Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

1

Nr 103.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; given Stockholms
slott den 22 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt SS höft. (Nr 103.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Förslag

till

Förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §.

Till staten skall erläggas inkomst- och förmögenhetsskatt enligt i denna
förordning givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till inkomst-
och förmögenhetsskatt stadgas i gällande taxeringsförordning.

Skattepliktig inkomst.

2 §.

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning
av sådan inkomst, därom skall gälla vad i 17—44 §§ kommunalskattelagen
är stadgat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres vad som tillflutit
den skattskyldige genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag
åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan
fastighet eller inkomst av rörelse får icke frånräkna® det inkomstbelopp,
som skall anses beskattat genom fastighetsskatt, och skall i följd härav
såsom inkomst av förvärvskälla, som nu sagts, anses den enligt de i kommunalskattelagen
meddelade bestämmelser beräknade nettointäkten.

3 i

Bestämmelserna i 3 §, 4 § andra stycket samt 64—67 §§ kommunalskattelagen
skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt.

Likaledes skola, i den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen skola
tillämpas vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, anvisningarna
till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

4 $.

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får avdrag ske för

underskott, som förutom i fall, varom i 31 § förmäles, uppkommit vid
beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än dels
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri, dels ock fastighet och rörelse i utlandet;

allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här

1 riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl njuta avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan pensionsförsäkring, allt i den omfattning, som i 46 §

2 mom. kommunalskattelagen sägs.

2 mom. Gift kvinna äger ock, där sådana förhållanden äro förhanden,
som i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen angivas, tillgodonjuta avdrag,
som där sägs.

5 §.

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,
minskat i förekommande fall med avdrag, som i 4 § omförmälas,
utgör taxerad inkomst.

Skattskyldighet för inkomst.

6 $.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej
annat föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade
i den ordning, 29 och SO §§ angiva:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst
av tjänst;

för härifrån åtnjuten royalty och ersättning för utnyttjande av patent,
mönster eller dylikt;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här
i riket eller härstädes befintliga tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

för vad som tillflutit den skattskyldige genom restitution av allmänna
skatter, för vilka avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å aktier, lotter i solidariska bankbolag,
kommanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt företagen
äro svenska;

b) svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och sådana bolag, som enligt
särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska
föreningar, samfund, stiftelser, verk, iinrättningar och andra inländska
juridiska personer, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov
avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra
likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma
räkning:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån åtnjuten royalty och ersättning för utnyttjande av patent,
mönster eller dylikt;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här
i riket eller härstädes befintliga tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för vad som tillflutit den skattskyldige genom restitution av allmänna
skatter, för vilka avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å aktier, lotter i solidariska bankbolag,
kommanditlotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt företagen
äro svenska.

2 mom. Vanliga handelsbolag, enkla bolag och rederier taxeras icke,
utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst mod belopp,
som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets inkomst.
Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare
taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

Kommanditbolag skall för den del av bolagets inkomst, som belöper å
kommanditdelägarna, taxeras i enlighet med vad om aktiebolag är sagt,
varemot den del av kommanditbolagets inkomst, som belöper å de solidariska
delägarna, fördelas till beskattning dem emellan på sätt om handelsbolag
är stadgat.

3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet
inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den
avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet,
och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i
denna förordning skolat gälla för den avlidne.

7§.

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

5

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller
medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande
vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits;

c) staten:

för all inkomst;

d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap: för

all inkomst;

e) kyrkor, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma
stiftelser ävensom stipendiefonder, pensionsanstalter, som icke äro understödsföreningar
eller bolag, sjukkassor, understödsföreningar, vilka
icke äro pliktiga att årligen försäkringstekniskt beräkna sin försäkringsfond,
Sveriges allmänna hypoteksbank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, hypoteksföreningar,
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, å
vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning, ävensom sådana
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i
5 § 1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.
avsedda ändamål;

g) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke
driva bank-, emissions- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag,
svenska kommanditbolag och svenska ekonomiska föreningar;

h) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle
icke varit här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet
skall utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.

Alt personer, om vilka i 27 § förmäiles, äro frikallade från skattskyldighet
för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

Skattepliktig förmögenhet.

8 §.

Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges
nedan i 9 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger
kapitalvärdet av hans skulder.

9 i

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår
av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:

a) fastighet, frälseränta inbegripen;

b) tomträtt, vattenfallsrätt;

c) lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs
förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom levande
och döda inventarier, råämnen, varor, förbrukningsartiklar och dylikt,
gruvor*, patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark
samt rätt till stenbrott och dylikt;

d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i
obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra
fordringar eller av aktier, banklotter eller andelar i ekonomiska föreningar,
bolag eller rederier, i den män samma kapital icke är att hänföra till
i c) här ovan nämnd egendom;

e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga
bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier,
såsom ekipage, ridhästar, automobiler, lustjakter och dylikt, så
ock smycken;

f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 13 § skall
likställas med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst
belopp en gång för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som
icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;

g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande
förmån, som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande
och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för
tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner samt till pension och annan förmån, som
åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till sådan
livränta, varom förmäles i 32 § 2 mom. a—c) kommunalskattelagen;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma
är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet
av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1,000
kronor;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen; e)

möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej
ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) bär ovan, därest sammanlagda
värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1,000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom
rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för
den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa
eller därmed jämförlig, för den skattskytdiges löpande utgifter
avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Värdesättning av tillgångar, som i 9 § 1 mom. omförmälas, skall ske med

hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång, och skall därvid
iakttagas följande:

Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som
vid nämnda tidpunkt varit för densamma gällande. Var sådant värde då
ej åsatt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan
under eu taxeringsperiod påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten
till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver ''densamma åsatt.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten
med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför
återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar,
i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget
affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är

nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse,
upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret
upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden
före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem
procent utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning
fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed
den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till
det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må
hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta
uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under
beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller
förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret,
och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna
förordning fogade tabellerna II, III och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid, men ändock
är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna
m och IV, såsom om de skolat utgå för den berättigades livstid, dock
högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

År rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda,
att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens
kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten
oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter
den yngstes ålder.

_ övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat
vid försäljning under normala förhållanden.

11

f

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas
till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall
upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men
ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen
och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom
av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan
utgiva undantagsförmåner, pension, livränta eller därmed jämförlig
avgift skall vad i 10 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av
fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande
tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så
ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller
vid beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed
jämförliga skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna,
på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgående
allmänna skatter. Äro grunderna för skatternas debitering vid
förmögenhetsberäkningens uppgörande ännu icke bestämda, må skatterna
beräknas efter senast fastställda debiteringsgrunder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

9

Skattskyldighet för förmögenhet.

12 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, så framt
ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade i den ordning
29 och 30 §§ angiva:

a) fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit bär
i riket bosatta:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig
här eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet
äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för
gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar
samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för
delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser, samtliga dock endast
såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig
här eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, ävensom oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet
icke varit här i riket bosatta, samt utländska bolag:

för förmögenhet, som vid beskattningsårets utgång varit här i riket
nedlagd.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmögenhet.

För skattskyldiga, om vilka i 27 § 1 mom. förmärs, bestämmes skyldigheten
att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma mom. meddelade
föreskrifter.

2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:

a) tillgångar, som omförmälas i 9 § 1 mom. a)—c), försåvitt desamma
finnas här i riket; samt

b) svenska aktier, svenska banklotter och andelar i svenska ekonomiska
föreningar, bolag och rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under

a) i detta mom.

