Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

1

Nr 125.

Kung1. Maj. ts proposition till riksdagen angående pension åt föreståndaren
för arkivdepån i Vishy 0. V. Wennersten m. m.;
given Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kung! Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—10:o hemställt.

Under Hans Majds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist yttrar härefter:

1 :o.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1926 har riksarkivet — med
förmälan att riksarkivet samma dag, med hänsyn till ett skrivelsen i avskrift
bilagt sjukbetyg och till i övrigt kända förhållanden, beslutit, dels att
förordnandet för filosofie licentiaten O. V. Wennersten att vara föreståndare
för arkivdepån i Visby icke skulle utsträckas över den 30 juni 1927, dels
att frågan om tidigare upphörande av förordnandet skulle prövas i samHihang
till riksdagens protokoll 19:17. / sand. 108 käft. (Nr 19,r>.) 1

Pension åt
föreståndaren
för arkivdepån
i Visby
O. V. Wennersten.

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

manhang med spörsmålet om lämplig efterträdare — hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes av riksdagen utverka pension åt Wennersten till det högsta
belopp, som i ett sådant fall kunde komma i fråga, att utgå från den dag,
då hans tjänstgöring vid arkivdepån upphörde eller senast från den 1 juli
1927.

Till stöd för denna sin framställning har riksarkivet anfört huvudsakligen
följande:

Wennersten anställdes som föreståndare för arkivdepån i Visby den 18
februari 1905 och har sålunda tjänstgjort under en tid av snart 22 år. Då
han utnämndes till föreståndarbefattningen, hade han redan förvärvat anseende
som kännare av Gotlands fornminnen och kulturförhållanden. Sålunda
ansåg exempelvis statsutskottet vid riksdagen 1910 (Bih. 4 : 1 : 1, nr 8,
s. 8), att hans »synnerligen förtjänstfulla väl vitsordade verksamhet. . . för
Gotlands arkeologiska utforskning» kunde göra honom förtjänt av »någon
ersättning av statsmedel utöver den till honom såsom arkivföreståndare utgående
lön», ehuru den motionsvis föreslagna utvägen att bereda honom
dylik ersättning i form av löneförbättring åt arkivföreståndaren såsom sådan
ej borde ifrågakomma. Sedermera brötos emellertid Wennerstens krafter
genom den sjukdom, som nu vitsordats göra honom oförmögen att fortfarande
sköta sin befattning.

I betraktande av Wennerstens verksamhet för utforskandet och bevarandet
av Gotlands fornminnen och av den långa tid, varunder han varit i
statens tjänst anställd, synes billigheten kräva, att han ej lämnas utan understöd,
då han nu på grund av styrkt sjukdom nödgas träda tillbaka från
sin befattning.

Det av riksarkivet åberopade sjuk in tyget är av följande lydelse:

Att föreståndaren för arkivdepån i Visby, filosofie licentiaten O. V. Wennersten,
som jag känner sedan mer än ett tiotal år tillbaka, lider av svårartad
och kronisk form av nervsjukdom (neurasthenia) och att han därför
och med sin även för övrigt undergrävda hälsa är oförmögen att sköta sin
tjänst och att en ändring till hälsa måste anses utesluten, varder härmed
på heder och samvete intygat.

Stockholm den 1 november 1926.

Karl Kallenberg.

Legitimerad läkare: specialist i nervsjukdomar.

I ärendet har statskontoret den 10 januari 1927 avgivit utlåtande och
därvid anfört följande:

Befattningen såsom föreståndare för arkivdepån i Visby är en arvodesbefattning
å övergångsstaten för landsarkiven. Innehavaren är alltså icke
att hänföra till sådana befattningshavare, för vilka bestämmelserna i lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gälla;
och ej heller på någon annan författning eller särskilt medgivande kan
innehavaren av denna befattning grunda rätt till dylik förmån. Men då
Wennersten alltsedan den 18 februari 1905 innehaft sin befattning och inom
kort på grund av obotlig sjukdom nödgas lämna densamma, måste det anses
vara av billighet och rättvisa påkallat, att någon pension av statsmedel
beredes honom för återstående livstiden.

3

Kungl. Maj.is proposition Nr 125.

Wennerstens befattning är förenad med ett arvode av 1,200 kronor; och
ar lian, enligt vad statskontoret inhämtat, i åtnjutande av två ålderstillägg
å tillhopa 400 kronor ävensom tillfällig löneförbättring å 300 kronor. Förutom
dyrtidstillägg utgör alltså hans avlöning 1,900 kronor. Av sistnämnda
belopp skulle 8/s eller 1,266 kronor kunna anses motsvara pensionsunderlag.

Pensionen för Wennersten, som nödgas avgå till följd av sjukdom, skulle då
böra motsvara 75 procent av pensionsunderlaget och alltså bliva 950 kronor.

Då vid den år 1925 genomförda löneregleringen för landsarkiven avlöningen
för personalen vid arkivdepån i Visby lämnades orubbad och alltså är att
betrakta såsom oreglerad, torde den efter sådan avlöning avpassade pensionen
böra höjas så att den i avseende å rätt till tilläggsförmån kan betraktas
såsom nyreglerad; och synes därför pensionen i detta fall böra bestämmas
till 1,404 kronor.

Statskontoret slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Wennersten må från och med månaden näst efter
den, vari avgång från befattningen äger rum, under återstående livstiden
åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,404 kronor
årligen.

Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid, varunder Wennersten utfört Departe
sitt arbete i statens tjänst, anser jag det vara med rättvisa och billighet mentschefenöverensstämmande,
att han ej nu lämnas utan understöd, då han på grund
av sjukdom nödgas träda tillbaka från sin befattning.

Mot vad statskontoret anfört i fråga om pensionens storlek har jag icke
funnit något att erinra.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att föreståndaren för arkivdepån i Visby, filosofie licentiaten
O. V. Wennersten må från och med månaden näst
efter den, vari avgång från befattningen äger rum, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 1,404 kronor.

2:o.

Hos Kungl. Maj:t har Fredrika Olivia Holm, änka efter intendenten vid Pension åt
naturhistoriska riksmuseet, professorn E. J. G. Holm, vilken avled den 21 f- d- Profes,
juni 1926, anhållit om en årlig pension å 2,000 kronor. Holma änka

Till stöd härför har sökanden anfört följande: Fredrika

Olivia Hotm.

När sökandens man 1901 antogs till intendent för naturhistoriska riksmuseets
paleozoologiska avdelning, ägde museets intendenter ej rätt till inträde
i civilstatens pensionsinrättning för beredande av pension åt efterlevande
anka eller oförsörjda barn, utan eu dylik rätt hade tillkommit först 1908. *
Sökandens man både då emellertid uppnått eu ålder av 55 år, och för att
få inträde i sagda pensionsinrättning hade han följaktligen måst erlägga
dryga retroaktiva avgifter. Som hans ekonomiska ställning cj medgav detta,

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

hade han måst avstå från att inträda och således ej kunnat tillförsäkra sökanden
pension.

På grund av remiss har vetenskapsakademien inhämtat yttrande i ärendet
av sina ledamöter professorerna C. Aurivillius och E. Lönnberg, vilka därvid
anfört bl. a. följande.

