Statsutskottets utlåtande Nr 157.
1
Nr 157.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1927 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till
överenskommelse med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget
Gellivare Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 22 mars 1927 dagtecknad proposition, nr
241, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen bemyndiga
Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare
Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa överenskommelse i
enlighet med följande förslag:
Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag
(nedan kallat LKAB), Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (nedan
kallat TGO), Aktiebolaget Gellivare Malmfält (nedan kallat ABGM) och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag eller vissa av dessa bolag, å andra sidan, hava
träffats avtal:
1) den 7 mars och den 29 juni 1907 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
2) den 9 april och den 26 juni 1908 mellan Svenska staten samt LKAB
och TGO;
3) den 30 september och den 6 oktober 1911 mellan Svenska staten och
LKAB;
4) den 4 april och den 18 juli 1913 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO;
5) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag;
6) den 1 juli 1918 mellan Svenska staten samt LKAB, ABGM och TGO
samt
7) . den 9 mars och den 14 juli 1922 mellan Svenska staten samt LKAB,
ABGM och TGO.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 70 höft. (Nr 157.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Ändringar i
LKAB.s
bolagsordning.
Luossavaara.
Malm
kvantiteter.
Med upphävande av bestämmelserna i dessa avtal i vad de avse tiden
efter den 30 september 1927 och icke innebära överlåtelse av äganderätt,
har nu mellan Svenska staten, å ena, samt LKAB och TGO, å andra sidan,
för tiden därefter träffats följande avtal, vilket biträtts av ABGM och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag i den mån det rörer deras rätt.
§ 1.
Staten och TGO utfästa sig att, så fort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga nr 1
utvisar, att tillämpas från och med ingången av nästa bokslutsår den 1
oktober 1927.
§ 2.
Den 1 oktober 1927 återlämna TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag
till staten och staten till LKAB utan lösen nyttjanderätten till Luossavaara
malmfält för den återstående nyttjanderättstiden; och avstår staten från
sin rätt enligt § 6 mom. 4 i 1907 års kontrakt att efter nyttjanderättstidens
utgång med full äganderätt behålla sagda malmfält.
LKAB erlägger den 1 oktober 1927 till TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag lösen för alla av bolagen bekostade, för gruvornas tillgodogörande
och administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat likasom
maskiner, redskap och material med ett belopp av 2,500,000 kronor.
§ 3.
LKAB berättigas att från och med den 1 oktober 1927 från gruvfälten
Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
högst nio miljoner (9,000,000) ton järnmalm, därav
från Kiirunavaara 6.1 miljoner ton,
» Gellivare 2.5 » » ,
» Luossavaara 0.4 » » .
Fördelningen av ifrågavarande kvantiteter på de särskilda malmfälten må
förskjutas i så måtto, att bortfraktningen från ett eller två av gruvfälten
ökas med högst 10 procent av ovan angivna myckenhet, varvid nedsättning
med samma kvantitet skall ske i bortfraktningen från det eller de övriga
gruvfälten.
Därest det finnes ur brytnings- eller försäljningssynpunkt lämpligt och
för statens järnvägar möjligt, må de sålunda fastställda årskvantiteterna
överskridas med intill 10 procent, varvid dock skall iakttagas att de under
en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade kvantiteterna
icke må sammanlagt överstiga tjugusju miljoner (27,000,000) ton eller för
varje malmfält utgöra mer än tre gånger den enligt andra stycket ovan
tillåtna årliga maximikvantiteten.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
3
§ 4.
För varje ton järnmalm, som LKAB enligt bestämmelserna i § 3 här
ovan bortfraktar, skall LKAB erlägga royalty dels till staten med en krona
femtio öre för under tiden 1 oktober 1927—30 september 1947 bortfraktad
malm dels till TGO med en krona för under tiden 1 oktober 1927—30 september
1931 bortfraktad malm och med femtio öre för malm, som bortfraktas
under tiden 1 oktober 1931—30 september 1932.
Den 30 september varje år skall approximativ likvid av ifrågavarande
royalty erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens
ungefärliga beräkningar under bokslutsåret fraktats på järnvägen Svartön—
Riksgränsen på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den
slutliga regleringen av likviden äga rum i samband med den fördelning av
LKAB:s vinst, som enligt § 5 här nedan skall äga rum.
§ 5.
LKAB:s utdelningsbara nettovinst, efter royalty, skatter och avskrivningar,
skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som
under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen enligt bestämmelserna
i detta kontrakt. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferensoch
stamaktier på följande sätt:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre
understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas
stamaktierna.
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton delas lika mellan preferens- och stamaktier, och i vad den
belöper på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.
§ 6.
LKAB förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning. Vid
brytningen skola tillämpas de brytningsmetoder, som med behörig trygghet
för arbetsmanskap och framtida brytning nu och framdeles lämna bästa
ekonomiska resultat.
