Statsutskottets utlåtande Nr 91.
1
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1927 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning sbyggnad för flottan ävensom i
ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
<
Uti en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition,
nr 145, vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel, omfattande
nybyggnad av en hangarkryssare, två jagare, fyra vedettbåtar och tre undervattensbåtar,
skall äga rum under budgetåren 1927-—1933, samt att under
samma tid skola utföras ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten för
ett pansarskepp, dels ock för flottans ersättningsbyggnad för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 8 160 000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband med förevarande ärende har utskottet till behandling förehaft
följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
dels en inom första kammaren av herrar J. Bergman och I. F:son Holmgren
väckt motion, nr 206, däruti hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel, omfattande nybyggnad av en
hangarkryssare, två jagare, fyra vedettbåtar och tre undervattensbåtar, skall
äga rum under budgetåren 1927—1933, samt att för flottans ersättningsbyggnad
för budgetåret 1927—1928 må anvisas ett extra reservationsanslag av 8 160 000
kronor;
dels en inom samma kammare av herr C. A. Lindhagen väckt motion, nr
207, däruti hemställts, att riksdagen ville avslå propositionen nr 145 angående
ersättningsbyggnad för flottan samt anhålla om initiativ till förhandlingar
om skandinavisk flottnedrustning i anslutning till bland andra det avrustade
Tyskland för att därigenom med så mycket större kraft kunna i
folkförbundet och annorstädes påkalla den efterföljd i den övriga världen
till Tysklands avrustning, som en gång ställts i utsikt;
dels en inom andra kammaren av herr A. Thore väckt motion, nr 304,
däruti hemställts att riksdagen måtte besluta, att ersättningsbyggnad av
krigsfartygsmateriel, omfattande nybyggnad av ett pansarskepp, en hangarBihang
till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 40 käft. (Nr 91—92.) 924 27 1
Motioner.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
1924 åra
riksdag.
1925 års
riksdag.
kryssare, två jagare; fyra vedettbåtar och tre undervattensbåtar, skall äga
rum under budgetåren 1927—1935, samt att byggandet av pansarskeppet
skall taga sin börian senast år 1930, dels ock för flottans ersättningsbyggnad
för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 8 160 000
kronor;
dels en inom samma kammare av herr 11. R. W. Samuelsson m. fl. väckt
motion, nr 310, däruti hemställts, att Kungi. Maj:ts proposition, nr 145, angående
ersättningsbyggnad till flottan må av riksdagen avslås;
dels ock en inom samma kammare av herr H. Molander m. fl. väckt motion,
nr 312, däruti hemställts, att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts
proposition, besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huru
en flotta, som har att verka uteslutande som neutralitetsvakt, bör vara sammansatt
och organiserad samt för riksdagen framlägga de förslag, denna utredning
kan föranleda.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för vissa framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I proposition (nr 20) till 1924 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
besluta, bland annat, att under tiden 1924—1929 skulle äga rum ersättningsbyggnad
av krigsfartygsmateriel, omfattande nybyggnad av fyra
jagare, tre torpedundervattensbåtar och två motortorpedbåtar. Med anledning
härav anmälde riksdagen i skrivelse den 5 juni 1924 (nr 288), att riksdagen
— som beträffande de fartygstyper, vilka borde anskaffas, anslöte
sig till Kungl. Maj:ts förslag — beslutat, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel,
omfattande nybyggnad av två jagare, två torpedundervattensbåtar
och två motortorpedbåtar, skulle äga rum under tiden 1924—1929. I
riksdagsskrivelsen framhölls tillika, att riksdagen därmed icke tagit slutgiltig
ståndpunkt till de närmaste årens nybyggnadsprogram för flottan.
Kostnaderna för den av riksdagen sålunda beslutade ersättningsbyggnaden
hava beräknats till sammanlagt 23 720 000 kronor. Härav hava hittills anvisats
följande belopp, nämligen:
för budgetåret 1924—1925 ............... kronor 3 500 000: —
» » 1925—1926 » 5 600 000: —
» » 1926—1927 » 7 100 000: —
I det vid 1925 års proposition (nr 50) angående försvarsväsendets ordnande
fogade statsrådsprotokollet över försvarsärenden förordade dåvarande
chefen för försvarsdepartementet en utökning av det utav 1924 års riksdag
fastställda programmet för flottans ersättningsbyggnad, men ansåg departementschefen
det till fyllest, därest 1927 års riksdag fattade beslut i ärendet.
Ett dylikt uppskjutande av avgörandet kunde så mycket hellre av departementschefen
förordas, som därigenom bereddes rådrum för en förnyad
undersökning av hela ersättningsbyggnadsfrågan.
Första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag anförde i sitt utlåtande
(nr 1) över försvarspropositionen, att utskottet biträdde departementschefens
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
3
uppfattning, att en förnyad undersökning rörande den för vidmakthållande
av kustflottan nödvändiga ersättningsbyggnaden borde företagas, och att resrdtatet
av denna undersökning borde föreläggas senast 1927 års riksdag.
Sedan jämlikt av Kung! Maj:t den 18 juni 1925 lämnat bemyndigande
tillkallats sakkunniga för att inom departementet biträda med verkställande
av ifrågavarande utredning hava de sakkunniga den 17 december 1926 avgivit
betänkande och förslag rörande ersättningsbyggnad för flottan (Statens
offentliga utredningar 1926:34).
Över de sakkunnigas betänkande hava yttranden avgivits av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan samt
flygstyrelsen.
I sitt berörda betänkande hava de sakkunniga inledningsvis framhållit,
att de funnit sin uppgift vara att, med utgångspunkt från den förutsättningen,
att flottan skulle vidmakthållas vid den totala styrka och effektivitet,
densamma enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att erhålla, utreda
frågan om flottans — speciellt kustflottans — ändamålsenliga sammansättning
i anseende till såväl fartygsslag och fartygstyper som antalet fartyg
samt på grundval härav framlägga förslag till ett ersättningsbyggnadsprogram.
I anslutning till detta uttalande rörande innebörden av det uppdrag, som
lämnats de sakkunniga, hava dessa utarbetat en plan för sjöstyrkornas organisation.
På grundval härav har därefter det ersättningsbyggnadsprogram uppgjorts,
som det åvilat de sakkunniga att framlägga. Slutligen hava de
sakkunniga verkställt vissa beräkningar rörande de årliga personal-, övningsoeh
underhållskostnader, som skulle bliva en följd av att de sakkunnigas förslag
bleve förverkligat.
Plan för sjöstyrkornas organisation.
Svenska flottans stridsfartyg äro i operativt avseende fördelade å olika
sjöstyrkor, nämligen kustflottan och lokalstyrkorna. Till kustflottan hänföras de
för operationer till sjöss dugligaste fartygen och till lokalstyrkorna (huvudsakligen
avsedda för det direkta skyddet av vissa skärgårdsområden) de
bland övriga fartyg, vilka äro användbara för lokalförsvar. Härjämte finnas
en del stridsfartyg, tillhörande den så kallade materielreserven, nämligen sådana,
som befunnits böra avföras ur sjöstyrkorna, men vilka dock icke ansetts
böra utrangeras, emedan de vid behov skulle, eventuellt efter ganska
omfattande iståndsättningsarbeten, kunna antingen ersätta skadade eller förlorade
fartyg eller ock eljest bliva av ett visst värde för försvaret. Till
materielreserven räknas även skeppsgossefartyg och logementsfartyg in. fl.
fartyg, vilka tillhöra flottan men icke äro hänförliga till kategorien stridsfartyg.
Vid mobilisering tillföras de olika sjöstyrkorna ett flertal s. k. lijälpfartyg,
vilka tillhandahållas från handelsflottan och frivilliga motorbåtskåren. Hjälpfartygen
äro huvudsakligen avsedda att biträda vid sjöstyrkornas bevakningsoch
minsvepningstjänst m. m.
1925 års beslut angående sjöförsvarets ordnande grundades på följande fördelning
av flottans fartygsmateriel :
Sakkunniga
för flottans
ersättningsbyggnad
m. m.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
De sakkunniga.
3 pansarskepp, Sverige-typ,
1 » , äldre typ,
1 pansarkryssare,
1 minkryssare,
3 torpedkryssare,
3 pansarskepp, äldre typ,
12 torpedbåtar,
4 motortorpedbåtar,
Kustflottan.
8 jagare,
8 torpedbåtar,
7 undervattensbåtar,
3 depåfartyg samt
7 vedettbåtar.
Lokalstyrkorna.
10 undervattensbåtar,
2 depåfartyg samt
6 vedettbåtar.
3 pansarskepp, äldre typ,
2 jagare,
7 torpedbåtar,
2 depåfartyg,
Ma teriélreserven.
9 vedettbåtar,
1 lasarettsfartyg,
4 skeppsgossefartyg samt
4 logementsfartyg.
Efter att hava framlagt vissa allmänna synpunkter beträffande sjöstridskrafternas
organisation, därvid de sakkunniga uttalat, bl. a., att de allmänna
uppgifter för den svenska flottan, varmed man borde räkna vid bedömandet
av frågan om flottans sammansättning, vore hävdandet av rikets neutralitet
och förhindrandet av mot oss riktade fientliga företag över havet, hava de
sakkunniga övergått till en undersökning av det värde, som de särskilda
fartygsslagen kunna anses hava för den svenska flottan, då hänsyn tages
till dennas uppgift att förhindra mot oss riktade fientliga företag över havet.
Därvid hava de sakkunniga även fattat ståndpunkt till frågan om den för
våra förhållanden ändamålsenligaste typen inom respektive fartygsslag.
Fartygsslag och fartygstyper.
Sedan lång tid tillbaka hade pansarskepp ingått i den svenska flottan.
Enligt 1925 års försvarsbeslut avsåges för kustflottan fyra pansarskepp, av
vilka för närvarande tre vore av den s. k. Sverige-typen och ett av äldre typ.
De sakkunniga hade särskilt fått sig förelagt att undersöka, huruvida
pansarskeppen framdeles borde ersättas med fartyg av samma slag, eller om
annan ersättning (och i så fall av vad slag) borde beräknas.
Enligt erfarenheterna från världskriget hade pansarskeppen till uppgift
att dels utgöra ett stöd för de lättare fartygen vid fullgörandet av de olikartade
åligganden, som tillkomme dessa i och för förhindrande av fientliga
försök till instängning av flottan i dess basområde, dels ock vid flottans
operationer till sjöss bilda det förband, kring vilket övriga fartygsslag i
operativt avseende grupperade sig, och med vars tillhjälp flottans olika stridsmedel
ernådde möjlighet att komma till verkan mot motståndarens flotta.
En av grundbetingelserna för att en flotta skulle kunna bibehålla sin rörelsefrihet
och bliva i stånd att med utsikt till framgång operera till sjöss vore
alltså, att pansarskepp inginge i densamma.
De sakkunniga hava stannat vid att förorda en pansarskeppstyp, vars
egenskaper framginge av nedanstående sammanställning, som även för järn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
5
förelse upptoge motsvarande uppgifter beträffande den nuvarande Sverige
typen.
Deplacement, ton
Fart, knop..........
Artilleribestyckning ......
Nuvarande Sverlgetyp.