När skattskyldighet föreligger allenast för här i riket nedlagd förmögenhet,
får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som
häftar vid dylik förmögenhet.

(Se vidare anvisningarna.)

13 $.

I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställes med
ägare:

a) den som innehar fastighet med fideikommissrätt eller med stadgad
åborätt; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde,
som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd;

b) efterlevande make, som på grund av inbördes testamente besitter förmögenhet,
så ock den, som på grund av testamente eller annorledes är för
sin livstid berättigad åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten
tillagts hans bröstarvinge eller bröstarvinges avkomling.

14 $.

Har skattskyldig hemmavarande barn, »om vid taxeringsårets ingång
icke fyllt 21 år, skall, därest barnet icke självt skall taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt, den .skattskylldige taxeras järnväg för barnets förmögenhet.

Beräkning av inkomst- och förmögenhetsskatt.

15 %.

Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en
sextionde! av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga
förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast
för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten
eller en sextionde! av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda bestämda beloppet utgör taxerat belopp och skall utföras
i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt
tiotal kronor, bortfaller.

16 $.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret, äger att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt
orlsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek bestämmes med
hänsyn till de ortsgrupper, varom förmäles i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Grundavdraget utgör i ortsgrupp It 500 kronor, i ortsgrupp II: 700 kronor,
i ortsgrupp Hl: 900 kronor, i ortsgrupp IV: 1,100 kronor och i ortsgrupp
V: 1,300 kronor.

Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med sin hustru eller under året haft hemmavarande eller av den
skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 16 år, vilket ieke
haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta
familjeavdrag. Familjeavdraget utgör i ortsgrupp I: för hustru
250 kronor, för ett barn 250 kronor och för varje ytterligare barn 200 kronor;
i ortsgrupp II: för hustru 300 kronor, för ett barn 300 kronor och för
varje ytterligare barn 200 kronor; i ortsgrupp III: för hustru 350 kronor,
för ett barn 350 kronor och för varje följande barn 250 kronor; i ortsgrupp

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

IV: för hustru 400 kronor, för ett barn 400 kronor och för varje följande
barn 300 kronor; samt i ortsgrupp V: för hustru 450 kronor, för ett barn
450 kronor och för varje följande barn 350 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos
sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka
eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad
erhålla avdrag, att för husföreståndarinnan åtnjuta samma familjeavdrag,
som tillkommer skattskyldig för hustru.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med
varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest
enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade
till avdrag för barnet, avdraget tillkomma fadern, om denne haft barnet i
sin vård under hela eller större delen av beskattningsåret, men eljest modern.

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast
under en del av beskattningsåret, äger att å det taxerade beloppet åtnjuta
statligt ortsavdrag, utgörande för varje kalendermånad eller del
därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestämmelserna
i 1 mom. utgående avdrag. Det avdragsbelopp, som sålunda
erhålles, avrundas nedåt till jämna femtiotal kronor.

3 mom. Bestämmelserna i 49 § 1 mom. kommunalskattelagen skola äga
motsvarande tillämpning vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

4 mom. Har, på sätt i 49 § 2 mom. kommunalskattelagen sägs, skattskyldigs
taxerade inkomst blivit på grund av där omförmäld omständighet nedsatt
med visst belopp utöver ortsavdrag, må sådan nedsättning med högst
en och en halv gånger samma belopp ske jämväl i det till inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade beloppet. Det Inlopp, varmed nedsättning sålunda
medgives, skall fastställas i jämna femtiotal kronor.

17 §.

1 mom. Såsom beskattningsbart belopp skall upptagas:

a) för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret:

det taxerade beloppet, minskat med avdrag, som i 16 § omförmäles;

b) för annan skattskyldig:

det taxerade beloppet.

2 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret och vilkens taxerade belopp icke uppgår till
600 kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret:

då det beskattningsbara beloppet uppgår till minst 10 kronor;

för annan skattskyldig:

då det beskattningsbara beloppet uppgår till minst 100 kronor.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

18 $.

Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss i särskild ordning bestämd
procent av ett för den skattskyldige fastställt grundbelopp, som
uträknas enligt nedan angivna grunder.

a) För fysiska personer, dödsbon, svenska ekonomiska föreningar och
utländska bolag utgör grundbeloppet:

för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 2,000
kronor, 2 procent;

för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger

2,000 kronor

men

icke

10,000 kronor

....................... 3 X

10,000

»

»

»

20,000

» .....................

....................... 4 X

20,000

»

»

»

40,000

» .....................

....................... 5 %

40,000

»

»

»

60,000

» .....................

....................... 6 X

60,000

»

»

»

100,000

» .....................

....................... 7 X

100,000

»

»

»

150,000

» ......................

....................... 8 X

150,000

»

»

»

200,000

» ......................

...................... 9 X

200,000

»

»

»

300,000

» ......................

....................... 10 x

300,000

»

»

»

400,000

» ......................

....................... 11 X

400,000

»

»

»

600,000

» ......................

...................... 12 x

600,000

»

»

800,000

» ......................

...................... 13 x

800,000

»

»

»

1,000,000

» ......................

...................... 14 X

1,000,000

»

...................... 15 X,

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 12 procent av det
beskattningsbara beloppet.

b) För svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska
kommanditbolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag för den del av inkomsten,
som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet: -

Kungl. Mai ds proposition Nr 103. 13

När inkomstprocenten

Grundbeloppet
utgör i pro-cent av det
beskattnings-bara beloppet

När inkomstprocenten

Grundbeloppet
utgör i pro-cent av det
beskattnings-bara beloppet

överstiger

ej överstiger

överstiger

ej överstiger

4

1.50

22

23

7.60

4

4 Va

1.60

23

24

7.76

4 •/«

4''/>

1.70

24

25 Va

7.90

41/»

4 8/a

1.80

25 Va

27

8.05

4 8/<

5

1.90

27

28 V*

8.20

5

5 V»

2.oo

28 ''/a

30

8 85

5 ‘/a

5 V»

2.20

30

32

8.50

5 */a

6

2.40

32

34

8.66

6

6 l/a

2.60

34

36

8.80

6 */s

6 Va

2.so

36

39

8.95

6 */•

7

3.oo

39

42

9.io

7

7 Va

3.20

42

46

9.25

7 ‘/b

7 Va

3.40

46

50

9.40

7 Va

8

3.60

50

55

9.55

8

8 V»

3.80

55

60

9.70

8 l/a

9

4.oo

60

65

9.86

9

9 Va

4.20

65

70

lO.oo

9 Va

10

4.4 0

70

75

10.16

10

10Va

4.60

75

80

10.80

10 Va

11

4.80

80

85

10.45

11

11 V*

5.oo

85

90

10.60

11 Va

12

5.20

90

95

10.7 5

12

12 Va

5.40

95

100

10.90

12 Va

13

5.60

100

105

11.00

13

13 */s

5.80

105

no

11.10

13 */a

14 Va

6.oo

no

115

11.20

14 V»

15

6.20

115

120

11.80

15

16

6.40

120

125

11.40

16

17

6.60

125

130

11.60

17

18

6.80

130

135

11.60

18

19

7.oo

135

140

11.70

19

20

7.16

140

145

11.80

20

21

7.80

145

150

11.90

21

22

7.45

150

—

12.oo

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

varvid dock iakttaga, att skattens grundbelopp icke må i något fall med
mera än halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundbelopp, som
högst skolat påföras bolaget, därest dess inkomst både varit allenast så
stor, att bolaget varit att hänföra till närmast lägre skatteklass.

