Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den
18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärva fast egendom m. m.; given Stockholms slott
den 22 februari 1927.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen
den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att
förvärva fast egendom; och
2) lag om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 om
rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Johan C. W. Thyrén.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. I sand. 111 höft. (Nr ISO)
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den 18
juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärva fast egendom.
Härigenom förordnas, att 4 § första stycket andra punkten i lagen den
18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva
fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:
2. att fastigheten utgör sådan del av ett hemmans avsöndringsjord med
impedimenter, vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande
omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående del
av hemmanet skall äga för drivande av självständigt jordbruk tillräcklig
skogstillgång (stödskog) och icke heller vara att hänföra till sådana till
odling tjänliga myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende till
läge, omfattning och jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande av självständiga
jordbruk eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande
jordbruk (odlingsområde); dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild
anledning därtill föreligger må givas dels om hemmanet undergått
ägostyckning utan iakttagande av vad i 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57
s. 1) om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning var för där avsedda
fall stadgat, dels, så vitt angår Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands och Värmlands län samt vissa delar av Gävleborgs och
Kopparbergs län, om till den fastighet, varifrån förvärvet göres, icke behålles
stödskog minst motsvarande vad i 5 § sägs, dels ock, så vitt angår
odlingsområde, om tillräcklig skogstillgång icke erhålles för därmed avsett
nytt jordbruk eller sådant förutvarande jordbruk, med vilket området sammanlägges;
skolande vad enligt bestämmelserna i denna punkt förvärvas
från hemmanet avskiljas genom avstyckning, därvid dock skall iakttagas,
att rätt till delaktighet i sådana samfälligheter, rättigheter och förmåner,
som avses i 19 kap. 12 § andra stycket i lagen om delning av jord å landet,
ej må tilläggas den avstyckade ägovidden;
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
3
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om
rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas, att 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 om rätt
i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område skola, 8 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
8 §.
Vill — — — förrättningen.
Jordägaren — — — lösas.
Förrättningsmännen---föranledes.
Vid — — — ändamålet.
Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, å karta
samt upprätta noggrann beskrivning över detsamma; skolande därvid i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse vad om karta och beskrivning vid avstyckning
är stadgat. Finnes karta, som nu sagts, tillgänglig, vare upprättande
av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt.
Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, må
ske på yrkande av jordägare å någondera sidan, så ock där det av lantmätaren
aktas nödigt. Därvid förfares på sätt stadgas om sådan åtgärd i
samband med avstyckning i motsvarande fall.
18 $.
I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola de i 2 och 3 kap. i
lagen om delning av jord å landet för laga skifte meddelade föreskrifter i
tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt icke i denna lag är annorlunda
stadgat.
Fullföljes talan mot förrättningen, förelägge ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten
lantmätaren att inom viss tid insända handlingarna i målet.
I fråga om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten
samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälle vad angående klagan över
avslutat laga skifte är stadgat.
Den i 13 § omförmälda prövning, huruvida fastställelse å områdets avskiljande
erfordras samt må meddelas, sker i den ordning, som för fastställelse
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
å avstyckning är stadgat; dock må i intet fall fastställelse meddelas förrän
frågan om lösningsrätten blivit genom laga kraftägande beslut avgjord.
Skall med tillämpning av vad nu sagts prövningen ankomma å magistrat
eller överlantmätare, åligger det Konungens befallningshavande att, då löseskillingen
blivit nedsatt, underlätta magistraten eller överlantmätaren samt
tillika överlämna de i ärendet ingivna handlingar, varom i 12 § förmäles.
År fråga om område i stad eller annat samhälle, för vilket skall föras
fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse
meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i 5 kap. 6,
8 och 12 §§ i lagen om fastighetsbildning i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,
skall, såvitt framställning därom gjorts, det avstyckade området
åsättas särskilt namn.
År fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse
meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i
19 kap. 2 §, 3 § första stycket, 12 § första och tredje styckena, 13 § tredje,
fjärde och femte styckena samt 20 § i lagen om delning av jord å landet
är stadgat.
