Första kammarens (indra tillfälliga utskotts utlutande Nr 4. 3

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1927 kl. 7 e. m

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i anledning
av väckt motion, II: 272, angående utredning rörande
det vid försäljning av varor tillämpade avbetalningssystemets
omfattning och verkningssätt.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 272, har herr Mogdrd hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj: t anhålla, att utredning måtte verkställas rörande det s. k. avbetalningssystemets
omfattning och verkningssätt, samt att resultatet av denna
utredning jämte därav eventuellt föranledda förslag må delgivas riksdagen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Andra kammarens utskott inhämtade i vederbörlig ordning yttrande över
motionen av kommerskollegium, som till sitt yttrande fogat införskaffade utlåtanden
i frågan från samtliga auktoriserade handelskamrar i riket, Svenska
bokhandlareföreningens centralstyrelse, centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar,
Svenska velocipedfabrikant- och grossistföreningen, Svenska
pianofabrikantföreningen, Svenska pianohandlareförbundet, Svenska automobilhandlareföreningen
och Svenska motorklubben. Till utskottet hava vidare avgivits
yttranden över motionen av Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund,
Husqvarna vapenfabriks aktiebolag samt aktiebolaget Svenska bokhandelscentralen.

Den ifrågasatta utredningen har, mer eller mindre positivt, tillstyrkts av
kommerskollegium och följande handelskammare, nämligen Östergötlands och
Södermanlands, Smålands och Blekinge, Skånes, Västergötlands och Norra
Hallands, Västernorrlands och Jämtlands läns samt Norrbottens och VÖsterbottens
läns handelskammare samt handelskammaren i Göteborg. Tillstyrkande
yttranden hava vidare avgivits av Kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund.

Direkt avstyrkande har endast Stockholms handelskammare ställt sig.

Övriga handelskamrar och i frågan hörda sammanslutningar och företag hava
icke tagit bestämd ställning till själva utredningsfrågan utan hava inskränkt
sig till att framhålla vissa med avbetalningssystemet förenade fördelar och olägenheter
samt att meddela de upplysningar rörande systemets omfattning och
verkningssätt, som stått till buds.

Motionen.

4 Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Kommerskollegium anför, efter att hava omnämnt av kollegiet införskaffade
uttalanden i frågan, följande:

»Av de nämnda yttrandena framgår, att avbetalningssystemet kommit till
ganska betydande användning inom ett flertal branscher. Det tillämpas sålunda
bl. a. vid handeln med automobiler, traktorer, motorcyklar, velocipeder, sy- och
stickmaskiner, verktygsmaskiner, separatorer, lantbruksredskap, tvättmaskiner,
dammsugare, pianon, radioapparater, grammofoner, möbler och andra bosättningsartiklar,
böcker, konfektionsartiklar, guldsmedsvaror och ur. Bland
de varuslag, som äro föremål för försäljning medelst avbetalningskontrakt, ingå
alltså såväl föremål avsedda för produktiva ändamål, som ock sådana, vilka
åtminstone delvis kunna betraktas som konsumtionsartiklar, ävensom rena lyxvaror.
Rörande somliga av hithörande artiklar framgår av de erhållna upplysningarna,
att avsättningen till allmänheten övervägande sker under formen av
avbetalningsaffärer.

Beträffande avbetalningssystemets verkningssätt hava i yttrandena vitt
skilda meningar kommit till utryck. Medan från de sammanslutningar, vilka
mera direkt representera i ifrågavarande handel intresserade säljaregrupper,
framhållas de fördelar, som därigenom tillskyndas såväl köpare som säljare
och den befordran, som genom en livligare omsättning beredes tillverkningen
av vissa varuslag, gör sig särskilt i flera av handelskamrarnas yttranden eu
ganska stark betänksamhet gällande mot denna form av handel, såtillvida
som allmänheten genom densamma lätteligen stimuleras till ingående av obetänksamma
förbindelser och även — enär avbetalningsaffärerna till stor del
drivas av handelsfirmor i de större affärscentra med hjälp av ett vitt förgrenat
agentsystem — den bofasta handeln i många fall röner avbräck. Man framhåller
ock den skadliga verkan, som avbetalningsaffärerna hava därigenom att de
direkt motverka strävandena att begränsa kreditförsäljningen inom detaljhandeln,
ehuruväl man å andra sidan erkänner, att avbetalningsköpet måhända
innebär den enda utvägen för många mindre bemedlade att förskaffa sig mera
kostbara nödvändighetsartiklar, som för deras verksamhet kan vara av betydelse.
Från vissa håll påpekas de allvarliga missbruk, som ofta förknippas
med denna handelsterm.

Att med ledning av det nu införskaffade preliminära materialet gå närmare
in på ett bedömande av avbetalningssystemets fördelar och nackdelar, lärer ej
med remissen vara avsett. Så mycket torde dock kunna sägas, att, med den utbredning
systemet numera fått, dess verkningar i olika hänseenden äro av den
omfattning och betydelse att hithörande förhållanden påkalla allvarlig uppmärksamhet,
varför en närmare utredning rörande systemets omfattning och
verkningssätt synes vara väl motiverad. Kollegium anser sig likväl böra framhålla,
att, även om en dylik utredning skulle visa, att avbetalningssystemet,
åtminstone i vissa av sina former vore behäftad med bestämda olägenheter,
det synes ganska tvivelaktigt, huruvida en eventuell utredning kan förväntas
giva anvisning på sådana åtgärder, varigenom missbruken kunde effektivt
motverkas, samtidigt med att systemets obestridliga fördelar bevarades. Detta
torde dock i och för sig icke utgöra tillräckligt skäl emot igångsättandet av
en utredning, sådan som av motionären ifrågasatts, då här som på andra områden
av handel ett framdragande i ljuset av tilläventyrs förefintliga missförhållanden
i allmänhet torde innebära det verksammaste korrektivet däremot.
Motionären antyder såsom en utväg, att en eventuell utredning av hithörande
fråga uppdrages åt kommerskollegium. I ett av de inkomna yttrandena framkastas
ock tanken, att donna utredning möjligen kunde förbindas med den

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.

5

inom kollegium pågående utredningen angående näringslagstiftningen. I avseende
härå vill kollegium framhålla, att den nu ifrågasatta utredningen väl
kunde tänkas med fördel bedriven i nära samband med den stora utredningen
angående näringslagstiftningen. Dock skulle den antagligen vinna på att ej direkt
hopkopplas med sistämnda utredning, som väsentligen har att taga sikte
på helt andra problem, och detta med hänsyn särskilt till den antagligen behövliga
vidlyftiga materialinsamlingen, som skulle komma att tynga och måhända
förrycka den i och för sig viktiga och omfattande näringsrättsutredningen.

I anledning av vad sålunda anförts vill kollegium för sin del tillstyrka den
i ovan omförmälda motion gjorda hemställan.»

Östergötlands och Södermanlands handelskammare har vänt sig till ett antal
firmor och sammanslutningar av näringsidkare inom distriktet med begäran om
deras uttalanden i ärendet. Den allmänna uppfattningen vore, att avbetalningssystemet
vunne allt mera terräng. Särskilt besvärande syntes detta försäljningssätt
vara inom järnmanufakturbranschen. Handelskammaren instämmer i motionens
syfte och uttalar sin anslutning till däri gjorda yrkande.

