Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret 1927—
1928 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster; given Stockholms slott den 11 februari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiatikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
februari 1927.

N är varande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Heleström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför: Tillfällig

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om beredande av tillfällig löneför- ,löneförbättbättring
under ecklesiastikåret 1927—1928 åt de präster, som fått sina löne- "herdar och”
förmåner reglerade i enlighet med 1910 års prästerliga avlöningslagar. komministrar
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 121 höft. (Nr 141—142.) 1 pastoraUiUL

prästmän.

■2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 141.

De grundläggande författningsbestämmelserna rörande den till prästerskapet
utgående "tillfälliga löneförbättringen återfinnas i den med riksdagen
och kyrkomötet utfärdade lagen den 19 november 1920 (nr 842) angående
tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster.

I denna lag stadgas, att till kyrkoherdar, komministrar och ständiga
adjunkter i nyreglerade pastorat ävensom till kontraktsprostar skall jämlikt
av Konung, riksdag och kyrkomöte beslutade grunder samt enligt
av Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå tillfällig löneförbättring
för ecklesiastikåret 1920—1921. För tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921
skall, där löneförbättring av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats
statens befattningshavare, tillfällig löneförbättring, jämlikt av Konungen
och riksdagen beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare
bestämmelser, utgå till omförmälda präster.

Angående sättet för gäldandet av den till prästerna utgående tilllalliga
löneförbättringen föreskrives, att dylik löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar
och ständiga adjunkter skall för varje pastorat, såvitt angar dess
prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter
och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar på sätt och
i den ordning 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ prästlöneregleringslagen
stadga. Har för bestridande av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt
nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats
sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av
kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet, tillfällig
löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden

Med föranledande av stadgandena i ovanberörda lag utfärdades i överensstämmelse
med av riksdagen och kyrkomötet godkända grunder för den
tillfälliga löneförbättringens utgående under ecklesiastikåret 1920—1J21 kungörelse
i ämnet, även den dagtecknad den 19 november 1920 (nr 84o). 1

kungörelsen intogos med stöd av bestämmelserna i 12 och 13 §§ prastlöneregleringslagen
samt i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen föreskrifter dels om ti
fällig löneförbättring jämväl åt extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden
utgå0 jämlikt 1 § 3 mom. adjunktsavlöningsförordningen (adjunkter i egentlig
bemärkelse) eller jämlikt nyssnämnda stadgande i kyrkofondslagen (kontraktsadjunkter
m. fl.), vilken löneförbättring utgår ur kyrkofonden, dels ock
angående viss förhöjning av vikariearvode.

Från och med ecklesiastikåret 1926—1927 uppbär ytterligare en grupp
präster tillfällig löneförbättring, nämligen extra ordinarie prästmän, vilka
åtnjuta sjuklediglietsarvode. Denna löneförbättring utgår ur kyrkofonden.

De för ecklesiastikåret 1926—1927 gällande bestämmelserna i förevarande
avseende finnas intagna dels i kungörelse den 20 juni 1924 (nr 311)
angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster
m. m„ dels i kungörelse den 18 juni 1926 (nr 289) angående tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt extra ordinarie prästmän, vilka åtnjuta
sj ukledighetsarvode.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Enligt kungörelsen nr 311 år 1924 utgår tillfällig löneförbättring till
följande prästerliga befattningshavare: 1) kyrkoherdar och komministrar i
nyreglerade pastorat; 2) ständiga adjunkter i nyreglerade pastorat; 3) adjunkter
i egentlig bemärkelse; 4) stifts- och kontraktsadjunkter in. fl. samt
o) kontraktsprostar.

