34
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1927 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet
att förlägga repetitionsskolas båda årskurser till ett och
samma läsår.
(2:a avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
27, av herr S. H. Kvarnzélius och den andra inom andra kammaren, nr
41, av herr I. Englund, vilka motioner hänvisats till statsutskottet för förberedande
behandling, har hemställts, att riksdagen ville besluta hos Kungl.
Maj:t hemställa om sådan ändring i gällande bestämmelser rörande förläggningen
av fortsättningsskolans lärotid, att i sådan repetitionsskola, som avses
i § 56 fortsättningsskolestadgan, skolans båda årskurser må kunna förläggas
till det läsår, som följer omedelbart efter barnens avgång från den egentliga
folkskolan.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna andragit följande.
»Enligt % 56 fortsättningsskolestadgan skall för sådana minderåriga, som
avgått från egentlig folkskola utan att hava erhållit fullständigt avgångsbetyg
enligt § 47 folkskolestadgan, anordnas fortsatt undervisning i syfte
att befästa och fullständiga folkskolans lärokurs. Undervisningen ifråga
kan anordnas antingen i form av särskild repetitionsskola eller, där barnantalet
är synnerligen ringa, i form av gemensam undervisning med den
egentliga folkskolans lärjungar. Enligt § 57 samma stadga skall vid den
fortsatta undervisningen bestämmelserna i kap. I—V lända till efterrättelse,
i den mån förhållandena sådant medgiva.
Av nämnda uttryck samt av de i övrigt kortfattade bestämmelserna i kap.
VI synes framgå, att en viss rörelsefrihet vore tillförsäkrad skoldistrikten,
vad anordningen av den fortsatta undervisningen för här ifrågavarande ungdom
beträffar. Skolöverstyrelsen har emellertid ej velat godtaga en sådan
tolkning av § 6 fortsättningsskolestadgan, varigenom repetitionsskola för här
ifrågavarande barn anordnades på sådant sätt, att de föreskrivna kurserna
förlädes till ett och samma läsår. Som exempel härå må anföras, att då
Falu stads folkskolestyrelse under år 1926 gick att ordna repetitionsskolefrågan,
trodde den sig kunna föreslå en sådan anordning av repetitionsskolan,
att första årskursen förlädes till höstterminen samma kalenderår, som eleverna
meddelats avgång från folkskolan, samt andra årskursen till följande vårtermin.
De båda kurserna skulle sålunda fördelas på två skilda kalenderår
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
35
men samtidigt inrymmas inom ramen av ett och samma läsår, vilken anordning
enligt folkskolestyrelsens övertygelse kunde ske utan något som helst
intrång på vare sig kurser eller timtal.
Som stöd för anordningen ifråga åberopade folkskolestyrelsen § 6 av fortsättningsskolestadgan,
där det heter, att en årskurs kan förläggas i sin helhet
till ett och samma kalenderår eller fördelas på två på varandra följande.
Kungl. skolöverstyrelsen ville emellertid icke godtaga denna tolkning av
§ 6, utan begärde sådan utformning av folkskolestyrelsens förslag, att möjligheten
av de båda årskursernas förläggning till ett och samma läsår uteslötes.
De av nämnda folkskolestyrelse för repetitionsskolan föreslagna 360
timmarna skulle sålunda, enligt skolöverstyrelsens fordran, fördelas över
två läsår.
En sådan anordning av repetitionsskolan synes likväl vara från flera synpunkter
ej ändamålsenlig. För en repetitionsskola med de båda årskurserna
förlagda till ett och samma läsår kan anföras åtskilliga skäl, vilkas tillhörliga
beaktande torde böra föranleda ändringar i gällande bestämmelser.
Det bör sålunda bemärkas, att repetitionsskolans elever i allmänhet sakna
förmåga att tillägna sig ett större mått av vetande utöver det, som redan
under folkskoletiden kunnat bibringas dem. De hava i regel efter några
års skolgång inom folkskolans normalklasser överflyttats till hjälpskolan,
där de meddelats en med hänsyn till deras »saknad av erforderlig fattningsgåva»
lämpad undervisning. Vid avgången från hjälpskolan äro de i regel
14 — 15 år gamla, och, därest repetitionsskolan skulle utsträckas över två
läsår, skulle de bliva 16—17 år gamla, innan skolplikten upphörde.
