Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Kr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1927 kl. 4 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1927—
1928 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

(4:e avd.)

Departementet.

l:o) I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928 har
Kungl. Maj:t i avseende å sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkt 1
av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag)

dels från och med den 1 juli 1927, med uteslutande av den å kommunikationsdepartementets
ordinarie stat uppförda registratorsbefattningen i lönegraden
B 22, å samma stat upptaga en registratorsbefattning i lönegraden B 15;

dels från och med samma tidpunkt till övergångsstat överföra den nuvarande
registratorsbefattningen i departementet;

dels godkänna följande ordinarie stater för kommunikationsdepartementet,

att tillämpas från och med den 1 juli 1927:

♦

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar''till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............... kronor 135,400

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
.................................................................................... » 23,700

Förslagsanslag kronor 159,100;

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ......................................................... kronor 17,900;

dels ock minska det ordinarie förslagsanslaget till departementets avdelning
av Kungl. Maj:ts kansli, nu 191,100 kronor, med 14,100 kronor till

177,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1—3 i
ovan åberopade statsrådsprotokoll.

* Hänvisar* till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1927. 6 saml. 6 höft. (Nr 6.) 577 27 1

Departementets

avdelning av
Kungl. Maj is
kansli.

[1-]°)

Utskottets

yttrande.

2 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

För kommunikationsdepartementet gällande ordinarie stater äro av följande
utseende:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............... kronor 143,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsanslag
........................................................................... » 23,700

Förslagsanslag kronor 166,700.

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ......................................................... kronor 24,400.

Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle den å kommunikationsdepartementets
stat uppförda registratorstjänsten från och med den 1 juli
1927 uppföras å övergångsstat och i stället å departementets stat upptagas
en registratorstjänst i lönegraden B 15. I samband härmed skulle den i den
ordinarie avlöningsstaten ingående posten avlöningar till ordinarie tjänstemän
minskas med 7,600 kronor till 135,400 kronor. Någon ökning av den
ordinarie avlöningsstaten motsvarande avlöning till innehavare av den nya
registratorstjänsten ifrågasättes icke, förrän registratorsbefattningen å övergångsstat
på grund av den nuvarande innehavarens avgång bortfaller.

Beträffande posten avlöningar å övergångsstat föreslår Kungl. Maj:t en
nedsättning av det nuvarande beloppet, 24,400 kronor, till 17,900 kronor.

Riksdagen har numera beträffande vissa departement fattat beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag rörande förändring i lönegradsplacering för
registratorerna i statsdepartementen (jmfr statsutskottets utlåtande nr 10,
punkt 1). Dessa beslut innebära, att ifrågavarande befattningshavare skola,
på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, hänföras till lönegraden B 15. På grund härav
torde — såsom ock Kungl. Maj:t föreslagit — den å kommunikationsdepartementets
stat nu uppförda registratorsbefattningen böra upptagas å övergångsstat
och förslagsanslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän nedsättas
till 135,400 kronor.

Då utskottet ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad Kungl.
Maj:t föreslagit i avseende å departementets stat, får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) från och med den 1 juli 1927, med uteslutande av den å
kommunikationsdepartementets ordinarie stat uppförda registratorsbefattningen
i lönegraden B 22, å samma stat upptaga en
registratorsbefattning i lönegraden B 15;

b) från och med samma tidpunkt till övergångsstat överföra
den nuvarande registratorsbefattningen i departementet;

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 3

c) godkänna följande ordinarie stater för kommunikationsdepartementet,
att tillämpas från och med den 1 juli 1927:

A. Ordinarie avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag
............................................................ kronor 135,400

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsanslag.................................... » 23,700

Förslagsanslag kronor 159,100;

B. Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag .............................. kronor 17,900;

d) minska det ordinarie förslagsanslaget till departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, nu 191,100 kronor, med 14,100
kronor till 177,000 kronor.

2:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2) hemställer utskottet,

att riksdagen må till avlönande av en extra byråchef för tekniska
ärenden inom kommunikationsdepartementet för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att dels från och med
den 1 juli 1927, med uteslutande av den å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ordinarie stat uppförda befattningen såsom byrådirektör och ledamot i
lönegraden B 28, i samma stat upptaga tre befattningar såsom byråchef
och ledamot i lönegraden B 30; dels godkänna följande stat för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att tillämpas från och med budgetåret 1927—1928:

Stat.'' Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 135,260

Vikariatsersättningar, förslagsanslag.................................................... 3,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m...................... 29,700

Summa 168,460;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
nu 167,500 kronor, med 960 kronor till 168,460 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 5—9 i åberopade statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet förehaft till behandling eu inom första
kammaren av herr A. von Sneidern m. fl. väckt motion, nr 12, däri hemställes,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition, i vad den av -

Extra byråchef
för
tekniska
ärenden.

[2.]

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.

[3.]

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ser förändring till byråchefstjänst av den nuvarande byrådirektör st jans ten i
kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I fråga om de till stöd för denna framställning anförda skäl får utskottet
hänvisa till motionen.

Departementschefen har beträffande ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framställt förslag om förändring av byrådirektörsbefattningen å styrelsens
administrativa byrå till en byråchefsbefattning anfört följande:

»I den år 1882 fastställda staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upptogs föredraganden å administrativa avdelningen såsom andra gradens
tjänsteman med titeln kamrerare. I avseende å ifrågavarande tjänstemans
ställning inom verket har sedermera icke vidtagits annan ändring än att
benämningen kamrerare år 1899 utbyttes mot byrådirektör. Vid den år 1911
genomförda löneregleringen bibehölls befattningen såsom byrådirektör, hänförd
till andra normalgraden.

I samband med ett för 1918 års riksdag framlagt förslag om vissa ändringar
beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetskrafter föreslogs
jämväl eu redan tidigare ifrågasatt uppflyttning av byrådirektören i byråchefs
grad. Föredragande departementschefen framhöll, att vissa skäl talade
för denna förändring. Med hänsyn emellertid bland annat därtill, att förhållandena
icke medgivit eu ingående undersökning av frågan, fann sig departementschefen
icke böra för det dåvarande upptaga saken till vidare prövning.

Emellertid har nu spörsmålet om chefens för den administrativa byrån
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen arbetsbörda och lämpliga tjänsteställning
liksom övriga organisationsfrågor inom styrelsen varit föremål för eu
allsidig och grundlig utredning av särskilt tillkallade sakkunniga. Yad därvid
framkommit måste otvivelaktigt anses motivera eu uppflyttning av tjänsten
ifråga i byråchefs grad, och detta redan på grund av nu rådande förhållanden,
alldeles oberoende av genomförandet av de sakkunnigas omorganisationsförslag
i övrigt.

Jag tillåter mig erinra därom, att ehuru ifrågavarande befattning varit i
huvudsak oförändrad ända sedan år 1882, den därmed förbundna arbetsbördan
ständigt och särskilt på de senaste tio åren vuxit i såväl kvalitativt
som kvantitativt hänseende. Från 1916 års ingång överflyttades på vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen statskontorets åligganden med avseende å
statsbidragen till väg-, bro- och hamnanläggningar. Från och med år 1919
tillkom den omfattande kassarörelsen för de av styrelsen i egen regi bedrivna
ödebygdsvägföretagen. Och slutligen har nyligen hela arbetet med
automobilskattemedlens handhavande ålagts väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Den riktiga behandlingen, utbetalningen, bokföringen och redovisningen av
alla dessa medel, vilkas sammanlagda årliga belopp för närvarande torde
uppgå till mellan 25,000,000 och 30,000,000 kronor, ävensom tillvaratagandet
av statens intressen gentemot bidragstagarna genom granskning av anbud,
övervakande av kontrakts fullgörande och revision av räkenskaper åligger
närmast chefen för den administrativa byrån; denne måste sålunda anses
utföra ett i ekonomiskt hänseende synnerligen betydelsefullt och ansvarsfyllt
värv.

Vidare är det givet, att de senare årens utveckling på automobiltrafikens
och vägväsendets område betydligt inverkat på arbetet å den administrativa
avdelningen inom styrelsen även i andra avseenden än de rent ekonomiska,
i det att en mängd spörsmål av administrativ art och i författningshänseende
trängt till en lösning.

Statsutskottets utlåtande AV 6.

o

Det må slutligen såsom ledning för bedömande av stegringen i arbetsbördan
å byrån nämnas, att antalet därstädes handlagda ärenden, vilket år
1893 beräknades till 604 och år 1908 uppgick till 1,362, för år 1924 utgjort
4,095 och under nästlidet år enligt vad jag inhämtat stigit till icke mindre
än omkring 6,600, anordningsärenden därvid icke medräknade. Till jämförelse
må nämnas, att hela antalet av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under år 1926 handlagda ärenden uppgått till omkring 10,500. Härav torde
tydligt framgå, vilken central ställning inom verket den administrativa 1 »yran
intager.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då, såsom också de sakkunniga
uttalat, ifrågavarande byrådirektörsbefattning torde vara med avseende
å arbetsuppgifterna fullt jämställd med byråchefsämbetena i övriga
centrala verk, vill jag tillstyrka bifall till framställningen om densammas förändring
till byråchefsbefattning. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat
uppgår den härav föranledda kostnadsökningen till 960 kronor om året.»

Beträffande den föreslagna omändringen av byrådirektörsbefattniugen å vägocli
vattenbyggnadsstyrelsens administrativa byrå till eu ordinarie byråchefstjänst
vill utskottet erinra om förevarande ärendes nära samband med frågan
om eu förändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Såsom i
den i ämnet väckta motionen närmare påvisats, har ett flertal länsstyrelser
och andra korporationer uttalat sig för en decentralisation av vägadministrationen,
varmed emellertid skulle följa en betydande avlastning av ärenden
från väg- och vattenbygguadsstyvelsens administrativa avdelning. Det torde
icke kunna förnekas, att den av departementschefen nu tillstyrkta förändringen
i avseende å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat skulle i
sin mån kunna inverka föregripande på de övriga frågor rörande väg- och
vattenbyggnadsadministrationen, som avvakta lösning.

A andra sidan framgår av den lämnade utredningen, att göromålen å byrådirektörsbefattningen
äro av ganska ansvarsfull och ekonomiskt betydelsefull
natur. Byråns centrala ställning inom verket och den alltjämt tillväxande
anhopningen av ,ärenden belysas ock genom de siffror departementschefen
i detta avseende kunnat åberopa.

Utan att alltså kunna tillstyrka att någon organisatorisk förändring med
avseende å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat nu vidtages måste
dock utskottet finna rättvist och billigt, att tillsvidare — och i avvaktan på
den blivande lösningen av frågan om väg- och vattenbyggnadsväsendets omorganisation
— sådana anordningar träffas, att den nuvarande innehavaren
av ifrågavarande byrådirektörsbefattning må i lönehänseende bliva ungefärligen
jämställd med byråchef.

I sådant syfte vill utskottet för sin del föreslå, att nuvarande innehavaren
av nämnda befattning må från och med den 1 juli 1927 tillsvidare uppbära
personligt lönetillägg till ett belopp av 800 kronor.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit, torde det ordinarie förslagsanslaget
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra för budgetåret 1927—1928
upptagas till samma belopp som för innevarande budgetperiod eller till
167,500 kronor. Det till lönetillägg åt byrådirektören å administrativa byrån

Utskottets

yttrande.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet.

[4-]

XJtskottets

yttrande.

erforderliga beloppet synes lämpligen kunna bestridas av det under nästa
punkt till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet
omhandlade extra anslaget; och föreslår utskottet under nämnda punkt en
mindre höjning av sistnämnda anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet under
förevarande punkt,

att riksdagen må

a) i riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföra det ordinarie
förslagsanslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med
oförändrat belopp 167,500 kronor;

b) att herr von Sneiderns m. fl. ovanberörda motion (1:12)
må anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

4:o) Kungl. Maj:t har (punkt 4) föreslagit riksdagen att till upprätthållande
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra anslag av 56,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 9—10 i åberopade statsrådsprotokollet.

Anslaget till upprätthållande av väg-"ocli vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet,
som för år 1922 utgick med 57,600 kronor, sänktes för budgetåret
1923—1924 till 44,000 kronor och för budgetåret 1924—1925 ytterligare till

40,000 kronor. För budgetåret 1925—1926 höjdes anslaget i fråga till 44,000
kronor och samma belopp upptogs ock i riksstaten för innevarande budgetperiod.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har meddelat, att behovet av ökade
arbetskrafter gjort sig gällande å såväl den tekniska som å den administrativa
byrån. Å envar av dessa byråer erfordrades en extra befattningshavare,
och borde sådan tjänsteman enligt styrelsens mening åtnjuta lön enligt 21:a
lönegraden. Vidare erfordrades en extra arbetskraft för budskickning åtminstone
under vissa delar av året. Det till upprätthållande av styrelsens
verksamhet erforderliga anslaget borde på grund härav ökas med 13,000
kronor till 57,000 kronor.

Departementschefen har tillstyrkt anslagets höjande med 12,000 kronor,
motsvarande avlöning till två extra befattningshavare i lönegraden B 21.

Kungl. Maj:ts förslag att höja det extra anslaget till upprätthållande av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet för anställande av två extra
befattningshavare i 21:a lönegraden har utskottet ansett sig böra tillstyrka.
Emellertid erfordras ytterligare höjning av ifrågavarande anslag för beredande,
på sätt i nästföregående punkt förordats, av personligt lönetillägg åt
byrådirektören å administrativa byrån med 800 kronor. Den totala höjningen
av anslaget synes därför böra bestämmas till 12,800 kronor. I enlighet
härmed skulle för upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet under budgetåret 1927—1928 böra anvisas ett extra anslag av
56,800 kronor.

/Statsutskottets utlåtande Nr 6.

7

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må till upprätthållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra anslag av 56,800 kronor.

5:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom ytterligare medel till avlöning av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra anslag av 4,500 kronor.

6:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) hemställer utskottet,

att riksdagen må i riksstaten uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren
utan angivet belopp.

1:6) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie
reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten, nu 45,000 kronor,
med 35,000 kronor till 80,000 kronor.

Utredningen beträffande detta anslag återfinnes å sid. 11—12 i statsrådsprotokollet.

Utgifterna för expenser för allmänna arbeten — huvudsakligen rese- och
inspektionskostnader i anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontrollverksamhet
samt kostnader för skrivmateriel, städning m. m. för styrelsen
— hava på senare tid kunnat nedbringas till omkring 70,000 kronor
för år räknat. På grund av å anslaget sedan tidigare år förefintliga avsevärda
reservationer hava emellertid i de senaste riksstatema kunnat för
ändamålet upptagas belopp, som avsevärt understigit det ovan angivna årliga
medelsbehovet, 70,000 kronor. Sålunda utgår för innevarande budgetår, trots
det på grund av flyttningen tillfälligt ökade medelsbehovet, förutom det
ordinarie anslaget å 45,000 kronor såsom extra anslag eu summa av allenast

5,000 kronor.

Under framhållande av att någon reservation å anslaget till expenser icke
kan väntas föreligga vid utgången av innevarande budgetår samt att det
icke syntes tänkbart att längre hålla expensutgifterna nere vid det nuvarande
ungefärliga årsbeloppet 70,000 kronor, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hos Kungl. Maj:t hemställt, att för nästkommande budgetår utöver
det ordinarie anslaget å 45,000 kronor måtte av riksdagen äskas ett extra
anslag av 35,000 kronor.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande anslagsbehov har departementschefen
anfört följande:

Ytterligare
medel till
avlöning av
väg- och
v att enbyggnadsstyrelsens

d istriktstjänstemän.

[6.]

Stipendier
åt medlemmar
av väg- och
vattenbyggnadskåren
.

[7-]

Expenser
för allmänna
arbeten.

[8.]

8

*Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Vägunder sökningar.

[9.]

»För täckande av expensutgifterna under innevarande budgetår finnas att
tillgå dels en reservation av något över 27,000 kronor, dels anslag å tillhopa
50,000 kronor, eller alltså sammanlagt något över 77,000 kronor. Förutom
de normala utgifterna skall härav bestridas den vid budgetårets ingång
oguldna delen av flyttningskostnaderna eller omkring 11,000 kronor.
Vidare måste tagas i betraktande den icke förut beräknade, nu till omkring

4.000 kronor uppskattade ökningen i de årliga utgifterna för städning m. in.,
en ökning, som enligt vad jag har mig bekant till avsevärd del beror på
den större golvytan i de nya ämbetslokalerna. För övriga utgifter återstå
sålunda omkring 62,000 kronor, en summa, som måste befaras även med
iakttagande av den allra största sparsamhet bliva för ändamålet otillräcklig.
Detta måste medföra, att till nästkommande budgetår överskjutas eu del
nödvändiga utgifter, och att medelsbehovet för samma budgetår i motsvarande
mån ökas. Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedrivna inspektionsverksamheten
har såsom tidigare framhållits under de senare åren på
grund av det statsfinansiella läget avsevärt inskränkts. Med hänsyn till
angelägenheten av att de högst betydande och alltjämt stegrade belopp —
särskilt i form av automobilskattemedel — varmed staten numera bidrager
till de s. k. allmänna arbetena, komma till en rätt användning är det av synnerlig
vikt, att icke tillsynen å dessa arbetens utförande eftersättes av brist på
medel. Jag finner mig därför böra förorda den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskade ökningen i anslagsbeloppet till sammanlagt 80,000 kronor.

Det ordinarie anslaget till expenser har alltsedan år 1906 utgått med ett
oförändrat belopp av 45,000 kronor. Återstoden av de för ändamålet erforderliga
medlen hava anvisats i form av extra förstärkningsanslag. Med
hänsyn bland annat till önskvärdheten att undvika ett onödigt antal anslagstitlar
vill jag ifrågasätta, huruvida icke lämpligen det ordinarie anslaget bör
utökas, så att det kan täcka hela medelsbehovet och sålunda det extra förstärkuingsanslaget
slopas. Det senare kan ju icke sägas motsvara en blott
tillfällig och övergående ökning av medelsbehovet. Utgifterna äro i stort
sett helt av ordinarie natur och äro betingade av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
normala ämbetsförvaltning. Medelsbehovet är ganska konstant
och låter sig dessutom tämligen noggrant på förhand beräknas. Då de
under några år till följd av alltför rikligt tillmätta anslag uppkomna reservationerna
numera äro förbrukade, kan det erforderliga årsanslaget direkt
hänföras till medelsbehovet. Något hinder för att anvisa hela det för ändamålet
erforderliga beloppet under den ordinarie anslagstiteln synes alltså
icke föreligga.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
tillstyrka, att de för expenser för allmänna arbeten erforderliga medel
i riksstaten uppföras under ett enda anslag, med karaktär av ordinarie
reservationsanslag. Mot det för nästkommande budgetår äskade anslagets
storlek har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må höja det ordinarie reservationsanslaget till
expenser för allmänna arbeten, nu 45,000 kronor, med 35,000
kronor till 80,000 kronor.

8:o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att minska det ordinarie
reservationsanslaget till vägundersökningar, nu 90,000 kronor, med

30.000 kronor till 60,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 9

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 13—14 i åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie reservationsanslaget till vägundersökningar bär sedan år
1921 utgått med 90,000 kronor för år räknat. För tillgodoseende av medelsbehovet
hava härutöver måst anvisas extra förstärkningsanslag, vissa år till
belopp avsevärt överstigande det ordinarie anslaget men för innevarande
budgetperiod nedbringat till 20,000 kronor. För budgetåret 1927—1928 halväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om anvisande för ändamålet av
ett belopp av tillhopa 90,000 kronor.

Departementschefen har beträffande nu ifrågavarande anslagsäskande yttrat,
att för närvarande funnes i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inneliggande
ansökningar om statsbidrag från allmänna vägfonden, brofonden samt anslagen
till enklare vägar och ödebygdsvägar till företag, representerande en sammanlagd
byggnadskostnad av omkring 83,000,000 kronor. Detta motsvarade
ett statsbidragsbehov av lägst 55,000,000 kronor; de för närvarande till
ifrågavarande ändamål årligen utgående anslagen belöpte sig till sammanlagt

5,000,000 kronor. Det vore därför tydligt, att även företag, beträffande
vilka de förberedande undersökningsarbetena sålunda redan vore slutförda,
kunde få vänta upp till ett tiotal år, innan statsbidrag kunde beredas dem.
Bland andra olägenheter, som detta medförde, kunde nämnas, att, då vederbörande
företag slutligen stode i tur att erhålla bidrag, de en gång upprättade
arbetsplanerna till följd av ändrade penning- och trafikförhållanden
ofta vore föråldrade och måste omarbetas.

Under sådana omständigheter har departementschefen ansett anledning
föreligga att iakttaga stor återhållsamhet i fråga om föranstaltande av nya
vägundersökningar och funnit sig böra föreslå, att det för detta ändamål
erforderliga anslaget nu begränsas till 60,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må minska det ordinarie reservationsanslaget
till vägundersökningar, nu 90,000 kronor, med 30,000 kronor till

60,000 kronor.

9:o) Beträffande Kungl. Maj:ts under punkt 10 framställda förslag angående
anslag för förbättring och underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga
gator och vägar kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande;
vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

10:o) I fråga om Kungl. Maj:ts förslag under punkt 11, avseende anslag
för förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar och broar
å landsbygden m. m., kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva
utlåtande; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

Utskottets

yttrande.

Förbättring
och underhåll
av städernas
för automobiltrafiken
viktiga
gator och
vägar.
[10.]

Förbättring
och underhåll
av för automobiltrafiken

viktiga vägar
och broar å
landsbygden
vi. m.

[ll.]

10

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Undersökningar
av
mindre hamnar
och farleder
m. m.

[12.]

Utskottets
yttrande.

Bidrag till
anläggning
eller förbättring
av vägar
m. m.

[13.]

ll:o) Kung!. Maj:t liar (punkt 12) föreslagit riksdagen att till undersökningar
av mindre hamnar och farleder ävensom till upprättande av planer
till anläggning eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro förenade
med vägföretag, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 10,000 kronor.

Utredningen rörande ifrågavarande anslagsbehov återfinnes å sid. 15—16
i åberopade statsrådsprotokollet.

Det extra reservationsanslaget till undersökningar av mindre hamnar och
farleder ävensom till upprättande av planer till anläggning eller ombyggnad
av broar, då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, vilket anslag
tidigare under en lång följd av år utgått med 10,000 kronor, höjdes för
budgetåren 1924—1925 och 1925-—1926 till 20,000 kronor samt upptogs för
innevarande budgetperiod med 15,000 kronor. Beträffande budgetåret 1927—
1928 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 31 augusti
1926 rörande anslagsbehovet för sistnämnda budgetår hemställt om anvisande
av ett anslag av 30,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet yttrat följande:

»Enligt vad jag inhämtat har efter avlåtandet av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse förordnande utfärdats rörande undersökning av ett hamnföretag;
denna undersökning beräknas draga en kostnad av omkring 1,500
kronor. För närvarande inneligger i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingen
framställning om undersökning av hamnar och allenast en ansökning avseende
farledsföretag. För dessa ändamål kan alltså medelsbehovet icke sägas
vara alltför trängande. Yad broundersökningar beträffar torde bidrag därtill,
i likhet med vad som skett under de senare åren, komma att i huvudsak
bekostas från vägundersökningsanslaget, där de icke avse företag, som utföras
med bidrag av automobilskattemedel, vilket för de mera trängande fallen
oftast torde bliva händelsen.

