Statsutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1927 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t.s proposition angående
indragning av telegraf ullmäktige in. in. jämte
en i ämnet, väckt motion.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 4 januari 1927 dagtecknad proposition,
nr 45, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen l:o)

besluta, att telegraffullmäktige skola från och med den 1 januari
1929 indragas samt att arvodet till järnvägsfullmäktig skall från och med
1 januari 1928 utgå med ett belopp, för år räknat, av 3,000 kronor;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 42 § i avlöningsreglementet den 19
juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens
beslut beträffande ovanberörda fullmäktige.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren av herr L. J. Carlsson-Frosterud väckt motion
(nr 278) har hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 45 i vad den avser att telegraffullmäktige skola från och med den 1
januari 1929 indragas, samt

att riksdagen måtte besluta att årligt arvode av 1,500 kronor skall utgå
till vardera av två telegraffulllmäktige, gällande från 1 januari 1929.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

På sätt chefen för finansdepartementet i innevarande års statsverksproposition
vid behandlingen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor erinrat,
hava särskilda sakkunniga den 12 november 1926 framlagt av riksdagen i
skrivelse den 20 april 1926, nr 154, begärd utredning beträffande fullmäktig
systemet inom statsförvaltningen och de affärsdrivande verken.

Bland de institutioner, som de sakkunnigas utredning avser, äro järn vägsfullmäktige,
telegraffullmäktige, ledamöterna i vattenfallsstyrelsen, järnvägsrådet
och postsparbanksfullmäktige. Till vinnande av underlag för utredningen
hava de sakkunniga hos vederbörande ämbetsverk anhållit om upp Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 21 käft. (Nr 28 29) f.os 27 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Telegraf fullmäktige.

gifter och yttranden beträffande nämnda institutioner samt härutöver i vissa
fall inhämtat ytterligare upplysningar.

Över de sakkunnigas förslag har statskontoret den 28 november 1926 avgivit
utlåtande, därvid statskontoret förklarat sig icke hava något att erinra
mot förslaget i de delar, varom här är fråga.

I fråga om ledamöterna i vattenfallsstyrelsen och järnvägsrådet hava de
sakkunniga icke föreslagit någon ändring vare sig beträffande antal, ställning
eller ersättning. Beträffande telegraffullmäktige, järn vägsfullmäktige och
postsparbanksfullmäktige hava de sakkunniga föreslagit vissa ändringar. I
fråga om postsparbanksfullmäktige avsåg de sakkunnigas förslag viss höjning
av två av dessa fullmäktiges arvoden. Emellertid har departementschefen
härutinnan icke ansett någon förändring böra ske.

Genom beslut av statsmakterna år 1907 förstärktes telegrafstyrelsen från
och med år 1908 med två utom telegrafverket utsedda télegraffullmäktigc.
Beträffande dessa fullmäktige, vilka av Kung! Maj:t förordnas för en tid av
högst tre år, stadgas i gällande instruktion för telegrafstyrelsen bland annat
följande:

Telegraffullmäktig åligger att såsom ledamot av telegrafstyrelsen meddela
upplysningar och råd samt deltaga i överläggning uti ärende, vid vars avgörande
i styrelsen han är närvarande (§ 17). Telegraffullmäktige skola
efter kallelse av generaldirektören vara närvarande vid föredragning av ärenden,
som avse telegrafverkets organisation, samt frågor rörande grunderna
för personalens avlöningsförhållanden ävensom vid viktigare beslut i ärenden
av företrädesvis praktisk-ekonomisk innebörd, såsom upphandlingar av
materiel och effekter för belopp överstigande 50,000 kronor per post, inköp
och bebyggande av fastigheter eller större om- och tillbyggnader å fastigheter,
verkställande av nya, dyrbarare station sinredningar, inrättande eller
indragning av centraltelefon- eller telegrafstationer, utförande av nya, mera
betydande telefon- eller telegrafanläggningar, uppförande av fasta radiostationer,
taxefrågor av principiell betydelse, anslag att äskas hos riksdagen,
stater för telegrafverkets driftkostnader samt telegrafverkets årsberättelser
(§ 24).

För telegraffullmäktige bestämdes år 1907 ett årligt arvode av 3,000 kronor,
vilket genom beslut av 1919 års riksdag höjdes till 4,000 kronor, vartill
kommer resekostnads- och traktamentsersättning.

Såsom svar å vissa av de sakkunniga framställda frågor har telegrafstyrelsen
huvudsakligen anfört:

Enär telegrafverkets arbetsuppgift vore i högsta grad beroende av olikartade
och växlande konjunkturer och omständigheter, som icke kunde förutses
eller för någon avsevärd framtid ens beräknas, kunde telegrafstyrelsen
svårligen bedöma, huruvida tendens till ökat eller minskat anlitande av
telegraffullmäktige kunde anses förefinnas.