I regel äro repetitionsskolans elever utgångna från fattiga hem, för vilka
den arbetsförtjänst, som de vuxna barnen kunna erhålla, ej sällan är av
stor betydelse. Eepetitionsskolans utsträckning över två läsår försvårar de
ungas inträde i förvärvsarbetet, utan att samtidigt kunna skänka dem den
teoretiska utbildning, som normalt begåvade barn inom fortsättningsskolan
kunna vinna, men vilken utbildning nu ifrågavarande barn redan vid sin
avgång från folkskolan enligt § 48 förklarats oförmögna att inhämta.
Vare sig nu ifrågavarande barns fortsatta undervisning sker inom särskild
repetitionsskola eller i form av gemensam undervisning med folkskolans lärjungar,
böra de båda årskurserna utan någon som helst förlust från undervisningens
synpunkt kunna förläggas till ett och samma läsår. En sådan anordning
skulle utan tvivel just ur undervisningssynpunkt vara den allra
fördelaktigaste. Genom att ett sådant sammanförande av årskurserna ägde
rum, skulle även mycket vara vunnet för elevernas tidigare inträde i det
praktiska livet med dess möjlighet^till självförsörjning. Den invändningen,
att det även beträffande här ifrågakommande barn bör gälla, att de genom
fortsättningsskolepliktens utsträckande över två läsår i likhet med andra
barn böra stå under fortsatt lärareinflytande, borde icke tillmätas avgörande
betydelse. Det vill tvärtom synas vara även ur uppfostringssynpunkt värdefullast,
att dessa under den egentliga folkskolan i hjälpklasser undervisade
36
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
Utskottets
yttrande.
barn i så omedelbart sammanhang som möjligt få tillfälle att genomgå
repetitionsskolan. Att denna anordnas så, att första årskursen infaller på
höstterminen och den andra årskursen under det följande årets vårtermin,
ger åt en så organiserad repetitionsskola en koncentration, som otvivelaktigt
också för eleverna skulle vara till uteslutande fördel. Att det för skoldistrikten
vore till fördel att kunna organisera repetitionsskolan på här berört
sätt synes också vara uppenbart.»
Rörande motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
från skolöverstyrelsen, vilket yttrande som bilaga fogats vid detta
utlåtande.
Motionärens förslag innebär, att i samtliga de fall, där undervisningen
är anordnad i enlighet med § 56 i gällande stadgar för fortsättningsskolan,
skolans båda årskurser må kunna förläggas till det läsår, som följer omedelbart
efter barnens avgång från den egentliga folkskolan. Skolöverstyrelsen
förordar för sin del, att kursen för lärjungarna i repetitionsskolan
begränsas till ett läsår i de skoldistrikt, där ettårig fortsättningsskolkurs
införts för lärjungarna i den egentliga fortsättningsskolan, och framhåller
att överstyrelsen redan till Kungl. Maj:t ingivit förslag om författningsändring
i enlighet härmed. Däremot förklarar sig överstyrelsen, på anförda
skäl, hysa betänkligheter mot att i skoldistrikt, där tvåårig fortsättningsskolplikt
åligger lärjungar, som med godkänt betyg enligt § 47 folkskolestadgan
lämnat folkskolan, medgiva fortsättningsskolkursens sammanförande
till ett läsår för lärjungar, som avgått från folkskolan enligt § 48
folkskolestadgan.
Vägande skäl hava enligt utskottets mening av motionärerna anförts för
ett frångående av den i samband med 1918 års fortsättningsskolreform
fastslagna principen om lärotidens fördelning på två år, i vad gäller
den i motionen avsedda fortsättningsskolundervisningen, och det synes utskottet,
att det i många fall —• särskilt beträffande städer och stadsliknande
samhällen — kan befinnas lämpligt och billigt att tillmötesgå krav
från kommunernas sida på ifrågavarande undervisnings förläggande till ett
läsår. Frågan härom synes emellertid utskottet böra göras till föremål för
utredning från Kungl. Maj:ts sida.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen med anledning av herr Kvarnzelius och
herr Englunds ovanberörda motioner (I: 27 och II: 41)
må i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte verkställa utredning om sådan ändring i
gällande bestämmelser rörande förläggningen av fortsättningsskolans
lärotid, att i sådan repetitionsskola, som
37
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
avses i § 56 fortsättningsskolestadgan, skolans båda årskurser
må kunna förläggas till det läsår, som följer
omedelbart efter barnens avgång från den egentliga
folkskolan.
