22
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1927 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln gjorda framställning angående
understöd åt småskoleseminarier jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, i avseende å åttonde huvudtiteln,
punkten 163, föreslagit riksdagen att minska det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier, nu 330,000 kronor, med 10,000 kronor
till 320,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet från utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner väckta den ena inom första kammaren av herrar O. Bergqvist och
C. J. Asplund, (nr 4) och den andra inom andra kammaren av herr J.
Grapenson m. fl. (nr 11) däruti hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att
de statsbidrag, som för närvarande utgå till Norrbottens läns landstings
seminarium i Öjebyn, måtte till den del, som svarar mot de anställda ordinarie
lärarnas avlöning, få utgå, även om seminariet med hänsyn till läraröverskottet
nedlägges.
Till stöd för sin framställning andraga motionärerna till en början följande:
»Den
överproduktion av småskollärare, som numera allmänt förekommer i
landet, har sedan flera år tillbaka gjort sig mer och mer förnimbar inom
Norrbottens län, där tre småskoleseminarier äro upprättade, nämligen statens
seminarier i Haparanda och Murjek och landstingets seminarium i öjebyn.
När skolöverstyrelsen, som på grund av riksdagens skrivelse år 1923 (nr 230)
av Kungl. Maj:t blivit anbefalld att verkställa utredning, huruvida och i
vilken utsträckning staten bör övertaga de av landstingen upprättade småskoleseminariérna,
samma år anmodade landstingen att yttra sig över riksdagens
skrivelse, uttalade sig Norrbottens läns landsting för överlåtande av
sitt seminarium åt staten och motiverade detta bland annat med att ett
statligt övertagande av hela seminarieverksamheten vore villkoret för en
Statsutskottets utlåtande Nr 62. 23
begränsning av lärarutbildning till vad som motsvarade behovet inom
landet.
Sedan två år gått och antalet utexaminerade lediga lärare därunder tilltagit
i oroväckande grad, upptog landstinget frågan på nytt vid sitt sammanträde
1925 och beslöt att söka i vad på det ankomme fullfölja ovannämnda
beslut om öjebyseminariets överlåtande till staten samt att desslikes
genom utredning åvägabringa klarhet över de nuvarande förhållandena
inom länet och över behovet av åtgärder på detta område.»
Motionärerna lämna vidare en detaljerad redogörelse för resultatet av
denna utredning, i vad densamma äger samband med den nu motionsvis
väckta frågan. Beträffande denna redogörelse får utskottet hänvisa till
motionen I: 4, sid. 1—11 samt till de vid motionen fogade bilagorna, sid.
13—23.
Motionärerna anföra slutligen:
»Med hänsyn till det omfång, som det genom utredningen klart ådagalagda
överskottet av lärare redan fått, och den utomordentligt hastiga tillväxt, som
blir en följd, om nuvarande utbildningsanstalter bibehållas, fann sig 1923
års landsting nödsakat att utan avvaktan på ovannämnda statliga utredning
inställa nyintagning av elever i första klassen vid seminariet i Öjebyn
år 1927. Seminariets verksamhet kommer därför att upphöra med utgången
av läsåret 1927—1928, i vilket fall seminariet kan nedläggas tidigast
1930.
Att nedlägga ett landstingsseminarium är emellertid under nuvarande
förhållanden förenat med vissa ekonomiska olägenheter, som ett så skattetyngt
län som Norrbottens ej kan bortse ifrån. Genom Kungl. Maj:ts stadga
den 31 december 1919 för av landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättade småskoleseminarier (S. F. nr 889) är föreskrivet, att lärarpersonalen,
vilken förut varit anställd med viss tids uppsägning, skall hava
ordinarie anställning, och enligt Kungl. Maj:ts kungörelse av samma dato
angående statsbidrag till sådana seminarier (S. F. nr 890) synas statsbidrag
till avlöning åt de lärare, som vid seminariets nedläggande ha ordinarie
anställning och alltså ej kunna uppsägas, icke få utgå. Då lärarlönerna
utgöra huvudparten av kostnaderna för seminariet, så följer av seminariets
nedläggande att landstingets utgifter för seminariet ökas, åtminstone den
närmaste tiden, till dess lärarna erhålla anställning vid andra läroanstalter
inom undervisningsväsendet eller eventuellt övergå till andra yrken.
Av vad som ovan anförts angående lärarproduktionen får man även med avsevärda
begränsningar räkna med ett läraröverskott inom Norrbotten under en
lång tid framåt, och de skadliga verkningar, som den nuvarande överproduktionen
liar, ej minst med hänsyn till lärarmaterialet, gör det till en bjudande
plikt att så fort och i så stor utsträckning som möjligt nedbringa läraröverskottet.