Med inkomstprocent förstås här det procenttal, efter helt år räknat, som
det beskattningsbara beloppet eller, om bolaget haft intäkt av utdelning,
för vilken jämlikt 7 § g) skatteplikt icke föreligger, det beskattningsbara
beloppet med tillägg av behållen inkomst av utdelningen utgör av bolagets
kapital.

Till kapital, varom bär är fråga, räknas för aktiebolag och solidariska
bankbolag såväl aktie- eller lottkapital som ock reservfond. Aktie- eller
lottkapitalet upptages till det belopp, som angivits i ingående balansräkningen
för beskattningsåret eller, om aktie- eller lottkapitalet samma år
undergått förändring, till medelstorleken därav under nämnda år. På
samma sätt förfares vid beräkning av reservfonden. Vad angår kommanditbolag
räknas till kapital, varom här är fråga, kommanditdelägarnas insatser
i bolaget, beräknade på sätt om aktie- eller lottkapital nyss är sagt.

c) För svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper
på aktieägare i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet sex procent
av det beskattningsbara beloppet.

d) För andra skattskyldiga än dem, som avses under a)—c) här ovan,
utgör grundbeloppet tre procent av det beskattningsbara beloppet,

(Se vidare anvisningarna.)

19 $.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
en var för sin inkomst och förmögenhet samt mannen därjämte för
boets gemensamma inkomst och förmögenhet. Har vid dylik taxering avdrag,
varom i 4 § 1 mom. förmäles, eller skuld, som i 8 § avses, helt eller delvis
ej kunnat avgå å den därtill närmast berättigade makens inkomst eller
förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens inkomst eller förmögenhet.
Avdrag, varom stadgas i 16 §, ävensom beskattningsbart belopp
skall beräknas för makarna gemensamt, och skall skatt beräknas efter det
sålunda bestämda beskattningsbara beloppet samt, därest någondera maken
det påfordrar, fördelas dem emellan efter förhållandet mellan deras taxerade
belopp.

2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i
fråga om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt anses såsom av varandra
oberoende skattskyldiga.

20 §.

För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent
av de i 18 § omförmälta grundbelopp, med vilken inkomst- och förmögenhetsskatt
skall det året utgå.

15

Kungl. May.ts proposition Nr 103.

Eftertaxering.

21 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att han icke blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt
eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras
till inkomst- och förmögenhetsskatt att utgå med det belopp,
som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen
rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen
hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter
utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit
ingiven för registrering.

Beskattningsort.

22 §.

1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning ii hemortskommunen.
Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.

2 mom. Eftertaxering, som i 21 § omförmäles, skall ske där, varest taxeringen
bort verkställas, om den skett i rätt tid.

Allmänna bestämmelser.

23 §.

Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet
varit här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne
efterlämnat make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans
frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna
av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet
för sådan den avlidnes inkomst eller förmögenhet, som skolat upptagas
till beskattning under det år, han avlidit, eller under året näst därefter.
Fråga om befrielse, som här avses, upptages beträffande inkomst och
förmögenhet, som skolat taxeras under dödsåret, av beskaltningsnämnd
för detta eller nästpå följande år, samt beträffande inkomst och förmögenhet,
som skolat taxeras under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för
detta år.

24 §.

För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller
på grund av bestämmelserna i G § 3 mom. oskift dödsbo efter honom,

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare
bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke
i något fall med mera än hans lott i boet utgöir.

Lag samma vare om inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av
eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

25 §.

Vad i denna förordning stadgas om person, som är här i riket bosatt,
skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistas
utan att vara härstädes bosatt.

26 §.

Å svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt
eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning
och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall tillämpas
vad i denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 16 år,
därest de äro svenska medborgare och bo hos honom.

27 §.

1 mom. Person, som tillhör främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning,
och som icke är svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke
vara här i riket bosatt. Sådan person är frikallad från skattskyldighet ej
mindre för de inkomster och den förmögenhet, för vilka med anledning
härav skatteplikt ej föreligger, än även för inkomst genom utdelning å
svenska aktier, lotter i svenska solidariska hankbolag, kommanditlotter i
svenska kommanditbolag och andelar i svenska ekonomiska föreningar,
ävensom för förmögenhet, som utgöres av dylika aktier, banklotter,
kommanditlotter och andelar. Skatt skall av person, varom nu är fråga,
utgöras i den kommun här i riket, där han senast under beskattningsåret
haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat,
stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 16
ar, därest de bo hos honom och icke äro svenska medborgare.

2 mom. Svensk medborgare, som tillhör främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets- betjäning,
är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos
den främmande makten.

3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han är svensk eller utländsk
medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund
av tjänst hos den främmande makten.

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

28 $.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter
utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna
innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.

29 §.

Därest inkomst eller förmögenhet, för vilken inkomst- och förmögenhetsskatt
utgöres, tillika är underkastad statlig beskattning i annat land, äger
Konungen att, till förekommande av eller lindring i dylik dubbelbeskattning,
med nämnda lands regering träffa överenskommelse om fördelning i
beskattningshänseende mellan berörda land och Sverige av inkomsten eller
förmögenheten eller ock att, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga
hänseenden, förordna, att viss inkomst eller viss förmögenhet eller inkomst
eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara fri från
beskattning här i riket.

I fall, varom ovan förmäles, må Konungen förklara, att inkomst- och
förmögenhetsskatt skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande
bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma
att uppgå till större andel, procentuellt beräknad, av det på grundval av
överenskommelsen eller förordnandet fastställda beskattningsbara beloppet,
än skatten skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle
hava fastställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet.

Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom ovan
förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller närmast
efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga
för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i
denna paragraf stadgas.

30 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse
från utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess
beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet, så ock för förmögenhet,
bestående av sådan fastighet.

31 $.

Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 29 § eller
30 § sägs, inkomst, som enligt denna förordning är skattepliktig, ej här i

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 88 höft. (Nr 103.) 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

riket beskattas, får underskott, som uppkommer vid inkomstberäkningen,
icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall här beskattas.

Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller
beslut, varom i 29 § eller 30 § sägs, icke skall här i riket beskattas, får icke
vid taxering här i riket avräknas från annan förmögenhet.

32 %.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad
för samma inkomst eller förmögenhet såväl här i riket som i utländsk
stat, må Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes
hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga
skäl föreligga, förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen. Har
skatt redan erlagts, återbekommes skatten i den ordning, som för restitution
av kronoutskylder stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928.

Genom förordningen upphävas:

förordningen den 28 oktober 1910 (nr 115) om inkomst- och förmögenhetsskatt,
sådan den lyder efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som
innehållas i senare därom utfärdade författningar;

förordningen den 28 oktober 1910 (nr 116) angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst, sådan den lyder efter de ändringar i eller tillägg till
densamma, som innehållas i senare därom utfärdade författningar;

förordningen den 22 maj 1925 (nr 155) med föreskrifter angående medgivande
i vissa fall av undantag från gällande bestämmelser om inkomstoch
förmögenhetsskatt m. m., sådan den lyder efter senare i densamma
gjorda ändringar.

Restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom. förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt sådant detta lagrum lydde enligt
förordning den 31 oktober 1919 (nr 733), (B-skatt), skall fortfarande
äga rum i den ordning, varom stadgas i förordningen den 14 maj 1926
(nr 126) om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om
inkomst- och förmögenhetsskatt och skall därvid å grundbeloppet tillämpas
det procenttal, som jämlikt 20 § i den nya förordningen blivit bestämt att
gälla för det år, under vilket utdelning, som föranlett restitution, ägt rum.