7 550
22-23
4 st 28 cm kanoner.
8 » 15 » »
6 » 75 mm »
Av de sakkunniga förordad
pansarskeppstyp.
7 650
24
4 st 28 om kanoner.
6 » 15 » »
4 » 75 mm »
2 » 40 » automat
kanoner.
Torpedbestyckning.................. 2 st 45 cm tuber. Ingen.
Centralsikte .......................... Finnes (installerat efter Finnes.
fartygets byggande).
Undervattensskydd.................. Å den föreslagna typen bättre tillgodosett än å nuva
rande
typ.
Pansardäck, antal .................. 1 2
Bränsle ................................ Kol + olja delvis. Olja.
Anskaffningskostnad, inklusive
ammunitionsutredningar, nuvarande
priser ............... kr. 24 800 000 27 300 000
Såsom av sammanställningen inhämtades, berörde de av de sakkunniga
förordade förbättringarna huvudsakligen följande områden.
Den förordade typen vore försedd med modernt luftvärnsartilleri, vilket
ännu icke blivit infört å de nuvarande pansarskeppen. Behovet av skyddsanordningar
såväl mot flygbomber och brant nedslående projektiler som
mot torped- och minträffar vore tillgodosett i högre grad än å nyssnämnda
pansarskepp. Endast oljeeldning användes. Farten hade ökats till 24 knop.
Beträffande kryssarna hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att av ekonomiska hänsyn och för att kunna i betryggande grad tillgodose
behovet av de fartygsslag, som ur synpunkten av flottans allmänna operationsduglighet
måste anses viktigast, kryssare icke borde ingå i planen för
sjöstyrkornas organisation.
Jagarens medverkan vore erforderlig vid utförandet av så gott som varje
i ett nutida sjökrig förekommande operation. Jagaren kunde därför betecknas
såsom det i sjökriget mångsidigast användbara fartygsslaget, och att detta
vore allmänt erkänt, torde framgå av det betydande antal jagare, som numera
inginge i främmande mariner. Under världskriget hade jagaren tagits
starkt i anspråk även för neutralitetsvakten.
Under och efter världskriget hade jagartypen utvecklats i styrka och storlek,
och de jagare, som numera byggdes, syntes så gott som undantagslöst
uppnå ett deplacement av 1 000 ton eller därutöver. Jämlikt beslut av 1924
års riksdag byggdes för närvarande även i Sverige två jagare av ny typ (Nordenskjöld),
vilka komme att erhålla betydligt kraftigare stridsegenskaper än
närmast förut byggda jagare (av typ Wrangel).
I nedanstående sammanställning angåves några av de viktigaste egenskaperna
hos nämnda båda svenska typer,
6
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Deplacement, ton.............
Artilleribestyckning .......
Torpedbestyckning.........
Fart, knop c:a...............
Typ Wrangel.
....... 560
....... 4 st 75 mm kanoner
{
3 st 12 cm kanoner
2 st 40 mm automatkanoner
6 st 53 cm tuber
Typ Nordenskiöld.
1050
6 st 45 cm tuber
33
35
De sakkunniga hade i planen för kustflottans sammansättning ansett sig
böra fortfarande räkna med jagare av typ Nordenskjöld. Enligt verkställda
beräkningar droge denna typ jämte erforderliga torped- och andra ammunitionsutredningar
för närvarande en anskaffningskostnad av 6 940 000 kronor
per fartyg.
Undervattensbåten vore av mycket stort värde såsom torpedskjutande och
minutläggande fartyg samt för utförande av observationstjänst m. m. De
motmedel, som under och efter världskriget hade konstruerats för bekämpande
av undervattensbåtar, och vilka alltmera fulländats, hade emellertid
skapat betydande möjligheter för såväl upptäckandet som förstörandet av
undervattensbåtar, även då dessa befunne sig under vattnet. Undervattensbåtarna
måste på grund härav räkna med att allvarliga, ofta synnerligen
effektiva motåtgärder kunde från motståndarens sida vidtagas för att hindra
deras operationer.
De sakkunniga ansåge, att våra undervattensbåtar borde vara av två typer,
vilka i det följande benämndes typ A och typ B. Typ A — i stort sett
samma typ som våra nu under byggnad varande l:a klass undervattensbåtar
— borde i första hand vara en torpedundervattensbåt med den fart och
övriga egenskaper, som gjorde den lämpad såväl att under vissa omständigheter
mera omedelbart samverka med kustflottans huvudstyrka, som även
att vid detacheringar med önskvärd snabbhet inställa sig på den plats, där
dess ingripande påkallades. Typ B borde vara en kombinerad torped- och
minundervattensbåt. Typens närmare egenskaper framginge av särskild hemlig
skrivelse.
Undervattensbåt av typ A beräknades för närvarande kosta 4 390 000 kronor,
undervattensbåt av typ B 3 280 000 kronor. I nämnda kostnader inginge även
anskaffandet av för båtarna erforderliga torped- och andra ammunitionsutredningar.
Med hänsyn till den begränsning i fråga om antalet jagare, varmed man
för den svenska flottans vidkommande under alla förhållanden måste räkna,
finge det anses uteslutet, att enbart på våra jagare skulle kunna läggas
uppgifterna att trygga kustflottan för minor och undervattensbåtar. De sakkunniga
ansåge därför erforderligt, att i sjöstyrkorna jämväl inginge ett antal
snabbgående mindre fartyg, förslagsvis benämnda vedettbåtar, vilka borde
vara särskilt lämpade för dessa två viktiga hjälpuppgifter. Den undersökning,
som verkställts rörande lämplig typ av ifrågavarande fartygsslag, hade
givit vid handen, att dessa vedettbåtar borde hava följande huvudegenskaper:
deplacement: 200 ton; längd: 52''0 m; bredd: 5''3 m; djupgående: Be m; fart:
27 knop; bestyckning m. m.: 2 st 75 mm kanoner, 2 st 25 mm kulsprutor,
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
7
4 st minkastare och minfällare; samt utrustning med olika slags minsvep.
Ett fartyg av denna typ, vars egenskaper gjorde den väl lämpad för mera
krävande uppgifter under en neutralitetsvakt, beräknades för närvarande draga
en kostnad av 1300 000 kronor, inklusive erforderliga ammunitionsutredningar.
Typens närmare egenskaper framginge av särskild hemlig skrivelse.
Det begränsade antal fartyg av detta slag, som kunde avses att ingå i sjöstyrkorna,
fyllde emellertid icke hela det förefintliga behovet av undervattensbåtsjagande
och minsvepande enheter. Hänsyn måste nämligen tagas jämväl
till det erforderliga skyddet av våra basområden och våra handelsvägar.
För sådant ändamål måste, liksom nu vore fallet, även framdeles avses eu
organisation av hjälpfartyg.
Torpedbåten såsom fartygsslag måste numera anses inneliava alltför otillfredsställande
egenskaper för att lämpligen kunna ingå i en till sjöss opererande
flotta. Under världskriget hade uppträtt en variant av torpedbåten,
nämligen motortorpedbåten, och fartyg av denna typ hade visserligen
under säregna förhållanden — lyckats utföra ett fatal framgångsrika anfall.
De sakkunniga ansåge visserligen, att motortorpedbåtar under gynnsamma
omständigheter kunde vara av värde för vårt sjöförsvar, men fartygsslagets
egenskaper syntes icke göra dem lämpade för att ingå i vår kustflotta. I
likhet med vad som förutsatts i 1925 års försvarsbeslut, torde ett fåtal
dylika båtar böra ingå i lokalstyrkorna såsom mönsterbåtar och för att
möjliggöra, att åtminstone någon personal erhölle förtrogenhet med denna
materiel liandhavande.
Vid utförande av flertalet sjökrigsoperationer toges flygplanens medverkan
i anspråk. De flygstridskrafter, som tilldelades en opererande sjöstyrka,
framstode också numera såsom eu oumbärlig, fullt integrerande del av sjöstyrkan,
och talrika erfarenhetsrön från vår flottas årligen återkommande
övningar visade, att flygvapnets medverkan vid sjökrigsoperationerna icke
kunde inskränkas till sporadiska insatser, utan måste vara permanent och
omedelbar. I samband med frågan om kryssares behövlighet för vår flotta
hade de sakkunniga även framhållit såsom sin åsikt, att flygstridskrafter i
flera fall kunde utföra den fjärrspaningstjänst, som erfordrades kring en
opererande flotta. För närvarande saknade emellertid vår flotta varje möjlighet
att vid operationer i öppna sjön ombord å fartygen medföra flygplan,
avsedda att starta från och åter ombordtagas å fartygen. Man vore därför
för närvarande nödsakad att vid dylika tillfällen för flygplanens baseiing
uteslutande anlita antingen flygstationer i land eller ock vid kusten förlagda
flygdepåfartyg samt att bygga flygplanens samarbete med de opererande
fartygen på ett avlösningssystem, så ordnat, att de till sjöss befintliga
flygplanen på förut bestämda tider avlöstes av andra från kusten kommande
flygförband. Ett dylikt system innebure dock avsevärda osäkerhetsmoment
i fråga om kontinuiteten hos flygtjänsten till sjöss och fordrade dessutom
ett betydande antal flygplan med därav följande kostnader, för att nämnda
tjänst skulle bliva fullt tillgodosedd. Avlösningssystemets olägenheter framträdde
särskilt vid ett oförmodat sammanträffande med fienden, då flygvap
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Myndig
heterna.
nets fulla medverkan under uppkommande strid omedelbart påkallades.
Mycket stora svårigheter uppstode även därvid för nytillkomna flygstridskrafter
att erhålla en klar uppfattning om stridsläget och egen sjöstyrkas
avsikter. I de större marinerna hade den erforderliga samverkan mellan sjöoch
luftstridskrafter betryggats, genom att dels hangarfartyg inginge i flottorna,
dels åtminstone de större stridsfartygen själva kunde medföra ett fåtal flygplan,
vilka från dem kunde startas medelst katapultanordning. Hangarfartygen
vore i allmänhet av betydande storlek och försedda med start- och landningsdäck.
Dylika större hangarfartyg skulle emellertid ställa sig alltför dyrbara
för våra förhållanden.
Då möjligheten att medföra flygplan å våra relativt små pansarskepp alltid
måste bliva starkt begränsad, ansåge de sakkunniga dock, att med kustflottan
omedelbart samverkande flygplan i så stor utsträckning som möjligt borde
baseras på hangarfartyg, som visserligen måste bliva av en mindre tyr)
men dock i stånd att medfölja kustflottan till sjöss och där uppsläppa flygplan,
särskilt avsedda att vidmakthålla flygtjänsten vid sådana tillfällen, då
de till flygstationerna i land eller till flygdepåfartygen hörande flygplanen icke
förmådde ombesörja densamma i tillräcklig utsträckning. Givetvis borde om
möjligt sörjas för att de från ett dylikt hangarfartyg uppsända sjöflygplanen,
sedan de nedgått på vattnet i närheten av fartyget, kunde ombordtagas å
detta, även om någon sjöhävning vore rådande. Om detta på grund av kraftigare
sjöhävning eller av andra orsaker icke läte sig göra, bleve flygplanen
hänvisade till att söka uppnå den egna kusten.