Då den erfarenhet, som styrelsen vunnit vid samarbetet med telegraffullmäktige,
vore god och styrelsen för sin del funnit sig hava haft nytta
av fullmäktiginstitutionen, hade denna institution från telegrafverkets synpunkt
visat sig hava motsvarat avsikten med dess inrättande, i följd varav
skälen därför fortfarande vore bärkraftiga och behov av densamma alltjämt
förelåge.

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Med denna uppfattning om institutionens nytta för staten i den förvaltningsgren,
som telegrafstyrelsen laude om händer, kunde styrelsen dock icke
bedöma, huruvida från allmänintressenas sida svårigheter eller olägenheter
av något slag skulle yppa sig vid en eventuell begränsning eller fullständig
avveckling av institutionen i fråga, men styrelsen hölle före, att det även
från nämnda intressens synpunkt icke vore önskligt, att en dylik begränsning
eller avveckling skedde.

Något uppslag till andra utvägar för lekmäns deltagande i telegrafstyrelsens
arbete, om nuvarande former för sådant deltagande skulle anses böra
ändras, vore styrelsen icke i tillfälle att giva.

Vidare ansåge styrelsen, att det fasta arvodet, vars nuvarande storlek
syntes lämplig, givetvis borde föredragas framför en ersättning, beräknad
för sammanträdesdag eller för visst arbete eller dylikt.

De sakkunniga hava i denna fråga anfört bl. a. följande:

Vid prövning av behovet av en lekmannarepresentation vid telegrafstyrelsens
sida folie det omedelbart i ögonen, att det med telegrafverket närmast
jämförbara statliga affärsföretaget postverket icke såsom sådant hade en
fullmäktiginstitution vid sin sida; de s. k. postsparbanksfullmäktiges arbetsuppgifter
vore ju begränsade till vissa postsparbanks- och postgiroärenden.
Det borde vidare framhållas, att såväl statens järnvägar som vattenfallsstyrelsen
hade att i viss utsträckning räkna med konkurrens från andra
företagare. I motsats härtill måste det sägas, att såväl telegrafverket som
postverket intoge en monopolställning såsom affärsföretag.

De sakkunniga ville härefter erinra om de skäl, som huvudsakligen föranledde
telegraffullmäktiges knytande till verket. I första hand var tanken
den, att Kungl. Maj:t skulle genom fullmäktige utöva viss uppsikt över telegrafverkets
verksamhet samt att därvid kunde från Kungl. Maj:ts kansli avlyftas
handläggning av en del tillämpningsfrågor. Man både därvid i sikte,
att, om utvecklingen hunnit så långt, att ett kommunikationsdepartement
funnes, inom detsamma fackkunskapen i telegrafärenden givetvis vore genom
en byrå företrädd inför regeringen och således inrymd i ett av dennas närmaste
organ; då vore också utgångspunkten en helt annan, och förhållandena
skulle då antagligen ordnas annorlunda.

Telegraffullmäktiges inrättande stod även i samband med strävandet att
åt telegrafverket giva en organisation, som vore mera avpassad efter verkets
huvudsakligen industriellt-ekon ondska verksamhet och underlättade eu affärsmässig
förvaltning därav. Otvivelaktigt hade under den sedermera förflutna
tiden till verket knutits en tjänstemannastab av praktisk läggning, vadan
verkets skötsel i mycket stor omfattning bedreves efter fullt affärsmässiga
principer.

Om lekmän skulle kunna på ett effektivt sätt deltaga i telegrafverkets
löpande förvaltning, borde de vara fastare knutna till verket än vad fallet
vore med telegraffullmäktige. Ett tillgodoseende av önskemål i denna riktning
skulle emellertid kräva en organisationsändring. De sakkunniga ville
icke heller förorda, att denna tanke nu upptoges till övervägande, då de
icke vore övertygade om behovet under nuvarande förhållanden av ett fastare
lekmannainflytande i telegrafstyrelsen och icke hade tillgång till det" material,
som skulle erfordras för stödjande av ett sådant förord.

Att någon mera betydande olägenhet skulle yppa sig vid eu eventuell
indragning av telegraffullmäktige torde enligt de sakkunnigas mening icke
vara att befara. De ärenden, i vilkas handläggning telegraffullmäktige huvudsakligen
deltagit, torde under nuvarande förhållanden lika väl kunna avgöras

4

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Järnvägs.

fullmäktige.

av telegrafstyrelsen utan biträde av särskilda lekmän. Vad anginge frågor
om taxeändringar och dylika allmänheten mer eller mindre direkt berörande
ärenden, vore det intet tvivel, att önskemål i dessa ämnen kunde från
näringssammanslutningarna eller deras organ — såsom handelskamrarna och
Sveriges industriförbund — framföras utan förmedling av telegraffullmäktige.
En indragning av telegraffullmäktige skulle enligt de sakkunnigas mening
icke innebära ett sönderbrytande av telegrafstyrelsens organisation på samma
sätt, som skulle bliva fallet, därest eu motsvarande åtgärd vidtoges beträffande
ledamöterna av vattenfallsstyrelsen.