För upprätthållande av en fullt kontinuerlig brytning skola häng- och
liggväggar nedtagas i erforderlig utsträckning och alla förberedande arbeten
såsom schaktanläggningar, schaktens avsänkning och utfraktsorter påbörjas
och utföras i god tid.
Vid brytningen skola för övrigt följas de i bilaga 2 angivna riktlinjer.
Om förändrade förhållanden eller oförutsedda omständigheter så påfordra,
må avvikelse likväl ske, därest beslut härom biträdes av minst två av de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
Royalty.
Vinstfördel
ning.
Brytningens
anordnande.
Avskriv
ningar.
Upplåning.
Organisation,
4 Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Bolaget förbinder sig att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i
gott skick.
Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LKAB anställt
eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och
Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom att själv låta anställa sådana undersökningar,
i den mån det kan ske utan att arbetet i gruvorna därigenom
hindras eller uppehälles.
§ 7.
LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra avskrivning
å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärde. I övrigt
skola avskrivningar företagas enligt de i bilaga 3 angivna riktlinjer.
Avvikelse från dessa må likväl ske, därest beslut därom biträdes av samtliga
de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i LKAB:s styrelse.
§ 8.
Staten skall hava rätt att, därest den det påfordrar och erbjuder lika förmånliga
villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, själv lämna
LKAB kredit intill det belopp, av vilket LKAB har mera stadigvarande
behov.
§ 9.
Mom. 1. De av stamaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse
äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid
förfall för den ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna
valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans
ställe såsom ordförande. Därest staten jämlikt § 25 eller § 26 gjort bindande
tillsägelse om inlösen av TGO tillhöriga stamaktier i LKAB, äga
de av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s styrelse att utse
ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma,
som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör
för tiden efter inlösningsdagen.
I de fall, då hittills enligt bestämmelse i mom. 3, andra stycket, av
§ 12 i LKAB:s bolagsordning fråga vid lika röstetal inom styrelsen skolat
avgöras genom lottning, skall ordföranden äga utslagsröst.
Vid styrelsens för LKAB sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarna valda
styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig om att begära, att
föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall
dock icke verka rubbning i fråga om den beslutanderätt, som enligt
gängse kutym bör tillkomma verkställande direktören.
Frågor av större betydelse skola, därest minst två av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden
med minst en veckas mellanrum.
Mom. 2. De av preferensaktieägarna valda ledamöterna av LKAB:s
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
5
styrelse skola hava rätt att tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderliga
biträden åt denne. Arvoden åt revisorn och hans biträden bestämmas
av nämnda styrelseledamöter samt gäldas av LKAB.
Mom. 3. LKAB:s handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra
affärshandlingar skola, efter därom hos verkställande direktören framställd
begäran, hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna
och den i föregående moment omförmälde revisorn med
biträden.
Mom. 4. Beslut å bolagsstämma i LKAB rörande arvode eller tantiéme
är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer
än hälften av preferensaktiekapitalet.
Mom. 5. All för LKAB:s verksamhet erforderlig personal vid Kiirunavaara,
Luossavaara och Gellivare malmfält samt i Narvik och Luleå
(Svartön) skall, såvida ej minst tre av de av preferensaktieägarna utsedda
styrelseledamöterna annat medgiva, vara anställd uteslutande i LKAB:s
tjänst. All annan för bolagets verksamhet erforderlig personal skall likaledes
vara anställd i LKAB:s tjänst, men utan hinder från statens sida
för densamma att jämväl vara anställd hos TGO.
I avseende å tiden för personalens anställning hos LKAB skall iakttagas,
att, därest staten enligt § 25 eller § 26 verkställer inlösen av TGO
tillhöriga stamaktier i LKAB, tjänsteman må kunna från och med inlösningsdagen
uppsägas till frånträdande av sin befattning senast sex
månader efter det uppsägningen skett.
Mom. 6. Beträffande försäljningen av LKAB:s malm skall gälla följande
:
a) Försäljningen skall ledas av LKAB:s personal samt ske i bolagets
eget namn och direkt till förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut,
som biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna,
bestämmer, att försäljning skall ske i annan ordning.
h) Försäljning må icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från
dagen för försäljningsavtalets avslutande, därest minst tre av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna förena sig om att vägra godkännande
av dylik försäljning på skäl, som av dem till styrelsens protokoll
angivas; dock att vad sålunda stadgats icke innefattar hinder för
försäljningar avseende slutlig leverans före utgången av år 1942.
Mom. 7. LKAB äger icke utan godkännande av minst två av de av
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna eller den av dem, åt vilken
Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, avsluta försäljningsavtal
eller ingå annan rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den närmaste dag därefter, då staten med tillämpning av
bestämmelserna i § 25 kan inlösa TGO:s aktier i LKAB.
Mom. 8. LKAB må icke utan de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöternas
godkännande driva annan verksamhet än som betingas
av innehållet i detta avtal.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Inlösen av
tonnage.
Arrende.
Utmål.
Jämvägs
frakter.