Under sådana förhållanden finner jag mig icke kunna förorda den avvägoch
vattenbyggnadsstyrelsen begärda höjningen, utan anser mig fastmer böra
föreslå, att anslaget återföres till det tidigare under många år utgående beloppet,
10,000 kronor.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till undersökningar av mindre hamnar och
farleder ävensom till upprättande av planer till anläggning eller
ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro förenade med
vägföretag, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 10,000 kronor.

12:o) Kungl. Haj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till anläggning
av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda
vägar för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000
kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till sid. 16—17 i åberopade
statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

11

Såsom bidrag till anläggning av nja samt förbättring eller omläggning av
backiga eller eljest mindre goda vägar har riksdagen för vart och ett av de
tre senaste budgetåren anvisat ett belopp av 3,000,000 kronor.

I sin förberörda skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit,
hurusom ansökningarna om statsbidrag till vägbyggnader såväl till antal
som i avseende å beräknad kostnad ökats år från år, medan anslagsbeloppet
varit oförändrat; härigenom hade bristen i anslagsmedel alltfort stigit, i
medeltal för de senaste tre budgetperioderna med 5,200,000 kronor per år.
Det löpande årsbehovet kunde alltså skattas till omkring 8,200,000 kronor.
För avarbetande under en tidsperiod av förslagsvis 10 år av den nu förefintliga
bristen, omkring 34,900,000 kronor, skulle härutöver erfordras ett
årligt belopp av 3,500,000 kronor. Enligt denna beräkning skulle sålunda
det årliga anslagsbehovet under den närmaste tiden uppgå till 11,700,000
kronor.

En av styrelsen verkställd undersökning rörande möjligheten att bringa
lättnad i detta stora anslagsbehov genom automobilskattemedlen hade ådagalagt,
att av de företag, beträffande vilka ansökningar förelåge, ett antal med
en sammanlagd byggnadskostnad av 2,800,000 kronor sannolikt kunde bliva
utförda med understöd av automobilskattemedel. Då härigenom anslagsbehovet
för budgetåret 1927—1928 syntes kunna nedsättas med högst 1,200,000
kronor, har styrelsen hemställt, att anslaget ifråga måtte för nämnda budgetår
upptagas till 10,500,000 kronor.

Departementschefen har ansett de krav på ökade vägbyggnadsbidrag, som
förefinnas, under nuvarande ekonomiska förhållanden svårligen kunna tillfredsställas
och därför föreslagit, att anslaget jämväl för budgetåret 1927—
1928 inskränkes till det under de senaste tre åren utgående beloppet eller

3,000,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till anläggning av nya samt förbättring eller
omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,000,000
kronor.

13:o) Kungl. Maj:t har (punkt 14) föreslagit riksdagen att till understödjande
av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning
av åar och farleder för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 17—18 i åberopade statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit en inom första
kammaren av herr N. Gabrielsson väckt motion, nr 10, däri hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören

Utskottets

yttrande.

Understödjande
av
brobyg
och företrädesvis
mindr
hamnbyggnader
m. m.

[14.]

Utskottets

yttrande -

12 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Gustav Berglund uppgjort förslag och för en beräknad kostnad av 82,500
kronor anordna en nödhamn vid Ytterviken å nordvästra sidan av Holmön i
Västerbottens län samt att för påbörjande av arbetet å densamma för budgetåret
1927—1928 anslå ett belopp av 20,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.

Till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder anvisades för år 1922

1,100,000 kronor. Av statsfinansiella skäl vidtogos för de följande budgetperioderna
avsevärda nedsättningar i anslagsbeloppet. För budgetåret
1924—1925 bestämdes sålunda detta till 700,000 kronor. Den växande automobiltrafikens
oavvisliga krav på om- eller nybyggnad av alltför svaga broförbindelser
framtvingade emellertid en höjning av anslaget. För budgetåret
192o—1926 beviljades ett belopp av 850,000 kronor, och för innevarande
budgetår har anlagssumman satts till 1,000,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu meddelat, att de vid innevarande
budgetårs ingång hos styrelsen inneliggande ansökningarna om
bidrag från anslaget i fråga representerade en sammanlagd byggnadskostnad
av 11,800,000 kronor, motsvarande ett bidragsbehov av 8,000,000 kronor.
Då häremot svarade ett anslag av 1,000,000 kronor, uppginge bristen i anslagsmedel
nu till omkring 7,000,000 kronor. Styrelsen ansåge sig ur föreliggande
siffror rörande tillströmningen av ansökningar om statsbidrag från
förevarande anslag kunna draga den slutsatsen, att för täckande av det löpande
behovet skulle erfordras ett årligt anslag av omkring 1,700,000 kronor.
Om man därutöver ville minska den nu förefintliga bristen i anslagsmedel och
för dess fullständiga amortering satte en tid av fem år, skulle det under
den närmaste tiden sammanlagt erforderliga årsanslaget uppgå till 3,100,000
kronor. Om årsanslaget liksom för innevarande budgetår sattes till blott

1,000,000 kronor, skulle redan färdiga eller under arbete varande företag
kunna erhålla statligt bidrag först år 1930. Då sålunda rådande förhållanden
syntes styrelsen med all tydlighet ådagalägga, att eu väsentlig ökning
av ifrågavarande anslag vore ofrånkomlig, har styrelsen hemställt om en
höjning av anslagsbeloppet till 2,500,000 kronor.

Departementschefen har erinrat om att förevarande anslag under de senare
två budgetåren varit föremål för ganska avsevärda höjningar. Om ock
en ytterligare stegring av anslaget otvivelaktigt vore av det förefintliga medelsbehovet
väl motiverad, ansåge sig likväl departementschefen av de föreliggande
ekonomiska förhållandena nödsakad avstyrka eu sådan böjning

På av departementschefen anfört skäl har utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att förevarande anslag bestämmes till samma belopp som för innevarande
budgetår.

Beträffande det motionsvis väckta förslaget om anläggning av en nödhamn
å nordvästra sidan av Holmön i Västerbottens län vill utskottet framhålla,

Statsutskottets utlåtande Nr 6‘.

13

att av den lämnade utredningen visserligen sjnes framgå, att en dylik anläggning
skulle bliva till nytta för sjöfarande i Bottniska viken, enkannerligen
för de timmer- och pråmbogserare, som från övre Norrland transportera virke
till sågverken och cellulosafabrikema längre söderut. Emellertid har utskottet
funnit det vanskligt att på enskild motion och utan att förslag från vederbörande
myndigheter föreligger fatta beslut om anslag till anläggning av
ifrågavarande hamn. Utskottet får därför avstyrka motionen.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till understödjande av brobyggnader och,
företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning av åar
och farleder för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 1,000,000 kronor;

b) att herr Gabrielssons motion 1:10 icke må av riksdagen
bifallas.

14:o) Kung!. Magt har (punkt 15) föreslagit riksdagen att för anläggning
av enklare vägar för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 700,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 19—20 i
statsrådsprotokollet.

Anläggning
av enklare
vägar.

[15.J

Medan allmänna vägbyggnadsanslaget kommer till användning huvudsakligen
endast för landsvägar eller vägar, som hava större betydelse för den
allmänna samfärdseln, har anslaget till enklare vägar tillkommit för att
nödtorftigt tillgodose behovet av kommunikationer inom befolkningsfattiga
trakter av riket, i främsta rummet de fyra nordligaste länen. Detta anslag
avser att möjliggöra anläggandet av vägar, som visserligen icke uppfylla de
fordringar, vilka ställas på landsväg i fråga om bredd, lutningsförhållanden,
bärighet o. s. v., men som dock äro körbara alla tider på året, således även
vår och höst.

Enligt en den 21 oktober 1921 i ämnet utfärdad kungörelse, nr 656, tillkommer
det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, efter prövning och fastställelse
av plan för väganläggningen, bevilja bidrag till densamma med
högst % av beräknat kostnadsbelopp. I undantagsfall kan, efter prövning
av Kungl. Maj:t, högre anslag utgå. Ärenden, som avse bidrag till väganläggningar
inom andra län än de fyra nordligaste, höra alltid under Kungl.
Maj:ts prövning.

Anslag till anläggning av enklare vägar har utgått från och med år 1914.
Till en början avsågos medlen blott för Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län, från och med år 1919 jämväl för Västernorrlands län, men
vid beviljande av anslag för år 1922, då beloppet sattes till 1.500,000 kronor,
utsträcktes användningen till att avse hela landet. Sedermera hava av statsfinansiella
skäl nedsättningar av anslaget vidtagits, varvid emellertid förut -

14

Statsutskottets utlåtande Nr 6‘.

Utskottets

yttrande.

satts, att medelsbehovet i de nordligaste länen skulle i främsta rummet tillgodoses.
För vart och ett av de senaste tre budgetåren har anslagsbeloppet
satts till 600,000 kronor.

Departemenschefen anför i ärendet följande:

»Till anläggning av enklare vägar hava sedan år 1914 anvisats sammanlagt

9,475,000 kronor. Huvudparten härav har kommit de fyra nordligaste länen
tillgodo. Även då anslaget år 1922 utsträcktes till att avse hela landet
förutsattes nämligen, att medelsbehovet i nämnda län skulle i första hand
tillgodoses; då den statsfinansiella situationen under därefter följande år
tvang till kraftiga beskäringar av anslagsbeloppen, hava dessa ansetts böra
så gott som helt och hållet tilldelas Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands län. Av den sammanlagda anslagssumman, 9,475,000
kronor, hava sålunda för ''Övriga län’ hittills avsatts blott 300,000 kronor.

En granskning av de inneliggande ansökningarna om bidrag från anslaget
giver visserligen anledning till den slutsatsen, att medelsbehovet för de fyra
nordligaste länen skulle vara ojämförligt mycket större än för det övriga
landet. Endast ett tiotal av de till närmare 100 uppgående ansökningarna
härröra nämligen från övriga län. Dessa siffror torde emellertid giva en
skev uppfattning av förhållandena. Den enklare vägen är ju för de södra
delarna av landet en ganska ny vägtyp och erforderliga planer hava icke
hunnit i nämnvärd omfattning utarbetas. Och vidare har det på grund av
de små anslagsbelopp, som stått till buds, av vederbörande befunnits omöjligt
att inom rimlig tid erhålla bidrag, varför man hellre sökt tillgodose
vägbehovet genom en dyrare vägtyp, för vilken anslagen varit rikligare tillmätta
och därför måhända ansetts lättare bereda möjlighet till bidrag. De
från landets sydligare delar hittills föreliggande ansökningarna lära därför
icke utgöra någon tillförlitlig mätare å det verkligen förefintliga anslagsbehovet.
Stora, av en fattig befolkning glest bebodda områden, särskilt i
gränstrakterna mellan de olika landskapen, lida ofta en brist på vägförbindelser,
som hindrar det allmänna framåtskridandet och försvårar vidare utveckling
av näringarna. Anläggandet av vägar av lands- eller bygdevägstyperna
i sådana trakter är icke av praktiska hänsyn erforderligt eller från
ekonomisk synpunkt försvarligt. En dyrbarare vägtyp än den, för vilken
ifrågavarande anslag är avsett, varken behöver eller bör komma ifråga.

Skäl synas alltså tala för att genom en höjning av förevarande anslag
möjliggöra, att de sydligare delarna av landet i större utsträckning än hittills
tillgodoses med medel för anläggning av enklare vägar. Härigenom skulle
sannolikt också stimuleras den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydda
överflyttningen av ansökningar om statsbidrag från allmänna vägfonden till
förevarande anslag, vilken ur såväl statens som vederbörande intressenters
synpunkt är ekonomiskt fördelaktig. Jag anser mig därför böra tillstyrka,
att anslagsbeloppet för nästkommande budgetår bestämmes till 700,000
kronor.»

Under åberopande av vad departementschefen i ärendet anfört, får ut
skottet tillstyrka, att anslaget för anläggning av enklare vägar för nästkomkommande
budgetår höjes till 700,000 kronor. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för anläggning av enläare vägar för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 700,000
kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

15

15:o) Med tillstyrkande av Kungi. Maj:ts under punkt 16 gjorda framställning
hemställer utskottet,

att riksdagen må för anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo
och Saivomuot/ca i Norrbottens län anvisa ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor. »

16:o) Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att för anläggning
av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 21—25 i
åberopade statsrådsprotokollet.

Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över
fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen
icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig — en nödvändig
förutsättning för att väganläggningen enligt väglagen skall kunna ifrågakomma
— likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att
främja landets uppodlande och bebyggande. (Lag om ödebvgdsvägar den
13 juni 1919, nr 287.)

Ödebygdsväg är avsedd att anläggas på enklaste sätt men dock så, att
den är körbar under den tid av året, då marken är bar.

Enligt kungörelse i ämnet den 6 februari 1920, nr 32, prövas ansökan
om bidrags erhållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som kan bevilja
statsunderstöd upp till 9 tiondelar av den beräknade anläggningskostnaden,
oavsett kostnaden för mark och vissa materialier, såsom jord, sten och virke
m. m., vilka materialier skola kostnadsfritt tillhandahållas av intressenterna.
Är fråga om bidrag till högre belopp än nu sägs, skall ärendet härutinnan
underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Arbetet utföres genom statens försorg och handliaves av en av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen utsedd arbetsledare. Sålunda anlagd väg får underhållas
med anlitande av statsanslag, »intill dess vägbanan erhållit erforderlig
stadga», då .underhållsskyldigheten övergår på vederbörande väghållningsdistrikt.

Till anläggning av ödebygdsvägar i de fyra nordligaste länen har riksdagen
från år 1918 anvisat anslag, till en början med 400,000 kronor för år räknat,
men sedan nedsatt, för budgetåret 1923—1924 till 385,000 kronor samt för
påföljande budgetår till 250,000 kronor. 1925 års riksdag vidtog med anledning
av väckta motioner för budgetåret 1925—1926 åter en höjning av
anslaget till 400,000 kronor; samtidigt godkändes eu av riksdagen tidigare
ifrågasatt och av Kungl. Maj:t föreslagen utvidgning av anslagets användning
till även de nordligare delarna av Kopparbergs län. För innevarande
budgetår har anslaget likaledes satts till 400,000 kronor.

Yäganläggnitig
Muodoslombolo—Saivomuotka.

[16.]

Anläggning
av Ödebygdsvägar
t
Norrbottens,
Västerbottens.
Jämtlands,
Västernorrlands
samt
vissa delar av
Kopparbergs
län.

[17.]

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Beträffande medelsbehovet för budgetåret 1927—1928 bär nu väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att för bedrivande av byggnadsverksamheten
på av styrelsen planerat sätt erfordrades för budgetåret 1927—1928 ett
anslag av 600,000 kronor.

Emellertid har styrelsen — liksom beträffande de övriga väganslagen
med ledning av de föreliggande siffrorna om ökning i antalet ansökningar
och därav representerade anslagsbehov under de senare aren verkställt eu
teoretisk beräkning rörande det löpande årsbehovet av anslag och de årliga
belopp, som skulle erfordras för avarbetande under viss antagen tidrymd
av det nu hopade anslagsbehovet, och funnit, att dessa sammanlagt skulle
uppgå till 1,360,000 kronor. Detta belopp vore det i verkligheten behövliga
årsanslaget. Med hänsyn till uppförandet av ett särskilt anslag till anläggning
av ödebygdsvägar, avsedda att tjäna som tillfartsvägar till inlandsbanan,
ansåge styrelsen dock en nedsättning kunna ske av anslagsbehovet till

1.200.000 kronor. Denna summa hemställer styrelsen måtte äskas för budgetåret
1927—1928.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har departementschefen i sammanhang
med anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande ärende erinrat om eu
av länsstyrelsen i Norrbottens län till Kungl. Maj:t ingiven framställning,
däri hemställts dels att det årliga anslaget till ödebygdsvägar inom länet —
utgörande i medeltal för de sista åren 125,000 kronor — måtte höjas förslagsvis
till 250,000 kronor, dels att möjlighet matte beredas att inom länet
i vissa fall med bidrag av statsmedel anlägga enklare vägar enligt de tekniska
bestämmelser, som för närvarande tillämpas beträffande ödebygdsvägarna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som haft att yttra sig över berörda
framställning, har tillstyrkt framställningen, i vad den avser höjning
av årsanslaget, men avstyrkt densamma, i vad den angår frågan om de
enklare vägarnas byggnadssätt.

Beträffande anslagsbehovet för anläggning av ödebygdsvägar yttrar departementschefen
bland annat följande:

»Sådana omständigheterna nu gestalta sig, lärer man få inskränka sig till
att söka fylla de allra nödvändigaste medelsbehoven och i första hand tillse,
att pågående arbeten kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. För arbetena
å de 20 företag, som den 1 juli 1926 voro påbörjade, har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ansett en summa av 300,000 kronor komma att erfordras
under budgetåret 1927''—1928.

Vidare måste beräknas medel för underhåll av redan färdiga vägsträckor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sådant avseende äskat ett belopp av

100.000 kronor, vilket för den till 430 kilometer angivna våglängden motsvarar
en årlig underhållskostnad per längdmeter av ej fullt 25 öre eller
det belopp, som enligt tidigare gjorda rön måste för ändamålet beräknas.
Enligt vad jag inhämtat hava efter avlåtande av styrelsens skrivelse ett flertal
ödebygdsvägar hos vederbörande länsstyrelser anmälts färdiga att övertagas
till allmänt underhåll. Vidare ämnar jag inom den närmaste framtiden för
Kungl. Maj:t framlägga förslag till vissa författningsändringar, åsyftande att
möjliggöra ett tidigare överflyttande å vägdistrikten av, underhållet av ödebygdsvägarna
och därmed ett bättre tillvaratagande av de knappa ödebygds -

Statsutskottets utlåtande Nr 6. IT

väganslagen för nybyggnadsändamål. På grund bärav torde eu avsevärd
nedsättning av den beräknade underhållskostnaden kunna ske.

Vidkommande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nybyggnadsprogram för
budgetåren 1926—1928 synes med hänsyn till det nytillkomna anslaget till
tillfartsvägar till inlandsbanan någon inskränkning i berörda program kunna
äga rum. För att kunna i någorlunda skälig omfattning tillgodose det starka
behov av nya ödebygdsvägar, som obestridligen föreligger, lärer det dock
bliva nödvändigt att höja anslaget till anläggning av ödebygdsvägar till

450,000 kronor.

Att genom äskande av än högre anslag söka tillmötesgå länsstyrelsens i
Norrbottens län hemställan om avsevärt rikligare medelstilldelning torde för
närvarande icke kunna ske.

Vad beträffar den av nämnda länsstyrelse gjorda framställningen, i vad
densamma avser utförande av vägar av ödebygdsvägtyp med bidrag från
anslaget till enklare vägar, biträder jag det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i ämnet gjorda uttalandet.

Jag vill slutligen i detta sammanhang meddela, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 18 mars 1926 framlagt utredning angående
ödebygdsvägarnas byggnadssätt samt organisationen för deras utförande
m. m. Sedan denna utredning varit föremål för yttrande av vederbörande
länsstyrelser och domänstyrelsen samt skrivelser i ämnet inkommit från
bland andra landstingens norrlandskommitté, är ärendet för närvarande
under behandling inom kommunikationsdepartementet. Jag torde få anledning
återkomma till denna fråga i samband med övriga spörsmål angående
allmänna riktlinjer för de olika vägtyperna och deras användning, som må
komma att föreläggas riksdagen.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa
delar av Kopparbergs län för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra reservationsanslag av 450,000 kronor.

17:o) Kungl. Maj:t har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för anläggning
av utfarts vägar i Norrland, Dalarna och Yärmland för budgetåret 1927—
1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 225,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 25—29 i åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft vissa inom riksdagen väckta, till utskottet remitterade
motioner.

I tvenne likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
86, av herrar O. Bergqvist och C. I. Asplund och den andra inom andra
kammaren, nr 157, av herr N. E. Nilsson i Antnäs m. fl. har hemställts, att
riksdagen måtte besluta att dels för budgetåret 1927—1928 höja det under
sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till anläggning av utfartsvägar i Norrland,
Dalarna och Yärmland, nu 225,000 kronor, med ett belopp av 100.000
kronor till 325,000 kronor, i syfte att anslaget må användas jämväl till
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 6 höft. (Nr 6.) 577 87 2

Utskottets

yttrande.

Anläggning
av utfärtsvägar.

[18.]

18

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

utlämnande — enligt i tillämpliga delar samma bestämmelser, som gälla för
utlämnande av statsbidrag till anläggande av utfartsvägar — av statsbidrag
till anläggande av odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Yärmland, dels ock
medgiva, att anslagets benämning’ ändras till »anläggande av utfartsvägar
och odlingsvägar i Norrland, Dalarna och Yärmland».

Vidare har i en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland
m. fl. väckt motion, nr 33, yrkats, att riksdagen måtte besluta höja det i
statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln begärda beloppet 225,000
kronor för anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland för
budgetåret 1927—1928 till 300,000 kronor.

Ytterligare har i en inom andra kammaren av herrar A. Anderson i Råstock
och E. Lundgren väckt motion, nr 137, hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att klämmen till punkt 17 i sjätte huvudtiteln 1927 skall erhålla,
följande avfattning:

att för anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Yärmland samt
Örebro län anvisa ett extra reservationsanslag av 225,000 kronor.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herrar L. J. Carlsson-Frosterud
och A. Norsell väckt motion, nr 208, yrkats, att för anläggning av utfartsvägar
i Norrland, Dalarna och Yärmland måtte för budgetåret 1927—1928
anvisas ett extra reservationsanslag av 275,000 kronor.

I fråga om de till stöd för dessa framställningar anförda skäl får utskottet
hänvisa till vederbörande motioner.

Bidraget till anläggande av utfartsvägar är avsett att åstadkomma körbara
förbindelser till avlägset belägna byar eller större gårdar i kust- och skogslanden
i de fyra nordligaste länen. Enligt beslut av 1925 års riksdag kan
dock statsbidrag, efter prövning av Kungl. Maj:t, utgå jämväl till företag
inom Gävleborgs, Kopparbergs och Yärmlands län. (Kungörelse den 11 september
1925, nr 405.)

I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda
»enklare vägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,
vilka genom 1919 års lag om ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda
med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt
icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras
anläggande eller underhåll tvångsvis kunna av vederbörande kommuner uttagas.

Enligt kungörelse i ämnet den 11 oktober 1918, nr 886, åligger det vederbörande
länsstyrelse att handlägga frågor om bidrag för anläggning av utfartsvägar.
Förutsättning för att några bidrag må beviljas från ifrågavarande
anslag, som av Kungl. Maj:t fördelas på de olika ifrågakommande länsstyrelserna,
är, att vederbörande landsting anvisat medel, uppgående till minst
15 % av det belopp, som sålunda blivit länet tilldelat av statsmedel.

Statsbidrag bör i regel utgå med högst V4—*/, av den beräknade kostnaden
för anläggningen.

Statsutskottets utlåtande Nr 8.

19

Kontrakt ingås mellan länsstyrelserna ock intressenterna i anläggningen.
Detta kontrakt skall bland annat innefatta skyldighet för intressenterna att
framdeles underhålla vägen.

Anslag till anläggning av utfartsvägar hava av riksdagen anvisats alltsedan
år 1918, till en början avsedda blott för de fyra nordligaste länen men från
och med budgetåret 1925—1926 med vidgad användning för hela Norrland
samt Dalarna och Värmland. Anslaget har för de två senaste budgetåren
upptagits till 225,000 kronor. Avsikten med detsamma är att genom beredande
av ett mindre bidrag — vanligen blott x/4—,/3 av totalkostnaden —
uppmuntra eller överhuvudtaget göra det möjligt för befolkningen i avlägset
liggande byar eller gårdar att själv bryta väg fram till de allmänna trafiklederna.
Utfartsvägarna äro sålunda av enskild vägs natur och ett understödjande
av desamma från statens sida har motiverats med de säregna och
svåra samfärdselförhållanden, som råda inom stora områden av landets nordligaste
delar.