Vidkommande slutligen de statsfinansiella intressen, som den ene av de
båda fullmäktige skulle företrädesvis bevaka, kunde de sakkunniga icke finna,
att dessa i nämnvärd grad vore beroende av ett i nuvarande form organiserat
lekmannainflytande inom telegrafstyrelsen.

Vid sådant förhållande och då vissa av de skäl, som anfördes för institutionens
inrättande, icke vidare syntes bärkraftiga, samt de sakkunniga icke
av telegrafstyrelsens yttrande biivit övertygade om behovet och nyttan ur
statens och det allmännas synpunkt av ifrågavarande lekmannainstitution,
hava de sakkunniga tillstyrkt, att telegraffullmäktige indragas.

Slutligen hava de sakkunniga, vidkommande det till telegraffullmäktige
nu utgående arvodet, uttalat, att detta arvode, som till sitt belopp senast
fastställdes år 1919, syntes efter nuvarande penningvärde och med hänsyn
till omfattningen av telegraffullmäktiges arbete vara avsevärt högre än vad
som borde utgöra skälig ersättning för fullmäktiges arbete.

I avgiven reservation har eu av de sakkunniga, herr L. J. Carlsson-Erosterud,
på anförda skäl förklarat sig varken kunna biträda förslaget om fullständig
avveckling av telegraffullmäktiginstitutionen eller kunna förorda nedsättning
i fullmäktiges antal. Däremot har reservanten med biträdande av de sakkunnigas
uttalande om det nuvarande arvodets storlek föreslagit en nedsättning
av detsamma till 1,500 kronor för år.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att telegraffullmäktiges sakkunskap på
senare år i allt mindre utsträckning tagits i anspråk vid förvaltningen av
telegrafverket. Verkets karaktär och den organisation, det numera har, torde
också göra detsamma mindre beroende av den möjlighet till närmare beröring
med det allmänna affärslivet, som fullmäktiginstitutionen varit avsedd
att bereda. Det vill därför synas, som om något större behov av eu vid
telegrafverket knuten fullmäktiginstitution icke längre förefinnes. Med hänsyn
härtill och på de av de sakkunniga anförda skäl anser jag mig böra
förorda, att telegraffullmäktige indragas. Då de nuvarande telegraffullmäktige
äro förordnade för en tid av tre år, räknat från och med den 1 januari 1926,
lärer med indragningen få anstå till ingången av år 1929.

Vid bifall till förenämnda förslag skulle för telegrafverket inträda eu årlig
kostnadsbesparing av 8,000 kronor förutom resekostnads- och traktamentsersättningar.
»

Genom beslut av statsmakterna år 1907 ställdes från och med år 1908 vid
järnvägsstyrelsens sida två järnvägsfullmäktige jämte en suppleant för dem.
Järnvägsfullmäktige och suppleanten för dem förordnas av Kungl. Maj:t för
en tid av två år, dock att, för det fall att två fullmäktige samtidigt skola
förordnas, förordnandet för den ene av dem meddelas för en tid av tre år.

Statsutskottets utlåtande Nr 28. 5

Järn vägsfullmäktiges arvode, som år 1907 bestämdes till 5,000 kronor för
år, böjdes genom beslut av 1919 års riksdag till 6,000 kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om indragning av telegraffullmäktige
vill utskottet erinra om den betydelse, som redan från inrättandet tillmätts
dessa befattningar. Ifrågavarande fullmäktige tillkommo i samband med en
år 1907 beslutad nyorganisation av telegrafverket, avseende bland annat att
åt telegrafstyrelsen giva eu organisation, avpassad efter verkets huvudsakligen
industriellt-ekonomiska verksamhet och underlättande en affärsmässig
förvaltning av verket. De fullmäktige skulle, på sätt förutsattes i det av
tillkallade sakkunniga utarbetade omorganisationsförslaget, hava att uppbära
»det allvarliga förtroendet att såsom statsmakternas och allmänhetens representanter»
utöva kontroll över verkets skötsel.