Enligt av de sakkunniga föranstaltad utredning hade ett för våra förhållanden
lämpat hangarfartyg befunnits böra innehava ungefär följande egenskaper:
deplacement: 4 500 ton; längd: 140 m; bredd: 20''4 m; djupgående:
4-5 m; fart: 27 knop; bestyckning: 6 st 15 cm kanoner, 4 st 75 mm kanoner,
8 st 40 mm automatkanoner; två katapulter; plats för 12 flygplan;
möjlighet att medtaga och fälla minor. Ett fartyg av dylik typ, inklusive
erforderliga ammunitionsutredningar, beräknades för närvarande draga en kostnad
av 16 500 000 kronor.
De sakkunniga ville särskilt framhålla, att ovannämnda fartygstyp vore synnerligen
lämpad, förutom att tjäna såsom rörlig bas för flygplan, jämväl för
minutläggning, och fartyget vore den av de här behandlade typerna, som
kunde medtaga det största antalet minor. Hangarfartyget kunde sålunda
i vår flotta även fylla en av de uppgifter, som eljest påvilade kryssare.
Med hänsyn härtill hade det synts befogat att giva ifrågavarande fartygstyp
benämningen hangarkryssare.
Yad de sakkunniga sålunda föreslagit beträffande fartygsslag och fartygstyper
har från myndigheternas sida föranlett erinringar allenast vad angår
pansarskeppet och hangarkryssaren.
Med anledning av de från myndigheternas sida framförda erinringarna
gentemot den av de sakkunniga förordade liangarkryssartypen har inom
marinförvaltningens ingenjöravdelning uppgjorts ett modifierat förslag till
Statsutskottets utlåtande Nr 91. 9
hangarkryssare, och liava vederbörande myndigheter anmodats att däröver
avgiva yttrande.
Marinförvaltningen har, efter samråd med chefen för marinstaben
och högste befälhavaren över kustflottan, i sådant hänseende anfört
följande.
Med hänsyn till de olika uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle tilldelas hangarkryssaren och varemot myndigheterna i sina avgivna
yttranden över sagda förslag icke haft något att erinra, syntes det ändamålsenligt,
att hangarkryssaren vid konstruktionens utarbetande erhölle större
sjöduglighet än den skulle få, därest det av de sakkunniga framlagda förslaget
följdes. Det vore enligt myndigheternas uppfattning icke nödvändigt
att bereda flygplanen uppställning ombord inom fast hangar. Denna omständighet
öppnade möjlighet att utforma fartyget efter mera normala linjer än
enligt det ursprungliga förslaget; och hade så skett i det nu remitterade.
För att hålla fartygets storlek och kostnad inom samma ram, som av de
sakkunniga angivits för hangarkryssaren, hade visserligen antalet flygplan
måst minskas från 12 till 8, och startdäck hade icke kunnat anordnas, men
å andra sidan hade ett flertal fördelar vunnits.
Samtliga flygplan kunde enligt det nya förslaget uppställas fullt startberedda,
under det att enligt föregående förslag icke mindre än 10 av de
12 planen måste uppställas med nedmonterade vingar. Härigenom hade en
stor vinst nåtts med avseende på flygplanens stridsberedskap.
Vidare hade samtliga flygplan kunnat uppställas på samma däck som
katapulterna och mycket nära dessa, varigenom de enklare och snabbare
kunde transporteras till katapulterna än enligt det första förslaget. Vid
uppgörandet av detta hade icke förelegat sådan kännedom om katapultkonstruktioner
som nu, varför startdäck ansetts behövligt, men vore detta behov
icke längre lika framträdande.
Å det nu föreslagna fartyget kunde, samtidigt med att alla flygplanen
medfördes, ett större antal minor ombordtagas än enligt det första förslaget.
Slutligen måste det nya förslaget med avseende på fartygets sjöduglighet
anses vida överlägset det första; och med denna större sjöduglighet följde
större säkerhet för att flygplanen kunde framföras till den plats, där de
skulle starta.
På grund av de fördelaktigare linjer, som fartyget erhållit, hade farten
kunnat ökas från 27 till 29 knop, artilleriet hade kunnat givas en uppställning,
som fördubblade dess effektivitet i bredsida, och torpedbestyckning
hade kunnat inrymmas i fartyget. Till följd av dessa förhållanden hade
fartyget ernått betydligt större möjlighet än enligt det första förslaget att
skydda sig självt mot anfall, vilket innebure en stor fördel, icke minst med
hänsyn till utnyttjandet av de ombord medförda flygplanen.
På grund av vad nu anförts förordade marinförvaltningen, att den föreslagna
hangarkryssaren utformades i huvudsak med ledning av det remitterade
förslaget.
Flygstyrelsen har beträffande det senast uppgjorda förslaget till hangarkryssare
anfört, att detta förslag genom den högre farten, den betydligt
ökade sjövärdigheten och den mer koncentrerade uppställningen av såväl
artilleribestyckning som flygplan, vilka senare nu uppställts lätt tillgängliga
på endast ett däck, ur såväl flygsynpunkt som synpunkten av stridsvärde i
allmänhet innebure eu avsevärd förbättring gent emot de sakkunnigas för
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
De sakkunniga.
slag, vilken mer än uppvägde förlusten av startsträcka å däck. Med hänsyn
till det minskade antalet flygplan, som enligt det nya förslaget kunde
ombord medföras, ansåge sig flygstyrelsen dock böra understryka önskvärdheten
av att vid nykonstruktion av pansarskepp av Sverige-typ eftersträvades
möjlighet att ombord uppställa flygplan.
Sjöstyrkornas sammansättning och därmed sammanhängande årskvot.
I vad avser den ändamålsenligaste sammansättningen av sjöstyrkorna
under den av de sakkunniga inledningsvis angivna förutsättningen, att flottan
skall vidmakthållas vid den styrka och effektivitet, den samma enligt 1925
års försvarsbeslut avsetts att erhålla, hava de sakkunniga anfört bl. a. följande:
Då de sakkunniga icke hade ansett erforderligt att föreslå någon nybyggnad
för lokalstyrkorna, komme undersökningen att huvudsakligen inriktas
på Icustjlottans sammansättning. Härvid bortsåges från de för kustflottan erforderliga
depåfartygen. För dessas vidkommande krävdes nämligen icke
någon ersättningsbyggnad i egentlig bemärkelse, utan behovet av sådana
fartyg ansåges kunna tillgodoses genom användande av äldre fartyg, å vilka
för ändamålet nödvändiga omändringar blivit vidtagna.
Kostnaden för fartygsbeståndets förnyelse borde beräknas efter vissa livslängder
för de olika fartygstyperna och så långt möjligt utgå med jämnt
fördelade årsanslag. Särskilda omständigheter, såsom av den rådande marinpolitiska
situationen eller andra orsaker betingat påskyndande av byggnadsverksamheten,
ävensom teknikens utveckling eller inträffande prisfluktuationer,
kunde visserligen föranleda variationer i det årliga anslaget, men så länge
organisationen i sin helhet ägde statsmakternas godkännande, borde ett med
hänsyn till hela kostnaden för fartygsbeståndets förnyelse fixerat genomsnittsbelopp
— flottans totala årskvot — vara att med säkerhet påräkna för
flottans ersättningsbyggnad.
Den del av totala årskvoten, som belöpte sig på ett visst i sammansättningsplanen
ingående fartyg, bleve beroende, förutom av nybyggnadskostnaden,
även av det antal år (den livslängd), varunder fartyget beräknades
kunna kvarstå såsom fullt tjänstdugligt i flottan. Livslängden hos fartygen
inverkade sålunda högst betydligt på årskvotens storlek. I enlighet med
erhållna direktiv hade de sakkunniga därför underkastat frågan om fartygens
livslängd en ingående prövning.
Nedanstående sammanställning visade de livslängder, vilka de sakkunniga
ansett sig kunna räkna med, samt såsom jämförelse de livslängder, som,
efter marinmyndigheternas hörande, i 1924 års försvarsproposition angivits
såsom de normala.
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
11
Fartygsslag
Normal 1 |
i y s 1 ä |
n g d |
|||
enligt 1924 års proposition |
enligt de sakkunnigas förslag j |
||||
I kust-flotta |
I lokal-styrkor |
Summa |
I kust-flotta |
I lokal-styrkor |
Summa j |
20 |
10 |
so |
24 |
12 |
36 |
20 |
10 |
30 |
20 |
10 |
30 |
16 |
8 |
24 |
20 |
5 |
25 |
_ |
16 |
8 |
24 |
||
12 |
6 |
18 |
14 |
4 |
18 |
— |
30 |
— |
30 |
Pansarskepp..........
Kryssare ..............
Jagare .................
Vedettbåtar ..........
Undervattensbåtar .
Hangarkryssare ....
Hangarkryssaren hade på grund av sina speciella uppgifter och egenskapei
ansetts böra tillhöra kustflottan under hela sin livslängd.
Någon livslängd hade icke angivits för motortorpedbatar eller för depafartyg,
då nämligen för dessa fartyg stora variationer kunde inträffa, beroende
på respektive fartygs tillstånd.
Med hänsyn till de krav på kostnadsbegränsning, som 1925 års försvarsbeslut
från statsmakternas sida finge anses innebära, hade det vid bedömandet
av frågan om den sammansättning av kustflottan, som borde ligga till grund
för ersättningsbyggnaden, varit erforderligt att inom en begränsad kostnadsram
söka åstadkomma eu styrka och effektivitet hos flottan, motsvarande
den, som flottan enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att erhålla. Olika
alternativ hade därvid varit under övervägande. Samtliga dessa hade upptagit
pansarskepp, jagare, vedettbåtar, undervattensbåtar och hangarkryssare.
De sakkunniga hade enat sig om att förorda, att en division pansarskepp,
bestående av 4 fartyg, och två divisioner jagare, vardera bestående
av 4 fartyg, borde ingå i kustflottan. Däremot hade de sakkunniga från
sitt förslag uteslutit kryssare. Detta hade kunnat ske även av den anledningen,
att den hangarkryssare, som i det följande föresloges skola ingå
i kustflottan, borde kunna åtminstone delvis övertaga vissa av kryssarnas uppgifter,
dels beträffande spanings tjänsten genom att underlätta flygstridskrafternas
samverkan med kustflottan, dels ock vad anginge minutläggning.
Antalet vedettbåtar i kustflottan föresloges till 8, fördelade på två divi -
sioner.
I fråga om antalet undervattensbåtar hade de sakkunniga enat sig om att
föreslå 9, varav eu division om 3 båtar skulle vara av typ A och två divisioner,
vardera om 3 båtar, av typ B. I ett par av de av de sakkunniga
prövade alternativen hade ett något större antal undervattensbåtar upptagits.
De sakkunniga hade emellertid med hänsyn till kravet på begränsning
av kostnaderna ansett sig böra förorda endast ovannämnda antal.
Av kostnadshänsyn hade även ett inom de sakkunniga framställt förslag
om upptagande i planen av 2 hangarkryssare frånfallits, och de sakkunniga
föresloge, att i kustflottan borde beräknas ingå endast ett sådant fartyg.
