Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser angående nobelstiftelsens skyldighet
att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1927 m. m.;
given Stockholms slott den 22 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
dels förordning med särskilda bestämmelser angående nobelstiftelsens
skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1927,
dels ock förordning angående frihet för nobelstiftelsen från kommunal
progressivskatt för år 1927.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

''I

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 128 höft. INr IM.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Förslag

till

Förordning med särskilda bestämmelser angående nobelstiftelsens skyldighet
att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1927.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas däremot stridande,
inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skall för år 1927 för
nobelstiftelsen utgöra tre procent av det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning angående frihet för nobelstiftelsen från kommunal progressivskatt
för år 1927.

Härigenom förordnas, att nobelstiftelsen skall vara frikallad från skyldighet
att för år 1927 utgöra kommunal progressivskatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den
22 februari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren. statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

I 1926 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, att dels
besluta, att från statsverket skulle till nobelstiftelsen återbäras av stiftelsen
erlagd inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1926, i den mån denna skatt
överstege en efter ett grundbelopp av tre procent på det beskattningsbara
beloppet beräknad inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock för dylik återbäring
anvisa ett extra förslagsanslag å 275,000 kronor.

I det anförande till statsrådsprotokollet, varmed dåvarande chefen för
finansdepartementet motiverade nämnda förslag, framhölls, bland annat, att
nobelstiftelsens nuvarande beskattning måste betecknas såsom orimlig i förhållande
till skattebördan i riket i allmänhet, företrädesvis på den grund att
de närmast för enskilda personer avpassade progressivskalorna ej lämpade
sig för juridiska personer av nobelstiftelsens slag. Departementschefen stannade
vid den slutsatsen, att frågan om fullständig eller i det närmaste fullständig
skattefrihet för nobelstiftelsen ej läge så alltigenom klar, att det
vore lämpligt att upptaga den förrän i samband med kommunalskattefrågan
och därmed sammanhängande spörsmål, vilka frågor kunde förväntas vinna
sin lösning vid 1927 års riksdag. Det förefölle dock sannolikt, att man,
när frågan sålunda slutgiltigt löstes, borde komma att gå åtminstone så
långt, att progressiviteten beträffande såväl den statliga som den kommunala
beskattningen avskaffades, d. v. s. att stiftelsen skulle få betala allenast proportionell
inkomst- och förmögenhetsskatt samt därjämte kommunal repartitionsskatt.
Den kommunala progressivskatten skulle alltså bortfalla. Beträffande
procenttalet för den proportionella statsskatten syntes det troligt, att
man borde komma att gå ned åtminstone till 3 procent såsom grundbelopp.

Departementschefen anförde vidare:

»Kravet på en omedelbar lindring i nobelstiftelsens skattebörda synes
emellertid så berättigat, att en form bör kunna finnas för åstadkommande
av en dylik lindring utan att därigenom föregripa kommunalskattefrågans
lösning. Detta synes mig kunna för inkomst- och förmögenhetsskattens vidkommande
ske genom uppförande i riksstaten av ett anslag, avsett för åter -

4

Kungi. Maj:ts proposition Nr 149.

bäring till nobelstiftelsen av erlagd inkomst- och förmögenhetsskatt i den
mån denna skatt överstiger en efter ett grundbelopp av 3 procent å det beskattningsbara
beloppet uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt. En dylik
återbäring bör allenast uppfattas såsom en av billighetshänsyn föranledd
anordning för att i någon mån kompensera de senaste årens och det löpande
årets alltför hårda beskattning. Vad kommunalskatten beträffar, kunna
statsmakterna givetvis ej utan författningsändring åstadkomma motsvarande
lindring. Jag har emellertid anledning förmoda, att Stockholms stad skall
vara benägen att fatta beslut om anslag till återbäring av så stor del av
kommunalskatten som motsvarar kommunandelen av kommunala progressivskatten
för år 1926 —- någon återbäring av den kommunala progressivskattens
utjämningsandel torde däremot ej böra ifrågakomma. Dylika beslut skulle
innebära för statens vidkommande en återbäring av tre fjärdedelar av inkomst-
och förmögenhetsskatten och för Stockholms stads del en återbäring
av omkring hälften av kommunalskatten.»