Löneförbättringen utgår, för ecklesiastikår räknat, till kyrkoherde och komminister
med 650 kronor, om den jämlikt 3 och 4 §§ löneregleringslagen
fastställda kontanta lönen (således med bortseende från ålderstillägg, skjutsersättning
och hyresersättning) icke uppgår till 4,000 kronor, med 700
kronor, om den kontanta lönen uppgår till 4,000 kronor, men icke till
5,500 kronor, med 750 kronor, om den kontanta lönen uppgår till 5,500 kronor
men icke till 7,000 kronor, samt med 800 kronor, om den kontanta lönen
uppgår till eller överstiger 7,000 kronor. Åtnjuter befattningshavare förmån
eller inkomst utöver den fastställda lönen, kan löneförbättringen undergå
viss minskning eller till och med helt bortfalla. Till ständig adjunkt och
adjunkt i egentlig bemärkelse utgår löneförbättringen med 15 procent å
adjunktsarvodet (såväl grundbelopp som ålderstillägg och förhöjning i arvode
på grund av tjänstgöring vid två ordinarie befattningar), dock högst
300 kronor. För stifts- och kontraktsadjunkt m. fl. utgör löneförbättringen
15 procent å det fastställda arvodet (såväl grundarvode som ålderstillägg),
dock högst 470 kronor. Kontraktsprost slutligen äger såsom löneförbättring
uppbära ett belopp, motsvarande 25 procent å prostarvodet.

»Särskilda föreskrifter lämnas rörande löneförbättringens utgående vid förening
av tjänster.

1 kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 289), vilken kungörelse av Kungl.
Maj:t utfärdats med stöd av bestämmelserna i 12 och 14 §§ lagen om reglering
av prästerskapets avlöning, sådana dessa lagrum lyda enligt lag den
21 november 1925 (nr 458), stadgas, att extra ordinarie prästman, vilken
åtnjuter sjukledighetsarvode jämlikt bestämmelserna i §§ 1—5 av kungörelsen
den 21 november 1925 (nr 459) angående extra ordinarie prästmans
avlöningsförmåner under tjänstledighet på grund av sjukdom, äger uppbära
tillfällig löneförbättring enligt de grunder, som gälla för adjunkt i egentlig
bemärkelse.

Efter denna redogörelse för bestämmelserna rörande den till prästerskapet
under innevarande ecklesiastikår utgående tillfälliga löneförbättringen ber
jag att få övergå till frågan om löneförbättring för ecklesiastikåret 1927—
1928. Beträffande den i det föregående omnämnda förutsättningen för dess
utgående, nämligen att löneförbättring av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet
beviljats statens befattningshavare för motsvarande tid, vill jag
erinra om att Kungl. Maj:t i en förut denna dag avlåten proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att tillfällig löneförbättring må under budgetåret
1927-—1928 utgå till vissa statens befattningshavare.

Vad beträffar grunderna för den tillfälliga löneförbättringens utgående har
prästernas löneförbättring för ecklesiastikåret 1926—1927 avpassats med
hänsyn till den löneförbättring, som under motsvarande tidsperiod utgår till
statens befattningshavare. I nyssnämnda proposition föreslås, att den statstjänstemannen
under budgetåret 1927—1928 tillkommande tillfälliga löneförbättringen
skall för därav berörda befattningshavare utgå efter i stort sett

4

Kung!. Maj.ts proposition Nr 141.

samma grunder som under budgetåret 1926—1927. Med hänsyn härtill
torde för prästernas vidkommande böra för ecklesiastikåret 1927—1928 i
huvudsak tillämpas samma grunder för löneförbättringens utgående, som för
närvarande gälla. I ett avseende synes emellertid anledning till ändring förefinnas,
nämligen i det i det föregående berörda fallet, att löneförbättringen kan
under vissa förutsättningar undergå minskning eller helt bortfalla. I § 2
mom. 2 i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 311) stadgas härom;

Åtnjuter kyrkoherde eller komminister på grund av donation av enskild
någon särskild förmån utöver lönen, på sätt omförmäles i 7 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning, eller uppbär han utöver lönen inkomst
av prästänkesäte, eller har församling jämlikt 10 § sagda lag beviljat
honom förhöjning i lönen, skall den tillfälliga löneförbättringen icke
utgå med högre belopp än att den tillsammans med det belopp, som, på
sätt nyss är sagt, tillkommer vederbörande utöver lönen, uppgår till 800
kronor.

