna.

I detta sammanhang torde böra beröras de uttalanden av mera allmän
natur, som gjorts i de nu inkomna yttrandena.

Sveriges redareförening har i sitt utlåtande beträffande samtliga besluten
anfört:

Med framhållande därav, att de nu förefintliga svenska författningarna å
ifrågavarande områden, av vilka en del helt nyligen utfärdats, redan gått
utöver vad föreningen ansett vara skäligt, finge föreningen erinra därom, att
såväl de föreliggande förslagen till konventioner som ock rekommendationerna
i vissa avseenden innehölle bestämmelser, som ytterligare överskrede de
gränser, som genom nämnda moderna författningar utstakats. Då sålunda
en anslutning från svensk sida skulle hava till nödvändig följd författningsändringar,
vilka komme att verka till nackdel för den svenska sjöfartsnäringen,
finge föreningen bestämt avstyrka såväl en ratificering av de båda konventionsförslagen
som eu anslutning till rekommendationerna.

SuemJca sjömansunionen och svenska eldareunionen hava i gemensamt yttrande
beträffande beslutens allmänna grunder anfört i huvudsak:

Enligt unionernas uppfattning vore hela Genévekonferensen i stort sett
förfelad redan genom det faktum, att arbetstidsfrågan från början strukits
från dagordningen. Unionerna kunde däri icke se annat än ett klart åsidosättande
av de förpliktelser, vartill tidigare givna utfästelser bort föranleda.
Det konventionsförslag angående arbetstiden, som antagits i Washington
1919 så gott som enhälligt, inneslöte uttryckligen även sjöfarten, ehuru det
tillfogades, att »bestämmelserna rörande sjöfarten skola fastställas av en
specialkonferens». När sedan specialkonferenser sammankallades för mycket
stora kostnader och berörda mycket vitala fråga i stället för att avancera i
positiv riktning helt strökes från dagordningen, hade sjömännen endast att
konstatera, att de regeringar, som bure ansvar för nämnda beslut, uppenbarligen
icke vore villiga att lojalt fullfölja det sociala välfärdsprogram, som
de utgestaltat i samband med fredsslutet och lagt till grund för internationella
arbetsorganisationen. Då omförmälda negativa hållning icke intagits
av alla regeringar, och lyckligtvis icke av någon enda svensk regering, och
då de olika svenska regeringarna visat ärlig vilja att åstadkomma skyddsåtgärder
av internationell karaktär för alla sjömän genom att i avvaktan på
arbetstidsproblemets lösning skrida till en förberedande internationell lagstiftning
på mera lättillgängliga områden av sjöfarten, hade unionerna i samförstånd
med organiserade yrkeskolleger i andra länder icke velat undandraga
sig att komma till det samarbete på ifrågavarande område, till vilket
de blivit kallade. De hade alla gjort detta i den förhoppningen, att den börjande
internationella lagstiftningen på mera periferiska områden inom sjöfarten
skulle öppna vägen för behandlingen av sjöfolkets arbetstidsproblem,
som sedan Washingtonkonventionens antagande 1919 ständigt ropat på sin
lösning. Mot nämnda allmänna bakgrund finge ställningstagandet till det

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 5

sålunda påbörjade internationella lagstiftningsarbetet inom sjöfarten en
mycket allvarlig innebörd.

Jag övergår härefter till att behandla de särskilda konventionsförslagen
och rekommendationerna.

1 fråga om innehållet av de särskilda besluten tillåter jag mig härvid att
hänvisa till omförmälda bilaga till statsrådsprotokollet.1)

ko) Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal (sid. 18).

Till en början må framhållas, att kommerskollegium vid avgivande av yttrande
över omförmälda frågeformulär rörande spörsmålet om internationell kodifikation
av reglerna för sjöfolkets anställningsvillkor anförde bland annat:

Sjöfartens mer än andra näringsgrenar internationella karaktär medförde,
att en internationell reglering av bland annat sjöfolkets anställningsvillkor
framstode såsom i och för sig ganska naturlig. Kommerskollegium hade
emellertid för sin del icke erfarenhet av något större behov därav. På grund
av särskild intressegemenskap hade visserligen de nordiska länderna etablerat
samarbete på dithörande område. Berörda samarbete hade dock åtminstone
dittills icke lett till några konventioner men väl på en fundamental punkt
till en i huvudsak likartad inre lagstiftning, nämligen såvitt sjöfolkets anställningsvillkor
reglerades av sjömanslagen.

Givetvis innehölle emellertid den svenska inre lagstiftningen, jämväl vid
sidan av sjömanslagen, en ganska ingående reglering av sjöfolkets anställningsförhållanden.

En internationell kodifikation av regler därför kunde av naturliga skäl i
viss utsträckning medföra gagn, men såvitt kollegium kunnat finna förelåge
icke för Sveriges vidkommande någon särskild anledning att påyrka dylik
kodifikation. För den händelse emellertid utarbetandet av sådan kodifikation
skulle igångsättas, syntes kollegium, såvitt Sverige anginge, densamma
icke böra drivas längre än till att omfatta reglering av dithörande förhållanden
i huvudsakligen den omfattning och riktning, som den svenska inre lagstiftningen
funnit vara av nöden.

Beträffande det sakliga innehållet av en sådan reglering, varom vore fråga,
syntes kollegium ej heller föreligga anledning att från svensk sida ansluta
sig till annan reglering än som i huvudsak överensstämde med den svenska
lagstiftningen i ämnet och, i den mån interskandinaviskt samråd tidigare ägt
rum, med motsvarande norska, danska och finska lagstiftning.

Beträffande konventionsförslaget har socialstyrelsen nu anfört följande:

Vid utarbetande inom arbetsbyrån av det för konferensen avsedda förslaget
angående sjömäns anställningsavtal och under förslagets behandling
av konferensen hade den ifrågasatta regleringen modifierats på sådant sätt,
att det förevarande konventionsförslaget — som enligt § 1 st. 1 syntes äga
tillämpning allenast å fartyg i utländsk fart, d. v. s. mönstringspliktiga enligt
vår lagstiftning — på det hela taget måste anses betydligt mindre strängt
än den svenska lagstiftningen på området. På vissa punkter motsvarade
emellertid vår lagstiftning icke konventionsförslagets bestämmelser.

I konventionsförslaget § 3 st. 1 senare punkten föreskreves, att tillfälle
att granska avtalet skulle, innan det undertecknades, beredas sjömannen och
eventuellt hans rådgivare. Sjömannen syntes visserligen i regel kunna för 1

En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i
nr 10 och 11 av Sociala meddelanden för år 1926.

Social styrelsen.

§ ö st. 1.

i 3 st. 4.

§ 5.

§ 9 st. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

väntas vid mönstringstillfället finna möjlighet att granska avtalets vanligen
ganska enkla bestämmelser, men något direkt stadgande därom funnes ej,
och ännu mindre kunde tillfälle därtill anses vara tillförsäkrat sjömannens
eventuelle rådgivare. Berörda brist i den svenska lagstiftningen syntes dock
ej behöva lägga hinder i vägen för ratifikation, då paragrafens tredje stycke,
vars iakttagande förklarades kunna ersätta efterkommandet av förstnämnda
föreskrift, motsvarades av svensk lag. Berörda tredje stycke hänförde sig
emellertid till särskilda förhållanden och riktigast syntes vara att, om Sverige
skulle biträda konventionen, i § 36 förordningen angående sjömanshusen i
riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. (mönstringsförordningen) intaga
eu bestämmelse av samma innehåll som förevarande passus i konventionsförslaget.

Bestämmelsen i § 3 st. 4, att landets lag skulle meddela föreskrifter till
tryggande, att sjömannen förstode betydelsen av avtalets bestämmelser, syntes
utgöra reminiscensen av ett krav på att avtalet skulle avfattas på ett språk,
som sjömannen förstode. Att bestämmelsen förnämligast måste syfta till att
skydda sjömannen mot missförstånd på grund av språksvårigheter, därför
syntes för övrigt tala, att man redan i § 3 st. 1 senare punkten tillförsäkrat
sjömannen rådrum att sätta sig in i avtalet och att detsamma endast undantagsvis
upptoge mer komplicerade villkor. Ett påbud att avtalet skulle avfattas
på språk, som sjömannen förstode, skulle onekligen stundom, såsom
vid anställandet av mer eller mindre exotiskt sjöfolk, kunna medföra avsevärda
olägenheter. Syftet med konventionsförslagets förevarande bestämmelse
syntes emellertid kunna tillgodoses genom eu föreskrift av det innehåll,
att i fall, där sjömannen ej förstode det språk, varpå avtalet vore skrivet, det
skulle åligga befälhavaren sörja för att dess bestämmelser såvitt möjligt tydliggjordes
för sjömannen. Jämväl en dylik föreskrift syntes kunna infogas
i § 36 mönstringsförordningen.

Föreskrifterna i konventionsförslagets § 5 tillfredsställdes i huvudsak av
vad mönstringsförordningen stadgade rörande sjöfartsbok. Emellertid lämnade
formuläret till dylik bok plats för fakultativ anteckning av vitsord om
uppförande och tjänstbarhet — »därest sjöman så önskar», såsom i eu not
till formuläret angåves. Berörda anordning i formuläret till sjöfartsbok syntes
dock kunna utan avsevärd olägenhet avskaffas, då enligt förordningen den
30 september 1921 angående tjänstgöringsbetyg för sjöfolk särskilt dylikt
betyg skulle utfärdas för påmönstrad sjöman. Även förbudet mot uppgift
om hyra, intaget i samma stycke av konventionen, syntes påkalla beaktande
i omförmälda sammanhang. I formuläret till sjöfartsbok förutsattes nämligen
anteckning om erlagcl hyresavgift till sjömanshuset, och då nämnda avgift
utginge med en procent av hyran, kunde av berörda anteckning hyresbeloppet
utläsas. Något egentligt behov av sådan anteckning i sjöfartsboken syntes
emellertid ej förefinnas, och skulle man alltså kunna utesluta jämväl åsyftade
anteckning.

§ 9 st. 1 medgåve vid avtal på obestämd tid avtalets upplösning i lastnings-
eller lossningshamn genom uppsägning från någondera partens sida.
Enligt 13 § sjömanslagen kunde ifråga om svensk sjöman, som vore antagen
här i riket, avtalet icke uppsägas till upphörande annat än i svensk dylik
hamn; hade sjömannen varit i tjänst å fartyget ett år eller å segelfartyg ett
och ett halvt år, gällde dock enligt 15 § icke nämnda inskränkning. Berörda
skiljaktighet kunde avhjälpas genom uteslutning av orden »är sjömannen

svensk ........................ lossnings- eller lastningshamn» i 13 § första stycket,

och borde i sådant fall jämväl orden »eller av bestämmelsen i 13 §.............

i svensk hamn» i 15 § utelämnas. Emellertid ansåge styrelsen sig icke kunna
underlåta påpeka, att en dylik lagstiftningsåtgärd skulle innebära en ganska

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

betydelsefull förändring, som sannolikt skulle möta bestämt motstånd från
sjöfartsnäringens målsmän och måhända även från sjöfolkets sida.

Av vad sålunda anförts rörande skiljaktigheterna mellan konventionen och
vår lagstiftning framginge, att nämnda skiljaktigheter till övervägande del vore
av formell eller oväsentlig art eller eljest lämpligen läte sig avhjälpa. Beträffande
sistberörda skiljaktighet vore däremot förhållandet ett annat. Det
hade redan antytts, att förevarande konventionsförslag blivit till sitt innehåll
avsevärt reducerat, och syntes det tveksamt, om detsamma från skyddssynpunkt
kunde tillerkännas någon större betydelse. Med hänsyn till vad sålunda
anförts syntes det tvivelaktigt, om övervägande skäl talade för Sveriges anslutning
till konventionen.

Korumershollegium har beträffande föreskriften i konventionsförslagets § 3
st. 1 senare punkten, att tillfälle att granska avtalet skall, innan det undertecknas,
beredas sjömannen och eventuellt hans rådgivare, anfört följande:

Enligt det genom författning fastställda formuläret till sjömansrulla hade
vederbörande befälhavare och de för tjänst å fartyg förhyrda att i därför
avsedd kolumn i sjömansrullan anbringa sina egenhändiga namnteckningar.
Såsom framginge av de tryckta anteckningarna å formulärets första sida avsåge
dessa namnteckningar att utgöra bekräftelse å avtalet, vilket ock skulle
av mönstringsförrättaren genom dennes namnteckning »bevittnas och bestyrkas».
Att namnteckningarnas syfte vore det angivna framginge ock av
den för vederbörande mönstringsförrättare av kollegium den 28 juni 1912
utfärdade instruktionen, i vilken uti ifrågavarande avseende angåves, att
»De i sjömansrullan angående befattning, hyra och övriga villkor samt förhyrningsavtalets
giltighetstid införda anteckningar böra för den förhyrde
uppläsas, varefter denne skall egenhändigt teckna sitt namn å handlingen
på därför avsedd plats, såvida han kunnat iakttaga personlig inställelse.»
Vore någon av besättningen hindrad att iakttaga personlig inställelse, finge,
jämlikt § 36 mom. 2 i gällande mönstringsförordning, i stället företes med
honom skriftligen upprättat och av vittnen bestyrkt förkyrningskontrakt
innehållande samtliga förhyrningsvillkor. § 36 mom. 3 i samma förordning
innehölle liknande bestämmelse för det fall, att befälhavaren befunne sig
med det förhyrda sjöfolket å ort, där mönstringsförrättare ej funnes. Med
angivna bestämmelser borde jämföras föreskrifterna i § 37, § 38 enligt paragrafens
såvitt anginge dess mom. 2, genom kungörelsen den 22 december
1922 förändrade lydelse, § 39 och § 41 uti ifrågavarande förordning.

Vidare skulle, enligt 11 § sjömanslagen, sjöman, sedan han antagits, av
befälhavaren förses med motbok enligt fastställt formulär, vilken skulle innehålla
samtliga anställningsvillkor, och ålåge det jämlikt § 36 mom. 4 i förenämnda
förordning, enligt momentets lydelse genom kungörelse den 22
december 1922, mönstringsförrättaren att tillse, bland annat, att varje man
av besättningen bleve av befälhavaren försedd med motbok enligt fastställt
formulär.

Beträffande sjömans rätt att vid ingående av anställningsavtal, vilket i
fall, varom här vore fråga, alltid skulle bekräftas genom påmönstring, biträdas
av rådgivare, åberopade kollegium ett av justitiekanslersämbetet den
18 juni 1919 på begäran av kollegium gjort uttalande i fråga om bland annat
rätt för avhandlande parter att vid avmönstring från fartyg företrädas av
ombud (dier anlita biträde. 1 uttalandet hade framhållits, att det svårligen
kunde förvägras den avmönstrande att, om han av någon anledning vore urstäudsatt
att personligen inställa sig, låta sig representeras av ombud vid
förrättningen eller att, om han komme personligen tillstädes, anlita särskilt

Kommers kollegium.

§ 3 st. 1.

§ 3 st. 4.
§ 5.

§ 9 st. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

biträde, därest lian ansåge sig vara i behov därav. Berörda uttalande syntes
enligt kollegii mening äga motsvarande tillämpning å sjömans påmönstring.

Under hänvisning till vad gällande författningar sålunda innehölle och
till berörda yttrande av justitiekanslersämbetet uttalade kollegium på nu
ifrågavarande punkt såsom sin åsikt, att redan enligt gällande mönstringsbestämmelser
anställningsavtalet undertecknades av redarens representant och
sjömannen; att tillfälle att granska avtalet, innan det undertecknades, vore
berett sjömannen och eventuellt hans rådgivare; samt att sålunda något
tillägg till mönstringsbestämmelserna vid ratifikation av en konvention av
föreslaget innehåll icke skulle erfordras på grund av förenämnda bestämmelser
i konvention sförslagets § o st. 1—3. Kollegium utginge därvid såsom
självfallet från att med rådgivare avsåges av sjömannen anlitad sådan.

Kollegium ansåg sig böra i huvudsak biträda vad av socialstyrelsen i förslaget
till utlåtande anfördes beträffande konventionsförslagets § 3 st. 4.