Stockholm den 18 mars 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 42-
Reservation
av herr K. A. W. Björck.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom nådigt beslut den 4 februari 1927 har Kungl. Maj:t anbefallt
skolöverstyrelsen att till utskottet avgiva begärt yttrande bland annat rörande
av herr S. H. Kvarnzelius i första kammaren samt herr Ivar Englund
i andra kammaren väckta och till utskottet hänvisade motioner, respektive
nr 27 och 41, angående beredande av möjlighet att förlägga repetitionsskolas
båda årskurser till ett och samma läsår.
Skolöverstyrelsen får i anledning härav anföra följande.
Enligt av 1918 års lagtima riksdag fastställda huvudsakliga grunder och
bestämmelser beträffande fortsättningsskolor skall lärjunge i ersättningsskola
(repetitionsskola eller mindre fortsättningsskola) vara underkastad skolplikt
enligt samma grunder, som gälla för lärjunge i egentlig fortsättningsskola,
d. v. s. kursen skall omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar,
förlagda utom folkskolans ordinarie undervisningstid och fördelas
38
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
på minst två, i särskilda undantagsfall och efter vederbörlig prövning högst
tre år. (Riksdagens skrivelse nr 248, sid. 22 och 78).
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 73, beslutade 1925 års riksdag
sådan ändring i ovan anförda för forsättningsskolan gällande huvudsakliga grunder
och bestämmelser, att i skoldistrikt, som vid heltidsläsande folkskola eller
mindre folkskola anordnat obligatorisk sjunde årsklass, fortsättningsskolkursen
kan efter medgivande i varje särskilt fall omfatta allenast en årskurs.
Sådant medgivande kan dock enligt Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse
den 20 juli 1925, nr 352, avse endast lärjungar, som lämnat folkskolans
sjunde årsklass med godkänt avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan.
Det torde av det anförda framgå, att för lärjungar, som avgått från folkskolan
utan att erhålla fullständigt betyg enligt § 47 folkskolestadgan, gäller
samma fortsiittningsskolplikt, som för de lärjungar, vilka med betyg
enligt § 47 lämnat folkskola med sex årsklasser. Även repetitionsskolans
kurs måste således enligt gällande bestämmelser fördelas på minst två år.
På grund härav bar överstyrelsen funnit sig förhindrad att godkänna förslag
till fortsättningsskolreglemente, enligt vilket fortsättningsskolekursen
skulle för repetitionsskola eller för tvåårig forsättningsskola sammanföras till
ett läsår. Vad återigen beträffar t. ex. valet av undervisningsämnen och
lärokursernas omfattning, så kunna enligt föreskrifterna i § 57 forsättningsskolstadgan
för repetitionsskolans räkning godkännas avvikelser från bestämmelserna
i kap. I—IV i stadgan, enär förhållandena icke medgiva, att i
repetitionsskolan samma lärokurser inhämtas som i den egentliga fortsättningsskolan.
Endast i städer och andra större samhällen äro i folkskolan inrättade s. k.
