16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr S.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1927 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i anledning
av väckt motion, 1:168, angående nödvändigheten
av expropriation såsom ett yttersta medel för vissa jordfrågors
lösning.

Motionen. I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 168, har herr Lindhagen hemställt, att första kammaren för
sin del måtte besluta, att riksdagen hos Kungl. Maj:t ville

l:o) begära att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl beaktas nödvändigheten
av ett expropriationsförfarande såsom ett yttersta medel i strävandet för
rikets kolonisation, utbrytning av arrendejordbruk samt fulländning av ofullkomliga
jordbruk;

2:o) om detta ej bifalles, åtminstone hemställa, att det för 1925 års kolonisationssakkunniga
i deras instruktion intagna förbudet att befatta sig med expropriationsfrågan
måtte varda upphävt.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Andra lag- Frågan om expropriation för bildande eller fulländning av jordbruk var

U*1926tet senast vid 1926 års riksdag föremål för prövning. I anledning av motionerna
11:176 och 177 avgav då andra lagutskottet utlåtande i detta spörsmål (uti.
nr 14). Utskottet erinrade då om de utredningar, som redan igångsatts eller
begärts rörande jordfrågor. Sålunda hade efter framställning från 1925 års
riksdag genom särskilda sakkunniga utredning påbörjats, huruvida och på vad
sätt kolonisation å odlingsbar mark kunde genom statliga åtgärder åvägabringas
i vidare utsträckning än vad för närvarande vore fallet. Vid detta ärendes
föredragning i statsrådet den 6 juni 1925 hade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
yttrat, bland annat, att han icke ansåge frågan om rätt
att expropriera odlingsmark för kolonisationsändamål böra upptagas i detta
sammanhang, ehuru han ingalunda förbisåge, att för en effektiv kolonisationsverksamhet
kunde komma att erfordras både en expropriationslagstiftning och
andra lagstiftningsåtgärder. Vidare hade, jämväl efter framställning från riksdagen,
Kungl. Maj:t dels uppdragit åt nyssnämnda sakkunniga att verkställa
utredning, i vilken omfattning och under vilka former bistånd borde av staten
lämnas arrendatorer för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk
förknippade finansiella svårigheter, dels ock uppdragit åt ordföranden hos
förutnämnda sakkunniga, att jämte två sakkunniga personer verkställa under -

Första kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

17

sökning rörande enskilda jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk
till respektive brukare samt mark för bildande av nya jordbruk liksom för
utvidgning av ofullständiga jordbruk. Än vidare hade 1926 års riksdag beslutat
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t efter verkställd
utredning ville låta utarbeta en plan för styckning av härför lämpade
kronoegendomar samt för nästkommande riksdag framlägga förslag i ärendet.
Lagutskottet erinrade dessutom att för riksdagen framlagts proposition med
förslag till lag angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall
samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt (prop. nr 197).

För egen del yttrade lagutskottet därefter, bland annat, följande: »Med
hänsyn till det läge, vari således föreliggande kolonisationsfråga för närvarande
befinner sig, anser utskottet, att de här behandlade motionerna icke böra
föranleda, att frågan om expropriationslagstiftning av riksdagen nu upptages
till behandling.» Lagutskottet hemställde därefter, att motionerna icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna utan votering.

Motionens hemställan i dess första del innebär en förnyad begäran, att riksdagen
måtte göra framställning till Kungl. Maj:t om beaktande av expropriationsförfarande
såsom ett yttersta medel i strävandet för kolonisation m. in.
Utskottet får då först erinra, att den i lagutskottets utlåtande berörda propositionen,
nr 197, föranledde riksdagen att antaga lag av i propositionen avhandlad
art samt att de av utskottet omnämnda utredningarna ännu icke slutförts.
Det förhållandet, att dessa utredningar pågingo eller begärts, föranledde,
som ovan nämnts, 1926 års andra lagutskott att hävda, att läget i jordfrågan
vore sådant, att de i ämnet väckta motionerna icke borde föranleda ett riksdagens
upptagande av spörsmålet om expropriationslagstiftning för bildande
eller fulländning av jordbruk, och riksdagen biföll lagutskottets sålunda motiverade
avslagsyrkande. Utskottet anser, att de år 1926 framförda skälen ännu
äga giltighet och att någon ny omständighet icke tillkommit, som bör föranleda
till frångående av den avvaktande ståndpunkt, riksdagen i denna fråga
nämnda år intog. Då härtill kommer, att ifrågavarande utredningar beräknas
vara slutförda under innevarande år och det är att förvänta, att det material,
som vid dessa undersökningar samlats, bör kunna bilda en säkrare grundval
än det material, som nu är allmännare känt, för bedömandet av frågan om ett
expropriationsförfarande, finner utskottet det icke vara lämpligt att redan nu
taga ställning till denna fråga. Av nu anförda skäl kan utskottet ej tillstyrka
bifall till första delen av motionens yrkande.

Senare delen av samma yrkande innebär ett utvidgande av det uppdrag, som
givits 1925 års kolonisationssakkunniga. Då varje utvidgande av de sakkunnigas
uppdrag måste fördröja framläggandet av det utredningsmaterial, som
enligt riksdagens år 1926 uttalade mening bör föreligga, innan ståndpunkt kan
tagas till expropriationsfrågan, finner utskottet ej heller skäl biträda motionens
yrkande i dess senare del.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 12 samt. 2 avd. 1 käft. (År 1—2.) 2

Utskottet.

18 Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den <31 mars 1927.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Närvarande vid ärendets slutbehandling i utskottet: Se utlåtande nr 1.

Stockholm 19*27. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-D.
276392