Enligt utskottets mening bör man icke underskatta värdet av att vid prövningen
av de mången gång statsekonomiskt och samhälleligt mycket viktiga
frågor, som höra under telegrafstyrelsen, äga tillgång till insiktsfulla och
erfarna personer, vilka under det ansvar, som åvilar av Kungl. Maj:t utsedda
förtroendemän, hava att deltaga i dessa frågors prövning. Tvivelsutan
torde på detta sätt ökad trygghet kunna vinnas för att ensidigt tekniska
och byråkratiska synpunkter icke i alltför hög grad få göra sig gällande.
Av verksledningen har vitsordats att telegraffullmäktigeinstitutionen
från verkets synpunkt visat sig motsvara avsikten med dess inrättande. Dylika
goda erfarenheter kunna ock åberopas från järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,
där jämväl åt lekinannaelementet beretts viss plats inom verkets
styrelse. Påpekas må, hurusom ifrågavarande organisationsform överensstämmer
med den, som i allmänhet tillämpas inom de icke-statliga företagen
där som bekant den fackkunniga ledningen oftast arbetar under viss kontroll
av en direktion eller bolagsstyrelse.

Erinras må vidare, hurusom samtidigt med att telegrafverkets självständiga
ställning och rörelsefrihet i förhållande till statsmakterna alltmera tenderat
att ökas, verksamheten alltjämt varit i växande. Till de för samfärdseln så
viktiga frågorna om telegraf- och telefonväsendets utveckling har på senaste
tiden kommit rundradioverksamheten med alla de allmänheten i hög grad
berörande spörsmål, som därmed äro förknippade. Att under sådana förhållanden
nu skrida till en avveckling av fullmäktigeinstitutionen måste utskottet
finna mindre välbetänkt.

Utskottet anser alltså att de båda telegraffullmäktigebefattningarna alltjämt
böra bibehållas. En förutsättning för att institutionen skall bliva till
avsedd nytta är likvisst, att den i tillbörlig utsträckning får tillföra verksledningen
sin erfarenhet och göra sitt inflytande på besluten gällande, vilket
bland annat bör tryggas genom lämplig avfattning av vederbörande instruktion.

Beträffande arvodet för telegraffullmäktige får utskottet tillstyrka, att
detta bestämmes till det motionsvis föreslagna beloppet 1.500 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av arvodet till järnvägsfullmäktige
från 6,000 till 3,000 kronor har icke givit utskottet anledning till erinran.

htskottets

yttrande -

6 Statsutskottets utlåtande Nr 28.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
i vad densamma avser indragning av telegraffullmäktige,
och med bifall till den i detta hänseende av herr CarlssonFrosterud
väckta motionen (II: 278) må

l:o) besluta, att arvodet till telegraffullmäktig skall från och
med den 1 januari 1929 utgå med ett belopp, för år räknat,
av 1,500 kronor samt till järnvägsfullmäktig från och med den
1 januari 1928 med ett belopp, för år räknat, av 3,000 kronor;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 42 § i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk vidtaga
de ändringar, som föranledas av riksdagens beslut beträffande
ovanberörda fullmäktige.

Stockholm den 4 mars 1927.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,
J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist,

A. Pers, C. I. Asplund, P. A. Bergström, G. G. V. Hammarskjöld och K. A. W.
Björk;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, P. Nilsson
i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge,

B. F:son Holmgren, 0. Nilsson i Örebro, E. G. E. Eriksson i Stockholm, G. Strindlund,
P. G. Jonsson och K. S. V. Ward.

Reservation:

av herrar A. F. Vennersten, J. L. Widell, C. F. V. Nilsson i Gränebo, O.
Bergqvist, C. G. V. Hammarskjöld, A. Wiklund, S. Bengtsson i Norup, P.
M. Olsson i Blädinge, B. F:son Holmgren och G. Strindlund, vilka ansett att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om indragning av telegraffullmäktige
får utskottet hänvisa till den i ärendet lämnade utredningen, vilken verkställts
på framställning från riksdagen.

För egen del vill utskottet erinra om de strävanden, som för närvarande
göra sig gällande att inom olika områden av den statliga administrationen
åstadkomma förenkling och begränsningar. Den nu förordade åtgärden torde
böra betraktas som ett led i detta arbete.

Då åtgärden dessutom, såvitt hittillsvarande erfarenhet givit vid handen,
synes kunna ske utan större olägenhet för verket, får utskottet tillstyrka
Kungl. Maj:ts i detta avseende framlagda förslag.

Statsutskottets utlåtande Nr 28.

i

Ej heller i övrigt har propositionen givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
och med avslag å herr Carlsson-Frosteruds i ämnet
väckta motion(II: 278), må

l:o) besluta, att telegraffullmäktige skola från och med den
1 januari 1929 indragas samt att arvodet till järnvägsfullmäktig
skall från och med den 1 januari 1928 utgå med ett belopp, för
år räknat, av 3,000 kronor;

2:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 42 § i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk vidtaga
de ändringar, som föranledas av riksdagens beslut beträffande
ovanberörda fullmäktige.»