Beträffande efterbeskattning av bevillning för inkomst samt av in korn stoch
förmögenhetsskatt, som skolat utgöras enligt de äldre förordningarna,
skola dessa fortfarande äga tillämpning.

Vad som stadgas i punkterna 3, 5 och 6 av de särskilda övergångsbestämmelser,
som skola iakttagas vid kommunalskattelagens tillämpning, skall
gälla jämväl vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Den så kallade lappskatten i Västerbottens och Norrbottens län skall
upphöra att utgå.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

19

Anvisningar

till 9 §.

1. Tillgång, som efter ty i denna paragraf sägs skall ingå ,i förmögenhets
be räkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret
icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra
värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej
influtit under året.

2. Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro avsedda
till stadigvarande bruk i rörelsen, upptagas till anskaffningsvärdet,
därå årliga avskrivningar göras för utrangering, slitning och annan värdeminskning.
Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar
å tillgångar till stadigvarande bruk i rörelsen icke verkställas eller göras
i större omfattning, än som varit av förhållandena påkallad. Härtill
skall hänsyn tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga
avskrivningar alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga
belopp.

Lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn
till påräknelig vinst vid försäljning i detalj.

I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar
samt skogsbruk gäller, att levande inventarier sättas till sitt värde i
allmänna marknaden, och att vid värdesättning av döda inventarier
samma förfarande följes, som ovan är för rörelse angivet.

3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är
ovisst, antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor
bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det
visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när,
skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständigheten, att
fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse
endast för beräkningen av dess förhanden varande värde (10 §).

4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke
kommer att utlöpa inom fena år efter beskattningsårets utgång, även för
det fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att
antaga, att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets
utgång.

till 12 §.

Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad utom riket bosatt
svensk medborgare eller utlänning placerar i svenska obligationer
eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han har innestående
på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där fordringen
icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

annan, här utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom
riket bosatt svensk medborgare eller utlänning under vistelse här i riket
medfört värdehandlingar eller annan lös egendom eller att han anförtrott
dylik egendom i vård hos annan härstädes, att egendomen blir att anse såsom
här i riket nedlagd förmögenhet.

till 18 §.

1. För försäkringsaktiebolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall den
enligt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen beräknade del av inkomsten, som
motsvarar en tredjedel av den beräknade räntan å premiereserv och premieåterbäringsreserv,
icke anses belöpa å aktieägarna i denna deras egenskap.
I vad mån annan inkomst skall anses belöpa på aktieägarna i denna
deras egenskap, får avgöras enligt de för bolaget gällande grunder eller
bolagsordning. På grund härav kommer för bolag, som meddelar livförsäkring
och därutöver icke annan försäkring än personförsäkring, att som
aktieägarnas andel i inkomsten upptagas det belopp, vilket genom bolagsstämmas
beslut tillförts dem av beskattningsårets vinst, däri icke inberäknat
vid beskattning avdragsgilla avsättningar till aktieägarnas fonder.

2. På sätt framgår av 6 § 2 mom., skall kommanditbolag taxeras blott
för den del av bolagets inkomst, som belöper å kommanditdelägarna, och
skall alltså endast på denna del av inkomsten tillämpas den i 18 § h)
angivna skatteskalan. För den del av kommanditbolagets inkomst, som
belöper på de solidariska delägarna, skola dessa taxeras.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

21

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, etter en räntefot av 5 procent, av en etter förloppet av
nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,
därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

95.24

26

28.12

51

8.31

76

2.45

2

90.70

27

26.78

52

7.91

77

2.34

3

86.38

28

25.61

53

7.53

78

2.22

4

82.2 7

29

24.2 9

54

7.17

79

2.12

5

78.36

30

23.14

55

6.88

80

2.02

6

74.6 2

31

22.04

56

6.51

81

1.92

7

71.07

32

20.99

57

6.20

82

1.83

8

67.68

33

19.99

58

5.90

83

1.74

9

64.4 6

34

19.04

59

5.62

84

1.66

10

61.39

35

18.13

60

5.85

85

1.58

11

58.4 7

36

17.27

61

5.io

86

1.51

12

55.68

37

16.44

62

4.86

87

1.43

13

53.03

38

15.66

63

4.62

88

1.37

14

50.51

39

14.91

64

4.40

89

1.80

15

48.10

40

14.2 0

65

4.19

90

1.24

16

45.81

41

13.53

66

3.99

91

1.18

17

43.63

42

12.88

67

3.80

92

1.12

18

41.65

43

12.2 7

68

3.62

93

1.07

19

39.5 7

44

11.69

69

3.45

94

1.02

20

37.69

45

11.18

70

3.29

95

0.9 7

21

35.89

46

10.60

71

3.13

96

0.9 2

22

34.18

47

10.09

72

2.98

97

0.88

23

32.56

48

9.61

73

2.84

98

0.84

24

31.01

49

9.16

74

2.70

99

0.80

25

29.58

50

8.72

75

2.58

100

0.7 6

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, etter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående
antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta
(avkomst, förmån) å 1 krona.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

0.95

26

14.38

51

18.34

76

19.51

2

1.86

27

14.64

52

18.4 2

77

19.58

3

2.72

28

14.00

53

18.49

78

19.66

4

3.55

29

15.14

54

18.67

79

19.58

5

4.8S

30

15.37

55

1—‘
00
Ä
09

80

19.60

6

5.08

31

15.59

56

18.70

81

19.62

7

5.7 9

32

15.8 0

57

18.76

82

19.68

8

6.40

33

I6.00

58

18.82

83

19.65

9

7.11

34

16.19

59

18.88

84

19.67

10

7.72

35

16.8 7

60

18.93

85

19.68

11

8.31

36

16.55

61

18.98

86

19.70

12

8.86

37

16.71

62

19.03

87

19.71

13

9.89

38

16.87

63

19.08

88

19.78

14

9.90

39

17.02

64

19.12

89

19.74

15

10.38

40

17.16

65

19.16

90

19.75

16

10.84

41

17.29

66

19.20

91

19.76

17

11.2 7

42

17.42

67

19.24

92

19.78

18

11.69

43

17.65

68

19.28

93

19.79

19

12.09

44

17.66

69

19.81

94

19.80

20

12.46

45

17.7 7

70

19.34

95

19.81

21

12.82

46

17.88

71

19.3 7

96

19.82

22

13.16

47

17.98

72

19.40

97

19.82

23

13.49

48

18.08

73

19.48

98

19.88

24

13.80

49

18.17

74

19.46

99

19.84

25

14.09

50

18.26

75

19.48

100

19.85

Utgar beloppet i stället vid början av varje år, erbålles kapitalvärdet genom att öka närmast
föregående tal med 1.