I kustflottan borde dessutom ingå 2 depåfartyg (för ändamålet omändrade
äldre fartyg), av vilka det ena borde avses för kustflottans undervattensbåtar
12
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
och det andra för de kustflottan tilldelade flygplan, vilka icke kunde baseras
på hangarkryssaren.
De sakkunniga funne sig sålunda böra föreslå, att följande organisationsplan
för kustflottan, i vad avsåge de egentliga stridsfartygen, lades till grund
för ersättningsbyggnaden:
Fartygsslag |
Antal |
Livslängd i |
Kostnad milj. kr. |
Årskvot milj. kr. |
|
kustflotta |
lokal- styrkor |
||||
Pansarskepp .................. |
4 |
24 |
12 |
27-30 |
4-550 |
Jagare ............... |
8 |
20 |
5 |
6''94 |
2''776 |
Vedettbåtar ................... |
8 |
16 |
8 |
||
Undervattensbåtar, typ A |
3 |
14 |
4 |
4''39 |
0-941 |
» » B......... |
6 |
14 |
4 |
3''2 8 |
1-106 |
Hangarkryssare.................. |
1 |
30 |
16-50 |
0-550 |
|
Summa årskvot |
10-873 |
_ Ce sakkunniga överginge härefter till att undersöka, huru de loJcalstyricor,
vilka enligt vad förut framhållits borde avses för vissa områden längs våra
kuster, lämpligen borde vara sammansatta.
Till en början syntes böra fastslås, att lokalstyrkornas uppgift vore av utpräglad
sekundär natur i jämförelse med den roll, som tillkomme kustflottan.
Deras huvudsakliga uppgift bleve att övervaka vissa viktiga skärgårdsområden
samt att ombesörja den för sjötrafiken behövliga minsvepningen.
Härtill komme uppgiften att, i den mån krafterna det medgåve,
samarbeta med i närheten opererande delar av kustflottan i syfte att från
denna avlasta en del omsorger för bevakningen av basområdet, skyddandet
av medförda trängfartyg, anordnandet av belysning och utprickning av farleder,
minsvepning m. m. Lokalstyrkorna kunde på detta sätt ofta utgöra
en värdefull förstärkning åt kustflottan i vad anginge tjänsten invid den
egna kusten.
1 det stora hela måste man på grund av nödvändigheten av att i första
hand tillgodose kustflottan vid ersättningsbyggnaden avstå från att anskaffa
särskilt för lokalstyrkorna avsedda stridsfartyg. Lokalstyrkorna borde alltså
framdeles, liksom för närvarande vore fallet, huvudsakligen bestå av fartyg,
som dit överförts från kustflottan, samt i övrigt utfyllas med bestyckade
handelsfartyg. I lokalstyrkorna avsåges örlogsfartygen att kvarstå, så länge
de vore skickade för de begränsade uppgifter, som tillkomme dessa sjöstyrkor.
Med den sammansättning, som kustflottan skulle innehava enligt de sakkunnigas
förslag, och med tillämpning av föreslagna livslängder, skulle i
lokalstyrkorna, sedan organisationen varit gällande erforderlig tid, komma
att ingå följande från kustflottan överförda stridsfartyg, nämligen
2 pansarskepp,
2 jagare,
4 vedettbåtar,
1 undervattensbåt, typ A, och
2 undervattensbåtar, typ B.
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
13
Enligt vad de sakkunniga framhållit i samband med undersökningen av
de olika fartygsslagens värde för vår flotta, borde ett fåtal motortorpedbåtar
ingå i lokalstyrkorna såsom mönsterbåtar. Detta antal föresloges till 2.
Därjämte borde 1 depåfartyg (för ändamålet omändrat äldre fartyg) tilldelas
lokalstyrkornas undervattensbåtar, vilket i likhet med kustflottans depåfartyg
borde hänföras till de i det följande omförmälda reservfartygen.
Den enligt 1925 års försvarsbeslut förefintliga materielreserven skulle omfatta
dels vissa äldre från sjöstyrkorna överförda stridsfartyg, dels även övnings-
och logementsfartyg, vilka icke vore hänförliga till kategorien stridsfartyg.
Materielreservens fartyg skulle i regel vara upplagda.
Emellertid erfordrades det för övningarnas rätta bedrivande, att ett icke
ringa antal av materielreservens fartyg årligen liölles rustade, varför dessa
fartyg icke ständigt kunde vara upplagda. De sakkunniga ansåge för den skull,
att fartyg, som enligt nuvarande bestämmelser hänfördes till materielreserven,
lämpligen borde erhålla den gemensamma benämningen reservfartyg, samt att
dessa fartyg borde indelas i två grupper, nämligen sådana, som avsåges för
övningar, och ständigt upplagda fartyg.
Till den förstnämnda av dessa grupper borde hänföras skeppsgossefartygen,
fartyg för militärsjömätning, vissa vedettbåtar, avsedda att tjänstgöra såsom
kustflottans trängfartyg m. m., logementsfartyg, ävensom de depåfartyg, vilka
avsåges att ingå i kustflottan och lokalstyrkorna. Nu nämnda fartyg borde
underhållas för övningsändamål och rustas för övningar enligt rustningsplanerna.
Ständigt upplagda borde —- i likhet med vad i 1925 års försvarsbeslut förutsatts
— sådana äldre stridsfartyg vara, vilka befunnits böra avföras ur
sjöstyrkorna men dock icke ansetts böra utrangeras, emedan de vid behov
skulle, eventuellt efter ganska omfattande iståndsättningsarbeten, kunna antingen
ersätta skadade eller förlorade fartyg eller ock eljest bliva av ett visst
värde för försvaret. Dylika fartyg borde endast nödtorftigt underhållas. Vad
beträffade undervattensbåtar, borde dock underhållet vara tillfredsställande, så
länge ackumulatorbatterierna befunne sig i användbart skick.
Reservfartygens uppdelning, på sätt som ovan föreslagits, gåve en fastare
utgångspunkt för beräkning av den del av underhållsanslaget, som avsåges för
dessa fartyg.
Utrangering av fartyg borde liksom hittills i varje särskilt fall beslutas
av Kungi. Maj:t och bero på varje fartygs tillstånd.
Vid mobilisering borde sjöstyrkorna, i likhet med vad som förutsatts i
1925 års försvarsbeslut, tillföras ett flertal s. k. hjatpfartyg, vilka tillhandahölles
från handelsflottan och frivilliga motorbåtskåren. Nämnda kår deltoge
jämväl i vissa av flottans fredsövningar.
I det föregående hade de sakkunniga behandlat frågan om sjöstyrkornas
sammansättning med hänsyn tagen till flottans uppgift att förhindra mot
oss riktade fientliga företag över havet. Det gällde härefter att undersöka,
huruvida flottan, sammansatt på sätt de sakkunniga föreslagit, kunde fylla de
krav, vilka kunde komma att ställas på densamma i och för upprätthållandet av
14
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Modifierat
förslag till
hangarkryssare.
neutralitetsvakt. Såsom förut framhållits, kimde för denna uppgift flottans
fartyg tagas i anspråk, oberoende av om de tillhörde kustfiottan, lokalstyrkorna
eller materielreserven.
Under världskriget hade, som i det föregående ävenledes nämnts, för
erforderliga patrullerings-, konvojerings- och eskorteringsuppdrag i främsta
rummet använts flottans mindre fartyg. Ett stort antal av dem hade dock,
på grund av ringa deplacement och fåtalig besättning, åtminstone i hårt
väder och vintertid, varit föga lämpade att utföra denna tjänst, en olägenhet,
som man i någon mån sökt avhjälpa genom att avse flera fartyg för ett
och samma uppdrag.
Den sammansättning av sjöstyrkorna, som de sakkunniga i det föregående
förordat, innebure visserligen efter genomförd organisation en betydande
minskning av antalet torpedfartyg och vedettbåtar i jämförelse med det antal
sådana fartyg, som under världskriget stått till vårt förfogande, men de föreslagna
fartygen vore betydligt mera sjödugliga och försedda med större besättningar
än de dåvarande, vadan de i regel torde kunna uppträda vart
för sig.
Härtill komme, att vårt flygväsende, som under världskriget varit alltför
litet utvecklat för att kunna i avsevärd mån bidraga till en kontinuerlig bevakning
av våra kustvatten, numera torde i stor utsträckning kunna samverka
med flottans fartyg för upprätthållandet av neutralitetsvakt. Flygplanen
torde sålunda kunna utföra ständiga rekognosceringar längs kusten och vid
behov tillkalla sjö stridskrafter, vilka borde finnas i beredskap å vissa centrala
punkter längs våra kuster. Därest handelssjöfarten ordnades på lämpligt sätt
i avseende å tid och vägar, torde det antal lätta fartyg, som enligt de sakkunnigas
förslag avsåges att ingå i sjöstyrkorna, vara tillräckligt att motsvara
rimliga anspråk även med avseende på sjöfartens direkta skydd. För speciella
ändamål syntes jämväl bevärade handelsfartyg kunna användas.
Med stöd av vad sålunda framhållits ansåge de sakkunniga, att den sammansättning
av våra sjöstyrkor, som i det föregående föreslagits, gjorde flottan
väl lämpad att jämväl fylla de uppgifter, som neutralitetsskyddet ställde på
densamma.
Sedan vederbörande myndigheter avgivit yttranden över de sakkunnigas
förslag och därvid framställt vissa erinringar mot den förordade liangarkryssartypen,
har inom marinförvaltningens ingenjöravdelning uppgjorts ett
modifierat förslag, beträffande vilket marinförvaltningen anfört följande.
»Med hänsyn till de olika uppgifter, som enligt de sakkunnigas förslag
skulle tilldelas hangarkryssaren och varemot myndigheterna i sina avgivna
yttranden över sagda förslag icke haft något att erinra, syntes det ändamålsenligt,
att hangarkryssaren vid konstruktionens utarbetande erhölle större
sjöduglighet än den skulle få, därest det av de sakkunniga framlagda förslaget
följdes. Det vore enligt myndigheternas uppfattning icke nödvändigt
att bereda flygplanen uppställning ombord inom fast hangar. Denna omständighet
öppnade möjlighet att utforma fartyget efter mera normala linjer
än enligt det ursprungliga förslaget; och hade så skett i det nu remitterade.
För att hålla fartygets storlek och kostnad inom samma ram, som av de
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
15
sakkunniga angivits för hangarkryssaren, liade visserligen antalet flygplan
måst minskas från 12 till 8, och startdäck hade icke kunnat anordnas, men
å andra sidan hade ett flertal fördelar vunnits.
Samtliga flygplan kunde enligt det nya förslaget uppställas fullt startberedda,
under det att enligt föregående förslag icke mindre än 10 av de
12 planen måste uppställas med nedmonterade vingar. Härigenom hade eu
stor vinst nåtts med avseende på flygplanens stridsberedskap.
Vidare hade samtliga flygplan kunnat uppställas på samma däck som
katapulterna och mycket nära dessa, varigenom de enklare och snabbare
kunde transporteras till katapulterna än enligt det första förslaget. Vid
uppgörandet av detta hade icke förelegat sådan kännedom om katapultkonstruktioner
som nu, varför startdäck ansetts behövligt, men vore detta behov
icke längre lika framträdande.
