Kungl. Maj.is proposition Nr 124.
1
Nr 124.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående delaktighet i
statens pensions anstalt för överläkare vid vissa statsunderstödda
kustsanatorier samt för vissa döv stumpräster;
given Stockholms slott den 11 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
N. J. F. Almkvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekmak, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Ltberg.
Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:
I skrivelse den 26 maj 1926, nr 260, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inordnande i statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. under ändrat namn av statens pensionsanstalt av vissa grupper
av befattningshavare jämte i ämnet väckta motioner har riksdagen anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande beredande av pensionsrätt
i statens pensionsanstalt för dels överläkare vid statsunderstödda
kustsanatorier, dels ock dövstumpräster ävensom för riksdagen snarast möjligt
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 107 höft. (Nr 124.) 1
Angående
delaktighet i
statens pensionsanstalt
för överläka
re vid vissa
statsunderstödda
kustsanatorier
samt för vissa
dövstum
präster.
2
Kungl. May.ts proposition Nr 124.
Vad angår överläkarna vid statsunderstödda kustsanatorier avser riksdagens
skrivelse allenast överläkare vid sådana statsunderstödda kustsanatorier,
vilka äro underkastade tuberkulossjukhusstadgans bestämmelser men icke
ägas av landsting eller stad, som ej deltager i landsting. I sin nämnda
skrivelse anför riksdagen beträffande dessa läkare, att riksdagen finner goda
skäl föreligga för beredande av pensionsrätt åt dem enligt i huvudsak
samma grunder, som i Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition föreslagits
beträffande överläkare vid svenska livförsäkringsbolags sanatorieförenings
sanatorium.
Vidkommande dövstumprästerna anför riksdagen i skrivelsen, att delaktighet
i statens pensionsanstalt borde beredas sådana dövstumpräster, för
vilka den ifrågavarande befattningen utgjorde uteslutande eller huvudsaklig
sysselsättning. Mot förslaget kunde måhända anföras, att ett ordnande
av denna pensionsfråga skulle kunna anstå i avvaktan på den väntade
omorganisationen av dövstumundervisningsväsendet i samband med föreslaget
förstatligande av detsamma. Enligt riksdagens mening vore emellertid
frågan av den vikt, att ett längre uppskov om möjligt borde undvikas.
Genom beslut den 18 juni 1926 anbefallde Kungl. Maj:t nensionsanstaltens
styrelse att snarast möjligt verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma
med utredning i de av riksdagen angivna hänseendena, och borde styrelsen
vid utredningens verkställande samråda med medicinalstyrelsen och
skolöverstyrelsen.
Med skrivelse den 30 oktober 1926 har styrelsen för statens pensionsanstalt
inkommit med den begärda utredningen, vilken innefattas i två promemorior,
upprättade efter samråd med medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen och
i överensstämmelse med deras uttalade mening.
Beträffande frågan om pensionsrätt åt överläkare vid statsunderstödda hustsanatorier
anföres därvid:
De statsunderstödda kustsanatorier, som för närvarande finnas, äro till
antalet tre och ägas samt underhållas av föreningar med bidrag jämväl från
landsting. Statsunderstödet utgår i form av byggnadsbidrag samt visst bidrag
per dag till vårdkostnaden; särskilt statsbidrag till överläkarens avlöning
åtnjutes icke och minimiårsavlöning är icke fastställd i författning.
Kustsanatoriernas verksamhet regleras genom tuberkulossjukhusstadgan, vilket
bl. a. innebär, att överläkare utnämnes av Konungen. Med hänsyn till
att således för dessa överläkarbefattningar detaljerade regleringsbestämmelser
äro fastställda i författning, synes — i likhet med vad som nu gäller för
överläkare vid tuberkulossjukhus, som äges av landsting — pensionsrätt i
statsanstalten böra kunna medgivas utan sådan särskild reglering, som enligt
§ 5 i pensionsanstaltens reglemente fordras för befattning, för vilken minimiårsavlöning
icke är fastställd i författning.