Mom. 9. Fördelning av för LKAB och TGO gemensamma omkostnader
skall, därest minst två av de av preferensaktieägarna valda ledamöterna
av LKAB:s styrelse så påfordra, fastställas genom särskilt avtal,
som skall godkännas av Kungl. Maj:t.
§ 10.
LKAB berättigas att ett år efter tillsägelse inlösa högst så stor del av
TGO vid tiden för tillsägelsen direkt eller indirekt tillhörigt fartygsrum,
att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet malm, som i medeltal
under närmast föregående femårsperiod utskeppats med TGO:s eget tonnage.
Det åligger LKAB att utöva denna inlösningsrätt, så snart de av preferensaktieägarna
utsedda styrelseledamöterna det påfordra.
Lösesumman skall utgöras av det belopp, vartill fartygens värde fastställes
genom värdering av skiljemän enligt skiljemannalagen.
§ 11.
TGO och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåta till LKAB från och
med den 1 oktober 1927 nyttjanderätten till de områden inom Jukkasjärvi
kronopark vid Luossavaara, till vilka TGO och Norrbottens Järnverks
Aktiebolag äga nyttjanderätt enligt nu gällande arrendekontrakt med staten;
och tillförsäkrar staten LKAB att få behålla nyttjanderätten såväl till nämnda
områden som ock till de områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som nu
innehavas av LKAB enligt nu gällande kontrakt med staten, allt så länge
bolaget uppehåller gruvdriften inom respektive Gellivare, Kiirunavaara och
Luossavaara malmfält och mot arrende- och övriga villkor överensstämmande
med dem, som innehållas i förenämnda, nu gällande kontrakt.
§ 12.
LKAB medgiver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål,
som må vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas såsom vore samma
utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.
§ 13.
Med avseende å LKAB:s malmfraktning å järnvägen Svartön-Riksgränsen
skola gälla följande bestämmelser.
Mom. 1. Staten tillförsäkrar bolaget att till Riksgränsen respektive Svartön
frakta den malm, som bolaget enligt § 3 äger bortfrakta från Kiirunavaara,
Gellivare och Luossavaara gruvfält, mot följande avgifter per ton
A) för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.
a) malm från Kirunavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ........................................................ kronor 2: 6 4
Kiruna—Svartön ............................................................... » 3: 4 8
Statsutskottets utlåtande Nr 157. 7
b) malm från Luossavaara gruvfält
Kiruna—Riksgränsen ........................................................ kronor 3: 21
Kiruna—Svartön ................................................................ » 4: 17
c) malm från Gellivare gruvfält
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ............ » 3: 43
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 2: 75
B) för tiden från och med 1 januari 1938
Kiruna—Riksgränsen ........................................................ » 3: 01
Kiruna—Svartön ................................................................ » 3:8 5
Malmberget eller Koskullskulle—Riksgränsen ............ » 3:7 8
Malmberget eller Koskullskulle—Svartön .................... » 3: 10
Mom. 2. Därest efter den 30 september 1937 medelförsäljningspriset fritt
ombord (exklusive agentprovision) för under ett bokslutsår från Narvik och
Svartön skeppade malmkvantiteter från bolagets gruvfält överskjutit 16
kronor 75 öre per ton, skall bolaget såsom fraktökning för varje under
året från ifrågavarande gruvfält bortfraktad ton malm erlägga ett belopp
motsvarande en femtedel av angivna överskott. Denna fraktökning skall
gäldas senast den 15 december näst efter bokslutsårets utgång.
Mom. 3. Det åligger bolaget att före den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen
anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande
kalenderår vill frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen med angivande
av hur stor del av kvantiteten beräknas skola fraktas från Kiruna respektive
Malmberget eller Koskullskulle till Riksgränsen respektive Svartön.
Bolaget äger icke påfordra, att fraktningen skall omfatta mer än sammanlagt
under år 1928 en kvantitet av 7,500,000 ton, varav högst 6,000,000 ton
till Riksgränsen och högst 2,500,000 ton till Svartön, under år 1929 en kvantitet
av 8,000,000 ton, varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst
2,500,000 ton till Svartön, under år 1930 en kvantitet av 8,500,000 ton,
varav högst 6,500,000 ton till Riksgränsen och högst 3,000,000 ton till Svartön
samt under år 1931 och följande år 9,000,000 ton, varav högst 7,000,000
ton till Riksgränsen och högst 3,500,000 ton till Svartön.
Därest holaget önskar påfordra ökning av fraktkvantiteten utöver 7.5
respektive 8 och 8.5 miljoner ton, skall anmälan härom dock göras före
den 1 juli under näst sista året före det, under vilket ökningen skall
inträda.
Mom. i. Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den
transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke holaget med
största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen på årets särskilda
månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen
av statens järnvägar icke råder.