Med anmälan av de från vederbörande länsstyrelser ingångna uppgifter
rörande medelsbehovet inom respektive län har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att de av länsstyrelserna uppgivna siffrorna rörande kostnader
för företag, beträffande vilka ansökningar förefunnes, innebure en avsevärd
höjning från föregående år, nämligen i runda tal, i Norrbottens län
från 1,300,000 till 2,250,000 kronor, i Västerbottens län från 1,720,000 till

2,113,000 kronor, i Jämtlands län från 567,000 till 631,000 kronor samt i
Västernorrlands län från 54,000 till 285,000 kronor. I betraktande härav
syntes det styrelsen erforderligt, att större belopp än tidigare ställdes till
länsstyrelsernas i nämnda län förfogande. Vad Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län beträffade, borde de tillsvidare bibehållas vid nu utgående
lägre belopp. Styrelsen har under åberopande av vad sålunda anförts hemställt,
att för nästkommande budgetår måtte äskas ett till 275,000 kronor
förhöjt anslag, förslagsvis fördelat med 80,000 kronor till vartdera av Norrbottens
och Västerbottens län, 40,000 kronor till Jämtlands län, 30,000 kronor
till Västernorrlands län samt 15,000 kronor till vartdera av Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län.

I detta sammanhang må nämnas att länsstyrelsen i Örebro län i en till
Kungl. Maj:t ingiven skrivelse på anförda skäl hemställt om delaktighet för
vissa delar av länet utav anslaget till utfartsvägar. Under erinran om att,
enligt de för anslaget gällande bestämmelser, en fordran för detsammas tillgodonjutande
vore beviljande av visst anslag till samma ändamål av vederbörande
landsting, har länsstyrelsen härvid meddelat, att Örebro läns landsting
på länsstyrelsens hemställan till anläggning av utfartsvägar anvisat ett
anslag av 5,000 kronor.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av förevarande ärende har departementschefen
anfört följande:

»Vad först beträffar den av länsstyrelsen i Örebro län väckta frågan om
en ytterligare utsträckning av användningen av ifrågavarande anslag, må er -

20

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

inras därom, att den för ett par år sedan företagna utvidgningen'' till hela
Norrland, Dalarna och Yärmland icke skedde utan betänkligheter, särskilt
med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser, som ett vidsträcktare understödjande
av det enskilda vägväsendet lätt kunde få för staten.

När likväl utvidgningen förordades, så motiverades detta med att förhållandena
i de nordligare delarna av Värmlands och Kopparbergs län samt,
ehuru redan i mindre grad, iiven Gävleborgs län med avseende å bebyggelsen
samt vägnätets utsträckning och tillstånd vore väsentligt likartade med
de i övre Norrland rådande och därför satte dessa trakter i en särställning
gentemot landet i övrigt. Det är emellertid att märka, att för anslagets användning
inom nämnda tre län vissa icke obetydliga inskränkningar gjordes.
Förutom det, att frågan om beviljande av bidrag alltid skulle underställas
Kungl. Majrts prövning, förutsattes uttryckligen, att understöd skulle lämnas
allenast sådana företag, som vore av ett trängande behov påkallade och som
eljest icke skulle kunna bringas till utförande, samt att blott utfartsvägar
av mera avsevärd längd borde komma i fråga till erhållande av bidrag.

Vad nu det ifrågavarande området av Örebro län angår, så torde det,
ehuru delvis glest befolkat, icke kunna med avseende å fattigdom och brist
på kommunikationer jämföras med de avlägsnare delar av de angränsande
länen, vilka man genom den senast företagna utvidgningen av anslagets användningsområde
avsett att bispringa. Trakten ifråga genomkorsas av åtskilliga
lands- eller bygdevägar samt av ett flertal järnvägslinjer. Icke från
någon plats inom området torde avståndet till närmaste järnväg eller allmänna
väg vara större än D/j mil. En granskning av de av vederbörande
landsfiskaler gjorda utredningar samt de från ortsbefolkningen ingivna skrifter,
som bilagts länsstyrelsens i Örebro län framställning, giver också vid
handen, att det huvudsakligen är fråga om kortare vägstycken, vanligen blott
några få kilometer, samt att i de flesta fall väg redan finnes bruten, ehuru
den av olika anledningar numera är mer eller mindre svår att befara.

Under sådana förhållanden och då de medel, som kunna i budgeten avses
för ifrågavarande ändamål, vid behöva komma de landsdelar till godo,
för vilka anslaget nu utgår, finner jag mig icke kunna tillstyrka den av länsstyrelsen
i Örebro län gjorda framställningen.

Vad därefter beträffar anslagsbeloppet för nästkommande budgetår, så vill
jag vitsorda önskvärdheten av den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade
förhöjningen. Ifrågavarande anslag måste nämligen betecknas som ett av
de verksammaste och från statens synpunkt minst kostsamma medlen för
skapande av, visserligen enkla, trafikleder i eljest så gott som väglösa
trakter. Med hänsyn emellertid till den betydande höjning av anslagsbeloppet,
som riksdagen för två år sedan vidtog, och i betraktande av nödvändigheten
att iakttaga den största återhållsamhet ifråga om statens utgifter
finner jag mig icke kunna ifrågasätta annat än att anslaget i budgetförslaget
upptages till samma belopp som i de två senaste riksstaterna, nämligen

225,000 kronor. »

I ett av 1925 års kolonisationssakkunniga den 18 november 1926 avgivet
utlåtande har hemställts att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att dels
för budgetåret 1927—1928 höja det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget
till anliiggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland, nu

225,000 kronor, med ett belopp av 100,000 kronor till 325,000 kronor, i syfte
att anslaget må användas jämväl till utlämnande — enligt i tillämpliga delar

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

samma bestämmelser, som gälla för utlämnande av statsbidrag till anläggande
av utfartsvägar — av statsbidrag till anläggande av odlingsvägar i Norrland,
Dalarna och Värmland, dels och medgiva, att anslagets benämning ändras
till »anläggande av utfartsvägar och odlingsvägar i Norrland, Dalarna och
Värmland».

I sin nyssberörda hemställan hava 1925 års kolonisationssakkunniga (herrar
Malm, Gabrielsson, von Stockenström, Adler och Mannerfelt) dock icke varit
eniga, enär tre av de fem omförmälda sakkunniga i särskilda yttranden anfört
skiljaktiga meningar. Herr Gabrielsson har för sin del hemställt, att
Kungi. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att ett anslag av 100,000 kronor uppföres
under nionde huvudtiteln att användas för understödjande av odlingsvägar
i Norrland, Dalarna och Värmland. Herrar Adler och Mannerfelt hava,
på anförda skäl, ansett, att det föreslagna mindre anslagsbeloppet skulle för
själva saken vara av relativt ringa praktisk betydelse, och att med genomförandet
av föreliggande förslag om särskilt statsunderstöd till anläggande
av odlingsvägar bör anstå.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i vitlåtande den 18 december 1926
anfört, att anläggning av odlingsvägar icke vore någon kommunikationsfråga
utan måste anses såsom eu ren jordbruksangelägenhet, vadan de av riksdagen
till anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna och Värmland anvisade
medlen icke borde för detta ändamål användas och att ej heller
kommande anslag till utfartsvägar borde på något sätt sammankopplas med
anslag till odlingsvägar. Mot beviljande av bidrag och lån till anläggning
av odlingsvägar ur till avdikningar och odlingar förehntliga anslag och fonder
hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen däremot för sin del icke något
att erinra. Tvärtom syntes detta riktigt och ändamålsenligt.

Kolonisationssakkunnigas förevarande förslag har icke föranlett framställning
till 1927 års riksdag.

I två i ämnet väckta motioner har emellertid nu föreslagits att ifrågavarande
anslag måtte utsträckas att avse understödjande av s. k. odlingsvägar, d. v. s. vägar
som sammanbinda nya odlingsmarker ined den gamla bygden. Utan att
underskatta vikten av att nybildningen av jordbruk på allt sätt befrämjas
och utan att förneka ifrågavarande odlingsvägars betydelse för uppkomsten
av nyodling och bebyggelse, måste dock utskottet ifrågasätta lämpligheten
av att ifrågavarande anslag gives en dylik utsträckt användning. Om än
inga uttryckliga föreskrifter härutinnan uppställts, får dock nuvarande anslaget
till utfartsvägar i huvudsak anses vara avsett att möjliggöra tillkomsten av vägföretag,
som närma sig allmän vägs natur, såsom exempelvis en vägförbindelse
mellan en by och angränsande landsvägsnät. Genom anslagets användning
jämväl för anläggning av odlingsvägar skulle statens understödjande
verksamhet komma att utsträckas till ett helt nytt område. Det torde icke
kunna förnekas, att förevarande fråga om statsunderstöd för odlingsvägar
mindre framstår som ett kommunikationsspörsmål än som en jordbruksangelägenhet,
närmast jämförlig med de övriga understödjande åtgärder i form

Utskottets

yttrande.

22 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

av odlingslån och avdikningsanslag m. in., som redan för närvarande förekomma.

Inom 1925 års kolonisationssakkunniga liar ock stor tvekan gjort sig gällande
ifråga om lämpligheten att från utfartsväganslaget lämna bidrag till
odlingsvägar, därvid dessutom framhållits, hurusom andra och viktigare områden
för jordbruksnäringens förkovran och vägväsendets utveckling förefunnes,
som hittills helt lämnats utan statens understöd. Även från vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen — liksom ock från Västerbottens läns hushållningssällskap
och landstingens norrlandskommitté — hava rests betänkligheter
mot att frågan om bidrag till odlingsvägar sammankopplas med nu
förevarande spörsmål om anslag till utfartsvägar. Att under sådana förhållanden
nu p''å enskild motion fatta beslut om ifrågavarande utsträckta användning
av anslaget kan utskottet icke finna tillrådligt.

Vidare har i en i ämnet väckt motion påyrkats, att bidrag från ifrågavarande
anslag måtte få lämnas även till väganläggningar inom Örebro län. Utan
att kunna tillstyrka anslagets användning för hela nämnda län måste dock
utskottet finna goda skäl föreligga för att området för användningen utsträckes
även till norra delarna av länet, vilka med avseende å bebyggelse
och vägförhållanden m. m. torde vara jämförliga med de övriga nordliga
landsdelar, som för närvarande kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
från anslaget. Närmast gäller detta de intill gränsen av Dalarna och Värmland
belägna socknarna Grythyttan, Hällefors, Hjulsjö, Ljusnarsberg och Ramsberg.

Med tagen hänsyn jämväl till att Örebro landsting för sin del redan anvisat
bidrag för ändamålet, vill utskottet alltså tillstyrka, att även norra delarna
av Örebro län må kunna komma i åtnjutande av bidrag från detta anslag.
På sätt gäller för Gävleborgs län, Dalarna och Värmland, torde förekommande
frågor om anslagsfördelning — vilka inom de fyra nordligaste länen
avgöras av länsstyrelserna — böra, vad Örebro län beträffar, underställas
Kung! Maj:ts prövning.

Slutligen får utskottet, i anslutning till de i detta avseende motionsvis
gjorda yrkandena, tillstyrka, att anslagsbeloppet för nästkommande budgetår
bestämmes till 275,000 kronor, ett belopp som i betraktande av föreliggande
stora medelsbehov och anslagets allmängagnande syfte icke torde kunna
anses för högt tilltaget. Med ett anslag av denna storlek lärer bidrag allenast
kunna lämnas till de vägföretag, som ur olika synpunkter framstå som
de mest angelägna och behjärtansvärda, vilket å andra sidan utgör garanti
för att anslaget skall bliva till största praktiska nytta.

Å Kung!. Maj:t torde, liksom tidigare varit fallet, ankomma att bestämma
de närmare villkoren för beviljande av statsbidrag från anslaget.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kung! Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Bergqvist och Asplund, Nilsson i Antnäs
m. fl., Bergström i Bäckland in. fl., Anderson i Pipstock

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

23

och Lundgren samt Carlsson-Frosterud och Morsell i ämnet
väckta motionerna (1:86, 11:33, 137, 157 och 208), må för anläggning
av utfartsvägar i Norrland, Dalarna, Värmland och norra
delarna av Örebro län för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra reservationsanslag av 275,000 kronor.

18:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 19)

hemställer utskottet, vissa vägan läggnings-

och

att riksdagen må av det av 1925 års riksdag för beredande ^r0^y9^fasg''
av Uttåggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads- in. fl. n 9 ]
företag beviljade beloppet av 1,000,000 kronor för budgetåret
1927—1928 såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp
av 350,000 kronor.

Väganläggmng
Tärna
kyrkoby—
Sluss fors.

För iståndsättande av ödebygdsvägen mellan Tärna kyrkoby och Stensele
sockengräns samt för anläggning av vanlig väg mellan förstnämnda ort och
Slussfors vid Storumans övre ända har riksdagen intill den 1 juli 1926 anvisat

1,600,000 kronor eller det belopp, vartill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
sina anslagsäskanden till 1925 års riksdag beräknat kostnaderna för färdigställande
av arbetet i dess helhet jämte underhåll av färdiga vägdelar under
budgetåret 1925—1926.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har nu anmält, att det tidigare beräknade
beloppet för vägarbetets utförande icke visat sig tillräckligt. Styrelsen
har kommit till det resultatet, att ett belopp av 90,000 kronor är oundgängligen
erforderligt för vägens färdigställande. Därutöver erfordrades medel
för vägens underhåll, intill dess vägunderhållet kunde överflyttas från de
nuvarande vägliållningsdistrikten till större vägkommuner. Kostnaderna härför
måste för innevarande budgetår beräknas till 45,000 kronor och för budgetåret
1927—1928 till 50,000 kronor. Då alla för väganläggningen Tärna—
Slussfors anvisade medel redan förbrukats, har styrelsen hemställt, att samtliga
för vägens färdigställande och underhåll under innevarande och nästkommande
budgetår erforderliga belopp eller tillhopa 185,000 kronor måtte
anvisas å riksstaten för budgetåret 1927—1928.

Den sålunda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda hemställan har
departementschefen funnit sig böra tillstyrka.

19:o) Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen att för fullbordande
och underhåll av väganläggning mellan Tärna kyrkoby och Slussfors för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 185,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 30—33 i
åberopade statsrådsprotokollet.

24

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets
yttrande.

Då det torde vara oundgängligen nödvändigt, att de ytterligare medel,
som nu begäras för ifrågavarande väganläggning, ställas till förfogande, får
utskottet tillstyrka förevarande förslag. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må för fullbordande och underhäll av väganläggning
mellan Tärna Tcyrlioby och Slussfors för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 185,000 kronor.

Tillfartsvägar 20:o) Ivungl. Maj:t bär (punkt 21) föreslagit riksdagen att för anläggning
Mlbanands'' av tillfartsvägar till inlandsbanan i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
[91 "I för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000

kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen torde utskottet få hänvisa
till sid. 33—35 i åberopade statsrådsprotokollet.

För anläggning av ödebygdsvägar, avsedda att tjäna som tillfartsvägar
västerifrån till inlandsbanan inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län, anvisade 1926 års riksdag för budgetåret 1926—1927 ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor. I anslutning härtill framhöll riksdagen behovet
av att en plan för arbetenas bedrivande inom de olika länen uppgjordes,
innefattande approximativa kostnadsberäkningar.

En dylik plan har nu upprättats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och
upptager denna plan 12 företag med en sammanlagd längd av omkring 49 mil
och ett uppskattat erforderligt bidrag av statsmedel utav 3,255,000 kronor.
För dessa företag har antagits en byggnadstid av omkring 10 år, och hava
kostnaderna för företagens utförande fördelats å budgetåren 1926—1938 med

300,000 kronor å varje budgetår utom det första, för vilket anslag, såsom
nyss nämnts, redan beviljats med 150,000 kronor, och det sista, för vilket
skulle utgå allenast 105,000 kronor. Beträffande vägtypen har styrelsen uttalat,
att vägarna, borde utföras enligt ödebygdsvägtyp, vilken å sträckorna
närmare järnvägsstationerna, där större och tyngre trafik vore att förvänta,
syntes böra övergå till typen för enklare vägar. I fråga om det framtida
underhållet borde reglerna om ödebygdsvägar tillämpas, dock så att åtminstone
de längre vägarnas överlämnande till allmänt underhåll skulle kunna ske
allt efter som de olika vägdelarna bleve färdiga.

Börande den sålunda uppgjorda planen och medelsbehovet för nästkommande
budgetår yttrar departementschefen:

»Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i den framlagda planen gjorda
urvalet av företag, som kunna tänkas komma till utförande, synes icke i
detta sammanhang behöva upptagas till närmare granskning. Här må endast
nämnas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i planen upptagit även vissa
vägar i Jämtlands län, som hänföra sig till järnvägslinjerna Östersund—Storlien
och Sveg—Hede. Då den senare linjen torde kunna betraktas som en
bibana till inlandsbanan, lära, därest riksdagen häremot ej uttalar någon
erinran, tillfartsvägar till denna linje kunna bekostas från ifrågavarande an -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

slag, varemot för vägar till linjen Östersund—Storlien torde böra anlitas
andra anslag.

Vad beträffar tiden för samtliga ifrågasatta arbetens slutförande, så lärer
beslut härutinnan icke lämpligen nu böra fattas. Jag vill emellertid framhålla,
att det, åtminstone vad nästkommande budgetår beträffar, icke synes
möjligt att äska så stort belopp som det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förutsatta eller 300,000 kronor. Med hänsyn till att nödvändiga
förarbeten i form av planer och kostnadsberäkningar torde vara slutförda
endast för några få företag och då det för innevarande budgetår beviljade
anslaget å 150,000 kronor ännu är oanvänt, anser jag mig böra föreslå, att
anslaget för budgetåret 1927—1928 begränsas till 100,000 kronor.

Slutligen vill jag i anslutning till styrelsens yttrande beträffande vägtypen
nämna, att jag delar styrelsens uppfattning, att vägarna i fråga böra i huvudsak
utföras enligt ödebygdsvägtypen. Det kan emellertid, såsom också riksdagen
antytt och väg- och våttenbyggnadsstyrelsen nu förutsätter, befinnas
lämpligt att i vissa fall, där starkare trafik kan väntas, redan från början
bygga vägen efter en starkare typ. Huru olämpligt det kan vara att välja
en allt för svag vägtyp visar den förut behandlade väganläggningen Tärna—
Slussfors, som från början utfördes som ödebygdsväg av enklaste typ men
sedermera måste med stora penninguppoffringar gång efter annan ombyggas
och förbättras för att motsvara trafikens krav.»

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag. I likhet med
departementschefen finner utskottet hinder icke böra möta för att nu ifrågavarande
anslag tages i anspråk för utförande jämväl av de vägföretag, som
kunna finnas erforderliga för bildande av förbindelseleder till statsbanedelen
Sveg—Hede.

Utskottet hemställex-,

att riksdagen må för anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan
i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra i’eservationsanslag av 100,000
ki-onor.

21 :o) Under punkt 22 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels medgiva,
att för bedrivande av arbeten å till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader
må av de till företag inom fiskehamnsgruppen IT anvisade anslag
användas ett belopp av 50,000 kronor, dels och för samma ändamål för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till sid. 35—40 i åberopade
statsrådsprotokollet.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling föreliaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 87, av herr L. G.
Bodin m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 136, av herr Th.
Gardell i Gans m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte besluta, att fiskehamnsbyggnad
vid Gnisvärd måtte påbörjas under innevarande år samt utföras på

Utskott ds
yttrande.

Statens

fiskeha?nnar.

[22.1

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

26

statens bekostnad i enlighet med av på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg år 1926 uppgjord arbetsplan, och att riksdagen för nämnda ändamål
måtte för nästa budgetår anvisa ett anslag av 66,000 kronor.

Angående de till stöd för dessa motioner anförda skäl hänvisas till motionerna.

Till utförande av de till fiskeliamnsgruppen I hörande hamnar (sådana
hamnar, som helt nybyggas genom statens försorg) har riksdagen till och
med budgetåret 1924—1925 anvisat sammanlagt 13,868,000 kronor, varjämte
för muddringsliamnar (fiskehamnsgrupp II) beviljats tillhopa 1,250,000 kronor.
Vidare hava 1925 och 1926 års riksdagar medgivit, att av sistnämnda anslag
ett belopp av 250,000 respektive 150,000 kronor finge användas för bedrivande
av arbeten å de till gruppen I hörande hamnbyggnader.

Av de till sistnämnda grupp hörande företagen hava de två första i ordningen,
nämligen hamnbyggnaderna vid Herrevik och Byviken, nu färdigställts.
Arbetena å den tredje hamnen, Hölick, hava igångsatts under år
1926; likaså hava arbetena påbörjats vid Lörudden, den fjärde av de till
denna grupp hörande fiskehamnsbyggnaderna. Av de två återstående företagen
i denna grupp torde hamnen vid Värskär ej komma till utförande, då
kommunen ‘ställt sig avvisande och ej velat överlåta nödigt område för
hamnen på av riksdagen föreskrivna villkor.

Utöver de till grupp I hörande sex hamnarna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
nu föreslagit, att till nämnda grupp skulle ock räknas ifrågasatta
hamnbyggnadsföretag vid Gnisvärd, Torekov och Utklipporna. Styrelsen
har beräknat, att efter dessa företags hänförande till grupp I penningbehovet
för gruppen efter den 1 juli 1927 skulle uppgå till 1,752,650 kronor.

Vidkommande fiskeliamnsgruppen II (muddringshamnar) äro av de numera
beslutade tretton företagen hamnförbättringarna vid Gårdskär och Fågelsundet
nu fullbordade. Av hamnförbättringarna vid Prästgrundet, Bergö,
Agö och Våtnäs, vilka enligt statsmakternas beslut år 1926 skola utföras
samtidigt, har företaget vid Prästgrundet igångsatts under år 1926 och är
avsikten att under år 1927 påbörja arbetena vid de tre övriga, liksom även
vid ytterligare två eller tre företag inom denna grupp. Under år 1926 hava
ock arbeten igångsatts vid Storebben.

