Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

7

.Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förra
skrivbiträdet hos Göta hovrätt Ida Josefina Eugenia Ekelund;
given Stockholms slott den 17 december 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlatande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Johan C. W. Thyrén.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
december 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström. Rosen,
Hamrin, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Thyrén anför:

Med skrivelse den 9 november 1926 har häradshövdingen i Yadsbo norra
domsaga Carl Axel Norelius överlämnat en framställning från skrivbiträdet
å nämnda domsagas kansli Ida Josefina Eugenia Ekelund om pension under
hennes återstående livstid med belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Ida Josefina Eugenia Ekelund
är född den 9 maj 1851. Från och med mitten av år 1885 till den 15 januari
1908 tjänstgjorde hon såsom skrivbiträde åt olika befattningshavare vid Göta
hovrätt. Sedan sistnämnda dag innehar hon anställning såsom skrivbiträde
å omförmälda domsagas kansli. Enligt uppgift av häradshövdingen Norelius
ager hon icke något kapital utan är helt beroende av den inkomst, hon genom
sitt arbete kan förvärva.

I ett vid ansökningen fogat intyg har häradshövdingen Norelius på det

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

livligaste tillstyrkt bifall till ansökningen ävensom uppgivit, att Ida Josefina
Eugenia Ekelund sedan mitten av januari månad 1908 till den 1 augusti
1926 varit det enda å domsagokansliet fast anställda biträdet och tillika tjänstgjort
såsom kommissionär samt att hon enligt vad Norelius övertygat sig
om samt själv under sin tjänstgöring i domsagan funnit, städse på ett synnerligen
plikttroget och förtjänstfullt sätt skött sina åligganden.

Göta hovrätt har i ett den 26 november 1926 avgivet utlåtande över framställningen
anfört bland annat följande:

Hovrätten vore i tillfälle vitsorda, att sökanden under den tid av omkring
22 V2 år hon tjänstgjort såsom skrivbiträde åt olika befattningshavare vid
hovrätten fullgjort detta sitt arbete med stor skicklighet och enastående flit.

Sökandens ombyte av anställning — förutan vilket finge antagas, att hon
skulle varit i åtnjutande av statspension — hade påtagligen föranletts av en
berömvärd strävan att kunna på ett något förmånligare sätt tillgodogöra sig
ännu återstående arbetskraft. Detta ombyte syntes ock desto mindre böra
menligt inverka på sökandens utsikter till ett av hennes arbete vid hovrätten
betingat ålderdomsunderstöd som frågan om att bland annat i pensionshänseende
bereda även häradshövdingarnas skrivbiträden en mera tryggad ställning
sedan länge stode på dagordningen. På grund av det anförda hemställde
hovrätten, med varmt förordande av den föreliggande framställningen,
att Kungl. Maj:t, på sätt i liknande fall förut skett, genom proposition till
riksdagen i görligaste mån måtte tillmötesgå framställningen; och föresloge
hovrätten, att det understöd, som kunde bliva sökanden beviljat, måtte utgå
från och med den 1 januari 1927.

Statskontoret, som jämväl hörts i ärendet, har i utlåtande den 4 december
1926 yttrat:

Då i en vid 1925 års riksdag väckt motion föreslagits att av statsmedel
bereda ålderdomsunderstöd åt Helga Södergren, som under lång tid varit
anställd såsom renskriverska hos domhavanden i Norra Roslags domsaga, hade
statskontoret i till riksdagens bankoutskott avgivet yttrande anfört, att de i
domsagorna anställda skrivbiträdena antoges och avlönades av vederbörande
domsagas innehavare och icke vore att hänföra till befattningshavare i statens
tjänst, samt att det med hänsyn därtill enligt statskontorets mening måste
anses såväl ur principiell synpunkt som med avseende å konsekvenserna
betänkligt att av statsmedel bereda sådan renskriverska pension eller understöd.
I enlighet med bankoutskottets hemställan hade riksdagen funnit motionen
i fråga icke föranleda till någon åtgärd.