Smålands och Blekinge handelskammare anför, att avbetalningssystemet inom
dess distrikt vunnit en betydande omfattning. Att söka avskaffa systemet
vore med hänsyn till dess nytta synnerligen oklokt. Men dess verkningssätt vore
ingalunda vad det borde vara. Från en del håll hade påtalats agenternas uppträdande,
särskilt inom bokhandeln. — Systemet motverkade köpmannaorganisationernas
strävanden att avskaffa konsumtionskrediten och införa kontantbetalning.
Allt tydde på att åtminstone en undersökning av läget vore påkallad.
Om något i lagstiftningsväg borde göras, varom dock kunde förefinnas olika
meningar, så vore det dock olämpligt att lägga hinder i vägen för köp på avbetalning
av nödvändighetsartiklar. Lyxartiklar borde däremot ej få köpas på avbetalning
och det torde bli den begärda utredningens springande punkt att söka
utfinna en form för begränsning härutinnan. Ett botemedel vore att i lag infördes
bestämmelse om viss längsta tid, på vilken ett avbetalningsköp finge avslutas,
enär största lockelsen för okloka köpare läge i betalningstidens längd. Även
i andra avseenden vore det antagligt, att lagen om avbetalningsköp behövde revideras.
Utredningen torde kunna verkställas av något ämbetsverk eller av den
nyligen tillsatta kommittén för undersökning av varudistributionens organisation
och kostnader.

Skånes handelskammare uttalar, att avbetalningssystemet under senare år
vunnit allt vidsträcktare utbredning såväl inom nya branscher som inom affärsgrenar,
där det tidigare fått fotfäste. Beträffande vissa artiklar, såsom böcker
och automobiler hade angivits, att omsättningen på avbetalningsköp vore lika
stor eller t. o. m. större än försäljningen i övrigt. — Inom vissa områden och
handhaft med erforderlig försiktighet hade systemet en bestämd uppgift att
fylla och vore därför i och för sig både oumbärligt och berättigat. Ordnat efter
sunda principer finge avbetalningsköpet närmast karaktären av en högre och
bättre form för kreditgivning än den eljest förekommande. -— Det ankomme
helt och hållet på sättet för dess användning, huruvida nackdelarna komme att
överväga fördelarna, varför inga generella regler kunde uppställas för att avgöra,
när ett avbetalningsköp skulle anses sunt eller osunt. Ett sådant avgörande
förutsatte närmast en prövning av omständigheterna i det konkreta fallet
och häri läge en mycket stor svårighet, då fråga bleve att genom lagstiftning

6

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

söka begränsa vådorna av denna kreditforms användning. — Av tillgängligt
material syntes framgå, att man inom flertalet branscher, där avbetalningssystemet
kommit till tillämpning, icke ansåge någon urartning därav f. n. förekomma,
ehuru det samtidigt konstaterats, att en tendens förefunnes att frångå
sunda affärsprinciper på detta område. Inom andra branscher, särskilt inom
bokhandeln och i viss mån även inom konfektionsbranschen, syntes avbetalningssystemet
hålla på att leda handeln på avvägar. — Även om handelskammaren
ställde sig tveksam till frågan, huruvida på lagstiftningens väg effektiva
åtgärder mot avbetalningsköpens utväxter kunde åstadkommas, borde utvecklingen
på området från det allmännas sida följas med uppmärksamhet. Därest
en utredning skulle visa, att ett offentligt ingripande vore både erforderligt och
möjligt att effektivt genomföra, torde ett dylikt ingripande närmast böra givas
karaktären av en näringsrättslig reglering. På samma gång handelskammaren
ansåge sig böra tillstyrka den begärda utredningen ifrågasattes därför, huruvida
icke denna lämpligast borde företagas i samband med den nu pågående
näringsrättsutredningen.

Handelskammaren i Göteborg anför, att avbetalningsaffärer förekomme inom
distriktet i betydlig omfattning särskilt inom bosättnings- och beklädnadsbranschen
samt inom bokhandeln. Handeln med motordrivna fordon och cyklar
vore även i stor utsträckning baserad på avbetalningssystemet. Handräckning
för återbekommandet av varor, som sålts på avbetalning hade begärts hos de
exekutiva myndigheterna i ganska stor utsträckning. Hos förste stadsfogden^ i
Göteborg begärda dylika handräckningar uppskattades till c: a 200 under år
1926, i flertalet fall för till synes rena lyx- och överflödsvaror. — Ehuru
mycket stora svårigheter skulle möta den ifrågasatta utredningen, vore dock
såväl omfattningen av de s. k. avbetalningsaffärerna som dess verkningar av
den betydelse, att de borde berättiga till företagandet av den föreslagna utredningen.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare meddelar, att avbetalningssystemet
inom distriktet ej torde hava kommit till samma kraftiga utveckling
som inom andra delar av landet. Det befunne sig dock på så kraftig
frammarsch, att en utredning syntes handelskammaren vara av ej oväsentlig
betydelse även för dess distrikt.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anför, att avbetalningssystemet
numera råkat på avvägar till skada icke blott för den köpande allmänheten
utan även för den bofasta affärsmannen. Samvetslösa agenter hade
mången gång rent av påtvingat köparen en vara, som denne varken tänkt köpa
eller hade någon praktisk nytta av. I några fall, där köparen avhänt sig eller
förbrukat varan och icke kunnat betala återstående likvider, hade han anmälts
för brott utan att vara medveten om någon brottslig handling. Mången gång
vore även systemet ägnat att locka svaga individer till brott. — Köparen finge
alltid dyrt betala sin vara, vilken kunnat köpas hos den bofasta handlanden till
väsentligt lägre pris. Den bofaste köpmannen berövades försäljningen av den
ena artikeln efter den andra och bleve oförmögen att reda sig. — Erfarenheten
inom handelskammaren hade givit vid handen, att det nuvarande avbetalningssystemet
vore ekonomiskt skadligt och att gällande lag om avbetalningsköp vore
föråldrad och snarast möjligt borde omarbetas, varför handelskammaren finge
tillstyrka bifall till den väckta motionen.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 7

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare vitsordar för sitt områdes
vidkommande avbetalningssystemets snabbt växande utbredning. På landsbygden
vimlade det av agenter för avbetalningsfirmor inom olika branscher, vilka
agenter ofta vore långt ifrån nogräknade i valet av medel att genomföra en försäljning.
Agentprovisionen samt firmornas ränte- och riskpålägg fördyrade varorna
i hög grad. 20 % betecknade nog en sällan förekommande underkant, och
varans kvalitet motsvarade ingalunda alltid det företedda^ provets. Avbetalningssystemet
lockade till onödiga köp, varjämte det maste anses betänkligt,
att ett nytt slag av konsumtionskredit växte upp, då rikets köpmän länge, i insikt
om dylik kredits fördärvlighet för både säljare och köpare, arbetat på
konsumtionskreditens avskaffande. — Nackdelarna av systemet började alltså
överväga fördelarna, varför handelskammaren livligt förordade den begärda
utredningen.