Beträffande det här angivna fallet, att löneförbättring reduceras med hänsyn
till löneförhöjning, som jämlikt 10 § löneregleringslagen beviljats kyrkoherde
eller komminister, har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen
i skrivelse den 18 februari 1926 anfört:

Genom förberörda bestämmelser annulleras i väsentlig mån den löneförhöjning,
som församlingen ansett skälig och av Kungl. Maj:t stadfästats,
ja det kan hända, att den så gott som helt och hållet försvinner. Härtill
kommer att som denna tillfälliga löneförhöjning skall utbetalas av pastoratet
utan anlitande av vanliga lönemedel, så får pastoratet utbetala summan,
men prästen får endast en del därav, resten ingår till kyrkofonden.

Detta förhållande måste betraktas som en uppenbar orättvisa mot såväl
präst som pastorat och innebär i själva verket ett upphävande av 10 §
löneregleringslagen. Detta frestar ock till ett kringgående av lagen.

Det sätt varpå detta missförhållande kan rättas synes vara att löneförbättring
får beräknas å löneförhöjning enligt 10 § löneregleringslagen på
samma sätt som på den andra lönen.

Över centralstyrelsens berörda framställning hava kammarkollegiet och
statskontoret den 27 maj 1926 avgivit gemensamt utlåtande och därvid
anfört:

Beträffande omförmälda bestämmelse i § 2 mom. 2 yttrades i motiven
till den i ämnet först utfärdade kungörelsen att densamma anslöte sig till
vad i mom. 6 i kungörelsen den 27 juni 1919 angående tillfällig löneförbättring
under år 1919 för viss personal inom den civila statsförvaltningen
föreskrivits beträffande lärare, som på grund av donation m. m. åtnjöte
högre inkomst å tjänsten än den avlöning, som eljest i allmänhet tillkomme
motsvarande befattningshavare.

En jämlikt 10 § beviljad löneförhöjning medför i följd av nyssberörda §
2 mom. 2 oftast ej en ökning av lönen, motsvarande den beviljade förhöjningen.
Som exempel kan anföras följande. För en präst, som åtnjuter
tillfällig löneförbättring med 650 kronor, innebär en enligt sagda 10 § beviljad
löneförhöjning av 150 kronor eu verklig ökning av lönen till mot -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

svarande belopp, men en löneförhöjning därutöver till och med 800 kronor
föranleder ingen ytterligare ökning av lönen, därför att den tillfälliga löneförbättringen
minskas med motsvarande belopp. I den mån åter löneförhöjningen
i det nu tänkta fallet överstiger 800 kronor, medför det överstigande
beloppet en verklig ökning av lönen. Av det sagda följer att om en
församling önskar bereda sin präst eu verklig löneökning av 800 kronor,
måste församlingen bestämma löneförhöjningen till detta belopp med tillägg
av det bortfallande beloppet tillfällig löneförbättring, i det nu antagna fallet
650 kronor, eller tillhopa 1,450 kronor.

Det måste erkännas att en anordning av berörda beskaffenhet måste anses
synnerligen otillfredsställande och dessutom från församlingarnas sida framträda
som icke mindre obegriplig än obillig. Ämbetsverken anse därför att
ändring bör vidtagas i omförmälda § 2 mom. 2 i kungörelsen om tillfällig
löneförbättring i syfte att en jämlikt 10 § löneregleringslagen beviljad löneförhöjning
ej må minska den tillfälliga löneförbättringens belopp.

På grund av det anförda hemställa ämbetsverken, det täcktes Kungl. Maj:t
vid framläggande till 1927 års riksdag av förslag till grunder för tillfällig
löneförbättring under ecklesiastikåret 1927—-1928 åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. fl. beträffande dessa grunder föreslå
sådan ändring att förhöjning i lönen, som församling jämlikt 10 § lagen
om reglering av prästerskapets avlöning beviljat präst, uteslutes vid uppräkningen
i § 2 mom. 2 kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 311) av de löneförmåner,
tillsammans med vilka den tillfälliga löneförbättringen får uppgå
till högst 800 kronor.