Om beslut, varigenom fastställelse meddelats eller funnits ej erforderlig,
skall anmälan av den myndighet, som meddelat beslutet, ofördröjligen göras
till domaren på landet eller till rätten i stad ävensom, där beslutet meddelats
av magistrat, överlantmätare eller ägodelningsrätt, till Konungens befallningshavande.
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
Klingl. Maj:ts proposition Nr 130.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:
»I sitt den 4 januari 1926 avgivna utlåtande över förslag till lag om
delning av jord å landet m. fl. lagförslag yttrade lagrådet:
''Vissa lagar, som tillkommit efter det förevarande lagförslag remitterades
till lagrådet, innehålla bestämmelser, som hänvisa till nu gällande jorddelningsförfattningar
eller eljest hänföra sig till där givna stadganden. Så är
fallet med lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärva fast egendom, i vars 4 § första stycket punkt 2
dels omnämnes ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilket sistnämnda
slag av mark enligt nya jorddelningslagen icke vidare skall särskiljas
från avrösningsjorden, och dels stadgas, att ett område, som enligt
samma punkt förvärvats, skall från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring,
vilken jorddelningsform enligt nya lagen skall upphöra och ersättas
med avstyckning.
Vidare innehåller lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område i 18 § dels
hänvisning till vissa delar av skiftesstadgan, dels bestämmelser anslutande
sig till nu gällande stadganden om jordavsöndring och om avstyckning i
stad och stadsliknande samhälle.
Vid tillkomsten av båda nu omförmälda lagar förutsattes uttryckligen,
att ändring i desamma kunde föranledas av en blivande ny jorddelningslag.
Härom har lagrådet ansett sig böra i detta sammanhang erinra. Ändringarnas
vidtagande synes dock lämpligen kunna anstå, till dess jorddelningslagen
antagits, helst denna i allt fall icke är avsedd att omedelbart träda i
kraft.’
I samband med jorddelningslagens antagande vidtogos icke ändringar i
de båda av lagrådet omnämnda lagarna, utan lämnades frågan härom tillsvidare
öppen.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 19 november 1926 har lantmäteristyrelsen
anfört följande:
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
’Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 38 den 22 januari 1926 med
förslag till lag om delning av jord å landet in. m. upptog jämte huvudförslaget
även förslag till de ändringar, som av huvudförslagets antagande
påkallades i andra delar av lagstiftningen och som voro av mer eller mindre
saklig innebörd. Därvid lämnades emellertid åsido åtgärder för genomförande
av ändringar av mer formell art, som den nya lagstiftningens antagande
gjorde erforderliga dels i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom dels i
lagen av samma dag (nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.
Under förutsättning att det visar sig möjligt att, såsom avsikten torde
vara, låta den nya jorddelningslagstiftningen träda i kraft med ingången av
år 1928 synes nödvändigt, att förslag till erforderliga ändringar av ovanberörda
båda lagar föreläggas 1927 års riksdag att träda i kraft samtidigt
med den nya jorddelningslagstiftningen.
Emellertid har lantmäteristyrelsen ansett sig böra fästa uppmärksamheten
på vissa förhållanden av beskaffenhet att möjligen böra i sammanhang härmed
tagas i övervägande.
I 6 § i förbudslagen stadgas, att fånget är ogillt under vissa där angivna
förutsättningar. Bland dessa saknas emellertid det fall, att hinder visar sig
uppstå för det förvärvade områdets avskiljande från den fastighet, varav
detsamma kan utgöra en del. Hittills har detta spörsmål knappast förekommit
beroende på att samma myndighet, som har uppsikten över lagen sig
anförtrodd, även haft att fastställa den erforderliga avsöndringsförrättningen.
Genom införandet av avstyckningsinstitutet har läget blivit ett annat. För
framtiden bör man sålunda räkna med att fall kunna förekomma, då avstyckning
visar sig icke kunna ske, ehuru tillstånd lämnats till förvärvet.
Det vill alltså se ut som om även detta fall bör upptagas i 6 §.