För budgetåret 1927—1928 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för utförande
av hamnanläggningar inom grupp I hemställt om anvisande av ett
anslag av 300,000 kronor. Departementschefen, som ansett sig icke kunna
förorda påbörjande av de föreslagna hamnföretagen vid Gnisvärd, Torekov
och Utklipporna, har begränsat medelsbehovet för nästkommande budgetår
till 150,000 kronor, eller till så stort belopp, som erfordras för bedrivande
i behörig omfattning av arbetena vid Hölick och Lörudden. Enligt departementschefens
mening böra av detta belopp 50,000 kronor bestridas från det
överskott, som väntas uppkomma å de till företag inom grupp II anvisade
anslagen, samt återstoden eller 100,000 kronor anvisas i riksstaten.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Vad angår det motionsvis framställda förslaget om anläggning av en
fiskehamn vid Gnisvärd å Gotland, bör visserligen icke förbises, att detta
företag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkts till utförande. Tvivelsutan
vore det önskvärt, att, sedan nu å Gotlands ostkust anlagts eu fiskehamn
vid Herrevik, fiskarena å öns västkust erhölle en liknande stödjepunkt
vid Gnisvärd. Med hänsyn till de betänkligheter, som måste möta mot att
på enskild motion fatta beslut om igångsättande av ännu en fiskehamnsbyggnad,
vilken i sitt första byggnadsstadium skulle draga en kostnad, överstigande
130,000 kronor, får utskottet dock avstyrka förslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med avslag å de av herr Bodin m. fl. och herr Gardell i
Gans m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 87 och II: 136) må

a) medgiva, att för bedrivande av arbeten å till fiskehamnsgruppen
I hörande hamnbyggnader må av de till företag inom
fiskehamnsgruppen II anvisade anslag användas ett belopp av

50,000 kronor;

b) för samma ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

22:o) Kungl. Maj:t har (punkt 23) föreslagit riksdagen dels medgiva, att
såsom bidrag till istån dsättande och förstärkning av hamnen vid Abbekås
i enlighet med av departementschefen förordat förslag må användas det av
riksdagen till iståndsättande av nämnda hamn för år 1908 anvisade anslaget
å 15,000 kronor; dels och såsom bidrag till statsunderstödda fiskehamnar för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till sid. 40—43 av åberopade statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren av herr A. Törnqvist i Karlskrona väckt
motion, nr 132, har hemställts, att riksdagen måtte a) medgiva, att av anslaget
till statsunderstödda fiskehamnar ett belopp av högst 40,000 kronor
måtte få användas under budgetåret 1927—1928 för iordningställande av tillläggsplatser
för fiskebåtarna vid Torsö fiskläge i Blekinge, samt b) såsom
bidrag till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 190,000 kronor.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.

Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat äro utredningar för
anslags tilldelande slutförda beträffande sex hamnar, motsvarande ett statsbidrag
av 372,172 kronor, varjämte undersökningarna äro nära avslutade beträffande
ytterligare ett par hamnar. Förutom dessa hamnföretag äro emel -

Utskottets

yttrande.

Statsunder stödda fiskehamnar.

[23.]

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

lertid ett mycket stort antal planerade, för vilkas utförande kostnaderna beräknats
till 5,000,000 kronor.

För budgetåret 1927—1928 bär därför styrelsen hemställt om ett anslag
av 300,000 kronor.

Därutöver bär styrelsen begärt anvisande av medel för iståndsättande av
hamnen vid Abbekås enligt upprättat förslag (alternativ II). Kostnaderna
härför beräknas till 156,800 kronor, av vilket belopp intressenterna skulle
bidraga med 10 % eller 15,680 kronor.

Departementschefen, som ansett hamnanläggningen vid Abbekås böra
komma till utförande, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit,
har förordat, att ett år 1907 av riksdagen i anledning av inträffad stormskada
å hamnen anvisat anslag av 15,000 kronor, vilket anslag sedermera
icke kommit att tagas i anspråk för sitt ändamål, i första hand måtte disponeras
för ändamålet och att därutöver erforderliga medel skulle beredas från
anslaget till statsunderstödda hamnar. Yad sistnämnda anslag beträffar har
departementschefen ansett sig icke kunna tillstyrka så stort belopp för nästkommande
budgetår, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskats, utan
förordat anslagets bestämmande till 150,000 kronor.

Kung! Maj:ts förevarande förslag har icke givit utskottet anledning till
erinran.

Beträffande den av herr Törnkvist väckta motionen om anslag för fiskeplatser
vid Torsö fiskeläge i Blekinge får utskottet hänvisa till sina tidigare
vid 1924 och 1926 års riksdagar i detta ämne gjorda uttalanden. Förevarande
fråga torde, såsom utskottet tidigare anfört, böra komma under vederbörligt
bedömande i samband med övriga överväganden rörande behovet av
liknande anläggningar på olika platser; mot att anslag för ändamålet skulle
på enskild motion av riksdagen anvisas, måste utskottet nu liksom tidigare
ställa sig avvisande.

Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må,

a) med bifall till Kung!. Maj:ts förslag medgiva, att såsom
bidrag till iståndsättande och förstärkning av hamnen vid
Abbekås i enlighet med ett av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 4 januari 1927
förordat förslag må användas det av riksdagen till iståndsättande
av nämnda hamn för år 1908 anvisade anslaget å 15,000
kronor;

b) med bifall till Kung! Maj:ts förslag och med avslag å
herr Törnkvists i Karlskrona i ämnet väckta motion (II: 132),
i vad densamma skiljer sig från Kung], Maj:ts förslag, såsom
bidrag till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

29

23:o) Under punkt 24 kar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels till
rmdersökningar ock upprättande av arbetsplaner för sådana fiskekamnar,
som äro avsedda att antingen utföras såsom statens fiskekamnar eller erliålla
statsbidrag från anslaget till statsunderstödda fiskekamnar, för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor, dels ock besluta,
att beträffande undersökning, vartill förrättningsman förordnats efter
den 30 juni 1927, skola för åtnjutande av statsbidrag från ifrågavarande anslag
gälla de av departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 4 januari 1927 förordade villkor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 43—45 av
åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen kar vid anmälan av förevarande anslagsäskande yttrat
följande:

»Enligt vad jag inhämtat, funnos å ifrågavarande anslag om tillhopa 175,000
ock 59,000 kronor den 1 oktober 1920 reservationer om respektive 149,640
ock 12,556 kronor. För tiden intill utgången av innevarande budgetår beräknas
av nämnda anslag komma att utbetalas respektive 12,000 ock 9,000 kronor.
Av anslaget till undersökningar för statsunderstödda fiskekamnar skulle
alltså vid ingången av nästkommande budgetår återstå endast omkring
3,500 kronor. Väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen uppskattar medelsbekovet
under budgetåret 1927—1928 för vart ock ett av ifrågavarande två ändamål
till omkring 10,000 kronor.

Beträffande medelsbekovet för undersökningar för statsunderstödda fiskekamnar
må framhållas, att då i framtiden nya fiskekamnar ock förbättringar
av äldre fiskekamnar i regel torde komma till stånd med bidrag från anslaget
till statsunderstödda fiskehamnar, medel till undersökningar för sådana fiskekamnar
alltjämt torde erfordras. Då vid sådant förhållande ovanberörda
avsevärda reservation å anslaget till undersökningar m. m. för statens fiskekamnar
icke annat än till en mindre del lärer komma att tagas i anspråk
för sitt ändamål, synes det ur budgetteknisk synpunkt lämpligast, att för
detta ändamål icke längre bibehålies ett särskilt anslag, utan att ett gemensamt
anslag upptages för samtliga fiskehamnsundersökningar. Härvid
torde lämpligen böra förfaras så, att vad av ovanberörda reservation å
149,646 kronor icke erfordras för dess ändamål under innevarande budgetår
eller förslagsvis 135,000 kronor i riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföres
på inkomstsidan under rubrikerna »I anspråk tagna kapitaltillgångar,
reservationer å anslag för verkliga utgifter» samt att under verkliga utgifter,
sjätte huvudtiteln, för samma budgetår anvisas ett reservationsanslag till
undersökningar ock upprättande av arbetsplaner för statens fiskekamnar
och statsunderstödda fiskekamnar. Skulle vid innevarande budgetårs utgång,
efter det nyssnämnda belopp 135,000 kronor tagits i anspråk, förefinnas
några reservationer på de båda äldre anslagen, torde dessa böra överföras
till det nya anslaget ock disponeras i enlighet med de för sistnämnda anslag
gällande grunder. I enlighet härmed kar chefen för finansdepartementet i
förslaget till riksstat för budgetåret 1927—1928 bland inkomsterna under
ovannämnda rubriker upptagit ett belopp av 135,000 kronor. Vad beträffar
storleken av det nya anslaget, så enär under rådande förhållanden några
större anslag till fiskehamnsbyggnader under den närmaste tiden knappast
torde kunna ifrågasättas, lärer endast ett mindre antal fiskekamnar komma
till utförande. Återhållsamhet synes därför böra iakttagas beträffande undersökningar
för fiskehamnar, vilka torde böra avse allenast sådana arbeten,

Undersökningar
m. m
för statens
fiskehamnar
och statsiniderstödda

fiskehamnar.

[24.J

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Reparation av
större skador
å statens
fiskehamnar
och statsunderstödda

fiskehamnar.

[25.]

varav ett trängande behov föreligger. Med hänsyn härtill och då reservationer
å de nuvarande undersökningsanslagen torde komma att föreligga vid
nästkommande budgetårs början, anser jag mig icke kunna förorda, att det
ifrågasatta nya anslaget bestämmes till högre belopp än 10,000 kronor.

I fråga om det nuvarande anslaget till undersökningar m. m. för statsunderstödda
fiskehamnar må erinras, att i syfte att för framtiden minska
belastningen å anslaget och samtidigt ernå en välbehövlig sovring av framställningarna
om undersökningar för fiskeliamnsbyggnader år 1925 med
riksdagens medgivande vidtogs den förändringen i fråga om villkoren för
åtnjutande av bidrag från anslaget, att vederbörande intressenter i företag,
vartill förrättningsman icke förordnats före den 1 juli 1925, skola bestrida
förutom, liksom tidigare, kostnaderna för hantlangning m. m. även lägst en
tiondel och högst en tredjedel av övriga undersökningskostnader. Jämväl
för det nu ifrågasatta anslaget torde liknande villkor böra stadgas och detta
icke blott i fråga om undersökningar för blivande statsunderstödda fiskehamnar
utan jämväl beträffande undersökningar för hamnar, avsedda att utföras
såsom statens fiskehamnar. Det synes nämligen beträffande sistnämnda
slag av fiskehamnar rimligtvis kunna förväntas, att vederbörande
ådagalägga så mycket intresse för företaget, att de åtminstone gälda en
mindre del av undersökningskostnaden. Därvid torde dock undantag böra
göras beträffande sådana undersökningar, vilka avse revidering av före den
1 juli 1927 upprättade arbetsplaner för blivande statens fiskehamnar.;;

Under åberopande av vad departementschefen i ämnet anfört får utskottet
hemställa,

att riksdagen må

a) till undersökningar och upprättande av arbetsplaner för sådana
fiskehamnar, som är o avsedda att antingen utföras såsom statens
fiskehamnar eller erhålla statsbidrag från anslaget till statsunderstödda
fiskehamnar, för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 10,000 kronor;

b) besluta, att beträffande undersökning, vartill förrättningsman
förordnats efter den 30 juni 1927, skola för åtnjutande
av statsbidrag från ifrågavarande anslag giilla de av departementschefen
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 4 januari 1927 förordade villkor.

24:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att till bestridande
av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten å statens fiskehamnar
och statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 46—48 i åberopade statsrådsprotokollet.

Till bestridande av kostnader för större reparations- och muddringsarbeten
å statens fiskehamnar och från och med budgetåret 1926—1927 jämväl å
statsunderstödda fiskehamnar har riksdagen för budgetåren 1923—1927 anvisat
tillhopa 80,000 kronor, därav för budgetåret 1926—1927 20,000 kronor.
Med förevarande anslag är avsett att bekosta sådana större reparationsoch
muddringsarbeten å nämnda fiskehamnar, som kunna anses gå utöverdet
normala underhållsarbetet.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

Intill utgången av budgetåret 1925—1926 hava för ifrågavarande ändamål
disponerats tillhopa 56,552 kronor 34 öre. Inklusive den uppkomna behållningen,
3,447 kronor 66 öre, fanns sålunda för innevarande budgetår tillgängligt
ett belopp av 23,447 kronor 66 öre. Med hänsyn, bland annat, till
förestående arbeten vid Östra Torps fiskehamn och då numera även den på
staten belöpande andelen av nu avsedda reparationer av de statsunderstödda
hamnarna skola bestridas av förevarande anslag, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett anslaget böra för nästkommande budgetår höjas med
förslagsvis 10,000 kronor till 30,000 kronor.

Departementschefen har funnit höjningen av ifrågavarande anslag böra
begränsas till 5,000 kronor, vadan detsamma föreslås bliva uppfört i riksstaten
med 25,000 kronor.

I sammanhang med förevarande ärende har departementschefen för Kungl.
Maj:t anmält eu från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingången framställning
rörande reparation av uppkommen skada å Hand fiskehamn sydost om
Sölvesborg. I anledning av berörda framställning har departementschefen
förklarat sig ämna hos Kungl. Maj:t, tillstyrka att, därest riksdagen icke har
något att däremot erinra, Hanö fiskehamn skall beträffande ^undsättande
av skada å hamnen vara likställd med statens fiskehamnar.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot departementschefens
förslag beträffande iståndsättandet av hamnanläggningen vid Hanö, vilken
anläggning nästan helt och hållet utförts på statens bekostnad och till vilken
staten är ägare. Givetvis bör vid bifall till förslaget någon förändring icke
inträda i lotsverkets nuvarande skyldighet att till en tiondel bidraga till
underhållskostnaderna.

Det av Kungl. Maj:t äskade beloppet, 25,000 kronor, till bestridande av
kostnader för reparation av större skador å statens egna och statsunderstödda
fiskehamnar har utskottet ansett sig böra tillstyrka och hemställer
därför utskottet,

att riksdagen må till bestridande av kostnader för större reparations-
och muddringsarbeten å statens fiskehamnar och statsunderstödda
fiskehamnar för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 25,000 kronor.

Vägunderhållet och skjutsväsendet.

25:o) Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen dels höja det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet, nu 5,500,000
kronor, med 3,000,000 kronor till 8,500,000 kronor, att med 4,000,000 kronor
direkt utgå av automobilskattemedel, dels ock medgiva, att från förevarande
anslag må utgå tilläggsbidrag, som avses i 9 § i lagen den 13 juni 1919 om
ödebygdsvägar.

Utskottets

yttrande.

Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.

[26.]

32

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Kostnad för
vägdelningar.

[27.]

Understöd åt
synnerligt
betungade
väghållningsdistrikt.

[28.]

Svenska vägföreningeu.

[29.]

Bidrag till
skjutsentreprenader.

[30.]

Beträffande Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag kommer utskottet att
framdeles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom
för riksdagen

anmäla.

26:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 27) hemställer utskottet,

att riksdagen må för bestridande av statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra förslagsanslag av 2,000 kronor.

27:o) På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning (punkt 28)
hemställer utskottet,

att riksdagen må till understöd åt synnerligt betungade väghållning
sdistrikt för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 200,000 kronor.

28:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts under punkt 29 framställda
förslag, vilket innebär, att statens understöd till svenska vägföreningen skulle
för budgetåret 1927—1928 utgå med samma belopp som för innevarande
budgetperiod eller 33,000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till understöd åt svenska vägföreningen för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag av 33,000 kronor.

29:o) Kungl. Maj:t har (punkt SO) föreslagit riksdagen att minska det
ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader, nu 390,000
kronor, med 160,000 kronor till 230,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 54—55 i åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till bidrag till skjutsentreprenader var för vart
och ett av budgetåren 1923—1925 upptaget med 500,000 kronor. Då till följd
av automobiltrafikens utveckling ett avsevärt antal skjutsanstalter indragits,
beräknades på grundval av uppgifter från länsstyrelserna anslagsbehovet för
ifrågavarande ändamål för budgetåret 1925—1926 till omkring 390,000 kronor.
I anslutning härtill nedsattes därför anslaget för budgetåret 1925—1926 till

390,000 kronor, med vilket belopp anslaget utgår jämväl under innevarande
budgetår.

Utbetalningarna från anslaget, som under budgetåret 1923—1924 uppgingo
till omkring 712,000 kronor, hava också sedermera betydligt nedgått, i det
att de under budgetåret 1924—1925 utgjorde omkring'' 434,000 kronor och
under budgetåret 1925—1926 omkring 368,000 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas, att länsstyrelserna på anmodan haft
att verkställa undersökning rörande möjligheterna att för framtiden ytterligare
nedbringa det allmännas utgifter för skjutsväsendet. Av denna under -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

33

sökning har framgått, att under de härefter närmast följande åren, då i de
flesta län nu gällande skjutsentreprenadavtal utgå, ytterligare ett stort antal
skjutsanstalter torde komma att indragas samt att anspråken på statsbidrag
till skjutsväsendet ytterligare nedgått, så att de belopp, som erfordras för
gäldande under budgetåret 1927—1928 av på statsverket belöpande andel av
entreprenadbidragen till skjutsanstalterna i riket, beräknas uppgå till allenast
omkring 230,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till skjutsentreprenader, nu 390,000 kronor, med 160,000
kronor till 230,000 kronor.

30:o) Kungh Maj:t har (punkt 31) föreslagit riksdagen att till bestridande
av utgifter för registrering av automobiler m. m. för budgetåret 1927—1928 .
anvisa ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

Beträffande utredningen hänvisas till sid. 55—56 i statsrådsprotokollet.

Till bestridande av utgifter för registrering av automobiler har riksdagen
för innevarande budgetår anvisat ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor.

Av anslaget bestridas i första hand kostnaderna för det centralregister
över motorfordon, från vilket vederbörande polis- och andra myndigheter
kunna inhämta erforderliga upplysningar rörande alla inom landet registrerade
automobiler och som möjliggör en enhetlig överblick i olika avseenden över
det för landets hela samfärdsel- och vägväsen nu så viktiga automobilbeståndet.
Vidare gäldas från anslaget utgifter för anskaffande av liggare och blad till
automobilregistren hos länsstyrelserna ävensom för tryckning av olika för
automobilväsendet erforderliga blanketter, ersättning till den räkenskapsförare
hos överståthållarämbetet, som handhar uppbörden av registreringsavgifter
för motorfordon, kostnaderna för s. k. besiktningsskyltar och slutligen utgifter
för upplysningsverksamhet rörande trafikregler och till motverkande av alkoholmissbruk
hos automobilförare.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle sålunda det för ifrågavarande
ändamål erforderliga anslaget i riksstaten för budgetåret 1927—1928
uppföras med samma belopp som för innevarande budgetperiod. Emellertid
är avsikten att med medel från detta anslag jämväl bekosta tryckning av
de blanketter, som erfordras på grund av de den 12 november 1926 utfärdade
bestämmelserna angående viss uppgiftsskyldighet beträffande motorredskap.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må till bestridande av utgifter för registrering
av automobiler m. m. för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
förslagsanslag av 10,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 6 käft. (Nr 6.) 577 S7 3

Registrering
av automobiler
in. m.

[31.]

34

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Byggnads styrelsen.

[32.]

Byggnadsväsende^

31 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att i riksstaten för
budgetåret 1927—1928 uppföra det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen
med oförändrat belopp, 256,300 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet torde få hänvisas till sid. 57—59 i
åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen är från och med
budgetåret 1925—1926 bestämt till 256,300 kronor. I sistnämnda anslagsbelopp
ingår en post å 67,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. Utöver det ordinarie anslaget har riksdagen till upprätthållande
av byggnadsstyrelsens verksamhet sedan flera år tillbaka anvisat
ett extra anslag, senast för budgetåret 1926—1927 till belopp av 80,500"
kronor. Sistnämnda anslag är avsett till avlöningar, i den mån den ordinarie
anslagsposten icke förslår, till icke-ordinarie befattningshavare och tillfälliga
arbetsbiträden å styrelsens samtliga byråer utom byggnadsbyrån.

I skrivelser till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1926 har byggnadsstyrelsen
gjort framställningar om anslag till styrelsen för budgetåret 1927—1928.

Styrelsen har därvid förnyat sina nästlidet år framlagda men då i statsverkspropositionen
avstyrkta förslag om ökning av antalet befattningshavare
hos styrelsen. Enligt dessa förslag skulle antalet av följande ordinarie befattningar
hos styrelsen ökas, nämligen antalet kanslibiträden från 1 till 3,.
expeditionsvakter från 1 till 2 och kontorsbiträden från 2 till 4, vilket skulle^
föranleda en höjning av det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen
med 15,252 kronor till 271,552 kronor eller i runt tal 271,500 kronor. Vidareskulle
två nya icke-ordinarie befattningshavare anställas, nämligen dels ett.
kvinnligt biträde med lön av 2,520 kronor å kulturhistoriska byrån, vilken
för utförande av rit- och skrivarbeten äger tillgång till endast ett ordinarie
kanslibiträde, och dels utöver den nuvarande telefonisten ytterligare en
dylik befattningshavare med lön av 2,052 kronor.

Kostnaden för avlöningar till nuvarande icke-ordinarie personal å styrelsens
samtliga byråer med undantag av byggnadsbyrån beräknas av styrelsen
för nästkommande budgetår till i runt tal 129,500 kronor mot 127,500"
kronor för motsvarande personal under innevarande budgetår. Ökningen
är beroende på tillkommande ålderstillägg.

För bestridande av kostnader för gratifikationer åt tjänstgörande arkitekter
utom stat, avlöning åt den tekniske inspektören för kungl. teatrarna
och tillfällig skrivhjälp m. m. beräknar styrelsen ett belopp av 20,000
kronor.

Samtliga kostnader för icke-ordinarie personal m. m. skulle sålunda enligt
styrelsens förslag för budgetåret 1927—1928 uppgå till i runt tal 154,000
kronor. Då den för ändamålet i det ordinarie anslaget till byggnadsstyrelsen

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

35

upptagna posten uppgår till 67,000 kronor, skulle således för nästkommande
budgetår erfordras ett extra förstärkningsanslag av 87,000 kronor. I händelse
av bifall till styrelsens framställning om ökning av antalet ordinarie tjänster
skulle emellertid anslaget kunna minskas till 74,500 kronor.

Beträffande byggnadsstyrelsens medelsbehov för nästkommande budgetperiod
yttrar departementschefen följande:

»Vad .angår styrelsens förslag om ökning av antalet ordinarie befattningar
inom styrelsen, så torde, även om det får anses styrkt, att stadigvarande
behov föreligger av personal för de göromål, varom här är fråga, dessa
göromål med hänsyn till pågående besparingsutredningar tills vidare alltjämt
kunna förrättas av icke-ordinarie befattningshavare.

Beträffande den icke-ordinarie personalen torde en viss förstärkning vara
erforderlig särskilt med hänsyn till behovet av ytterligare en person för
skötsel av telefonexpeditionen. Jag anser mig dock icke för närvarande,
kunna förorda större förhöjning av anslaget än som motsvarar en ytterligare
arbetskraft i kost tor sbiträdesgraden. Vad styrelsen i övrigt anfört i frågaoan
behovet av anslag till icke-ordinarie personal har icke givit mig anledning
till erinran.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle för icke-ordinarie personal
m. m. för budgetåret 1927—1928 avses ett belopp av 151,500 kronor, varav
84,500 kronor skulle anvisas såsom extra förstärkningsanslag.»

Utskottet, som delar den av departementschefen uttalade uppfattningen
■•att med ökning av antalet ordinarie befattningshavare bör tills vidare anstå,
har ansett sig böra tillstyrka, att till avlöningar åt icke-ordinarie personal
medel ställas till byggnadsstyrelsens förfogande i av departementschefen
föreslagen omfattning. Under förevarande punkt hemställer alltså utskottet,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1927—1928 uppföra
det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen med
oförändrat belopp, 256,300 kronor.

32:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 33) och under åberopande
av vad utskottet under nästföregående punkt anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må till upprätthållande av byggnadsstyrelsens
verksamhet för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra anslag
av 84,500 kronor.

33:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 34) hemställer utskottet,

att riksdagen må till avlöning av länsarkitekter för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra anslag av 47,000 kronor.

34:o) Under punkt 35 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i riksstaten
för budgetåret 1927—1928 uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med oförändrat belopp, 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 62—66 i
åberopade statsrådsprotokoll.

Utskottets

yttrande.

Byggnads styrelsens verksamhet.

[33.]

Läns arkitekter.

[34.]