Kooperativa förbundet anför, att det vore i hög grad att beklaga, om de nu
så moderna avbetalningsköpen skulle omintetgöra resultatet av den fostran till
individuell sparsamhet och ordnad hushållning bland de breda lagren, som vunnits
icke minst tack vare konsumtionsföreningarnas verksamhet. V isserligen
vore avbetalningssystemet rätt svårumbärligt, när det gällde vissa dyrbarare
artiklar och förnödenheter, vilkas brukbarhet sträckte sig över en avsevärdare
tidsperiod, men systemet borde kunna undvikas och vore avgjort till skada beträffande
förbrukningsartiklar i strängare bemärkelse. Förbundet funne därför
motionen förtjänt av allvarlig uppmärksamhet och föresloge, att utredningen
måtte anförtros åt den nyligen tillsatta kommittén för undersökning av varudistributionens
anordning och kostnader.

Sveriges köpmannaförbund sammanfattar sina asikter beträffande a\ betalningssystemet
i följande punkter:

1. Avbetalningssystemet kan i viss utsträckning anses berättigat, särskilt
då det kan medverka till skapande av nya produktiva och samhälleliga värden
och då betryggande garantier finnas för att köpet kontraktsenligt kan ful

*° 2^ Systemets nackdelar måste emellertid anses vara övervägande, då det i
mycket stor utsträckning inriktat sig på rena förbrukningsartiklar och lyxvaror.

3. Erfarenheterna från Amerika vittna om att avbetalningssystemet är eller
kan bli en verklig samhällsfara och i sinom tid medföra ren ekonomisk katastrof
för såväl individer som folkhushall. I vårt land äro förutsättningarna för
en dyl. utveckling än mera framträdande än i det i ekonomiskt hänseende väl
rustade dollarlandet.

4. Avbetalningssystemet och den propaganda, som bedrives för detsamma,
inverkar psykologiskt ogynnsamt på strävandena att uppfostra vart folk till
en genom kontanthandeln tryggad klok hushållning.

5. Systemet har visat sig vara i hög grad demoraliserande och främjat
kriminaliteten på ett rent otroligt sätt.

6. En av de främsta orsakerna till dessa missförhållanden är utan tvivel,
att avbetalnings firmornas organisation och arbetssätt lämnar rum för rent upprörande
missförhållanden.

Förbundet tillstyrker därför den föreslagna utredningen.

Förbundet berör även de s. k. kupongaffärerna, varvid köparen får genom
inköp av kuponger å visst belopp genom förskottsavbetalningar likvidera varan

8 Första hammarens anclvci tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4

helt innan den levereras. Dylika affärer borde enligt förbundets mening helt
förbjudas.

Stockholms handelskammare, vars utlåtande i anledning av motionen, såsom
förut nämnts, är det enda som går i direkt avstyrkande riktning, anför följande :

»Det är uppenbart, att avbetalningssystemet i Sverige alltmera utvecklats
under de senare åren. Företeelsen är emellertid internationell. Likaväl som
andra näringsgrenar söka sig nya verksamhetsformer under affärslivets fortskridande
kompilering, så även handeln.

Att ens tillnärmelsevis angiva omfattningen av ifrågavarande försäljningsform,
låter sig icke göra utan en ingående undersökning, vilken för övrigt
skulle vara förenad med stora svårigheter. Hitintills torde emellertid försäljningen
på avbetalning inom vårt land kunna betecknas som relativt ringa i
förhållande till varuomsättningen i dess helhet.

Vad som framförallt säljes under denna form är nödvändighetsvaror för
yrkesutövningen eller hemmen -— symaskiner, separatorer, cyklar, husgerådsartiklar,
möbler, mattor o. d. De på avbetalning sålda bilarna äro nog till
stor del avsedda för lantbruket eller yrkestrafiken och sålunda hänförliga till
samma kategori. På gränsen till lyxartiklar stå sådana varor som musikinstrument,
radioapparater och böcker. Särskilt de sistnämnda ha blivit föremål för
en omfattande avbetalningsrörelse.

Hela systemet är en modern form för kreditförsäljning, vars växande utbredning
givetvis beror på, att densamma av såväl säljare som köpare befunnits
praktisk och ändamålsenlig. Givet är, att denna kreditform, liksom all
försäljningskredit, är ägnad att stimulera köplusten och befordra varuavsättningen,
liksom också, att varor, som försäljas på avbetalning, i regel måste
betinga högre pris än vid kontantförsäljning. Denna fördyring är dock, så
vida organisationen för avbetalningsaffären är omsorgsfullt genomförd, endast
i mindre grad beroende på behovet att täcka kreditrisken, utan huvudsakligen
beroende på de ökade omkostnader, som äro förenade med denna försäljningsform,
då avbetalningsaffären kräver långt större arbetsapparat än en kontantaffär.

Utan att vilja förneka, att en utredning rörande avbetalningsaffärernas omfattning
och verkningssätt kan hava ett visst statistiskt intresse, har Handelskammaren
svårt att tänka sig, att en dylik utredning skall kunna få någon
praktisk betydelse. I fråga om förevarande liksom andra avtalsinstitut på näringslivets
område torde lagstiftningens uppgift böra inskränkas till att, där
så anses erforderligt, genom tvingande bestämmelser skipa rättvisa mellan parternas
intressen och söka förebygga maktmissbruk å ena kontrahentens — här
säljarens — sida. Så har också skett genom gällande lag om avbetalningsköp,
och att denna lagstiftning tillfredsställande fyllt sin uppgift, torde få anses
bekräftat av det förhållandet, att avbetalningsköpet efter lagens införande vunnit
allt vidsträcktare användning. Om man åter skulle anse, att denna vidsträckta
användning i och för sig innebär ett missförhållande, som bör rättas,
så kan detta givetvis lätt låta sig göra därigenom, att man medelst ny lagstiftning
gör avbetalningsformen ur säljarens synpunkt mindre användbar. Men
det synes Handelskammaren föga förnuftigt att på lagstiftningens väg ändra
en avtalsform av den anledning, att densamma tillvunnit sig allt för stort förtroende
och begagnande från allmänhetens sida, liksom ett dylikt tillvägagående
säkerligen i detta fall icke skulle leda till annat, än att de behov, som nu
taga sig uttryck genom användande av avbetalningsköp, skulle föranleda an -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4-

9

litande av andra mindre ändamålsenliga kreditformer, till skada för både
köpare och säljare, och att i många fall hinder skulle möta för den mindre
bemedlade att på lämpligaste sätt anskaffa vad han behöver för sin närings utövande.
»

Gotlands handelskammare framhåller, att avbetalningsköpen under de senare
åren tilltagit i en omfattning, som syntes högst betänklig. Det hade utrönts, att
en icke obetydlig del, ofta mer än 50 %, av omsättningen hos en del företag
å Gotland, som tillämpade avbetalningssystemet, folie på försäljning mot avbetalningar.
Härtill komme de affärer, som förmedlades genom agenter för handelsfirmor
å andra orter. För Gotlands vidkommande torde t. ex. avbetalningsaffärerna
allenast i automobiler och traktorer årligen röra sig om minst 300,000
kronor. — Avbetalningsköpen komme oftast till stånd utan att något verkligt
behov av varorna förelåge hos köparna. Om avbetalningarna ej kunde fullgöras,
återginge varorna i regel till säljaren utan att lagen om avbetalningsköp komme
till användning.