Beträffande konventionsförslagets § 5 yttrade kollegium:

Såvitt nu kunde bedömas, syntes anordningen med plats i sjöfartsboken
för fakultativ anteckning om vitsord om uppförande och tjänstbarliet kunna
avskaffas. Emellertid ansåge sig kollegium böra framhålla, att det syntes
icjse låta sig överblickas, huruvida icke förhållandena i en framtid kunde
gestalta sig på sådant sätt, att det kunde befinnas önskvärt att beträffande
sjöfartsbokens innehåll uti ifrågavarande avseende äga full handlingsfrihet.
En ändring på förevarande punkt skulle emellertid påkalla uteslutande av
tredje stycket av mom. 3 i § 43 i mönstringsförordningen, enligt momentets
lydelse genom kungörelse den 22 december 1922.

Förslaget att, i händelse av ratifikation av förevarande konvention, ur
sjöfartsboken utesluta sjömannens kvitto å erlagda hyresavgifter ansåge
kollegium möta vissa betänkligheter. Enligt vad kollegium inhämtat underlättade
förefintligheten i sjöfartsboken av anteckning om erlagd hyresavgift
under vissa förhållanden, särskilt vid brådskande mönstringsförrättning utanför
tjänstelokalen, vederbörande mönstringsförrättares arbete. Enligt det
förslag till omorganisation av sjömanshusen m. in., som på sin tid avgivits
av 1917 års sjömanshuskommitterade och vilket ännu icke slutbehandlats,
avsåges, att de från sjömanshusen utdelade understöden skulle utmätas med
hänsyn tagen till, jämte vissa andra omständigheter, det sammanlagda beloppet
av vederbörandes erlagda hyresavgifter. Därest berörda förslag skulle
realiseras, erhölle givetvis sjömannens kvitton på erlagda hyresavgifter en
särskild betydelse, som måhända icke finge underskattas. Med hänsyn till
vad sålunda anförts kunde kollegium icke för närvarande tillstyrka åtgärder,
som framtvingade uteslutande ur sjöfartsboken av7 anteckningar om erlagd
hyresavgift. Ett slutligt uttalande därutinnan från kollegii sida skulle kunna
påräknas först efter närmare utredning, som icke kunnat medhinnas.

Draga om konventionsförslagets § 9 st. 1 anfördes av7 kollegium följande:

En bestämmelse av den föreslagna innebörden måste kollegium för sin
del bestämt avstyrka. En ändring av respektive bestämmelser i sjömanslagen
till överensstämmelse med förslaget till konvention på berörda punkt
skulle exempelvis undanröja den garanti, en svensk, i Sverige för obestämd
tid å svenskt fartyg påmönstrad sjöman hade att, därest icke särskilda i
sjömanslagen uttryckligen angivna förhållanden föranledde till annat, få
kvarstanna i sin tjänst åtminstone tills fartyget från sin utrikes resa återkomma
till svensk lossnings- eller lastningshamn. Giltig anledning syntes
kollegium med hänsyn därtill föreligga till antagande, att införande av en

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

bestämmelse med nämnda innebörd skulle möta motstånd från sjöfolkets sida.
Men alldeles oavsett huru därmed förliölle sig syntes omvårdnaden av sjöfolkets
intressen motivera, att en dylik bestämmelse icke från svensk sida
godtoges. Kollegium beaktade därvid jämväl det förhållandet, att kollegium
vid skilda tillfällen från vår representation i utlandet mottagit anmälningar
om att befälhavare å svenska fartyg, trots gällande, i viss män restriktiva
bestämmelser i ämnet, avmönstrat sina besättningar helt eller till större
delen för att ersätta desamma med utländskt sjöfolk. Givetvis vore ett dylikt
förfarande i flertalet fall icke lyckligt och detta av åtskilliga skäl. Kollegium
åsyftade därutinnan till en början de hänsyn av social natur, vilka föranlett
bestämmelsen om att svenskt fartygs besättning, befälhavare däri inräknad,
i regel skulle bestå till minst två tredjedelar av svenska undersåtar (§ 35
mom. 1 b) i mönstringsförordningen). Men även andra det allmännas intressen,
ej minst de rent budgetära, ökade de betänkligheter, som måste
hysas mot införande av en bestämmelse, som skulle i avsevärd grad underlätta
angivna förfarande. Det vore nämligen att märka, att sjömän, vilka
under antydda omständigheter avmönstrades, givetvis i ej oväsentlig utsträckning
folie de svenska konsulaten och därigenom även statsverket till last
till följd av konsulatens skyldigheter beträffande understöd åt och hemförskaffning
av nödställt sjöfolk.

Vidare skulle avsedda ändring av gällande bestämmelser utan tvivel kunna
verka till nackdel för svensk sjöfartsnäring så tillvida, att därigenom skulle
i åtskilliga fall för svenska fartyg i utrikes hamnar vållas svårigheter beträffande
fartygens behöriga bemanning. På sätt i socialstyrelsens förslag
till utlåtande anfördes skulle också av konventionens ratificering föranledd
lagstiftningsåtgärd på förevarande punkt sannolikt möta bestämt motstånd
från sjöfartsnäringens målsmän.

Kollegii granskning av förslaget föranledde det uttalandet, att kollegium
för sin del funne den svenska sjöfartens och de i densamma anställdas intressen
avgjort tala mot Sveriges anslutning till)konventionen.

Sveriges redareförening har, såsom redan berörts, bestämt avstyrkt ratifikation
av konventionen.

Sveriges fartygsbefälsföreniug har i sitt yttrande erinrat, att föreningen vid
avgivande av yttrande rörande omförmälda frågeformulär tillstyrkt eu internationell
kodifikation av regler för sjöfolkets anställningsvillkor i den utsträckning,
som gällande lagar och författningar i vårt land redan fastställt.
Vidare har föreningen framhållit, att när föreningen sålunda tillstyrkt en
kodifikation av regler för sjöfolkets anställningsvillkor, detta naturligtvis
ej innebure, att icke en formell avvikelse kunde göras från nämnda lagar
och författningar. Vad som emellertid i det föreliggande förslaget framstode
som en principiell avvikelse från sjömanslagen vore bestämmelsen i §§ 3
och 13, där befälhavaren ersatts med redaren. En sådan bestämmelse kunde
leda till ett för fartygets säkerhet rent av farligt förhållande. Befälhavarens
rätt att antaga och bestämma besättningen å ett fartyg finge ej under några
förhållanden rubbas, så länge denne vore ansvarig för fartygets säkerhet.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava beträffande denna
konvention anfört i huvudsak:

Visserligen kunde man säga, att de principer, som fastställdes i konventionen,
knappast hade någon betydelse för de svenska sjömännen, då det
där gällde endast vissa elementära krav, som redan vore allmänt erkända i

Sveriges
redareförening.

Sveriges
fartyg sbefäl sförening.

Svenska
sjömansunionen
orh
svenska
c/dar eunionen.

Departementschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

vårt land. Unionerna såge icke frågan endast ur berörda synpunkt. De
svenska sjömännen kunde endast med tillfredsställelse se en insats från vårt
lands sida. som kunde bidraga till att till andra trakter av världen utbreda
en civilisationsnivå, som redan genomförts bär hemma. I den. meningen
hade unionerna ett stort intresse av att konventionsförslaget ratificerades
av vårt land. Det kunde näppeligen ingå i unionernas uppgift att
angiva de förändringar, som vore nödvändiga i gällande svenska lagstiftning
för att vårt land skulle kunna ratificera konventionen. Vid den granskning
av internationella arbetsbyråns utkast till konvention, vilken verkställts av
kommerskollegium och socialstyrelsen, riktades icke några större anmärkningar
mot förslaget, och de erinringar, som av de svenska ämbetsverken
framställts och som samma ämbetsverks representanter i egenskap av konferensdeltagare
varit i tillfälle att personligen framföra, hade i största utsträckning
beaktats och godtagits av konferensen. För sin del ville unionerna
därutöver rikta uppmärksamheten på att bestämmelserna i § 9 om
upphävandet av avtal, som slutits på obestämd tid, sannolikt krävde vissa
förändringar i gällande svensk lagtext, enligt vilken rätten till uppsägning av
sådant avtal endast existerade i svensk hamn. De svenska ämbetsverken
och deras i konferensen deltagande representanter syntes vid sin granskning
av arbetsbyråns förslag liksom senare vid förhandlingarna i Geneve
icke hava ägnat berörda fråga någon som helst uppmärksamhet, vilket väl
kunde förklaras därav, att avtal, slutna på obestämd tid, så gott som aldrig
förekomme å svenska fartyg. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke en
förändring av den svenska lagtexten på nämnda punkt bleve erforderlig i
samband med konventionens ratificering.

Av de hörda myndigheternas utlåtanden framgår, att vissa olikheter bestå
mellan förevarande konventionsförslag och den i vårt land gällande rätten.
De flesta av dessa olikheter äro av jämförelsevis ringa betydelse. I ett hänseende
torde emellertid förefinnas en viktig skiljaktighet. Enligt § 9 första
stycket i konventionen må avtal för obestämd tid av vardera parten uppsägas
i envar hamn, där fartyg lastar eller lossar, förutsatt att vederbörlig
uppsägningstid iakttages. I 13 § sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270)
föreskrives visserligen, att om ej övenskommelse träffats om tjänsteavtalets
varaktighet, vardera parten äger uppsäga avtalet att upphöra i envar hamn,
som fartyget anlöper för lossning eller lastning. Tillika stadgas emellertid,
att om sjömannen är svensk och han antagits här i riket, avtalet icke må
från någondera sidan uppsägas till upphörande annorstädes än i svensk
lossnings- eller lastningshamn. Genom bestämmelse i 15 § göres visst undantag
från nämnda regel.

Såsom av det anförda framgår, synes ett biträdande för Sveriges del av
ifrågavarande konventionsförslag förutsätta, att ändring vidtages i omförmälda
stadgande i sjömanslagen. Emellertid är jag icke beredd att för närvarande
taga ställning till frågan om ändring av berörda lag. Sjömanslagen har tillkommit
efter samarbete med Norge, Danmark och Finland, och föreskrifter,
motsvarande omförmälda bestämmelse i sjömanslagen, finnas i de övriga
nordiska ländernas rätt. Det torde icke böra komma i fråga att utan samråd
med nämnda länder skrida till ändring av berörda bestämmelse. Med
hänsyn därtill har jag sökt inhämta upplysning, vilken ställning man i dessa

Kungl. Maj tis proposition nr 152.

länder intager till förevarande konventionsförslag. Därvid har från Norge
och Finland meddelats, att frågan där är under utredning och att man för
närvarande icke kan lämna något svar, huruvida biträdande av konventionen
kommer att äga rum. Från Danmark har däremot erhållits meddelande, att
den danska regeringen icke för närvarande avser att ratificera konventionen.

Vid nu angivna förhållanden anser jag, att icke heller Sverige för närvarande
bör ratificera ifrågavarande konvention.

2:o) Förslag till konvention angående liemförskaffning av sjömän (sid. 22)
samt 3:o) rekommendation angående liemförskaffning av befälhavare och
lärlingar (sid. 24).

Vid avgivande av yttrande över förenämnda frågeformulär anmärkte socialstyrelsen,
att även om det i allmänhet kunde anses önskvärt, att tillfälle till
hemresa bereddes sjöman, som avmönstrats i främmande hamn, någon förpliktelse
i sådant hänseende knappast syntes böra fastställas annat än i
vissa angivna fall, såsom vid olagligt avskedande, väsentlig förändring av
resan, fartygets övergång till annan nationalitet m. m. Såväl styrelsen som
kommerskollegium ansågo, att i de fall, då skyldighet att föranstalta om hemförskaffande
förelåge, berörda skyldighet borde åligga myndighet i fartygets
hemland. Kostnaderna borde i sådant fall icke bestridas av sjömannen.

Beträffande förslaget till konvention angående liemförskaffning av sjömän har
socialstyrelsen nu anfört följande:

Även det ifrågavarande konventionsförslaget hade i flera avseenden blivit
föremål för modifierande omarbetning. Likväl hade man å de svenska regeringsombudens
sida funnit sig föranlåten att vid konventionsförslagets
plenarbehandling å konferensen uttala betänkligheter mot de långtgående,
från den svenska lagstiftningen avvikande förpliktelser förslaget ålade myndigheterna
i fartygets hemland.

I § 3 st. 1 av konventionsförslaget stadgades en helt generell rätt för
sjöman att, utan hänsyn till anledningen till eller omständigheterna vid anställningens
upphörande, bliva återförd till sitt hemland, anställningshamnen
eller utgångshamnen för fartygets resa — allt efter bestämmelserna i den
nationella lagstiftningen. Endast för utländsk sjöman, som förhyrts i annat
land än hans hemland, syntes enligt st. 4 i samma paragraf nämnda rätt ej
gälla. Varje lands lagstiftning skulle angiva, vem som skulle bära kostnaden
för sjömans hemsändande; dock fritoges sjömannen i vissa angivna fall
från dylikt ansvar.

Enligt svensk lag vore sjöman berättigad till fri hemresa i vissa fall, där
avtalets upplösning icke kunde läggas honom till last. Konventionsförslagets
och den svenska sjömanslagens bestämmelser i förevarande avseende vore
visserligen icke direkt jämförbara — de förra avsåge hemsändandet i och
för sig och de senare väsentligen, vem kostnaderna för hemresan skulle
drabba — men då enligt förslaget myndigheterna i fartygets hemland hade
att sörja för hemförskaffningen och deras därför gjorda utlägg, i fall där
dessa skulle gäldas av sjömannen, sannolikt i stor utsträckning icke skulle
kunna indrivas, komme staten att genom anslutning av vårt land till konventionen
utan bärande skäl åsamkas ej blott avsevärt vidgade förpliktelser
i avseende å sjömäns hemsändande utan även betydligt ökade kostnader
därför.

Socialstyl''ds
en.

KungL Maj:ts proposition nr lo2.

Kommer skollegium.

Sveriges

redare förening.

Sveriges
fav tygsbefäls -förening.

Svenska
sjö mans -unionen och
svenska
eldareunionen.

Med hänsyn därtill ansåge styrelsen sig icke kunna förorda ratifikation
för Sveriges del av förevarande konvention.

Rörande rekommendationen angående hemför skaffning av befälhavare och lärlingar
har socialstyrelsen anfört:

Den svenska sjömanslagen meddelade vissa bestämmelser angående fri
hemresa för befälhavare, vilka bestämmelser syntes kunna anses motsvara
skäliga anspråk. För lärlingar inom sjömansyrket gällde i fråga om rätt till
fri hemresa enahanda regler som för sjömän i allmänhet. Någon anledning
att vidtaga lagstiftningsåtgärder till tryggande av befälhavares eller lärlingars
liemförskaffning syntes sålunda ej föreligga.

I enlighet därmed syntes denna rekommendation ej böra för Sveriges
del föranleda någon särskild åtgärd.

Kommerskollegium har förklarat sig kunna i huvudsak biträda vad i förslaget
till utlåtande på dessa punkter anförts av socialstyrelsen.

Sveriges redareförening har, såsom redan framhållits, avstyrkt såväl ratificering
av konventionen som biträdande av rekommendationen.

Sveriges fartygsbefälsförening har i denna del anfört, att föreningen ej
funne särskilt behov från svensk sida föreligga för ratificering av konventionsförslaget
eller för rekommendationens antagande, enär sjömanslag och
andra förordningar lämnade erforderliga bestämmelser i ämnet.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava beträffande förevarande
konvention anfört bland annat:

Den internationella lag det här gällde fastställde endast staternas vilja
att se till, att ingen sjöman, som ville hem, kunde lämnas utan skydd i
främmande hamn. Möjlighet skulle under alla förhållanden beredas honom
att få återvända till hemlandet. Det syntes vara sunt och naturligt, att
sådan internationell garanti lämnades dem, som ägnade sig åt sjömannens
riskfyllda liv fjärran från hemmets kuster. Det vore eu garanti, som icke
enbart berörde sjömannen själv utan i lika hög grad hans familj och anhöriga.

Unionerna ville rikta uppmärksamheten på att frågan om, vem som skulle
bära kostnaden för sjömans hemsändande, helt överlätes åt varje nations
speciallagstiftning, frånsett sådana fall, där sjöman lidit skada i tjänsten,
vid skeppsbrott, oförvållad sjukdom eller oförvållat avsked. För nämnda fall
stadgade konventionsförslaget, att sjömannen icke skulle bära kostnaden.
Det kunde icke finnas något bärande skäl för att vårt land icke skulle ansluta
sig till en dylik allmän mänsklig la§ och genom ratificering av konventionen
göra sin insats i det allmänna civilisatoriska arbetet för byggandet
av världsfred genom social rättfärdighet, uppgifter, som uttryckligen utpekats
som målet för staternas samarbete i nationernas förbund.