Inom riksdagen hemställdes motionsvis (1:188 och II: 164), att riksdagen
ville besluta sådan ändring i bevillningsförordningen 5 § e) och 12 § 8
mom. c) samt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt 5 § 2 mom. c),
att efter orden »vetenskapliga samfund» tillädes »Nobelstiftelsen». Förslaget
innebar, att nobelstiftelsen skulle helt frikallas från inkomst- och förmögenhetsskatt
ävensom från bevillning med undantag för bevillning av fast
egendom, som icke användes för stiftelsens verksamhet såsom sådan, samt
för inkomst av fast egendom. Härvid förutsatte motionärerna, att Kungl.
Maj:ts förenämnda framställning skulle avslås.

Sagda motioner blevo först föremål för riksdagens behandling. I betänkande
nr 38 hemställde bevillningsutskottet, att riksdagen måtte, i anledning av
de väckta motionerna, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville för 1927 års riksdag framlägga förslag till ändrade bestämmelser rörande
nobelstiftelsens beskattning i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som utskottet i betänkandet förordat. I motiveringen yttrade utskottet, bland
annat, följande:

»Ehuru utskottet i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning i frågan
rörande nobelstiftelsens beskattning samt följaktligen funnit starka skäl tala
för att redan nu vidtaga en lagändring, har utskottet likväl ansett sig böra
inskränka sig till att föreslå riksdagen att till Kungl. Maj:t avlåta eu
skrivelse i ämnet. Såsom här ovan omnämnts har frågan om stiftelsers
beskattning av Kungl. Maj:t gjorts till föremål för utredning. Därvid
hava i förslag, avgivna av 1921 års kommunalskattekommitté och f. d.
presidenten Petersson, upptagits särskilda beskattningsregler för stiftelser,
som uteslutande avse att främja religiösa, fosterländska, kulturella, välgörande
eller allmännyttiga ändamål. Dessa bestämmelser innebära befrielse
från inkomst- och förmögenhetsskatt samt från annan kommunal inkomstskatt
än för av fastighet eller rörelse härfluten inkomst. Det synes angeläget,
att nobelstiftelsen, som är att hänföra till sistnämnda kategori av
stiftelser, icke pålägges högre skattebörda än som enligt nu återgivna förslag
skulle komma att drabba dessa. Emellertid har utskottet funnit önskvärt,
att, innan frågan om nobelstiftelsens beskattning slutgiltigt avgöres, berörda
utredning föreligger slutförd. Då denna utredning säkerligen kan föreligga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

5

fullt klar vid tiden för 1927 års riksdags sammanträde, skulle det uppskov,
som föranledes härav, inskränka sig till allenast ett år.

Med hänsyn till den stora vikt förevarande spörsmål har och då den av
Kungl. Maj:t föreslagna utvägen att till nobelstiftelsen återbära erlagd statsskatt
såsom även motionärerna framhållit är förenad med flera olägenheter,
särskilt om densamma skulle komma till användning under mer än ett enda
år, anser utskottet angeläget, att de blivande bestämmelserna rörande nobelstiftelsens
beskattning komma till tillämpning redan vid 1927 års taxering.
En sammankoppling med kommunalskattefrågan och därmed sammanhängande
spörsmål bör därför icke äga rum.»

Sex av utskottets ledamöter uttalade i en vid betänkandet fogad reservation,
att de till fullo instämde med utskottets majoritet därutinnan, att den
skattebelastning, som enligt gällande lagstiftning pålagts nobelstiftelsen,
vore oskäligt hög och att åtgärder snarast möjligt borde vidtagas för åvägabringande
av lindring däri. Under hänvisning till dels det förslag i ämnet,
som kunde väntas till 1927 års riksdag, dels ock den av Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen gjorda framställningen anförde dessa reservanter,
att det emellertid ej syntes dem erforderligt, att i ämnet avlätes skrivelse
till Kungl. Maj:t, varför de hemställde, att motionerna ej måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Två andra reservanter hemställde jämväl om
avslag å motionerna i huvudsak med den motiveringen, att de ansågo nobelstiftelsen
icke kunna hänföras till det slag av stiftelser eller institutioner,
som kunde ifrågakomma för skattebefrielse.