Handelskammaren i Karlstad för Värmlands län, Dalsland och Bohuslän anför,
att avbetalningssystemet inom distriktet främst omfattade en hel del nyttighetsvaror.
Erfarenheterna hade ej varit annat än i stort sett goda. Vanligen tilllämpades
vid avbetalning samma pris som vid kontantaffär med den skillnaden,
att kunden i senare fallet kunde påräkna kassarabatt och i de förra efter tre
månader finge betala ränta å utestående belopp. — I mindre omfattning förekomma
avbetalningssystemet även beträffande konsumtionsvaror samt lyxoch
onödighetsartiklar. Ifråga om konsumtionsvaror lockade systemet lätt till
överdåd och olycksdiger skuldsättning och verkade ej heller välgörande ifråga
om lyxartiklar, särskilt då försäljningen skedde genom kringresande agenter.
Varningsord mot deras framfart hade ock införts i tidningarna av handels- och
hantverksföreningar inom distriktet. Särdeles verksamma hade agenterna inom
hokhandelsbranschen visat sig på senare tiden. — Svårigheten att skilja mellan
lojala och illojala affärsmetoder gjorde en lagstiftning på området synnerligen
svår. Förmånligt vore dock, om agenternas framfart kunde stävjas och avbetalningsköp
av konsumtions- och lyxartiklar inskränkas.

Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län uttalar med stöd av från
utmätningsmännen inom distriktet införskaffade yttranden, att systemets omfattning
vore oroväckande stor och att en begränsning vore önskvärd. Möjligheterna
härutinnan torde dock vara synnerligen inskränkta. — Såväl n5''ttiga som
skadliga verkningar torde ligga i öppen dag. Nackdelarna torde emellertid vara
hart när omöjliga att avlägsna, om systemet överhuvud skulle bibehållas, men
dock ej vara så stora, att ett slopande av systemet kunde ifrågasättas. — Det
syntes handelskammaren vara synnerligen av behovet påkallat, att de avbetalningsköp,
som ske genom s. k. kupongaffärer, genom effektiva lagbestämmelser
reglerades och ett regelmässigt indragande i säljarens affärsrörelse av i förskott
inbetalda penningar omöjliggjordes.

Handelskammaren i Gävle har endast insänt eu sammanfattning av inkomna
svar å ett cirkulär i frågan, som av handelskammaren utsänts till ett antal näringsidkare
och affärsföretag inom distriktet. De inkomna svaren ge emellertid
mycket ringa belysning åt frågan, då som regel de som ej själva driva avbetalningsaffärer
utdöma systemet såsom osunt och de övriga dels uttala sitt gillande
av systemet och dels klaga över den konkurrens, som utövas av de större med
kringresande agenter arbetande avbetalningsfirmorna.

10

Första hammarens flildVU tillfälliga utskotts utlåtande Nr h.

Svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse anför, att ungefär hälften av
den samlade bokförsäljningen för närvarande skedde mot avbetalning, vilken i
huvudsak vore koncentrerad till några större avbetalningsfirmor. Genom berörda
försäljningsform hade bokspridningen i synnerligen hög grad ökats samt publicerandet
av för kulturen och bildningen högst betydelsefulla veck möjliggjorts.
De ökade avsättningsmöjligheterna hade även möjliggjort utgivandet av böcker
i stora upplagor, ett för en låg prissättning viktigt moment, varför systemet ej
verkat fördyrande. Försäljningsformen vore så pass ny, att den ännu ej vunnit
den fasthet i organisatoriskt avseende, som vore önskvärt, varför en del anmärkningar
i viss mån ännu vore berättigade. Man hade därför gått i författning om
att genom överenskommelser och fastställande av vissa försäljningsnormer reglera
förhållandena. — Med hänsyn till den stora betydelse avbetalningsaffärerna
i sin helhet hade för det ekonomiska livet hade föreningen ingenting att
erinra emot den föreslagna utredningen.

I huvudsak samma synpunkter, som Svenska bokhandlareföreningens centralstyrelse
givit uttryck åt, hava framförts även av aktiebolaget Svenska bokhandelscentralen.

Centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar uttalar, att man inom
den egentliga järnhandeln icke iakttagit någon tillämpning av avbetalningssystemet.
Däremot hade ifråga om sådana artiklar som verktygsmaskiner, åkerbruksmaskiner,
symaskiner och i vissa fall bilar och velocipeder utvecklat sig
en ganska omfattande försäljning på avbetalning. Härutinnan vore systemet
icke blott berättigat utan till och med mycket önskvärt. Det merpris, som fordrades
vid avbetalningsköp, torde endast utgöra skälig ersättning för ränta, extra
kostnader och risk. Tendenser hade emellertid kunnat konstateras att införa avbetalningsaffärer
även å hushålls- och konsumtionsartiklar. I ett fall hade konstaterats,
att en firma sålt manglar på avbetalning, varvid köparen fått betala
ett pris, som satts nära 100 % högre än vad varan borde hava betingat i järnhandeln.

Svenska velocipedfabrikant- och grossistföreningen meddelar, att dess medlemmar
så gott som uteslutande sälja till detaljhandlarna. Dessa hava emellertid
under en lång följd av år sålt velocipeder på avbetalning till allmänheten och
torde det alldeles övervägande antalet velocipeder säljas under denna form.
Likviden torde inflyta på 9 ä 12 månader.

Svenska pianofabrikantföreningen upplyser, att omkring % k % av i Sverige
tillverkade instrument försäljas på avbetalning. Avbetalningstiden varierar
från % till 2 V2 år. I regel fordras en första inbetalning av 15 å 50 % av
köpesumman. Å oguldet belopp har köparen att betala vanlig bankränta.
Några ogynnsamma verkningar av avbetalningssystemet hade icke försports, då
fråga gällde svenska musikinstrument.

Svenska pianohandlareförbundet anför, att avbetalningssystemet alltid visat
sig vara nödvändigt inom pianobranschen. Hälften av alla instrument, som försäljas,
torde köpas på avbetalning. Därvid räknas med en ränta av 6 % å
oguldet belopp. Vid kontantköp erhåller köparen kassarabatt med 2 å 5 °fo.

Svenska automobilhandlareföreningen meddelar rörande försäljningen i Stockholm
av billigare bilar (Ford, Chevrolet etc.) följande uppgifter:

Vid försäljning till:

läkare, präster, veterinärer etc........

industriella verk och firmor för egna körningar

droskägare................

åkare, stadsbud etc.............

; utlåtande Nr 4.

11

Säljes

Säljes på

kontant

avbetalning

75 %

25 %

40 %

60 %

25 %

75 %

25 %

75 %

60 %

40 %

—

100 %

17 %

83 %

I genomsnitt sker c: a 35 °/° av försäljningen mot kontant betalning och c: a
65 % på avbetalning. Vid försäljning av automobiler till ett värde av c: a
5,000 kr. och däröver varierar den del av försäljningen, som sker på avbetalning,
hos olika firmor från c: a 50 % till c: a 75 %. Ränta och kostnader för
automobilavbetalningsaffärer i Sverige uppgå till 6 å 8 % å icke inbetalt
belopp.

Svenska Motorklubben meddelar, att 15—70 % av de olika firmornas motorcykelförsäljningar
köpas på avbetalning. Dessa siffror torde dock vara för låga,
enär såsom kontantköp räknats försäljningar från firma till underagent. I genomsnitt
torde något över 50 % av alla försäljningar ske mot avbetalning. Den
första avbetalningen är i regel Y3 av försäljningspriset. Två firmor nöja sig
med 25 % och en fordrar 50 % kontant inbetalning. Endast 1 ä 2 % av
köpen hava ej fullföljts och ej heller dessa hava i stort sett förorsakat firmorna
några förluster.