I riksdagens skrivelse nr 260/1926 med bl. a. begäran om utredning
rörande pensionsrätt för överläkare vid de statsunderstödda kustsanatorierna
ifrågasattes att bereda dessa befattningshavare pensionsrätt enligt i huvud
-
3
Kungs. May.ts proposition Nr 124.
sak samma grunder, som föreslagits (och numera fastställts) beträffande
överläkare vid svenska livförsäkringsbolags sanatorieförenings sanatorium.
Som emellertid de nu avhandlade kustsanatorierna — i motsats till vad som
gäller för nämnda sanatorieförenings sanatorium — åtnjuta stats- och landstingsbidrag
till vårdkostnaderna, synas de ifrågavarande överläkarna i peusionshänseende
hellre höra jämställas med överläkare vid tuberkulossjukhus,
som äges samt helt eller delvis underhålles av landsting eller stad, som ej
deltager i landsting.
Överläkare av sistnämnda slag, vilken utnämnes efter utgången av år
1926 och icke genom stadgandet i § 60 mom. 2 av pensionsanstaltens reglemente
är från delaktighet undantagen, är skyldig att tillhöra pensionsanstalten.
Ett liknande stadgande torde böra gälla i fråga om överläkarna
vid de statsunderstödda kustsanatorierna; enligt infordrade upplysningar är
pensionsfrågan för dessa läkare icke på annat sätt redan ordnad, varför
något stadgande om undantag från delaktighet ej behöver inflyta i nyssnämnda
§ 60 mom. 2.
Av Konungen utnämnd överläkare vid statsunderstött kustsanatorium, å
vilket i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet tuberkulossjukhusstadgan
äger tillämpning och som äges samt helt eller delvis underhålles av
förening, föreslås därför till delaktighet i pensionsanstalten genom inrymmande
i § 60 inom. 1 b) i anstaltens reglemente. De särskilda pensionsbestämmelserna
skulle härigenom i huvudsak bliva följande.
Tjänstepensionsunderlaget utgör 6,000 kronor och familjepensionsunderlaget
1,500 kronor.
Pensionsåldern är 65 år och för erhållande av hel tjänstepension fordras
30 tjänstår. Är tjänstårens antal mindre, avkortas pensionen försäkringstekniskt,
vilket i allmänhet medför en starkare minskning än om pensionen
avkortas proportionellt mot antalet felande tjänstår.
Tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder må ej beviljas
med mindre medgivande därtill lämnats av medicinalstyrelsen och i intet
fall medgivas för längre tid än två år.
Förutom i de fall, då befattningshavare enligt de allmänna bestämmelserna
i pensionsanstaltens reglemente är skyldig att avgå, inträder rätt till
genast börjande pension även för den händelse överläkare tidigast 5 år före
pensionsålderns uppnående frivilligt avgår i följd av försvagad hälsa eller
minskad arbetsförmåga eller, där huvudmannen har rätt att uppsäga honom,
av huvudmannen uppsäges. Den vid sådan tidigare1 avgång utgående pensionen
beräknas på sådant sätt, att den försäkringstekniskt motsvarar den
försäkringsfond, som beräknas vara samlad för den avgående.
Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i § 7 av reglementet omförmält
avdrag skall erläggas av befattningshavare, utgör 5 procent av tjänstepensionsunderlaget,
och hans årliga familjepensionsavgift 20 procent av familjepensionsunderlaget.
Huvudmannen erlägger i årlig pensionsavgift 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Jämväl i fråga om lindring i de för retroaktiv tjänstårsberäkning erforderliga
engångsavgifterna synas samma bestämmelser böra gälla som för
överläkare vid landstings tuberkulossjukhus. Detta innebär, att om befattning
före utgången av år 1928 anmäles till erhållande av pensionsrätt staten
efterskänker hälften av den del av engångsavgiften, som eljest skulle
hava påvilat huvudmannen.