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller
annan förmän, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid
utg&r med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde |

1

Ålder |

Kapitalvärde

0

15.76

30

15.76

60

9.S5

90

1.85

1

17.24

31

15.6 5

61

9.56

91

1.72

2

17.52

32

15.58

62

9.27

92

1.59

3

17 60

33

15.41

63

8.96

93

1.48

4

17.63

34

15.2 7

64

8.6 7

94

1.35

5

17.62

35

15.18

65

8.36

95

1.25

6

17.60

36

14.99

66

8.05

96

1.17

7

17.56

37

14.84

67

7.73

97

1.12

8

17-61

38

14.6 9

68 j

7.43

98

1.08

9

17.46

39

14.53

69 |

7.11

99

0.90

1 10

17.38

40

14.86

70

6.80

100

0.81

11

17.81

41

14.20

71

6.48

101

0.6 9

12

17.28

42

14.02

72

6.17

102

0.55

13

17.14

43

13.85

73

5.86

103

0.40

14

17.05

44

13.66

74

5.55

104

0.23

15

16.95

45

13.47

75

5.2 5

16

16.86

46

13.2 7

76

4.96

17

16.7 7

47

13.07

77

4.66

18

16.69

48

12.86

78

4.3 8

19

16.62

49

12.64

79

4.11

20

16.55

50

12.41

80

3.8 5

21

16.49

51

12.18

81

3.60

22

16-48

52

11.96

82

3.85

23

16.87

53

11.71

83

3.12

24

16.30

54

11.46

84

2.89

25

16.22

55

11.21

85

2.69

26

16.14

56

10.96

86

2.50

27

16.05

57

10.69

87

2.82

28

15.96

58

10.41

88

2.14

29

15.86

69

10.18

89

1.98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25.^ Utgår
den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.376. Utgår den vid början av varje år, ökas

det med 1-

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan
förmån, som vid slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.

1 Ålder

i-

| Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

i Kapitalvärde

J Ålder

J Kapitalvärde

0

16.13

30

I6.00

60

10.86

j 90

2.10 j

1

17.88

31

15.90

61

10.06

91

1.95

i 2

17.59

32

15.80

62

9.7 6

92

1.80

i 3

17.66

33

15.69

63

9.45

93

1.67 1

4

17.69

34

15.58

64

9.13

94

1.55 j

!

5

17.68

35

15.46

65

8.81

95

1 1.42 |

6

17.66

36

15.84

66

8.49

96

1.34

7

17.68

37

15.21

67

8.16

97

1.29 1

8

17.68

38

15.08

68

7.83

98

1.22 1

! 9

17.53

39

14.94

69

7.51

99

1.12 |

! 10

17.4 7

40

14.80

70

7.18

100

1.02

1 it

17.40

41

14.65

71

6.85

101

0.91 i

12

17.83

42

14.49

72

6.52

102

0.80

! 13

17.25

43

14.33

73

6.21

103

0.64

i 14

17.18

44

14.16

74

5.89

104

0.4 7

i 15

17.ll

45

13.98

75

5.5 7

105

0.26

: 16

17.04

46

13.79

76

5.27

1 17

16.9 7

47

13.59

77

4.97

! 18

16.91

48

13.39

78

4.70

19

16.84

49

13.18

79

4.41

20

16.7 7

50

12.96

80

4.14

21

16.71

51

12.74

81

3.88

22

16.04

52

12.50

82

3.68

23

16.57

53

12.26

83

3.39

24 i

16.50

54

12.01

84

3.16

25 :

16.42

55

11.75

85

2.96

26

16.84

56

11.49

86 j

2.76

27

16.27

57

11.22

87

2.58

28

16.18

58

10.94

88 j

2.41

29

16.09

59

10.66

89 1

2.2 5

Utgar livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0-2 5. Utgår
den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.875. Utgår den vid början av varje år,
ökas det med 1.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för utrikes- och socialdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:

Vid anmälan tidigare denna dag av förslaget till kommunalskattelag har
jag omnämnt min avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till ny
förordning om en statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Jag har därvid
jämväl omnämnt, att den statliga skatteförordningen bör, i vad avser inkomstbeskattningen,
bygga på kommunalskattelagens bestämmelser, så att
den statliga skatteförordningen hänvisar till kommunalskattelagen i de avseenden,
där samma bestämmelser skola gälla för båda skatteformerna. I
överensstämmelse härmed kommer det förslag, jag nu går att anmäla, att i
formellt avseende nära ansluta sig till det av presidenten Petersson utarbetade
förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Jag övergår härefter till att redogöra för de olika bestämmelserna i förslaget
och kommer därvid att jämförelsevis utförligt behandla förmögenhetsbeskattningen,
enär denna saknar motsvarighet i kommunalskattelagen.

2 §.

Denna paragraf motsvarar 2 och 3 §§ i presidenten Peterssons förslag.

I förevarande paragraf sker anknytningen av den statliga inkomstbeskattningen
till den kommunala, i det att i paragrafen angives, att de i kommunalskattelagen
givna bestämmelser angående vad som är att hänföra till
skattepliktig intäkt, angående förvärvskällor, angående beräkningen av inkomst
m. m. skola gälla även vid statsbeskattningen, dock med vissa uttryckligen
angivna undantag.

Inkomstskattesakkunniga hava föreslagit, att avdrag skall få ske för alla
under beskattningsåret erlagda utskylder, alltså i motsats till vad nu gäller
jämväl för kronoutskylder, samt att såsom inkomst genom tillfälliga vinster
skall beskattas intäkt genom restitution av utskylder, för vilka avdrag
tidigare åtnjutits. En av de sakkunniga var skiljaktig och ansåg på skäl,
som utvecklats i en särskild vid de sakkunnigas betänkande fogad promemoria,
avdrag icke böra medgivas för kronoutskylder.

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Departements chefen.

Presidenten Petersson har ansett sig böra i sitt förslag bibehålla nuvarande
bestämmelser i detta avseende orubbade, och är för den skull enligt hans
förslag avdrag för kronoutskylder icke medgivet.

Inkomstskattesakkunnigas förslag på denna punkt har tillstyrkts uti flera
inkomna utlåtanden, bland annat kammarrättens, under det att i andra utlåtanden
vissa betänkligheter mot detsammma kommit till synes.

Jag har icke kunnat ansluta mig till inkomstskattesakkunnigas förslag
att vid beskattningen medgiva avdrag för kronoutskylder. Härvid har det
avgörande icke så mycket varit, att en dylik avdragsrätt kanske ej kan
anses ur teoretisk synpunkt motiverad, utan fastmera att de rent praktiska
konsekvenserna av avdragsrätten skulle bliva omfattande. En dylik avdragsrätt
skulle vid oförändrad skatteskala medföra icke blott en minskning av
de beskattningsbara beloppen utan jämväl, på grund av skattens progressiva
karaktär, en minskning av progressionen. För den härigenom minskade
skatten kunde ersättning vinnas antingen genom höjning av den procent av
skattens grundbelopp, som uttages, eller ock genom höjning av den indirekta
beskattningen. Ingen av dessa utvägar finner jag tilltalande. En rätt till
avdrag för kronoutskylder borde i stället, på sätt reservanten inom de inkomstskattesakkunniga
framhållit, logiskt leda till skärpning av skatteskalan.
En dylik skärpning i förening med vidgad rätt till utskyldsavdrag skulle
dock i många fall medföra större orättvisor än nu gällande bestämmelser,
särskilt i fråga om skattskyldiga, vilkas inkomster variera inom så vida
gränser, att deras inkomst under något år icke förslår till täckande av
de under samma år erlagda, på tidigare års flerdubbelt större inkomster
belöpande skatter.

Förutsättningen för rätt till avdrag för utskylder är enligt det nu framlagda
förslaget, liksom enligt inkomstskattesakkunnigas och presidenten
Peterssons förslag, att utskylderna erlagts under beskattningsåret, och är avdrag
alltså icke medgivet för utskylder, som väl förfallit under beskattningsåret
men då icke guldits. Har skattskyldig uppburit bidrag av skatteutjämningsmedel,
får tydligen blott avdragas det erlagda nettobeloppet, d. v. s. vad
som återstår efter avdrag av utjämningsbidraget.