Husqvarna vapenfabriks aktiebolag säljer på avbetalning huvudsakligast symaskiner.
Av de symaskiner, som säljas inom landet, torde c: a 95 % köpas
på avbetalning. Avbetalningstiden är 3 k 3 Yi år. Vid kontantköp erhålles
15 % rabatt å det vid avbetalning använda priset.

Då i såväl motionen som en del av de avgivna yttrandena hänvisats till förhållandena
på ifrågavarande område i Amerikas Förenta Stater, har utskottet
ansett det vara av intresse att meddela vissa uppgifter därifrån, vilka hämtats
ur till utskottets förfogande ställda skrivelser i ämnet från svenska generalkonsulatet
i New York. Någon samlad statistik finnes emellertid ej och uppgifterna
förefalla överhuvudtaget mycket osäkra och approximativa.

Under år 1925 torde avbetalningsaffärerna i Förenta Staterna hava uppgått
till minst 5 miljarder dollars, motsvarande c: a 17 % av årets totala liandelsomsättning.
Systemet har medfört en till mellan 3 och 5 % uppgående ökning
av det kapital, som av en del av landets befolkning lånas till en annan.

Här nedan lämnas uppgifter rörande handeln för år 1924 beträffande vissa
varuslag.

Förhållandena
i Förenta
Staterna.

12

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

Totala detalj-

Härav sålt

eller i

handelsvärdct

på avbetalning

milj. dol-

i milj. dollars

c:a %

larg

Automobiler.......

.... 2,910

75

2,183

Tvättmaskiner......

.... 88

75

66

Dammsugare.......

.... 69

65

45

Grammofoner......

.... 70

80

56

Möbler.........

90

765

Pianon .........

.... 100

40

40

Juveler och smycken . . .

.... 400

25

100

Radioapparater......

.... 300

13

39

4,787

3,294

Försök hava gjorts att fastslå vissa allmänna normer för avbetalningsköp,
vilka försök hava visat att villkoren vid avbetalningsköp variera högst betydligt
även inom samma bransch.

Säljarna hava i längden icke själva kunnat finansiera den ökade kreditgivningen,
varför det har uppstått särskilda kreditinstitut för finansiering av avbetalningsköp
Vid årsskiftet 1925/26 funnos 1,400 ä 1,600 dylika institut.
En del finansiera endast köp av viss vara, andra åter köp inom vilken bransch
som helst. Säljaren står i regel all risk gentemot kreditgivaren.

Angående omfattningen av de fall, då avbetalningsköp ej kunnat fullgöras
och den salda varan av denna anledning återgått till säljaren, finnas uppgifter
endast ifraga om automobiler. Av dylika, som såldes med en första avbetalning
av y3 av köpesumman, återtogs 1.75 % på grund av ofullbordad inbetalning.
Da 14 av försäljningssumman erlades vid varans övertagande, var motsvarande
procent 3.8 och då mindre än !4 inbetalades 11.

Frågan om de ökade kostnader, som vid avbetalningsköp falla på köparen, är
likaledes outredd. Inom möbelbranschen lär man vid avbetalningsköp beräkna
25 % högre priser än vid kontantköp, men inom många andra branscher försäljes
så stor del av omsättningen på avbetalning att som regel inga särskilda
priser beräknas. Där avbetalningsköpen äro regel torde försäljningspriset fastställas
uniformt såsom om alla försäljningar skedde å avbetalning. Även i
dylika fall lämnas ej alltid kassarabatt vid kontantköp. En känd bankman har
beräknat, att den allmänhet, som köper på avbetalning, för det lån den på så
sätt erhållit, betalar en ränta motsvarande 20 % om året.

Till belysande av uppfattningen på olika håll inom Förenta Staterna om
verkningarna av avbetalningssystemet må här ur en skrivelse i frågan den
10 februari 1927 från svenska generalkonsulatet i New York återgivas följande:

Intresset för utvecklingen av avbetalningssystemet i Förenta Staterna och
den inverkan, som denna utveckling kan tänkas utöva på landets ekonomi, är
alltjämt stark. Senast har en i Portland, Oregon, utkommande daglig tidning i
samband med en därvarande bank igångsatt en undersökning i saken, och
genom tillmötesgående av vicekonsulatet i Portland har jag lyckats erhålla särtryck
av tidningens redogörelse för undersökningens resultat.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 13

Dessvärre kan det knappast sägas, att denna vidlyftiga undersökning bringat
någon ytterligare klarhet i frågan. Till en viss grad beror detta på att de
frågor, som upptagits i de över hela landet till framstående bankmän m. fl.
utsända formulären ofta äro synnerligen vaga, och att de snarare syftat på
att erhålla interlokutörens personliga mening, än att frambringa verkliga
fakta. Svaren ha därför huvudsakligast blivit opinionsyttringar och den enda
slutsats, som av enquéten kan dragas, är att den långt övervägande delen av
de tillfrågade anser att utvecklingen ifråga är av i allo gynnsam natur. Majoritetens
uppfattning kan sammanfattas på ungefär följande sätt:

»Avbetalningssystemet utgör ryggraden i Amerikas nuvarande välstånd. Det
har modererat svängningarna i produktionskurvan och medfört nya arbetstillfällen
-—- i det att produktionen kunnat ökas till mötande av den stegrade efterfrågan
från konsumenterna — varigenom arbetslösheten försvunnit. Genomsnittspriset
på nödvändighets- och lyxvaror har kunnat minskas genom masstillverkningen.
Arbetslönerna ha stigit, sparsamheten har uppmuntrats och arbetaren
har fått ett nytt intresse i och med att det blivit möjligt för honom
såsom löntagare att förvärva tillhörigheter, vilka icke ens de rika i andra
länder alltid kunna bestå sig med. Avbetalningssystemet har förekommit plötslig
och allvarlig depression i affärslivet och i viss mån rubbat nationalekonomernas
tilltro till teorien om regelbundna konjunkturväxlingar inom det ekonomiska
livet.»

De som ansågo »att avbetalningssystemet är en fara. i det att det förleder
den amerikanska arbetaren att pantskriva sin framtid och inteckna sin förmåga
till arbetsförtjänst och att så snart dåliga tider inträffa ett allvarligt förryckande
av landets kreditstruktur kommer att bli följden» voro i deciderad
minoritet.

Protokollet för det sammanträde, som i november avhölls av Academy of
Political Science och varom tidigare inberättats, har nu utkommit.