Då riksmuseets intendenter år 1908 bereddes delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
fordrades för inträde så dryga retroaktivavgifter, att det var
faktiskt omöjligt för dem, som ej ägde personlig förmögenhet, att begagna
sig av denna rätt, allra helst som intendentlönerna ända till 1909 års reglering
voro mycket låga. På grund härav och med hänsyn till det nit och
det hängivna intresse, med vilket framlidne intendenten Holm ägnade allt
sitt arbete under den tid av 22 år, då han förestod den paleozoologiska avdelningen,
åt denna avdelnings förkovrande, få vi härmed livligt tillstyrka,
att akademien behagade hos Kungl. Maj:t varmt förorda professorskan
Holms ansökan.

Vetenskapsakademien har därefter i utlåtande den 28 december 1926 på
de av professorerna Aurivillius och Lönnberg anförda grunder varmt förordat
bifall till ansökningen.

Vidare har statskontoret den 4 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört:

Då den behållning i boet efter professor Holm, som tillfallit änkan, enligt
eu av utredningsmannen i boet efter Holm uppgjord uppgift uppgår till över
40,000 kronor samt sökanden icke har minderåriga barn att försörja, synes
det visserligen i någon mån tveksamt, om pension av statsmedel överhuvud
taget bör beredas sökanden.

Emellertid föreligga i detta fall vissa omständigheter, som kunna anses
vara av beskaffenhet att böra föranleda till beredande av något understöd
åt sökanden. Först genom 1907 års reglemente för civilstatens änke- och
pupillkassa hade intendenten Holm fått tillfälle att vinna delaktighet i kassan.
Han hade då redan uppnått så framskriden ålder, att för sådan delaktighet
måst erläggas högst betydande retroaktivavgift, till följd varav Plolm icke
ansett sig i stånd att begagna sig av den sålunda öppnade möjligheten till
beredande av familjepension. Vidare är sökanden, enligt vad statskontoret
inhämtat, född den 22 juni 1856 och får således anses hava uppnått en så
hög ålder, att hon icke genom arbete lärer kunna bidraga till sin försörjning.
Slutligen är av vederbörande boutredningsman upplyst, att en villafastighet,
som med sitt taxeringsvärde ingår i boets ovannämnda behållning,
nu måste anses hava ett lägre saluvärde än som motsvarar taxeringsvärdet.

På grund av nu anförda omständigheter vill statskontoret tillstyrka, att
pension utverkas åt sökanden; och beträffande pensionsbeloppet får statskontoret,
med erinran att 1921 års riksdag medgivit, att pension finge utgå
till belopp av 1,000 kronor årligen till änkan efter en avdelningsföreståndare
vid naturhistoriska riksmuseet, nämligen professorn A. G. Nathorst, hem«
ställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att pension
till belopp, motsvarande äldre änkepension å 1,000 kronor, eller alltså 1,140
kronor, måtte från allmänna indragningsstaten utgå till sökanden från och
med månaden näst efter den, då mannen avled, eller sålunda från och med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125. 5

den 1 juli 1926, under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver
änka.

De skäl, som tidigare föranlett riksdagen att i ett liknande, av statskontoret
i dess utlåtande omförmält fall (professor Natliorsts änka; se Kungl.
Maj:ts prop. nr 142, p. 2, till 1921 års riksdag samt riksdagens skrivelse
nr 196, p. 2) bevilja pension, synas mig föreligga jämväl beträffande änkefru
Holm. I likhet med professor Nathorst har professor Holm nedlagt ett
synnerligen förtjänstfullt och högt skattat arbete vid ordnandet och bearbetandet
av de samlingar vid riksmuseet, som blivit honom anförtrodda, och
i båda fallen medgav dem deras ekonomiska ställning icke att inträda i
civilstatens änke- och pupillkassa med hänsyn till de dryga retroaktivavgifter,
de därigenom skulle vidkännas. Jag finner billigheten fordra, att i det
föreliggande fallet samma hänsyn tages till den efterlevande änkan, som
riksdagen funnit skäligt taga i avseende å änkefru Nathorst.

På grund av såväl dessa som övriga i ärendet andragna förhållanden
anser jag mig därför böra förorda ansökningen.

Vad pensionens belopp och tidpunkten för dess utgående beträffar ansluter
jag mig till statskontorets förslag.

I anslutning till det nu anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att framlidne f. d. intendenten vid naturhistoriska riksmuseet,
professor E. J. G. Plolms änka Fredrika Olivia
Holm må, räknat från och med den 1 juli 1926, under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 1,140 kronor.

3:o.

Genom fullmakt den 5 december 1913 utnämnde och förordnade Kungl.
Maj:t f. d. professorn vid universitetet i Berlin, teologie och filosofie doktorn
Johannes Edvard Lehmann att vid universitetet i Lund vara professor
i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, med rätt för Lehmann
att åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som enligt stat och författningar
åtföljde denna beställning.

Därefter hemställde det större konsistoriet vid universitetet i Lund, på
begäran av därvarande teologiska fakultet, om utverkande av rätt för Lehmann
att tillgodoräkna sig dels för pension den tid, han varit akademisk
lärare vid universiteten i Köpenhamn och Berlin, dels ock för lönetur tre
år av den tid, han varit professor vid sistnämnda universitet.

Sedan yttranden över nämnda framställning avgivits av kanslern för
rikets universitet och statskontoret, fann Kungl. Maj:t genom beslut den
30 oktober 1914 densamma icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.

Departe mentschefen -

Ökad

pension åt
professorn
J. E. Lehmann.

G

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Vid 1915 års riksdag väcktes därefter en motion (I: 8), däri hemställdes,
att riksdagen ville bevilja Lehmann rättighet att, därest han kvarstode i
sin tjänst intill fyllda 65 levnadsår, vid sin avgång uppbära en pension
av 5,600 kronor per år d. v. s. dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.

Beträffande de till stöd för nämnda hemställan anförda skälen anhåller
jag att få hänvisa till motionen.

Sedan yttranden över motionen avgivits av teologiska fakulteten i Lund
och statskontoret, anförde bankoutskottet (punkt 13:o i utlåtande nr 20)
bl. a. följande:

Ehuru enligt utskottets mening en dylik framställning bort i vanlig ordning
göras till föremål för utredning av vederbörande myndigheter, ansåge
sig likväl utskottet med hänsyn till de säregna omständigheter, som i detta
fall förelåge, böra tillstyrka, att professorn Lehmann redan då tillförsäkrades
rättighet att vid sin avgång från tjänsten komma i åtnjutande av
den föreslagna pensionen.

Beträffande sättet för dennas utgående erinrades, att med tillämpning av
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
Lehmann efter uppnådd pensionsålder vid sin avgång vore berättigad
till en avkortad pension av 2,920 kronor. Det erforderliga tilläggsbeloppet
eller 2,680 kronor syntes lämpligen böra anvisas å allmänna indragningsstaten.

I skrivelse den 25 maj 1915, nr 179, anmälde riksdagen därefter att riksdagen
medgivit, att Lehmann Unge från och med månaden näst efter den,
under vilken han efter uppnådda 65 år erhölle avsked från sin professorsbefattning,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den honom
enligt vederbörande pensionslag tillkommande pension, att pensionen jämte
fyllnadsbeloppet uppginge till 5,600 kronor.

I en till kanslern för rikets universitet ingiven framställning har nu det
större konsistoriet vid universitetet i Lund anfört bl. a. följande:

Ovanberörda motion liksom riksdagens beslut hade föranletts av det förhållandet,
att Lehmann, som år 1913 utnämnts till professor vid universitetet
i Lund, redan vid sin utnämning uppnått den ålder, att han vid
tiden för sin avgång från ämbetet vid uppnådda 65 år icke skulle komma
att innehava mera än 13 för pension beräkneliga tjänstår och att förty hans
pension enligt lagen av den 11 oktober 1907 skulle komma att utgå med
allenast 2,900 kronor i stället för 5,600 kronor, vilket sistnämnda belopp
vid ifrågavarande tid var högsta pension för professor vid svenskt universitet.
Riksdagens beslut hade alltså avsett att åt professorn Lehmann utan
avseende på ifrågavarande kortare tjänstetid bereda full professorspension.