Byggnader
och reparationer.

[35.]

36

Statsutskottets utlåtande Kr S.

Det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, som
för budgetåret 1925—1926 var uppfört med 450,000 kronor, bär med hänsyn
till ökningen av kronans under byggnadsstyrelsens vård ställda fastighetsbestånd
för budgetåret 1926—1927 höjts till 500,000 kronor. Därjämte har
till förstärkning av nämnda anslag för samma budgetår anvisats ett extra
anslag av 600,000 kronor.

Beträffande medelsbehovet för nästkommande budgetår har byggnadsstyrelsen,
såsom framgår av den i ärendet lämnade utredningen, icke ifrågasatt
någon ökning av det ordinarie anslaget till byggnader och reparationer.

Vad däremot angår den förstärkning av ifrågavarande ordinarie anslag,
som oundgängligen vore nödig, har styrelsen efter verkställd utredning kommit
till det resultat, att för samma budgetår erfordrades ett extra anslag
av 625,000 kronor. Till detta belopp borde läggas en summa av 50,000
kronor, avsedd för bestridande av fortsatta reparationskostnader å Kalmar
och Läckö slott.

Härutöver har emellertid byggnadsstyrelsen ansett ett belopp av 195,000
kronor böra för nämnda budgetår beredas för vissa fasadreparationer å kronans
byggnader i Stockholm. Härom har styrelsen i sin framställning i
ämnet till Kungl. Maj:t yttrat följande:

Byggnadsstyrelsen hade tidigare kraftigt betonat, att de år efter år vidtagna
inknappningarna av de medel, som styrelsen ansett erforderliga fölen
fullt nöjaktig vård av de styrelsen anförtrodda egendomarna, nödvändiggjort
undanskjutande av åtskilliga åtgärder, som måste räknas till normalt,
underhåll. I ovanberörda skrivelse den 15 september 1925 omnämnde styrelsen
en hel del sådana åtgärder, av vilka särskilt voro att märka åtskilliga
fasadreparationer, då givetvis det yttre underhållet av byggnaderna i första
hand måste eftersättas. Sålunda angåvos följande fasader vara i behov av
reparation, nämligen till gamla kungshuset, kammarrättens hus, huset Birger
Jarls torg 11 (mot Mälaren), gymnastiska centralinstitutet, tekniska högskolans
gamla kemibyggnad, ecklesiastikdepartementets byggnad, tekniska
skolan (mot gården) och generalstabens förra hus å Riddarholmen (norra
och västra fasaderna). Yid uppgörande av generalplanen för budgetåret
1926—1927 hade styrelsen tänkt sig möjligheten av att medtaga om icke alla
så dock flertalet av ovannämnda reparationsarbeten. Emellertid visade det
sig sedermera omöjligt att i generalplanen inrymma mera än ett par av de
minst kostsamma fasadreparationerna, nämligen huvudfasaden till ecklesiastikdepartementets
byggnad och gatufasaderna till gymnastiska centralinstitutet,
vilka båda arbeten utförts under sommaren 1926. Utom de redan föregående
år anmälda fasaderna ansåge sig styrelsen nu böra framhålla, att
även följande byggnader tarvade reparationer å fasaderna, nämligen lantmäteristyrelsens
hus, pensionsstyrelsens hus (gårdsfasaderna till Engelbrektsgatan
5), bergsskolan vid gamla tekniska högskolan, karolinska institutets
byggnader, ecklesiastikdepartementets byggnads sidofasader, gymnastiska
centralinstitutets fasader mot främre gården, byggnaden vid Sergelgatan 1,
musikaliska akademiens gårdsfasader, gamla norra riksbankshusets fasader
mot gränderna, byggnaden i kvarteret Grönlandet södra (gatufasaderna),
gamla skogshögskolan (södra och östra fasaderna), Kungl. biblioteket och
egendomen nr 1 i kvarteret Lejonet (f. d. arvfurstens palats). Av dessa
borde Kungl. bibliotekets fasader lämpligen repareras i samband med färdig -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

ställandet av tillbyggnaderna, vilket beräknades ske under nästa budgetår,
medan däremot fasaderna till f. d. arvfurstens palats torde böra anstå till
dess grundförstärkningsarbetena för denna byggnad vore utförda. Dessa
arbeten syntes åter lämpligen böra vidtagas samtidigt med grundläggningen
för den nya riksbron, vilket arbete beräknades kunna påbörjas tidigast under
våren 1927. Sistnämnda fasadreparationsarbete vore för övrigt inräknat i
kostnaden för det förslag till anordnande av förbättrade lokaler för utrikesdepartementet
m. m., som styrelsen med skrivelse den 27 november 1925
framlagt för Kung! Maj:t.

Oaktat behov förelåge att snarast igångsätta samtliga nu nämnda fasadreparationer,
hade styrelsen dock tänkt sig möjligheten av att uppdela desamma
på två budgetår. Utan motsvarande ökning av anslaget till bvggnader
och reparationer såge sig emellertid styrelsen icke i stånd att inom
rimlig tid utföra ifrågavarande arbeten, vilkas uppskjutande, såsom nämnts,
varit en följd av de vidtagna anslagsinknappningarna. Styrelsen vore alltså
nu nödsakad att för dessa särskilda ändamål göra framställning om ökning
av det ordinarie anslagets förstärkningsanslag.

För budgetåret 1927—1928 skulle följande fasadreparationer komma till
utförande, nämligen å Kung! biblioteket, Birger Jarls torg nr 11 (mot Mälaren),
tekniska högskolans gamla kemibyggnad, tekniska skolan (mot gården), generalstabens
hus å Biddarholmen och karolinska institutets byggnader.

Med iståndsättandet av fasaderna till dessa byggnader kunde nu ej längre
anstå. _ Fasadytorna befunne sig, såsom var och en lätteligen kunde övertyga
^ sig, i ett synnerligen bedrövligt skick, ovärdigt en kronans byggnad.
Ju längre dylika fasadreparationer uppskötes, ■ desto högre kostnader droge
arbetena, då de slutligen komme till utförande.

Enligt inom styrelsen verkställda beräkningar skulle de för budgetåret
1927—1928 avsedda fasadreparationerna draga en kostnad av tillhopa 195,000
kronor.

Hela det för budgetåret 1927—1928 erforderliga extra anslaget skulle
alltså bliva 625,000 + 50,000 + 195,000 kronor eller 870,000 kronor.

Vid den sålunda gjorda anslagsberäkningen hade styrelsen utgått ifrån
att jämväl för budgetåret 1927—1928 särskilda medel komme att vara tillgängliga
till bestridande av staten åliggande kommunala och andra utskylder.

Departementschefen, som icke haft något att erinra mot byggnadsstyrelsens
förslag i fråga om anslag under budgetåret 1927—1928 för restaurering av
Kalmar och Läckö slott, liar beträffande de av styrelsen till byggnader och
reparationer äskade anslagsbeloppen i sin helhet anfört följande:

»För byggnader och reparationer har byggnadsstyrelsen för budgetåret
1927—1928 äskat tillhopa 1,370,000 kronor, vilket innebär en ökning från
det för innevarande budgetår tillgängliga beloppet, 1,100.000 kronor, med

270,000 kronor. Av denna ökning är större delen eller 195,000 kronor betingad
av numera oundvikliga fasadreparationer å flera av kronans hus i
Stockholm. Ehuru de rådande förhållandena ställa stora krav på sparsamhet
i fråga om statens utgifter, finner jag mig med hänsyn till vad styrelsen
beträffande berörda fasadreparationer anfört nödsakad tillstyrka, att för
byggnader och reparationer för nästkommande budgetår anvisas anslag till
högre belopp än nu är bestämt eller — inberäknat ovan av mig förordade
belopp för restaurering av Kalmar och Läckö slott — 1,300,000 kronor.
Från det sålunda förordade anslaget torde jämväl böra med högst 5,500
kronor bestridas kostnaderna för vissa ändringsarbeten för beredande av
ökat lokalutrymme åt länsstyrelsen i Västernorrlands län, varom framställning
den 12 juli 1926 gjorts av nämnda länsstyrelse.

38

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Förstärkning
av anslaget
till byggnader
och reparationer.

[36.]

Yttre restaurering
av
Stockholms
slott.

[37.]

Ändrings- och
reparationsarbeten
m.m. i
Rosenhaneska
huset och
gamla kungshuset.

[38.]

Av berörda belopp, 1,300,000 kronor, torde 500,000 kronor böra beräknas
såsom ordinarie anslag och återstoden eller 800,000 kronor anvisas såsom förstärkningsanslag.
Beträffande sistnämnda belopp gör jag framställning under
nästföljande punkt.»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär en avsevärd höjning av de anslag,
som under innevarande budgetår beviljats till byggnader samt reparationer
av statens fastigheter. Av den i ämnet lämnade utredningen framgår emellertid,
att flera staten tillhöriga byggnader äro i sådant tillstånd, att man icke
längre torde böra dröja med att igångsätta erforderliga reparationsarbeten.
Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att medel ställas
till Kungl. Maj.ds förfogande i av departementschefen föreslagen omfattning.
Under förevarande punkt hemställer utskottet,

att riksdagen må i riksstaten för budgetåret 1927—1928
uppföra det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och
reparationer med oförändrat belopp, 500,000 kronor.

35:o) I enlighet med Kungl. Majds förslag (punkt 36) och under hänvisning
till vad utskottet anfört under nästföregående punkt får utskottet hemställa,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till byggnader
och reparationer för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
anslag av 800,000 kronor.

36:o) Med förmälan, att utskottet icke haft något att erinra mot att av
det utav Kungl. Majd under punkt 37 äskade fortsättningsanslaget, 175,000
kronor, för yttre restaurering av Stockholms slott ett belopp av 3,000 kronor
må tagas i anspråk för fortsatt bedrivande av kulturhistoriska undersökningar
i samband med restaureringsarbetena, hemställer utskottet,

att riksdagen må för arbetena med yttre restaurering av
Stockholms slott för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 175,000 kronor.

37:o) Kungl. Majd har (punkt 38) föreslagit riksdagen dels för ändringsoch
reparationsarbeten m. m. i Rosenhaneska huset för budgetåret 1927—
1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 159,000 kronor, dels ock för påbörjande
av dylika arbeten m. m. i gamla kungshuset för samma budgetår
anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 67—77 i åberopade
statsrådsprotokollet.

Genom beslut den 6 mars 1925 angående dispositionen av den nya ämbetsbyggnaden
i kvarteret Kandidaten i Stockholm föreskrev Kungl. Majd,
att i nämnda byggnad skulle beredas lokaler för vissa ämbetsverk och stats -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

39

institutioner, bland derå generalstaben, vilken då disponerade det s. k.
Rosenhaneska huset med adressnummer Birgerjarlstorg 10 å Riddarkolmen.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1925 framlade byggnadsstyrelsen
ett förslag, enligt vilket statskontoret skulle förläggas till Rosenhaneska
huset samt detta ämbetsverks lokaler i det s. k. gamla kungshuset
med adressnummer Birgerjarlstorg 16 skulle användas till beredande av dels
ökade utrymmen för de till denna byggnad jämväl förlagda Svea hovrätt och
kammarkollegium och dels lokal åt krigshovrätten, och hemställde styrelsen,
att för utförande av de för dessa ändamål erforderliga ändrings- och reparationsarbeten
m. m. i Rosenhaneska huset och gamla kungshuset måtte för
budgetåret 1926—1927 anvisas 198,000 respektive 320,000 kronor.

Berörda förslag föranledde emellertid icke framställning till 1926 års
riksdag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 augusti 1926 har byggnadsstyrelsen
meddelat, att generalstaben inflyttat i de nya lokalerna i ämbetsbyggnaden i
kvarteret Kandidaten. Då Rosenhaneska huset alltså står oanvänt, har styrelsen
hemställt om vidtagande av åtgärder för genomförande av ovanberörda,
av styrelsen år 1925 framlagda förslag.

Enligt styrelsens sistberörda framställning skulle lokaler i nämnda fastighet
iordningställas för statskontoret. Sedan statskontoret inflyttat i Rosenhaneska
huset, skulle ämbetsverkets lokaler i gamla kungshuset uppdelas
mellan de kvarboende Svea hovrätt och kammarkollegium. I samband med
de ändringsarbeten, som betingades av den förändrade lokaldispositionen i
gamla kungshuset, skulle ock värmeledning anordnas i hela egendomen samt
byggnaden underkastas erforderlig in- och utvändig reparation.

Kostnaderna för inredningsarbetena i Rosenhaneska huset har av byggnadsstyrelsen
beräknats till 198,000 kronor och för anordnande av värmeledning
och övriga arbeten i gamla kungshuset till 320,000 kronor. Av sistnämnda
belopp skulle 125,000 kronor belöpa på arbetet med införande av
värmeledning.

Vid föredragning inför Kungl. Maj.t av förevarande ärende har departementschefen
anfört följande:

»Det synes mig uppenbart, att en så avsevärd tillgång på ämbetslokaler,
som Rosenhaneska huset utgör, icke bör stå utan användning utan snarast
möjligt utnyttjas, helst ett starkt behov av vidgade utrymmen föreligger för
flera ämbetsverk. Åtgärder i sådant syfte torde därför böra utan dröjsmål
vidtagas, även om därigenom ganska avsevärda och under rådande förhållanden
kännbara utgifter måste åsamkas statsverket.

I sin stora plan rörande tillgodoseendet av statens lokalbehov i Stockholm
hava byggnadssakkunniga föreslagit, att Rosenhaneska huset skulle disponeras
av riksarkivet. Onekligt är, att detta ämbetsverk är i stort behov av lokalutvidgning.
Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt, att
riksarkivet är förlagt å Riddarholmen, helst arkivets nuvarande byggnad är
mindre lämplig för sitt ändamål. Men även om riksarkivet anses böra tvärstanna
å Riddarholmen, skulle en utvidgning av dess lokaler med Rosenhaneska
huset, eventuellt också med en intill liggande byggnad, knappast
utgöra någon lycklig lösning av arkivets lokalfråga, då Rosenhaneska huset

40

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

i sitt nuvarande skick icke kan anses tjänligt smil lokal för ett enligt moderna
fordringar anordnat riksarkiv och även efter en genomgripande och dyrbar
omdaning likväl skulle vara olämpligt på grund av svårigheten att anordna
tillfredsställande förbindelse med riksarkivets nuvarande byggnad.

En lösning av riksarkivets lokalfråga torde alltså icke böra innefatta
Rosenhaneska husets användning för sådant ändamål och detta så mycket
mindre, som berörda byggnad sannolikt skulle komma att i avvaktan på
nämnda frågas avgörande stå obegagnad eu avsevärd tid framåt. Däremot
erbjuder sig nu ett lämpligt tillfälle att medelst sagda byggnad tillgodose
det trängande behov av större lokaler, som otvivelaktigt föreligger för de
i det närbelägna gamla kungshuset inrymda ämbetsverken Svea hovrätt,
kammarkollegium och statskontoret. Det bästa sättet att ordna denna fråga
torde vara, att ett av dessa verk avflyttar till Rosenhaneska huset och det
därigenom ledigblivna utrymmet i gamla kungshuset fördelas mellan de två
Övriga verken. Beträffande frågan om vilket av dessa verk som bör avflytta
synes mig irtredningen i ärendet giva vid handen, att Rosenhaneska huset
genom bristen _ på erforderligt antal lämpliga sessionsrum och genom sin
rumsplan i övrigt icke utgör någon tjänlig lokal för Svea hovrätt. Då det
lärer dröja en avsevärd tid, innan en mera genomgripande omläggning av
processförfarandet i vårt land kommer till stånd, skulle förläggning av hovrätten
till nämnda byggnad, som möjligen kunde vara försvarlig, om det
gällde allenast en korf tid, vara mindre välbetänkt. Jämväl för kammarkollegium
skulle en förflyttning till Rosenhaneska huset medföra olägenheter,
därigenom att avståndet till ämbetsverkets arkivlokaler i kammarrättens
hus ökades. För båda de nu nämnda verken gäller dessutom, att
Rosenhaneska huset näppeligen skulle erbjuda tillräckliga lokaler. Däremot
synes Rosenhaneska husets upplåtande och inredande i enlighet med byggnadsstyrelsens
senast utformade förslag till lokal för statskontoret icke förorsaka
detta ämbetsverk svårigheter av nyss angiven art och därigenom skulle
uppenbarligen vinnas en betydande förbättring av verkets nuvarande olidliga
lokalförhållanden. Härtill kommer, att genom statskontorets avflyttning från
gamla kungshuset beredes möjlighet för Svea hovrätt att för alla sina avdelningar
— krigshovrätten däri inberäknad — vilka för närvarande äro förlagda
på tre olika ställen inom huvudstaden, erhålla tillräckliga utrymmen
inom samma byggnad samt att kammarkollegium med erforderlig utvidgning
av sina lokaler kan kvarstanna i önskvärd närhet av sina arkivlokaler. På
grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att Rosenlianeska
huset och gamla kungshuset disponeras i enlighet med byggnadsstyrelsens
förslag.

Ett genomförande av berörda förslag förutsätter givetvis åtskilliga ändringsoch
inredningsarbeten i nämnda byggnader, liksom det torde bliva nödvändigt
att i samband därmed i dessa gamla byggnader företaga en modernisering
särskilt av uppvärmningsanordningarna. Då kostnaderna för dessa arbeten,
för Rosenlianeska huset 198,000 kronor och för gamla kungshuset 320,000
kronor, synas avsevärda, har jag ansett mig böra undersöka möjligheten att
kunna nedbringa desamma. I sådant hänseende må erinras, att den plan
rörande förändrad disposition av vissa utrymmen i ämbetsbyggnaden i kvarteret
Kandidaten, som av 1926 års riksdag lämnats utan erinran och av
Kungl. Maj:t godkänts den 16 april 1926, förutsatte, att de arkivlokaler, som
icke kunnat beredas krigsarkivet i nämnda ämbetsbyggnad, skulle anordnas
i Rosenhaneska huset huvudsakligen i bottenvåningen och i östra flygeln två
trappor upp, såsom byggnadsstyrelsen vid framläggande av sitt nu förevarande
förslag även ifrågasatt. Enligt vad som meddelats mig från byggnadsstyrelsen
skulle genom utbyte av de för statskontoret avsedda arkivlokalerna i botten -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

våningens västra flygel mot krigsarkivets nyssnämnda utrymmen i östra flygeln
två trappor upp.ävensom genom att ur förslaget utesluta inredandet av en tidigare
planerad expeditionsvaktsbostad vissa ändringsarbeten bortfalla och därigenom
kostnaderna för arbetena i Rosenhaneska huset kunna nedbringas till 159,000
kronor. Då härigenom skulle vinnas en önskvärd koncentration av de båda
ämbetsverkens lokaler samt en icke oväsentlig kostnadsbesparing, torde nu
ifrågavarande ändringsarbeten böra utföras i enlighet med en sålunda ändrad
plan. Beträffande arbetena i gamla kungshuset har någon nedsättning i
kostnaderna icke kunnat ställas i Utsikt. "Emellertid må framhållas, att vid
genomförandet av dessa arbeten betydande utrymmen i kungshusets båda
källarvåningar bliva användbara som arkivlokaler, vilka, på sätt de vid byggnadsstyrelsens
framställning fogade ritningarna närmare utvisa, äro avsedda
för hovrätten, kammarkollegium, riksarkivet och byggnadsstyrelsen.

De av mig sålunda förordade arbetena i Rosenhaneska huset torde böra
bedrivas så, att statskontoret kan inflytta dit omkring den 1 april 1928.
Hela det för nämnda arbeten erforderliga beloppet, 159,000 kronor, måste
därför anvisas för budgetåret 1927—1928. Efter nyssnämnda tidpunkt skulle
arbetena i gamla kungshuset vidtaga, i första hand i de av statskontoret
utrymda lokalerna. Till följd av det dagliga arbetet i hovrätten måste de
ändrings- och reparationsarbeten, som beröra dess lokaler, utföras i en mera
långsam takt samt i större utsträckning huvudsakligen på sommaren, då
några av hovrättens divisioner åtnjuta ferier. På grund härav erfordras
under nästkommande budgetår för'' kungshuset endast ett mindre belopp,
förslagsvis 20,000 kronor, för arbetenas påbörjande.»

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att, då samtliga de i kungshuset
sedan mitten av 1700-talet inrymda ämbetsverken — svea hovrätt, kammarkollegium
och statskontoret — numera anses vara i behov av ökade utrymmen,
lösa denna fråga genom överflyttande av ett av dessa ämbetsverk —
statskontoret — till Rosenhaneska huset och delning av kungshuset mellan
de båda andra ämbetsverken. Härjämte skulle företagas vissa ändrings- och
reparationsarbeten i kungshuset, föranledda dels av den ändrade lokaldispositionen
därstädes, dels ock av att värmeledning skulle införas i byggnaden.
Kostnaderna för inrymmande i Rosenhaneska huset av statskontoret beräknas
till 159,000 kronor, vilket belopp i sin helhet äskas för budgetåret 1927
—1928, under det att kostnaderna för ovanberörda arbeten å kungshuset
uppskattas till 320,000 kronor, varav emellertid endast 20,000 kronor begäras
för nästkommande budgetår.

Yad då till en början beträffar frågan om statskontorets överflyttande till
Rosenhaneska huset, bör först erinras, att de s. k. statens byggnadssakkunniga
i sitt den 18 maj 1925 avgivna betänkande framlagt eu helt annan plan
för ordnande av de i kungshuset inrymda ämbetsverkens lokalbehov. Rosenhaneska
huset borde enligt de sakkunniga disponeras för riksarkivets
framtida behov av utvidgade lokaler, men det kunde också ifrågasättas, att
nämnda byggnad användes för beredande av provisoriska lokaler för hovrätten
i avbidan på processreformens genomförande. Kungshuset skulle då
disponeras för kammarkollegium, statskontoret, regeringsrätten och lagrådet.
Såväl riksarkivet som hovrätten motsatte sig emellertid i avgivna yttranden

Utskottets

yttrande.

42

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

detta förslag och Kungl. Maj:t har icke upptagit detsamma utan i stället
föreslagit sakens ordnande, på sätt här ovan angivits.

Utskottet har måst ställa sig synnerligen tveksamt i fråga om lämpligheten
av en sådan anordning. Den huvudinvändning, som kan göras mot
densamma, är, att den innebär ett definitivt ordnande av ett komplex av
lokalfrågor, på vilka inverka flera omständigheter, som ännu icke kunna med
någon säkerhet överblickas, och detta för en kostnad som måste anses högst
betydande. De planerade inre och yttre arbetena å de båda byggnaderna
beräknas, enligt vad ovan omförmäles, draga en kostnad av tillhopa 479,000
kronor. Läggas härtill de säkerligen icke obetydliga beloppen för möbler,
mattor, gardiner m. m. i såväl Rosenhaneska huset som statskontorets nuvarande
lokaler, kommer man upp till en utgiftssumma, som antagligen
kommer att åtminstone icke understiga 500,000 kronor.

Vidkommande den antydda olägenheten av ett definitivt avgörande av
berörda lokalfrågor bör först och främst märkas, att möjligheten till disponerande
av Rosenhaneska huset för arkivändamål avskäres och frågan om
uppförande av helt ny byggnad för riksarkivet — såsom ock från detta ämbetsverks
sida gjorts gällande — blir aktuell och måhända svårligen låter
sig avvisa. Det synes så mycket mindre lämpligt att utesluta ovanberörda
möjlighet, som frågan ingalunda kan anses tillfredsställande utredd och väl
torde tåla vid närmare undersökning. I varje fall kan vad hittills i saken
förekommit icke anses ovedersägligen ådagalägga, att en dylik anordning
icke låter sig lämpligen genomföra.