Den omständigheten, att på Genévekonferensen redargruppen enhälligt
motsatt sig antagandet av konventionen, medförde givetvis svårigheter för
statsmakterna att ratificera densamma, men att döma av diskussionen på
konferensen, hade motståndet icke varit av principiell karaktär. Oavsett
huru därmed förhölle sig, kunde det icke vara riktigt, att frågan, huruvida
staterna skulle giva en sjöman i nöd en universell garanti att under alla
förhållanden beredas möjlighet att återvända till sitt hemland, om han så
önskade, skulle göras beroende av rederiernas nåd.

Den omständigheten att samtliga regeringars delegerade, med undantag för
Sveriges, Norges och Finlands, på konferensen röstat för konventionsför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 13

slaget, gåve anledning att hoppas, att konventionen komme att ratificeras av
de i konferensen deltagande staterna.

Beträffande rekommendationen hänvisade unionerna till vad sålunda anförts
rörande konventionsförslaget.

Såsom socialstyrelsen anfört, innehåller den gällande sjömanslagen vissa Departementsbestämmelser
rörande sjömäns hemförskaffning. Därest svensk sjöman, som chefenär
sjuk eller skadad, i utlandet skiljes från tjänsten vid tjänstetidens slut
eller dessförinnan avskedas utan att skäl för avskedandet förelegat, är han
enligt 28 § berättigad till fri resa med underhåll till sin hemort här i riket.

Vad sålunda stadgas äger dock ej tillämpning, då sjömannen genom grovt
vållande ådragit sig sjukdomen eller skadan, eller där han vid tjänstens
antagande förtegat den. Avskedas sjöman utan att därför kan åberopas
sådant skäl, som angives i lagen, äger han enligt 34 § rätt till ersättning
för den förlust han därigenom lider. Om utredning angående förlusten ej
förebringas, är han berättigad att erhålla — förutom hyra för viss tid —
fri resa med underhåll till den i avtalet bestämda orten för tjänstens frånträdande
eller, där fråga är om svensk sjöman, som här i riket antagits för
obestämd tid och som avskedas i utlandet, till närmaste svenska hamn.

Samma rätt till ersättning tillkommer sjömannen enligt 38 §, om han frånträder
avtalet därför att fartyget icke är i sj ovärdigt skick eller är bristfälligt
utrustat eller illa bemannat eller hårt eller olämpligt lastat eller att
besättningens bostäder vid resans början äro uppenbart hälsofarliga eller
befälhavaren i visst fall underlåter att efterkomma framställning om syn å
fartyget. Enligt 39 § äger sjöman enahanda rätt till ersättning, då han erhållit
begärt entledigande på grund av misshandel eller otillräcklig kost. Detsamma
gäller enligt 40 §, då han frånträtt avtalet på grund av att fartyget
försålts till utländsk man eller annorledes upphört att vara svenskt. Enligt
stadgande i 37 § äger sjöman, som avgår på grund av resans förändring,
rätt till viss ersättning. Däri skall inräknas bland annat fri resa med underhåll
till förhyrningsorten, om tjänsten frånträdes före resans början, men
eljest till avmönstringsorten. I nu angivna fall skall kostnaden för sjömannens
resa och underhåll gäldas av redaren. I 41 § stadgas, att om svensk
sjömans anställning upphör i utlandet på grund av fartygets förolyckande,
han äger rätt att erhålla fri resa till sin hemort här i riket jämte underhåll
under resan. Kostnaden härför skall gäldas av statsmedel. Under
förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att förmån, som enligt
28 och 41 §§ tillförsäkrats svensk sjöman, skall tillkomma jämväl utländsk
sjöman.

Under det att sjömanslagen sålunda meddelar bestämmelser om sjömans
hemsändande allenast i vissa angivna fall, innehåller förevarande konventionsförslag
såsom allmän regel, att sjöman, som under avtalstiden eller vid
dess utgång lämnar fartyget, alltid har rätt att bliva återförskaffad till sitt
hemland eller till anställnings- eller utgångshamnen enligt föreskrift i den
nationella lagstiftningen. Allenast för utländsk sjöman, som anställts å fartyget
i annat land än sitt hemland, skall berörda regel icke gälla. På den

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

nationella lagstiftningen skall enligt konven tion sförslaget ankomma att bestämma,
vem kostnaden för hemförskaffningen skall drabba. Emellertid
innehåller förslaget, att berörda kostnad icke skall åvila sjömannen, därest
han lämnats i land på grund av skada liden i tjänsten, skeppsbrott, sjukdom,
som ej ådragits med avsikt eller genom försumlighet, eller avsked på
grund av omständighet, som icke kan läggas honom till last.

De i sjömanslagen givna bestämmelserna, vilka utarbetats under samverkan
med representanter för rederinäringen och sjöfolket, torde vad svenska
förhållanden angår, på ett i huvudsak lämpligt sätt reglera frågan om
sjömäns hemförskaffning. Något behov att därutöver stadga rätt för varje
sjöman att bliva hemförskaffad lärer icke förefinnas. Därtill kommer, att
ett förverkligande av konventionsförslagets bestämmelser skulle komma att
åsamka statsverket avsevärda kostnader. Enligt förslaget åligger det nämligen
myndigheterna i fartygets hemland att övervaka hemförskaffningen av
sjömän utan hänsyn till deras nationalitet och att, om så erfordras, förskottera
respenningar. Visserligen skall det ankomma på den nationella lagstiftningen
att bestämma, vem kostnaderna i sista hand skola drabba, men
med hänsyn till svårigheterna att återkräva de belopp, som, därest förslaget
antoges, komme att utgivas, måste man räkna med, att eu betydande del
av desamma skulle stanna å statsverket.

På grund av det anförda anser jag mig icke kunna tillstyrka ratifikation
av förevarande konvention.

Vidkommande rekommendationen angående hemförskaffning av befälhavare
och lärlingar bör märkas, att sjömanslagen innehåller vissa föreskrifter
om fri hemresa för befälhavare. Han är sålunda berättigad till dylik
resa i vissa fall, då tjänsteavtalet upphör på grund av omständighet,
som ej kan läggas honom till last. För lärlingar inom sjömansyrket gälla,
såsom socialstyrelsen framhållit, samma regler som för sjömän. Nu berörda
föreskrifter torde vara tillfredsställande, och skäl synes ej föreligga att genom
ytterligare åtgärder trygga befälhavares och lärlingars hemförskaffning.

Med hänsyn härtill anser jag, att förevarande rekommendation icke bör
föranleda någon åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

4) Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen
av sjöfolkets arbetsförhållanden (sid. 25).

Vid avgivande av yttrande över förenämnda frågeformulär anförde socialstyrelsen
bland annat:

Det kunde icke förnekas, att sjöfolkets arbetsförhållanden, som relativt
sent blivit föremål för omsorger från det allmännas sida, fortfarande i avseende
å säkerhet och sundhet på många håll lämnade åtskilligt övrigt att
önska. Därjämte vore att märka, att sjömannen i olikhet med arbetaren i
land jämväl ifråga om sina levnadsförhållanden ombord måste anses vara i
behov av statens skydd. En effektiv och ändamålsenligt anordnad tillsyn å
sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden finge också anses som ett socialt
önskemål av internationell räckvidd. Därtill komme, att internationell enhet -

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 15

lighet givetvis måste framstå såsom särskilt eftersträvansvärd ifråga om
kontrollen å en verksamhet av så internationell karaktär som sjöfarten.

Den ifrågasatta rekommendationen kunde emellertid från svensk sida
förordas ej blott ur allmän socialpolitisk synpunkt utan även med hänsyn
därtill, att den sannolikt skulle få ett innehåll, som väl motsvarades av de
svenska förhållandena i förevarande avseende. Beträffande omfattningen av
den ifrågasatta rekommendationen vore styrelsen tveksam, huruvida ej frågecirkuläret
utvisade benägenhet att gripa över alltför olikartade verksamhetsområden.
Möjligen skulle det vara lämpligt, att rekommendationen begränsades
till att väsentligen avse tillsynen å säkerhet och sundhet i avseende
å sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden samt den praktiskt taget därmed
måhända oundvikligt förbundna kontrollen å sjösäkerheten, d. v. s. till vad
som utgjorde fartygsinspektionens huvudsakliga uppgifter.

Kommerskollegium anförde i sitt yttrande över frågeformuläret bland annat:

Sverige, som redan hade en i de flesta avseenden genomförd lagstiftning
på området, hade intet att erinra mot en hemställan, att vid en förebådad
internationell konferens frågor dryftades rörande principer och metoder vid
övervakandet av tillämpningen av den lagstiftning, som hade avseende å
sjöfolkets arbetsförhållanden, dock endast i den mån därvid framkomna
förslag gällde förhållanden, som redan vore reglerade genom lagstiftning
eller överensstämde med principerna för denna eller ock avsåge andra förhållanden
än sådana, som betingade en särlagstiftning på grund av specifikt
svenska förhållanden. Vidare förutsattes, att den ifrågasatta konferensen
icke toge befattning med själva föreskrifterna om vad i ena eller andra avseendet
skulle gälla utan inskränkte sig till frågan, huru kontrollen över
föreskrifternas behöriga iakttagande skulle utövas.

Beträffande ifrågavarande rekommendation har socialstyrelsen nu anfört:

De krav, som i berörda rekommendation framställdes, syntes i stort sett
kunna sägas vara ganska väl tillgodosedda i vad ankomme på vårt lands
lagstiftning och offentliga förvaltning. I ett antal särskilda avseenden motsvarade
visserligen våra förhållanden icke rekommendationens fordringar,
men i åsyftade fall syntes knappast förefinnas tillfyllestgörande sakliga skäl
för påkallande för närvarande av förändringar. I den mån dylika i samband
med revision i annat syfte av lagar eller författningar eller andra reformer
lämpligen läte sig genomföra, borde emellertid vederbörande givetvis låta
sig angeläget vara att söka undanröja antydda skiljaktigheter.

Enligt styrelsens mening borde sålunda förevarande rekommendation icke
för närvarande giva anledning till någon särskild åtgärd.

Även på denna punkt har kommerskollegium biträtt vad av socialstyrelsen
anförts.

Sveriges redareförening har på sätt redan berörts ansett, att denna rekommendation
ej borde föranleda någon åtgärd.

Sveriges fartygsbefälsförening har i sitt yttrande framhållit, att det i rekommendationen
endast talades om redare och sjömän. Befälhavaren omnämndes
dock i ett fall. Man kunde således utgå ifrån, att befälhavaren ej
medräknades i »sjömän». Han skulle därför vara utesluten t. ex. när det
gällde den samverkan mellan redare och sjömän samt inspektionsmyndig -

Social styrelsen.

Kommers kollegium.

Sveriges

redare förening.

Sveriges

fartygsbefäls förening.

Svenska
sjömansunionen
och
svenska
eldareunionen.

Departements chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

lieter, varom talades i punkt D. Föreningen ville emellertid framhålla, att
i allt vad som omtalades i rekommendationen, befälhavaren intoge en mera
framskjuten ställning än både redare och sjömän och särskilt när det gällde
att »genom samverkan vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar
rörande sjömäns arbetsförhållanden» vore befälhavarens medverkan i
högsta grad nödvändig.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava anfört följande:

Rekommendationen hade antagits av konferensen så gott som enhälligt.
Icke endast alla regeringsrepresentanter hade röstat därför, utan också redarna
från flertalet länder: England, Frankrike, Italien, Belgien, Spanien,
Indien, Polen, Japan, Holland, Grekland och Lettland. Unionerna utginge
därför från att intet motstånd komme att resas mot statsmakternas anslutning
till rekommendationen, som visst icke tillfredsställde sjöfolkets krav
men som dock måste anses vara ett betydelsefullt steg framåt på den väg,
där även sjömännen skulle bliva delaktiga av den allmänna yrkesinspektionens
fördelar i stället för att såsom nu deras sociala intressen bevakades av en
myndighet, vars främsta uppgift vore att tänka på sjöfartsnäringens omedelbara
ekonomiska fördelar eller svårigheter och som självfallet icke kunde
samtidigt sörja för de anställdas välfärd. Rekommendationen framhölle på
ett mycket försiktigt — enligt unionernas mening alltför försiktigt — sätt
men dock fullt tydligt önskvärdheten av intimt samarbete mellan yrkesinspektionens
alla grenar. Det gällde ju här för övrigt ingenting annat än
ett förverkligande av den princip, som inskrivits såsom särskild artikel i
själva fredsfördraget och som fredsfördragets författare tillmätt en sådan
avgörande betydelse för den moderna sociala lagstiftningen.

Unionerna fäste stora förväntningar vid berörda rekommendation och
hoppades, att den skulle bliva utgångsprxnkten för en genomgripande omgestaltning
av den så ytterst bristfälliga yrkesinspektionen för vårt lands
sjömän.

Bestämmelser rörande inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden givas i
vårt land huvudsakligen i lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å
fartyg och förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter
angående tillsyn å fartyg ävensom förordningen den 13 juli 1926
(nr 399) med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om arbetstiden
å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen). Det inspektionssystem, som i
enlighet med berörda författningar och åtskilliga i samband därmed stående
föreskrifter tillämpas i vårt land, torde i huvudsak tillgodose de krav, som
uttalas i förevarande rekommendation. I vissa hänseenden förefinnas visserligen
olikheter mellan det svenska kontrollsystemet och rekommendationens
regler, men att med hänsyn till rekommendationens innehåll nu företaga
ändring i de gällande svenska bestämmelserna lärer icke vara lämpligt. Något
behov av dylik ändring synes för närvarande icke föreligga. Däremot torde,
så framt av annan anledning förändringar komma att påkallas i gällande
regler rörande inspektionen, de i rekommendationen angivna principerna, i den
mån så finnes lämpligt med hänsyn till de i vårt land rådande förhållandena,
böra vinna beaktande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I likhet med socialstyrelsen och kommerskollegium anser jag sålunda, att
förevarande rekommendation icke för närvarande påkallar någon särskild åtgärd
från de svenska statsmakternas sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den
internationella arbetsorganisationens konferens vid dess nionde
sammanträde i Geneve år 1926 antagna konventionsförslag och
rekommendationer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

131 käft. (Nr 152.)

IOS *7 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Bilaga.

Konferensens beslut.

A. Översättning.

Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående sjömäns anställningsavtal,
vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den tjugufjärde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugosex
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av
fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade
i någon av de fördragsslutande staterna, samt å sådana fartygs
redare, befälhavare och sjömän.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:
krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,
fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter
"eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet
understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i
nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2.

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar
hava den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,
i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap
som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrullan,
med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom
lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande
besättningen å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för
befäl över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom
de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik
mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

§ 3.

Anställningsavtal skall undertecknas av redaren eller lians representant
samt sjömannen. Tillfälle att granska avtalet skall, innan det undertecknas,
beredas sjömannen och hans rådgivare.

De förhållanden, varunder sjömannen undertecknar avtalet, skola bestämmas
i landets lag i syfte att säkerställa kontroll från vederbörande offentliga
myndighets sida.

Förestående bestämmelser angående avtals undertecknande skola anses
iakttagna, därest vederbörande myndighet intygar, att avtalets bestämmelser
i skrift företetts för myndigheten och att de bekräftats av såväl redaren
eller hans representant som sjömannen.

^Landets lag skall meddela föreskrifter till tryggande, att sjömannen förstår
betydelsen av avtalets bestämmelser.

Avtalet må icke innehålla något, som strider mot landets lag eller denna
konvention.

Landets lag skall föreskriva sådana ytterligare formaliteter och garantier
beträffande avtalets slutande, som kunna anses nödiga för att skydda redarens
och sjömannens intressen.

§ 4.

Lämpliga åtgärder skola i enlighet med landets lag vidtagas till tryggande,
att avtalet icke kommer att innehålla bestämmelse, genom vilken parterna
på förhand överenskomma att avvika från vanliga regler angående domstolarnas
behörighet att upptaga tvister rörande avtalet.

Denna bestämmelse må icke tolkas så, att den utesluter anlitande av
skiljemän.

§ 5.

Varje sjöman skall erhålla en handling, som angiver hans tjänsteuppgifter
ombord. Handlingens form, de uppgifter, som skola införas däri, och sättet,
på vilket detta skall ske, bestämmas av landets lag.

Denna handling ma icke innehålla något omdöme om sjömannens tjänstgöring
eller någon uppgift om hans hyra.