Vid tillämpning av ensittarlagen har redan nu förekommit fall, då det
rätteligen bort ansetts ofrånkomligt, att företaga gränsbestämning mellan
fastighet, varav den till inlösen ifrågasatta lägenheten utgör en del, och angränsande
fastighet, men ingen av ägarna till dessa fastigheter velat göra
ansökan därom. Innehavaren av lägenheten har givetvis icke haft behörighet
därtill. Det linnes anledning antaga, att de fall, då dylik gränsbestämning
erfordras, för framtiden icke komma att saknas. Då förhållandet icke
bör få stå hindrande i vägen för förverkligande av lägenhetsinnehavarens
lösningsanspråk, synes utväg höra sökas för att förekomma att så kan bliva
fallet.’
Jag har därefter uppdragit åt hovrättsrådet H. Forssman att verkställa
utredning angående de ändringar, som på grund av sammanhanget med
den nya jorddelningslagen kunde böra vidtagas i lagen om bolags jordförvärv
och i ensittarlagen, och har Forssman därvid erhållit del av lantmäteristyrelsens
nyss återgivna skrivelse.
Till fullgörande av uppdraget har Forssman avgivit förslag till de ändringar
i berörda lagar, vilka enligt hans mening äro erforderliga för att
överensstämmelse skall uppnås mellan dessa lagar och jorddelningslagen.
Förslagen jämte dem åtföljande promemorior äro av följande lydelse:
Kungl. Majris ''proposition Nr 130.
7
1) Utkast till lag om ändrad lydelse av 4 § 1 stycket 2 punkten i
lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och
förening att förvärva fast egendom (nr 219).
Härigenom förordnas, att 4 § 1 stycket 2 punkten i lagen den 18 juni
1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom (nr 219) skall i nedan intagna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
2. att fastigheten---inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning
var för där avsedda fall stadgat---sammanläggas; skolande vad en
ligt
bestämmelserna i denna punkt förvärvas från hemmanet avskiljas genom
avstyckning, därvid dock skall iakttagas, att rätt till delaktighet i sådana
samfälligheter, rättigheter och förmåner, som avses i 19 kap. 12 § 2 stycket
i lagen om delning av jord å landet, ej må tilläggas den avstyckade ägovidden.
Uti lagrådets vid granskningen av den nya jorddelningslagstiftningen den
4 januari 1926 avgivna utlåtande framhölls, att i ovannämnda lagrum dels
omnämndes ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilket sistnämnda
slag av mark enligt nya jorddelningslagen icke vidare skulle särskiljas
från avrösningsjorden, och dels stadgades, att område, som enligt
samma lagrum förvärvats, skulle från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring,
vilken jorddelningsform enligt nya lagen skulle upphöra och
ersättas med avstyckning, och erinrade lagrådet, att jorddelningslagens antagande
alltså skulle föranleda ändring i förbudslagen.
Vad till en början angår impedimenter komma dessa fortfarande att
kvarstå i delningshandlingar och jordregister såsom särskilt ägoslag i fråga
om sådana hemman, som utbrutits enligt nu gällande lagstiftning. Med
hänsyn härtill torde skäl icke föreligga att ur paragrafen utesluta ordet
impedimenter.
På sätt lagrådet framhållit har jordavsöndring i den nya jorddelningslagen
ersatts med avstyckning, vilket givetvis föranleder ändring i lagtexten.
Då emellertid enligt 19 kap. 12 § 2 stycket i jorddelningslagen avstyckat
område kan och i vissa fall skall göras delaktigt i stamhemmanets
skogs- och andra samfälligheter m. m., vilket icke är förhållandet med avsöndring
enligt gällande lag, synes till undvikande av att stadgandet gives
nytt sakligt innehåll till detsamma böra fogas föreskrift, att rätt till delaktighet
i sådana samfälligheter, rättigheter och förmåner, som avses i nyss
angivna lagrum i jorddelningslagen, ej må tilläggas den avstyckade ägovidden.
Slutligen torde med hänsyn därtill att den s. k. norrländska ägostyckningslagen
upphäves genom den nya jorddelningslagen i redaktionellt hänseende
böra vidtagas den jämkning i lagtexten, att uttrycket »är för där
avsedda fall stadgat» ändras till »var för där avsedda fall stadgat».
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.
2) Utkast till lag om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18
juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område (nr 334).
Härigenom förordnas, att 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 om rätt
i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område (nr 334) skola i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:
8 $.
Vill — — — förrättningen.