Sedermera hade genom beslut av 1925 års riksdag pensionsunderlaget för
professor vid statsuniversiteten bestämts till 7,500 kronor. Det syntes under
sådana omständigheter vara skäligt och i överensstämmelse med riksdagens
beslut, att åt professor Lehmann, som den 19 augusti 1927 uppnådde 65
års ålder, bereddes pension till belopp, som numera vore för professor vid
statsuniversiteten fastställt.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Konsistoriet slutar med att hemställa, att kanslern ville hos Kungl. Maj:t
utverka proposition till 1927 års riksdag om sådan fyllnad i den Lehmann
efter erhållet avsked från professorsbefattningen tillkommande pension, att
pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 7,500 kronor.

Universitetskanslern har med tillstyrkande utlåtande av den 27 december
1926 överlämnat konsistoriets ifrågavarande framställning till Kungl. Maj:t
och därvid anfört, bl. a., att, efter kanslerns uppfattning, de grunder, som
åberopats till stöd för 1915 års riksdags beslut i fråga om full pension åt
professorn Lehmann, borde föranleda bifall till konsistoriets föreliggande
förslag.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 11 januari 1927 tillstyrkt framställningen.

I likhet med universitetskanslern håller jag före, att ett bifall till universitetets
nu föreliggande framställning innebär allenast ett konsekvent fullföljande
av 1915 års riksdags beslut att bevilja professor Lehmann tilläggspension
till sådant belopp, att hans pensionsförmåner skulle komma att
uppgå till dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att professorn vid universitetet i Lund J. E. Lehmann
må från och med månaden näst efter den, under vilken
han efter uppnådda 65 år erhåller avsked från sin professorsbefattning,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan
fyllnad i den honom enligt lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907 tillkommande
pension, att denna jämte fyllnadsbeloppet uppgår
till 7,500 kronor.

4:o.

I en av kanslern för rikets universitet med eget utlåtande av den 6 februari
1926 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har det större konsistoriet
vid universitetet i Lund, under åberopande av en utav drätselnämnden
vid sagda universitet avlåten skrivelse hemställt, att kanslern ville
utverka proposition till 1926 års riksdag om beviljande åt förre universitetsvaktmästaren
Sven Peterssons änka Emma Gustava Petersson, född Hansson,
av eu årlig pension till belopp av 300 kronor.

I sin ovanberörda skrivelse har drätselnämnden anfört huvudsakligen följande: Förre

universitetsvaktmästaren Petersson avled den 23 juli 1925, efterlämnande
ovannämnda änka, född år 1857. Behållningen i dödsboet efter
Petersson uppgick enligt en den 28 december 1925 inregistrerad bouppteckning
till 5,368 kronor 30 öre.

Petersson och hans hustru hava under eu lång följd av år varit i uni -

Departe mentschefen.

Pension åt
vaktmästaränkan
Emma
Gustava Petersson,
född
Hansson.

Departementschef
en.

8 Kungl. May.ts proposition Nr 125.

versitetets tjänst. Petersson anställdes sålunda redan år 1881 som extra
ordinarie universitetsvaktmästare samt befordrades efter ett år — den 1
juli 1882 — till ordinarie innehavare av denna tjänst, från vilken han avgick
med pension den 30 september 1924. Peterssons hustru hade från år
1882, då universitetshuset togs i bruk, och intill tiden för mannens avgångur
tjänsten den synnerligen ansträngande sysslan att ombesörja städning i
nämnda stora byggnad.

Drätselnämnden, som äger kännedom om Peterssons tjänstutövning under
denna långa tjänstetid, vitsordar hans duglighet, nit och plikttrohet. Nämnden
vill härvid också framhålla, att Kungl. Maj:t den 10 december 1920
tilldelat Petersson, för hans under en lång tjänstetid ådagalagda berömliga
förhållande, medaljen i guld i femte storleken för nit och redlighet i rikets tjänst.

Ankan Petersson är icke berättigad till pension eller understöd från några
av universitetets pensionsinrättningar för änkor och barn efter befattningshavare
vid universitetet, i vilka pensionsinrättningar Petersson icke ägt eller
kunnat vinna delaktighet.

Vid drätselnämndens framställning är fogat vederbörligt åldersbetyg för
änkan Petersson samt transumt ur bouppteckningen efter Petersson.

I ärendet har statskontoret den 23 februari 1926 avgivit utlåtande, som
inkom till ecklesiastikdepartementet den 2 mars 1926. I nämnda utlåtande
har ämbetsverket anfört följande:

Med hänsyn därtill, att änkan Petersson icke är berättigad till pension
från någon kassa för familjepensionering åt efterlevande efter befattningshavare
i statens tjänst och i betraktande tillika av det i ärendet meddelade
förhållandet, att hon själv under lång tid varit verksam såsom städerska
vid universitetsbyggnaden i Lund, torde det icke kunna vara något att
erinra mot att henne beredes pension från allmänna indragningsstaten till
belopp, som, i överensstämmelse med vad som föreslagits i den för 1926
års riksdag framlagda propositionen nr 63, torde böra såsom reglerad pension
bestämmas till 444 kronor för år räknat, att utgå från och med den 1
augusti 1925 så länge hon förbliver änka.

Till en början tillåter jag mig erinra därom, att förevarande ärende
först efter utgången av den tid, inom vilken framställningar normalt avlätos
till 1926 års riksdag, återkom i slutremitterat skick till ecklesiastikdepartementet.
Vad åter angår själva saken hyser jag på de av drätselnämnden
vid universitetet i Lund och av statskontoret anförda skäl icke någon tvekan
att tillstyrka framställning till riksdagen om beviljande av pension åt änkan
Petersson.

Mot vad statskontoret föreslagit beträffande såväl pensionens storlek som
den tidpunkt, från vilken pensionen bör utgå, har jag icke funnit något
att erinra.

Jag får alltså .hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att förre vaktmästaren vid universitetet i Lund Sven Peterssons
änka Emma Gustava Petersson, född Hansson, må,
räknat från och med den 1 augusti 1925, under sin åter -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

stående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
444 kronor.

5:o.

I skrivelse den 22 oktober 1926 har direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk gjort framställning om beredande av pension åt vaktmästaren
hos direktionen Carl Herman Ohrling, vilken av direktionen beviljats
begärt avsked från sin befattning från och med den 1 juli 1927. Direktionen
har därvid upplyst, att Ohrling, som är född den 19 november 1853
och innehaft vaktmästarbefattningen hos direktionen alltsedan den 1 oktober
1899, under de senare åren åtnjutit dels en årlig avlöning av 1,500 kronor för
de egentliga vaktmästargöromålen och 350 kronor för renskrivning, omfattande
på senare tid mer än 1,500 skrivsidor för år, dels ock ersättning för
städning och rengöring med omkring 80 kronor för år. Direktionen har
förklarat sig sakna medel till beviljande av pension åt Ohrling.