§ 6.

Avtalet kan ingås antingen för bestämd tid eller för viss resa eller, om
landets lag så medgiver, för obestämd tid.

Avtalet skall tydligt angiva vardera partens rättigheter och skyldigheter.

Uppgifter skola i varje fall lämnas om:

1) sjömannens till- och förnamn, hans födelsedag eller ålder samt födelseort; 2)

ort och dag för avtalets slutande;

3| namn å det eller de fartyg, varå sjömannen förbinder sig att tjäna;

4) besättningens antal, därest så föreskrives i landets lag;

5) den eller de resor, som skola företagas, om dessa vid avtalets ingående
kunna angivas;

6) den tjänst, vari sjömannen skall användas;

7) såvitt möjligt plats och tid för sjömannens inställelse i tjänsten ombord
;

8) de födoämnen, som skola tillhandahållas sjömannen, där ej landets lag
föreskriver annat system i förevarande avseende;

9) hyrans belopp;

10) avtalets upphörande d. v. s.:

a. om avtalet är ingånget för bestämd tid, dagen för avtalets utlöpande;

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b. om avtalet är ingånget för viss resa, destinationshamnen och den tid
efter ankomsten, då sjömannen har rätt att lämna tjänsten;

c. om avtalet är ingånget för obestämd tid, de villkor, under vilka
vardera parten kan uppsäga avtalet, samt uppsägningstiden, vilken icke må
vara kortare för redaren än för sjömannen;

11) årlig semester med lön efter ett års tjänst hos samma redare, om
landets lag föreskriver sådan semester;

12) andra förhållanden, som landets lag må föreskriva.

§7.:

Om landets lag föreskriver, att sjömansrulla skall föras ombord, bör i
lagen även meddelas föreskrift, att avtalet skall antecknas i eller fogas vid
rullan.

§ 8.

För att sjömannen skall kunna taga kännedom om beskaffenheten och
omfattningen av sina rättigheter och skyldigheter skall landets lagstiftning
innehålla bestämmelser, som möjliggöra för sjömannen att ombord inhämta
noggrann kännedom om sina anställningsvillkor; detta må ske genom anslående
av avtalets bestämmelser å plats, som är lätt tillgänglig för besättningen,
eller på annat lämpligt sätt.

§ 9''

Avtal för obestämd tid kan av vardera parten uppsägas att upphöra i
envar hamn, där fartyget lastar eller lossar, förutsatt att i avtalet angiven
uppsägningstid, som ej må understiga tjugufyra timmar, iakttages.

Uppsägning skall ske skriftligen; landets lag skall föreskriva sådant sätt
för uppsägningens verkställande, som är ägnat att förebygga efterföljande
tvister mellan parterna.

Landets lag bör angiva de exceptionella omständigheter, varunder uppsägning,
även om den skett i vederbörlig ordning, icke skall leda till avtalets
upphörande.

§ io.

Avtal, vare sig för viss resa eller för bestämd eller obestämd tid, skall
anses vara vederbörligen hävt genom:

a) parternas överenskommelse;

b) sjömannens död;

c) fartygets förolyckande eller iråkade fullständiga sjöovärdighet;

d) varje annan orsak, som må föreskrivas i landets lag eller denna konvention.

§ Il Landets

lag skall angiva de omständigheter, under vilka redaren eller
befälhavaren må omedelbart avskeda sjömannen.

§ 12.

Landets lag skall jämväl angiva de omständigheter, under vilka sjömannen
äger rätt att erhålla omedelbart entledigande.

§ 13.

Visar sjöman för redaren eller hans representant, att han kan få fartyg
att föra eller erhålla befordran till styrman eller maskinist eller till annan
högre grad än den han innehar, eller att efter tjänstens antagande inträffat
annan omständighet, som gör det till ett väsentligt intresse för honom att
bliva fri från tjänsten, äger han att erhålla entledigande, om han utan ökad

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 21

utgift för redaren i sitt ställe sätter annan duglig ocli pålitlig man, som godkännes
av redaren eller hans representant.

I fall, som nu nämnts, äger sjömannen utfå hyra för den tid han varit
i tjänst.

§ 14.

Oavsett anledningen till avtalets utlöpande eller hävande skall i den handling,
som utlämnats till sjömannen enligt § 5, och i sjömansrullan antecknas,
att han är fri från anställningen, och skall sådan anteckning, om endera
parten så yrkar, bestyrkas av vederbörande myndighet.

Sjömannen äger alltid att, utöver handling, som avses i § 5, från befälhavaren
erhålla särskilt intyg rörande beskaffenheten av hans arbete eller
åtminstone, huruvida han fullgjort sina åligganden enligt avtalet.

§ 15.

Det tillkommer landets lagstiftning att föreskriva åtgärder, som äro ägnade
att trygga efterlevnaden av stadgandena i denna konvention.

§ 16.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 17.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 18-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av
ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ Inunder
förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 17 förbinder sig
vane medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna
i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 senast den 1 januari
1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 21.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för
inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det
den inregistrerats hos sekreteriatet.

§ 22. .

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

Förslag till konvention angående hemförskaffning av sjömän.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående hemförskaffning av sjömän,
vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1-

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade
i någon av de fördragsslutande staterna, samt å sådana fartygs
redare, befälhavare och sjömän.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:
krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,
fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter
eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet
understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i
nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2-

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar hava
den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,
i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap
som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrulla^
med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom
lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande besättningen
å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för befäl
över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

§3.

Varje sjöman, som under avtalstiden eller vid dess utgång lämnar fartyget,
har rätt att bliva återförskaffad till sitt hemland eller till anställningshamnen
eller till utgångshamnen för resan, enligt bestämmelser i den nationella
lagstiftningen, som skall innehålla härför erforderliga föreskrifter, inbegripet
bestämmelser, vem kostnaden för hemförskaffningen skall drabba.

Sjömans hemförskaffning skall anses fullgjord, då honom beretts lämplig
anställning å fartyg, destinerat till hamn, som i första stycket sägs.

Sjöman skall anses hemförskaffad, om han landsatts i sitt hemland eller
i anställningshamnen eller i närbelägen hamn eller i utgångshamnen för
resan.

Beträffande de villkor, under vilka en utländsk sjöman, som anställts å
fartyget i annat land än sitt hemland, har rätt till hemförskaffning, skall
gälla vad som föreskrives i den nationella lagstiftningen eller i brist därpå
i avtalet. Bestämmelserna i de tre föregående styckena av denna paragraf
skola emellertid äga tillämpning å sjöman, som anställts i sitt hemland.

§ 4-

Kostnaderna för hemförskaffningen skola icke drabba sjömannen, såvida
han lämnats i land på grund av:

a) skada liden i tjänsten;

b) skeppsbrott;

c) sjukdom, som ej ådragits med avsikt eller genom försumlighet;

d) avsked på grund av omständighet, som icke kan läggas honom till last.

§ 5-

Kostnaderna för sjömannens hemförskaffning skola innefatta alla utgifter
för själva transporten samt för logi och föda under resan ävensom för hans
underhåll intill den för hemresan bestämda tidpunkten.

Då sjöman vid hemförskaffning tjänstgör såsom medlem av besättningen,
är han berättigad till ersättning för det arbete han utför under resan.

§ 6.

Vederbörande myndighet i det land, där fartyget är registrerat, skall i
de fall, då denna konvention äger tillämpning, vara pliktig övervaka hemförskaffningen
av sjöman utan hänsyn till hans nationalitet och att, om så erfordras,
förskottera honom respenningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9''

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 10.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig
varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna
i §§ 1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 1L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421
av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och
protektorat.

§ 12.

Värjo medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter
det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redgörelse för denna konventions
tillämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på
konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller
modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord. 3 * * * * *

Rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorga nisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

samt beslutit antaga vissa förslag angående liemförskatfning av befälhavare
och lärlingar, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande
delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen hemställer, att regeringarna måtte vidtaga åtgärder för att
trygga hemförskaffning av befälhavare och genom lärlingsavtal anställda lärlingar,
vilka icke omfattas av bestämmelserna i det av generalkonferensen
vid dess nionde sammanträde antagna förslaget till konvention angående
hemförskaffning av sjömän.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen av
sjöfolkets arbetsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående de allmänna grunderna
för inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden, vilken fråga utgör
den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjuguandra dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande
delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att, bland metoder och grundsatser av särskild och
trängande vikt för arbetarnas fysiska, moraliska och intellektuella välfärd,
fördraget i Versailles och de övriga fredsfördragen förplikta internationella
arbetsorganisationen att ägna särskild uppmärksamhet åt inspektionen av
arbetsförhållandena för att trygga verkställigheten av lagar och förordningar
till skydd för arbetarna;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen å sitt femte sammanträde
(oktober 1923) antog en »rekommendation angående de allmänna
grunddragen för yrkesinspektionen för att trygga verkställigheten av lagar
och förordningar till skydd för arbetarna»;

i betraktande av att nämnda rekommendation är grundad huvudsakligen
på den erfarenhet, som vunnits vid inspektion av industriella företag, och
att det skulle bliva synnerligen svårt att tillämpa rekommendationen eller
ens anpassa den efter sjöfolkets arbete, vilket till sin beskaffenhet och de
villkor, under vilka det utföres, i grund skiljer sig från fabriksarbete;

Kung!. Maj:ts proposition nr 152.

i betraktande av att betydelsen av inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden
kommer att ökas i den mån lagstiftningen för sjöfolkets skydd
utvecklas i olika länder och nya konventioner angående sjöfolkets arbetsförhållanden
antagas av konferensen; samt

i betraktande av att det av ovannämnda skäl och för att ställa vunnen
erfarenhet till medlemmarnas förfogande till hjälp vid upprättande eller omorganisation
av deras system för inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden,
är önskvärt att fastställa de allmänna grundsatser, som i praktiken visat
sig vara mest ägnade att trygga genomförandet av åtgärder till sjöfolkets
skydd;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av organisationen måtte
taga följande grundsatser under övervägande:

I. Inspektionens omfattning.

1) Den eller de myndigheter, vilka i varje land hava att svara för tillsyn å
sjöfolkets arbetsförhållanden, böra hava som förnämsta uppgift att trygga verkställigheten
av alla lagar och förordningar, vilka beröra sådana förhållanden
och skyddandet av sjöfolket under utövningen av dess yrke.

2) I den mån det kan finnas lämpligt och möjligt, må åt inspektionsmyndigheterna,
på grund av den erfarenhet de vinna under fullgörandet av sina
huvuduppgifter, även kunna anförtros andra, sekundära uppgifter av social
natur, växlande med hänsyn till uppfattning, seder och traditioner i olika
länder, under villkor likväl:

a) att dessa uppgifter icke på något sätt kunna göra intrång på fullgörandet
av inspektörernas huvuduppgifter;

b) att de icke på något sätt kunna skada den auktoritet och den opartiskhet,
som äro nödvändiga för inspektörerna i deras förhållande till redare
och sjöfolk.

II. Inspektionens organisation.

Konferensen hemställer:

3) att överallt, där det är förenligt med administrativ praxis, till tryggande
av största möjliga enhetlighet vid tillämpningen av lagar och förordningar
rörande sjöfolks arbetsförhållanden de olika tjänsteorgan, som svara för tillsynen
över dylika lagars och förordningars tillämpning, måtte underställas
en och samma centrala myndighet;

4) att, där vedertagen administrativ praxis icke medgiver dylik centralisation
av tillsynen, de olika myndigheter, vilkas verksamhet helt eller delvis
avse sjöfolkets skyddande, måtte sättas i tillfälle att draga nytta av varandras
erfarenheter och att reglera sina arbetsmetoder enligt de gemensamma grundsatser,
som kunna anses mest effektiva;

5) att för nämnda ändamål nära förbindelse och ständigt samarbete måtte
upprättas mellan dessa olika myndigheter, i den mån det är förenligt med
administrativ praxis och på sätt som i varje land anses lämpligast (utbyte
av rapporter och upplysningar, periodiska konferenser m. m.); och

6) att regelbunden förbindelse i frågor av ömsesidigt intresse måtte upprätthållas
mellan myndigheterna för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden och
myndigheterna för tillsyn å industriellt arbete.

III. Inspektionsmyndigheternas rapporter.

Konferensen hemställer:

7) att en årlig allmän rapport över tillsynen å sjöfolkets arbetsförhållanden
måtte utgivas av trycket av centralmyndigheten eller genom samverkan
mellan de olika myndigheter, som svara för utövandet av denna tillsyn;

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

8) att denna årliga rapport måtte innehålla en förteckning över gällande
nationella lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och
tillsynen däröver jämte de ändringar däri, som trätt i kraft under året;

9) att densamma även måtte innehålla statistiska tabeller med nödiga
kommentarer rörande inspektionens organisation och verksamhet, meddelande
så vitt möjligt och så långt som är förenligt med landets administrativa
praxis, upplysning beträffande följande punkter:

a) antalet i sjöfart använda fartyg, underställda olika former av inspektion,
varvid dessa fartyg böra indelas efter typ (mekaniskt framdrivna fartyg och
segelfartyg) och varje kategori ytterligare uppdelas efter det ändamål, för
vilket fartygen nyttjas;

b) antalet sjömän, verkligt anställda å varje kategori av fartyg;

c) antalet fartyg, som besökts av inspektörerna, med uppgift om besättningarnas
storlek;

cl) antalet och arten av förseelser, som iakttagits av inspektörerna, och de
ålagda straffen;

e) antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt dessa olycksfalls
beskaffenhet och orsaker;

f) de åtgärder, som vidtagits för genomförande av bestämmelserna i internationella
arbetskonventioner rörande sjöfolks arbetsförhållanden, samt den
utsträckning, i vilken dessa bestämmelser kommit i tillämpning, antingen
i form av sådan årsrapport, som ingives till internationella arbetsbyrån enligt
§ 408 av fredsfördraget, eller i annan lämplig form.

IV. Inspektörens befogenheter och åligganden.

A. klätt att inspektera.

Konferensen hemställer:

10) att inspektionsmyndigheterna, efter att hava styrkt sin identitet, måtte
äga att enligt landets lag:

a) utan föregående tillkännagivande när som helst, dag eller natt, inspektera
fartyg, förande landets flagga, i egna eller främmande territorialvatten,
ävensom i undantagsfall, fastställda i landets lag, samt efter inhämtat tillstånd
av vederbörande sjöfartsmyndighet i öppen sjö, börande dock tiden
och sättet för inspektions utförande avpassas så, att därigenom såvitt möjligt
undvikes allvarlig olägenhet för fartygets utnyttjande;

b) utan vittnen utfråga besättningen och andra, vilkas uttalanden kunna
anses önskvärda, företaga alla efterforskningar, som kunna anses nödvändiga,
samt påfordra framläggandet av alla skeppspapper eller dokument, som enligt
författningarna skola föras och som hänföra sig till inspektionens föremål; 11)

att landets lag måtte stadga, att inspektörerna medelst ed eller på
annat med landets administrativa praxis eller sedvänja överensstämmande
sätt skola förbinda sig att vid äventyr av straff eller lämplig disciplinär åtgärd,
icke yppa affärshemligheter, varom de kunna erhålla kännedom under
utövningen av sina åligganden.

B. Rätt till tvångsåtgärder.

Konferensen hemställer:

12) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i allvarliga
fall, då fara föreligger för besättningens hälsa eller säkerhet, efter inhämtat
tillstånd av vederbörande sjöfartsmyndighet förbjuda fartyg att lämna hamn,
innan nödiga åtgärder vidtagits ombord å fartyget till efterkommande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

gällande lagbestämmelser, dock med rätt för vederbörande att fullfölja talan
till högre administrativ myndighet eller till domstol i överensstämmelse
med lagstiftningen i de olika länderna;

13) att förbud för fartyg att lämna hamn måtte betraktas som en åtgärd
av utomordentligt allvarlig beskaffenhet, •sniken får tillgripas endast såsom
en sista utväg, då alla andra inspektionsmyndigheten till buds stående lagliga
medel att skaffa respekt för lagen använts utan verkan;

14) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i särskilda
fall föreskriva omedelbara åtgärder till tryggande av tillämpningen av lagar
och förordningar rörande sjöfolks arbetsförhållanden, dock med rätt för
vederbörande att fullfölja talan till högre administrativ myndighet eller till
domstol i överensstämmelse med lagstiftningen i varje land;

15) att den centrala myndigheten måtte erhålla befogenhet att i särskilda
fall medgiva undantag från visst bestämt stadgande i lag eller förordning
rörande sjöfolks arbetsförhållanden, då myndigheten gjort sig förvissad om
att stadgandet praktiskt taget efterkommits eller att dess iakttagande icke är
nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i det förevarande fallet, förutsatt
likväl att de åtgärder, som vidtagits, eller de bestämmelser, som träffats
för syftet ifråga, äro minst lika effektiva som ett strängt iakttagande av stadgandet.