Mom. 5. Så framt ej bolaget självt vill ombestyra å dess spår och dess
egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra
densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därvid använda
8
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
lokomotiv med lokomotivpersonal, vilken kostnad beräknas efter samma
grunder, som användas för fastställande av motsvarande kostnader för
vagnflyttning å föreningsstationer i och för avräkning mellan statens och
enskilda järnvägar, ävensom statens järnvägars självkostnader för den vid
nämnda växeltjänst använda trafikpersonalen, allt ökat med 10 procent.
Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens
storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljemän
enligt skiljemannalagen.
Mom. 6. Beträffande vagnarnas omloppstid skall gälla följande:
a) För transporter till Riksgränsen respektive Svartön, tagna var för
sig, beräknas omloppstiden månadsvis på det sätt, att medeltal av omloppstid,
från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande
för lastning, till dess densamma efter skedd lossning återkommit
till avsändningsstationen, tages för samtliga under månaden till bolagets
förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet överskott i tid
av, för månaderna december, januari, februari och mars fem dagar, för
övriga månader fyra dagar, betalar bolaget vagnhyra efter gällande taxa.
I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.
b) Vid transporter till Svartön skola lika många vagnar, som under
tiden klockan 18 ena dagen till klockan 18 påföljande söckendag ankommit
lastade till Svartön, återlämnas tomma successivt senast under loppet av
därpå följande söckendag. Försenas återlämnandet utöver denna tid av
annan anledning än naturhinder eller olyckshändelse, erlägges av bolaget
vagnhyra enligt gällande taxa, dock med avräknande av hyra, som eventuellt
under samma månad erlagts för transporter till Svartön jämlikt
bestämmelsen i föregående stycke.
För magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt för
transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande
fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per
dag. Erfordras ett större antal vagnar, tillhandahålla statens järnvägar
sådana i mån av tillgång mot vagnhyra enligt gällande taxa.
Bolaget tillhandahåller statens järnvägar ett antal av 100 malmvagnar
av statens järnvägars typ, vilka vagnar utan någon ersättning till bolaget
få disponeras för den allmänna malmtrafiken. Kostnaden för dessa
vagnars underhåll bestrides av bolaget.
Mom. 7. Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över
dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna
lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden
icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter
den angivna bärigheten.
Mom. 8. Bolaget äger rätt att å Svartön disponera dels i och för malmupplag
staten tillhörig mark till den utsträckning befintligt utrymme sådant
medgiver, dels ock bangård med omlastnings- och utlastningsvia
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
9
dukter samt andra anordningar. I mom. 1 angiven frakt för transporter
till Svartön innebär ersättning jämväl för denna rätt.
Mom. 9. Eventuella transporter från Malmberget eller Koskullskulle
till Riksgränsen skola av bolaget ordnas så, att för desamma kunna användas
återgående vagnar, som begagnats för transport Kiruna-Svartön.
§ 14.
Därest sammanlagda inkomsten av järnvägen Svartön—Riksgränsen med FrakttMäg
bibanor till Malmberget och Koskullskulle under något år från och med
den 1 januari 1927 räknat skulle understiga kostnaden för järnvägens drift
och underhåll, däri inräknad avsättning till förnyelsefond, jämte ränta å
nuvarande och blivande anläggningskostnad för järnvägen, innefattande jämväl
alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön,
skall LKAB erlägga ett frakttillägg motsvarande underskottet.
Avsättning till förnyelsefond skall ske enligt för Statens järnvägar för
vederbörande år fastställda grunder. Fonden skall bokföras särskilt för
järnvägen i fråga, och de till densamma avsatta medlen må endast användas
till underhåll och ersättning vid samma järnväg.
Räntan å anläggningskostnaden skall under tiden 1927—1937 beräknas
efter fem procent, därest den av bolaget under respektive år bortfraktade
malmkvantiteten icke överstigit fem miljoner ton, och i annat fall efter fem
procent jämte 720 procent däröver för varje påbörjat hundratusental ton av
bolaget fraktad malm över fem miljoner ton. Från och med den 1 januari
1938 beräknas räntan med utgående från sex i stället för fem procent vid
en bortfraktad malmkvantitet av högst fem miljoner ton, men i övrigt på
nyss angivet sätt.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under något år icke uppgått till 5,000,000 ton, skall bolagets skyldighet
att utgiva frakttillägg inskränkas till att avse så stor del av tillägget,
som svarar mot förhållandet mellan den verkligen utskeppade kvantiteten
och 8,000,000 ton.
Oavsett vad sålunda stadgats, skall LKAB dock icke vara skyldigt vidkännas
frakttiliägg, därest under fem på varandra följande år, räknade i
perioder, varav den första utgöres av åren 1927—1931, de sammanlagda
kostnads- och räntebeloppen icke överstigit den sammanlagda inkomsten. I
och för tillämpning av denna bestämmelse skall iakttagas, dels att bolaget
icke skall vara skyldigt gälda på ett år enligt härovan angivna grunder
belöpande frakttillägg, i den män detsamma motsvaras av belopp, varmed
inkomsten under det eller de föregående åren i femårsperioden överskjutit
summan av kostnaderna och den beräknade räntan för samma år, dels ock
att Statens järnvägar skola till bolaget återbetala erhållet frakttillägg, i den
mån detsamma motsvaras av under något efterföljande år av femårsperioden
uppkommet dylikt överskott.