Enligt ett i ärendet företett tjänstgöringsbetyg har direktionen beträffande
Ohrlings tjänstgöring hos densamma lämnat honom det vitsord, att han
städse visat utmärkt nit och osviklig redbarhet samt med största villighet
och omdöme utfört sina åligganden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare beträffande Ohrlings verksamhet
föré hans anställning hos direktionen, att han innehaft extra ordinarie
befattning som stationskarl vid statens järnvägar under tiden den 5 maj
1874—den 31 januari 1875, att han varit ordinarie stationskarl vid statens
järnvägar under tiden den 1 februari 1875—den 30 november 1876, att han
varit anställd som konduktör vid Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg
under tiden den 1 december 1876—den 31 december 1882, att han varit
vaktmästare vid Enköpings sjukhus under tiden den 1 januari 1883—den 1
oktober 1888, att han under åren 1889—1894 idkat privat verksamhet såsom
handlande, samt att han under åren 1894—1898 vissa tider tjänstgjort
såsom extra ordinarie vaktmästare i ecklesiastikdepartementet och såsom
vaktmästare vid 1897 års Stockholmsutställning.

I ärendet har statskontoret den 18 januari 1927 avgivit utlåtande och
därvid anfört följande.

För direktionen över Stockholms stads undervisningsverk har Kungl. Maj:t
den 2 december 1905 (nr 68 sid. 5) utfärdat instruktion, av vilken framgår
bl. a. (§ 6), att hos direktionen är anställd — förutom en sekreterare och
en kamrerare — en vaktmästare samt att avlöningen till dessa befattningshavare
utgår av direktionens medel. Härmed åsyftas avkastningen av en
bland do under direktionens förvaltning ställda fonderna, nämligen »undervisningsverkens
fond», med en kapitalbehållning av något över 224,000
kronor. För budgetåret 1926—1927 har fondens avkastning beräknats till
10,700 kronor; men då utgifterna för direktionens verksamhet uppskattats
till 11,500 kronor och således direktionens medel icke förslå för ändamålet,

Pension
åt vaktmästaren
hos direk
tionen över
Stockholms
stads undervisningsverk

C. H. Ohrling.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

har erforderligt fyllnadsbelopp enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 september
1926 anvisats att utgå från åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter,
i likhet med vad som ägt rum under flera föregående år.

Vid sådant förhållande och då billigheten bjuder, att vaktmästaren Ohrling,
då han inom kort vid framskriden ålder och efter långvarig tjänstgöring
avgår från sin befattning hos direktionen, erhåller någon pension, synes
knappast annan lämplig utväg förefinnas än att hos riksdagen utverka pension
åt honom från allmänna indragningsstaten. Med hänsyn till den avlöning,
som tillkommer Ohrling, och till övriga föreliggande omständigheter
torde pensionsbeloppet skäligen höra bestämmas till 1,020 kronor för år
räknat att utgå från och med månaden näst efter erhållet avsked.

Vidare har skolöverstyrelsen den 2 februari 1927 yttrat sig i ämnet och
därvid anfört bl. a. följande.

Av de skäl, som anföras i statskontorets utlåtande, synes pension höra
beviljas vaktmästaren Ohrling från allmänna indragningsstaten. Såsom pensionsunderlag
för sådan pension torde kunna beräknas två tredjedelar av den
till Ohrling f. n. utgående årliga lönen. Denna synes enligt de i ansökningen
lämnade uppgifterna kunna beräknas till i runt tal 1,930 kronor. Två
tredjedelar av detta belopp utgör 1,286 kronor 67 öre. Vidare uppstår frågan,
hur många tjänstår som böra anses såsom förutsättning för uppbärande
av hel pension. Statskontoret har i sin beräkning av det föreslagna pensionsbeloppet
tydligen utgått från vad som i detta avseende gäller rörande
expeditionsvakterna vid de centrala ämbetsverken, nämligen att hel pension
förutsätter 35 tjänstår. Överstyrelsen vill icke förneka, att åtskilliga skäl
tala för ett dylikt betraktelsesätt, men vill dock dels framhålla, att den pension,
som statskontoret på dessa grunder föreslår för Ohrling, i och för sig
är väl låg med hänsyn därtill, att den tjänst, han nu lämnar, icke, såsom
man på grund av avlöningsbeloppet möjligen skulle kunna tro, varit en bisyssla,
utan i stort sett tagit hela hans arbetskraft i anspråk, dels erinra
därom, att riksdagen vid beviljande av pension åt läroverksvaktmästare vid
åtskilliga tillfällen, exempelvis år 1926 i fråga om gymnastikvaktmästaren
och gårdskarlen vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A.
Johnsson, utgått från allenast trettio tjänstår såsom förutsättning för hel
pension. Då nu Ohrling synes kunna tillgodoräkna sig sammanlagt trettioett
tjänstår i statens eller direktionens tjänst, synes det önskvärt, att hans
pension kunde uppgå till ett belopp, som motsvarar det beräknade pensionsunderlaget
utan annan avkortning, än som erfordras, för att detsamma skall
uppgå till ett med 12 jämnt delbart krontal, d. v. s. 1,284 kronor om året.
I alla händelser torde man kunna utgå därifrån, att på det pensionsbelopp,
som kommer att bestämmas, dyrtidstillägg kommer att utgå.

Skolöverstyrelsen slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att till Ohrling må från och med den 1 juli 1927 från
allmänna indragningsstaten utgå pension till ett belopp av 1,284 kronor
om året.

De parte- Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att Ohrling under en tid av
mentschefen. tillhopa omkring 31 år utfört arbete i allmän tjänst, ävensom att den övervägande
delen av denna tjänstgöring, från och med den 1 oktober 1899,

11

Kungl. Maj:ls proposition Nr 125.

fullgjorts hos direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, som beträffande
denna tjänstgöring lämnat honom de bästa vitsord. De i ärendet
hörda myndigheterna hava också uttalat sig till förmån för att pension nu
måtte beredas Ohrling. Även jag vill ansluta mig härtill.

Däremot hava i fråga om den föreslagna pensionens storlek olika meningar
uttalats av statskontoret och skolöverstyrelsen. Statskontoret har sålunda
föreslagit ett pensionsbelopp av 1,020 kronor, under det att överstyrelsen
på anförda skäl förordat dess höjande till 1,284 kronor. I likhet
med överstyrelsen finner jag starka billighetsskäl tala för att pensionen bestämmes
till det av överstyrelsen förordade högre beloppet. Jag vill erinra
därom att riksdagen förut flera gånger bestämt pensioner till läroverksvaktmästare
efter ett belopp av 1,100 kronor för full pension, motsvarande ett
reglerat belopp av 1,584 kronor (se exempelvis Kungl. Maj:ts prop. nr 86
till 1926 års riksdag, punkterna 8 och 10, samt riksdagens skrivelse den 16
april 1926, nr 148, punkterna 48 och 50). Jag förordar följaktligen, att för
Ohrling äskas pension till ett belopp av 1,284 kronor. Härå bör dessutom
dyrtidstillägg utgå efter samma grunder som å nyreglerade pensioner.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren hos direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk Carl Herman Ohrling må från och med
månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin
befattning, dock tidigast från och med den 1 juli 1927,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.

6:o.

I särskilda skrivelser den 29 mars 1926 har direktionen över institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda anhållit om beredande av årlig pension
åt kokerskan vid institutet Klara Sofia Westin med 525 kronor och åt sömmerskan
därstädes Emma Charlotta Andersson med 825 kronor, att för tid
efter den 30 juni 1927 utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken deras anställning vid institutet upphör.

Till grund för berörda äskanden ligga av rektorn vid institutet och förskolan
Gustaf Ek hos direktionen gjorda framställningar i ämnet.