hjälpklasser för svagt begåvade lärjungar, vilka vid avgång från skolan i
regel erhålla betyg enligt § 48 i folkskolestadgan. År 1925 funnos hjälpklasser
i 50 å 60 av rikets 2,447 skoldistrikt. I allmänhet undervisas lärjungarna
således tillsammans i de vanliga folkskoleklasserna och avgå därifrån
antingen med godkänt avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan eller
och med tillämpning av § 48 efter särskilt medgivande av skolrådet utan
att erhålla sådant fullständigt avgångsbetyg. Då i folkskolestadgan ej finnes
föreskrift om att avgång från skolan enligt § 48 skall ske endast vid läsårets
slut, medgives ofta sådan avgång redan under loppet av höstterminen
eller vid denna termins slut det kalenderår, lärjungen fyller 14 år. Med
ettårig kurs i repetitionsskolan skulle sådan lärjunge kunna hava fullgjort
hela sin fortsättningsskolplikt vid den tidpunkt, då hans kamrater i folkskoleklassen
vid vårterminens slut avgå med fullständigt betyg för att därefter
fullgöra två års fortsättningsskolplikt. Även om inträdet i repetitionsskolan
skedde ett läsår senare än här antagits, komme den lärjunge, som avgått
från folkskolan utan fullständigt betyg, att hava fullgjort sin fortsättningsskolplikt
ett år tidigare, än den som från samma klass erhållit fullständigt
betyg enligt § 47. Man kan befara, att antalet enligt § 48 från folkskolan
avgångna lärjungar skulle komma att ökas inom vissa skoldistrikt, om fortsättningsskolplikten
kunde av dessa lärjungar fullgöras ett å två år tidigare
än av de lärjungar, som från samma folkskoleklass avgå med godkänt
betyg enligt § 47 folkskolestadgan. Att dessa farhågor icke äro omotiverade
torde framgå därav, att ett och annat skolråd redan nu tillämpar folkskolestadgans
§ 48 i sådan utsträckning, att mer än eu tredjedel av samtliga
från folkskolan inom distriktet avgående lärjungar lämna skolan utan full
-
Statsutskottets utlåtande Nr 50. 39
ständigt avgångsbetyg och således skola fullgöra sin fortsättningsskolplikt
i repetitionsskola.
I skoldistrikt å den egentliga landsbygden anordnas i regel icke särskild
repetitionsskola, utan dit hörande lärjungar undervisas lämpligast tillsammans
med lärjungarna i fortsättningsskolan. Men då den årliga undervisningstiden
i dessa skolor i regel omfattar blott 180 timmar, skulle det bliva
förenat med vissa svårigheter att bereda repetitionsskolans lärjungar undervisning
360 timmar, vilket måhända komme att medföra, att de måste i
större utsträckning, än som eljest vore önskvärt, erhålla undervisning tillsammans
med lärjungarna i folkskolan. Där särskilda repetitionsskolor inrättas,
undervisas ofta de lärjungar, som genomgå första årskursen, tillsammans
med dem som genomgå den andra. Undervisningen behöver då
fortgå endast 180 timmar årligen. Skulle däremot för här avsedda lärjungar
hela fortsättningsskolkursen förläggas till ett läsår, måste undervisningstiden
utsträckas till minst 360 timmar årligen, vilket medför ökade
kostnader.
Som av det anförda torde framgå hyser Överstyrelsen betänkligheter mot
att i skoldistrikt, där tvåårig fortsättningsskolplikt åligger lärjungar, som
med godkänt betyg enligt § 47 folkskolestadgan lämnat folkskolan, medgiva
fortsättningsskolkursens sammanförande till ett läsår för lärjungar, som avgått
från folkskolan enligt § 48 folkskolestadgan. Däremot vill överstyrelsen
förorda, att kursen för lärjungarna i repetitionsskolan begränsas till ett
läsår i de skoldistrikt, där ettårig fortsättningsskolkurs införts för lärjungarna
i den egentliga fortsättningsskolan. I enlighet härmed har också överstyrelsen
den 18 januari 1927 i skrivelse till Kungl. Magt hemställt om
bland annat sådan ändring av gällande bestämmelser rörande den fortsatta
undervisningen, att fortsättningsskolkursen för lärjungar, som vid läsårets
slut avgå från sjunde årsklassen i folkskolan, må kunna begränsas till en
årskurs icke blott för dem, som erhållit avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan,
utan även för sådana, som lämnat skolan enligt bestämmelserna
i § 48. Den ettåriga fortsättningsskolkursen skulle i vissa fall omfatta
minst 180 timmar och i andra minst 360 timmar.
Stockholm den 18 februari 1927.
B. J:SON BERGQVIST.
J. ENGVALL.
Hjälmar Werner.