Genom stadgandet i 10 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning
har församling medgivits rätt att under närmare angivna förutsättningar
höja lön, som enligt sagda lag bestämts för viss tjänst. Verkan av
en sålunda tillkommen löneförhöjning kan emellertid genom omförmälda
bestämmelse i § 2 mom. 2 i kungörelsen om tillfällig löneförbättring
delvis eller helt utebli för vederbörande prästman, vilket ock av centralstyrelsen
samt kammarkollegiet och statskontoret påvisats, även om vad centralstyrelsen
i övrigt anfört ej fullt motsvarar de verkliga förhållandena.
Att på nyss angivet sätt först genom ett stadgande tillerkänna en församling
befogenhet att förbättra prästerskapets avlöning och sedan genom en annan
författningsbestämmelse neutralisera verkningarna av den sålunda särskilt
medgivna rätten, lärer icke kunna anses lämpligt. Jag ansluter mig därför
till det av ämbetsverken tillstyrkta förslaget, att momentet i fråga må erhålla
sådan ändrad lydelse, att tillfällig löneförbättring får utgå oberoende
av löneförhöjning jämlikt 10 § löneregleringslagen.

I detta sammanhang vill jag beträffande den tillfälliga löneförbättring, som
skall utgå för tiden från och med denl maj 1927, ytterligare påpeka följande.

Med hänsyn till den tillfälliga löneförbättringens egenskap av att vara en
tillhörighet till lönen åtnjutes dylik löneförbättring jämväl av avliden befattningshavares
tjänstårs- och nådårsberättigade stärbhusdelägare, varjämte tillfällig
löneförbättring utgår under tid, då prästerskapets Enke- och pupillkassa
enligt reglementet den 6 november 1874 åtnjuter den behållna inkomsten av

Departe mentschefen.

ti Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

prästerlig- tjänst. Det har icke ansetts nödigt att i kungörelsen om tillfällig
löneförbättring intaga någon uttrycklig bestämmelse i detta hänseende.

Jämlikt beslut av riksdagen och kyrkomötet hava .numera meddelats ändrade
bestämmelser i fråga om den stärbhus efter präst tillkommande förmånen
av tjänst- och nådår ävensom i samband därmed beretts förbättrad
pensionering från nämnda kassa. Författningar i ämnet utfärdades den 17
december 1926. Genom kungörelse nr 528 tillerkändes därvid prästerskapets
änke- och pupillkassa ett års behållen inkomst dels av varje ordinarie
prästerlig befattning utom sådana, där vid först inträffande ledighet inkomsten
på grund av särskilda bestämmelser uppbäres av nådårsberättigat stärbhus,
dels ock av varje ständig adjunktsbefattning. Jämväl under det nya
vakansår, varunder kassan sålunda får uppbära behållen inkomst av prästerlig
tjänst, bör uppenbarligen tillfällig löneförbättring utgå. Av skäl som
framgår av det förut sagda torde emellertid någon bestämmelse härom icke
behöva intagas i kungörelsen om tillfällig löneförbättring.

Jag vill vidare framhålla, att det lärer få anses uteslutet att tillfällig
löneförbättring beräknas å de lönetillägg, som församlingarna jämlikt bestämmelse
i lag förutnämnda den 17 december 1926 (nr 526) skola från och
med den 1 maj 1927 utgöra till kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande ävensom till ständiga adjunkter.
Sagda lönetillägg äro nämligen i sak endast en avgift till prästerskapets
änke- och pupillkassa för beredande av pension ur kassans försäkringsfond.
Ej heller bör tillfällig löneförbättring beräknas å den arvodesförhöjning av
60 kronor, som på grund av stadgande i kungörelse den 17 december 1926 (nr 530)
angående ändrad lydelse av 1, 10 och 11 §§ i den s. k. adjunktsavlöningsförordningen
skall utgå till adjunkt i egentlig bemärkelse, som vunnit delaktighet i
förberörda fond. Syftet med arvodesförhöjningen är nämligen att minska vederbörandes
kostnader för avgifter till kassan. För att emellertid förebygga, att
misstag begås vid fastställandet av de belopp, vilka skola utgå som tillfällig
löneförbättring åt ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig bemärkelse,
torde förtydligande bestämmelser i förevarande avseende böra meddelas. I fråga
om tillfällig löneförbättring till kyrkoherdar och komministrar synes med hänsyn
till avfattningen av bestämmelserna om sagda löneförbättring något motsvarande
förtydligande icke erfordras.

