Kungl. Maj ds proposition nr 127.
5
Nr 127.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för styckjunkaren i Göta artilleriregemente
A. U. Olsson från viss ersättningsskyldighet; given
Stockholms slott den 18 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
Styckjunkaren i Göta artilleriregemente A. U. Olsson tjänstgjorde från
maj månad 1920 till och med den 31 juli 1924 såsom köksföreståndare
vid nämnda regemente. Den 30 juni och den 31 juli 1924 verkställdes
inventeringar av regementets proviantmagasin, och befanns brist därvid
föreligga beträffande vissa proviantartiklar. Efter det med tillämpning av
gällande avskrivningsreglemente av den 11 augusti 1812 avskrivning ägt rum,
406 87
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
hade värdet av den uppkomna bristen beräknats utgöra, vid den förra
inventeringen 486 kronor 31 öre och vid den senare 2,429 kronor 84 öre.
Sedan bristen gjorts till föremål för undersökning vid Göta artilleriregementes
krigsrätt, yrkade därstädes krigsfiskalen förpliktande för Olsson
att ersätta kronan värdet av bristen med nyss angivna belopp, tillhopa
2,916 kronor 15 öre. Inför krigsrätten bestred Olsson den mot honom
förda ersättningstalan samt åberopade därvid, att magasinsförhållandena
varit mycket otillfredsställande. Sålunda hade arbetet med den en gång
utvägda proviantens tillredning måst äga rum i samma lokaler, som innehölle
köksföreståndarens uppbörd, varigenom möjlighet förefunnits för förrådshandräckningspersonalen
att tillägna sig ej utvägda varor. Vidare
hade på grund av den expeditionstjänst, som köksföreståndarbefattningen
medförde, det icke varit möjligt för Olsson att närvara i magasinet vid
varje utlämning av redan utvägda varor, varjämte det ofta förekommande
ombytet av förrådshandräckningsmanskap hade försvårat kontrollen. Vid
inventeringen den 30 juni hade det förekommit, att varor uppskattats till
viss myckenhet utan att vägas ävensom att förväxling mellan varupartier ägt
rum, och hade vid inventeringen den 31 juli konstaterade brister i vissa
fall berott på dylika felaktigheter vid första inventeringstillfället.
Vid utformandet av sitt ansvarsyrkande framhöll krigsfiskalen såsom
sin mening, att det vore möjligt, att den vid inventeringen den 31 juli
1924 konstaterade bristen härledde sig från såväl felaktiga beräkningar
av inneliggande lager den 30 juni samma år som stölder ur förrådet, och
att han icke ville bestrida, att Olsson haft att övervinna åtskilliga svårigheter
i samband med köksföreståndartjänstens skötande samt att viss
slapphet syntes hava förefunnits vid övervakningen av köksföreståndarens
arbete; men ansåge han sig dock icke kunna underlåta att framställa sitt
ovan återgivna ersättningsyrkande mot Olsson.
Krigsrätten, som meddelade utslag i målet den 16 februari 1925, fann,
att Olsson i sin egenskap av köksföreståndare varit såsom uppbördsman
ansvarig för i regementets proviantmagasin inlagda varor, samt förpliktade
på grund härav Olsson att till kronan utgiva värdet av den vid inventeringarna
konstaterade bristen med 2,916 kronor 15 öre.
Häröver anförde Olsson besvär hos krigshovrätten, som enligt utslag
den 15 juni 1925 ej fann skäl att göra ändring i krigsrättens utslag.
Sedan Olsson anfört besvär i målet hos Kungl. Maj:t, fann Kungl. Maj:t
genom utslag den 29 september 1925, enär besvären icke ingivits inom
vederbörlig tid, Olsson hava förlorat talan mot krigshovrättens utslag.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 12 februari 1926 dagtecknad skrift
har Olsson anhållit att av nåd bliva befriad från den honom sålunda
åliggande ersättningsskyldigheten. Olsson har som skäl härför framhållit,
att han, förutom hustru, har att försörja fem minderåriga barn, födda
respektive åren 1911, 1915, 1917, 1919 och 1923, samt att ett utkrä
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 127. 7
vande av ersättningsbeloppet skulle för honom och familjen innebära ekonomisk
ruin.
I yttrande den 23 februari 1926 har chefen för Göta artilleriregemente
anfört, att till följd av Olssons ekonomiska ställning möjligheterna för
statsverket att av Olsson utfå det utdömda ersättningsbeloppet torde få
anses synnerligen små; och har regementschefen med hänsyn till de ömmande
omständigheter, som i detta fall förelåge, tillstyrkt bifall till ansökningen.
Chefen för tredje arméfördelningen har likaledes tillstyrkt ansökningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 17 mars 1926 yttrat
sig i ärendet samt därvid anfört, att departementet funne svårigheten för
Olsson att inbetala det utdömda skadeståndsbeloppet icke vara av beskaffenhet
att böra för honom föranleda befrielse från skadeståndplikten, och
har departementet på den grund hemställt, att ansökningen icke måtte
föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I utlåtande den 29 januari 1927 har statskontor et framhållit, att av
handlingarna i målet syntes framgå, att vissa omständigheter, bland annat
de lokala förhållandena vid proviantförrådet, föranlett stor svårighet att
upprätthålla nödig kontroll över förrådet. Vid sådant förhållande ävensom
med hänsyn till Olssons mycket svaga ekonomiska ställning ansåge sig
statskontoret böra tillstyrka bifall till ansökningen.
Såsom av statskontoret framhållits, torde det kunna anses, att vissa
svårigheter förelegat för Olsson att upprätthålla nödig kontroll över proviantförrådet.
Med hänsyn härtill och i betraktande av vad i ärendet
upplysts beträffande Olssons försörjningsplikt och ekonomi, finner jag mig
böra förorda, att kronan avstår från sin ifrågavarande fordran hos honom,
och torde i sådant syfte framställning böra avlåtas till riksdagen. Jag
får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att styckjunkaren i Göta artilleriregemente A. U. Olsson må befrias
från honom jämlikt krigskovrättens förutnämnda utslag den 15 juni 1925
åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 2,916 kronor
15 öre, samt
att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngvar Månsson.