Bolaget förbinder sig att inom en månad efter mottagandet likvidera av
10
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Andia malmbe
fraktare.
Leveranser
till svenska
malmköpare.
järnvägsstyrelsen enligt förestående bestämmelser utställd räkning på frakttillägg
för ett förflutet år ävensom gälda sex procents ränta å frakttillägget
från den dag, räkning blivit bolaget tillställd, till dess betalning
sker.
Bolaget äger emellertid i vederbörlig ordning föra talan om återbekommande
av vad bolaget anser sig hava fått betala för mycket samt att tillgodonjuta
ränta å eventuellt restituerat belopp, från den dag det till järnvägsstyrelsen
erlagts, efter den procent, som bolaget skulle fått vidkännas,
om beloppet för tiden till återbetalningen behöft upplånas.
Vid dylik tvists avgörande skall parternas ställning i bevisningshänseende
icke vara annan än den, parterna skulle innehaft i en rättegång, där det
gällt för staten att utkräva beräknat frakttillägg; och åligger det alltså
staten att återbetala vad som icke å statens sida styrkes hava varit bolagets
skyldighet att enligt gällande avtal erlägga i frakttillägg.
LKAB tillerkännes befogenhet att genom särskild representant taga del av
räkenskaperna för statens järnvägar i den mån det erfordras för att följa
beräkningarna av frakttilläggen.
§ 15.
Staten förbinder sig att icke, innan staten må hava begagnat sig av sin
lösningsrätt enligt detta avtal till TGO tillhöriga stamaktier i LKAB,
låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen
mot billigare avgifter än dem, som medgivits LKAB.
§ 16.
LKAB förbinder sig att av den malm, som bolaget enligt detta kontrakt
äger att bortfrakta från malmfälten i Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara,
i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget
bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser,
som, efter hänsyn tagen till fraktkostnader och övriga på saken inverkande
omständigheter, kunna anses överensstämma med det vid köpet i allmänhet
gällande prisläge. Denna förpliktelse gäller dock endast intill 20 procent av
den kvantitet styckmalm med högst 0.03 procent fosfor och eljest intill 10
procent av den kvantitet av varje särskild malmsort, som bolaget bryter på
grund av detta avtal.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot köpare, som för fullgörande
av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande garanti, och
skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf
gälla följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av
malm enligt denna paragraf äger rum, högst tvåhundratusen (200,000) ton
och under nästpåföljande år högst fyrahundratusen (400,000) ton, varefter
leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda
leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
11
etthundrafemtiotusen (150,000) ton utöver vad bolaget under nästföregående
år enligt denna paragraf levererat.
b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla
1) beträffande styckmalm med högst O.03 procent fosfor, att bolaget oberoende
av tiden för rekvisitionen är skyldigt leverera intill tjugufemtusen
(25.000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt leverera
med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)
ton, minst två år och,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst tre år före det år,
då leverans skall äga rum, samt
2) beträffande övriga malmsorter, att bolaget oberoende av tiden för rekvisitionen
är skyldigt leverera intill etthundratusen (100,000) ton sammanlagt
under ett år, men icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens
tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt tvåhundratusen
(200.000) ton, minst ett år,
där den skulle uppgå till sammanlagt fyrahundratusen (400,000) ton, minst
två år,
där den skulle uppgå till sammanlagt femhundrafemtiotusen (550,000) ton,
minst tre år,
allt före det år, då leverans skall äga rum o. s. v., med ett års höjning
i rekvisitionstiden för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen
(150.000) ton.
c) Där så utan väsentlig olägenhet eller kostnad för LKAB kan ske, skall,
om mottagaren så önskar, bolaget leverera den malm, som håller högst O.oi 5
procent fosfor, frånskild från övrig fosforfattig malm (med högst 0.0 3 procent
fosfor).
d) Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det av
bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t
sådant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
§ 17.
LKAB åtager sig att, därest staten så påfordrar, utöver den kvantitet,
som i § 3 omförmäles, årligen bryta och till ett pris, motsvarande självkostnaden,
ökad med 10 procent, tillhandahålla staten eller den eller dem, till
vilka staten överlåter sin rättighet, intill etthundratusen (100,000) ton malm
från Luossavaara av olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.
Rörande bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf skall gälla
följande.
a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans av
malm enligt denna paragraf äger rum, högst femtiotusen (50,000) ton.
Leveranser
från
Luossavaara.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Mertainen.
b) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget, oberoende av
tiden för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill tjugutusen (20,000)
ton sammanlagt om året, men i övrigt icke är skyldigt att leverera, med
mindre rekvisition göres,
där den enligt denna paragraf rekvirerade malmen nppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt femtiotusen (50,000)
ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga femtiotusen (50,000) ton, minst två år före det
år, då leverans skall äga rum.
c) Bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf inträder icke förrän
två år efter dagen för detta kontrakts undertecknande.
d) I självkostnaden skall inräknas dels de direkta utläggen för arbetslöner,
material och transporter, dels andel i kontorskostnader och övriga
allmänna omkostnader, dels ock andel i amortering och ränta å anläggningskostnaderna.