Beträffande Klara Sofia Westin har Ek därvid anfört:

Klara Sofia Westin fyllde den 6 mars 1926 64 år. Hon har oavbrutet
varit i institutets tjänst sedan den 1 november 1905 och har under denna
tid gjort sig förtjänt av de bästa vitsord. Som hennes krafter ej längre
räcka till för det ansträngande arbetet, bör henne beredas tillfälle att avgå
med pension. Sådan torde hon ej erhålla förrän tidigast den 1 juli 1927,
och har hon vid nämnda tid varit i institutets tjänst i 21 år 8 månader.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår till 696 kronor. Härtill

Pension åt
kokerskan
Klara Sofia
Westin och
sömmerskan
Emma Char
lotta Anders
son vid insti
tutet för
blinda å
Tomteboda.

12

Kung!. Maj.ts proposition Nr 125.

kommer fri kost, bostad med värme och lyse samt fri tvätt. Naturaförmånerna
torde lämpligen kunna beräknas till 600 kronor per år, varför den
sammanlagda lönen blir 1,296 kronor.

I fråga om Emma Charlotta Andersson har Ek yttrat:

Emma Charlotta Andersson lider enligt läkarintyg av dövhet, nervositet
och stor kraftnedsättning på grund av blodbrist, varför hon ej är i stånd
att tillfredsställande sköta sitt arbete, utan bör henne beredas tillfälle att
fortast möjligt kunna avgå med pension. Hon är född den 22 januari 1872
och bär oavbrutet varit i institutets tjänst sedan den 1 januari 1894 med
undantag av tiden 1 november 1898—1 juli 1899, då hon på grund av
sjukdom var frånvarande. Då hon ej torde kunna erhålla pension förrän
tidigast den 1 juli 1927, har hon vid nämnda tid varit i institutets tjänst i
32 år 10 månader. Under den tid, hon varit i institutets tjänst, har hon
gjort sig förtjänt av de bästa vitsord.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår till 864 kronor per år. Härtill
kommer fri kost, bostad med värme och lyse samt fri tvätt. Naturaförmånerna
torde lämpligen kunna beräknas till 600 kronor per år, varför
den sammanlagda lönen blir 1,464 kronor.

Berörda läkarintyg hade bifogats Eks skrivelse.

Över ifrågavarande framställningar hava utlåtanden avgivits den 31 augusti
1926 av skolöverstyrelsen och den 6 oktober 1926 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen anför huvudsakligen följande:

Då kokerskan och sömmerskan vid institutet icke vore uppförda å ordinarie
stat, vore de icke heller lagligen berättigade till pension. Överstyrelsen
ansåge det emellertid vara med rättvisa och billighet förenligt, att även de
på sin ålderdom kunde komma i åtnjutande av den förmån, som genom
pension av statsmedel kunde beredas befattningshavare efter avslutad verksamhet
i det allmännas tjänst, och detta, vad anginge Emma Charlotta
Andersson, så mycket hellre som hon på grund av sin sjukdom syntes oförmögen
att själv bidraga till sitt uppehälle. Kungl. Maj:t hade också tidigare
vid flera tillfällen gjort framställning till riksdagen om beredande av
pension åt liknande befattningshavare, och dessa framställningar hade i allmänhet
vunnit riksdagens bifall. Så hade genom Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut år 1925 pension tilldelats bland andra tvättförestånderskan vid
institutet för blinda å Tomteboda Augusta Charlotta Karlsson och vårdarinnan
vid samma institut Anna Maria Svensdotter till belopp av 400 och
500 kronor respektive.

Vid beräkningen av pensionen torde man med hänsyn till bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra utgå från ett
pensionsunderlag, utgörande 2/ä av den kontanta avlöningen, ökad med värdet
av åtnjutna naturaförmåner.

Westins slutavlöning hade uppgått till 696 kronor och de av henne åtnjutna
naturaförmånerna hade uppskattats till 600 kronor. Sammanlagda
avlöningsbeloppet skulle således utgöra 1,296 kronor och pensionsunderlaget
864 kronor. Då emellertid Westin den 30 juni 1927 tjänstgjort vid institutet
endast 21 av de 30 tjänstår, vilka enligt ovannämnda lag fordrades
av kvinnlig tjänstinnehavare för åtnjutande av hel pension, skulle hennes
pension komma att utgöra 2Vso av det sålunda erhållna pensionsunderlaget.
Enligt denna beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet bliva 640 kronor 80

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

öre eller avrundat 610 kronor. Jämlikt kung! kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer tillkomme ett pensionstillägg å 180 kronor.
Med hänsyn härtill och till den omständigheten, att Westin icke erlagt några
pensionsavgifter, ansåge överstyrelsen, i likhet med direktionen, att pensionsbeloppet
borde något minskas, förslagsvis till 525 kronor.

Anderssons slutavlöning hade uppgått till 864 kronor och de av henne
åtnjutna naturaförmånerna hade uppskattats till 600 kronor. Sammanlagda
avlöningsbeloppet skulle således utgöra 1,464 kronor och pensionsunderlaget
976 kronor. Då Andersson den 30 juni 1927 tjänstgjort vid institutet mer
än de 30 tjänstår, vilka enligt ovannämnda lag fordrades av kvinnlig
tjänstinnehavare för åtnjutande av hel pension, skulle hennes pension, därest
hon uppnått den för pension föreskrivna levnadsåldern, komma att utgöra
976 kronor eller avrundat 980 kronor. Jämlikt omförmälda kungörelse den
15 juni 1922 (nr 360) tillkomme ett pensionstillägg å 180 kronor. Med
hänsyn till att Andersson ännu icke uppnått 60 års ålder och till den omständigheten,
att hon icke erlagt några pensionsavgifter, torde emellertid
pensionsbeloppet böra något minskas. Överstyrelsen hade för sin del intet
att erinra mot det av direktionen föreslagna beloppet, 825 kronor.

Statskontoret yttrar:

Enligt vad handlingarna utvisa föreligga goda skäl att i nu förevarande
fall bereda pension. Vad beträffar de belopp, som i sådant avseende kunna
ifrågakomma, erinrar statskontoret därom, att enligt 1925 års riksdags beslut
och kungl. kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) vissa grunder blivit
fastslagna för avpassande av pensionsbelopp åt civila löntagare vid armén
och marinen, vilka blivit övertaliga till följd av den nya försvarsorganisationen;
och dessa grunder synas lämpligen böra komma till tillämpning vid
avpassande av pensioner även för andra till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare
än som äro i kungörelsen direkt avsedda.

På grund härav och då förslagen, som äro uppgjorda med tanke att de
föreslagna beloppen skola såsom s. k. oreglerade pensioner ökas med pensionstillägg
och pensionsförhöjningar, i alla händelser måste omarbetas så
att pensionerna kunna behandlas såsom nyreglerade, föreslår statskontoret,
att pensionerna åt kokerskan Westin och sömmerskan Andersson måtte avpassas
enligt de i förenämnda kungörelse angivna grunder samt alltså bestämmas
att utgöra för den förra 732 kronor (530 + 6 X 14+ 128 = efter avrundning
732) samt för den senare 876 kronor (740 [maximum] +145 =
efter avrundning 876). Pensionerna torde böra föreslås att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, vari avgång
från anställningen äger rum.