I likhet med inkomstskattesakkunniga har jag funnit uttrycklig bestämmelse
böra intagas därom, att till skattepliktig intäkt är att hänföra intäkt
genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag tidigare åtnjutits.

Då någon fastighetsskatt icke utgår till staten, skall självfallet, i överensstämmelse
med vad nu gäller, avdrag vid statsbeskattningen icke äga rom
för något genom fastighetsskatt beskattat inkomstbelopp.

3 %.

Denna paragraf motsvarar 24 § i presidenten Peterssons förslag. Jag har
ansett det skola bidraga till ökad överskådligbet att redan här upptaga förevarande
bestämmelser för att på detta sätt i ett sammanhang i 2 och 3 §§ an -

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

giva de bestämmelser i kommunalskattelagen, som skola gälla jämväl vid
den statliga beskattningen.

4 §•

Förevarande paragraf handlar om de allmänna avdragen. Då dessa avdrag
icke till fullo överensstämma med de vid kommunalbeskattningen medgivna
avdragen, har någon generell hänvisning till kommunalskattelagen
icke kunnat ske.

För periodiskt understöd samt för pensions- och försäkringsavgifter får
avdrag åtnjutas i samma utsträckning som vid kommunalbeskattningen.
Likaledes äger gift kvinna liksom vid kommunalbeskattningen åtnjuta särskilt
avdrag med 200 kronor från inkomst av rörelse eller av eget arbete.

Liksom vid kommunalbeskattningen är avdrag icke medgivet för underskott,
som uppstått å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom
ävensom deltagande i lotteri eller å fastighet eller rörelse i utlandet. Däremot
får utan inskränkning avdrag ske för underskott å övriga förvärvskällor,
och återfinnas alltså icke de inskränkningar i avdragsrätten, som vid
kommunalbeskattningen blivit en följd av bestämmelserna om olika beskattningsorter.

Angående avdraget för utskylder hänvisar jag till vad jag vid 2 § därom
anfört.

6 §.

Från nuvarande lagstiftning har bibehållits den olikhet mot kommunalbeskattningen,
att här i riket icke bosatt svensk medborgare eller utlänning
är skattskyldig för utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och andelar
i svenska ekonomiska föreningar. Med aktier hava jämställts kommanditlotter.
Dessutom har intagits föreskrift om skattskyldighet för restituerade
utskylder. Samma bestämmelser skola gälla jämväl för utländska
bolag.

Angående beskattningen av inländska juridiska personer hänvisar jag till
vad jag därom tidigare i dag anfört vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag.

7 %.

I likhet med vad hittills varit fallet föreligger enligt de nu uppgjorda
förslagen en korrespondens mellan bestämmelserna om skattefrihet vid statsskatten
och bestämmelserna om hel eller partiell skattefrihet vid kommunalbeskattningen.

De under a), b), f) och h) meddelade bestämmelserna om skattefrihet överensstämma
med vad som gäller vid kommunalbeskattningen.

Att staten icke skall erlägga statsskatt, får anses självklart.

Yad de under d) och e) upptagna juridiska personerna angår, hava de vid
kommunalbeskattningen blott inskränkt skattskyldighet och böra de då, i
överensstämmelse vad hittills gällt i dylika fall, helt befrias från utgörande

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

av statsskatt. Beträffande vilka juridiska personer böra åtnjuta denna
skattefrihet hänvisar jag till vad vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag
anförts beträffande skattskyldigheten för juridiska personer.

I överensstämmelse med vad jag därom anfört vid anmälan av förslaget
till kommunalskattelag har i förevarande paragraf intagits bestämmelse om
skattefrihet för utdelning i vissa fall för svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar. Samma skattefrihet gäller jämlikt 6 § 2 mom. även
för kommanditbolag.

Den nuvarande skattefriheten för lappallmogen ifråga om inkomst av renskötsel
återfinnes icke i förslaget. Rörande anledningen härtill hänvisar
jag till vad jag därom anfört vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag.
I samband härmed har i övergångsbestämmelserna upptagits föreskrift
därom, att den s. k. lappskatten skall upphöra att utgå.

9 §.

Den omständigheten, att i förslaget till kommunalskattelag icke upptagits
näringsskatt, har föranlett omarbetning av bestämmelserna i 1 mom. c) av
förevarande paragraf.

Till jordbruk Enligt presidenten Peterssons förslag skola lösa tillgångar, som höra till
''fukter och j°rdbruk med binäringar, beskattas såsom förmögenhet endast i den mån
förråd. näringsskattevärde skulle åsättas dem, och hava på den grund från skatteplikt
frikallats inneliggande gröda och andra alster av jordbruk med binäringar
ävensom förbrukningsartiklar, råvaror och råmaterial i jordbruksnäringen.

Jämlikt inkomstskattesakkunnigas förslag, anvisningarna till 13 §, räknas
beträffande produkter av fast egendom icke såsom förmögenhet de vid
beskattningsårets slut inneliggande lager och förråd av spannmål, foder- och
gödselmedel, bränsle m. m., som äro avsedda att under taxeringsåret successivt
förbrukas i den skattskyldiges hushåll eller i hans näringsdrift. Detta
sammanhänger därmed, att de sakkunniga ansett inkomst, som förvärvats
under beskattningsåret, icke böra inräknas i förmögenheten, enär denna inkomst
icke kunde betraktas utgöra ett kapital, som under beskattningsåret
bidragit till skapandet av fonderad inkomst.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har mot den av inkomstskattesakkunniga
föreslagna bestämmelsen anmärkt, bland annat, att den bästa kontrollen å
jordbrukares deklarationer just bestått däri, att taxeringsmyndigheterna vid
jämförelse mellan de båda sista deklarationerna kunnat taga i beräkning
spannmålslagrets storlek vid årets början och slut samt intäkten å försäljningen
under året. Med ledning härav samt kännedomen om arealen och
årsväxten hade då vissa slutsatser kunnat dragas om deklarationens riktighet
eller oriktighet. Det vore ju tydligt, att möjligheterna till sådan kontroll
ginge väsentligen förlorade genom den föreslagna bestämmelsen.

Länsstyrelsen i Örebro län har anmärkt, att, då enligt häda förslagen
tillgångar i jordbruk med binäringar i viss utsträckning undantoges från

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 103.

skatteplikt, men samtidigt avdrag medgåves för alla skulder, förmögenhetsberäkningen
icke bleve riktig.

Kammarrätten har ifrågasatt, huruvida skäl förelåge att i avseende å
förmögenhetsberäkningen frångå gällande bestämmelser, bland annat i fråga
om skatteplikt för jordbrukares inneliggande lager av gröda och andra produkter.

Jag har icke kunnat ansluta mig till den av inkomstskattesakkunniga för- Pepartementsfäktade
åsikten, att tillgångar, som härröra från beskattningsårets inkomst. chetcn''
ej böra beskattas såsom förmögenhet. Det är väl riktigt, att dessa tillgångar
i många fall icke skapat ny, fonderad inkomst under beskattningsåret och att
för den skull beskattning icke bör äga rum, om man ser förmögenhetsbeskattningen
enbart från den synpunkten, att den skall medföra en hårdare
beskattning av verklig fonderad inkomst i förhållande till arbetsinkomst.