Självkostnaden må icke beräknas högre än den i bolagets räkenskaper
beräknas för annan under året i Luossavaara bruten malm.
e) Om staten påfordrar granskning av beräkningen över självkostnaden,
skall granskningen utföras av statens jourhavande revisor i LKAB, med
rätt för honom att anlita av honom i samförstånd med bolaget utsett sakkunnigt
biträde.
f) Staten må icke begagna sin rätt till malm enligt denna paragraf annat
än för järn- eller ståltillverkning i landet.
g) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,
varöver bolaget icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets
samtliga avtalade leveranser från Luossavaara ifrågavarande år.
§ 18.
Mom. 1. Därest Mertainens Gruvaktiebolag vill upptaga driften vid det
bolaget tillhöriga gruvfältet Mertainen, åtager sig LKAB, om Mertainens
Gruvaktiebolag så önskar, att ombesörja driften och den därmed förenade
försäljningsrörelsen utan annan gottgörelse än ersättning för därmed förenade
kostnader, under förutsättning att rörelsen drives uteslutande för
Mertainens Gruvaktiebolags räkning och Mertainens Gruvaktiebolag anskaffar
allt för rörelsen erforderligt kapital.
Mom. 2. Vidare medgiva TGO och LKAB, att Mertainens Gruvaktiebolag
må från Mertainens gruvfält exportera järnmalm under förutsättning
a) att den exporterade kvantiteten icke må överstiga vad under året brutits
för järn- eller ståltillverkning i Sverige, dock att, vid en sammanlagd års
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
13
brytning av intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton, av den brutna malmen
må exporteras intill sjuttiofemtusen (75,000) ton,
b) att försäljningen för export sker genom LKAB eller TGO mot skälig
försäljningsprovision,
c) att all Mertainens Gruvaktiebolags vinst, som överstiger lagstadgad avsättning
till reservfond och sex procent ränta å av bolaget självt i rörelsen
nedlagt kapital, användes till att nedsätta priset å den järnmalm, som levereras
för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.
§ 19.
Mom. 1. TGO förbinder sig att begränsa exporten av malm från de Grängesberg.
Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att densamma
efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.
Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs Gruvaktiebolags
gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse
under något år överträdd, skall TGO under påföljande år till staten erlägga
ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per ton — dock minst 25 procent
av exportpriset fob Oxelösund — för varje ton malm, som utöver den stadgade
maximikvantiteten blivit exporterad.
Mom. 2. TGO utfäster sig, att av den kvantitet, som TGO enligt
mom. 1 eljest ägt exportera, till staten eller den eller dem, till vilka staten
överlåter sin rättighet, leverera intill etthundrafemtiotusen (150,000) ton
årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion, som faller vid
årets brytning i dess helhet.
Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot staten eller sådan köpare,
som för fullgörande av sina förpliktelser lämnar fullt tillfredsställande
garanti, och skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt
denna paragraf gälla följande.
a) Ifråga om tiden för rekvisition skall gälla, att TGO, oberoende av tiden
för rekvisitionen, är skyldigt att leverera intill femtiotusen (50,000) ton
sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldigt att leverera med
mindre rekvisition göres,
där den enligt detta moment rekvirerade malmen uppgår eller genom
rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt etthundratusen
(100,000) ton, minst ett år samt,
där den skulle överstiga etthundratusen (100,000) ton, minst två år före
det år, då leverans skall äga rum.
b) Malmen skall levereras till ett pris, som fritt banvagn Grängesberg
med tio procent understiger TGO:s exportpris fob Oxelösund under föregående
år minskat med bolagets kostnad för järnvägsfrakt och ornbordbringning.
c) Uppstå mellan TGO och köpare olika meningar om, huruvida det av
TGO fordrade pris är skäligt, är TGO pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant
fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän enligt skiljemannalagen.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Statens övriga
järnmalmsfyndigheter
i
Norrbotten.
A.B. Nordsvenska
Malmfälts
malmfyndigheter.
Broms’
royalty.
d) Staten må icke begagna sig av sin rätt till malm enligt denna paragraf
annat än för tillgodoseende av malmbehov vid efter den 1 juli 1918
tillkommet företag för järn eller ståltillverkning inom landet eller för efter
samma tidpunkt verkställd utvidgning av redan förefintligt sådant företag
e) Därest naturhinder, krig, strejk, lockout, arbetarbrist eller annan driftstörning,
varöver TGO icke kan råda, vållar inskränkning i bolagets
brytningsförmåga, upphör bolagets leveransskyldighet enligt denna paragraf,
så länge hindret varar och i den mån hindret vållar inskränkning i brytningen;
dock må staten icke vidkännas minskning i leveransen i vidare
mån, än som svarar mot statsleveransens storlek i förhållande till bolagets
samtliga avtalade leveranser från Grängesberg ifrågavarande år.