Å det nu föreslagna fartyget kunde, samtidigt med att alla flygplanen
medfördes, ett större antal minor ombordtagas än enligt det första förslaget.
Slutligen måste det nya förslaget med avseende på fartygets sjöduglighet
anses vida överlägset det första; och med denna större sjöduglighet följde
större säkerhet för att flygplanen kunde framföras till den plats, där de
skulle starta.
På grund av de fördelaktigare linjer, som fartyget erhållit, hade farten
kunnat ökas från 27 till 29 knop, artilleriet hade kunnat givas eu uppställning,
som fördubblade dess effektivitet i bredsida, och torpedbestyckning
hade kunnat inrymmas i fartyget. Till följd av dessa förhållanden hade
fartyget ernått betydligt större möjlighet än enligt det första förslaget att
skydda sig självt mot anfall, vilket innebure en stor fördel, icke minst med
hänsyn till utnyttjandet av de ombord medförda flygplanen.»
Ersättningsbyggiiadsprogram.
De sakkunniga ansåge, att det program för ersättningsbyggnad för flottan,
som det gällde att uppgöra, helt borde inriktas på att giva Tcustflottan
den sammansättning, som denna sjöstyrka enligt de sakkunnigas mening
borde äga.
Vid uppgörandet av ett ersättningsbyggnadsprogram, som avsåges att förverkligas
under en viss tidsperiod, borde vid bestämmandet av denna periods
längd en lämplig avvägning ske. A ena sidan borde nybyggnaden icke planeras
för så lång tid, att man på grund av den tekniska utvecklingen å här
ifrågavarande område riskerade, att planen under utförandet komme att visa
sig icke vara ändamålsenlig. A andra sidan måste emellertid beaktas, att
perioden borde omfatta så lång tid, att nybyggnaden kunde planmässigt ordnas
och därmed förenade, ytterst betydande såväl organisatoriska som ekonomiska
och tekniska fördelar vinnas.
Ett övervägande av dessa synpunkter hade givit vid handen, att det program,
som de sakkunniga hade att framlägga för ersättningsbyggnaden, lämpligen
borde omfatta en tidsperiod av 10 år.
Vid uppgörandet av ifrågavarande program vore den ekonomiska ramen
bestämd av den genomsnittliga årskvot, som borde utgå, för att flottans
förnyelse skulle kontinuerligt kunna äga rum och vapnets effektivitet därigenom
upprätthållas. Emellertid torde den minskning i totala kostnader
De sakkunniga.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
för försvaret, som avsetts att vinnas med 1925 års försvarsbeslut, först så
småningom under loppet av några år kunna ernås. Statsfinansiella hänsyn
manade därför till särskild återhållsamhet i fråga om utgifterna för fartygsbyggande
under de närmaste åren. Med utgångspunkt från att anslaget till
ersättningsbyggnad för flottan borde under den 10-årsperiod, som ersättningsbyggnadsprogrammet
avsåges att omfatta, i medeltal utgå med den
av de sakkunniga beräknade årskvoten, ansåge därför de sakkunniga, att
periodens första del borde belastas förhållandevis mindre än periodens
senare del. Indelades perioden i två lika långa skeden, skulle sålunda under
periodens första hälft årligen utgå ett anslag, något understigande årskvoten,
under det att periodens andra hälft i stället årligen skulle belastas
med ett i motsvarande mån ökat anslag.
Vid en sådan uppdelning av byggnadsperioden hade hänsyn även tagits
till den tveksamhet — grundad på ovissheten i fråga om utvecklingen av
sjöstridskrafterna inom oss närliggande stater — som utövat ett stort inflytande
på försvarsrevisionens förslag, och åt vilken också under de sakkunnigas
överläggningar givits uttryck, särskilt vid behandlingen av frågan om
pansarskeppen.
Med utgångspunkt från den ovan antydda fördelningen av kostnaderna
inom 10-årsperioden torde vid bestämmandet av vilka fartygsbyggnader, som
borde verkställas under nämnda periods respektive skeden, hänsyn böra tagas,
förutom till den önskvärda blivande sammansättningen av kustflottan, jämväl
till åldern och tillståndet hos flottans nuvarande fartyg, så att nybyggnaden
i första hand inriktades på de fartygsslag, med avseende å vilka föråldringen
och förslitningen fortskridit längst.
Under förutsättning att den 10-årsperiod, vilken ersättningsbyggnadsprogrammet
skulle omfatta, uppdelades i två skeden, vartdera om 5 år, föresloge
de sakkunniga följande ersättningsbyggnadsprogram:
Under första skedet.
Fartygsslag |
Antal |
Kostnad per fartyg; kr. |
Summa kostnad kr. |
Hangarkryssare ........................................ |
i |
16 500 000 |
16 500 000 |
Jagare..................................... |
2 |
6 940 000 |
13 880 000 |
Vedettbåtar ..................... |
4 |
1 300 000 |
5 200 000 |
Undervattensbåt, typ A ......... |
1 |
4 390 000 |
4 390 000 |
Undervattensbåtar, typ B ................................. |
2 |
3 280 000 |
6 560 000 |
Summa |
46 530 000 |
||
Utförande av ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten för ett |
|||
pansarskepp ................................................. |
100 000 |
||
Summa |
46 630 000 |
Statsutskottets utlåtande Nr 91. 17
Under andra skedet.
F a r t y g s s 1 a g |
Antal |
Kostnad per fartyg |
Summa kostnad |
kr. |
kr. |
||
Pansarskepp..................................................... |
i |
27 200 000 |
27 200 000 |
Jagare............................................................ |
2 |
0 940 000 |
13 830 000 |
Vedettbåtar .................................................... |
4 |
1 300 000 |
5 200 000 |
Undervattensbåtar, typ B................................... |
4 |
3 280 000 |
13 120 000 |
Summa || 59 400 000 |
Det ersättningsbyggnadsprogram, som av 1924 års riksdag godkänts,
omfattade byggandet av 2 jagare, 2 torpedundervattensbåtar och 2 motortorpedbåtar
för eu sammanlagd kostnad av 23 720 000 kronor. Av 1924—192G
års riksdagar hade för ändamålet anvisats sammanlagt 16 200 000 kronor, vadan
för programmets slutförande erfordrades anvisandet av ytterligare 7 520 000
kronor. Programmet borde givetvis, såsom också syntes hava avsetts vid beslutet
om 1925 års försvarsordning, så snart som möjligt avslutas, varför
dessa medel enligt de sakkunnigas mening borde utgå under budgetåret
1927—1928.
Att härutöver belasta 1927—1928 års budget med hela eller ens någon
större del av den beräknade årliga kostnaden för den ersättningsbyggnad,
som enligt de sakkunnigas förslag skulle komma till stånd under första
skedet av 10-årsperioden, syntes av statsfinansiella skäl icke böra ifrågasättas.
Emellertid syntes starka skäl tala för att realiserandet av det av de sakkunniga
föreslagna ersättningsbyggnadsprogrammet åtminstone i viss mindre
omfattning borde taga sin början redan under nästkommande budgetår, bl. a.,
för att arbetarstammen å flottans varv i Karlskrona skulle kunna bibehållas
vid nuvarande antal och driften vid torpeddepartementet å Karlskrona örlogsvarv
kunna upprätthållas.
De arbeten, som de sakkunniga sålunda ansåge borde påbörjas under
nästkommande budgetår, avsåge en undervattensbåt av typ A, varför erfordrades
en medelsanvisning av 300 000 kronor. Vidare borde arbetet med
förfärdigandet av 30 st. torpeder, avsedda att ingå i torpedutredningarna
för de under första byggnadsskedet till nybyggnad föreslagna fartygen, påbörjas.
Härför erfordrades ytterligare 300 000 kronor.
Slutligen borde ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten redan under
nästkommande budgetår utföras beträffande de nya fartygstyper, som de sakkunniga
föreslagit till nybyggnad under det första 5-årsskedet. Då dessa
arbeten toge rätt lång tid att utföra, skulle nämligen ett uppskjutande av
desamma betyda ett försenande av flottans förnyelse, som icke kunde anses
tillrådligt. För ifrågavarande arbetens utförande erfordrades enligt marinöverdirektörens
uppgift omkring 40 000 kronor.
De sakkunniga ansåge alltså, att de medelsanvisningar, som krävdes dels för
avslutande av 1924 års nybyggnadsprogram, dels för genomförande av de
sakkunnigas ersättningsbyggnadsprogram, borde fördelas sålunda:
Bihang till riksdagens protokoll 1927. G samt. 40 höft. (Nr 91—92.) Si4 st 2
Myndig
heterna.
18 Statsutskottet3 utlåtande Nr 91.
å budgetåret 1927—1928, för slutförande av 1924 års program 7 520000
kronor samt för påbörjande av de sakkunnigas program (300000 + 300 000 -f
40 000=) 640 000 kronor eller tillsammans 8160 000 kronor;
å budgetåren 1928—1933, kostnaderna för fullföljande och slutförande av
de sakkunnigas program, i vad avsåge första byggnadsskedet, sammanlagt
45 990 000 kronor, fördelade med en femtedel å varje år eller med 9198 000
kronor per år; samt
å budgetåren 1933—1938 kostnaderna för utförandet av de sakkunnigas
program, i vad avsåge andra byggnadsskedet, sammanlagt 59 400 000 kronor,
fördelade med en femtedel å varje år eller med 11 880 000 kronor per år.
Under budgetåren 1928—1938 skulle sålunda för flottans ersättningsbyggnad
komma att utgå ett belopp av (45 990 000 + 59 400 000 =) 105 390 000 kronor
eller således i genomsnitt per budgetår 10 539 000 kronor.
Ersättningsbygget syntes i största möjliga utsträckning böra utföras av
kronans varv för att möjliggöra vidmakthållandet av en med hänsyn till såväl
mobiliseringsbehovet som fredsbeliovet tillräcklig arbetarstam''. Genom
utförande av dylika nybyggnadsarbeten uppehölles också den tekniska färdigheten.
Omfattningen av ersättningsbyggnaden medgåve ändock, att den privata
skeppsbyggnadsindustrien och mekaniska verkstadsindustrien tillfördes arbeten,
som kunde bidraga till uppehållandet av deras drift och verksamhet.
Över de sakkunnigas förslag till ersättningsbyggnad hava vederbörande
myndigheter yttrat sig och i allmänhet tillstyrkt detsamma. Högsta befälhavaren
över kustflottan har emellertid, bland annat, framhållit, att ersättningsbyggnaden
för jagare borde omfatta 6 i stället för 4 jagare.
Personal-, övnings- och underhållskostnader.
De sakkunniga hava verkställt beräkningar angående vissa av de årliga
kostnader å de ordinarie anslagen, som skulle komma att uppstå, därest
de sakkunnigas förslag förverkligades.
Dessa beräkningar, vilka endast äro avsedda att giva ett ungefärligt begrepp
om de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas förslag, hava
inskränkts till de viktigaste av de utgiftsposter, som direkt beröras av
nämnda förslag, nämligen utgifterna för personalens avlöning och naturaunderhåll
(beklädnad och bespisning), för flottans krigsberedskap och övningar
samt för fartygsmaterielens underhåll.