Vidare är det ofrånkomligt, att hovrättens lokalbehov måste bliva i hög
grad beroende av processreformen. Dennas riktlinjer, sådana de nu äro
kända, peka på ett större antal hovrätter, 7 ä 9, vardera med ett fåtal divisioner,
för hovrätten i Stockholm måhända endast två eller tre. Skulle en
anordning i denna riktning vidtagas, är det uppenbart, att redan hovrättens
nuvarande lokaler i kungshuset bliva alldeles för störa" och ännu mindre
tarva någon utökning. Men även om processreformen skulle bliva undanskjuten
en avsevärd tid framåt eller densamma icke, vad hovrätterna beträffar,
skulle bliva genomförd på ovan angivet sätt, återstår dock den alltjämt
svävande frågan om inrättande av en särskild hovrätt för Norrland, en
fråga beträffande vilken det ingalunda kan anses uteslutet, att den kommer
att lösas genom överflyttande av ett flertal divisioner från Svea hovrätt till
en Norrlandshovrätt, med härav följande minskat lokalbehov för Stockholmshovrätten.

Att under nu angivna, ytterst ovissa förhållanden angående såväl arkivfrågan
som hovrättens behov av utrymme definitivt ordna de ifrågavarande
ämbetsverkens lokalfråga, synes icke tillrådligt. Det bör ock märkas, att
såväl hovrätten som statskontoret bestämt motsatt sig förflyttning till Rosenhaneska
huset under framhållande av att lokalerna varken i avseende å rummens
storlek eller disposition lämpade sig för deras behov. Detta synes
tyda på att nämnda ämbetsverks lokalförhållanden, om än otillfredsställande,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

43

•dock icke äro så svåra, att ämbetsverken icke skulle kunna för någon tid
framåt bibehållas i sina nuvarande lokaler, helst om, såsom här nedan angives,
möjlighet beredes till utökning av lokalerna genom ett provisoriskt upplåtande
av vissa utrymmen i Bosenhaneska huset.

Övervägande skäl synas således tala för att icke nu anvisa det för statskontorets
inrymmande i Bosenhaneska huset äskade anslaget.

Även om denna byggnad således enligt utskottets mening icke för närvarande
bör disponeras, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, lärer densamma
dock i viss mån kunna tagas i anspråk för att, därest så visar sig av verkligt
behov påkallat, avlasta en del av lokalsvårigheterna i kungshuset. I
sådant avseende har utskottet vid besök i de till kungshuset förlagda ämbetsverken
kommit till den uppfattningen, att kammarkollegii lokalförhållanden
äro de jämförelsevis gynnsammaste och att ämbetsverket borde kunna
tillsvidare utan allt för stor svårighet reda sig utan ökat utrymme. Däremot
äro såväl statskontorets som hovrättens lokaler sådana, att det måhända kan
vara behövligt att redan nu bereda dessa verk en viss lättnad i förevarande
hänseende. Härvid bör man enligt utskottets mening inskränka sig till att
för minsta möjliga kostnad i Bosenhaneska huset anordna provisoriska lokaler
för tillgodoseende av det mest trängande behovet av ökat utrymme.
Det bör då erinras, att hovrätten redan nu sedan någon tid tillbaka har två
divisioner förlagda till nämnda byggnad och det vill förefalla, som om ytterligare
vissa grupper befattningshavare skulle utan någon större olägenhet
för hovrättens arbete kunna få sina tjänsterum förlagda dit. Utskottet vill
exempelvis peka på advokatfiskalen och skrivbiträdena, vilka senares nuvarande
lokaler måste anses ganska otillfredsställande. Ej heller synes något större
hinder böra möta för att fiskalerna och notarierna eller vissa av dessa befattningshavare,
om så finnes av utrymmesskäl önskvärt, placeras i Bosenhaneska
huset. Även från statskontoret torde en eller annan avdelning kunna överflyttas
dit. Eventuellt beslut i nu antydd riktning lärer böra fattas av
Kungl. Maj:t efter framställning från vederbörande ämbetsverk och byggnadsstyrelsens
hörande. Kostnaderna för ett ordnande i enklast möjliga form
av de rum, som således kunna komma att i nämnda byggnad upplåtas, synas
kunna hålla sig inom så måttligt belopp, att detsamma bör kunna bestridas
av ordinarie anslaget till byggnader och reparationer. Skulle detta icke vara
möjligt, lärer Kungl. Maj:t kunna av till Kungl. Maj:ts disposition stående
medel anvisa erforderligt belopp.

Med den provisoriska anordning, som sålunda av utskottet förordas —
samtliga de i kungshuset inrymda ämbetsverkens bibehållande vid sina nu
varande lokalinnehav därstädes samt eventuellt tilldelande av ytterligare utrymmen
i Bosenhaneska huset — vinnes en högst betydande besparing samtidigt
med att åtminstone en viss lättnad i lokalsvårigheterna kan beredas,
och, framför allt, möjligheten till en framtida lämpligare disposition av
Bosenhaneska huset och eu rationell lösning av hovrättens lokalfråga hålles
öppen.

Förhyrande
av bostad åt
landshövdingen

i Västernorrlands
län.

[39.]

Restaurering
av Malmöhus
slott.

[40.]

44 Statsutskottets utlåtande Nr 6

•

Beträffande förslaget om anslag för ändrings- och reparationsarbeten i
kungshuset äro de till utförande under nästkommande budgetår avsedda
arbetena beroende dels på hovrättens och kammarkollegii avsedda inflyttande
i statskontorets lokaler, dels ock på de planerade värmeledningsanordningarna.
Då utskottet avstyrker förändring i lokaldispositionen och icke kan finna
annat än att med värmelednings införande kan tillsvidare utan större olägenhet
anstå, följer härav, att något särskilt anslag för nu ifrågavarande ändamål
enligt utskottets mening ej behöver beviljas. Kostnaderna för de smärre
reparationer, som under alla omständigheter kunna behöva utföras i berörda
lokaler, lära i vanlig ordning böra bestridas av anslaget till byggnader och
reparationer.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förslag om anslag för reparations- och
ändringsarbeten m. m. i Rosenhaneska huset ej må av riksdagen
bifallas; samt

b) att Kungl. Maj:ts framställning om anslag för påbörjande
av dylika arbeten m. m. i gamla kungshuset ej heller må
vinna riksdagens bifall.

38:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 39) angående anslag för
budgetåret 1927—1928 till förhyrande av bostad åt landshövdingen i Västernorrlands
län jämte därmed sammanhörande motioner (1:103 och 104) rörande
iståndsättning av gamla residensbyggnaden i Härnösand och nybyggnad för
lantmäterikontoret i nyssnämnda län kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

39:o) Under punkt 40 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för restaurering
av Malmöhus slott för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 100,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 80 och 81 i åberopade
statsråd sprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning bär nästlidet års
riksdag godkänt ett förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena,
och Malmö stad, å andra sidan, angående disposition av Slottsliolmen i
Malmö m. m. Berörda avtal innebär bland annat, att staten upplåter de å
Slottsliolmen i Malmö uppförda s. k. historiska byggnaderna eller Malmöhus
slott till Malmö stad att användas till museum. För detta ändamål skola
nämnda byggnader restaureras ut- och invändigt samt iordningställas till
museum i huvudsaklig överensstämmelse med ett av länsarkitekten K. Blanck
i augusti månad 1925 upprättat förslag. De egentliga restaureringsarbetena
skola utföras pa statens bekostnad, medan övriga arbeten skola bekostas av

Statsutskottets utlåtande Nr ff.

45

staden. För påbörjande av restaureringsarbetena, vilka beräknats draga en
kostnad av 312,000 kronor, bar riksdagen för budgetåret 1926—1927 anvisat

50.000 kronor.

Byggnadsstyrelsen bar nu bemställt, att för fortsättande av ifrågavarande
restaureringsarbeten måtte för budgetåret 1927—1928 anvisas ett belopp av

100.000 kronor. Denna hemställan har av departementschefen blivit tillstyrkt.

Utskottet har ansett en begränsning av ifrågavarande belopp till 80,000
kronor böra kunna utan större olägenheter vidtagas. I enlighet härmed
hemställer utskottet,

att riksdagen må för restaurering av Malmöhus slott för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 80,000
kronor. *

40:o) Kungl. Maj:t har (punkt 41) föreslagit riksdagen att för konserveringsarbeten
å Bohus fästningsruin för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 10,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 81—82 i åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med förevarande ärende har utskottet förehaft till behandling
dels en inom första kammaren av herr A. von Sneidern rn. fl. väckt
motion, nr 21, dels och en inom andra kammaren av herr H. Almquist m. fl.
väckt motion, nr 156, i vilka motioner yrkats, att riksdagen måtte för konserveringsarbeten
å Bohus fästningsruin för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 30,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har riksdagen för påbörjande
av konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin för budgetåret 1926—1927
anvisat ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.

För budgetåret 1927—1928 har nu byggnadsstyrelsen hemställt om anvisande
av samma belopp som under innevarande budgetperiod. Enär under de
redan utförda arbetenas gång påträffats rester av förut icke kända murpartier
inom fästningen och det med hänsyn härtill kunde ifrågasättas, huruvida
icke den tidigare godkända arbetsplanen borde omläggas, har styrelsen tillika
hemställt om medgivande att i samråd med riksantikvarien vidtaga de avvikelser
i den fastställda arbetsplanen, som under arbetenas gång kunde
befinnas erforderliga och icke ökade kostnaderna.

Departementschefen har emellertid sett sig med hänsyn till det finansiella
läget nödsakad föreslå, att restaureringsarbetena tillfälligtvis avbrytas i avvaktan
på bättre tider och att för nästkommande budgetår ett belopp av
allenast 10,000 kronor anvisas, i syfte att de påbörjade arbetena skola kunna

Ut skottet s
yttrande.

Konservering
av Bohus
fästningsruin.

[41.]

46

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

utlåtande.

Förbättrade
lokaler för
lantmäterikontoret
i
Uppsala län
m. m.

[42.]

framföras till en sådan punkt, att redan nedlagda medel komma till avsedd
nytta. Departementschefen har tänkt sig möjligheten, att genom anlitande
av den enskilda offervilligheten i den landsända, som äger detta värdefulla
minnesmärke, bidrag skall under mellantiden kunna vinnas till de fortsatta
konserveringsarbetenas bekostande.

Det förslag till konservering av Bohus fästningsruin, som godkändes av
1926 års riksdag, avsåg utförande av sådana restaureringsarbeten, som ansågos
vara mest trängande till förhindrande av ruinens fortsatta förfall.
Dessa arbeten skulle fortgå under en tidrymd av fem år och beräknades
draga en årlig kostnad av 30,000 kronor.

Givet är, att ett avbrytande av de redan påbörjade konserveringsarbetena
kan komma att äventyra möjligheten att för framtiden »bevara ifrågavarande
ruin i ett med hänsyn till dess historiska betydelse värdigt skick. I betraktande
av det förfall, vari densamma redan befinner sig, lärer det ock
kunna befaras, att ett uppskjutande av densammas restaurering kan. komma
att innebära, att de framtida arbetena för dess konservering bliva för statsverket
avsevärt kostsammare än enligt den år 1926 beslutade planen. Om
ock det för konserveringsarbetenas avbrytande anförda motivet, nämligen
hänsynen till det finansiella läget, är värt allt erkännande, vill det dock synas
utskottet, som om de nu igångsatta arbetena böra fullföljas i den av riksdagen
beslutade omfattningen. Hinder torde härvid icke böra möta att, där
så befinnes erforderligt, vidtaga de av byggnadsstyrelsen omförmälda avvikelser
från restaureringsplanen, under förutsättning att dessa icke öka
kostnaderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och med bifall till de av herr von Sneidern m. fl. och
herr H. Almqvist m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 21 och
II: 156), må för Jconserveringsarbeten å Bohus fästningsruin för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av

30,000 kronor.

41:o) Kungl. Maj:t har (punkt 42) föreslagit riksdagen att för beredande
av förbättrade lokaler för lantmäterikontoret i Uppsala län m. m. för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 27,000 kronor.

Beträffande utredningen hänvisas till sid. 82—84 i åberopade statsrådsprotokollet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 mars 1920 hemställde lantmäteristyrelsen,
att åtgärder måtte vidtagas för utvidgning av de lokaler, som lantmäterikontoret
i Uppsala län disponerar i Uppsala slott.

Styrelsen åberopade därvid en skrivelse från dåvarande förste lantmätaren
i länet, vari anfördes, hurusom de åt lantmäterikontoret upplåtna lokalerna,

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

47

som redan från början syntes hava tilltagits för små, sedermera blivit allt
otillräckligare, så att kontorets samtliga rum — förste lantmätarens ej undantaget
— måste tagas i anspråk för förvaring av arkivalier. Detta inverkade
i hög grad menligt på arbetet i allmänhet men i synnerhet beträffande de
göromål, som ovillkorligen krävde ostördhet. De förefintliga skåpen i lokalerna
vore så strängt anlitade, att beträffande särskilt de för rullade kartor
avsedda skåpen erforderlig plats för sedermera redovisade handlingar och
kartor syntes i flera fall omöjligen kunna beredas. Lantmäterikontorets
lokal kunde emellertid icke rymma större antal skåp än som redan funnes.
Ett snart avhjälpande av den sålunda rådande bristen på utrymme vore
därför ett av behovet synnerligen påkallat önskemål.

Med anledning härav har byggnadsstyrelsen den 1 december 1926 avgivit
utlåtande och därvid, bland annat, anfört, att efter flera försök att ernå en
lösning av denna lokalfråga ett förslag nu förelåge utarbetat rörande vidtagande
av vissa anordningar, varigenom lantmäterikontoret skulle vinna
icke oväsentlig förbättring i sina lokalförhållanden. Detta förslag går ut på,
att vissa rum i våningen 1 trappa upp i slottet, vilka för närvarande användas
såsom bostäder för två expeditionsvakter, skola övertagas av lantmäterikontoret,
som dessutom erhåller tillökning genom inredande av en del
nu obegagnade utrymmen, under det att de rum, som nu disponeras av lantmäterikontoret,
skola inredas till bostäder åt expeditionsvakterna.

Kostnaderna för förslagets realiserande har av byggnadsstyrelsen beräknats
till 25,000 kronor, därav 5,000 kronor för anordnande av värmeledning,
varjämte 2,000 kronor av styrelsen avsetts såsom hyresersättning åt expeditionsvakterna,
enär det blir erforderligt att under tiden för byggnadsarbetenas
utförande förhyra bostäder åt dem. Styrelsen har sålunda hemställt
om anvisande för ändamålet av ett anslag av 27,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för beredande av förbättrade lokaler för lantmäterikontoret
i Uppsala län m. m. för budgetåret 1927—1928
anvisa ett extra reservationsanslag av 27,000 kronor.

42:o) Kungl. Maj:t har (punkt 43) föreslagit riksdagen att för utvidgning
av värmeledningen i landsstatshuset i Karlskrona m. m. för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 18,500 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 84—85 i åberopade
statsrådsprotokoll.

I skrivelse till Kungl. Maj it den 6 oktober 1926 har byggnadsstyrelsen hemställt,
att för utökning av värmeledningen i landsstatshuset i Karlskrona
samt för verkställande av vissa ändrings- och förbättringsarbeten inom samma
byggnad måtte för budgetåret 1927—1928 anvisas 37,000 kronor.

Utskottet t
yttrande.

Utvidgning
av värmeledningen
i
landsstatshuset
i
Karlskrona.

[43.]

Utskottets

yttrande.

Vissa

ändrings- och
reparationsarbeten
å
länsresidenset
och landsstat
shus et
i Malmö.

[44.]

48 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

I berörda skrivelse bär styrelsen framhållit, hurusom för närvarande endast
den norra delen av landsstatshuset i Karlskrona vore försedd med
värmeledning, under det att den södra delen uppvärmdes medelst kakelugnar
samt kaminer. Sedan länge hade temperaturförhållandena vintertiden
i sistnämnda del av byggnaden, särskilt vad beträffade utrymmena
i bottenvåningen, varit synnerligen otillfredsställande, i det att det visat sig
nästan omöjligt att med nuvarande eldstäder vid inträffande starkare kyla
få dessa rum uppvärmda till en jämn temperatur, vartill komme, att icke
blott oset från kaminer utan även fukt och drag från väggar och golv i
dessa rum måste anses göra dem snart sagt oanvändbara.

I sammanhang härmed har styrelsen föreslagit utförande av vissa ändringsarbeten.
Dessa avse omläggning av golven samt isolering av ytterväggarna
av rummen i bottenvåningens södra del med vissa undantag. Härjämte omfattar
förslaget anordnandet av vindfång vid huvudingången och de båda
ingångarna från gården, vidare anordnandet av ny trappa till tamburen i
våningen 1 trappa upp samt borttagande av den till sessionssalen ledande
spiraltrappan, som visat sig medföra olägenheter beträffande värmeförhållandena
i bottenvåningen. Vidare skulle sessionssalen försättas i ett mera
värdigt skick bland annat genom ommålning och inläggande av parkettgolv.
Slutligen skulle toaletter anordnas utanför landshövdingens tjänsterum.

Kostnaderna för ifrågavarande förslags genomförande hava av styrelsen
beräknats uppgå till 37,000 kronor, varav 13,800 kronor belöpa å värmeledningens
utökning och därmed sammanhängande åtgärder.

Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka förslaget om berörda
lokalers förseende med värmeledning. Jämväl det ifrågasatta toalettrummet
invid landshövdingens tjänsterum har synts departementschefen av behovet
påkallat och nu böra komma till utförande. Vad åter beträffar övriga av
fryggna4sstyrelsen föreslagna ändrings- och förbättringsarbeten har departementschefen
ansett behovet av dessa arbeten icke vara så trängande, att
med deras utförande icke kan tills vidare anstå. Med den begränsning i
de föreslagna arbetena, som sålunda av departementschefen förordats, skulle
förslagets genomförande draga en kostnad av 18,5000 kronor.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag hemställer,

att riksdagen må för utvidgning av värmeledningen i landsstatshuset
i Karlskrona m. m. för budgetåret 1927—1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 18,500 kronor.

43:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 44) föreslagit riksdagen att för vissa ändringsoch
reparationsarbeten å länsresidenset och landsstatshuset i Malmö för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 64,000 kronor.

Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till sid. 85—89 i meranämnda
statsrådsprotokoll.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

I skrivelse den 10 november 1925 framlade byggnadsstyrelsen förslag till utvidgning
av länsstyrelsens i Malmöhus län ämbetslokaler i landsstatskuset
samt till vissa ändringsarbeten i länsresidenset i Malmö. Byggnadsstyrelsen
anförde därvid, att sedan länsstyrelsen erhållit utvidgade lokaler dels genom
en av statsmakterna år 1917 beslutad påbyggnad av landsstatskuset oek dels
genom att år 1921 taga i anspråk den av länets lantmäterikontor tidigare
disponerade lokalen i kusets bottenvåning, beliovet av ytterligare lokalutvidgning
på grund av alltjämt växande arbetsbörda ock personal gjort sig
alltmera kännbart. Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle länsstyrelsen
erhålla 11 nya tjänsterum samt ökade arkivutrymmen i landsstatskusets
källare, varjämte vissa ändringsarbeten skulle utföras i länsresidenset. Kostnaderna
för förslagets genomförande beräknades till omkring 150,000 kronor.

Sedermera framlade styrelsen med skrivelse den 26 januari 1926 förnyat
förslag i ämnet. Detta förslag innebar vissa förändringar ock inskränkningar
i den tidigare framlagda planen, särskilt i fråga om landsstatskuset, där
endast 5 nya tjänsterum ävensom arkivutrymmen i källaren skulle anordnas.
Förslagets genomförande beräknades draga en kostnad av 96,000 kronor.

De av byggnadsstyrelsen sålunda framlagda förslagen föranledde emellertid
icke proposition till 1926 års riksdag.

I skrivelse den 6 oktober 1926 kar byggnadsstyrelsen anfört, att styrelsen
med hänsyn till behovet av snara åtgärder såväl till utökning av länsstyrelsens
lokalutrymmen som till förbättringar inom länsresidenset ansåge sig
böra åter upptaga denna fråga i syfte att medel måtte för ändamålet anvisas.

Detta nya förslag, som utgör en överarbetning av det i januari 1926 överlämnade
förslaget, innebär vissa inknappningar med avseende å länsresidenset.
Däremot kava, såsom styrelsen framhållit, några inskränkningar i
det tidigare förslaget icke visat sig möjliga beträffande landsstatskuset.
Kostnaderna för förslagets genomförande kava av styrelsen beräknats till

87,000 kronor.

Härav belöper ett belopp av 40,976 kronor på arbeten inom länsstyrelsens
lokaler ock utvändiga arbeten, varav 7,000 kronor utgöra kostnader för
rena reparationsarbeten ock 33,976 kronor kostnader för nybyggnads- ock
moderniseringsarbeten. På arbeten inom residenset belöper ett belopp av
46,024 kronor, varav 13,800 kronor utgöra kostnader för reparationer ock
32,224 kronor kostnader för nybyggnads- ock moderniseringsarbeten.

Departementschefen kar beträffande byggnadsstyrelsens ifrågavarande förslag
yttrat följande:

»Av vad i ärendet förekommit framgår, att länsresidenset i Malmö är i
behov av ändring och modernisering, ock kar jag genom besök på platsen
ytterligare styrkts i min uppfattning härom. Det förslag till ändrings- ock
moderniseringsarbeten, som byggnadsstyrelsen nu framlagt, synes mig på ett
ändamålsenligt sätt tillgodose rimliga anspråk, varför jag anser mig kunna
godtaga berörda förslag.

Yad beträffar frågan om utvidgning av länsstyrelsens lokaler i landstatshuset,
är att märka, att sedan byggnadsstyrelsens första förslag till dylik utvidgning
framlades, länsstyrelsen erhållit ett mindre tillskott till sina lokaler

Bihang till riksdagens protokoll 1927. G sand. G käft. (Nr G.) ct? ‘27 4

50

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Förbättrade
lokaler för
länsstyrelsen
i Örebro län.

[45.]

genom att taga i anspråk dels det rum, som efter landsfogdens avflyttning
till förhyrd tjänstelokal blivit ledigt, och dels ett rum, som tillhört residenset.
Ehuru sålunda någon förbättring i länsstyrelsens lokalförhållanden
vunnits, är därigenom behovet av ökat utrymme ingalunda tillgodosett. Enligt
byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag skulle ytterligare lokalutvidgning
beredas dels genom vissa ändringsarbeten, avseende bland annat att erhålla
ett rum från länsresidenset, och dels genom att till tjänstelokaler förändra
den nuvarande bostaden för länsstyrelsens expeditionsvakt, åt vilken skulle
anordnas ny bostad genom uppförande av en flygelbyggnad åt gården. En
dylik lokalutvidgning torde emellertid få anses såsom en mera provisorisk
åtgärd i avvaktan på den definitiva lösning av länsstyrelsens lokalfråga, som
inom en ej alltför avlägsen framtid lärer bliva nödvändig. Det torde därjämte
böra beaktas, att den reform av uppbördsväsendet, varom utredning
pågår, skulle medföra stora krav på ökade lokalutrymmen hos länsstyrelserna.
Vid nu angivna förhållanden synes det mindre lämpligt att på eu
provisorisk utvidgning av länsstyrelsens i Malmöhus län tjänstelokaler nedlägga
några större kostnader och särskilt sådana kostnader, som äro jämförelsevis
stora i förhållande till de fördelar, som därmed vinnas. Med hänsyn
härtill anser jag mig icke kunna tillstyrka, att den ifrågasatta flygelbyggnaden
jämte därmed sammanhängande ändringsarbeten kommer till utförande.
Däremot torde övriga mindre kostsamma arbeten för utvidgning
av länsstyrelsens lokaler nu böra verkställas. Skulle det oaktat inom den
närmaste framtiden länsstyrelsens lokalbehov oundgängligen kräva en ytterligare
utökning, synes böra tagas i övervägande, huruvida icke förenämnda
expeditionsvaktsbostad kunde användas för sådant ändamål och annan bostad
genom förhyrning i närheten av landsstatshuset anskaffas åt expeditionsvakten.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle erfordras för utvändiga
reparationsarbeten å länsresidenset och landsstatshuset 7,000 kronor, för
ändrings- och reparationsarbeten inom länsresidenset 46,024 kronor och för
ändringsarbeten inom landsstatshuset 10,976 kronor.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
hemställa,

att riksdagen må för vissa ändrings- och reparationsarbeten
ä länsresidenset och landsstatshuset i Malmö för budgetåret 1927
—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 64,000 kronor.