Jordägaren —--lösas.
Förrättningsmännen — — — föranledes.
Vid — — — ändamålet.
Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, å karta
samt upprätta noggrann beskrivning över detsamma; skolande därvid i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse vad om karta och beskrivning vid avstyckning
är stadgat. Finnes karta, som nu sagts, tillgänglig, vare upprättande
av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt.
Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, må
ske på yrkande av jordägare å någondera sidan, så ock där det av lantmätaren
aktas nödigt. Därvid förfares på sätt stadgas om sådan åtgärd i
samband med avstyckning i motsvarande fall.
18 §.
I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola de i 2 och 3 kap. i
lagen om delning av jord å landet för laga skifte meddelade föreskrifter i
tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt icke i denna lag är annorlunda
stadgat.
Fullföljes talan mot förrättningen, förelägga ägodelningsdomaren eller
ägodelningsrätten lantmätaren att inom viss tid insända handlingarna i
målet. I fråga om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten
samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälle vad angående klagan
över avslutat laga skifte är stadgat.
Den i 13 § omförmälda prövning, huruvida fastställelse å områdets avskiljande
erfordras samt må meddelas, sker i den ordning, som för fastställelse
å avstyckning är stadgat; dock må i intet fall fastställelse meddelas
förrän frågan om lösningsrätten blivit genom laga kraftägande beslut
avgjord.
Skall med tillämpning av vad nu sagts prövningen ankomma å magistrat
eller överlantmätare, åligger det---underrätta magistraten eller över
lantmätaren
samt — — — förmäles.
Är fråga om område i stad ---— 5 kap. 6, 8 och 12 §§ i lagen
— — — namn.
Är fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse
meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i
19 kap. 2 §, 3 § 1 stycket, 12 § 1 och 3 stycket, 13 § 3, 4 och 5 stycket,
samt 20 § i lagen om delning av jord å landet sägs.
Om beslut —--ävensom, där beslutet meddelats av magistrat, över
lantmätare
eller ägodelningsrätt, till Konungens befallningshavande.
Kung!. Maj.ts proposition Nr 130. 9
Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet
träder i kraft.
Enligt gällande ensittarlag skall prövning av nyttjanderättshavares Ensittarlagen.
lösningsanspråk ske å lantmäteriförrättning, över det område, som skall
lösas, skall upprättas karta av viss angiven beskaffenhet, såvitt ej sådan
finnes tillgänglig, ävensom beskrivning. Talan mot förrättningen fullföljes
hos ägodelningsrätten och gäller i fråga om rättegången därstädes samt besvär
över ägodelningsrättens beslut vad angående klagan över avslutat laga
skifte är stadgat. Utgör område, som skall lösas, ej särskild fastighet, skall
prövning äga rum, huruvida fastställelse å områdets avskiljande må äga
rum. Denna prövning sker, sedan beslut, varigenom nyttjanderättshavare
förklarats berättigad till inlösen vunnit laga kraft. Är fråga om område i
stad eller annat samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse meddelas, därest områdets
avskiljande överensstämmer med vad i 5 kap. 6 och 8 §§ i lagen om
fastighetsbildning i stad är stadgat. Beträffande annat område skall fastställelse
meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad
om jordavsöndring är stadgat. Fastställelseprövningen ankommer på den
myndighet, som den ålegat, därest avskiljandet skett genom avstyckning eller
avsöndring i vanlig ordning, det vill säga å landet och i stad under landsrätt
Konungens befallningshavande, i Stockholm överståthållarämbetet och i
annan stad magistrat.
Uti lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet hava de nu- Den nya jordvarande
jordavsöndrings- och ägostyckningsinstituten sammanförts till ett delningslagen.
institut, benämnt avstyckning. I olikhet med jordavsöndring har det nya
avstyckningsinstitutet konstruerats såsom eu lantmäteriförrättning. Vid avstyckning
kan förekomma gränsbestämning mot fastighet, som ej ingår i
förrättningen, där det påfordras å någondera sidan eller av förrättningsmannen
aktas nödigt. Karta över avstyckning skall vara mera detaljerad
än en avsöndringskarta. Vid avstyckningen uppkomna gränser skola å
marken utstakas och utmärkas. Stadganden i syfte att förebygga olämplig
fastighetsbildning hava meddelats.