Beträffande personalens avlöning och underhåll hava de sakkunniga i förevarande
hänseende anfört, bland annat, följande.
För bemannandet av de i planen för genomförd nyorganisation upptagna
fartygen skulle, med tillämpande av de i propositionen nr 50 till 1925 års
riksdag använda generella grunderna för beräknandet av personalbehovet för
kustflottans och lokalstyrkornas fartyg och med vederbörlig hänsyn tagen till
den inverkan, som förändringar i typerna och den tekniska utrustningen utövade,
erfordras en anslagsökning av omkring 270 000 kronor. Då emellertid
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
19
de sakkunniga funne det vara av vikt att så långt sig göra läte begränsa
kostnaderna för den nya marinorganisationen, hade de undersökt möjligheterna
att nedbringa bemanningskostnaderna och i detta syfte förutsatt vissa
begränsningar, som närmare framginge av nyssnämnda hemliga skrivelse. På
detta sätt hade det visat sig möjligt att nedbringa den efter fullbordad organisation
av sjöstyrkorna uppkommande merkostnaden för personalens avlöning
och naturaunderhåll från omkring 270 000 kronor till i runt tal 160 000
kronor.
I fråga om anslaget till flottans krigshercdskap och övningar hava de sakkunniga
anfört, att den rustningsplan, som år 1925 lagts till grund för beräknandet
av detta anslag, syntes i det stora hela väl lämpa sig för våra
förhållanden även med den sammansättning av sjöstyrkorna, som av de sakkunniga
föreslagits. En jämförelse mellan kostnaderna för flottans krigsberedskap
och övningar enligt propositionen nr 50/1925 och motsvarande
kostnader med tillämpning av den utav de militära sakkunniga uppgjorda
rustningsplan, som avsåges att gälla efter genomförd nyorganisation, utvisade
en kostnadsökning efter den föreslagna organisationens genomförande
av 53 000 kronor för år räknat.
Slutligen hava de sakkunniga verkställt vissa beräkningar rörande kostnaderna
för fartyg smat er idens underhåll. Dessa beräkningar utvisa eu ökning
av flottans underhållsanslag efter genomförd nyorganisation av 218 200 kronor
i förhållande till det i propositionen nr 50/1925 beräknade anslagsbeloppet,
omjusterat efter vissa i betänkandet närmare angivna grunder. De
sakkunniga hava emellertid framhållit, att de vid under-sökningen av underhållsanslaget
särskilt bemärkt de relativt höga kostnaderna för fartygs utoch
avrustningar. En prövning syntes därför böra företagas för att utröna,
huruvida icke genom ändrade grunder i avseende på fartygens rustning vissa
sådana besparingar å underliållsanslaget kunde göras, att nyssnämnda kostnadsökning
reducerades.
De sakkunnigas hemställan.
De sakkunnigas betänkande utmynnar i den hemställan, att Kungl. Maj:t
måtte, med framläggande för 1927 års riksdag av den utav de sakkunniga
uppgjorda planen för sjöstyrkornas organisation ävensom av det av de sak.
kunniga utarbetade ersättningsbyggnadsprogrammet, föreslå riksdagen att
dels besluta, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel, omfattande nybyggnad
av en hangarkryssare, två jagare, fyra vedettbåtar och tre undervattensbåtar,
skall äga rum under budgetåren 1927—1933, samt att under
samma tid skola utföras ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten
för ett pansarskepp, dels ock för flottans ersättningsbyggnad för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 8 160 000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava de sakkunniga utgått
ifrån, att vidmakthållandet av flottan vid den styrka och effektivitet, som
Departe
mentschefen,
20
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
denna enligt 1925 års försvarsbeslut avsetts att erhålla, måste anses utgöra
den förutsättning, på vilken den av statsmakterna åsyftade utredningen i
ersättningsbyggnadsfrågan borde grundas. Jag biträder härutinnan de sakkunnigas
uppfattning.
För vinnande av planmässighet i ersättningsbyggnaden och för ernående
av en riktig uppskattning av det årliga genomsnittsbelopp, som kräves för
fartygsbeståndets förnyelse, hava de sakkunniga ansett erforderligt, att såsom
mål för byggnadsverksamheten fixeras en viss sammansättning av sjöstyrkorna,
i främsta rummet kustflottan. Ersättningsbyggnaden förutsättes
nämligen äga rum i första hand för kustflottan, under det att lokalstyrkornas
fartygsbestånd framdeles, liksom hittills varit fallet, avses att omsättas
huvudsakligen genom överföring av fartyg från kustflottan. Den såsom
önskvärd ansedda sammansättningen av kustflottan bliver därför i så
måtto utslagsgivande för behovet av nybyggnadsanslag, att det är med ledning
av anskaffningskostnaderna för de i kustflottan ingående fartygen,
ävensom av fartygens livslängd i kustflottan, som det för flottans förnyelse
erforderliga årliga genomsnittsbeloppet — flottans totala årskvot — bör beräknas.
Liksom de sakkunniga håller jag före, att man genom att sålunda
upprätta en plan för flottans ändamålsenliga sammansättning erhåller en
säkrare grundval för utarbetande av ett nybyggnadsprogram, än om man
inskränker sig till att undersöka, vilka fartyg, som under den närmaste tiden
böra ersättas, samt lämnar ersättningsbyggnadsfrågan i övrigt helt öppen.
Jag vill dock erinra därom, att — såsom även av de sakkunniga framhållits
— en dylik för sjöstyrkornas organisation uppgjord plan, som avses att
ligga till grund för en ersättningsbyggnadsverksamliet på lång sikt, med
sannolikhet behöver i anledning av ändrade förhållanden tid efter annan
revideras, samt att därav givetvis i sin tur kan bliva en följd, att jämkningar
befinnas böra vidtagas i det ursprungliga nybyggnadsprogrammet.
I fråga om flottans allmänna uppgifter hava de sakkunniga inledningsvis
angivit vissa synpunkter, mot vilka jag icke har något att erinra. De sakkunniga
hava därefter underkastat frågan om för våra förhållanden lämpliga
fartygsslag och fartygstyper en ingående undersökning samt uppgjort följande
plan för kustflottans sammansättning:
4 pansarskepp,
8 jagare,
8 vedettbåtar,
9 undervattensbåtar, därav 3 av typ A och 6 av typ B, samt
1 hangarkryssare.
Den årliga genomsnittskostnaden för omsättning av en sålunda sammansatt
kustflotta har med nuvarande priser beräknats till 10 873 000 kronor.
De sakkunniga hava härvid, såsom närmare framgår av vad förut anförts,
funnit sig kunna beträffande vissa fartygsslag räkna med något högre livslängder
än som hittills ansetts lämpligt.
Vad särskilt angår den av de sakkunniga föreslagna hangarkryssaren, har
den kombination av uppgifter, som avsetts för detta fartyg, synts mig lämp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
21
lig. Jag kan alltså icke dela flygstyrelsens uppfattning, att ifrågavarande
fartyg ej borde få avses jämväl för flygtjänsten ovidkommande uppgifter.
Med anledning av de erinringar, som från myndigheternas sida riktats
emot den av de sakkunniga förordade hangarkryssartypen, har, såsom förut
nämnts, inom marinförvaltningens ingenjöravdelning uppgjorts ett nytt förslag
till hangarkryssare, vilket i åtskilliga avseenden skiljer sig från det
tidigare framlagda förslaget. De huvudsakliga skiljaktigheterna mellan de
bägge förslagen framgå av de utav marinmyndigheterna och flygstyrelsen i
ämnet avgivna yttrandena, för vilkas innehåll redogörelse lämnats i det föregående.
Särskilt tillåter jag mig framhålla dels det senast uppgjorda förslagets
överlägsenhet i avseende å fartygets fart och sjöduglighet ävensom
därutinnan, att torpedbestyckning kunnat inrymmas i fartyget, dels ock den
enligt sistnämnda förslag avsedda lämpligare uppställningen av såväl flygplan
som artilleripjäser. Vid den granskning, jag underkastat ifrågavarande
bägge förslag, har jag i likhet med myndigheterna kommit till den uppfattningen,
att det senast framlagda förslaget är att förorda.
Såsom ett totalomdöme om den av de sakkunniga framlagda planen för
kustflottans sammansättning anser jag mig kunna uttala, att berörda organisationsplan,
såvitt nu kan bedömas, är väl lämpad att tjäna såsom grundval
för beräknandet av den för fartygsmaterielens förnyelse erforderliga årskvoten
samt för uppgörandet av ett ersättningsbyggnadsprogram för flottan.
Beträffande samtliga fartygstyper gäller härvid givetvis, såsom också av
myndigheterna framhållits, att det vid ifrågakommande nybyggnader bör i varje
särskilt fall noggrant undersökas, huruvida icke ytterligare förbättringar eller
av utvecklingen eljest betingade förändringar i avseende å vederbörande
fartygstyper kunna vidtagas inom ramen av den beräknade kostnadssumman.
Enligt vad marinförvaltningens och högste befälhavarens över kustflottan
yttranden giva vid handen, synes mig vidare den möjligheten icke vara utesluten,
att, efter det ytterligare erfarenheter på området vunnits, proportionen
mellan torpedundervattensbåtar samt kombinerade torped- och minundervattensbåtar
lämpligen befinnes i fortsättningen böra ändras därhän, att ett
större antal av undervattensbåtarna, än som av de sakkunniga föreslagits,
konstrueras såsom enbart torpedundervattensbåtar, dock med iakttagande av
att den beräknade kostnaden därigenom icke överskrides.
Vidkommande högste befälhavarens över kustflottan förslag om utökning
av det enligt de sakkunnigas organisationsplan i kustflottan ingående antalet
fartyg med en kryssare och fyra vedettbåtar, skulle härigenom, liksom
också genom det av flygstyrelsen förordade ersättandet av hangarkryssaren
med två dylika fartyg av mindre typ, uppstå eu icke oväsentlig ökning av
den beräknade årskvoten, varför jag ej finner mig kunna biträda berörda
förslag.
Vad härefter angår de livslängder för olika slag av stridsfartyg, varmed
de sakkunniga ansett sig kunna räkna, hava visserligen från myndigheternas
sida uttalats betänkligheter mot den ökning av livslängderna, som
de sakkunnigas förslag innebär i jämförelse med hittills i sådant hänseende
22
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
tillämpade beräkningsgrunder. Med hänsyn till vad de sakkunniga i ämnet
anfört och under av dem angivna förutsättningar synas mig emellertid de
ökade livslängderna kunna läggas till grund för beräkningen av årskvotens
belopp.
Med den sammansättning av kustflottan, som av de sakkunniga föreslagits,
och med tillämpning av de utav dem förordade grunderna för beräknandet
av fartygsslagens livslängd i sjöstyrkorna skulle, sedan den avsedda organisationen
blivit fullt genomförd, antalet fartyg i lokalstyrkorna bliva jämförelsevis
ringa. Emellertid är att märka, dels att vart och ett av dessa
fartyg skulle komma att besitta ett avsevärt mycket högre stridsvärde och
betydligt större sjöduglighet än motsvarande i lokalstyrkorna nu ingående
enheter, dels ock att för fyllande av vissa på lokalstyrkorna ankommande
uPPgifter bestyckade handelsfartyg kunna och böra tagas i anspråk. Med
avseende å sistberörda möjlighet att utfylla lokalstyrkorna får jag erinra
om de förbättringar i hjälpfartygsorganisationen, som otvivelaktigt kunna
genomföras tack vare tillkomsten av den nästlidet år antagna fartvgsuttagningslagen.