C. Rätt att påkalla inspektion.

Konferensen hemställer:

16) att landets lag måtte stadga rätt för befälhavaren att påkalla inspektion
i alla fall, där han finner nödigt;

17) att landets lag måtte stadga rätt för medlemmarna av besättningen
att under de villkor, som kunna uppställas, påkalla inspektion i alla fall där
fråga är om de hygieniska förhållandena ombord, fartygets säkerhet eller
reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden.

D. Redares och sjömäns samverkan med inspektionsmyndigheterna.

Konferensen hemställer:

18) att, i den mån det är förenligt med administrativ praxis i varje land
och på sätt som anses lämpligast, redare och sjömän måtte anmodas att
samverka vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar rörande
sjöfolks arbetsförhållanden.

Särskilt vill konferensen fästa de olika ländernas uppmärksamhet på följande
metoder för samverkan:

a) det är av väsentlig betydelse, att alla möjligheter beredas sjöfolket att
direkt eller genom vederbörligen bemyndigade representanter hos inspektionsmyndigheterna
fritt anmäla varje lagöverträdelse ombord på det fartyg,
å vilket sjöfolket är anställt, samt att inspektionsmyndigheten snarast möjligt
undersöker den fråga, som klagomålet avser, ävensom att klagomålen
av inspektionsmyndigheten behandlas som absolut konfidentiella;

b) för att åvägabringa fullständig samverkan mellan å ena sidan redare
och sjöfolk samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndigheterna
samt för att förbättra de förhållanden, som äro av betydelse för sjöfolkets
hälsa och säkerhet, är det önskvärt, att inspektionsmyndigheterna
tid efter annan med representanter för redarnas och sjöfolkets organisationer
rådgöra om bästa sättet att uppnå nämnda syften. Det är även önskvärt,
att blandade kommissioner av redare och sjöfolk upprättas och att tillfälle
beredes dem att samverka med de olika myndigheter, som övervaka
tillämpningen av lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

E. Garantier beträffande inspektionsorganen.

Konferensen hemställer:

19) att inspektörerna måtte utses på sådant sätt, att de åtnjuta såväl
redarnas som sjöfolkets fulla förtroende och att av dem för sådant ändamål
bör krävas:

a) egenskaper, som borga för absolut opartiskhet vid fullgörandet av deras
uppgifter;

b) erforderlig teknisk sakkunskap för fullgörandet av nämnda uppgifter.

Det är önskvärt, att personer, som tjänstgjort till sjöss, erhålla anställning
inom inspektionen, antingen fast eller tillfällig, allt efter de administrativa
myndigheternas beprövande;

.20) att, där så befinnes nödvändigt, inspektörerna måtte biträdas i sina
åligganden av kompetenta experter, som äga redarnas och sjöfolkets fulla
förtroende;

21) att inspektörerna måtte hava offentlig tjänstebefattning med en ställning,
som gör dem oberoende av regeringsskiften;

22) att förbud måtte meddelas för dem att hava något som helst ekonomiskt
intresse i de företag, som äro underställda deras tillsyn.

E. Andra uppgifter.

Konferensen hemställer:

.23) att inspektörerna, som på grund av arten av sina uppgifter hava särskilt
goda tillfällen att iakttaga de praktiska verkningarna av tillämpningen
utav lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden, måtte, såvitt
det låter sig förena med de administrativa metoderna i varje land, anmodas
att biträda vid förbättrande av lagstiftningen till sjöfolkets skydd och
att så effektivt som möjligt medverka till förebyggande av olycksfall;

24) att de, såvitt det låter sig förena med administrativ praxis i varje
land, måtte kallas att deltaga i undersökningar beträffande skeppsbrott och
olycksfall ombord på fartyg och att de måtte erhålla befogenhet att, där så
finnes nödigt, ingiva rapporter över resultaten av dylika undersökningar;

25) att de, såvitt det låter sig förena med de administrativa metoderna i
varje land, måtte kallas att medverka vid förberedandet av förslag till lagar
och förordningar om skydd för sjöfolk.

B. Originaltexterna.

Projet de convention concernant le
oontrat d’engagement des marins.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil
d administration du Bureau
international du Travail, et s’y
ötant réunie le 7 juin 1926, en sa
neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions relatives au
contrat d engagement des marins,

Draft convention concerning seamens
artides of agreeinent.

The Genera] Conference of the
International Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Ninth Session
on 7 June 1926, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with
regard to seamen’s artides of

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

question comprise dans le premier
point de l’ordre du jour de la
session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’un projet de convention internationale,

adopte, ce vingt-quatriéme jour de juin
mil neuf cent vingt-six, le Projet de
Convention ci-aprés, a ratifier par les
Membres de 1’Organisation internationale
du Travail conformément aux
dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:

Article 1.

La présente Convention s’applique
ä tous les navires de mer immatrieulés
dans le pays de l’un des Membres
ayant ratifié la présente Convention
et aux armateurs, capitaines et marins
de ees navires.

Elle ne s’applique pas:
aux navires de guerre,
aiix navires d’Etat n’ayant pas une
affeetation commerciale,

aux navires affeetés au cabotage
national,

aux yachts de plaisance,
aux båtiments compris sous la dénomination
de »Indian country craft»,
aux bateaux de péche,
aux båtiments d’une jauge brute
inférieure å 100 tonneaux ou 3ÖÖ métres
cubes et, s’il s’agit de navires affeetés
au »home trade», d’une jauge inférieure
ä la limite fixée pour le régime
partieulier de ees navires par la législation
nationale en vigueur au moment
de 1’adoption de la présente Convention.

Artide 2.

En vue de 1’application de la présente
Convention, les termes suivants
doivent étre entendus comme suit:

a) le terme »navire» comprend tout
navire ou båtiment de quelque nature
qu’il soit, de propreté publique ou
privée, effeetuant habituellement une
navigation maritime;

agreement, which is ineluded in
the first item of the agenda of
tlie Session, and

Having determined that tbese
proposals skall take the form of
a draft International convention,

adopts, this twenty-fourth day of June
of the year one thousand nine hundred
and twenty-six, the following Draft
Convention for ratification by the
Members of the International Labour
Organisation, in accordance witli the
provisions of Part XIII of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Parts of the other Treaties of Peace:

Artide 1.

This Convention shall apply to all
seagoing vessels registered in the
country of any Member ratifying this
Convention, and to the owners, masters
and seamen of such vessels.

It shall not apply to:

ships of war,

Government vessels not engaged
in trade,

vessels engaged in the coasting
trade,

pleasure yachts,

Indian country craft,

fishing vessels,

vessels of less than 100 tons gross
registered tonnage or 300 cubic metres,
nor to vessels engaged in the home
trade below the tonnage limit prescribed
by national law for the special
regulation of this trade åt the date
of the passing of this Convention.

Artide 2.

For the purpose of this Convention
the following expressions have the
meanings hereby assigned to them,
viz.:

(a) The term »vessel» ineludes any
ship or boat of any nature whatsoever,
whether publicly or privately owned,
ordinarily engaged in maritime navigation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) le terme »marin» comprend toute
personne employée ou engagée ä bord,
a quelque titre que ce soit, et figurant
au rote d’équipage, a 1’exception des
capitaines, des pilotes, des éléves des
navires-écoles, des apprentis lorsqu’ils
sont liés par un contrat spécial d’apprentissage;
il exclut les équipages
de la flotte de guerre et les autres
personnes au service permanent de
1’Etat;

c) le terme »capitaine» comprend
toute personne ayant le commandement
et la charge d’un navire, ä l’exception
des pilotes;

d) le terme »navires affectés au
home trade» s’applique aux navires
affectés au commerce entre les ports
d’un pays donné et les ports d’un
pays voisin dans les limites géographiques
fixées par la législation nationale.

Artide 3.

Le contrat d’engagement est signé
par 1''armateur ou son représentant et
par le marin. Des facilités doivent
étre données au marin, et, éventuellement,
ä son conseiller pour examiner
le contrat d’engagement avant que
celui-ci soit signé.

Les conditions dans lesquelles le
marin signe le contrat doivent étre
fixées par la législation nationale de
maniére a assurer le contröle de 1’autorité
publique compétente.

Les dispositions qui précédent,
concernant la signature du contrat,
sont considérées comme observées s’il
est établi par un acte de 1’autorité compétente
que les clauses du contrat ont
été présentées par écrit a cette autorité
et qu elles ont été confirmées ä
la fois par 1’armateur ou son représentant
et par le marin.

La législation nationale doit prévoir
des dispositions pour garantir
que le marin comprend le sens des
clauses du contrat.

Le contrat ne doit contenir aucune
disposition qui soit contraire ii la législation
nationale ou å la présente
convention.

La législation nationale doit pré -

(b) The term »seaman» includes
every person employed or engaged in
any capacity on board any vessel and
entered on the sliip’s artides. It excludes
masters, pilots, cadets and
pupils on training ships and duly indentured
apprentices, naval ratings,
and other persons in the permanent
service of a Government.

(d) The term »home trade vessel»
means a vessel engaged in trade between
a country and the ports of a
neighbouring country witlnn geographical
limits determined by the national
law.

Artide 3.

Artides of agreement shall be signed
both by the shipowner or his
representative and by the seaman.
Eeasonable facilities to examine the
artides of agreement before they are
signed shall be given to the seaman
and also to his adviser.

The seaman shall sign the agreement
under conditions which shall be
prescribed by national law in order
to ensure adequate supervision by
the competent public authority.

The foregoing provisions shall be
deemed to have been fulfilled if the
competent authority certifies that the
provisions of the agreement have been
laid before it in writing and have
been confirmed both by the shipowner
or his representative and by tlie seaman.

National law shall make adequate
revision to ensure that the seaman
as understöd the agreement.

The agreement shall not contain
anything which is contrary to the
provisions of national law or of this
Convention.

National law shall prescribe such

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

voir toutes autres formalités et garanties
concernant la conclusion du contra!
jugées nécessaires pour protéger
les intéréts de 1’armateur et du marin.

Article 4.

Des mesures appropriées doivent
étre prises, en conformité de la législation
nationale, pour garantir que le
contrat d’engagement ne contienne
aucune clause par laquelle les parties
conviendraient a 1’avance de déroger
aux régles normales de compétence
des juridictions.

Cette disposition ne doit pas étre
interprétée Gömme excluant le recours
a 1’ arbitrage.

Artide 5.

Tout marin doit recevoir un document
contenant la mention de ees
services ä bord du navire. La législation
nationale doit déterminer la
forme de ce document, les mentions
qui doivent y figurer et les conditions
dans lesquelles il doit étre établi.

Ce document ne peut contenir aucune
appréciation de la qualité du travail
du marin et aucune indication
sur ses salaires.

Artide 6.

Le contrat d’engagement peut étre
conclu soit ä durée déterminée, soit
au voyage, ou, si la législation nationale
le permet, pour une durée indéterminée.

Le contrat d’engagement doit indiquer
clairement les droits et obligations
respectifs de chacune des parties.

Il doit comporter obligatoirement
les mentions suivantes:

1° Les nom et prénoms du marin,
la date de sa naissance ou son åge,
ainsi que le lieu de sa naissance;

2° Le lieu et la date de la conclusion
du contrat;

3° La désignation du ou des navires
ä bord duquel ou desquels le
marin s’engage ä servir;

further formalities and safeguards in
respect of the completion of the agreement
as may be considered necessary
for the protection of the interests of
the sliipowner and of the seaman.

Artide 4.

Adequate measures shall be taken
in accordance with national law for
ensuring that the agreement shall not
contain any stipulation by which the
parties purport to contract in advance
to depart from the ordinary rules as
to jurisdiction over the agreement.

This Article shall not be interpreted
as exeluding a reference to arbitration.

Artide 5.

Every seaman shall be given a document
containing a record of his
employment on board the vessel. The
form of the document, the partieulars
to be recorded and the manner in
which such partieulars are to be entered
in it shall be determined by
national law.

The document shall not contain
any statement as to the quality of
the seamans work or as to his wages.

Artide 6.

The agreement may be made either
for a definite period or for a voyage
or, if permitted by national law, for
an indefinite period.

The agreement shall state clearly
the respective rights and obligations
of each of the parties.

It shall in all cases contain the
following partieulars:

(1) The surname and other names
of the seaman, the date of his birth
or his age, and his birthplace;

(2) The place åt which and date on
which the agreement was completed;

(3) The name of the vessel or vessels
on board which the seaman undertakes
to serve;

Kungl. Maj tis proposition nr 152. 33

4° Leffeetif de 1’équipage du navire,
si la législation nationale present
cette mention;

5° Le voyage ou les voyages ä entreprendre,
s’ils peuvent étre déterminés
au moment de 1’engagement;

6° Le service auquel le marin doit
étre affeeté;

7° Si possible le lieu et la date
auxquels le marin sera tenu de se
presenter ä bord pour le commencement
de son service;

8° Les vivres ä allouer au marin,
sauf le cas ou la législation nationale
prévoit un régime différent;

9° Le montant des salaires;

10° Le terme du contrat, soitr

a) si le contrat a été conclu pour
une durée déterminée, la date fixée
pour 1’expiration du contrat;

b) si le contrat a été conclu au
voyage, la destination convenue pour
la fin du contrat et 1’indication du
délai ä 1’expiration duquel le marin
sera libéré apres arrivée a cette destination
;

c) si le contrat a été conclu pour
une durée indéterminée, les conditions
dans lesquelles chaque partie pourra
dénoncer le contrat ainsi que le délai
de préavis, ce délai ne devant pas
étre plus court pour 1’armateur que
pour le marin;

11° Le congé payé annuel, accordé
au marin apres une année passée au
service du méme armement, si la
législation nationale prévoit un tel
congé;

12° Toutes autres mentions que la
législation nationale pourrait imposer.

Article 7.

Lorsque la législation nationale
prévoit qu il y aura it bord un röle
d’équipage elle doit indiquer que le
contrat (^engagement sera transcrit
sur le röle dequipage ovt annexé it ce
röle.

(4) The number of the erew of the
vessel, if required by national law;

(5) The voyage or voyages to be
undertaken, if this can be determined
åt the time of making the agreement;

(6) The capacity in which the seaman
is to be employed;

(7) If possible, the place and date
åt which the seaman is required to
report op board for service;

(8) The scale of provisions to be
supplied to the seaman, unless some
alternative system is provided for by
national law;

(9) The amount of his wages;

(10) The termination of the agreement
and the conditions thereof, that
is to say:

(a) if the agreement has been made
for a definite period, the date fixed
for its expiry;

(b) if the agreement has been made
for a voyage, the port of destination
and the time which has to expire after
arrival before the seaman shall be
discharged;

(c) if the agreement has been made
for an indefinite period, the conditions
which shall entitle either party
to rescind it, as well as the required
period of notice for rescission; provided
that such period shall not be less
for the shipowner than for the seaman;

(11) The annual leave with pay
granted to the seaman after one year’s
service with the same shipping company,
if such leave is provided for
by national law;

(12) Any other partieulars which
national law may require.

Artide 7.

If national law provides that a list
of erew shall be carried on board it
sliall specify that the agreement sliall
either be recorded in or annexed to
the list of erew.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 131 höft. (Nr 152.) sos 27 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Artide 8.

En vue de permettre au marin de
sassurer de la nature et de 1 étendue
de ses droits et obligations, la législation
nationale doit prévoir des dispositions
fixant les mesures nécessaires
pour que le marin puisse se renseigner
•i bord de fagon précise sur les conditions
de son emploi, soit par 1 afficbage
des clauses du contrat dengagement
dans un endroit facilement
accessible ä lequipage, soit par toute
autre mesure appropriée.

Artide 9.

Le contrat d’engagement h durée
indéterminée prend fin par la dénonciation
du contrat par l’une ou l’autre
des parties dans un port de chargement
ou de déchargement du navire,
sous condition que le délai de préavis
convenu ä cet effet, et qui doit étre
au minimum de vingt-quatre beures,
soit observé.