För prövning och fastställelse av avstyckning gälla olika regler för det
fall att stamfastigheten är belägen å den egentliga landsbygden och för det
fall att fråga är om avstyckning inom samhälle, där den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, eller inom område, för vilket
Konungen jämlikt 1 kap. 42 § av lagen om fastighetsbildning i stad eller
1 kap. 46 § andra stycket samma lag motsvarande äldre bestämmelser förordnat,
att stadsplan skall upprättas eller medelat särskilda föreskrifter med
avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, eller inom område, för vilket
finnes av Konungens befallningshavande godkänd plan, varom i 19 kap. 1
§ i jorddelningslagen stadgas (avstyckningsplan). Besvär över avstyckning
å den egentliga landsbygden prövas av ägodelningsrätten. Sådan förrättning
fastställes av överlantmätaren; dock att om besvär anförts och ägodelningsrätten
finner dessa ej föranleda ändring, ägodelningsrätten verkställer
fastställelseprövningen och meddelar fastställelse. I fråga åter om avstyckning
inom samhälle eller område, varom nyss nämnts, ankomma dessa åtgärder
utom såvitt angår två special frågor å Konungens befallningshavande.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
Ändringsför
slag.
8 §■
18 §.
Av förestående redogörelse torde framgå att vissa ändringar i ensittarlagen
föranledas av den nya jorddelningslagstif In ingen. Givetvis vore det
ur flera synpunkter önskvärt om bestämmelserna kunde givas sådan avfattning,
att prövningen av själva lösningsanspråket och prövningen av frågan
om fastställelse å områdets avskiljande kunde ske hos samma myndighet.
Då emellertid inlösen enligt ensittarlagen av jordområde, som ej utgör självständig
fastighet, är ett specialfall av avstyckning, synes, liksom för närvarande,
fastställelsen böra ankomma på samma myndighet, som skolat
verkställa fastställelseprövningen, därest områdets avskiljande skett genom
avstyckning i vanlig ordning. Väl må erkännas att genom uppdelning i
vissa fall av besvärs- och fastställelseprövningen mellan olika myndigheter
kompetenskonflikter kunna tänkas uppstå men gäller detta även med lagens
nuvarande avfattning. Genom bestämmelserna i jorddelningslagen och de
här nedan föreslagna ändringarna i ensittarlagen skulle dock hädanefter
fastställelseprövningen i de säkerligen flesta ensittarmål komma att ske i
den ordning, som i jorddelningslagen stadgas för avstyckning å den egentliga
landsbygden, i vilka fall nyss anmärkta olägenhet icke kan uppstå. — Slutligen
må anmärkas att vissa av de bestämmelser, som ansetts böra gälla för
avstyckning i allmänhet, ej torde böra uteslutas från tillämpning vid områdes
avskiljande enligt ensittarlagen. Särskilt gäller detta föreskrifterna om kartas
avfattande och möjlighet att företaga gränsbestämning mot fastighet, som
ej ingår i förrättningen.
På grund av det anförda föreslås följande ändringar i ensittarlagen.
Paragrafens femte stycke angiver huru karta och beskrivning skall vara
beskaffad. Dä avstyckningskarta enligt jorddelningslagen skall vara något
mera detaljerad än en karta enligt ensittarlagen och detta krav icke synes
böra eftersättas vad landet angår, hava bestämmelserna om karta och beskrivning
vid avstyckning förklarats skola i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
Till paragrafen har fogats ett nytt stycke, varigenom möjlighet öppnats
att företaga gränsbestämning mot angränsande fastighet. Det lärer redan
nu vid tillämpning av ensittarlagen förekommit fall, då sådan gränsbestämning
bort ske, ehuru ingen av fastigheternas ägare velat göra ansökan därom;
nyttjanderättshavaren har därtill givetvis saknat behörighet. Det kan
antagas att dylika fall även för framtiden kunna uppstå. På grund härav
har, liksom vid avstyckning, befogenhet givits lantmätaren att, där han så
aktar nödigt, utan yrkande företaga gränsbestämning. I fråga om förfarandet
har hänvisats till bestämmelserna om gränsbestämning vid avstyckning.