Det ersättningsbyggnadsprogram, som framlagts av de sakkunniga, omfattar
en tidrymd av 10 år, räknat från ingången av budgetåret 1928—1929.
Jag bortser härvid från, att enligt de sakkunnigas förslag redan å riksstaten
för budgetåret 1927—1928 skulle anvisas medel, förutom för avslutandet av
den år 1924 beslutade ersättningsbyggnaden, jämväl för påbörjandet i viss
mindre utsträckning av det nya byggnadsprogrammet.
Emellertid hava de sakkunniga — bland annat med hänsyn till att den
minskning i totala kostnader för försvaret, som avsetts att vinnas genom
1925 års beslut i försvarsfrågan, beräknats först så småningom under loppet
av några år kunna ernås — funnit sig böra uppdela tioårsperioden i två
femårsskeden, varvid förutsatts, att under det första skedet skulle komma
att årligen utgå ett ersättningsbyggnadsanslag, något understigande årskvoten,
mot det att anslaget under det senare skedet skulle i ungefär motsvarande
grad ökas utöver årskvoten. Under första skedet skulle byggas
1 hangarkryssare, 2 jagare, 4 vedettbåtar, 1 undervattensbåt av typ Å och
2 undervattensbåtar av typ B, varjämte för utförande av ritnings- och förberedande
konstruktionsarbeten för ett pansarskepp skulle anvisas ett belopp
av 100 000 kronor. Under andra skedet skulle byggas 1 pansarskepp, 2
jagare, 4 vedettbåtar och 4 undervattensbåtar av typ B.
Kostnaderna för flottans ersättningsbyggnad under budgetåret 1927—1928
samt under därpå följande 10 budgetår hava beräknats sålunda:
å nästkommande budgetårs riksstat dels för slutförande av 1924 års program
7 520 000 kronor, dels för påbörjande av en undervattensbåt 300 000
kronor, dels för påbörjande av torpedtillverkningen för i det nya ersättningsbyggnadsprogrammet
ingående fartyg 300 000 kronor, dels ock för ritnings-
och förberedande konstruktionsarbeten för nya fartygstyper 40 000
kronor, tillhopa 8160 000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet
beräknats i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
23
för vart och ett av budgetåren 1928—1933 9198 000 kronor samt
för vart och ett av budgetåren 1933—1938 11880 000 kronor.
Uppdelningen av byggnadsperioden i två skeden, på sätt de sakkunniga
föreslagit, är enligt min mening redan av förut omförmälda statsfinansiella
skäl till fullo motiverad. Såsom ytterligare skäl för den föreslagna uppdelningen
hava de sakkunniga angivit den tveksamhet, grundad på ovissheten
i fråga om utvecklingen av sjöstridskrafterna inom oss närliggande stater,
som utövade ett stort inflytande på försvarsrevisionens förslag och åt vilken
också under de sakkunnigas överläggningar givits uttryck, särskilt vid behandlingen
av frågan om pansarskeppen. Härutinnan ansluter jag mig till
de sakkunniga. Emellertid vill jag i detta sammanhang även erinra om den
tvekan, som vissa myndigheter i sina över de sakkunnigas betänkande avgivna
yttranden befunnits hysa, huruvida, sedan den första divisionen kombinerade
torped- och minundervattensbåtar färdigställts, ytterligare eu division
sådana båtar bör byggas under det senare femårsskedet, eller om i
stället då bör byggas en division torpedundervattensbåtar. Jämväl vad de
hörda myndigheterna i nyssberörda avseende anfört finner jag värt beaktande.
Jag förutsätter därför, att före övergången till det senare byggnadsskedet
verkställes undersökning, som också av de sakkunniga antagits
bliva tid efter annan erforderlig, huruvida med hänsyn till utvecklingens
krav och då föreliggande förhållanden en revision av ersättningsbyggnadsprogrammet
kan anses påkallad. Denna min ståndpunkt hindrar
mig icke att förorda förslaget i vad det avser utförande under första skedet
av förberedande ritnings- och konstruktionsarbeten för ett pansarskepp, varförutan
möjligheten att utföra det föreliggande byggnadsprogrammet jämlikt
de sakkunnigas förslag kunde äventyras.
Det av de sakkunniga förordade ersättningsbyggnadsprogrammet synes
i övrigt icke giva anledning till erinran. Byggnadsperiodens längd synes
lämpligt vald, likaså den inbördes ordning, vari de olika nybyggnaderna i
stort sett föreslagits att komma till utförande. Den utvidgning av byggnadsprogrammet
med ytterligare två jagare, som av marinförvaltningen och
högste befälhavaren över kustflottan ifrågasatts, kan jag däremot med hänsyn
till därmed förenade avsevärda kostnadsökningar icke tillstyrka.
Yad slutligen beträffar de beräkningar rörande personal-, övnings- och
underhållskostnader, som av de sakkunniga verkställts under förutsättning,
att den av dem förordade organisationen av sjöstridskrafterna förverkligades,
vill jag erinra därom, att med dessa beräkningar endast avsetts att giva ett
ungefärligt begrepp om de ekonomiska konsekvenserna av de sakkunnigas
förslag i avseende å de mera betydande årliga utgifterna för sjöförsvaret.
Yad de sakkunniga i detta sammanhang anfört angående möjligheterna att
reducera kostnaderna för sjökrigsmaterielens underhåll genom vidtagande av
ändringar i grunderna för fartygens rustning synes mig värt allt beaktande.»
24
Statsutskottets utlåtande Nr Öl.
Utskottets
yttrande.
Vad till en början beträffar det i propositionen framlagda förslaget,
att kustflottan skall bestå av 4 pansarskepp, 8 jagare, 8 vedettbåtar, 9
undervattensbåtar samt 1 hangarkryssare, torde böra uppmärksammas, att
samtliga ifrågavarande fartygsslag med undantag av liangarkryssaren, redan
nu ingå i kustflottan. Den av Kung! Maj:t till byggnad ifrågasatta hangarkryssaren
är av en ny inom marinförvaltningens ingenjörsavdelning konstruerad
typ och utgör en förbättring av de sakkunnigas ovan omförmälda förslag
till hangarkryssare. På grund av de sakkunnigas och vederbörande myndigheters
bestämda uttalande om behovet av och fördelen för kustflottan av
att äga ett dylikt snabbgående fartyg samt med hänsyn till de förbättringar
av typen, som sålunda åstadkommits och som väsentligt ökat dess stridsvärde,
har utskottet ansett sig böra förorda, att hangarkryssaren skall ingå
bland de fartyg, vilka bilda kustflottan. Mot Kung!. Maj:ts förslag i övrigt
beträffande sammansättningen av kustflottan har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
Utskottet har i likhet med departementschefen intet att erinra mot det
ersättningsbyggnadsprogram, som av de sakkunniga framlagts och ansluter
sig således beträffande den del av detsamma, ifråga om vilken beslut nu bör
fattas, till vad departementschefen och de sakkunniga härom uttalat. Härav
följer, att utskottet anser sig böra avstyrka den av herrar Bergman och I.
Holmgren i motionen nr I: 206 gjorda framställningen, att medel under byggnadsperioden
1927—1933 icke böra beräknas för ritnings- och konstruktionsarbeten
för det pansarskepp, som förutsattes skola byggas under den andra
perioden, ävensom det av herr Thore i motionen II: 304 gjorda yrkandet i
fråga om viss jämkning beträffande de av Kung! Maj:t ifrågasatta byggnadsperioderna
samt rörande de fartyg, som under envar av dem skola nybyggas.
Kung! Maj:ts förslag i avseende å fördelningen av kostnaderna under
byggnadsperioden 1927—1933 anser sig utskottet jämväl böra tillstyrka.
Det för slutförandet av 1924 års byggnadsprogram erforderliga beloppet,
7,520,000 kronor, torde böra anvisas att utgå under budgetåret 1927—1928.
Likaledes i enlighet med Kung! Maj:ts förslag flnner sig utskottet böra
förorda, att under nämnda år medel beräknas för påbörjandet av det nya
byggnadsprogrammet med av Kung! Maj:t äskade 640,000 kronor, varav 40,000
kronor avses för ritnings- och konstruktionsarbeten. Genom att medel redan
för detta budgetår ställas till förfogande för påbörjandet av de i det nya
programmet ingående fartygen kan arbetsstyrkan vid flottans varv i Karlskrona
bibehållas. Särskilt anslag för uppehållande av driften vid varvet
synes alltså icke såsom under föregående budgetår varit fallet, behöva anvisas
å riksstaten.
För de återstående åren av byggnadsperioden 1927—1933 torde böra beräknas,
att medelsanvisning sker med det av Kung! Maj:t föreslagna beloppet,
9,198,000 kronor. Beträffande åter den byggnadsperiod, som tager sin
början med budgetåret 1933—1934, synas definitiva kostnaderna för sistnämnda
byggnadsperiod för närvarande icke kunna fixeras med hänsyn till
den avsevärda tid, som återstår, innan den senare byggnadsperiodens arbeten
skola påbörjas.
Statsutskottets utlåtande Nr Öl. 25
I övrigt tiar Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till särskilt
uttalande.
Av vad ovan anförts framgår den ställning utskottet intager till herr
Samuelssons m. fl. motion, II: 310, och herr Lindhagens motion, I: 207, i
vad den avser ersättningsbyggnad för flottan. Det av herr Molander m. fl.
i motionen II: 312 framställda yrkandet om utredning huru en flotta, som
har att verka uteslutande som neutralitetsvakt, bör vara sammansatt och
organiserad liksom det i herr Lindhagens ovannämnda motion jämväl väckta
förslaget om initiativ till förhandlingar om skandinavisk nedrustning, anser
utskottet icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å herrar Bergmans och I. Holmgrens
motion, I: 206, och herr Thores motion, II: 304, i vad
desamma skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, ävensom med
avslag å herr Samuelssons m. fl. motion, II: 310, och herr
Lindhagens motion, I: 207, i vad den sistnämnda avser frågan
om flottans ersättningsbyggnad,
a) besluta, att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel,
omfattande nybyggnad av 1 hangarkryssare, 2 jagare, 4 vedettbåtar
och 3 undervattensbåtar, skall äga rum under budgetåren
1927—1933, samt att under samma tid skola utföras
ritnings- och förberedande konstruktionsarbeten för ett pansarskepp
;
b) för flottans ersättningsbyggnad för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 8,160,000 kronor;
B. att herr Lindhagens motion, I: 207, i vad densamma avser
initiativ till förhandlingar om skandinavisk nedrustning, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
C. att herr Molanders in. fl. motion, II: 312, icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYAENZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, Å. Pers, .1. G. Walles,
E. A. Hallin, C. I. Asplund och J. B. Johansson i Fredrikslund;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson
i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i
Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, E. Andersson i Prästbol,
E. G. E. Eriksson i Stockholm, K. S. V. Ward och .7. Jönsson i Revinge.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 0-1.