Emellertid är den svenska förmögenhetsskatten icke konsekvent utformad
såsom en skatt på fonderad inkomst, utan skatt utgår jämväl för tillgångar,
vilka icke lämnat någon inkomst, och skatten tar hänsyn enbart till förmögenhetsförhållandena
vid beskattningsårets slut, utan att avseende fästes
vid de förändringar, som förmögenheten under året undergått. Vid dylikt
förhållande synes det icke motiverat att från beskattning undantaga vissa
tillgångar på den grund, att de härröra av beskattningsårets inkomst. Dylika
undantag från skatteplikten skulle även försvåra tillämpningen av förordningen.
Det särskilda skäl, som presidenten Petersson haft för den av honom
föreslagna undantagsbestämmelsen, eller önskvärdheten av kongruens mellan
de för näringsbeskattningen och de för förmögenhetsbeskattningen gällande
regler, föreligger icke längre. På grund av vad jag nu anfört och då, på
sätt länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit, vissa möjligheter till kontroll
av jordbrukares inkomstdeklarationer i annat fall skulle ga förlorade, har
jag ansett även sådana till jordbruk med binäringar hörande tillgångar som
förråd av produkter, fodermedel, råvaror m. m. böra liksom hittills inräknas
i de skattepliktiga tillgångarna.

Enligt inkomskattesakkunnigas förslag skola vid förmögenhetsbeskattningen Andelar i
såsom tillgångar upptagas aktier, lotter i solidariska bankbolag samt andelar bolagi
andra bolag och i ekonomiska föreningar, detta i överensstämmelse med nuvarande
bestämmelser. Av 9 § d) och 12 § 2 mom. i presidenten Peterssons
förslag, jämförda med anvisningen till 6, 12 och 18 §§, synes framgå, att
enligt detta förslag i vissa fall skall såsom tillgång upptagas värdet av andel
i en juridisk person men i andra fall såsom tillgång upptagas viss bråkdel
av den juridiska personens förmögenhet, beräknad efter de i fråga om fysisk
person gällande bestämmelser. När det är fråga om delägarskap i aktiebolag,
bankbolag och ekonomisk förening, skall eu delägare bland sina tillgångar
upptaga aktien, lotten eller andelen efter dess börsvärde eller eljest
påräkneliga värde. Är det åter fråga om handelsbolag eller rederi, skall

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

bolagets eller rederiets förmögenhet beräknas på det sätt, som gäller i fråga
om enskild person, och därefter skall detta värde fördelas på delägarna i
förhållande till deras andelar i bolaget. Beträffande kommanditbolag tilllämpas
båda metoderna. Bolagets förmögenhet beräknas, och på de solidariska
delägarna fördelas den del av densamma, som motsvarar deras andel
i bolaget; vad som motsvarar kommanditdelägarnas andelar fördelas däremot
icke på dem, utan såsom tillgång för dem skall upptagas värdet av
kommanditlotterna, beräknat efter de grunder, som gälla i fråga om värdesättning
av aktier.

Departements- Jag har icke ansett skäl föreligga att vid förmögenhetsbeskattningen med /»Vi

oför» _ _ l • l

dela olika regler för beskattningen av andelar i olika slags bolag. I det
ena som i det andra fallet är det andelen i bolaget, som utgör tillgång för
delägaren, ty denne äger icke en viss bråkdel av varje bolaget tillhörig till
gång. Den praktiska skillnaden mellan de båda alternativen lär visserligen
icke vara stor, men fall torde dock kunna inträffa, då den blir synbar.
För den skull hava bestämmelserna i förevarande avseende avfattats i överensstämmelse
med vad inkomstskattesakkunniga föreslagit, och har i följd
härav 2 mom. i 12 § enligt presidenten Peterssons förslag såsom obehövligt
icke medtagits. Att det är bolagsandelen, som skall upptagas såsom tillgång,
hindrar givetvis icke, att värdesättningen av andelen i regel och där
förefintliga bolagskontrakt eller dylikt ej föranleda undantag, bör ske på
det sätt, att först bolagets behållna förmögenhet uppskattas och därefter
varje andel anses vara värd en given bråkdel av denna förmögenhet.

Enligt inkomstskattesakkunnigas förslag skola såsom förmögenhet beskattas
patent- och förlagsrätter men däremot icke rätt till firmanamn, varumärke,
mönsterskydd, tidningstitel och dylikt. Presidenten Petersson har föreslagit
skattefrihet för alla dessa slag av tillgångar, i den mån de icke skola åsättas
näringsskattevärde.

Vad först angår patent- och förlagsrätter synas dylika rättigheter böra beskattas,
när de utgöra tillgång i en rörelse, men torde de i annat fall böra
bliva skattefria. En patent- eller förlagsrätt i uppfinnarens eller författarens
hand synes näppeligen vara av den beskaffenhet, att den bör göras till
föremål för förmögenhetsbeskattning; därjämte skulle värdesättningen i
dylikt fall ofta möta mycket stora svårigheter. Övriga här ifrågavarande
rättigheter synas böra, liksom nu är fallet, vara fritagna från skatteplikt.

Matt till ränta Inkomstskattesakkunniga hava, i överensstämmelse med nu gällande bestämbegränsade
ruelse r, under 13 § 1 mom. 2:o g) och h) i sitt förslag såsom förmögenhetsrättigheter.
skattepliktiga tillgångar upptagit vissa tidsbegränsade rättigheter, såvida de
skola tillgodonjutas för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer
att utlöpa inom fem år efter nästföregående års utgång. Presidenten Pe -

Patent- och
förlagsrätter
m. rrv.

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

tersson har däremot ansett dylika tidsbegränsade rättigheter böra vara
skattepliktiga endast i fall näringsskattevärde skall åsättas dem.

Jag har icke funnit skäl föreligga att medgiva en sådan utsträckning av
skattefriheten som presidenten Petersson föreslagit och har därför i det nu
framlagda förslaget i huvudsak upptagit de av inkomstskattesakkunniga i
förevarande avseende föreslagna bestämmelserna. Vad särskilt angår livränta
på grund av försäkring skall, på sätt jag omnämnt vid redogörelsen
för försäkringsanstalters beskattning, försäkringens kapitalvärde icke beskattas
hos försäkringsanstalten, och någon anledning finnes då icke att
under alla förhållanden frikalla livräntan från beskattning jämväl hos försäkringstagaren.
Sådana försäkringar, som avses i 32 § 2 mom. a—c) i förslaget
till kommunalskattelag, torde dock icke höra träffas av förmögenhetsskatt,
utan endast sådana livränteförsäkringar, som avses i 32 § 2
mom. d) böra vid förmögenhetsbeskattningen räknas såsom tillgångar. I
likhet med vad nu gäller torde livsvarig livränta liksom ock annan för
den berättigades livstid utgående avkomst eller förmån böra frikallas från
beskattning, där värdet av vad som årligen åtnjutes understiger 1,000
kronor.

Av vad jag vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag anfört rörande
försäkringsanstalters beskattning framgår, att i försäkringsanstalternas
ränteskatt ingår jämväl förmögenhetsskatt, och skall i anledning därav värdet
av en kapitalförsäkring icke räknas såsom skattepliktig tillgång hos
försäkringstagaren.

Vad angår skatteplikt för smycken samt för yttre inventarier, som äro
avsedda för ägarens och hans familjs personliga bruk och bekvämlighet, har
jag ansett det lämpligen höra, på sätt inkomstskattesakkunniga i fråga om
smycken föreslagit, medgivas skattefrihet, därest sammanlagda värdet av
dessa tillgångar icke överstiger 1,000 kronor. Anledning synes icke föreligga
att under förmögenhetsbeskattningen indraga dylika tillgångar, när
de representera blott ett obetydligt värde.