Ifrågavarande två befattningshavare synas mig böra tillerkännas pensioner
med de av statskontoret föreslagna reglerade beloppen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av kokerskan vid institutet för blinda å Tomteboda
Klara Sofia Westin och sömmerskan vid samma institut
Emma Charlotta Andersson må från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avgår från sin anställning

Departe mentschefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125

Ang. familjepension
åt
lektorn K. O.
N. Troengs
änka och
barn.

vid institutet, dock tidigast från och med den 1 juli 1927,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension, uppgående för Klara Sofia Westin till
732 kronor och för Emma Charlotta Andersson till 876 kronor.

7:o.

Sedan lektorn vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna
Klas Olav Napoleon Troeng den 30 juni 1926 avlidit, har hans efterlämnade
änka Signe Hedvig Gustava Troeng, född Andersson, hos statens pensionsanstalt
anhållit om familjepension för sig och tre barn.

Styrelsen över pensionsanstalten har med anledning därav i skrivelse den
25 september 1926 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning hos
riksdagen i syfte att bereda möjlighet till familjepension för sökanden och
hennes tre barn. Styrelsen anför härvid följande:

Uti § 1 mom. 1 och § 6 av reglementet för lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa den 8 december 1911 (nr 155), sådana
dessa stadganden lyda enligt kungörelsen den 4 september 1916 (nr 381),
upptagas lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,
Örebro, Borås och Härnösand, men det är tvivelaktigt, om termen teknisk
elementarskola kan tillämpas på de numera tillkomna tekniska gymnasierna
och tekniska fackskolorna. Dock synes det otvivelaktigt hava varit avsett,
att lektorer vid sådana läroanstalter borde tillhöra berörda kassa. I kungörelsen
den 18 december 1918 (nr 1108) angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i gällande stater för tekniska fackskolan i Västerås,
den tekniska elementarskolau och det tekniska gymnasiet i Örebro samt den
tekniska elementarskolan, den tekniska fackskolan och det tekniska gymnasiet
i Malmö upptagna avlöningsförmåner har stadgats, att befattningshavare
skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestämmelser, som
kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.
Delaktighet i kassan är således förutsatt även för lektorer vid tekniska gymnasier
och fackskolor. Detta framgår även av riksdagens skrivelse nr 407/
1918 (sid. 8, 9, 11 och 26). För den sedermera tillkomna fackskolan för
maskinindustri i Eskilstuna skola, enligt gällande lönestat, föreskrifterna i
nyssnämnda kungörelse likaledes vara gällande.

Direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
har i utlåtanden den 8 november 1919, den 10 juli 1922 och den 13
mars 1925 föreslagit reglementets komplettering med uttrycklig föreskrift
dels om delaktighet för bland andra lektorer vid tekniska fackskolor och
dels om delaktighetsbelopp för dessa befattningshavare såsom för lektorer
vid tekniska elementarskolor.

Oaktat bristen på sådan föreskrift hava pensionsavgifter inbetalts för avlidne
lektor Troeng för tiden 1 december 1925—30 juni 1926.

Genom kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350) angående ändrat namn av
statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt har kassan från
och med den 1 juli 1926 indragits till statens pensionsanstalt, varjämte uti
§ 89 b) uti berörda reglemente stadgats uttrycklig delaktighet för ifrågavarande
lektorer.

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 125.

Då Troeng avlidit, innan de nya bestämmelserna trätt i kraft, har pensionsanstalten
funnit sig förhindrad att tilldela hans efterlevande någon pension,
oaktat de, på ovan angivna grunder, realiter synas därtill berättigade.

Statskontoret har i utlåtande den 9 oktober 1926 tillstyrkt framställning
till riksdagen i överensstämmelse med styrelsens hemställan.

Enligt ovannämnda kungörelse den 18 juni 1926 (nr 350) skulle lektor
Troengs efterlevande, därest han avlidit först den 1 juli 1926, otvivelaktigt
hava varit berättigade att komma i åtnjutande av pension från statens pensionsanstalt.
Jag finner billigheten kräva, att den omständigheten, att lektor
Troeng avlidit dagen innan denna kungörelse trätt i kraft icke får utgöra
hinder för att hans hustru och barn må åtnjuta stadgad pension från nämnda
anstalt, så mycket hellre som, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa,
pensionsavgifter blivit inbetalda.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,
att den omständigheten, att lektorn vid tekniska fackskolan
för maskinindustri i Eskilstuna Klas Olav Napoleon
Troeng avlidit innan kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350)
angående ändrat namn av statens pensionsanstalt för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt angående
reglemente för statens pensionsanstalt trätt i kraft,
icke må utgöra hinder för hans änka Signe Hedvig Gustava
Troeng, född Andersson, samt makarnas barn att från och
med den 1 juli 1926 komma i åtnjutande av familjepension
enligt bestämmelserna i nämnda reglemente.

8:o.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i särskilda till Kungl. Maj:t
ingivna framställningar av den 6 november 1926 anhållit om utverkande
av pensioner åt överläraren vid nämnda läroanstalt Carl Axel Eugen Kjellin
samt lärarinnorna därstädes Anna Ulrika Wall, född Westfeldt, och Hilda
Gabriella Josefina Waldenström.

Enligt företedda åldersbetyg är Kjellin född den 10 januari 1862, Anna
Ulrika Wall den 16 november 1856 och Hilda Gabriella Josefina Waldenström
den 12 maj 1863.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:

Kjellin har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord tjänstgjort
vid tekniska skolan, från och med höstterminen 1899 som biträdande lärare
i figurteckning vid högre konstindustriella skolan samt från och med höstterminen
1912 som överlärare i samma ämne vid aftonskolan och skolan
för kvinnliga lärjungar. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningarna
efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer han att hava uppnått 65
levnads- och 29 tjänstår. Hans tjänstgöring omfattar 16 timmar i veckan
med en avlöning sedan år 1920 av 2,631 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Departe

mentschefen

Pensioner åt
en överlärare
och två
lärarinnor
vid tekniska
skolan i
Stockholm.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Anna Ulrika Wall har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord
tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolans högre konstindustriella avdelning
i mönsterritning med tillämpningar, i vilka läroämnen någon överlärarbefattning
icke varit upprättad. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningen
efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer hon att hava
uppnått 70 levnads- och 29 tjänstår. Hennes tjänstgöring omfattar 5 timmar
i veckan med avlöning sedan år 1920 av 774 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Hilda Gabriella Josefina Waldenström har alltsedan år 1891 med utmärkta
vitsord tjänstgjort vid tekniska skolan, sedan år 1892 som lärarinna i frihandsteckning
och textning i skolans avdelning för kvinnliga lärjungar och
sedan år 1896 som lärarinna i geometrisk konstruktionsritning i samma
skolavdelning, och sålunda uppnått 63 levnads- och 35 tjänstår. Hennes
tjänstgöring omfattar 22 timmar i veckan med en avlöning sedan år 1920
av 1,953 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Skolans styrelse har beträffande pensionernas storlek föreslagit, att desamma
skulle bestämmas till två tredjedelar av vederbörandes avlöning vid
skolan, således för Kjellin till 1,754 kronor, för Anna Ulrika Wall till 516
kronor och för Hilda Gabriella Josefina Waldenström till 1,302 kronor.

Skolöverstyrelsen har den 8 december 1926 avgivit särskilda utlåtanden
över ifrågavarande ansökningar.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att befattningshavare vid tekniska skolan
i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla pension enligt lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, men
att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar i flera föregående
fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare vid nämnda skola,
varvid pensionernas belopp i regel beräknats efter samma grunder, som
genom nämnda lag äro fastställda med avseende å ordinarie innehavare av
civil tjänst. Överstyrelsen tillstyrker därför en likartad behandling av de
nu föreliggande framställningarna. För erhållande av full pension bör,
enligt överst3^relsens mening, såsom för ordinarie lärare vid tekniska fackskolor
och tekniska gylnnasier fordras 30 tjänstår.