Vid ärendets behandling i kamrarna biföll andra kammaren förstnämnda
reservation, medan första kammaren beslöt avslå utskottets hemställan. Utskottets
skrivelseförslag förföll alltså.

Härefter upptog statsutskottet i utlåtande nr 126 till behandling Kungl.
Maj-.ts förenämnda, i statsverkspropositionen framlagda förslag, som av utskottet
avstyrktes. Tolv av utskottets ledamöter yrkade emellertid i avgiven
reservation bifall till förslaget. Sedan kamrarna vid ärendets behandling
stannat i olika beslut, i det att första kammaren bifallit Kungl. Maj:ts
förslag, medan andra kammaren avslagit detsamma, anställdes gemensam
votering. Härvid bifölls Kungl. Maj:ts framställning.

De förslag rörande den kommunala och den statliga skattelagstiftningen,
som Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat förelägga riksdagen, innebära beträffande
stiftelser av det slag, varom här är fråga, dels att kommunal progressivskatt
samt utjämningsskatt ej skola utgå, dels ock att till staten
skall utgöras allenast proportionell inkomst- och förmögenhetsskatt efter ett
beräknat grundbelopp av 3 procent. Vid anmälan av nämnda förslag i förevarande
punkt har hänvisats till vad vid sistlidet års riksdag förekommit
beträffande nobelstiftelsens beskattning. Att för nobelstiftelsen medgiva
skattelindring i större omfattning än för andra likartade stiftelser har jag
därvid med hänsyn till riksdagens ställning till frågan sistlidet år ansett
mig icke kunna ifrågasätta. Den föreslagna lagstiftningen beträffande den
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand- 128 höft. (Sr Ui9.) 2

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Departements chefen.

statliga och kommunala beskattningen är emellertid i förevarande hänseende
avsedd att träda i kraft först från och med år 1928.

Enligt vad jag inhämtat har något beslut av Stockholms stad om anslag
till återbäring av någon del av kommunalskatten för år 1926 ej kommit,
till stånd.

Under förutsättning, att de grunder rörande stiftelsers beskattning, varom
förslag i dag framlagts, vinna riksdagens godkännande, synes mig uppenbart,
att inkomst- och förmögenhetsskatten för nobelstiftelsen för år 1927 ej
bör utgå efter högre beräkningsgrund än som varit gällande för år 1926
och som beträffande stiftelser i allmänhet föreslagits för framtiden, d. v. s.
efter ett grundbelopp av tre procent. Det hade givetvis kunnat ifrågasättas,
att denna fråga innevarande år liksom år 1926 ordnades genom särskilt
anslag. Emellertid har något beslut från Stockholms stad av beskaffenhet
att medföra lättnad i nobelstiftelsens kommunala beskattning ej kommit
till stånd. Då jag är av den uppfattningen, att en lättnad i inkomst- och
förmögenhetsskatten bör hava till konsekvens bortfallandet av den kommunala
progressivskatten, synes det därför lämpligare, att frågan nu ordnas
på det sätt, att särskilda förordningar i angivet syfte nu utfärdas att tilllämpas
vid 1927 års taxering. Nobelstiftelsens skattebörda blir härigenom
betydligt minskad. Lättnaden i statsskatt kan kalkyleras till minst 250,000
kronor, och bortfallandet av den kommunala progressivskatten (inkl. utjämningsandelen)
lärer betyda över 100,000 kronor. I runt tal torde stiftelsen
bliva befriad från två tredjedelar av sin nuvarande skattebörda.

Departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet utarbetade
förslag till dels förordning med särskilda bestämmelser angående nobelstiftelsens
skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1927,
dels förordning angående frihet för nobelstiftelsen från kommunal progressivskatt
för år 1927 samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition
föreläggas riksdagen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:
E. Regnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.