8
Statsutskottets utlåtande Nr 2i).
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 2. e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående bevarande
i svensk ägo av vissa stenkolstillgångar ti
Spetsbergen.
(4:e avd.)
I en inom första kammaren av herrar A. C. Lindblad och C. /. Asplund
väckt, till statsutskottet remitterad motion (nr 99) har hemställts, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyat, skyndsamt övervägande
av frågan om bevarande av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen
i svensk ägo, ävensom att, därest skäliga villkor för övertagande av fyndigheterna
fortfarande kunna erhållas, redan för innevarande års riksdag
framlägga förslag i ärendet.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
I skrivelse till Konungen den 29 maj 1926 anmälde riksdagen (statsutskottets
utlåtande nr 90 och memorial nr 105, riksdagens skrivelse nr 282), att riksdagen i
anledning av proposition nr 195 angående statens övertagande av vissa fordringar
hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m. dels bemyndigat
Kungl. Maj:t att vidtaga nödiga åtgärder för avvecklande på lämpligaste
sätt av statens engagemang i bolaget, dels ock för detta ändamål anvisat
visst anslag.
Under erinran om att det slutliga avgörandet fattades genom gemensam
votering hava motionärerna framhållit vissa nytillkomna omständigheter, som
ytterligare styrka den av statsutskottets majoritet år 1926 intagna ståndpunkten,
att dessa fyndigheter borde bibehållas i svensk ägo.
I detta avseende hava motionärerna anfört bland annat följande.
»Sålunda har den engelska kolstrejken under förlidet år visat, att även
utan krigiska förvecklingar sådana situationer kunna inträda på den europeiska
kolmarknaden, att landets behöriga förseende med importerat kolbränsle
kan äventyras.
För de s. k. direkta järnframställningsmetoderna spelar tillgången. på
fossilt bränsle en betydande roll och med de framsteg, dessa metoder gjort
under sistlidne år, kan tillgången på spetsbergskol bliva av betydelse för
tillgodogörande i en något mera förädlad form av järnmalmsfyndigheterna i
norra Sverige, dit fraktförhållandena från Spetsbergen äro betydligt gynnsammare
än till övriga delar av landet. Inom tio år har riksdagen att taga
Statsutskottets utlåtande Nr 2,9. 9
ställning till frågan om statens inlösen av stamaktierna i Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag. I samband därmed kan det visa sig vara värdefullt
att äga tillgång till spetsbergskolen. Enligt vad i ovannämnda proposition
(sid. 42) angives, skulle även, om det under denna tid skulle befinnas
lämpligt att låta arbetet ligga nere, de erforderliga årliga kostnaderna kunna
begränsas till relativt blygsamma belopp.
Den omständighet, som vi emellertid anse böra tillmätas den största betydelsen
i denna fråga, är de stora framsteg i avseende på lösningen av
problemet att framställa flytande bränslen, såsom bensin o. dyl., av stenkol.
Det uppgives, att redan tvänne stora fabriker för sådant ändamål äro under
uppförande i Tyskland, och att frågan även på annat håll, till och med hos
världens största bensinproducent, Nordamerikas förenta stater, tillmätes
stor betydelse, framgår av det faktum, att det högt ansedda Carnegie Institut
of Technology sistlidne år den 15—19 november anordnade eu konferens
i Pittsburgh, vilken, enligt Ingenjörsvetenskapsakademiens yttrande
rörande efterkommande av inbjudan att sända en svensk representant till
konferensen, syntes avse att åstadkomma en sammanfattning av vad som
hittills uträttats i laboratorier och experimentanläggningar i de olika länderna
med avseende på i främsta rummet det högeligen aktuella problemet
att ur kolbränsle utdraga brännoljor. Vi leva i en tid, då tillgång till flytande
bränsle av olika slag gott kan sägas vara en livsbetingelse för såväl
samfärdsel som industri. Då den tekniska sidan av saken torde vara tillräckligt
utarbetad för att möjligheten av oljornas framställning på antytt
sätt skall vara säkerställd, även om fabriksdrift i tillräcklig omfattning för
bedömande av de hittills tillämpade förfaringssättens ekonomiska tillgodogörande
måhända ännu icke hunnit utföras, synes oss tillbörlig försiktighet
bjuda att i svensk ägo behålla stenkolstillgångarne på Spetsbergen, av vilka
vi med dessa nya metoder kunna påräkna att få vårt behov av brännoljor
fyllt under lång tid.
Vi hava förvissat oss om, att likvidationen icke fortskridit så långt, att
något avtal om försäljning av det Sveagruvan omfattande Braganzadistriktet
ännu träffats och att alltså möjlighet ännu föreligger att åt Sverige bevara
denna tillgång.»