Landstingets seminarium synes därför böra utan dröjsmål indragas,
och för att detta skall ske utan att landstingets utgifter skola behöva ökas,
bör staten medgiva, att statsbidrag må utgå till den ordinarie lärarperso
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
Utskottets
yttrande.
nålens avlöning även sedan verksamheten vid seminariet eventuellt nedlagts
och intill dess lärarna erhålla annan anställning.»
Rörande motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
från skolöverstyrelsen, vilket yttrande som bilaga är fogat vid detta utlåtande.
Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av det ordinarie förslagsanslaget till
understöd åt småskoleseminarier har möjliggjorts genom den minskning, som
ägt rum i utgifterna från ifrågavarande anslag. Förslaget har icke givit
utskottet anledning till erinran.
Frågan om statens övertagande av de utav landstingen upprättade smaskoleseminarierna
synes nu närma sig sin lösning, i det att den av 1923 års
riksdag begärda utredningen i detta ämne, enligt vad skolöverstyrelsen uppgivit,
kommer att föreligga i så god tid, att de hösten 1927 sammanträdande
landstingen kunna taga ställning till densamma. Vad angår den nu motionsvis
gjorda framställningen, torde det böra framhållas, att Norrbottens läns
landsting, med hänsyn till det betydande överskott av lärarkrafter, som
enligt vad den av landstinget verkställda utredningen utvisat, otvivelaktigt
förefinnes inom länet, ansett sig böra inställa nyintagningen vid seminariet
i Öjebyn redan med år 1927. Följden av detta landstingets beslut blir, att
verksamheten vid seminariet upphör med utgången av läsåret 1927—1928
och att statsbidrag följaktligen därefter enligt gällande författningar icke
kan utgå till ifrågavarande seminarium. Då detta landstingets beslut fattats
innan landstinget ännu haft tillfälle att taga ställning till skolöverstyrelsens
utredning och förslag, i vad angår seminariet i öjebyn, synes det utskottet
billigt att landstinget beredes någon tids respit beträffande indragningen av
statsunderstödet. Utskottet har på grund härav ansett sig böra tillstyrka
motionärernas framställning, i vad avser tiden den 1 juli 1928 —den 30 juni
1929, dock med den begränsning i frågan om det antal lärare, som må
komma i åtnjutande av statsbidrag, som från skolöverstyrelsens sida föreslagits.
Någon förhöjning av ifrågavarande anslag, utöver vad Kung]. Maj:t
föreslagit, erfordras icke på grund härav.
I anslutning till vad som nu anförts beträffande seminariet i Öjebyn, vill
utskottet framhålla, att spörsmålet om vilka anordningar som böra träffas
i fråga om den ordinarie lärarpersonalen vid landstingsseminarium vid
indragning av dylikt seminarium under den närmaste tiden synes komma
att bliva aktuellt beträffande åtskilliga landstingsseminarier. Denna fråga
synes utskottet på grund härav i samband med ovannämnda, alltjämt pågående
utredning böra tagas under noggrann prövning, därvid enligt utskottets
mening särskilt bör övervägas möjligheten att vid indragning av landstingsseminarium
snarast möjligt bereda ordinarie lärarpersonalen vid dylikt
seminarium anställning å andra befattningar inom den allmänna folkundervisningens
område.
Under åberopande av vad ovan anförts hemställer alltså utskottet,
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
25
att riksdagen må,
a) minska det ordinarie förslagsanslaget till understöd
åt småskoleseminarier, nu 330,000 kronor, med 10,000
kronor till 320,000 kronor;
b) med anledning av herrar Bergqvists och Asplunds
samt herr Grapensons m. fl. ovannämnda motioner 1:4 och
II: 11 medgiva, att statsbidrag må för tiden 1 juli 1928—
30 juni 1929 utgå till avlönande av fyra ordinarie lärare
vid Norrbottens läns landstings seminarium i öjebyn
utan hinder därav att verksamheten vid seminariet under
nämnda tid nedlagts.
Stockholm den 1 april 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtande nr 59.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 62.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådigt beslut den 4 februari 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt
skolöverstyrelsen att till riksdagens statsutskott avgiva av utskottet begärt
yttrande bland annat rörande av herrar 0. Bergqvist och C. I. Asplund
i första kammaren samt av herr Grapenson m. 11. i andra kammaren
väckta och till utskottet hänvisade motioner, respektive nr 4 och 11, angående
utanordnande av viss del av nu utgående statsbidrag till Norrbottens
läns landstings småskoleseminarium i Öjebyn även efter seminariets
eventuella nedläggande.
Skolöverstyrelsen får i anledning härav anföra följande.