I sitt inledningsanförande framlade den kände nationalekonomen Edwin R.
A. Seligman en serie frågor. Ehuru de flesta lämnades obesvarade, torde dock
detta anförande väl klargöra de problem, som genom avbetalningssystemets
utbredda tillämpning uppstå, och därför vara av stort värde för dem, som
önska studera denna fråga. Professor Seligman, som i föredraget meddelade
att man inom hans fakultet vid Columbia-universitetet i New A ork vore sysselsatt
med en större vetenskaplig utredning av detta spörsmål, fördömde de
gängse försöken att uppnå klarhet över de därmed sammanhängande problemen
genom avlyssnande av allmänna opinionen, men medgav på särskilt framställd
fråga att de verkställda enquéterna och i tidningspressen förekommande diskussionerna
hade sitt värde däri att allmänhetens uppmärksamhet på så sätt fästes
vid faran av att låta utvecklingen fortgå i en utsträckning, som kunde medföra
vådliga konsekvenser. Han tvekade ej att beteckna avbetalningssystemet i den
omfattning, som det under senaste tider tillämpats i Förenta Staterna, som »a
great econoniic revolution» och han uttryckte den förmodan att inom kort för
reglerande av detta systems tillämpning lagar komma att stiftas motsvarande
de, vilka reglera förhållandena inom andra låne- och kreditgivningens områden.
Med hänsyn till att det ofta påståtts, att avbetalningssystemets tillämpning
skulle medfört ökad sparsamhet, kan det vara av intresse att bemärka att Seligman
sade sig icke kunna finna något samband mellan avbetalningssystemet
och den under senaste åren iakttagna ökningen av i sparbanker insatta medel.

Ett annat anförande av stort intresse hölls av W. T. Foster, direktör för Pollak
Foundation for Economic Research. I den del därav, som förekommer i det
tryckta referatet, framhålles hurusom den ökade försäljningen på avbetalning

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1915 års lag
om avbetalningsköp.

räddat Förenta Staterna från en annars säter återgång på affärsområdet. »Det
råder intet tvivel om», sade Foster, »att industrien haft bättre tider, att arbetslösheten
varit mindre, produktionen mer omfattande, nationens inkomst större
och levnadsstandarden högre under de gångna fyra åren, än vad fallet blivit om
avbetalningsförsäljningen icke förekommit.» Han framhöll vidare att den kredit,
som vid avbetalningssystemets tillämpning gives är en konsumentkredit
i motsats mot den bankkredit, som vanligen ställes till producentens förfogande.
Man kan, menade Foster, icke tala om inflation uppkommen genom
överexpansion av dessa tvenne slag av kredit samtidigt. En ökad konsumentkredit
är snarare ägnad att motverka uppkomsten av inflation genom ökad
producent-kredit.

Ett inlägg av något annat slag var det, som gjordes av Mr Lawson Purdi,
sekreterare i Charity Organization Society of the City of New York. Han
hade från sina samtliga avdelningsförestå.ndare inhämtat deras mening om
avbetalningssystemets inverkan på samhällets fattigaste lager och funnit att
de enhälligt och kategoriskt uttalat sig på det mest ogynnsamma sätt. I trots
härav syntes han ej vara pessimistisk. Han ansåg att systemets mest uppenbara
brist låg däri att varorna och krediten tillhandahöllos av samma företag.
Egendomligt nog tyckes han anse, att om dessa funktioner endast sköttes av
olika avdelningar inom företaget, så vore publiken garderad mot alla missbruk.
Han slutade sitt, särskilt med hänsyn till det håll varifrån det kom, tillsynes
föga givande anförande med att säga att endast erfarenheten kan lära folk att
avstå från att sälja eller köpa tanklöst. »Whatever we do, let the government
keep its hands off.»

Om diskussionens allmänna anda och tendens har jag tidigare givit en del
antydningar, och vill här endast fästa uppmärksamheten på den ekonomiska
teori, som framlades av Mr Benjamin A. Javits och som gick ut på att avbetalningssystemets
tillämpning tvingar kapitalets representanter att tillse att arbetets
erhålla en jämn och lönande sysselsättning. Han slutade sitt anförande
med att påpeka de fördelar, som kunna ligga i en sund tillämpning av avbetalningssystemet
och de faror som en oreglerad tillämpning innebär. Han föreslog
inrättandet av ett särskilt institut med uppgift att studera systemet och att
med råd och dåd bistå vid dess organisation, »så att vår ekonomiska farkost kan
undvika de skär, varpå den måste stranda, om den obehindrat får fortsätta sin
nuvarande äventyrliga färd utan lots och på ett hav, som hitintills saknar varje
kartläggning».

Fråga om lagstiftningens ingripande på förevarande område väcktes första
gången år 1901, då ämnet uppsattes på programmet för visst gemensamt skandinaviskt
lagstiftningsarbete. Av de i nämnda program upptagna ämnena blev
rättsförhållandet mellan köpare och säljare först föremål för behandling. De
överensstämmande lagar om köp och byte av lös egendom, som tillkommo såsom
resultat av detta arbete, innehöllo emellertid icke några speciella bestämmelser
om avbetalningsköp, enär sistnämnda ämne på grund av sin fristående
natur och de socialpolitiska synpunkter, ur vilka det företrädesvis borde betraktas,
icke ägnade sig att i detta sammanhang upptagas till behandling. Frågan
gjordes sedermera till föremål för gemensam behandling av svenska, norska
och danska kommittéer, då år 1909 på programmet för fortsatt gemensamt lagstiftningsarbete
inom de skandinaviska länderna uppfördes bl. a. frågan om

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr i. 15

bestämmelser mot missbruk av ekonomisk övermakt, särskilt angående köp på
avbetalning.

Den svenska kommittén framlade den 31 januari 1914 förslag till lag om
avbetalningsköp och anförde därvid bl. a. följande:

»Bruket att sälja på avbetalning förskriver sig från senare delen av förra
århundradet. Till en början hade det sin huvudsakliga användning vid handel
med möbler, inom vilken bransch det fortfarande spelar en mycket stor roll.
Särskilt gäller detta i Tyskland, från vilket land avbetalningsaffärerna spritt
sig till Sverige. Numera förekomma dylika affärer inom de flesta industrigrenar.
Det storartade uppsving, som särskilt tillverkningen av symaskiner
och pianon nått i våra dagar, torde näppeligen hava inträffat, om ej avsättningen
underlättats genom denna kontraktsform. Av densamma använder man
sig numera i vårt land exempelvis vid försäljning av automobiler, lantbruksmaskiner,
kassakontrollapp ar åter, kreatur, böcker, kläder, manufakturvaror,
tavlor och alla slags prydnadsföremål. Snart sagt allt kan köpas på avbetalning,
från och med fullständiga hotellinredningar till och med föremål av helt
obetydligt värde.

Den stora utbredning avbetalningsaffärerna sålunda vunnit utvisar, att de
motsvara ett verkligt behov inom omsättningslivet. I själva verket medför
också denna avtalsform, när den icke missbrukas, betydande fördelar för båda
kontrahenterna, icke minst för köparen. Framför allt beredes därigenom åt
den obemedlade möjlighet att komma i besittning av relativt dyrbara föremål,
vilka av honom kunna användas såsom produktionsmedel, exempelvis symaskiner
och annat, som han behöver för sitt yrke, pianon för undervisningsbruk
o. d. Möjligheten att anskaffa möbler och annat bohag på avbetalning är ock
av stor betydelse för den, som endast därigenom bliver i tillfälle att grunda
ett eget hem. Och även om köparen på grund av lättheten att erhålla kredit
lockas att anskaffa för honom mindre behövliga föremål, blir han å andra
sidan tvungen till sparsamhet för att kunna i rätt tid erlägga förfallande avbetalningar.