Mom. 3. Därest staten för järn- eller ståltillverkning i Sverige skulle
önska ytterligare kvantiteter malm från gruvorna i Grängesberg utöver
den i mom. 2 omförmälda kvantiteten, utfäster sig TGO att utöver den i
mom. 1 angivna kvantiteten i nämnda gruvor bryta och tillhandahålla staten
eller den eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill tvåhundratusen
(200,000) ton årligen att levereras i olika malmsorter i samma proportion,
som faller vid årets brytning i dess helhet. Rörande leveransen av
denna malm skola gälla samma bestämmelser, som i mom. 2 sägs.
Mom. 4. TGO:s förpliktelser enligt denna paragraf upphöra att gälla från
den dag staten begagnar sin rätt till inlösen av de TGO tillhöriga aktierna
i LKAB.
§ 20.
Staten ansvarar för dels att den malm, som utom nu lagligen gällande
utmål må finnas inom de i § 11 avsedda områden, icke, så länge staten ej
begagnat sig av sin inlösningsrätt till stamaktierna, vare sig inmutas för
annans räkning eller brytes, dels ock att under tiden till den 1 oktober 1947
den järnmalm, som finnes i staten nu tillhöriga gruvor och inmutade
områden inom Syväjärvi, Nokutusvaara, Haukivaara, Svappavaara, Leveäniemi,
Tansari eller Salmivaara malmfält eller i Mertainens gruvaktiebolag
nu tillhöriga gruvor och inmutade områden, icke brytes annat än för järneller
ståltillverkning i Sverige, dock med det undantag, varom finnes stadgat
i § 18 här ovan.
§ 21.
TGO ansvarar för att under tiden till den 1 oktober 1947 den järnmalm,
som finnes inom Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält nu tillhöriga fyndigheter,
icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd brytes annat än för järn- eller ståltillverkning
i Sverige.
§ 22.
LKAB förbinder sig att till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den
royalty, som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid
bolagets egendom.
Statsutskottets utlåtande Nr lö7.
15
Staten ikläder sig betalningsskyldighet för den i omförmälda avtal bestämda
royalty, i vad den vilar på Mertainens Gruvaktiebolags nuvarande
egendom.
§ 23.
Mom. 1. Skulle den kvantitet järnmalm, som LKAB under tiden intill
1937 års utgång utskeppar över Svartön, något år understiga en myckenhet
av en miljon tvåhundratusen ton eller varder något år utskeppningen helt
inställd, åligger det bolaget att, såframt Kungl. Maj:t ej annat medgiver,
till hamndirektionen i Luleå sdhast inom två månader efter årets utgång
utgiva i förra fallet ett belopp motsvarande 162/3 öre för varje ton, varmed
den under året utskeppade järnmalmskvantiteten understigit nyss angivna
myckenhet, och i senare fallet tvåhundratusen kronor.
Mom. 2. Varder bolagets utskeppning av malm över Svartön väsentligen
minskad eller helt inställd under mera än ett år i följd, skall ovannämnda
ersättningsbelopp av 16 2/3 öre för ton nedsättas andra året med en tiondedel,
tredje året med två tiondedelar o. s. v., dock med iakttagande därav, att
dylik nedsättning endast får beräknas i fråga om sådan del av bristen i
den utskeppade malmkvantiteten, som motsvarar den kvantitet, för vilken närmast
föregående år lämnats ersättning, samt att ersättningen för varje
bristande tontal icke heller får bestämmas mera än 12/s öre lägre än föregående
års ersättning för motsvarande tontal.
§ 24.
LKAB förbinder sig att, därest Kungl. Maj:t ej annat medgiver, uppehålla
brytningen inom Gellivare malmfält i sådan omfattning, att den därstädes
varje år brutna malmen skall utgöra minst en fjärdedel av den under
samma år vid Kiirunavaara malmfält brutna malmen; dock att bolaget, på
grund av vad sålunda stadgats, i varje fall icke är skyldigt att inom Gellivare
malmfält bryta mera än en miljon (1,000,000) ton malm om året. Bolagets
förpliktelse att uppehålla brytningen i Gellivare gäller icke, i den mån arbetet
därstädes inställts till följd av strejk eller lockout.
§ 25.
Mom. 1. Staten äger den 30 september 1947 och sedermera vart tionde
år den 30 september (således den 30 september 1957 etc.) rätt att inlösa de
aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats av TGO.
Vill staten begagna denna rätt, göre därom för staten bindande tillsägelse
hos TGO senast två år före inlösningsdagen.
Mom. 2. Lösesumman skall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med hälften av vinsten å 25 gånger 4,250,000 ton.
Med vinsten förstås i detta avseende LKAB:s medelnettovinst per ton enligt
§ 5 under den tioårsperiod, vars sista dag infaller två år före inlösnings
-
Ersättning åt
Luleå vid
minskad
malmskeppning.