10 %.

I fråga om grunderna för värdesättning av skattepliktiga tillgångar kan
jag i stort sett ansluta mig till vad presidenten Petersson därutinnan föreslagit.
Endast ett par detaljer torde böra här beröras.

Då någon värdering av tillgångar för näringsskatt icke skall äga rum,
hava i förordningen intagits bestämmelser om värderingen av tillgångar,
som höra till jordbruk med binäringar eller till rörelse.

Jag har under nästföregående paragraf omnämnt, att från förmögenhetsskatt
icke böra undantagas sådana tillgångar, som härröra av beskattningsårets
inkomst. Undantag härifrån synes dock böra göras i fråga om upplupen,
men ej förfallen ränta på fordringar, som icke höra till rörelse.

Kapital försäkringar.

Yttre inventarier.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

Dylik ränta skall enligt förslaget till kommunalskattelag icke upptagas
såsom inkomst och synes då ej heller böra räknas såsom förmögenhetstillgång.
I överensstämmelse med vad nu gäller och jämväl presidenten Petersson
föreslagit har fördenskull i det nu framlagda förslaget upptagits den
bestämmelsen, att fordran, som löper med ränta, skall upptagas till sitt
kapitalbelopp utan tillägg av upplupen ej förfallen ränta, och skall motsvarande
gälla i fråga om avdrag för skuldräntor.

Särskilda bestämmelser erfordras rörande värdesättningen av de under
9 § 1 mom. f) och g) upptagna tillgångarna, och synas dessa bestämmelser
kunna avfattas i huvudsak i överensstämmelse med vad inkomstskattesakkunniga
föreslagit.

11 §.

För undvikande av upprepningar har i denna paragraf vidtagits den ändring
i förhållande till presidenten Peterssons förslag, att i fråga om beräkningen
av kapitalvärdet av skuld och av förpliktelse att utgiva ränta,
avkomst eller förmån hänvisning skett till de i 10 § meddelade bestämmelserna
om värdesättning av motsvarande förmåner.

12 §.

Angående inländska juridiska personers skattskyldighet för förmögenhet
hänvisar jag till vad jag därom anfört vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag.

14 $.

Beträffande skattskyldighet för hemmavarande omyndiga barns förmögenhet
hava nu gällande bestämmelser bibehållits.

16 §.

Vad angår bestämmelserna om ortsavdrag hänvisar jag till vad jag därom
anfört vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag.

Jag har anslutit mig till den av presidenten Petersson framförda tanken,
att en lindring vid statsbeskattningen på grund av ömmande omständigheter
bör göras beroende därav, att likartad lindring medgivits jämväl vid
kommunalbeskattningen. Ehuru enligt det nu framlagda förslaget det icke
föreligger någon fix, för alla fall lika proportion mellan statsbeskattningens
och kommunalbeskattningens ortsavdrag, synes man dock lämpligen kunna
vinna det önskade målet genom en föreskrift, att avdraget för ömmande
omständigheter får vid statsbeskattningen utgöra högst en och en halv
gånger det vid kommunalbeskattningen av sådan orsak medgivna avdraget.

17 §.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om kommunalbeskattningen
har för här i riket bosatt fysisk person gränsen för skatteplikts
inträde satts vid ett taxerat belopp av 600 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

33

18 §.

I förhållande till nu gällande bestämmelser upptager det nu framlagda
förslaget de ändringar, att dels för enskilda och därmed likställda skattens
grundbelopp i fråga om den del av det beskattningsbara beloppet, som icke
överstiger 2,000 kronor, satts till 2 procent, dels ock ändrade skattesatser
införts för vissa slag av juridiska personer. Angående skälen till de sålunda
föreslagna ändringarna hänvisar jag till vad jag därom anfört vid
anmälan av förslaget till kommunalskattelag.

På sätt jag i annat sammanhang framhållit skall vid bestämmande av
skatteprocenten för aktiebolag och därmed likställda hänsyn i vissa fall tagas
icke blott till det beskattningsbara beloppet utan jämväl till behållen utdelning
å aktier m. m. Såsom ett kortfattat uttryck för det förhållande, vari
det beskattningsbara beloppet, i förekommande fall ökat med behållen utdelning,
står till kapitalet, användes i det nu framlagda förslaget ordet »inkomstprocent».
Därest beskattningsåret, såsom fallet kan vara exempelvis
vid omläggning av räkenskapsår, överstigit eller understigit 12 månader bör,
på sätt i praxis skett, hänsyn härtill tagas vid beräkning av inkomstprocenten.
Föreskrift i sådant avseende har intagits i förslaget.

19 §.

Jag har ansett mig kunna biträda det av presidenten Petersson beträffande
taxering av äkta makar, som leva tillsammans, framställda förslaget, att
skuld, som icke kunnat avgå å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet,
skall avräknas å den andre makens förmögenhet.

22 §.

Beträffande föreskrifterna i denna paragraf hänvisas till vad därom yttrats
vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag samt vad den inom
finansdepartementet utarbetade promemorian angående åtgärder till undvikande
av eller lindring i internationell dubbelbeskattning med mera därom
innehåller.

23 §.

Den i 23 § andra stycket av presidenten Peterssons förslag intagna bestämmelsen
återfinnes icke i det nu framlagda förslaget. Rörande skälet
härtill hänvisar jag till vad jag anfört om orsaken till att den likartade
bestämmelsen i 52 § av kommunalskattekommitténs förslag till kommunalskattelag
icke intagits i förslaget till kommunalskattelag (55 §J

26 och 27

Innehållet i dessa paragrafer är i huvudsak överensstämmande med vad i
69 och 70 §§ förslaget till kommunalskattelag föreskrives. Angående de
punkter, vari förevarande stadganden skilja sig från föreskrifterna i beBihanq
Ull riksdagens protokoll 1927. I sand. SS höft. (Nr 103.) 3

34

Kungl. May.ts proposition Nr 103.

rörda paragrafer i förslaget till kommunalskattelag hänvisas dels till promemorian
angående åtgärder till undvikande av eller lindring i internationell
dubbelbeskattning med mera, dels ock till vad jag beträffande motsvarande
paragrafer i kommunalskattelagen anfört.

30 §.

Eu motsvarande bestämmelse linnes meddelad i 73 § förslaget till kommunalskattelag.

I sitt utlåtande över promemorian angående åtgärder till undvikande av
eller lindring i internationell dubbelbeskattning med mera anmärkte kammarrätten,
att även i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt borde
intagas ett dylikt stadgande.

Vad kammarrätten sålunda anfört har jag ansett böra beaktas.

32 §.

Beträffande innehållet i denna paragraf hänvisar jag till vad därom anförts
i den allmänna motiveringen till förslaget till kommunalskattelag samt
under 31 § i promemorian angående åtgärder till undvikande av eller lindring
i internationell dubbelbeskattning med mera.

Det nu framlagda förslaget saknar motsvarighet till 26 § andra stycket
av nu gällande inkomstskatteförordning och till 25 § i presidenten Peterssons
förslag. Jag har nämligen ansett en bestämmelse i förevarande avseende,
avfattad i överensstämmelse med vad presidenten Petersson föreslagit,
böra intagas i kommunalskattelagen (67 §), och kommer denna bestämmelse
på grund av 3 § i nu förevarande förslag att gälla jämväl för statsbeskattningens
del.

Härefter uppläser föredragande departementschefen ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och föreslår, att förslaget måtte i proposition föreläggas riksdagen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

E. Regnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.