Reservation
av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Walles, Asplund, Anderson i Råstock,
Carlsson-Fröster ud, Kristensson i Göteborg, Andersson i Prästbol, Eriksson i
Stockholm och Ward, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort
hava följande lydelse:
»Utskottet har till en början ansett sig böra till behandling upptaga frågan
om den sammansättning, som kustflottan lämpligen bör hava. Enligt det i
propositionen framlagda förslaget skulle densamma, såsom ovan nämnts,
bestå av 4 pansarskepp, 8 jagare, 8 vedettbåtar, 9 undervattensbåtar samt
1 hangarkryssare. För ersättande av föråldrad materiel borde nybyggnad
under budgetåren 1927—1933 ske av 1 hangarkryssare, 2 jagare, 4 vedettbåtar
och 3 undervattensbåtar. Den av Kungl. Maj:t till byggnad ifrågasatta
hangarkryssaren skulle vara av en för flottan helt ny och oprövad typ,
som konstruerats inom marinförvaltningens ingenjöravdelning och är avsedd
att utgöra en förbättring av ett av de sakkunniga uppgjort förslag till hangarkryssare.
Enligt vad departementschefen framhållit, skulle det senast uppgjorda
förslaget vara överlägset det tidigare i avseende å såväl fartygets fart
och sjöduglighet som därutinnan, att torpedbestyckning kunnat inrymmas
i fartyget samt flygplan och artilleripjäser erhållit en lämpligare uppställning.
Utskottet anser det icke lämpligt, att statsmakterna redan nu taga definitiv
ställning till frågan om flottans sammansättning. Ovissheten rörande
de marina försvarsmedlens utveckling, vilken föranlett försvarsrevisionen att
avböja ett sådant ställningstagande och som i viss mån inverkat även på
de sakkunnigas ståndpunkttagande, torde allt fortfarande utgöra ett starkt
motiv för intagande av en avvaktande hållning beträffande detta spörsmål.
Beslut synes därför nu böra fattas endast i avseende å ersättningsbyggnaden
för viss kortare period. Det är därvid naturligt, att vid den ersättningsbyggnad,
som nu bör beslutas, endast redan prövade fartygsslag böra ifrågakomma
för nybyggnad. Redan på denna grund lära därför hangarkryssare
icke böra upptagas bland de fartyg, vilka avses att ingå i kustflottan.
Bedömandet av huruvida ifrågavarande fartygstyp kan anses lämplig att införliva
med den svenska kustflottan, synes enligt utskottets mening för övrigt böra
ske ur såväl praktiska som ekonomiska synpunkter. I förstnämnda hänseende
vill utskottet först framhålla, att, särskilt med hänsyn till de uppgifter
kustflottan enligt de sakkunnigas och departementschefens ovannämnda uttalande
bör hava att fylla, behov av eu bas för kustflottans flygplan i form
av en för ändamålet särskilt byggd kryssare icke synes föreligga. Enligt
utskottets mening böra nämligen flygplan, som hava till uppgift att utföra
spaning m. m. för kustflottan, i allmänhet kunna hava sina stationer i skärgårdarna
eller annorstädes vid landets kuster. Detta torde så mycket lättare
låta sig göra, som numera sådana typer av flygplan utexperimenterats, som
härför äga fullt tillräcklig aktionsradie. Förhållandena i vårt land tala alltså
icke för att någon hangarkryssare för närvarande bör byggas. Därest det
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
27
emellertid vid särskilda tillfällen skulle erfordras, att flygplan medfördes
på kustflottan, synes detta låta sig göra antingen genom vidtagande av anordningar
för deras ombordtagande å något stridsfartyg eller med anlitande
av härför avsett hjälpfartyg. Yad åter den ekonomiska sidan av frågan
beträffar, synes det utskottet, som om det belopp å icke mindre än 16,500,000
kronor, som hangarkryssaren drager i anskaffningskostnad, måste anses vara
alltför stort för att disponeras för byggande av ett fartyg, vars stridsvärde
torde få anses vara jämförelsevis tvivelaktigt. Härtill kommer, att, såsom
ovan nämnts, det behov hangarkryssaren är avsedd att fylla, bör kunna tillgodoses
med avsevärt mindre kostnader. Utskottet finner sig av ovan anförda
skäl icke böra tillstyrka, att hangarkryssaren upptages bland de fartyg,
som skola ingå i kustflottan.
Yad därefter angår frågan om det program för ersättningsbyggnad av
flottan, varom beslut nu bör fattas, anser utskottet i likhet med herrar
Bergman och Holmgren (motionen nr I: 206), att detsamma bör avse fartygsbyggnader
endast under tiden 1927—1933. Något beslut, som kan föregripa
prövningen av frågan om byggandet av ytterligare ett pansarskepp, synes
icke böra nu fattas. Utskottet vill följaktligen avstyrka det ifrågasatta bemyndigandet
för Kungl. Maj:t att låta under nämnda byggnadsperiod utföra
ritningar och förberedande konstruktionsarbeten för ifrågavarande pansarskepp.
Det enligt utskottet viktigaste skälet för att icke redan nu fatta beslut
om fartygsbyggnad för en längre tidsperiod, är, såsom inledningsvis
anförts, den snabba utveckling, som försiggår på det tekniska området och
som manar till varsamhet vid uppgörande av planer och disponerandet av
medel för framtida ändamål å sådana områden, där de tekniska framstegen
kunna helt förändra de uppgjorda planerna och göra det nedlagda kapitalet
onyttigt. I detta sammanhang vill utskottet erinra om möjligheterna av
att vissa av flottans försvarsuppgifter med fördel kunna överflyttas på
torped- och bombförande flygplan. Likartade synpunkter hava även gjorts
gällande inom försvarsrevisionen vid behandlingen av frågan om ersättningsbyggnad
för flottan (jfr herrar C. Ekmans och S. Bengtssons i Norup
särskilda yttranden i fråga om organisationen av sjöförsvaret, sid. 385—386).
Det lärer emellertid ankomma på Kungl. Maj:t att i god tid före utgången
av byggnadsperioden 1927—1933 framlägga förslag till den ersättningsbyggnad,
som under den därpå följande byggnadsperioden anses böra
ifrågasättas.
Beträffande de fartyg, som under tiden 1927—1933 böra nybyggas, anser
utskottet, att i stället för den av Kungl. Maj:t till byggnad under nämnda
tidsperiod avsedda hangarkryssaren ersättningsbyggnad bör ske av ytterligare
en jagare av samma typ som övriga till nybyggnad ifrågasatta jagare.
Härigenom torde vissa av marinmyndigheterna uttalade önskemål om påskyndandet
av nybyggnaden av jagare för kustflottan i någon mån tillgodoses.
Då vidare kostnaden för byggandet av en jagare enligt departementschefens
beräkning endast uppgår till 6,940,000 kronor, under det att liangarkryssaren,
såsom nyss nämnts, drager en kostnad av 16,500,000 kronor, skulle
Statsutskottets utlåtande Nr Öl.
28
clenna förändring av byggnadsplanen alltså medföra en besparing av 9,560,000
kronor. I övrigt finner utskottet sig icke böra föreslå någon ändring beträffande
de fartyg, som under denna byggnadsperiod skola nybyggas. Enligt
utskottets förslag skall alltså under byggnadsperioden 1927—1933 nybyggnad
ske av följande fartyg:
3 jagare |
ä 6,940,000....... |
................... kronor |
20,820,000: — |
4 vedettbåtar |
» 1,300,000....... |
.................. » |
5,200,000: — |
1 undervattensbåt typ A |
» 4,390,000....... |
................... » |
4,390,000: — |
2 undervattensbåtar typ B |
» 3,280,000...... |
.................. » |
6,560,000: — |
Summa kronor |
36,970,000: — |
För slutförandet av det år 1924 antagna byggnadsprogrammet erfordras,
enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, ett belopp av 7,520,000
kronor. En del av detta belopp synes i överensstämmelse med den ursprungliga
planen för kostnadernas fördelning kunna anvisas för budgetåret 1928—
1929. Lägges detta belopp, 7,520,000 kronor, till ovannämnda summa,
36.970.000 kronor, kommer sammanlagda kostnaden för ersättningsbyggnader
under sexårsperioden 1927—1933 att uppgå till 44,490,000 kronor. Enligt
utskottets mening synes hinder icke möta för att fördela ovannämnda summa,
44.490.000 kronor, med lika delar på de i byggnadsperioden ingående budgetåren,
varigenom anvisningen för varje år skulle komma att uppgå till
7.415.000 kronor.
För budgetåret 1927—1928 synes det till anvisning sålunda ifrågasatta
belopp, 7,415,000 kronor, böra avses för följande arbeten. För fortsättandet
av arbetena med de i 1924 års byggnadsprogram ingående fartygen bör beräknas
ett belopp av 6,805,000 kronor. Därutöver torde för påbörjandet av
det nya byggnadsprogrammet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra beräknas
dels 300,000 kronor för påbörjandet av en undervattensbåt av A-typ,
dels ock 300,000 kronor för påbörjandet av arbetena med 30 stycken torpeder,
avsedda för de under första byggnadsperioden till nybyggnad ifrågasatta
fartygen. Härigenom kommer även behovet av arbeten för varvet i
Karlskrona att tillgodoses och avskedande av där anställd personal att undvikas.
Dessutom har utskottet ansett sig böra föreslå, att för förberedande
ritnings- och konstruktionsarbeten för till nybyggnad under ifrågavarande
period avsedda fartyg avses ett belopp av 10,000 kronor. Därest så skulle
visa sig behövligt, synes dock Kungl. Maj:t böra äga vidtaga jämkning i den
sålunda föreslagna fördelningen.
I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet anledning till särskilt
uttalande.
Av vad ovan anförts framgår den ställning utskottet intager till herr
Lindhagens motion I: 207, herr Samuelssons m. fl. motion IT: 310 samt herr
Thores motion II: 304. Det av herr Molander m. fl. i motionen II: 312 framställda
yrkandet om utredning, huru en flotta, som har att verka uteslutande
som neutralitetsvakt, bör vara sammansatt och organiserad, liksom det av
herr Lindhagen i ovannämnda motion jämväl väckta förslaget om initiativ
Statsutskottets utlutande Nr 91.
29
till förhandlingar om skandinavisk nedrustning anser utskottet icke för närvarande
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
A) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Bergmans och I. Holmgrens motion I: 206
samt med avslag å herr Thores motion II: 304, herr Samuelssons
m. fl. motion II: 310 ävensom herr Lindhagens motion
I: 207, i vad den avser frågan om flottans ersättningsbyggnad,
a) besluta att ersättningsbyggnad av krigsfartygsmateriel,
omfattande nybyggnad av 3 jagare, 4 vedettbåtar och 3 undervattensbåtar,
skall äga rum under budgetåren 1927—1933,
b) för flottans ersättningsbyggnad för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 7,415,000 kronor;
B) att herr Lindhagens motion I: 207, i vad densamma avser
initiativ till förhandlingar om skandinavisk nedrustning,
icke för närvarande må till någon riksdagens åtgärd föranleda;
C) att herr Molanders m. fl. motion II: 312 icke för närvarande
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»