4
Kung1. Maj:ts proposition Nr 124.
Statens bidrag till den ifrågasatta pensioneringen i form av årliga pensionsavgifter
kan uppskattas till högst 200 kronor, om till erhållande av
pensionsrätt anmälas samtliga de tre överläkarbefattningar, som för närvarande
därtill kunna ifrågakomma. Detta bidrag kan uttagas av det för
dylika ändamål anvisade förslagsanslaget.
Även i fråga om engångsavgifter för tillgodoräknande av tidigare tjänstår
har föreslagits bidrag från staten. Då vid föregående tillfällen staten åtagit
sig någon del av erforderliga engångsavgifter, har i stället för en
engångsinbetalning av detta bidrag i allmänhet beslutats, att staten till pensionsanstalten
tillsvidare skulle erlägga allenast ränta å beloppet. Samma
förfaringssätt torde här böra ifrågakomma.
En överslagsberäkning har givit till resultat, att för de två överläkare,
som för närvarande finnas, det på ovanstående sätt beräknade statsbidraget till
engångsavgifter kan uppskattas till ungefär 700 kronor. Beloppet synes således
icke vara av den bet3rdenhet, att det behöver föranleda någon jämkning
av anslaget till ränta å bristen i pensionsanstaltens försäkringsfond.
I fråga om pensionsrätt åt döv stumpräster anför pensionsanstalten:
Dövstumskoldistrikt, som anordnar religionsvård åt sådana inom distriktet
boende dövstumma, vilka lämnat dövstum skolan, äger på vissa villkor till
bestridande av kostnaderna härför erhålla statsbidrag med hälften av distriktets
kostnader, dock högst med 2,000 kronor om året. Såsom villkor för
åtnjutande av sådant statsbidrag gäller,
att till dövstumpräst må antagas allenast prästman inom svenska kyrkan;
att dövstumpräst skall för viss tid eller tills vidare med viss uppsägningstid
antagas av vederbörande skolstyrelse i den ordning, som gäller angående
lärare vid dövstumskola;
att sålunda antagen dövstumpräst, vilken bör uteslutande ägna sig åt
religionsvård och undervisning åt dövstumma, skall verka genom predikande
och anordnande av nattvardsgångar samt genom enskild själavård och för
sådant ändamål på lämpliga tider och så ofta som möjligt besöka icke blott
de särskilda orter inom distriktet, på vilka flera dövstumma kunna samlas,
utan ock, där så prövas nödigt, enskilda hem, göra sig underrättad om
de dövstummas ställning och behov, tillhandagå dem med råd och upplysningar
i deras angelägenheter samt söka på allt sätt främja deras utveckling
i religiöst och sedligt avseende;
att, därest dövstumpräst har sig anförtrodd konfirmationsundervisning
eller annan undervisning vid distriktets dövstumskola, hans tjänstgöring vid
skolan skall så ordnas och begränsas, att han därigenom icke hindras i sin
egentliga kallelse;
att vederbörande skolstyrelse skall för dövstumpräst utfärda instruktion
och fastställa resplan; samt
att dövstumpräst skall om sin verksamhet årligen avgiva redogörelse, vilken
intages i den berättelse om döv stumundervisningens anordning och utveckling
inom distriktet, som det åligger skolstyrelse att vid varje läsårs
slut ingiva till ecklesiastikdepartementet.
Minimiårsavlöning är icke fastställd i författning och för erhållande av
pensionsrätt synes därför böra fordras, att befattningarna regleras i enlighet
med § 5 i pensionsanstaltens reglemente, vilken reglering torde böra godkännas
av skolöverstyrelsen.
Till erhållande av delaktighet i pensionsanstalten synas böra ifrågakomma
Kungl. Maj:ts proposition Nr 124. 5
allenast sådana dövstumpräster, för vilka befattningen utgör huvudsaklig
sysselsättning.