Utskottet har tidigare vid'') flera tillfällen i samband med Spetsbergsfrågans
behandling närmare utvecklat de olika skäl, som tala för att åt
landet bevara ifrågavarande fyndigheter, vilka inrymma kollager av största
mäktighet och tillräckliga att för århundraden framåt lämna ett för landet
mycket betydelsefullt bränsletillskott. Därvid har ock erinrats om de ansträngningar
och uppoffringar, som andra nationer för närvarande underkasta
sig för att säkerställa det framtida bränslebehovet, varom bland annat vittna
de stora norska och holländska kolföretagen på Spetsbergen ävensom överhuvud
den rådande allmänna internationella konkurrensen på bränsleområdet.
Sedan emellertid opåräknade svårigheter i form av kolprisets katastrofartade
fall och en inträffad gruvbrand mött för ett uppehållande av svenska
stenkolsaktiebolaget Spetsbergens fortsatta verksamhet, har 1926 års riksdag,
med förkastande av ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag om statens inträde
som ensam intressent i företaget, fattat beslut om bemyndigande för Kungl.
Maj:t att på lämpligaste sätt avveckla statens därvarande engagemang.
Om än, såsom riksdagen lärer förutsatt, det torde kunna visa sig möjligt
att finna utländsk köpare till företaget, måste dock utskottet, i likhet med
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 samt. 21 haft. (Nr 28—29.) 503 27 2
Utskottets
yttrande -
10
Statsutskottets utlåtande Nr 29.
motionärerna, finna vägande skäl tala för en förnyad omprövning av frågan.
Enligt utskottets mening vore det nämligen ur olika synpunkter mycket beklagligt,
om dessa betydande tillgångar på én för landets industriella utveckling
synnerligen viktig råvara skulle beliöva frånhändas landet, sedan
desamma nu med betydande ekonomiska uppoffringar tagits i besittning för
svensk räkning. Den ytterligare kapitalinsats, som för ändamålet kan bliva
erforderlig, torde få anses jämförelsevis ringa. I avseende härå må erinras,
hurusom den i 1926 års proposition framlagda uppgörelsen om fyndigheternas
överlåtande på staten förutsatte ett kapitalutlägg av 375,000 kronor. Härtill
beräknades komma vissa årliga kostnader för företagets fortsatta förvaltning
m. m., uppskattade till 10,000 kronor för år. Efter omkring 10 år måste
enligt gällande bergverksordning för Spetsbergen (Svalbard) företagas vissa
utmålsarbeten och ungefär fem år därefter beräknades inträda skyldighet att
idka gruvdrift i sådan omfattning att cirka 15 man vore i verksamhet å
Spetsbergen året om.
De närmaste årens administrationsutgifter kunna alltså hållas inom en
mycket begränsad ram, och möjlighet föreligger att utan större kostnad
tillsvidare bibehålla dessa koltillgångar i avvaktan på, bland annat, ett närmare
klarläggande av de motionsvis berörda, nu mycket aktuella problemen
om kolets framtida industriella användning, av vilkas lösning frågan om
spetsbergsfyndigheternas framtida brytningsvärde torde vara till en viss grad
avhängig.
Utskottet anser det alltså vara av vikt att ett förnyat övervägande kommer
till stånd rörande ifrågavarande koltillgångars bibehållande i svensk
ägo. Enligt utskottets mening bör härvid särskilt undersökas, huruvida
icke på grundval av det hittillsvarande bolaget eu nybildning under statens
medverkan av ett liknande företag kan åstadkommas. Tidigare från olika
näringssammanslutningar gjorda uttalanden torde nämligen giva viss rätt
antaga att på enskilt håll intresse alltjämt skall förefinnas och komma att
ådagaläggas för ifrågavarande koltillgångars fortsatta bevarande åt landet
Under alla förhållanden bör fasthållas, att den ytterligare kapitalinsats, som
från statens sida kan påräknas, måste bliva tämligen begränsad. .
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning rörande ett fortsatt bevarande i svensk ägo av ifrågavarande
fyndigheter på Spetsbergen samt för riksdagen framlägga
det förslag i ärendet, som härav kan föranledas.
Stockholm den 4 mars 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
Statsutskottets utlåtande Nr 29.
11
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,
J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqyist,
A. Pers, C. I. Asplund, P. A. Bergström, G. G. V. Hammarskjöld och K. A. W.
Björck'',
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,
E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm,
G. Strindlunä, P. C. Jonsson och K. S. V. Ward.
Reservation:
av. herrar S. H. Kvarnzelius, C. P. V. Nilsson i Gränebo, A. Pers, S.
Bengtsson i Norup, G. Strindlunä och P. C. Jonsson, vilka ansett att utskottet
bort avstyrka den i ämnet väckta motionen.