Kungl. Maj:ts proposition nr 11$.
15
Nr 118.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension
åt föiTe järnvägsarbetaren Johan Daniel Johansson;
given Stockholms slott den 18 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. Meurling.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari
1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Ltberg.
Departementschefen, statsrådet Meurling anför:
1 en till Kungl. Maj:t ställd skrift har förre järnvägsarbetaren Johan
Daniel Johansson i Boden, under åberopande av skriften bilagda intyg om
arbete i statens tjänst samt under hänvisning till att han vore nästan
blind och därigenom oförmögen att försörja sig, anhållit att honom måtte
tilldelas pension.
885 87
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Enligt vad av dessa intyg framgår har Johansson åren 1886—1901
samt 1912 under en sammanlagd tid av omkring 13 år arbetat vid järnvägsanläggningar
inom Norrbottens län, till en början vid den av enskild
företagare begynta, sedermera av staten fortsatta banbyggnaden Luleå
Gällivare samt därefter vid ett flertal andra linjesträckningar, dels med
brobyggnader, rälsläggning och övriga linjearbeten, dels med grundläggnings-
m. fl. arbeten å järnvägsstationer. Vidare har han under åren
1901—1911 och 1913—1914 samt 1920—1921 varit anställd vid fästningsbyggnaden
i Boden ävensom vid andra byggnadsarbeten å nämnda
plats för försvarsväsendets räkning. Inberäknat de tider av sammanlagt
omkring 1 år och 3 månader, som Johansson därvid på grund av för
arbetets utförande ogynnsamma väderleksförhållanden eller tillfällig arbetsbrist
varit permitterad, uppgår tiden för hans arbete vid försvarsanstalterna
i Boden till sammanlagt 13 år 7 månader. Slutligen har Johansson
under omkring 4 månader år 1915 arbetat i domänverkets tjänst inom
Bodens revir.
Johanssons sammanlagda arbetstid i statens tjänst skulle alltså hava
uppgått till nära 27 år.
Av ett ansökan bilagt intyg av fattigvårdsstyrelsens i Boden ordförande
framgår, att Johansson, som är född år 1859 och alltså nu omkring 68
år gammal, är fullständigt medellös samt pa grund av nedsatt synförmåga
varit oförmögen till arbete och sedan den 24 februari 1924 dels
tilldelats fattigunderstöd till sitt uppehälle dels erhållit sjukhusvård för
ögonsjukdom.
Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet
den 15 oktober 1926. Järnvägsstyrelsen, som sökt att fullständiga och
kontrollera uppgifterna angående Johanssons anställningsförhållanden, har
förklarat den förebragta utredningen härutinnan vara sådan, som styrelsen
plägat godtaga för beviljande av minimipension enligt stadgandena
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader.
Med hänsyn därtill, att sökanden senast och till så avsevärda
tider haft sin arbetsanställning hos andra statsmyndigheter än statens
järnvägar, ansåge styrelsen emellertid det kunna ifrågasättas, huruvida
pension åt sökanden borde utgå av statens järnvägars medel. Styrelsen
har därför föreslagit, att pension till Johansson skulle utverkas å allmänna
indragningsstaten med belopp och efter de grunder, som gällde för arbetare
vid statens järnvägsbyggnader med 25 tjänsteår eller den för dylika
arbeten stadgade minsta arbetstiden för åtnjutande av pension.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 12 november 1926,
har framhållit, att då sökanden vid framskriden ålder och efter långvarigt,
väl vitsordat arbete i statens tjänst på olika områden numera vore till
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
17
följd av synnerligen nedsatt synförmåga oförmögen att genom arbete skaffa
sig medel till uppehälle, skäl syntes föreligga för beredande åt honom av
någon pension. Ämbetsverket har vidare erinrat, att när det på senare
tid varit fråga om pension åt grovarbetare i statens tjänst, beloppen i
allmänhet avpassats efter de grunder, som angivas i kungörelsen angående
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader.
Enligt dessa grunder skulle pensionsbeloppet till Johansson komma att
uPPgå till 450 kronor, vilket i s. k. reglerad pension motsvarades av
en summa av 852 kronor. Statskontoret har därför hemställt, att Johansson
måtte tillerkännas pension till sistnämnda belopp att utgå från
och med den 1 januari 1927 från allmänna indragningsstaten.
I likhet med de hörda myndigheterna finner jag det billigt, att Johansson
efter sitt långvariga arbete vid staten tillhöriga järnvägs- och
fästningsanläggningar i Norrland tillerkännes något understöd, då han på
grund av ålderdom och sjukdom blivit urståndsatt att sörja för sin utkomst.
Beträffande den anställningstid, som Johansson åberopar för erhållande
av pension, må anmärkas, att de första åren av den av honom uppgivna
tiden för arbete vid järnvägsanläggningar avse anställning vid den av ett
engelskt företag bedrivna banbyggnaden Luleå—Gällivare. Denna järnvägslinje
övergick emellertid år 1891, då Johansson ännu var där anställd,
i statsverkets ägo. I överensstämmelse med vad i dylika fall
plägat tillämpas torde Johansson böra få i pensionshänseende tillgodoräkna
sig jämväl den tid, han arbetat vid det sålunda av staten övertagna
företaget.
Till utgångspunkt för beräkning av pensionsbeloppet hava myndigheterna
föreslagit de i kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning angivna grunder. Med anledning
därav, att en så avsevärd del av Johanssons anställning i statens
tjänst avsett fästningsbyggande och andra arbeten för försvarsväsendets
räkning, vill jag erinra, att enligt beslut av 1925 och 1926 års riksdagar
även pensioner åt exempelvis vissa fortifikationsarbetare ansetts böra
utgå enligt de i nämnda kungörelse angivna regler.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förre järnvägsarbetaren Johan Daniel Johansson må
från och med den 1 januari 1927 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 852 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 102 käft. (Nr 117—118.) 855 27 2
Departements
chefen.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.