I fråga om de särskilda pensionsbestämmelserna synas dövstumprästerna
lämpligen kunna hänföras till kap. IV i pensionsanstaltens reglemente, där
för närvarande bland andra återfinnas dövstumlärarna, med vilka dövstumprästerna
synas böra i pensionshänseende jämställas, och de särskilda pensionsvillkoren
skulle då i huvudsak bliva följande.
Tjänstepensionsunderlaget bestämmes enligt § 23 i reglementet, vars huvudstadgande
innebär, att tjänstepensionsunderlaget fastställes till 2/s av den
vid regleringen fastställda minimiårsavlöningen.
Familjepensionsunderlaget skall utgöra 300 kronor + 20 procent av
tjänstepensionsunderlaget.
Pensionsåldern är 60 år, vilken ålder möjligen kan synas väl låg, men
som dock torde kunna försvaras av att tjänstgöringen är ambulatorisk och
därför ställer större krav på befattningshavarens vigör.
För hel pension fordras 33 tjänstår, och är dessas antal mindre, avkortas
pensionen i regel proportionellt mot antalet felande tjänstår.
För beviljande av tillstånd för dövstumpräst att efter uppnådd pensionsålder
kvarstå i befattningen synes böra fordras, att det tillstyrkts av skolöverstyrelsen,
varom bestämmelse bör inflyta i § 50.
Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i § T omförmält avdrag skall
erläggas av befattningshavaren, utgör 3 V3 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Den årliga familjepensionsavgiften är under tjänstetiden 40 kronor -f2
2/s procent av tjänstepensionsunderlaget och efter avgång med genast börjande
tjänstepension 30 kronor + 2 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Huvudmannen erlägger i årlig pensionsavgift 6 2/3 procent av tjänstepensionsunderlaget
(sista ordet i § 51, lärare, bör utbytas mot ordet befattningshavare).
Förutom i de fall, då enligt de allmänna bestämmelserna i pensionsanstaltens
reglemente skyldighet att avgå föreligger, inträder rätt till genast
börjande pension även för den händelse befattningshavare tidigast 5 år före
pensionsålderns uppnående frivilligt avgår i följd av försvagad hälsa eller
minskad arbetsförmåga. Den vid sådan tidigare avgång utgående pensionen
beräknas på sådant sätt, att den försäkringstekniskt motsvarar den försäkringsfond,
som beräknas vara samlad för den avgående.
I fråga om de för retroaktiv tjänstårsberäkning erforderliga engångsavgifterna
synes skäligen böra medgivas samma lindring, som nu gäller för
dövstumlärarbefattning, som icke varit förenad med pensionsrätt i dövstumlärarnas
pensionsanstalt. Detta innebär, att, om befattning före den 1 januari
1929 anmäles till erhållande av pensionsrätt, staten efterskänker den
del av engångsavgiften, som huvudmannen eljest skulle hava haft att vidkännas,
och att således i engångsavgift erlägges allenast ett belopp, som
motsvarar de pensionsavgifter, som av befattningshavaren skulle hava erlagts,
om befattningen varit förenad med pensionsrätt under den tid, den
retroaktiva tjänstårsberäkningen avser. Anmäles befattningen först efter
den 31 december 1928, efterskänker staten hälften av huvudmannens andel
i engångsavgiften.
Vad beträffar statens framtida kostnader för den ifrågasatta pensioneringen
är att märka, att de i det föregående föreslagna årliga pensionsavgifterna
beräknas vara tillräckliga för sitt ändamål utan tillskott av statsmedel.
I fråga om engångsavgifter för tillgodoräknande av tidigare tjänstår före -
6
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 124.
slås däremot, i likhet med vad vid föregående tillfällen ägt ruin, att staten
till pensionsanstalten tillsvidare skulle erlägga allenast ränta å beloppet.