Le préavis doit étre donné par
écrit; la législation nationale doit
déterminer les conditions dans lesquelles
le préavis doit étre donné, de
maniére a éviter toute contestation
ultérieure entre les parties.

La législation nationale doit déterminer
les circonstances exceptionnelles
dans lesquelles le délai de préavis,
méme réguliérement donné, n aura pas
pour effet dopérer la résiliation du
contrat.

Artide 10.

Le contrat d’engagement, qu’il soit
conclu au vojage, ä durée déterminée
ou ä durée indéterminée, sera résolu
de plein droit dans les cas ci-aprés:

a) consentement mutuel des parties
;

b) décés du marin;

c) perte ou innavigabilité absolue
du navire;

d) toute autre cause stipulée par
la législation nationale ou la présente
Convention.

Artide 11.

La législation nationale doit fixer
les circonstances dans lesquelles l’ar -

Artide 8.

In order tliat the seaman may satisfy
liimself as to tlie nature and
extent of bis rights and obligations,
national law sball lay down tbe measures
to be taken to enable clear information
to be obtained on board as
to tbe conditions of employment,
eitlier by posting tbe conditions of
tbe agreement in a place easily accessible
from tbe crew’s quarters, or by
some other appropriate means.

Artide 9.

An agreement for an indefinit^ period
may be terminated by eitlier
party in any port where tbe vessel
loads or unloads, provided tbat tbe
notice specified in tbe agreement sball
bave been given, which sball not be
less tban twenty-four bours.

Notice sball be given in writing;
national law sball provide sucb manner
of giving notice as is best calculated
to preclude any subsequent dispute
between tbe parties on tbis point.

National law sball determine tbe
exceptional circumstances in whicb
notice even wben duly given sball
not terminate tbe agreement.

Artide 10.

An agreement entered into for a
voyage, för a definite period, or för
an indefinite period sball be duly
terminated by:

(a) mutual consent of tbe parties;

(b) deatb of the seaman;

(d) any otber cause tbat may be
provided in national law or in tbis
Convention.

Artide 11.

National law sball determine tbe
circumstances in whicb the owner or

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 35

matenr ou le capitaine a la faculté de
congédier immédiatement le marin.

Article 12.

La législation nationale doit également
déterminer les circonstances
dans lesquelles le marin a la faculté
de demander son débarquement immediat.

Artide 13.

Si le marin prouve ä 1’armateur
ou ä son representant, soit qu’il a la
possibilité dobtenir le commandement
d’un navire ou un emploi d’officier
ou cTofficier mécanicien ou tout au tre
emploi plus élevé que celui qu’il
occupe, soit que par suite de circonstances
intervenues depuis son engagement,
son départ présente pour lui
un intérét capital, il peut demander
son congédiement ä condition qu’il
assure, sans frais nouveaux pour l’armateur,
son remplacement par nne
personne compétente, agréée par 1’armateur
ou son representant.

Dans ce cas, le marin a droit aux
salaires correspondant ä la durée de
son service.

Artide 14.

Quelle que soit la cause de 1’expiration
ou de la résiliation du contrat,
la libération de tout engagement doit
étre constatée sur le document délivré
au marin conformément ä ! article
5 et sur le röle d’équipage, par une
mention spéciale qui doit étre, h la
requéte de l’une ou de 1’autre des
parties, revétue du visa de 1’autorité
publique compétente.

Le marin a, dans tous les cas, le
droit de se faire délivrer par le capitaine
un certificat établi séparément
et appréciant la qualité de son travail,
ou indiquant tout au moins s’il
a entiérement satisfait aux obligations
de son contrat.

Artide 15.

Il appartient ä la législation nationale
de prévoir les mesures propres

master may immediately decharge a
seaman,

Artide 12.

National law sball also determine
the circumstances in wliicli tke seaman
may demand his immediate
decharge.

Artide 13.

If a seaman shows to the satisfaction
of the shipowner or his agent
that he can obtain command of a
vessel or an appointment as mate or
engineer or to any other post of a
higher grade than se actually liolds,
or that any other circumstance has
arisen since his engagement which
renders it essential to his interests
that he should be permitted to take
his discharge, he may claim his
discharge, provided that without increased
expense to the shipowner and
to the satisfaction of the shipowner
or his agent he furnishes a competent
and reliable man in his place.

In such case, the seaman shall be
entitled to his wages up to the time
of his leaving his employment.

Artide 14.

Whatever the reason for the termination.
or rescission of the agreement,
an entry shall be made in the
document issued to the seaman in
accordance with Article 5 and in the
list of crew showing that he lias been
discharged, and such entry shall, åt
the request of either party, be endorsed
by the competent public autliority

The seaman skall åt all times have
the right, in addition to the record
mentioned in Article 5, to obtain from
the master a separate certificate as to
the quality of his work or, failing
that, a certificate indicating whether
he has fully discharged his obligations
under the agreement.

Artide 15.

National law shall provide the
measures to ensure compliance with

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

a assurer 1''observatiou des dispositions
de la présente Convention.

Article 16.

Les ratifications officiells de la présente
Convention dans les conditions
prévues a la Partie XIII du Traité
de Versailles et aux Parties correspondantes
des autres Traités de Paix
seront communiquées au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistrées.

Artide 17.

La présente Convention entrera en
vigueur des que les ratifications de
deux Membres de 1''Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont
la ratification aura été enregistrée au
Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera
en vigueur pour chaque Membre
ä la date ou sa ratification aura été
enregistrée au Secrétariat.

Artide 18.

Aussitöt que les ratifications de
deux Membres de I Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations
notifiera ce fait å tous les Membres
de 1’Organisation internationale du
Travail. Il leur notifiera également
1’enregistrement des ratifications qui
lui seront ultérieurement communiquées
par tous les autres Membres
de l’Organisation.

Artide 19.

Sous réserve des dispositions de
1’article 17, tout Membre qui ratifie
la présente Convention s’engage ä
appliquer les dispositions des artides
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13,
14 et 15 au plus tard le ler janvier
1928, et a prendre telles mesures qui
seront nécessaires pour rendre effectives
ees dispositions.

the terms of the present Convention.

Artide 16.

Tlie formal ratifications of tliis Convention
under the conditions set fortli
in Part XIII of the Treaty of Versailles
and in the corresponding Parts
of the other Treaties of Peace shall be
communicated to the Secretary-General
of the League of Nations for registration.

Artide 17.

This Convention shall come into
force åt the date on which the ratifications
of two Members of the International
Labour Organisation have
been registered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon
those Members whose ratifications
have been registered with the Secretariat.

Thereafter, the Convention shall
come into force for any Member åt
the date on which its ratification has
been registered with the Secrétariat.

Artide 18.

As soon as the ratification of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered with
the Secrétariat, the Secretary-General
of the League of Nations shall so
notify all the Members of the International
Labour Organisation. He
sliall likewise notify them of the registration
of ratifications which may be
communicated subsequently by other
Members of the Organisation.

Artide 19.

Subject to the provisions of Article
17, each Member which ratifies
this Convention agrees to bring the
provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6,
7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 and 15 into
operation not later than 1 January
1928, and to take such action as may
be necessary to make these provisions
effeetive.

Kuiigl. Maj;ts proposition nr 152.

Artide 20.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la
présente Convention s’engage ä l’appliquer
ä ses colonies, possession ou
protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité de
Versailles et des artides correspondants
des autres Traités de Paix.

Artide 21.

Tout Membre ayant ratifié la présente
Convention peut la dénoncer, ä
1’expiration d’une période de dix années
apres la date de la mise en vigueur
initiale de la Convention, par
un acte communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 22.

Le Conseil d’administration du
Bureau international du Travail devra,
au moms une fois tous les dix ans,
presenter å la Conférence générale un
rapport sur 1’application de la présente
Convention et décidera s’il y a
lieu d’inscrire ä 1’ordre du jour de la
Conférence la question de la revision
ou de la modification de la dite Convention.

Artide 23.

Les textes frangais et anglais de la
présente Convention feront foi l''un et
1’ au tre.

Projet de convention concernant. le
rapatriement de marins.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de la
Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
d’administration du Bureau
international du Travail, et s’y
étant réunie le 7 juin 1926, en sa
neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions relatives au
rapatriement des marins, question
comprise dans le premier point de
1’ordre du jour de la session, et

Artide 20.

Eacli Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention engages to apply it
to its colonies, possessions and protectorates,
in accordance with the provisions
of Article 421 of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Artides of the other Treaties of Peace.

Artide 21.

A Member which has ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of ten years from the date
on which the Convention first comes
into force, by an act communicated
to the Secretary-General of the League
of Nations for registration. Such denunciation
shall not take effect until
one year after the date on which it
is registered with the Secretariat.

Artide 22.

Åt least once in ten years, the Go
verning Body of the International
Labour Office shall present to the
General Conference a report on the
working of this Convention and shall
consider the desirability of placing
on the Agenda of the Conference the
question of its revision or modification.

Artide 23.

The French and English texts of this
Convention shall both be authentic.

Draft convention concerning the
reparation of seamen.

The general Conference of the International
Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Ninth Session
on 7 June 1926, and

Having decided npon the adoption
of certain proposals with regard
to the reparation of seamen,
which is included in the first item
of the agenda of the Session, and

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’un projet de convention internationale,

adopte, ce vingt-troisiéme jour de juin
mil neuf cent vingt-six, le Projet de
Convention ci-aprés, k ratifier par les
Membres de 1’Organisation internationale
du Travail conformément aux
dispositions de la Partie XIII du
Traité de Versailles et des Parties
correspondantes des autres Traités de
Paix:

Article 1.

La présente Convention sapplique
h tous les navires de mer immatriculés
dans le pays de l’un des Membres
ayant ratifié la présente Convention
et aux armateurs, capitaines et
marins de ees navires.

Elle ne sapplique pas:
aux navires de guerre,
aux navires d’Etat n ayant pas une
affeetation commerciale,

aux navires affeetés au cabotage
national,

aux yachts de plaisance,
aux båtiments compris sous la dénomination
de »Indian country craft»,
aux bateaux de péclie,
aux båtiments d''une jauge brute
inférieure å 100 tonneaux ou 300 métres
cubes, et, s’il sagit de navires
affeetés au »home trade», d’une jauge
inférieure å la limite fixée pour le
régime partioulier de ees navires par
la législation national en vigueur au
moment de 1’adoption de la présente
Convention.

Artide 2.

En vue de 1’application de la présente
Convention, les termes suivants
doivent étre entendus comme suit:

a) le terme »navire» comprend tout
navire ou båtiment de quelque nature
qu il soit, de propriété publique ou
privée, effeetuant liabituellement une
navigation maritime;

b) le terme »marin» comprend toute
personne employée ou engagée å bord,
ä quelque titre que ce soit, et figu -

Having determined tliat these
proposals shall take tlie form of
a draft International convention,

adopts, this twenty-third day of June
of the year one thousand nine hundred
and twenty-six, the following
Draft Convention for ratification by
the Members of the International
Labour Organisation, in accordance
with the provisions of Part XIII of
the Treaty of Versailles and of the
corresponding Parts of the other Treaties
of Peace:

Artide 1.

This Convention shall apply to all
seagoing ve-ssels registered in the
country of any Member ratifying this
Convention, and to the owners, masters
and seamen of such vessels.

It shall not apply to:

ships of war,

Government vessels not engaged
in trade,

vessels engaged in the coasting
trade,

Jleasure yachts,
ndian country craft,

fishing vessels,

vessels of less than 100 tons gross
registered tonnage or 300 cubic metres,
nor to vessels engaged in the home
trade below tonnage limit prescribed
by national law for the special regulation
of this trade åt the date of the
passing of this Convention.

Artide 2.

För the purpose of this Convention
the following expressions have the
meanings hereby assigned to them, viz.:

(a) The term »vessel» ineludes any
slup or boat of any nature whatsoever,
whether publicly or privately owned,
ordinarie engaged in maritime navigation.

(b) The term »seaman» ineludes
every person employed or engaged in
any capacity on board any vessel and

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Tant au röle d equipage, it 1’exception
des capitaines, des pilotes, des éléves
des navires-écoles, des apprentis lorsqn’ils
sont liés par un contrat special
cVapprentissage; il exclut les équipages
de la flotte de guerre et les autres
personnes au service permanent de
1’Etat;

c) le terme »capitaine» comprend
toute personneayantle commendement
et la charge d’un navire, ä 1’exception
des pilotes;

d) le terme «navires affectés au
home trade» sapplique aux navires
affectés au commerce entre les ports
d’un pays donné et les ports d’un
pays voisin dans les limites géographiques
fixées par la législation nationale.

Artide 3.

Tout marin débarqué en cours ou
en fin de contrat a le droit d’étre ramené
soit dans son pays, soit ä son
port dengagement, soit au port de
départ du navire, suivant les prescriptions
de la législation nationale,
qui doit prévoir les dispositions nécessaires
ä cet effet, et notamment
déterminer it qui incombe la charge
du rapatriement.

Le rapatriement est considéré Gömme
assuré lorsqu’il est procuré au
marin un emploi convenable ä bord
d’un navire se rendant a l’une des
destinations déterminées eu vertu du
paragraphe précédent.

Est considéré comme rapatrié le marin
qui est débarqué soit dans son
propre pays, soit dans son port d’engagement
ou dans un port voisin, soit
dans le port de départ du navire.

La législation nationale, ou, ä défaut
de dispositions législatives, le
contrat d’engagement, déterminera les
conditions dans lesquelles a droit ä
étre rapatrié le marin étranger embarqué
dans un pays autre que le
sien. Les dispositions des paragraphes
précédents restent néanmoins

entered on tlie sliip’s artides. It excludes
masters, pilots, cadets and pupils
on training ships and duly indentured
apprentices, naval ratings, and
other persons in the permanent service
of a Government.

(d) The term »home trade vessel»
means a vessel engaged in trade between
a country and the ports of a
neighbouring country within geographical
limits determined by the
national law.

Artide 3.

Any seaman who is landed during
the term of his engagement or on its
expiration shall be entitled to be taken
back to his own country, or to
the port åt which he was engaged, or
to the port åt which the voyage commenced,
as shall be determined by
national law, which shall contain the
provisions necessary for dealing witli
the matter, including provisions to
determine who shall bear the charge
of repatriation.

A seaman shall be deemed to have
been duly repatriated if he has been
provided with suitable employment
on board a vessel proceeding to one
of the destinations prescribed in accordance
with the foregoing paragrapli.

A seaman shall be deemed to
have been repatriated if he is landed
in the country to which he belongs,
or åt the port åt which he was engaged,
or åt a neighbouring port, or
åt the port åt which the voyage commenced.

The conditions under which a foreign
seaman engaged in a country
otlier than las own has the rigth to be
repatriated shall be as provided by
national law or, in the absence of
such legal provisions, in the artides
of agreement. The provisions of the
preceding paragraplis sliall, however,

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

applicables au marin embarqué dans
son propre pays.

Artide 4.

Les frais de rapatriement ne peuvent
étre mis ä la charge du marin
s il a été délaissé en raison:

a) d’un accident survenu au service
du navire;

i) d’un naufrage;

c) d’une maladie qui n’est due ni
a son fait volontaire ni ä une faute
de sa part;

d) de congédiement pour toutes
causes qui ne lui sont pas imputables.

Artide 5.

Les frais de rapatriement doivent
comprendre toutes dépenses relatives
au transport, au logement et ä la
nourriture du marin pendant le voyage.
Ils comprennent également les frais
d’entretien du marin jusqu’au moment
fixé pour son départ.

Lorsque le marin est rapatrié Gömme
membre d’un équipage, il a droit
a la rémunération des services accomplis
pendant le voyage.

Artide 6.

L’autorité publique du pays dans
lequel le navire est immatriculé est
tenue de veiller au rapatriement de
tous les marins dans les cas ou la
présente convention leur est applicable,
sans distinction de nationalité;
s’il est nécessaire, elle fera 1’avance
des frais de rapatriement.

Artide 7.

Les ratifications officielles de la
présente Convention dans les conditions
prévues ä la Partie XIII du
Traité de Versailles et aux Parties
correspondantes des autres Traités
de Paix seront communiquées au Secrétaire
général de la Société des Nations
et par lui enregistrées.

Artide 8.

La présente Convention entrera en
vigueur des que les ratifications de

apply to a seaman engaged in a port
of his own country.

Artide 4.

The expenses of repatriation shall
not be a charge on the seaman if he
lias been left behind by reason of:

(a) injury sustained in the service
of the vessel, or

(b) sliipwreck, or

(d) discharge for any cause för
which he cannot be held responsible.