I samma mån avbetalningsaffärerna trängt sig fram och erövrat marknaden
hava emellertid, särskilt enligt vad erfarenheten från främmande länder
giver vid handen, åtskilliga med dem förenade missförhållanden allt tydligare
trätt i dagen. Systemet att sälja på avbetalning anses motverka kontanthandeln
och vara ägnat att befordra ett osunt kreditgivande. Den lätthet, varmed
man mot ett ringa belopp kan komma i besittning av det köpta, samt affärens
egen beskaffenhet, som för köparen försvårar en riktig uppskattning av
köpesummans storlek, förleda mången till att anskaffa föremål, vilka äro för
honom onödiga och icke passa för hans ekonomiska förhållanden. Klagomål
hava jämväl förts däröver att gods, som säljes på avbetalning, ofta är av
underhaltig beskaffenhet och betingar oskäligt högt pris. Med avseende å
själva avtalets innehåll har det visat sig, att över allt, där avbetalningsaffärerna
fått utveckla sig fritt, den ene kontrahenten, köparen, vilken merendels

16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

är den ekonomiskt underlägsne, i allmänhet låter förmå sig att gå in på kontraktsvillkor,
som för honom äro oskäligt betungande. Till sådana hör särskilt
den i de allmänt förekommande tryckta formulären för köp på avbetalning
sedvanliga bestämmelsen, att säljaren, för den händelse en avbetalning
icke erlägges punktligt, skall vara berättigad icke blott att återtaga det sålda
föremålet utan även att det oaktat behålla hela den uppburna betalningen. Det
obilliga i en sådan bestämmelse framträder särskilt, när den tillämpas sedan
större delen av betalningen blivit erlagd.»

Vid frågans behandling rådde icke någon meningsskiljaktighet mellan de
olika ländernas kommittéer därom att köp på avbetalning vore en omsättningsform,
som måste anses oumbärlig. Kommittéerna hade därför funnit sin
uppgift vara att i största möjliga mån söka inskränka de med avbetalningsköp
förenade missförhållandena utan att lägga hinder i vägen för den reella
avbetalningshandeln.

Den norska kommittén ansåg, att rätten att på avbetalning sälja vissa
mindre dyrbara föremål borde göras beroende av offentlig myndighets tillstånd,
vilket borde kunna återkallas, om det sätt, varpå rörelsen drevs, eller
andra särskilda omständigheter gåvo anledning att befara missbruk. Bestämmelser
av dylik innebörd infördes även i den år 1916 i Norge utfärdade lagen
om avbetalningsköp.

Enligt den svenska kommitténs mening utgjorde emellertid de i vårt land
förhandenvarande förhållandena icke tillräcklig anledning för uppställande
av en dylik inskränkning i näringsfriheten. Den svenska lagen om avbetalningsköp
av den 11 juni 1915, som i huvudsak ansluter sig till kommittéförslaget,
innehåller ej heller några restriktiva bestämmelser i syfte att begränsa
omfattningen av avbetalningshandeln. Den måste anses uteslutande avse att
reglera det rättsliga förhållandet vid köp på avbetalning mellan köpare och
säljare och att därvid tillgodose båda parternas berättigade ekonomiska intressen.

För egen del anförde utskottet:

Avbetalningshandeln har under de senare åren utvecklat sig mycket snabbt
och torde numera hava nått en synnerligen betydande omfattning. Flertalet
av de över förevarande motion avgivna yttrandena giver även oförtydbart vid
handen, att så är förhållandet, vilket för övrigt torde vara ett allmänt känt
och erkänt faktum. Hand i hand med utvecklingen på ifrågavarande område
har emellertid framvuxit en allt starkare opinion gentemot vissa med avbetalningissystemet
förenade nackdelar, en opinion, som genom den nu föreliggande
motionen framförts inom riksdagen.

Samtidigt som det göres gällande, att avbetalningssystemet i ganska betydande
utsträckning kommit på avvägar, erkännas dock systemets goda sidor.
I den mån dess tillämpning möjliggör för i ekonomiskt hänseende svagare
personer att förskaffa sig exempelvis maskiner eller andra föremål för produktiva
ändamål eller förnödenheter av mera bestående värde, anses avbe -

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4. 17

talningssystemet allmänt vara icke blott försvarligt utan även nödvändigt och
ofrånkomligt.

De mot handeln på avbetalning riktade anmärkningarna äro i huvudsak
följande:

Genom avbetalningssystemet har skapats en ny form av konsumtionskredit,
vilken i hög grad uppammat en lyxkonsumtion, som icke alltid står i rimlig
proportion till vederbörande köpares ekonomiska bärkraft. Direkt skadlig är
även den verkan av avbetalningsaffärerna, att de motverka strävandena att
begränsa kreditförsäljningen inom detaljhandeln. Köparna få ofta betala oskäligt
höga pris för de varor, som köpas på avbetalning. I stor utsträckning förmedlas
avbetalningsaffärerna genom kringresande agenter, vilka ofta med lock
och pock och utan att vara särskilt nogräknade med de medel, som därvid
komma till användning, söka få försäljning till stånd. Från representanter
för den bofasta köpmannakåren påtalas den konkurrens med den lokala handeln,
som uppkommit genom dylik agentverksamhet från de större avbetalningsfirmornas
sida. Slutligen göres gällande, att avbetalningssystemet i oroväckande
grad medfört ökning av brottsligheten i vårt land, i det att ett stort
antal förskingrings- och bedrägeribrott vore att direkt tillskriva ifrågavarande
affärsform.

Beträffande de sålunda framförda anmärkningarna torde med visst fog
kunna göras gällande, att de i större eller mindre utsträckning kunna riktas
jämväl mot annan kredithandel än den här avsedda och att de påtalade olägenheterna
alltså icke skulle vara något för avbetalningssystemet speciellt utmärkande.
Men det torde dock ej kunna bestridas, att berörda olägenheter kunna
förväntas framträda i eminent grad, då fråga gäller köp på avbetalning. id
vanlig kreditgivning torde säljaren i regel besitta en genom personlig bekantskap
med köparen eller på annat sätt förvärvad kännedom om köparens solvens.
Vid avbetalningsköp åter lämnas krediten utan några som helst krav i nyssberörda
avseende, då ju säljaren anser sig ha full säkerhet i den försålda
varan. Att härigenom måste uppstå en många gånger osund kreditgivning
torde ligga i öppen dag. Likaså synes det påtagligt, att agentverksamheten
skall erhålla en avsevärt större omfattning inom avbetalningshandeln än i
övrigt, då det på förstnämnda område givetvis är betydligt lättare att avsluta
köp än vid försäljning mot kontant betalning eller på öppen kredit, vilket
sistnämnda väl för övrigt ej kan i nämnvärd utsträckning överlåtas åt för
den lämnade krediten oansvariga agenter. Att valet av agenter från avbetalningsfirmornas
sida ej heller alltid verkställts med tillbörlig omsorg torde
vara en känd sak. Jämväl anmärkningarna, att avbetalningssystemet medfört
en ökning av brottsligheten, synas äga visst fog för sig med hänsyn till att
lättheten att genom avbetalningsköp på bedrägligt sätt komma över medel,
lätt kan locka till brott av antydd art. Möjligt är dock, att det stora antal
brott, som under de senare åren blivit begångna i samband med avbetalningsaffärer
åtminstone i viss utsträckning är att anse såsom en tidsföreteelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 12 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 3—4.) 2

18 Första hammarens (inclt‘(l tillfälliga utskotts utlåtande Nr -4.

Avbetalningssystemet har sålunda enligt utskottets mening utvecklat sig
på ett sådant sätt, att det kan befaras medföra allvarliga vådor av den art,
att åtgärder i reglerande syfte från det allmännas sida kunna befinnas av behovet
påkallade. För ett allsidigt bedömande av hithörande frågor torde emellertid
en utredning sådan som i förevarande motion ifrågasatts först böra verkställas.
Utskottet har därför funnit sig böra tillstyrka motionen.