Överstyrelsen finner således de ifrågasatta pensionerna böra uppgå till följande
belopp, nämligen för Kjellin (29/so • 2h ■ 2,631 =) 1,695 kronor 53 öre
eller, avrundat, 1,690 kronor, för Anna Ulrika Wall (29/äo • ®/s • 774 =) 498
kronor 80 öre eller, avrundat, 500 kronor samt för Hilda Gabriella Josefina
Waldenström (2/3 - 1,953 =) 1,302 kronor eller, avrundat, 1,300 kronor. Härtill
böra komma dyrtidstillägg enligt grunder, som äro eller varda fastställda.

Statskontoret har i särskilda, den 8 januari 1927 dagtecknade utlåtanden
beträffande förevarande framställningar anfört följande:

Åberopande vad skolöverstyrelsen anfört ävensom den utredning rörande
lärarpersonalens vid tekniska skolan i Stockholm ställning i pensionshänseende,
som av statskontoret framlagts i underdånigt utlåtande den 14 april
1924, får statskontoret framhålla, att goda skäl synas föreligga för beredande
av pension åt nu ifrågavarande tre befattningshavare vid skolan; och har
statskontoret icke annat att erinra beträffande skolöverstyrelsens förslag än
att de föreslagna pensionerna, respektive 1,690 kronor, 500 kronor och 1,300
kronor, uppenbarligen måste jämställas med s. k. oreglerade pensioner, men

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

att pensionsförslag, som numera föreläggas riksdagen, synas böra innefatta
pensionsbelopp, vilka kunna behandlas enligt de föreskrifter, som gälla beträffande
s. k. nyreglerade pensioner. På grund härav och med iakttagande
av någon reduktion av pensionsbeloppen med hänsyn därtill, att några avgifter
för egen pensionering icke erlagts, vill statskontoret för sin del föreslå
pensionsbelopp av respektive 1,980 kronor för Kjellin, 804 kronor för Anna
Ulrika Wall och 1,584 kronor för Hilda Gabriella Josefina Waldenström.

Beträffande den av statskontoret åberopade, av ämbetsverket i utlåtande
den 14 april 1924 framlagda utredningen rörande lärarpersonalens vid tekniska
skolan i Stockholm ställning i pensionshänseende får jag hänvisa till
Kungl. Maj:ts proposition nr 136/1925, sid. 18.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att
överläraren Kjellin samt lärarinnorna Wall och Waldenström komma i åtnjutande
av pensioner å allmänna indragningsstaten. Vad pensionernas storlek
beträffar ansluter jag mig till statskontorets mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att en var av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm
Carl Axel Eugen Kjellin samt lärarinnorna vid samma skola
Anna Ulrika Wall, född Westfeldt, och Hilda Gabriella Josefina
Waldenström må från och med månaden näst efter den,
varunder vederbörande befattningshavare entledigas från sin
tjänst vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, Kjellin med
1,980 kronor, Anna Ulrika Wall med 804 kronor och Hilda
Gabriella Josefina Waldenström med 1,584 kronor.

9:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till skolöverstyrelsen ingiven framställning
har styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anhållit om utverkande av
pension åt framlidne överläraren vid skolan Gustaf Emil Malmquists änka
Marie Louise Malmquist, född Natt och Dag.

Till stöd för denna sin framställning har styrelsen anfört följande:

Overläraren Malmquist, som avled den 24 augusti 1926, förordnades till
överlärare i figurmodcllering och skärning i trä vid högre konstindustriella
skolan och i figurmodellering vid aftonskolan och avdelningen för kvinnliga
lärjungar från och med höstterminen 1906. Malmquists tjänstgöringstimmar
vid skolan utgjordes av 29 veckotimmar under 7 månader av året
samt 18 veckotimmar under 2 månader av året. Hans löneförmåner utgjorde från
och med år 1920 för samtliga befattningar 4,926 kronor per år räknat,
frånsett dyrtidstillägg. Malmquist innehade icke någon annan befattning
än sin lärarbefattning vid skolan. Styrelsen tillåter sig framhålla, att Malmquist
varit en synnerligen framstående lärarkraft vid skolan, och att han
med sin erkänt stora förmåga som konstnär förenade synnerligen god undervisningsförmåga
och i anledning härav varit av särskilt stort gagn för

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 108 käft. (Nr 125.)

Departe mentschefen -

Pension åt
överläraren
vid tekniska
skolan i
Stockholm
G. E. Malm
quists änka
Marie Louise
Malmquist,
född Natt
och Dag.

o

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

undervisningen vid skolan. Styrelsen har förvissat sig om att Malmquist
vid sitt frånfälle icke efterlämnat några som helst tillgångar, och att hans
efterlämnade änka är fullständigt medellös.

Skolöverstyrelsen har med utlåtande av den 8 december 1926 överlämnat
framställningen till Kungl. Maj:t och därvid anfört bland annat följande:

Överläraren Malmquist har icke själv varit berättigad till pension i berörda
egenskap från staten eller från någon av staten understödd pensionsanstalt
och icke heller haft tillfälle att genom inbetalning till någon av
staten understödd pensionskassa sörja för sin änkas underhåll. Riksdagen
har emellertid på Kungl. Maj:ts framställning i flera fall beviljat såväl
pension vid avskedstagandet åt befattningshavare vid tekniska skolan i
Stockholm och icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska läroverken
som ock understöd till dylika befattningshavares efterlevande. Därvid ha
pensionernas och understödens belopp i regel beräknats efter samma grunder,
som äro gällande med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst
och dessas efterlevande. Överstyrelsen anser sig därför med goda skäl böra
tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande framställningen.
Överstyrelsen finner härvid, att, såsom i föregående liknande fall ägt rum,
till grund för beräkningen av pensionsunderlagets storlek bör läggas Malmquists
årliga avlöning, sedan 1920 utgörande, frånsett dyrtidstillägg, 4,926
kronor, varvid pensionsunderlaget skulle utgöra 2/s härav eller 3,284 kronor
och enligt de för änke- och pupillpensionering i allmänhet gällande grunder
storleken av det understöd, som må tillkomma änkan, böra beräknas till
Yr av sistsagda belopp (7r • 3,284 = 821 kronor) eller avrundat 820
kronor. Å ifrågavarande belopp bör givetvis utgå dyrtidstillägg enligt grunder,
som äro eller varda fastställda.

Skolöverstyrelsens utlåtande slutar med eu hemställan, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkefru Malmquist må, räknat från
och med den 1 september 1926, under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 820 kronor.

Av ett vid framställningen fogat intyg av vederbörande boutredningsman
framgår, att bouppteckningen efter överläraren Malmquist utvisade en behållning
av allenast 1,831 kronor 83 öre, huvudsakligen motsvarande ett
enkelt lösörebo.

Enligt vid handlingarna fogat åldersbetyg är änkefru Malmqvist född år 1865.