44:o) Kung], Maj:t har (punkt 45) föreslagit riksdagen att för beredande
av förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län för budgetåret 1927—
1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 89—91 i åberopade statsrådsprotokollet.

Sedan byggnadsstyrelsen med anledning av en av länsstyrelsen i Örebro
gjord framställning angående förändring och utvidgning av nämnda länsstyrelses
lokaler anbefallts att i samråd med länsstyrelsen och ståthållaren på
Örebro slott verkställa utredning samt uppgöra förslag till erforderliga ändringar
beträffande dispositionen av nämnda slott samt därav betingade ändringsarbeten,
framlade styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 november
1925 förslag i sådant hänseende. Enligt detta förslag skulle länsstyrelsens
tjänstelokaler utvidgas med den i samma våning belägna landshöv -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Öl

dingebostaden samt landshövdingen beredas bostad i våningen tre trappor
upp. För de av denna disposition betingade ändringsarbetena ävensom för
anordnande av ny värmeledning m. m. i de delar av slottet, som efter förslagets
genomförande skulle utnyttjas, äskade byggnadsstyrelsen ett anslag
å 596,600 kronor.

Sedan på given anledning byggnadsstyrelsen i syfte att nedbringa kostnaderna
låtit verkställa utredning angående vissa andra alternativ till lösning
av länsstyrelsens lokalfråga, bär byggnadsstyrelsen med skrivelse till Kungl.
Maj:t den 30 november 1926 överlämnat verkställd utredning angående möjligheten
att för ringare kostnad än tidigare ifrågasatts bereda länsstyrelsen
sådan mera tillfällig lindring i dess trångboddhet, att de vidtagna åtgärderna
kunde anses tillräckliga för åtminstone några år framåt.

Förslaget avser i huvudsak i våningen 1 trappa upp ändrad rumsinredning
i sydöstra tornet, borttagande av mellanväggar i samt uppsnyggning
av korridoren, flyttning av dörrhål, anordnande av spiraltrappa till våningen
2 trappor upp samt borttagande av skåpinredning i sessionsrummet och affyra
kakelugnar och i våningen 2 trappor inredning av 5 tjänsterum och ett
förrum jämte trapprum, W. C. m. in. samt upptagande av ett fönster mot
gården. Härjämte avser förslaget införande av värmeledning i länsstyrelsens
samtliga lokaler samt anskaffande av nya arkivlijdlor.

Genom de föreslagna anordningarna kommer huvudsakligen att beredas
ökat utrymme åt landskontoret, varjämte den fördelen vinnes, att länsstyrelsens
sessionsrum kan uteslutande användas för sitt ändamål och ej
vidare behöver användas som arbetsrum för personal. Landskanslist kommer
även att erhålla någon förbättring, bland annat genom att ett rum anordnas
såsom expedition för automobilärenden.

Enligt upgjort kostnadsförslag har kostnaderna för byggnadsarbetena beräknats
till 62,000 kronor samt för värmeledningens anordnande till 23,000
kronor. Då härtill beräknas ett belopp av 5,000 kronor för arvoden och
administration, i vilket belopp jämväl medräknats kostnaderna för de nu
senast gjorda utredningarna, skulle förslagets utförande komma att betinga
eu sammanlagd kostnad av 90,000 kronor.

Departementschefen har ansett sig böra tillstyrka, att sagda förslag bringas
till verkställighet, men funnit det härför begärda beloppet kunna nedsättas
till 75,000 kronor. Genom anvisande av sistnämnda belopp skulle värmeledning
kunna anordnas samt de nödvändigaste av de i förslaget ingående
byggnadsarbetena kunna komma till utförande.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot att de föreslagna ändringsarbetena
i Örebro slott utföras i den av departementschefen åsyftade omfattningen,
hemställer,

att riksdagen må för beredande av förbättrade lokaler för länsstyrelsen
i Örebro län för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra
reservationsanslag av 75,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

52

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

45:o) Kungl. Maj:t har (punkt 46) föreslagit riksdagen medgiva, att för
vissa ändringsarbeten i västra flygelbyggnaden till Gävle slott må användas
den besparing om 4,182 kronor 64 öre, som uppkommit å det av riksdagen
för indragande av värmeledning i östra flygelbyggnaden till nämnda slott
för budgetåret 1924—1925 anvisade extra reservationsanslaget å 15,000
kronor.

Beträffande utredningen hänvisas till sid. 91—92 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 201, därom gjorda framställning
anvisade 1924 års riksdag för indragande av värmeledning i östra
flygelbyggnaden till Gävle slott för budgetåret 1924—1925 ett extra reservationsanslag
av 15,000 kronor. Härmed avsågs i främsta rummet att för
lantmäterikontoret i Gävleborgs län, vars lokaler förlagts till berörda flygelbyggnads
bottenvåning, undanröja eldfaran på grund av lokalernas dittillsvarande
uppvärmning medelst kakelugnar.

En annan olägenhet, som vidlådde berörda lokaler, var bristande utrymme.
Departementschefen anförde i ovanberörda proposition, nr 201, att denna
olägenhet skulle kunna i viss mån minskas, därest, såsom lantmäteristyrelsen
föreslagit, lantmäterikontorets lokaler finge utvidgas med vinden i nämnda
flygelbyggnad jämte två däri inredda gavelrum, vilka stode till vederbörande''''
boställshavares förfogande men jämlikt dennes medgivande för det dåvarande
disponerades för andra ändamål.

Sedermera förklarade nuvarande boställsliavaren, landshövdingen S. Liibeck,
den 20 september 1924 sig icke hava något att erinra mot att vindsvåningen
i nämnda flygelbyggnad tillsvidare under hans tjänstetid toges i anspråk för
länets lantmäterikontor, dock under förutsättning att antingen rummen vid
anfordran återställdes till boställsliavarens disposition eller ock motsvarande
bostadsutrymme, när framställning därom gjordes, bereddes landshövdingen
genom inredning i slottets vindsvåning eller västra flygelbyggnad. Därefter
har Kungl. Maj:t medgivit, att vindsvåningen i östra flygelbyggnaden
med däri inredda två gavelrum finge tillsvidare upplåtas till begagnande av
lantmäterikontoret.

Sedan landshövdingen Liibeck numera hemställt, att en bostad för landshövdingens
chaufför måtte inredas i västra flygelbyggnaden såsom ersättning
för de bostadsrum i östra flygelbyggnaden, som landshövdingen avstått, har
byggnadsstyrelsen låtit uppgöra förslag i sådant hänseende; och skulle i
samband härmed jämväl vissa andra mindre ändringsarbeten vidtagas i
nämnda flygelbyggnad.

För utförande av dessa arbeten, vilka beräknats draga en kostnad av
4,680 kronor, har styrelsen hemställt att få taga i anspråk den reservation
om 4,182 kronor 64 öre, som uppkommit å det utav 1924 års riksdag anvisade,
ovan omförmälda extra reservationsanslaget å 15,000 kronor.

Vissa ändringsarbeten

västra flygelbyggnaden

till Oävle
slott.

[46.]

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 53

Med tillstyrkande av Kung! Maj:ts ifrågavarande anslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att för vissa ändringsarbeten i
västra flygelbyggnaden till Gävle slott må användas den besparing
om 4,182 kronor 64 öre, som uppkommit å det av riksdagen
för indragande av värmeledning i östra tegelbyggnaden
till nämnda slott för budgetåret 1924—1925 anvisade extra
reservationsanslaget å 15,000 kronor.

46:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
ur 3, av herr T. Notbin m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 14,
av herr B. Eriksson i Grängesberg m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
till uppförande av nybyggnad för lantmäterikontoret i Kopparbergs län samt
till ändrings- och reparationsarbeten inom landsstatshuset därstädes, allt i
överensstämmelse med av byggnadsstyrelsen uppgjorda förslag, anvisa för
budgetåret 1927—1928 ett extra reservationsanslag av 346,000 kronor.

Beträffande dessa motioner kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

47:o) I en inom första kammaren väckt motion, nr 26, har herr T. Nothin
m. fl. hemställt, att riksdagen ville dels till förvärv av erforderligt tomtutrymme
och dels till uppförande därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i
Jämtlands län anvisa för budgetåret 1927—1928 ett extra reservationsanslag
av 222,000 kronor.

Beträffande denna motion kommer utskottet att framdeles under riksdagen
avgiva utlåtande; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

Diverse.

48:o) Under erinran, att det av Kungl. Maj:t under förevarande punkt
(punkt 47) äskade anslaget är avsett för beredande åt statens järnvägar av
gottgörelse för transporter, beträffande vilka, i enlighet med hittills i vissa
enstaka undantagsfall tillämpad praxis, befrielse eller nedsättning ansetts
böra medgivas i befordringsavgifterna, såsom i fråga om studieresor för
riksdagens ledamöter, resor i samband med vissa kongresser, befordran av
vissa vetenskapliga samlingar m. in., hemställer utskottet,

att riksdagen må för beredande av ersättning åt statens järnvägar
för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna
för vissa resor för budgetåret 1927—1928 anvisa ett
extra förslagsanslag av 25,000 kronor.

Utskoticts

yttrande.

Motioner om
nybyggnad
för lantmäterikontoret
i
Kopparbergs
lön in. in.

Motion om
nybyggnad för
lantmäterikontoret
i
Jämtlands
län in. m.

Ersättning
åt statens
järnvägar
för av
Kungl. Majd
medgivna
lindringar i
befordringsavgifterna

för vissa
resor.

[47.]

Tidskriften
» Br andskydd».

[48.]

Befrämjande
av luftfart.

[49.]

Anslaget till
understöd av
regelbunden
luftfart.

54 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49:o) På grund av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 48) hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom bidrag till utgivande genom svenska
brandskyddsföreningen av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra anslag av 400 kronor.

50:o) Kungl. Maj:t har (punkt 49) föreslagit riksdagen att för budgetåret
1927—1928 anvisa dels till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor, dels ock för biträde vid handläggning av
ärenden rörande luftfart ett extra anslag av 5,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 94—127
av åberopade statsrådsprotokollet.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 88, har herr J. Nilsson i
Malmö hemställt, att riksdagen måtte besluta, att hela den för en tredje
hangarbyggnad å Bulltofta flygstation erforderliga kostnaden 360,000 kronor
skall bestridas av statsverket, med lånemedel, att under sjätte huvudtiteln
för 1927—1928 anvisa ett extra anslag å 11,653 kronor 23 öre till bestridande
av de kostnader, som A. B. Aerotransport måst vidkännas för anläggning
av radioflygstationer i Stockholm och Malmö, samt att under sjätte
huvudtiteln för 1927—1928 anvisa ett extra anslag å 17,500 kronor till bestridande
av de kostnader, som Malmö stad förskotterat för flygstationen vid
Bulltofta.

I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

Genom det mellan staten och aktiebolaget Aerotransport den 12 juni 1925
ingångna avtalet har såsom i propositionen erinras bolaget berättigats till
understöd bland annat för uppehållande av regelbunden luftfart i sex månader
under vart och’ ett av åren 1927 och 1928 å leden Malmö—Köpenhamn—
Hamburg—Amsterdam samt i fyra månader under vart och ett av samma
år å leden Stockholm—Helsingfors. Enligt den av bolaget framlagda planen
för luftfartens bedrivande under år 1927, skulle, med undantag beträffande
understödets storlek, trafiken å nu nämnda luftfartsleder försiggå jämlikt
bestämmelserna i avtalet. Så skulle däremot icke bliva förhållandet med
avseende å trafiken å Göteborgslinjen. Under det att avtalet tillförsäkrar
bolaget understöd åren 1927 och 1928 för trafik å leden Oslo—Göteborg—
Köpenhamn—Malmö på villkor bland annat att norskt luftfartsföretag fullgör
halva antalet turer, avser aktiebolaget Aerotransports förslag, att luftfart
skall äga rum blott mellan Göteborg samt Köpenhamn och Malmö.

Under erinran om önskvärdheten av att bolagets personal kunde sysselsättas
så jämnt som möjligt under hela året liar departementschefen beträffande
flygningen å de olika trafiklederna anfört bland annat följande:

»Ur nu berörda synpunkt är det mindre tillfredsställande, att — medan
under tiderna den 19 april—den 4 juni och den 5 september—den 1 oktober

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 55

bolaget skulle utföra allenast en tur om dagen mellan Malmö och Amsterdam
och alltså härför blott behöva två tremotors flygplan, därav ett i reserv
— ytterligare ett sådant flygplan skulle erfordras under den jämförelsevis
korta tiden från den 6 juni till den 3 september, då två turer om dagen
mellan Malmö och Amsterdam skulle fullgöras av boläget liksom av det
med bolaget samarbetande holländska företaget. Det har emellertid från
bolagets sida framhållits, att den förlust, som uppstår genom att det tredje
flygplanet endast dåligt utnyttjas, mer än uppväges av den ökade passagerarinkomst,
som, därest erforderliga befordringsmedel finnas tillgängliga, kan
erhållas under sommaren och att det å Am ster damlinjen av bolaget nedlagda
arbetet och linjens utveckling skulle äventyras, om icke under sommaren
två flygplan samtidigt trafikerade routen i vardera riktningen, då i
annat fall alltför många passagerare måste avvisas.

Om alltså beträffande Amsterdamlinjen någon ändring av bolagets trafikplan
icke synes böra vidtagas, torde så möjligen böra ske med avseende å
Göteborgslinjen. Beroende på huruvida samarbete kan åstadkommas med
det holländska luftfartsföretaget och på storleken av de bidrag, som kunna
lämnas av Göteborgs stad och Hälsingborgs stad, skulle trafiken å sistnämnda
linje uppehållas två till fyra månader. Det tremotors flygplan, som
avses för denna linje, skulle följaktligen utnyttjas i alltför ringa grad. I
skrivelse till aktiebolaget Aerotransport har emellertid Deutsche Luft-Hansa
A. G. meddelat, att detta företag hade för avsikt att under år 1927 bland
annat trafikera en flyglinje Oslo—Göteborg—Köpenhamn—Stettin, varvid
skulle användas flygbåtar av typen DornierAVal. Det lär icke vara uteslutet,
att tiderna för de tyska flygbåtarnas avgång från och ankomst till Göteborg
kunna så bestämmas, att lämplig anslutning vinnes till den danska luftfartsleden
Köpenhamn—Hamburg. I så fall skulle aktiebolaget Aerotransport
icke behöva jämsides med det tyska bolaget trafikera leden Göteborg—Köpenhamn,
utan ett tremotors flygplan skulle i stället kunna användas å
linjen Stockholm—Helsingfors, varjämte det subventionsbelopp, som enligt
bolagets trafikplan skulle behövas för Göteborgslinjen, skulle kunna utnyttjas
till förlängd trafik å linjen Stockholm—Helsingfors.

Av vad ovan anförts framgår, att sättet för ordnandet av trafiken på Göteborgs-
och Finlandslinjerna beror på underhandlingar med utländskt luftfartsföretag
och följaktligen icke nu kan fastslås. Jämväl i övrigt kunna
förändrade förhållanden göra det önskvärt att vidtaga ändring i den framlagda
planen för lufttrafikförbindelserna. Kungl. Maj:t torde därför fortfarande
böra hava frihet att inom ramen av beviljat anslag meddela beslut
angående de olika luftfartsledernas trafikerande.»

Under hänvisning till en lämnad redogörelse varav framginge, att i utlandet
i allmänhet ett något högre understöd än det i Sverige utgående visat
sig erforderligt, och då luftfarten hos oss icke syntes kunna drivas billigare
än i utlandet, har departementschefen funnit en höjning av den aktiebolaget
Aerotransport enligt avtalet tillkommande subventionen svårligen kunna undvikas.
Att bestämma understödsbeloppen torde emellertid få ankomma på
Kungl. Maj:t, efter det omförmälda undersökning slutförts. Något nytt
kontrakt torde icke böra upprättas med bolaget utan möjliga höjningar medgivas
av Kungl. Maj:t till en början allenast för år 1927.

I avseende å luftfartslånefonden har departementschefen anfört följande.

»I luftfartslånefonden fanns vid utgången av år 1926 eu behållning å

Luftiartslånef
onden.

56

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

36,131 kronor, varjämte ett belopp av omkring 150,000 kronor kan antagas
komma under år 1926 inflyta i amortering å de från fonden beviljade lånen.
Lån från fonden kunna nu beräknas beliöva under nästa budgetår utgå med
ungefär följande belopp, nämligen: 100,000 kronor till mellangift vid utbyte
av ett tremotors lantflygplan mot ett tremotors vattenfiygplan, 25,000 kronor
till ett flottörställ, 80,000 kronor till reservmotorer och, på sätt jag framdeles
kommer att närmare utveckla, 180,000 kronor till en hangar å Bulltoftafältet
i Malmö eller tillhopa 385,000 kronor. Enär, inberäknat amortering,
i fonden skulle vid innevarande budgetårs slut flnnas cn behållning å
omkring 185,000 kronor, skulle alltså, för att nu angivna lån må kunna utlämnas
från fonden, till densamma behöva avsättas ett belopp av 200,000
kronor. Dessutom kan det möjligen bliva erforderligt att före början av
1928 års lufttrafik bevilja lån för inköp av ytterligare ett flygplan. Med
hänsyn till inflytande amortering för år 1927 skulle för sådant ändamål behövas
en ytterligare avsättning till fonden av 100,000 kronor. Vid sådant
förhållande lärer sammanlagda avsättningen för nästa budgetår böra uppgå till

300,000 kronor. I likhet med vad förut ägt rum torde beloppet anvisas
under utgifter för kapitalökning, och kommer jag att under denna avdelning
av statsverkspropositionen göra erforderlig hemställan. Till frågan om erforderlig
ändring i villkoren för lån ur luftfartslånefonden återkommer jag
längre fram.»

En tredje
hangar å
Bulltoftafältet
i Malmö.

I statsrådsprotokollet redogöres vidare för ett framkommet förslag om
byggnad av en tredje hangar på Bulltoftafältet i Malmö för eu kostnad av

360,000 kronor. För egen del har departementschefen beträffande detta förslag
och sättet för erforderlig medelsanskaffning anfört bland annat följande.

»Yad angår sättet för anskaffande av de erforderliga medlen, får jag erinra
om att det i utlandet är rätt vanligt, att städerna, liksom de anlägga hamnar
för sjöfartens behov, också ombesörja anordnandet av flygplatser. På sätt
förut meddelats har Malmö av de hittillsvarande kostnaderna för flygplatsen
å Bulltoftafältet utgivit omkring 190,000 kronor, under det att staten, jämte
det att marken av staten under de sista åren utan ersättning ställts till
förfogande, betalat omkring 450,000 kronor. Även om man tager hänsyn
till att Göteborgs stad har större folkmängd än Malmö, har Göteborg i
betydligt högre grad än Malmö bidragit till anordnande av flygplats för
staden, och Stockholms stads flygplats vid Lindarängen har åstadkommits
utan bidrag av statsmedel. Det synes därför icke obilligt att, om staten
lämnar medel till halva kostnaden för den nya hangaren, Malmö stad tillskjuter
den andra hälften. Då den nya hangaren huvudsakligen skall användas
av flygplan, tillhöriga utländska företag och aktiebolaget Flygindustri,
torde avgifter kunna uppbäras för densammas begagnande, så att kostnaderna
för hangaren förräntas och amorteras. Det belopp, som jag anser kunna
tillskjutas av staten, torde därför kunna utgå från luftfartslånefonden, därest
erforderlig avsättning göres till densamma. Vinner detta förslag riksdagens

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

o<

bifall, skulle de av riksdagen godkända huvudgrunderna för nänrnda fond
behöva så ändras, att lån från fonden även kan beviljas för lämnande av
bidrag till kostnaderna för flygplatser och för desamma nödig utrustning.

I likhet med vad som gäller för lån från vattenkraftslånefonden torde län
för nu ifrågavarande ändamål böra kunna beviljas intill två tredjedelar av
den beräknade anläggningskostnaden och med eu amorteringstid av högst
40 år. I övrigt torde kunna i huvudsak tillämpas de för lån från fonden
nu föreskrivna villkor och bestämmelser. Såsom ägt rum beträffande den
hangar å Bulltoftafältet, till vilken staten anslagit medel, torde byggnaderna
böra utföras genom Malmö stads försorg men bliva statens egendom med
rätt för Malmö stad att använda dem för avsett ändamål men med skyldighet
att underhålla dem i fullgott skick. Uppförandet torde, i enlighet med
vad byggnadsstyrelsen ifrågasatt, böra ske i samråd med denna styrelse.

Så länge Malmö stad handhar förvaltningen av flygplatsen å Bulltofta, bör
staden svara för förräntning och amortering av lånet från luftfartslånefonden,
staden givetvis obetaget att uppbära sådana avgifter för flygplatsens
begagnande, att därav icke blott ränta och amortering å lånet från luftfartslånefonden
gäldas utan även skälig avkastning lämnas å det kapital, staden
nedlägger å hangaren. Malmö stad bör dock icke ensam bestämma avgifterna,
utan taxa för flygplatsens begagnande bör, efter det förslag uppgjorts av
staden, fastställas av Kung! Maj:t, på sätt skett beträffande Göteborgs och
Stockholms flygplatser.»

Utöver de belopp, som sålunda begärts för flygplatsen å Bulltofta, har Uppkommen
drätselkammarens i Malmö tredje avdelning i skrivelse den 22 november fd”iecr„ Tidigare
1926 hemställt, att Kung! Maj:t måtte i statsverkspropositionen till 1927 i Malmö
års riksdag äska anslag å 17,500 kronor till täckande av de av Malmö stad
tillsvidare förskjutna kostnaderna för vissa ytterligare förbättringsarbeten å
flygplatsen å Bulltoftafältet. De till ersättning ifrågasatta utgifterna hava
avsett anläggande av en betongplattform framför den senast uppförda hangaren,
anläggning av hårda körbanor omkring båda hangarbyggnaderna ävensom
anordnande av vägar mellan dessa, anordnande av brandpost mellan de
båda hangarbyggnaderna samt uppsättande av slangskåp å den sist uppförda
hangarbyggnaden, uppförande av ett murat mindre hus, försett med tre rum
avsedda för smedja, tändning av biåslampor, elektrisk liärdningsugn för duraluminium
och ett rum för bensintvättning av motorer samt utökning av
inredningen i de tre passage- och tullrummen i den nya hangarbyggnaden
och anordnande av ett av tullmyndigheterna begärt tullmagasin.