Härvid må beaktas att enligt 1926 års lagstiftning skiftesstadgans bestämmelser
om rågång fortfarande skola gälla beträffande stad, där magistrat
finnes, under det att å andra orter jorddelningslagens stadganden skola tilllämpas.
Huruvida den ena eller den andra lagens bestämmelser skola gälla
vid gränsbestämning i samband med inlösensförrättning beror givetvis på,
huruvida området är beläget inom stad, där magistrat linnés, eller ej.
I första stycket har hänvisning skett till 2 och 3 kap. i jorddelningslagen,
vilka skola lända till efterrättelse såvitt icke i ensittarlagen är annorlunda
stadgat.
Andra stycket. Full följes talan mot förrättningen, synes det mindre lämpligt,
att, såsom enligt nya lagen skall ske vid laga skifte, lantmätaren översänder
handlingarna till överlantmätaren. I allmänhet torde klagomålen
avse frågan om lösningsrätten och synes i sådant fall yttrande av överlant
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
11
mätaren obehövligt. I förevarande stycke har därför intagits bestämmelse
om att handlingarna skola infordras från förrättningslantmätaren.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om ordningen för fastställelseprövningen.
Härutinnan har allenast stadgats att denna må ske i samma ordning
som för fastställelse av avstyckning. I denna del hänvisas till vad ovan
anförts. Enligt den föreslagna lydelsen skulle alltså fastställelseprövningen
fullgöras, beträffande område å den egentliga landsbygden av överlantmätaren
eller eventuellt ägodelningsrätten, beträffande mark, belägen inom de områden,
varom förmäles i 19 kap. 10 § 2 stycket i jorddelningslagen och, inom
stad under landsrätt av Konungens befallningshavande samt i fråga om mark
i Stockholm av överståthållarämbetet och i övriga städer av magistrat. I
detta sammanhang må anmärkas att enligt den nu gällande lydelsen av ensittarlagen
bestämmelse saknas, vilken myndighet fastställelseprövningen tillkommer
i stad under landsrätt. En föreskrift att fastställelse ej må meddelas
förrän frågan om lösningsrätten blivit genom lagakraftägande beslut avgjord
torde vara nödvändig med hänsyn till den sammanslagning av besvärs- och
fastställelseprövningen, varom jorddelningslagen i vissa fall stadgar.
Den i fjärde stycket föreslagna ändringen är av redaktionell natur.
I femte stycket torde hänvisning även böra ske till 5 kap. 12 § i lagen
om fastighetsbildning. Skyldigheten att utstaka och utmärka gränserna å
marken, som även upptagits i den nya jorddelningslagen, torde icke höra
eftergivas.
Sjätte stycket innehåller närmare bestämmelser om vad som skall iakttagas
vid fastställelse beträffande annat område än i femte stycket sägs. Därvid
torde de fordringar, som i fråga om avstyckning uppställts i 19 kap., 2 §,
3 § 1 stycket, 12 § 1 och 3 stycket, 13 § 3, 4 och 5 stycket samt 20 § i
jorddelningslagen böra gälla även beträffande områdes avskiljande enligt
ensittarlagen. Vad i övrigt i 19 kap. stadgats, såsom rörande delaktighet i
samfälligheter m. m., lärer icke böra göras tillämpligt å hithörande fall.
I paragrafens sista stycke hava vissa redaktionella jämkningar skett.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den dag, då lagen om
delning av jord å landet träder i kraft.
Över förslagen har lantmäteristyrelsen efter remiss avgivit utlåtande den
3 februari 1927, däri styrelsen anfört: Vid granskning av de upprättade
förslagen hade styrelsen icke funnit anledning till annan erinran än att förslaget
till lag om ändrad lydelse av 4 § 1 stycket 2 punkten i lagen den
18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva
fast egendom icke upptoge någon bestämmelse om tidpunkten för
lagens ikraftträdande. Vid sådant förhållande skulle lagen den 1 juni 1894
angående allmänna författningars trädande i kraft komma att tillämpas,
vilket icke syntes vara lämpligt, enär den föreslagna lagen borde träda i
kraft samtidigt med lagen om delning av jord å landet.