Artide 5.

The expenses of repatriation shall
include the transportation charges,
the accommodation and the food of
the seaman during the journey. They
shall also include the maintenance of
the seaman up to the time fixed for his
departure.

When a seaman is repatriated as
member of a crew, he shall be entitled
to rémunération for work done
during the voyage.

Artide 6.

The public authority of the country
in which the vessel is registered
shall be responsible for supervising
the repatriation of any member of
the crew in cases where this Convention
applies, whatever may be his
nationality, and where necessary för
giving him his expenses in advance.

Artide 7.

The formal ratifications of this Convention
under the conditions set forth
in Part XIII of the Treaty of Versailles
and in the corresponding Parts
of the other Treaties of Peace shall
be communicated to the SecretaryGeneral
of the League of Nations för
registration.

Artide 8.

This Convention shall come into
force åt the date on which the rati -

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

deux Membres de 1’Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont
la ratification aura été enregistrée au
Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera
en vigueur pour chaque Membre
ä la date ou sa ratification aura
été enregistrée au Secrétariat.

Artide 9.

Aussitöt que les ratifications de
deux Membres de 1’Organisation internationale
du Travail auront été enregistrées
au Secrétariat, le Secrétaire
général de la Société des Nations notifiera
ce fait ä tous les Membres de
1’Organisation internationale du Travail.
Il leur notifiera également l’enregistrement
des ratifications qui lui
seront ultérieurement communiquées
par tous les autres Membres de l’Organisation.

Artide 10.

Sous réserve des dispositions de
1’article 8, tout Membre qui ratifie la
présente Convention s’engage ä appliquer
les dispositions des artides 1,
2, 3, 4, 5 et 6 au plus tard le ler
janvier 1928, et ä prendre telles mesures
qui seront nécessaires pour
rendre effectives ees dispositions.

Artide 11.

Tout Membre de 1’Organisation internationale
du Travail qui ratifie la
présente Convention s’engage ä 1’appliquer
ä ses colonies, possessions ou
protectorats, conformément aux dispositions
de 1’article 421 du Traité de
Versailles et des artides correspondants
des autres Traités de Paix.

Artide 12.

Tout Membre ayant ratifie la présente
Convention peut la dénoncer, ä
1’expiration d’une période de dix années
aprés la date de la mise en vi -

fications of two Members of the International
Labour Organisation have
been registered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon those
Members whose ratifications have been
registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall
come into force for any Member åt
the date on whicli its ratification
has been registered with the Secretariat.

Artide 9.

As soon as the ratification of two
Members of the International Labour
Organisation have been registered
with the Secrétariat, the SecretaryGeneral
of the League of Nations
shall so notify all the Members of
the International Labour Organisation.
He shall likewise notify them
of the registration of ratifications
which may be communicated subsequently
by other Members of the Organisation.

Artide 10.

Subject to the provisions of Artide
8, each Member which ratifies this
Convention agrees to bring the provisions
of Artides 1, 2, 3, 4, 5 and 6
into operation not later than 1 January
1928, and to take suck action as
may be necessary to make these provisions
effeetive.

Artide 11.

Each Member of the International
Labour Organisation which ratifies
this Convention engages to apply it
to its colonies, possessions and protectorates,
in accordance with the provisions
of Artide 421 of the Treaty
of Versailles and of the corresponding
Artides of the other Treaties of
Peace.

Artide 12.

A Member which has ratified this
Convention may denounce it after the
expiration of ten years from the date
on which the Convention first comes

Kung!. Maj:ts proposition nr lo2.

gueur initiale de la Convention, par
un acta communiqué au Secrétaire
général de la Société des Nations et
par lui enregistré. La dénonciation
ne prendra effet qu’une année apres
avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 13.

Le Conseil dadministration du Bureau
international du Travail devra,
au moins une fois tous les dix ans,
presenter ä la Conférence générale un
rapport sur 1’application de la présente
Convention et décidera s’il y a
lieu d’inscrire ä l’ordre du jour de la
Conférence la question de la revision
ou de la modification de la dite Convention.

Artide 14.

Les textes frangais et anglais de la
présente Convention feront foi l’un et
l’autre.

Recommandation concernant le rapatriement
des capitaines et des
apprentis.

La Conférence générale de 1’Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le
Conseil d’administration du Bureau
international du Travail, et
s y étant réunie le 7 juin 1926,
en sa neuviéme session,

Apres avoir décidé d’adopter
diverses propositions concernant
le rapatriement des capitaines et
des apprentis, question comprise
dans le premier point de l’ordre
du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’une recommandation,
adopte, ce vingt-troisiéme jour de juin
mil neuf cent vingt-six, la Recommandation
ci-aprés ä soumettre ä l''examen
des Membres de 1’Organisation
internationale du Travail, en vue de
lui faire porter effet sous forme de
loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie
XIII du Traité de Versailles et des

into force, by an act communicated
to tke Secretary-General of the League
of Nations for registration. Suck
denunciation skall not take effeet until
one year after tke date on wkick
it is registered witk tke Secretariat.

Artide 13.

Åt least once in ten years tke Governing
Body of tke International Labour
Office skall present to tke General
Conference a report on tke working
of tkis Convention and skall consider
tke desirability of placing on
tke Agenda of tke Conference tke
question of its revision or modification.

Artide 14.

Tke Frencli and Englisli texts of
tkis Convention skall botk be autkentic.

Recommendation conceming the repatriation
of masters and apprentiees.

The General Conference of tke International
Labour Organisation of
tke League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by tke Governing Body of
the International Labour Office,
and kaving met in its Ninth Session
on 7 June 1926, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals witk regard
to tke repatriation of masters
and apprentices, wkick is included
in tke first item of tke
agenda of the Session, and
Having determined that tkese
proposals skall take tke form of
a Recommendation,
adopts, tkis twenty-tkird day of June
of the year one tkousand nine hundred
and twenty-six, tke following Recommendation,
to be submitted to tke
Members of tke International Labour
Organisation for consideration witk a
vievv to effeet being given to it by
national legislation or otherwise in
accordance witk tke provisions of Part

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Parties correspondantes des autres
Traités de Paix:

La Conférence recommande que les
Gouvernements prennent des mesures
en vue dassurer le rapatriement des
capitaines et le rapatriement des apprentis
engagés par contrat spécial, qui
ne bénéficient pas des dispositions du
projet de convention concernant le rapatriement
des marins adopté par la
Conférence générale ä sa neuviéme
session.

Reeommandation concernant les principes
généraux de 1’inspectlon du
travail des gens de mer.

La Conférence générale de 1'' Organisation
internationale du Travail de
la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil
^administration du Bureau
international du Travail, et s''y
étant réunie le 7 juin 1926, eu sa
neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter
diverses propositions concernant
la détermination de principes
généraux pour 1’inspection du
travail des gens de mer, deuxiéme
question inscrite h 1’ordre du jour
de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions
prendraient la forme
d’une reeommandation,
adopte, ce vingt-deuxiéme jour de juin
mil neuf cent vingt-six, la Reconimandation
ci-aprés å soumettre ii
1’examen des Membres de 1’Organisation
internationale du Travail, eu vue
de lui faire porter effet snus forme
de loi nationale ou autrement, conformément
aux dispositions de la Partie
XIII du Traité de Versailles et
des Parties correspondantes des autres
Traités de Paix:

Considérant que, parad les métliodes
et les principes d une importance
particuliére et urgente pour le bienétre
pliysique, moral et intellectuel
des travailleurs, le Traité de Versailles

XIII of the Treaty of Versailles and
of the corresponding Parts of the other
Treaties of Peace:

The Conference recommends that
the national Governments shall take
steps to provide for the reparation
of masters and duly indentured apprentices,
who are not covered by the
terms of the Draft Convention on the
reparation of seamen adopted by the
General Conference åt its Ninth Session.

Reeommendation concerning tlie general
principles for the inspection
of the eonditions of work of
seamen.

The General Conference of the
International Labour Organisation of
the League of Nations,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of
the International Labour Office,
and having met in its Ninth Session
on 7 June 1926, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with
regard to the general principles
for the inspection of the eonditions
of work of seamen, the question
forming the second item on the
agenda of the Session, and
Having determined that these
proposals should take the form
of a reeommendation,
adopts, tliis twenty-second day of June
of the year one tliousand inne hundred
and twenty-six, the following Recommendation,
to be submitted to
the Members of the International
Labour Organisation for consideration
with a view to effeet benig given to
it by national legislation or otherwise,
in accordance with the provisions of
Part XIII of the Treaty of Versailles
and of the corresponding Parts of the
other Treaties of Peace:

Wliereas among the metliods and
principles of special and urgent importance
for tlie pliysical, moral and
intellectual welfare of the workers,
the Treaty of Versailles and the other

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 152.

et les autres Traités de Paix ont fait
un devoir a 1’Organisation internationale
du Travail dattacher une attention
spéciale aux problémes de l’inspection
des conditions du travail, afin
cTassurer 1’application des lois et
réglements pour la protection des
travailleurs;

Considérant que la Conférence internationale
du Travail a adopté, au
cours de sa cinquiéme session (octobre
1923), une »Recommandation concernant
les principes généraux pour
1’organisation de services d inspection
destinés ä assurer 1’application des
lois et réglements pour la protection
des travailleurs»;

Que cette Recommandation s''inspire
essentiellement de 1’expérience
acquise dans 1’inspection des etablissements
industriels et quil serait
d’ailleurs particuliérement difficile de
l appliquer ou méme de 1’adapter au
travail des gens de mer qui, par sa
nature et ses conditions, différe essentiellement
du travail industriel;

Considérant que 1’inspection des
conditions dans lesquelles s’effectue
le travail des gens de mer acquerra
un intérét de plus en plus grand k
mesure que la législation pour la protection
des gens de mer se développera
dans les différents pays et que de
nouvelles conventions concernant les
conditions de travail des gens de mer
seront adoptées par la Conférence;

Considérant, pour ees raisons,
qu’afin de permettre aux Membres de
profiter de l expérience acquise eu vue
d’instituer ou de réorganiser leur service
d’inspection des conditions dans
lesquelles s’effectue le travail des gens
de mer, il y a intérét a déterminer
les principes généraux qui se dégagent
de la pratique comme les plus propres
a assurer 1’application des mesures de
protection des gens de mer;

La Conférence générale recommande
a chaque Membre de 1’Organisation
internationale du Travail de
prendre en considération les principes
suivants:

Treaties of Peace make it a duty of
tlie International Labour Organisation
to devote special attention to tlie inspection
of conditions of work in order
to ensure tlie enforcement of the
laws and regulations for tlie protection
of the workers;

"Wliereas tlie International Labour
Conference åt its Fifth Session (October
1923) adopteda »Recommendation
concerning the general principles for
the organisation of systems ofinspection
to secure the enforcement of the
laws and regulations for the protection
of the workers»;

Wliereas that Recommendation is
based essentially on the experience
gained in the inspection of industrial
establishments and it would be particularly
diffieult to apply or even to
adapt it to the work of seamen, the
nature and conditions of wliich are
essentially different from tliose of work
in a faetory;

Whereas the inspection of the conditions
under which seamen work will
inerease in importance in proportion
as législation for the protection of
seamen is developed in the different
countries and as further conventions
concerning the working conditions of
seamen are adopted by the Conference;

Whereas for the foregoing reasons
it is desirable, in order to place the
experience already gained åt the disposal
of the Members with a wiew to
assisting them in the institution or
re-organisation of their systems of
inspection of the conditions under
which seamen work, to indicate the
general principles which practice
shows to be best calculated to ensure
the enforcement of measures for the
protection of seamen;

The General Conference therefore
recommends that each Member of the
Organisation should take the following
principles into considération:

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I. Objet de e’inspection.

1. Lautorité ou les autorités
cliargées, dans chaque pays, de l’inspection
des conditions danslesquelles
s’effectue le travail des gens de mer
doivent avoir pour tåche essentielle
dassurer 1’application de toutes les
lois et réglements concernant ees
conditions et la protection des gens
de mer dans 1’exercice de leur profession
;

2. Dans la mesure ou il apparaitrait
utile et possible de confier aux autorités
de contröle, en raison de l’expérience
que leur donne leur fonetion
essentielle, des tåches accessoires de
caractére social variant suivant les
préoccupations, les coutumes ou les
traditions des divers pays, ees tåches
pourront leur åtra assignées, ä titre
complémentaire, ä condition:

a) qu’elles ne puissent en rien porter
atteinte ä 1’accomplissement de leur
fonetion essentielle;

b) qu’elles ne puissent en rien compromettre
lautorité et 1’impartialité
dont les agents de contröle ont besoin
auprés des armateurs et des gens
■de mer.

II. Organisation de l inspection.

La Conférence recommande:

3. Que, partout ou cela sera compatible
avec les pratiques administratives,
et afin d’assurer la plus grande uniformité
possible dans 1’application des
lois et réglements relatifs aux conditions
dans lesquelles s’effectue le
travail des gens de mer, les divers
services ou autorités ckargés d’assurer
le contröle de ees lois et réglements
dépendent d une méme administration
centrale;

4. Que, lorsque les pratiques administratives
adoptées en cette matiére
ne permettront pas une telle centralisation
du contröle, les divers services
ou administrations dont 1’activité est
consacrée, en tout ou en partie, å la
protection des gens de mer soient

I. ScOPE OF INSPECTION.

1. That tlie principal du ty of the
autkority or autliorities responsible
in eack country for tke inspection of
the conditions under wliich seamen
work should be to secure tke enforcement
of all laws and regulations dealing
witk suck conditions and tke protection
of seamen in tke exercise of
tlieir profession;

2. Tkat, in so far as it may be
considered desirable and possible, by
reason of tke experience tkey gain in
carrying out their principal duties, to
entrust tke inspecting autkorities witk
other secondary duties of a social natura
wkich may vary according to tke
conceptions, customs, or traditions
prevailing in tke different countries,
suck duties may be assigned to them
in addition to their principal duties
on condition tkat:

(a) tkey do not in any way interfere
with the performance of tke inspectors’
principal duties;

(b) tkey do not in any way prejudice
the autkority and impartiality
wkich are necessary to inspectors in
their relations witk shipowners and
seamen.

II. Organisation of inspection.

Tke Conference recommends:

3. Tkat, wkerever it is compatible
witk administrative practice and in
order to secure tke greatest possible
uniformity in tke enforcement of the
laws and regulations relating to tke
conditions under wkich seamen work,
tke different services or bodies responsible
for supervising tke enforcement
of suck laws and regulations
should be centralised under a single
autkority;

4. Tkat, if existing administrative
practice will not admit of suck centralisation
of supervision, the different
services or autkorities whose funetions
are wliolly or partly concerned witk
tke protection of seamen should be
enabled to benefit by one another’s

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

mis en mesure de profiter de leurs
expériences réciproques et de regler
leurs méthodes selon les prineipes
communs qui auront para les plus
efficaces;

5. Qu a cet effet, une liaison étroite
et une collaboration constante soient
établies entre ees divers services ou
administrations dans toute la mesure
compatible avec les pratiques administratives
de ckaque pays et suivant
les modalités jugées les plus opportun es
(échanges de rapports, d’informations,
réunions périodiques, etc.);

6. Qu’en outre des relations réguliéres
soient institutées entre les divers
services ou administrations chargés
du contröle de la réglementation des
conditions dans lesquelles s’effectue
le travail des gens de mer et les
autorités chargées de 1’inspection du
travail industriel, dans les domaines
qui leur sont communs.

III. Rapfoets des seevices
d’inspection.

La Conférence recommande:

7. Qu’un rapport annuel d’ensemble
sur le contröle des conditions dans
lesquelles s’effectue le travail des gens
de mer soit établi par 1’autorité central
ou avec la collaboration des
diverses autorités chargées de ce
contröle;

8. Que ce rapport annuel contienne
une liste des lois et réglements nationaux
concernant les conditions dans
lesquelles s’effectue le travail des gens
de mer et le contröle de la réglementation
du travail maritime, ainsi que
de toutes les modifications de ees lois
et réglements, entrés en vigueur dans
l’année;

9. Qu’il contienne également des
tableaux statistiques accompagnés de
tous commentaires utiles sur 1’organisation
et 1’activité de 1’inspection
et portant notamment autant que
possible, et dans la mesure compatible
avec la pratique administrative nationale,
sur les points suivants:

a) le nombre des navires armés
assuj ettis aux divers contröles, ees

experience and to regulate tlieir metliods
of work according to suck common
principles as may be considered
the most effeetive;

5. Tkat for this purpose close
liaison and constant collaboration
skould be establisked between tkese
different services or autkorities, so fälas
is compatible with administrative
practice and by tke means considered
the most suitable in eack country
(exekange of reports and information,
periodical conferences, etc.); and

6. That the different services or
autkorities responsible for supervising
tke conditions under whick seamen
work skould keep in touck witk the
autkorities responsible for faetory
inspection, in matters of mutual concern.