Jag övergår härefter tillfrågan om kostnaden för dentillfätlig alöneförbättringen.

Enligt vad av det redan sagda framgår, fördelas ifrågavarande kostnad i
vissa fall mellan pastoraten och kyrkofonden under det densamma i andra fall
utgår allenast av nämnda fond. Med ledning av en av kyrkofondskommittén
verkställd undersökning och kalkyl rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastikåret
1923—1924 och densammas fördelning, vars resultat finnes intaget i det
vid Kungl. Maj:ts proposition den 16 mars 1923, nr 178, i utdrag fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, härinom ecklesiastikdeparte -

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

mentet verkställts beräkning i nämnda avseenden i vad rör ecklesiastikåret
1927—1928. Resultatet av denna beräkning framgår av nedan intagna tablå.

Kyrkoherdar, komministrar, ständiga

adjunkter...................

Adjunkter i egentlig bemärkelse.....

Kontraktsadjunkter m. fl...........

Kontraktsprostar.................

Sjuklediga e. o. präster............

Summa

Totalbelopp

Av totalbeloppet bestri-des av

pastoraten

kyrkofonden

Kronor

Kronor

Kronor

1,525,000

40.000
5,000

16.000
1,200

705,000

820,000

40.000
5,000

16.000
1,200

1,587,200

705,000

882,200

Såsom synes av tablån uppgår totalkostnaden till 1,587,200 kronor, av
vilket belopp 882,200 kronor kunna beräknas komma att belasta kyrkofonden.

Rörande kyrkofondens förmåga att bära de fonden åliggande utgifterna för
den tillfälliga löneförbättringen har kyrkofondskommittén utförligt yttrat sig
i sitt den 17 november 1919 avgivna betänkande VI angående tillfällig löneförbättring
åt här förevarande prästmän. Till detta kommitténs yttrande,
vilket finnes i huvudsakliga delar intaget i det vid propositionen nr 336 till
1920 års riksdag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, sid.
31—34, ber jag få hänvisa. Det torde vara tillräckligt att allenast erinra
därom, att på grund av löneförbättringens karaktär förutsattes, att densamma
skulle utgå före dyrtidstillägget, d. v. s. att dyrtidstilläggets storlek
finge lämpas efter fondens förmåga att jämte fastställda löner och tillfällig
löneförbättring ävensom fonden eljest åliggande utgifter bestrida jämväl
dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar
uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1925 till omkring

30.256.000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag
uppskattas till cirka 6,400,000 kronor. Den 31 december 1926 hade enligt
å fondbyrån verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring

33.200.000 kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt
beräknas till 4,728,000 kronor.

I förevarande sammanhang torde det vara riktigast att icke räkna med
de hos domänstyrelsen innestående medlen, enär enligt 1910 års ecklesiastika
lönelagstiftning med begreppet kyrkofonden endast avses de medel, som befinna
sig under statskontorets förvaltning. Kyrkofondens inkomster under
år 1926 kunna alltså anses hava överstigit dess utgifter -— dyrtidstillägget
inberäknat — för samma tid med 2,944,000 kronor.

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Någon anledning till tveksamhet förefinnes alltså icke rörande kyrkofondens
förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av kostnaden
för ifrågavarande löneförbättrings utgående under ecklesiastikåret
1927—1928.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den
19 november 1920 (nr 842) angående tillfällig löneförbättring
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
må under ecklesiastikåret 1927—1928 utgå tillfällig löneförbättring
efter de allmänna grunder, som av mig i det föregående
angivits.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
behagar Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, gilla ävensom förordna, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.