Enär de omförmälda arbetena vore sådana, som det tillkomme innehavaren
av en flygplats att själv bekosta, har departementschefen funnit sig icke
kunna tillstyrka bifall till omförmälda framställning.

För vartdera av budgetåren 1925—1926 samt 1926—1927 har riksdagen Biträde åt
för biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart anvisat ett extra luftfartemynanslag
å 2,300 kronor. Detta anslag har använts dels till avlönande av den °

58

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

hos luftfartsmyndigheten anställde assistenten, dels ock till sådan fyllnad i
avlöningen för det kvinnliga kontorsbiträde inom kommunikationsdepartementet,
som för luftfartygsregistret och luftfartsmyndighetens diarium samt
i övrigt biträder vid handläggning av ärenden rörande luftfart, att sammanlagda
avlöningen uppgår till det belopp, som tillkommer kanslibiträde på extra stat.

Till följd av det ökade arbete, som måste påläggas assistenten, torde det
vara nödvändigt, att det honom tillkommande arvodet höjes. Ehuru det, enligt
vad departementschefen framhållit, med hänsyn till arbetets nuvarande
omfattning vore önskvärt, att assistenten kunde helt ägna sin arbetskraft
åt kommunikationsdepartementet, torde dock, med hänsyn till den sparsamhet
som måste iakttagas, tillsvidare kunna bibehållas den nuvarande
anordningen, att assistenten jämväl tjänstgör vid flygvapnet. I vad män
assistentens arvode skulle ökas, torde vara beroende av de arbetsuppgifter,
som under nästa budgetår komme att åläggas honom. På grund av vad sålunda
anförts har departementschefen tillstyrkt, att anslaget för biträde vid
handläggning av ärenden rörande luftfart höjes till 5,000 kronor. Av detta
belopp skulle då även utgå arvode till det kvinnliga kontorsbiträde, som
biträder luftfartsmyndigheten med diarieföring och viss statistik.

Under hänvisning till den av departementschefen i ärendet lämnade utredningen
får utskottet tillstyrka Kung! Maj:ts förevarande förslag.

Trafiken å Göteborgslinjen skulle under år 1927, enligt vad utredningen
utvisar, eventuellt komma att bestridas av det tyska företag, med vilket
aktiebolaget Aerotransport står i samtrafik; det subventionsbelopp, som
enligt tidigare uppgjord trafikplan vore behövligt för nämnda linje, skulle
för sådant fall i stället komma till användning för eu utsträckt trafik på
linjen Stockholm—Helsingfors. Utskottet, som förutsätter, att trafiken på
Göteborg ordnas på ett tillfredsställande sätt, har intet att erinra mot detta
departementschefens förslag.

Ovanberörda motionsvis framställda yrkanden har utskottet icke funnit sig
kunna biträda i vidare män än att utskottet vill tillstyrka det av motionären
begärda anslaget å 17,500 kronor för ersättande av utlägg, som gjorts
av Malmö stad för vissa förbättringsarbeten å flygplatsen å Bulltoftafältet.
Enligt vad utskottet inhämtat, utgöras dessa arbeten i huvudsak av nödiga
kompletteringar till den av staten uppförda nya hangarbyggnaden därstädes;
kostnaderna för dessa kompletteringsarbeten hava av Malmö stad förskjutits
i avvaktan på att staten — i enlighet med av vad vederbörande ställts i utsikt
— framdeles skulle ersätta desamma.

Beträffande frågan om anvisande av anslag till luftfartslånefonden, vilket
ärende sammanhänger med övriga frågor om anvisande av medel till kapitalökning
för de under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonderna,
kommer utskottet framdeles under riksdagen att avgiva utlåtande.

Utskottet får alltså hemställa,

I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, må för budgetåret 1927—1928 anvisa

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 59

a) till understöd av regelbunden luftfart ett extra reservationsanslag
av 500,000 kronor;

b) för biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart
ett extra anslag av 5,000 kronor;

II) att riksdagen, i anledning av herr J. Nilssons i Malmö
väckta motion 1:88, må för budgetåret 1927—1928 till bestridande
av kostnader, som av Malmö stad förskjutits för vissa arbeten
å flygplatsen å Bulltoftafältet, anvisa ett extra anslag av
17,500 kronor;

III) att förberörda motion, i vad den avser bestridande av
kostnad för en till uppförande avsedd tredje hangarbyggnad å
nämnda flygfält samt anvisande av anslag till kostnader för
radioflygstationer, icke må av riksdagen bifallas.

51:o) I enlighet med Kung! Maj:ts förslag (punkt 50) hemställer utskottet, Rese- och

traktaments att

riksdagen må minska det ordinarie förslagsanslaget till ersättningar.
rese- och traktamentspenningar, nu 140,000 kronor, med 20,000 [50.]

kronor till 120,000 kronor.

52:o) I fråga om Kung!. Maj:ts förslag (punkt 52) angående anvisande av Tillfällig lönc anslag

under sjätte huvudtiteln för beredande av tillfällig löneförbättring för

viss personal inom den civila statsförvaltningen kommer utskottet att fram- personal inom

deles under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för den ctvila
j ° statsförvaU riksdagen anmäla.

[52.]

53:o) Kung! Maj:t har (punkt 53) föreslagit riksdagen att för bestridande Dyrtidstillägg
av kostnaderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för åtbarare T
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 160,000 kronor. statens^jänst.

Rörande detta Kung! Maj:ts förslag kommer utskottet att framdeles under [53.]
riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

54:o) 1 enlighet med Kung! Maj:ts förslag (punkt 54) hemställer utskottet, Trycknings kostnader.

att riksdagen må öka det ordinarie förslagsanslaget till tryck- r54.]
ningskostnader, nu 10,025 kronor, med 15 kronor till 10,040
kronor, dock att i anslaget må göras den jämkning, som för
jämnande av huvudtitelns slutsumma kan bliva erforderlig.

55:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inneva- Övriga
rande år äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring ei föreslagits.
anslag''

60

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet liemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,
vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, må i riksstaten
för budgetåret 1927—1928 upptagas med oförändrade belopp.
Stockholm den 29 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, 0. Bergqvist, A. Pers, J. B. Walles,
E. A. Hallin, C. I. Asplund, P. A. Bergström och C. G. V. Hammarskjöld-,

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R.
Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, 0. Olsson i Kullenbergstorp,
A. A:son Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, S. Persson
i Fritorp, J. Olofsson i Digernäs, 0. Andersson i Höör och G. A. Anderson i Storgården,
med undantag därav att herr E. G. E. Eriksson i Stockholm deltagit i behandlingen
av punkterna 1—22 i st. f. herr Jansson i Falun och i behandlingen
av punkterna 23—36 i st. f. herr Anderson i Råstock.

Reservationer:

vid punkt 17:o) (anläggning av utfartsvägar) av herrar Kvarnzelius, Bergqvist,
Pers, Walles, Asplund, Anderson i Råstock, Wiklund, Törnkvist i Karlskrona,
Eriksson i Stockholm och Andersson i Höör, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Bidrag från anslaget till utfartsvägar utgår med högst ''/t—1/3 av beräknad
kostnad för den blivande väganläggningen, varvid förutsättes, att jämväl
vederbörande landsting i viss omfattning lämnar understöd. Såsom härav
framgår, är statens ekonomiska uppoffring i detta fall jämförelsevis begränsad.
Trots detta har, enligt vad av skilda myndigheter vitsordats, anslaget under
sin knappt tioåriga tillvaro gjort det möjligt att inom vissa vanlottade trakter
tillgodose de mest trängande vägbehoven i betydligt större utsträckning än
tidigare; allmänt erkännes, att anslaget visat sig vara till stort gagn för vägväsendets
och jordbrukets utveckling.

Närmast är, såsom tidigare nämnts, anslaget avsett för åstadkommande
av körbara förbindelser till avlägset belägna byar och större gårdar i de
trakter av landet, som framstå såsom i detta avseende mest vanlottade. I
väckta motioner har nu föreslagits en utsträckning av användningen i så
måtto, att bidrag måtte kunna få lämnas jämväl till odlingsvägar, varmed
avses vägförbindelser till nya odlingsmarker, exempelvis torrlagda myrmarker
eller andra områden, som lämpa sig för nya jordbruk, men vilkas hittillsvarande
isolering utgjort ett avgörande hinder för deras kolonisering.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

G1

För egen del vill utskottet framhålla, att anläggningen av dylika odlingsvägar
torde utgöra en av de viktigaste förutsättningarna för att nybildning
av jordbruk skall kunna åstadkommas. Enligt utskottets mening torde ock
få anses befogat, att staten i någon mån lämnar sin medverkan vid detta
för de enskilda intressenterna ekonomiskt mycket betungande arbete. Tvivelsutan
skulle på detta sätt kunna verksamt befrämjas nyodling och bebyggelse,
något som för närvarande framstår som ett angeläget samhällsintresse.

Med avseende å ändamål, planläggning m. m. torde ifrågavarande odlingsvägar
i många fall närma sig en utfartsvägs karaktär. I detta hänseende är
att märka, att de statsunderstödda utfartsvägarna i allmänhet äro avsedda att
planläggas som enskilda vägar; i regel förutsättas de också utförda av enklaste
beskaffenhet genom vederbörande jordägares egen försorg. Överhuvud låta
sig, såsom 1925 års kolonisationssakkunniga ock framhållit, de nuvarande
bestämmelserna för statsbidrag till utfartsvägar väl anpassa sig på de i
motionerna avsedda odlingsvägarna. Under sådana förhållanden torde någon
tvekan icke böra möta mot ett bifall till motionärernas förslag; tvärtom skulle
på detta sätt det nuvarande anslaget till utfartsvägar kunna bliva till ökat
gagn, varjämte kunde undvikas, att ännu en statlig bidragstyp eventuellt införes
för ifrågavarande ändamål.

Med tillstyrkande alltså av de i sådant avseende väckta motionerna får
utskottet föreslå, att ifrågavarande anslag hädanefter benämnes anslaget till
utfarts- och odlingsvägar, varigenom tydligt utsäges, att anslaget må jämväl
tjäna det vidgade syfte, som i motionerna avses.

Vidare har i en i ämnet väckt motion — — — de närmare villkoren för
beviljande av statsbidrag från anslaget.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar Bergqvist och Asplund, Nilsson i Ant
näs m. fl., Bergström i Bäckland m. fl., Anderson i Båstock
och Lundgren samt Carlsson-Frosterud och Norsell i ämnet
väckta motionerna (I: 86, II: 33, 137, 157 och 203), må för anläggning
av utfarts- och odlingsvägar i Norrland, Dalarna, Värmland
och norra delarna av Örebro län för budgetåret 1927—
1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 275,000 kronor.»;

vid punkt 21:o) (statens fiskehamnar) av herrar Nilsson i Gränebo och
Persson i Fritorp, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till de
i ämnet väckta motionerna rörande fiskehamnsbyggnad vid Gnisvärd;

av herr O. Olsson i Kullenbergstorp;

vid punkt 22:o) (statsunderstödda fiskehamnar) av herrar Walles, Asplund,
Bergström, Anderson i Råstock, Carlsson-Frosterud, Olsson i Kullenbergstorp,
Törnkvist i Karlskrona, Kristensson, Persson i Fri torp och Eriksson i Stockholm,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

62

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

»Beträffande herr Törnkvists motion om statens medverkan för åstadkommande
av tilläggsplatser vid Torsö fiskeläge i Blekinge får utskottet erinra,
att förevarande angelägenhet — såsom ock tidigare i samband med riksdagens
behandling av frågan framhållits — framstår som synnerligen behjärtansvärd.
På grund av skedd uppslamning kan den gamla hamnen vid
Torsö sedan ett antal år tillbaka icke användas som fiskehamn. Fiskebåtarna
måste därför förankras ute på öppna fjorden, varigenom befolkningen vållas
svårt avbräck. Under förutsättning att ett statsbidrag av 40,000 kronor beviljas
skulle enligt en uppgjord plan nya tilläggsplatser vid fiskeläget kunna
iordningställas.

Då med ett statsanslag av nu angivna belopp tillfredsställande hamnanordningar
å denna plats synas kunna vinnas och fiskarbefolkningen alltså
bringas en bestående lättnad i sina nuvarande utkomstsvårigheter, vill utskottet
tillstyrka motionärens förslag. Såsom villkor för det blivande statsbidragets
beviljande bör dock uppställas, att innan någon del av detsamma
utbetalas, säkerhet erhållits för att vad som utöver ifrågavarande belopp,

40,000 kronor, erfordras kan anskaffas i orten.

Vid bifall härtill torde, på sätt motionären hemställt, anslaget till statsunderstödda
fiskehamnar för nästkommande budgetår böra upptagas med ett
belopp av 190,000 kronor.

Under åberopande härav och med tillstyrkande av Kung! Maj:ts förslag
i vad detta avser beredande av medel till hamnen vid Abbekås hemställer
utskottet,

att riksdagen må

a) medgiva, att såsom bidrag till iståndsättande och förstärkning
av hamnen vid Abbekås i enlighet med ett av departementschefen
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 4 januari 1927 förordat förslag må användas det av
riksdagen till iståndsättande av nämnda hamn för år 1908 anvisade
anslaget å 15,000 kronor;

b) med bifall till herr Törnkvists i ämnet väckta motion
(II: 132) medgiva, att av anslaget till statsunderstödda fiskehamnar
må under budgetåret 1927—1928 användas ett belopp
av högst 40,000 kronor för iordningställande av tilläggsplatser
för fiskebåtarna vid Torsö fiskläge i Blekinge;

c) såsom bidrag till statsunderstödda fiskehamnar för budgetåret
1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 190,000
kronor.»;

vid punkt 37:o) (ändringsarbeten å Rosenhaneska huset m. m.) av herrar
Kvarnzelius och Wiklund, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hava följande lydelse:

»Kung! Maj:ts förevarande förslag innebär närmast ett iståndsättande av det
s. k. Rosenhaneska huset, som efter restaurering skulle tagas i anspråk för
statskontorets behov. Kostnaderna för de behövliga ombyggnads- och re -

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

63

parationsarbetena hava beräknats till 159,000 kronor. Enligt Knngl. Maj:ts
proposition ingår i den av byggnadsstyrelsen uppgjorda planen att i samband
härmed iståndsätta det gamla kungshuset, dit Svea hovrätt, kammarkollegium
och statskontoret för närvarande äro förlagda. Såsom av utredningen
inhämtas — och detta har också bestyrkts av utskottets egna iakttagelser
vid avlagt besök på platsen — befinner sig nämligen denna byggnad
i ett ganska bristfälligt skick, varjämte de nuvarande lokalerna äro för
därvarande ämbetsverk synnerligen otillräckliga.

Fördelarna av denna plans genomförande synas utskottet påtagliga. Inom
gamla kungshuset skulle vid förslagets förverkligande erhållas eu enhetlig
och planmässig förläggning för de kvarblivande ämbetsverken med tillräckliga
utrymmen för ämbets- och tjänsterum, expeditioner och arkiv. Och av
Itosenlianeska huset, vilket alltsedan generalstabens flyttning i stort sett
stått oanvänt, utvinnes en ämbetsverksbyggnad, som måste sägas uppfylla
alla skäliga anspråk på en dylik byggnad. Genom ett bifall till Kung!
Maj:ts förslag skulle vidare vinnas, att de lokaler, som krigsliovrätten för
närvarande disponerar, bliva frigjorda för andra ändamål. Om man därjämte
tager i betraktande, att de föreslagna ombyggnadsarbetena väsentligen utgöras
av moderniserings- och reparationsåtgärder, som med hänsyn till en
ändamålsenlig användning av b37ggnaderna under alla förhållanden böra verkställas,
kan förslaget — och detta gäller ej minst ur ekonomisk synpunkt —
icke annat än betecknas som en gynnsam lösning av de här föreliggande
lokalfrågorna.

Att ifrågavarande tre ämbetsverk äro med avseende å tjänstelokaler mindre
väl tillgodosedda, har sedan länge varit allmänt erkänt. Den nuvarande utrymmesbristen
är mycket framträdande och måste uppenbarligen vara till
men för ämbetsverkens arbete. Att under sådana förhållanden nu på obestämd
tid — och i avvaktan på en blivande domstolsreform eller ett eventuellt
framtida realiserande av den tidigare planen om en gemensam överrättsbyggnad
— undanskjuta varje ordnande av dessa ämbetsverks lokalförhållanden
synes utskottet icke böra förekomma, i all synnerhet som den
lösning, vilken nu erbjudes, måste ur olika synpunkter betecknas som fördelaktig.

För närvarande torde emellertid riksdagen icke behöva taga ställning till
frågan om ändrings- och reparationsarbeten i gamla kungshuset i vidare
mån än vad angår anvisande av ett anslag av 20,000 kronor för vissa omändringsarbeten,
som erfordras vid en förändrad lokaldisposition.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kung! Maj ds förevarande förslag,
må

a) för ändrings- och reparationsarbeten m. rn. i EosenhanesJca
huset för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av 159,000 kronor;

64

Statsutskottets utlåtande Nr B.

b) för påbörjande av dylilca arbeten rn. m. i gamla Tcungshuset
för samma budgetår anvisa ett extra reservationsanslag
av 20,000 kronor.»;

vid punkt 50:o) (befrämjande av luftfart) av herr Olsson i Kullenbergstorp,
vilken ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till understöd av regelbunden luftfart;
av herr Nilsson i Malmö.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

•

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

A. Departementet.

1

Departementschefen .......................................

24,000

2

Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, för-

slagsanslag ..................................................

177,000

3

Extra byråchef för tekniska ärenden .........................

12,000

Säger för departementet

201,000

12,000

B. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

1

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förslagsanslag ........

167,500

|

2

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet............

56,800

3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktst jänstem än

30,000

4

Ytterligare medel till avlöning av väg- och vattenbygg-

*

nadsstyrelsens distriktstjänstemän ...........................

4,500

5

Stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnads-

.

kåren, reservationsanslag ............................................

—

i

6

Expenser för allmänna arbeten, reservationsanslag........

80,000

i

7

Vägundersökningar, reservationsanslag ............................

60,000

1

8

Vägar och kommunikationer, reservationsanslag............

20,000

j

9

Förbättring och underhåll av städernas för automobil-

trafiken viktiga gator och vägar, reservationsanslag,

att direkt utgå av automobilskattemedel....................

* 4,800,000;

10

Förbättring och underhåll av för automobiltrafiken vik-

:

tiga vägar och broar å landsbygden m. m., reserva-

tionsanslag, att direkt utgå av automobilskattemedel

* 19,200,000

11

Undersökningar av mindre hamnar och farleder m.m.,

reservationsanslag ................................................

10,000

12

Anläggning eller förbättring av vägar in. m„ reserva-

tionsanslag ..........................................................

3,000,000

13

Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader m. m., reservationsanslag....

i,ooo,ooo|

14

Anläggning av enklare vägar, reservationsanslag............

700,000^

15

Anläggning av enklare väg mellan Muodoslombolo och

Saivomuotka i Norrbottens län, reservationsanslag....

100,0001

* Av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.''

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. G haft. (Nr 6.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

16

17

. 18

i 19

20

21

22

23

24

Anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Väster-bottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa

delar av Kopparbergs län, reservationsanslag............

Anläggning av utfartsvägar i Norrland, Dalarna, Värm-land och norra delarna av Örebro län, reservations-anslag ............................................................................

Tilläggs bidrag till vissa väganläggnings- och brobygg-nads- m. fl. företag, reservationsanslag ...................

Fullbordande och underhåll av väganläggning mellan

Tärna kyrkoby och Slussfors, reservationsanslag.......

Anläggning av tillfartsvägar till inlandsbanan i Norr-bottens, Västerbottens och Jämtlands län, reserva-tionsanslag ....................................................................

Statens fiskehamnar, reservationsanslag ........................

Statsunderstödda fiskehamnar, reservationsanslag ........

Undersökningar m. m. för statens fiskehamnar och

statsunderstödda fiskehamnar, reservationsanslag........

Större reparations- och muddringsarbeten å statens
fiskehamnar och statsunderstödda fiskehamnar, re-servationsanslag ............................................................

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

450.000

275.000

350.000

185.000

100.000
100,000
150,000

10,000

25,000

Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet

357,500

30,516,300

!

C. Vägunderhållet och skjutsväsendet.

i

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag,

därav 4,000,000 kronor att direkt utgå av automobil-

skattemedel...................................................................

*8,500,000

1 2

Statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, för-

slagsanslag ...................................................................

2,000

3

Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt,

reservationsanslag ........................................................

200,000

4

Svenska vägföreningen ...................................................

33,000

1 5

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ...........

230,000

6

Registrering av automobiler m. m., förslagsanslag........

10,000

j

Säger för vägunderhållet och skjutsväsendel

8,730,000

245,000

1

D. Byggnadsväsendet.

1

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag....................................

256,300

2

Byggnadsstyrelsens verksamhet ....................................

84,500

3

Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga byggna-

der, reservationsanslag ................................................

3,500

! 4

Länsarkitekter..................................................................

47,000

5

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus

*

i

i Stockholm, förslagsanslag .......................................

100,000

* Av Kung!. Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

—

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

Kronor

Kronor

6

Byggnader och reparationer, reservationsanslag

500,000

7

Förstärkning av reservationsanslaget till byggnader!

800,000|

och reparationer...........................................................

8

Yttre restaurering av Stockholms slott, reservations-

175,000j

anslag ............................................................................

9

Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Väster-j
norrlands län ..............................................................

* 7,0001

10

Restaurering av Malmöhus slott, reservationsanslag

80,000!

11

Konserveringsarbeten å Bohus fästningsruin, reserva-

tionsanslag ....................................................................

30,000

12

Förbättrade lokaler för lantmäterikontoret i Uppsala

län in. in., reservationsanslag .................................

2/,000

13

Utvidgning av värmeledningen i landsstatshuset i Karls-

18,5001

krona in. in., reservationsanslag ................................

14

Vissa ändrings- och reparationsarbeten å länsresidenset

64,000

*1

och landsstatshuset i Malmö, reservationsanslag........

15

Förbättrade lokaler för länsstyrelsen i Örebro län,

reservationsanslag .......................................................

75,000’

Säger för byggnadsväsende!

859,800

1,408,000''

E. Diverse.

1

Ersättning åt statens järnvägar för av Kung!. Maj:t

medgivna lindringar i befordringsavgifterna för vissa
resor, förslagsanslag ....................................................

25,000

2

Tidskriften »Brandskydd»................................................

400

i 3

Understöd av regelbunden luftfart, reservationsanslag

500,000

4

Biträde vid handläggning av ärenden rörande luftfart

5,000

5

Kostnader, som av Malmö stad förskjutits för vissa

arbeten å flygplatsen å Bulltoftafältet.......................

120,000

17,500

| 6

1 Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ............

7

Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,

3,600,000

förslagsanslag ...............................................................

8

Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reser-

vationsanslag ..............................................................

40,000

9

Extra utgifter, reservationsanslag ....................................

20,000

10

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

80,000

11

Tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

* 9,000

civila statsförvaltningen, förslagsanslag ..................

12

Dyrtids tillägg åt befattningshavare i statens tjänst, för-

* 160,000

slagsanslag ..................................................................

10,010

13

Tryckningskostnader, förslagsanslag .............................

Säger för diverse

3,870,040

716,900

Summa

| 14,018,340

32,898,200

Av Kung], Maj:t föreslaget belopp, varom utlåtande framdeles kommer att avgivas.