III. RePOETS OF THE INSPECTION
AUTHOKITIES.

The Conference recommends:

7. That an annual general report
on tke supervision of tke conditions
under whick seamen work skould be
publisked by tke central authority or
by tke collaboration of the different
autkorities responsible for carrying
out suck supervision;

8. Tkat tkis annual report skould
contain a list of the national laws and
regulations affeeting tke conditions
under whick seamen work and their
supervision togetker wkitk any amendments
tkereto, whick kave come inte
operation during the year;

9. Tkat it skould also contain
statistical tables wkitk tke necessary
comments on tke organisation and
work of inspection and giving information,
as far as may be possible and
compatible wkitk national administrative
practice, on tke following points:

(a) the number of vessels in commission
subject to tke various forms

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

navires étant classés suivant leur type
nautique (båtiments å propulsion
mécanique et voiliers) et chaque catégorie
étant elle-méme divisée selon
1’affectation;

b) le nombre des gens de mer effectivement
embarqués ä bord des
diverses classes de navires;

c) le nombre des navires ä bord
desquels les agents de controle sont
intervenus et 1’indication de 1’effectif
de 1’équipage de ees navires;

d) le nombre et la nature des infraetions
constatées par les agents de
controle et des sanetions infligées;

e) le nombre, la nature et la cause
des accidents du travail dont les gens
de mer sont victimes;

f) les mesures prises pour 1’application
des dispositions des conventions
internationales du travail relatives aux
conditions de travail des gens de mer
et l’effet donné a ees dispositions,
soit par le moyen du rapport annuel
adressé au Bureau international du
Travail, conformément ä 1’article 408
du Traité de Paix, soit dans toute
autre forme.

IY. POUVOIRS ET FONCTIONS
DES INSPECTEUKS.

a) Pouvoirs de surveillance.

La Conférence recommande:

10. Que les autorités de controle,
justifiant de leur identité, aient le
droit, d’aprés la législation nationale:

a) de visiter ä 1’improviste, ä toute
hellre du jour ou de la nuit, dans les
eaux territoriales nationales ou étrangéres,
et, dans des cas exceptionnels
établis par la législation nationale et
moyennant autorisation de 1’autorité
maritime, eu mer, tout navire battant
le pavillon national; étant entendu
dailleurs que, dans la pratique, le
moment et les conditions de cette
visite devront étre fixés de maniére
ä éviter, autant que possible, d’apporter
une géne sérieuse ii 1’utilisation
du navire;

of inspection, these vessels being classified
according to type (mechanically
propelled vessels and sailing vessels)
and eacli category being sub-divided
according to tlie purpose for which
these vessels are used;

(b) the number of seamen aetually
engaged on board the vessels of each
class;

(d) the number and nature of breaches
of the law or regulations ascertained
by the inspectors and of the penalties
imposed;

(e) the number, nature, and causes
of accidents occurring to seamen during
their work;

(f) the means adopted for the enforcement
of the provisions of International
Labour Conventions which
reläte to the conditions under which
seamen work, and the extent of the
compliance with such provisions,
either in the form of the annual report
transmitted to the International Labour
Office under Article 408 of the Treaty
of Peace or in some other appropriate
form.

IV. Bights, powees and duties

OF INSPECTORS.

(a) Bights of inspection.

The Conference recommends:

10. That the inspection authorities,
on proof of their identity, should be
empowered by national law:

(a) to visit witliout previous notice
any vessel flying the national flag by
day or by night, in national or foreign
territorial waters, and, in exceptional
cases fixed by national law and by
autliorisation of the maritime autliority,
åt sea, provided, however, that
the time and manner of such visits
should in practice be fixed so as to
avoid as far as possible any serious
inconvenience to the working of the
vessel;

Aungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) dmterroger sans témoins le personnel
du navire ainsi cpie toutes
autres personnes dont le témoignage
pourrait leur paraitre utile, de procéder
ä toutes enquétes qu’elles jugeraient
nécessaires et de demander communication
de tous les papiers ou
documents de bord dont la tenue est
prescrite par les lois ou réglements
et qui se référent ä 1''objet de l’inspection; It.

Que les législations nationales
contiennent des dispositions stipulant
que les agents de controle seront
tenus, soit par serment, soit par toute
autre méthode conforme aux pratiques
administratives ou aux moeurs
de chaque pays, et, sous peine de
sanctions pénales ou de mesures
disciplinaires appropriées, de ne point
révéler le secret des affaires commerciales
dont ils pourraient avoir connaissance
dans 1’exercice de leurs
fonctions.

b) Pouvoirs de contrainte.

La Conférence recommande:

12. Que les autorités de controle
aient le droit dans les cas graves,
lorsque la santé ou la sécurité de
1’équipage sont menacées, dmterdire,
moyennant autorisation formelle de
1’autorité maritime, la sortie d im
navire jusqua ce que les mesures
nécessaires aient été prises a bord
pour 1’observation des dispositions
légales, sous réserve de recours devant
1’autorité administrative supérieure
ou 1’autorité judiciaire, suivant
la législation des divers pays;

13. Que 1’interdiction de la sortie
d’un navire soit considérée comme
une mesure d une gravité exceptionnelle,
qui ne doit étre employée qu’en
dernier ressort, lorsque les autres
moyens légaux dont dispose l’autorité
de controle dans chaque pays
pour faire respecter la loi auront été
employés sans succés;

14. Que les autorités de controle
aient le pouvoir de prescrire dans des
cas particuliers des mesures immédiates
pour assurer 1’application des

(b) to question without witnesses
the crew and any other persons whose
evidence may be considered desirable,
to make any enquiries which may be
judged necessary, and to require production
of any of the ship’s papers
or documents which the laws or regulations
require to be kept in so fälas
suck papers or documents reläte
to the matters subject to inspection;

11. That national law sliould provide
that the inspectors should be
bound by oath, or by any other method
which conforms with the administrative
practice or customs in each
country, not to disclose commercial
secrets which may come to their
knowledge in the course of their
duties, under pain of criminal penalties
or appropriate disciplinary measures.

(b) Convpulsory powers.

The Conference recommends:

12. That the inspection authorities
should be empowered, in serious cases
where the health or safety of the crew
is endangered, to prohibit by proper
authorisation of the maritime authority
a vessel from leaving port until
the necessary measures have been
taken on board to comply with the
law, subject to appeal to higher administrative
authonty or to the court
of competent jurisdiction, according
to the law in the different countries;

13. That prohibiting a vessel from
leaving port should be considered a
measure of exceptional gravity, which
should only be employed as a last
resort when the other legal means åt
the disposal of the inspection autliority
to ensure respect for the law
have been used without effect;

14. That the inspection authorities
should be empowered in special cases
to issue orders for securing observance
of the laws and regulations

Kunffl. Maj-.ts proposition nr 152.

lois et réglements concernant les conditions
dans lesquelles s’effectue le
travail des gens de mer, sous réserve
de recours devant 1’autorité administrative
supérieure ou 1’autorité judiciaire,
suivant la législation de cliaque
pays;

15. Que 1’autorité centrale ait le
pouvoir d’accorder pour des cas particuliers
des dérogations ä certaines
dispositions déterminées des lois ou
réglements concernant les conditions
dans lesquelles s’effectue le travail
des gens de mer, lorsque cette autorité
estime que lesdites dispositions
ont été pratiquement respectées, ou
que leur observation n’est pas nécessaire
en raison des circonstances particuliéres
du cas envisagé, ä la condition
toutefois que les mesures prises
ou les Solutions adoptées pour
atteindre le but visé soient d’une
efficacité au moms égale ä celle qui
aurait résulté de 1’observation stricte
des dispositions legales ou réglementaires.

c) Droit de requérir le contröle.

La Conférence recommande:

16. Que les législations nationales
contiennent des dispositions assurant
au capitaine d’un navire le droit de
requérir le contröle dans tous les cas
ou il le jugera nécessaire;

17. Que les législations nationales
contiennent des dispositions assurant
;iui membres de 1’équipage d un navire,
dans les conditions déterminées
par elles, le droit de requérir le contröle
pour toutes les matiéres relatives
ä l’hygiéne, ä la sécurité du navire
et ä la réglementation des conditions
dans lesquelles s’effectue le travail
des gens de mer.

d) Cooperation des armateurs et des

gens de mer au service d’inspection.

La Conférence recommande:

18. Que, dans la mesure compatible
avec les pratiques administratives
de cliaque pays, et selon les
modalités qui paraitront les plus

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

goveming the conditions under which
seamen vork, subject to appeal to
liigher administrative authority or to
the court of competent jurisdiction,
according to the law in each country;

15. That the central authority
sliould be empowered in special cases
to grant exemption from any specified
requirement of any law or regulation
governing the conditions under
which seamen work, if such authority
is satisfied that that requirement has
been substantially complied witli, or
that compliance with the requirement
is unnecessary in the circumstances
of the case, and that the action taken,
or provision made, as regards the
subject matter of the requirement is
as effective as, or more effective than,
actual compliance with the requirement.

The Conference reeommends:

16. That national law should provide
that the master of a vessel should
be entitled to call for an inspection
in all cases where he considers it
necessary;

17. That national law should provide
that the members of the crew
of a vessel should also be entitled,
subject to such conditions as may be
prescribed, to call for an inspection
on any matters relating to health,
the safety of the vessel, or the rules
affecting the conditions under which
seamen work.

(d) Co-operation of shipowners and seamen
ivith the inspection authorities.

The Conference reeommends:

18. That, so far as is compatible
with administrative practice in each
country, and by such methods as may
be considered most appropriate, sliip1
sand. Bil höft. (Nr 152.) 20» 27 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

appropriées, les armateurs et les gens
de mer soient appelés ä coopérer au
contröle de 1’application des lois et
réglements relatifs aux conditions
dans lesquelles s’effectue le travail
des gens de mer.

La Conférence apelle notamment
1’attention des divers pays sur les
méthodes de coopération suivantes:

a) il est essentiel que toutes facilités
soient accordées aux gens de mer
pour signaler librement aux autorités
de contröle, soit directement, soit par
1’intermédiaire de leurs mandataires
dument autorisés, toute infraction ä
la loi commise sur le navire ä bord
duquel ees gens de mer sont employés;
il est essentiel, eu outre, que,
dans la mesure du possible, il soit
procédé promptement, par 1’autorité
de contröle, ä une enquéte au sujet
de telles plaintes et que ees plaintes
soient considérées par 1’autorité de
contröle comme absolument confidentielles; b)

en vue d’assurer une coopération
entiére des armateurs et des gens de
mer et de leurs organisations respectives
au service d’inspection, et afin
daméliorer les conditions touchant la
santé et la sécurité des gens de mer,
il est désirable que les autorités de
contröle consultent de temps a autre
les représentants des organisations
darmateurs et de gens de mer sur
les meilleures dispositions ä prendre
ä cet effet. Il est désirable également
que des commissions mixtes,
composées d’armateurs et de gens de
mer, soient instituées et qu’elles aient
les moyens de coopérer avec les differents
services de contröle ä l’application
des lois et réglements concernant
les conditions dans lesquelles
s’effectue le travail des gens de mer.

e) Garanties ä exiger des agents de

contröle.

La Conférence recommande:

19. Que les agents de contröle
soient choisis de maniére a inspirer
une pleine confiance tant aux arma -

owners and seamen should be called
upon to co-operate in tlie supervision
of tlie enforcement of the laws and
regulations relating to the conditions
under which seamen work.

In partieular, the Conference draws
the attention of the different countries
to the following methods of co-operation: (a)

it is essential that every facility
should be afforded to seamen freely
to bring to the notice of the inspection
authorities either directly or
through their duly authorised representatives
any infringement of the
law on board the vessel on which
sucli seamen are employed, that the
inspection autliority should as far
as possible promptly make an enquiry
into the subject matter of any such
complaint, that such complaints should
be treated by the inspection autliority
as absolutely confidential;

(b) with a view to eu smulig complete
co-operation by shipowners and
seamen and their respective organisations
with the inspection authorities,
and in order to improve conditions
affeeting the health and safety of seamen,
it is desirable that the inspection
authorities should from time to
time consult the representatives of
shipowners’ and seamen’s organisations
as to the best means of attaining
these ends. It is also desirable
that joint committees of shipowners
and seamen should be set up, and
that they should be enabled to cooperate
with the different services
responsible for supervising the enforcement
of the laws and regulations
goveming the conditions under which
seamen work.

(e) Sa/eguards

The Conference recommends:

19. That only such persons should
be appointed inspectors as command
the full confidence both of the slup -

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 5]

teurs quaux gens de mer et que, dans
ce but, on exige d’eux:

a) les qualités garantissant une impartialité
absolue dans 1’exercice de
leurs fonctions;

b) les connaissances teckniques qui
sont nécessaires pour 1’accomplissement
de leurs fonctions;

Il est désirable que les services
d’inspection comprennant, soit ä titre
permanent, soit ä titre temporaire, au
gré des autorités administratives, des
personnes ayant etfectué des services
en mer;

20. Que, lorsque cela est nécessaire,
ils soient assistés dans leurs fonctions
par des experts compétents ayant la
pleine confiance tant des armateurs
que des gens de mer;

21. Que les agents du contröle
aient la qualité de fonctionnaires publics
et soient dotés d un statut organique
les rendant indépendants des
changements de gouvernement;

22. Qu’il leur soit interdit davoir
un intérét financier quelconque dans
les centreprises placées sous leur
contröle.

f) Interventions diverses.

La Conférence recommande:

23. Que les agents du contröle,
particuliérement bien placés par la
nature méme de leurs fonctions pour
observer les résultats pratiques de
1 application des lois et réglements
relatifs aux conditions dans lesquelles
s effectue le travail des gens de mer,
soient appelés, dans la mesure compatible
avec les méthodes administratives
de chaque pays, ä contribuer ä
1’amélioration de la législation protectrice
des gens de mer et h participer
en outre d’une maniére aussi
effective que possible å la prevention
des accidents;

24. Qu’ils soient appelés, dans la
mesure compatible avec les pratiques
administratives de cliaque pays, a
participer aux enquétes sur les naufrages
et accidents a bord et qu ils
aient le droit, éventuellement, de pré -

owners and of the seamen, and that
suck persons skould tkerefore be required
to possess:

(a) tke qualities necessary to ensure
absolute impartiality in the performance
of their duties;

(b) tke tecknical qualifications necessary
for tke performance of their
duties;

It is desirable that tke inspection
service skould include men who kave
served åt sea wkose appointment
whetker in a permanent or temporary
capacity skould be åt tke discretion
of the administrative authority;

20. That, when, necessary, inspectors
skould be assisted in their duties
by competent experts who command
tke full confidence of tke shipowners
and seamen;

21. That inspectors should be public
servants wkose status renders
them independent of ckanges af Government; 22.

That they skould be prokibited
from having any financial interest
whatsoever in tke undertakings subject
to their inspection.

(f) Other duties.

The Conference recommends:

23. That as, by reason of tke nature
of their duties, inspectors kave
special opportunities of observing the
practical results of the operation of
tke laws and regulations governing
the conditions under which seamen
work, they skould be called upon, so
far as it is compatible with tke administrative
metkods in eack country,
to assist in improving législation för
the protection of seamen and to give
the most effectual kelp possible in
promoting tke prevention of accidents;

24. That, so far as is compatible
witli administrative practice in eack
country, tliey skould be called upon to
take part in enquiries into shipwrecks
and accidents on board slup, and that
they skould be empowered, wliere

Kungl. May.ls proposition nr 152.

senter des rapports sur les résultats
de ees enquétes;

25. Que, dans la mesure compatible
avec les méthodes administratives de
chaque pays, ils soient appelés ä
collaborer a la préparation des proiets
de lois et réglements relatifs a
la protection des gens de mer.

necessär, to submit reports on the
results of such enquiries;

25. That, so far as is compatible
witli the administrative metbods in
each country, they should be called
upon to collaborate in supplying information
preparatory to the drafting
of laws and regulations for the protection
of seamen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.