Utskottet är därvid fullt på det klara med, att stora svårigheter komma att
möta en dylik utredning. Att erhålla en fullt uttömmande utredning angående
avbetalningssystemets omfattning och verkningssätt är måhända ej möjligt,
men synes ej heller nödvändigt för ifrågavarande ändamål. Tillräckligt omfattande
material torde utan större svårigheter kunna erhållas för ett bedömande
av frågan, huruvida ett ingripande från det allmännas sida bör komma
till stånd.

På vad sätt dylikt ingripande skulle kunna ske utan att menligt inverka
på den lojala avbetalningshandeln är givetvis svårt att för närvarande bedöma.
Kommerskollegium har för sin del ansett det tvivelaktigt, huruvida en
eventuell utredning kan förväntas giva anvisning på sådana åtgärder, varigenom
missbruken kunna effektivt motverkas, samtidigt med att systemets
obestridliga fördelar bevaras. Kollegiet har emellertid samtidigt uttalat, att
här som på andra områden av handel ett framdragande i ljuset av tilläventyrs
förefintliga missförhållanden i allmänhet torde innebära det verksammaste
korrektivet däremot. Smålands och Blekinge handelskammare har ansett, att
ett medel att söka begränsa avbetalningsköp av lyxartiklar kunde vara att
begränsa den tid, på vilken ett avbetalningsköp finge avslutas, enär största
lockelsen för okloka köpare läge i betalningstidens längd. I samma riktning
kunde måhända verka införandet efter norskt mönster av en bestämmelse, att
varor under visst värde ej finge säljas på avbetalning utan tillstånd av offentlig
myndighet.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla ytterligare en åtgärd, som
möjligen skulle kunna gagna det ifrågavarande syftet. I lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse föreskrives bl. a,, att försäkringsbolag, som meddelar
livförsäkring, icke må lämna uppdrag att såsom bolagets ombud anskaffa eller
förmedla anskaffning av ansökningar om dylik försäkring åt annan än den,
som kan anses äga betingelser för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva
sådan verksamhet. När sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag återkallas,
skall anmälan därom ofördröjligen göras hos försäkringsinspektionen.
Återkallas uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan angivas. Från
skyldigheten att göra sådan anmälan, varom här är fråga, äger Konungen
befria bolag, som prövas hava vidtagit betryggande åtgärder för övervakande
av ombudens verksamhet. Har någon, som innehar ombudsuppdrag, gjort sig
skyldig till handling, som prövas vara oförenlig med ett värdigt och lämpligt
utövande av verksamheten, åligger det bolaget att återkalla uppdraget.

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4. 19

Ett av de enligt utskottets mening allvarligaste klagomålen mot avbetalningsrörelsen,
sådan den för närvarande i viss utsträckning bedrives, riktar
sig mot agentverksamheten och agentkårens sammansättning. Bestämmelser
angående agentverksamheten på här ifrågavarande område i samma syfte som
ovanberörda i försäkringslagen givna stadganden skulle säkerligen medföra ett
bättre sakernas tillstånd över huvud taget inom avbetalningshandeln, då det
synes sannolikt, att flertalet av de med systemet förenade olägenheterna i viss
mån bottna däri, att såsom agenter understundom användas mindre lämpliga och
föga ansvarskännande personer. Utskottet håller visserligen för troligt, att förhållandena
inom avbetalningsrörelsen komma att utveckla sig i här antydd
riktning statsingripande förutan, så snart rörelsen vunnit erforderlig stadga i
organisatoriskt hänseende, men en föreskrift av antydd innebörd torde kunna
förväntas påskynda en dylik utveckling.

I en del av de i frågan avgivna yttrandena hava särskilt påtalats s. k.
kupongaffärer, varvid köparen får genom inköp av kuponger å vissa belopp
genom förskottsinbetalningar likvidera varan helt, innan den levereras. Då
det utmärkande för avbetalningsköp är, att betalning för viss vara skall erläggas
efter hand å vissa fastställda terminer efter det varan utlämnats till
köparen, torde frågan om kupongaffärer falla utom ramen för den föreliggande
motionen, men utskottet vill dock icke underlåta att såsom sin åsikt
uttala, att dylika affärer måste anses vara en osund företeelse inom affärslivet.
Det händer ej sällan, att firmor, som bedriva kupongaffärer, komma
på obestånd, varvid i regel de förskottsinbetalningar, som genom kupongköp
verkställts av ett stort antal mindre bemedlade personer, gå helt förlorade för
inbetalarna.

I motionen har ifrågasatts, att den föreslagna utredningen skulle uppdragas
åt kommerskollegium eller annan offentlig myndighet. I vissa av de i ärendet
avgivna yttrandena har såsom lämpligt organ för utredningens verkställande
nämnts en föregående år på enskild väg tillkommen kommitté för undersökning
av varudistributionens anordning och kostnader, vilken kommitté av
Kungl. Maj:t beviljats vissa bidrag till kostnaderna för undersökningen ur
handels- och sjöfartsfonden samt manufakturförlagslånefonden. Slutligen har
ifrågasatts att utredningen skulle verkställas i samband med den inom kommerskollegium
pågående utredningen angående näringslagstiftningen. Konimerskollegium
har i avseende härå framhållit, att den nu ifrågasatta utredningen
väl kunde tänkas med fördel bedriven i nära samband med nyssberörda
utredning, men att den antagligen skulle vinna på att ej direkt hopkopplas
med sistnämnda utredning, som väsentligen har att taga sikte på helt andra
problem, och detta med hänsyn till den antagligen behövliga vidlyftiga materialinsamlingen,
som skulle komma att tynga och måhända förrycka den i och för
sig viktiga och omfattande näringsrättsutredningen.

Utskottet finner det för sin del icke vara behövligt, att riksdagen tager ställning
till ovan berörda fråga angående lämpligt organ för verkställande av

20

Första leammarens atldva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Andra kammarens
beslut.

Utskottet.

den av utskottet förordade utredningen. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att härutinnan träffa avgörande utan någon meningsyttring från riksdagens
sida.

I den av motionären gjorda hemställan har utskottet av formella skäl ansett
sig böra utesluta sista delen, som avser framställning om att resultatet av utredningen
jämte därav eventuellt föranledda förslag må delgivas riksdagen.

Utskottet får alltså med stöd av vad ovan anförts hemställa, att andra kammaren
måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj: t
anhålla, att utredning måtte verkställas rörande det s. k. avbetalningssystemets
omfattning och verkningssätt.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

I anledning härav får utskottet, med instämmande i vad andra kammarens
utskott yttrat i ärendet, hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.

Stockholm den 26 april 1927.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Närvarande vid ärendets slutbehandling inom utskottet: Se under utlåtandet nr 3.

Stockholm 1927. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryekeri-A.-B.
276842