Då i detta sammanhang icke är fråga om andra ändringar i lagen
om bolags jordförvärv och i ensittarlagen än som påkallas med anledning
av jorddelningslagen, har jag icke funnit något att i sak erinra mot de
föreliggande förslagen. Tydligen bör, på sätt lantmäteristyrelsen erinrat,
till förslaget om ändring i lagen om bolags jordförvärv fogas en bestäm
-
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
melse om ikraftträdande av samma innehåll som motsvarande stadganden
i de lagar, vilka tillkommit i sammanhang med jorddelningslagen.
Enligt 21 kap. 14 § jorddelningslagen är klagande i jorddelningsmål berättigad
att, där jämlikt föreskrift i lagen besvär skola ingivas till ägodelni
ngsdomare, med posten insända besvären så tidigt, att de komma ägodel -ningsdomaren tillhanda inom utgången av den för talans fullföljande stadgade
tid. Genom den hänvisning till bestämmelserna om laga skifte, vilken
enligt den nu föreslagna lydelsen införes i 18 § andra stycket ensittarlagen,
kommer samma rätt tydligen att gälla jämväl vid klagan över förrättning
enligt sistnämnda lag.
I skrivelsen den 19 november 1926 har lantmäteristyrelsen ifrågasatt,
huruvida i lagen om bolags jordförvärv borde införas en bestämmelse av
innehåll, att därest hinder möter för avstyckning av jordområde, vilket bolag
eller förening erhållit tillstånd att förvärva, fånget skall anses ogillt. De
förvärv, vilka här åsyftas, äro de som omnämnas i 4 § första stycket andra
punkten; om dem är nämligen stadgat, att jordområde, som där avses, skall
frän vederbörande hemman avskiljas genom jordavsöndring eller, om det nu
föreliggande ändringsförslaget vinner godkännande, genom avstyckning. I
samband med lagens antagande vidtogs den ändring i 22 § i 1896 års lag
om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, att prövning huruvida
fastställelse å avsöndring kunde meddelas utan hinder av att från hemmanet
avsöndrades mer än en femtedel av ägovidden icke skall verkställas av
Konungens befallningsliavande i det fall, att Kungl Maj:t lämnat tillstånd
till förvärv enligt nyss nämnda stadgande. Den prövning i övrigt, som erfordras
för fastställelse, skall däremot fortfarande ankomma på Konungens
befallningsliavande. Att avsöndring nu kommer att ersättas av avstyckning
torde icke innefatta anledning att, åtminstone innan erfarenhet föreligger, vidtaga
särskild lagändring. De synpunkter, ur vilka Kungl. Maj:t har att pröva
ifrågavarande ärenden, sammanfalla i allt väsentligt med dem, som angivas
i 19 kap. jorddelningslagen och i vissa hänseenden gälla enligt förbudslagen
strängare villkor för bolags jordförvärv än dem jorddelningslagen uppställer
för avstyckning. Vid sådant förhållande torde i nu förevarande avseende
någon kollision mellan förbudslagen och jorddelningslagen icke vara att
befara. Den särskilda granskning, som ur andra synpunkter än de nyss
antydda, dessa ärenden äro underkastade, kommer uppenbarligen att såsom
hittills bero på de myndigheter, som hava att handlägga jorddelningsärenden.
»
Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändrad lydelse av
4 § första stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom
och lag om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925
(nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område av den lydelse, bilagor till detta protokoll
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
utvisa1, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
E. Lindström.
1 Dessa bilagor, vilka iiro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen,
hava här uteslutits.
14
Kungl, Maj:ts proposition Nr 130.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 februari
1927.
Närvarande:
justitierådet von Seth,
regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,
justitierådet Alexanderson,
justitierådet Tiseli us.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
11 februari 1927, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändrad lydelse av i § första stycket andra
punkten i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärva fast egendom och lag om ändrad
lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsrådet Hilding Forssman.
Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Oskar Adelsohn.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.
15
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets
den 21 februari 1927 avgivna utlåtande över de den 11 i samma månad
till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § första
stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom och lag om
ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt
i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område.
Föredraganden hemställer att förslagen, vilka av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
H. Stefenson.