Som emellertid den nu avhandlade gruppen av befattningshavare är ganska
fåtalig, blir det på detta sätt beräknade statsbidraget till sitt belopp relativt
mindre betydande. En överslagsberäkning har givit till resultat, att om de
fem dövstumpräster, som nu synas kunna ifrågakomma till erhållande av
pensionsrätt, under nästkommande år anmälas till delaktighet, statens ränta
på anstaltens fondbrist skulle ökas med ungefär 1,600 kronor. Beloppet
synes således icke vara av den betydenhet, att det behöver föranleda en
jämkning av anslaget till ränta å fondbristen.
I ärendet hava yttranden avgivits den 5 januari 1927 av försäkringsinspektionen
och den 12 januari 1927 av statskontoret. Ingendera av dessa
myndigheter har haft något att erinra mot de av pensionsanstaltens styrelse
framlagda förslagen.
Jag delar den i riksdagens ovanberörda skrivelse uttalade uppfattningen rörande
önskvärdheten av att delaktighet i statens pensionsanstalt beredes
överläkare vid vissa statsunderstödda kustsanatorier ävensom vissa dövstumpräster.
Det av pensionsanstaltens styrelse utarbetade förslaget avser, att ifrågavarande
befattningshavare skulle inordnas, överläkarna under kap. VI och
dövstumprästerna under kap. IV av nu gällande reglemente för pensionsanstalten.
Styrelsen har därvid, i likhet med vad av riksdagen ifrågasatts, föreslagit
rätt till delaktighet i pensionsanstalten allenast för överläkare vid statsunderstödda
kustsanatorier, vilka äro underkastade tuberkulossjukhusstadgans
bestämmelser och icke ägas av landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
samt för sådana dövstumpräster, för vilka befattningen utgör uteslutande
eller huvudsaklig sysselsättning. I fråga om överläkarna har styrelsen, då de
nu avhandlade kustsanatorierna — i motsats till vad som gäller för svenska
livförsäkringsbolags sanatorieförenings sanatorium — åtnjuta stats- och landstingsbidrag
till vårdkostnaderna, ansett, att dessa i pensionshänseende borde
jämställas med överläkare vid tuberkulossjukhus, som äges samt helt eller
delvis underhålles av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, och
icke, såsom av riksdagen ifrågasatts, med överläkare vid nämnda sanatorieförenings
sanatorium.
Mot vad pensionsanstaltens styrelse sålunda föreslagit har jag icke något
annat att erinra än att den för dövstumprästerna föreslagna pensionsåldern,
60 år, torde vara alltför låg. De av pensionsanstaltens styrelse för en så
tidig pensionering framförda skälen synas mig icke vara tillräckligt bärande
utan förordar jag att pensionsåldern för dövstumprästerna bestämmes till
65 år.
Inordnandet i statens pensionsanstalt av ifrågavarande överläkare och dövstumpräster
påkallar vissa mindre ändringar i det för anstalten gällande
Kungl. May.ts proposition Nr 124. 7
reglementet. Därest förslaget av riksdagen godkännes, torde vid den utredning,
som på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag för närvarande pågår beträffande
revision av nämnda reglemente, hänsyn böra tagas till här berörda
ändringar, som det därefter torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att överläkare vid statsunderstödda kustsanatorier, vilka
äro underkastade bestämmelserna i gällande tuberkulossjukhusstadga
och icke ägas av landsting eller stad, som
ej i landsting deltager, ävensom dövstumpräst, för vilken
befattningen utgör uteslutande eller huvudsaklig sysselsättning,
må, i väsentlig överensstämmelse med de av mig förordade
grunderna samt enligt de villkor och bestämmelser i
övrigt Kungl. Maj:t kan finna erforderliga, vinna delaktighet
i statens pensionsanstalt.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj.t Konungen lämna bifall ävensom
förordna, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.