Utan att kunna ingå i prövning av de detaljerade beräkningar av olika
slag, som ingå i den motionerna bifogade utredningen, vill överstyrelsen
vitsorda, att de statens småskoleseminarier, som finnas inom Norrbottens
och Västerbottens län, för närvarande och sannolikt eu lång tid framåt
äro tillräckliga för fyllande av behovet av småskolutbildade lärarkrafter
inom nämnda län. Det är därför helt naturligt, att landstingen inom nu
ifrågavarande län funnit sig böra vidtaga förberedande åtgärder för nedläggande
av verksamheten vid de av sagda landsting inrättade småskoleseminarier
na. Helt visst försvåras en dylik avveckling av landstingsseminarierna
genom det förhållandet, att på grund av gällande författningar
landstinget måste svara för den ordinarie lärarpersonalens avlöning,
även om seminariet nedlägges.
Såsom motionärerna erinra om pågår inom skolöverstyrelsen på grund
av eu riksdagsskrivelse utredning angående statens övertagande av de
utav landstingen upprättade småskoleseminarierna. Under utredningens
gång har det blivit alltmera klart, att denna fråga måste med hänsyn till
det läge, som inträtt genom en alltmer tilltagande överproduktion av
småskollärarinnor, kombineras med frågan om en nödvändig reduktion i
denna lärarproduktion, varmed måste följa erforderlig minskning i antalet
småskoleseminarier. Ifrågavarande utredning föreligger i flera väsentliga
delar färdig. Emellertid har det visat sig ändamålsenligt att för
bedömande av det verkliga lärarbehovet jämväl vid småskolor, mindre
folkskolor och för s. k. biträdande lärartjänster begagna det statistiska
materiel, som av överstyrelsen införskaffats med hänsyn till den av Kungl.
Maj:t anbefallda utredningen angående folkskollärarbehovet och därmed
sammanhängande organisation av folkskoleseminarierna.
Vidare föreligger ett reellt sammanhang mellan dessa båda utredningar
så tillvida, att lösandet av småskoleseminariernas lokalfråga för framtiden
kan bliva beroende av vad för sådant ändamål möjligen kan vara
att påräkna i eventuellt överflödiga folkskoleseminarier. Med hänsyn till
nu anförda omständigheter måste med slutförandet av småskoleseminarieutredningen
anstå, till dess att utredningen rörande folkskoleseminarierna
föreligger. Det är emellertid överstyrelsens förhoppning att kunna till
Kungl. Maj:t överlämna utredning och förslag angående statens övertagande
av småskollärarinneutbildningen i så god tid, att de till hösten
Statsutskottets utlåtande Nr 62. 27
sammanträdande landstingen kunna taga ställning till de sålunda framlagda
förslagen.
Från seminariernas sida lrar under gången av nu ifrågavarande utredning
genom de respresentanter, som samrått ock framlagt vissa förslag
angående de villkor, som från landstingens sida skäligen köra uppställas
vid seminariernas överlämnande till statsverket eller deras eventuella
nedläggande, enkälligt uttalats det önskemålet, att staten måtte övertaga
det ekonomiska ansvaret för den ordinarie lärarpersonal, som för närvarande
är anställd vid seminarierna. Överstyrelsen finner för sin del detta
önskemål berättigat ocli vill alltså understödja detsamma. De lärare av
detta slag, som nu äro anställda vid landstingsseminariema, är o i allmänhet
pedagogiskt högt kvalificerade ock torde kunna påräkna att vid ansökan
snart nog kliva placerade å andra tjänster inom den allmänna folkundervisningen.
Förslaget innekär sålunda, att, då seminariet nedlägges ock de
ordinarie lärarna till följd därav överföras på landstingets indragningsstat,
statsbidraget icke på en gång i sin lielket indrages, utan att en del,
motsvarande läraravlöningen (med tillfällig löneförbättring ock dyrtidstillägg)
enligt gällande författningar, får tills vidare utgå, intill dess
vederbörande lärare erkållit annan tjänst. Dock synes den begränsningen
böra göras, att statsbidrag på detta sätt icke får utgå till flera
lärare, än som motsvara det erforderliga minimiantalet, nämligen vid ett seminarium
med två elevklasser ett antal av högst fem. Även om statsbidrag
på nu angivet sätt får utgå, dä ett landstingsseminarium nedlägges,
gör staten dock genom dylikt nedläggande en omedelbar årlig besparing,
motsvarande bidraget till det särskilda rektorsarvodet, skillnaden mellan
grundanslaget till seminariet ock lärarnas grundlöner, samt elevstipendierna.
På grund av det nu anförda ock då, så vitt överstyrelsen kan bedöma,
ett bifall till de föreliggande motionerna icke skulle i något hänseende
komma att föregripa den inom överstyrelsen pågående utredningen angående
statens övertagande av småskollärarutbildningen och i samkand därmed
nödig inskränkning i antalet småskoleseminarier, får överstyrelsen
för sin del tillstyrka det i motionerna gjorda yrkandet.
Stockholm den 18 februari 1927.
B. J:N BEEGQVIST.
SVEN NYLUND.
Gustaf Redelius.