Slutligen har statskontoret den 8 januari 1927 avgivit utlåtande i ämnet
och därvid anfört:

Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 14 april 1924 (se propositionen
nr 136/1925 sid. 18) äro befattningshavarna vid tekniska skolan
i Stockholm icke berättigade till pension; och ej heller har det blivit för
dem på något sätt ordnat i fråga om familj epensionering. Men liksom
pensioner åt dessa befattningshavare själva pläga beredas genom framställning
till riksdagen, synes det vara billigt, att även åt sådan befattningshavares
änka lämnas understöd av statsmedel i form av pension, när omständigheterna
såsom i förevarande fall äro särskilt ömmande; och vill statskontoret
erinra om att vissa befattningshavare vid de tekniska elementar -

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

skolorna i förevarande avseende äro lika illa ställda som befattningshavarna
vid tekniska skolan i Stockholm samt att riksdagen vid några tillfällen beviljat
pensioner av statsmedel åt efterlevande efter sådan befattningshavare
vid teknisk elementarskola, såsom exempelvis framgår av 1921 års riksdags
beslut i anledning av det i propositionen nr 142 framlagda förslaget om
understöd åt verkmästaren vid tekniska elementarskolan i Malmö N. H.
Björklunds änka och barn.

På grund härav och då pensionsbeloppet i förevarande fall å ena sidan
synes böra i någon mån reduceras i förhållande till vad som tillkommit
änkan efter en i avlöningshänseende likställd delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, enär i förevarande fall några avgifter icke förekommit, men
å andra sidan torde böra avpassas så, att pensionen kan i avseende å tillläggsförmån
betraktas såsom nyreglerad, får statskontoret för sin del föreslå
ett pensionsbelopp i detta fall av 720 kronor. I övrigt har statskontoret
icke något att erinra mot skolöverstyrelsens hemställan.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit anfört håller jag före, att ett årligt
understöd av statsmedel bör beredas änkefru Malmquist. Jag anser mig så
mycket hellre kunna tillstyrka framställning härom till riksdagen som — enligt
vad statskontoret erinrat -—• liknande pensionsfrågor tidigare varit föremål
för riksdagens prövning och pensioner därvid blivit vederbörande tillerkända.

I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till de av statskontoret
gjorda beräkningarna.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Gustaf
Emil Malmquists änka Marie Louise Malmquist, född Natt
och Dag, må, räknat från och med den 1 september 1926,
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 720 kronor.

10:o.

I eu till skolöverstyrelsen ställd, av överstyrelsen med utlåtande av den
27 oktober 1926 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har styrelsen för
slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg hemställt om åtgärder för beredande
av pension åt förre läraren vid skolan Adam Bergman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Bergman, som är född den 15 september 1858, tjänstgjorde alltsedan år
1880 oavbrutet vid slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg och avgick från
sin lärarbefattning därstädes med utgången av år 1925 i anledning av skolans
omorganisation. Han innehade då 67 levnads- och 46 tjänstår. Av
skolans styrelse bar Bergman erhållit högsta vitsord för sin tjänstgöring,
som omfattat i genomsnitt 8 timmars daglig tjänstgöring med en undervisningstid
av omkring sju månader om året. Hans avlöning har i medeltal

Departe

mentschefen.

Pension åt f.
läraren vid
slöjd- och
tekniska skolan
i Väners
borg

A. Bergman.

20

Kungl. Maj\is proposition Nr 125.

under de sista 5 åren uppgått till 2,760 kronor. Dessutom har Bergman
under nära 5 läsår varit slöjdlärare vid högre allmänna läroverket i Vänersborg.
Från och med år 1926 hava Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs
stad, vilka lämnat bidrag till skolans upprätthållande, beviljat Bergman
pension, landstinget med 1,250 kronor och staden med 500 kronor för
år, dock utan rätt till dyrtidstillägg härå.

Skolöverstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande anfört följande.

Då Bergman icke innehaft ordinarie statstjänst, är han icke berättigad att
erhålla pension på grund av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension den 11 oktober 1907. I derå föregående fall har dock riksdagen
på Kungl. Maj:ts framställning beviljat pension vid avskedstagandet åt icke
ordinarie befattningshavare vid de tekniska elementarskolorna samt vid de
tekniska skolorna i Stockholm och Eskilstuna ävensom i ett fall åt en föreståndare
och lärare vid en lägre teknisk yrkesskola. Pensionernas belopp
ha därvid i regel beräknats efter samma grunder, som genom nämnda lag
äro fastställda med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen
anser sig därför med goda skäl böra tillstyrka eu likartad behandling
av den nu föreliggande framställningen.

Beloppet av den pension, som må tillkomma Bergman, finner överstyrelsen
såsom i förut nämnda fall böra beräknas till 2 s av hans senaste avlöning,
vilken för de sista fem åren i medeltal utgjort cirka 2,760 kronor,
eller sålunda 1,840 kronor.

Då emellertid Bergman för sin berörda lärarbefattning tillerkänts eu årlig
pension från och med ingången av år 1926 från Älvshorgs läns landsting
med 1,250 kronor och från Vänersborgs stad med 500 kronor, tillhopa 1,750
kronor eller för månad ungefär 146 kronor, utan rätt till dyrtidstillägg, motsvarande
enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg för befattningshavare
i statens tjänst ungefär 1,116 kronor för år eller för månad 93 kronor (tillläggsunderlag
123 kronor) jämte därå utgående dyrtidstillägg, finner överstyrelsen
statens bidrag till Bergmans pensionering böra utgöra 1,840—1,116
= 724 eller avrundat 720 kronor jämte dyrtidstillägg enligt grunder, som äro
eller varda fastställda.

På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, att Kungl.
Maj: t ville föreslå riksdagen medgiva, att förre läraren vid slöjd- och tekniska
skolan i Vänersborg Adam Bergman må under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor
att utgå från och med hans avgång från lärarbefattningen den 1 januari 1926.

I ärendet har statskontoret den 10 januari 1927 avgivit utlåtande:

Statskontoret, som tillstyrkt framställningen, har anfört, att statskontoret
icke har annat att erinra emot skolöverstyrelsens förslag i ämnet än att i
detta fall, i likhet med vad som plägar föreskrivas exempelvis i fråga om
pension av statsmedel åt vid sjömanshus anställd befattningshavare, som
erhåller pension jämväl av sjömanshusets medel, torde böra i fråga om
dyrtidstillägg å pensionsförmånen stadgas, att dyrtidstillägget skall beräknas
å det sammanlagda pensionsbelopp, som utgår av statsmedel samt från
Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs stad, men av statsmedel bestridas
allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å
den av statsmedel utgående delen av pensionsförmånen.

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret finner jag det skäligt, att
pension beredes Bergman från allmänna indragningsstaten. Jag tillåter mig
härvid erinra om ett liknande fall, där pension av riksdagen beviljats, nämligen
åt föreståndaren för tekniska yrkesskolan i Jönköping J. Karling
(proposition nr 142, punkten 14, till 1921 års riksdag, riksdagsskrivelse nr
196, punkten 14). Beträffande pensionens storlek ansluter jag mig till vad
av nämnda myndigheter därutinnan förordats. Mot statskontorets förslag
beträffande beräknandet av dyrtidstillägg å Bergmans pensionsförmåner har
jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

dels att förre läraren vid slöjd- och tekniska skolan i
Vänersborg Adam Bergman må, räknat från och med den
1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten under sin
återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 720 kronor,
dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg
enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda
för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande
likväl, att av det beräknade dyrtidstillägget å det
sammanlagda understödsbelopp, som må utgå av statsmedel
samt från Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs stad,
skall av statsmedel bestridas allenast vad som belöper å
den från allmänna indragningsstaten utgående delen av
understödsbeloppet.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—
10:o hemställt, behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departe mentschefen.

Ur protokollet:
Harald Frisk.