I nu förevarande fall förelåge emellertid det särskilda förhållandet, att
sökanden, innan hon under år 1908 erhöll anställning såsom renskriverska
hos domhavanden i Vadsbo norra domsaga, under omkring 22 !/? år tjänstgjort
i Göta hovrätt såsom skrivbiträde åt där anställda befattningshavare.
Såsom framginge exempelvis av riksdagens beslut år 1912 i anledning av
propositionen nr 80 angående pensioner åt två skrivbiträden hos Svea hovrätt,
hade den omständigheten, att ersättning för renskrivning huvudsakligen
guldits av vederbörande tjänstemän med till dem för sådant ändamål anslagna
medel — såsom förhållandet varit i hovrätterna intill utgången av år 1909 —
och att hovrätts skrivbiträden sålunda endast indirekt avlönats av statsmedel,
icke ansetts utgöra hinder för pensions beviljande. På grund därav och med
hänsyn till sökandens långvariga tjänstgöring i Göta hovrätt samt då, såsom

Kungl. May.ts proposition Nr 13. 9

av hovrätten framhållits, den omständigheten, att hon sedermera övergått
till arbete ä domsagokansli, icke syntes böra menligt inverka pä frågan om
att för hovrättstjänstgöringen bereda henne något ålderdomsunderstöd, när
hon nödgades upphöra med sin förvärvsverksamhet och bleve i saknad av
medel till sitt uppehälle, ville det synas statskontoret skäligt, att någon pension
av statsmedel utverkades åt henne. Beträffande pensionsbeloppet finge erinras,
att de två förenämnda renskriverskorna i Svea hovrätt, vilkas hovrättstjänstgöring
emellertid omfattat längre tid än sökandens motsvarande tjänstgöring,
erhållit pensioner å 970 respektive 900 kronor samt att dessa pensionsbelopp
motsvarades av nyreglerade pensioner å 1,344 respektive 1,260 kronor. Med
fästat avseende å sökandens kortare tjänstetid i hovrätt samt övriga föreliggande
omständigheter ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke i detta
fall ett pensionsbelopp av 900 kronor skulle kunna anses skäligt, under förutsättning
att å detta belopp, som syntes böra anvisas att utgå från allmänna
indragningsstaten, icke finge åtnjutas annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg
enligt de grunder, som vore eller bleve fastställda att gälla beträffande dylikt
tillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Då det icke
av handlingarna framginge, huruvida sökanden redan lämnat sin anställning
å domsagokansliet eller när avgången från befattningen vore avsedd att äga
rum, finge statskontoret, som liölle före, att pension borde till sökanden utgå
först sedan hon lämnat befattningen och tidigast vid den av Göta hovrätt
angivna tidpunkten, föreslå att, om framställning till riksdagen avlätes i
förevarande ärende, densamma Ange gå ut på, att pensionen beviljades sökanden
att utgå från och med månaden näst efter den, då hon entledigades från
sin anställning, dock icke tidigare än från ingången av år 1927.

Såsom statskontoret påpekat har det tidigare förekommit, att skrivbiträden, Departement
som under en längre följd av år arbetat i hovrätterna under de förhållanden, <kefen.
vilka i fråga om renskrivningen till och med år 1909 varit där gällande,
på sin ålderdom erhållit understöd av statsmedel i form av pension. Med
hänsyn härtill torde fog finnas för att jämväl Ida Josefina Eugenia Ekelund
i anledning av hennes långvariga och synnerligen väl vitsordade tjänstgöring
hos Göta hovrätt beredes något ålderdomsunderstöd. Den omständigheten att
hon efter sin tjänstgöring vid hovrätten övergått till arbete å domsagokansli
anser jag, i likhet med de hörda myndigheterna, icke böra utgöra hinder fölen
dylik anordning. Pensionen torde emellertid, på sätt statskontoret hemställt,
böra fastställas att utgå först från och med månaden näst efter den,
då anställningen å domsagokansliet upphört, dock tidigast från och med den
1 januari 1927.

Vad angår pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets förslag,
enligt vilket beloppet skulle bestämmas till 900 kronor. Å detta belopp bör,
såsom statskontoret erinrat, annan tilläggsEörmån icke åtnjutas än dyrtidstillägg
enligt de grunder, som gälla eller kunna komma att gälla för nyreglerade
pensioner. Härom tarvas emellertid med hänsyn till gällande bestämmelser
i ämnet intet särskilt förbehåll.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra skrivbiträdet hos Göta hovrätt Ida Josefina Eugenia Ekelund må
från och med månaden näst efter den, då hon entledigas från sin anställning
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 12 höft. (Nr 12.....13 ) 2

10

Kungl. M(ij:ts proposition Nr 13.

som. skrivbiträde å Vadsbo norra domsagas kansli, dock tidigast från och
med den 1 januari 1927, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skall till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Stefenson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.