Upprätthållande
av
malmbrytningen
i
Gellivare.
Rätt till inlösen
å vissa
bestämda tidpunkter.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Inlösen å annan
tid än i
§ 25 stadgas.
dagen, ökad med den royalty av 1 krona 50 öre per ton, som under perioden
må hava utgått till staten.
Har under tioårsperioden sammanlagda fraktade kvantiteten icke uppgått
till 42,500,000 ton, skall till grund för lösesummans beräkning i stället
läggas en tiondel av den verkligen fraktade kvantiteten.
Har bolagets utskeppning över Narvik och Luleå till följd av krig eller
blockad under ett eller flera bokslutsår under tioårsperioden icke uppgått
till 6,000,000 ton per år, skall vid beräkning av medelnettovinsten per ton
i stället för sagda år medtagas motsvarande antal närmast före tioårsperioden
liggande år, under vilka utskeppningen icke på angivet sätt påverkats.
Mom. 3. Den å de inlösta stamaktierna fallande delen av nettovinsten
för det bokslutsår, vid vars slut inlösning ägt rum, skall tillfalla TGO.
Mom. 4. Begagnar staten sig av denna inlösningsrätt, skall lösesumman
erläggas efter statens val enligt ettdera av följande tre alternativ:
1) kontant å inlösningsdagen; dock med rätt för staten att dröja med erläggande
av lösesumman eller någon del därav intill den 30 september nästföljande
år, mot skyldighet för staten att meddela TGO dagen för inbetalningen
en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande
beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker;
2) med en femtedel å inlösningsdagen samt en femtedel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de fyra närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman från inlösningsdagen förräntas efter fyra procent
om året till och med den 30 september nästföljande år samt därefter
med sex procent om året;
3) med en tiondel å inlösningsdagen samt en tiondel jämte upplupna
räntor den 30 september ett vart av de nio närmast följande åren; skolande
oguldna delar av lösesumman förräntas på sätt under 2) sägs.
Det åligger staten att senast inom två år före inlösningsdagen meddela bolaget,
enligt vilket av dessa tre alternativ lösesumman kommer att erläggas.
Mom. 5. Från och med dagen efter den, då tillsägelse om inlösen skett,
skall ifråga om 1) försäljning för export, 2) anställande av och anställningsvillkor
för personal, 3) upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av
liknande anordningar för försäljning, 4) uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom
styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna
utsedda ledamöterna av styrelsen. I händelse av lika röstetal
skilje lotten.
§ 26.
Mom. 1. Skulle staten av en eller annan anledning finna det nödvändigt
att företaga inlösen av stamaktierna i LKAB å annan tid än den, som
angives i § 25, äger staten vid utgången av bokslutsåret efter det, då för
staten bindande tillsägelse sker, dock tidigast den 30 september 1937, inlösa
Statsutskottets utlåtande Nr 157. 17
de aktier i LKAB, vilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärvats
av TGO.
Lösesumman skall i så fall, med avdrag för vad av densamma proportionellt
må kunna belöpa på stamaktier, som ej ägas av TGO, uppgå till ett
belopp lika med 20 gånger halva LKAB:s årliga medelnettovinst enligt § 5,
ökad med hela royaltyn enligt § 4, allt under den tioårsperiod eller, om inlösen
sker före den 30 september 1940, den kortare tidsperiod efter den 30
september 1929, vars sista dag infaller ett år före inlösningsdagen.
Mom. 2. De i § 25 mom. 2 sista stycket, samt mom. 3, 4 och 5 intagna
bestämmelserna skola även gälla vid inlösning enligt denna paragraf, dock
att meddelande om sättet för betalningen ej behöver ske förrän ett år före
inlösningsdagen.
§ 27.
Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig av inlösningsrätt enligt Pensioner.
25 eller § 26, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos
LKAB anställda personal ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då
utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och
arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.
§ 28.
Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan på- Skatte- och
laga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten påläggas järn- exP°rttul1-
garanti.
malm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften
av nästpåföljande kalenderår gottgöra TGO och LKAB vad de av sagda
grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna
överenskommelse avsedd fyndighet.
Därest under sagda tid något av nämnda två bolag eller ABGM måst vidkännas
direkt beskattning, av vad slag det vara må, efter annan eller högre
grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet
av nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den
största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet av förmögenheten
hos det svenska bankbolag, som vid slutet av samma år ägt den
största förmögenheten, skall staten under loppet av nästpåföljande kalenderår
gottgöra detta bolag ej mindre vad bolaget nödgats utgiva utöver vad det
bort utgiva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag
med ovan sagda inkomst eller förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet
efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått
efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst
av en miljon femhundratusen kronor eller med en förmögenhet av trettio
miljoner kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga rum.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 70 käft. (Nr 157.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
§ 29.
Deposition av LKAB:s fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter samt inteckningar,
handlingar. gom jämlikt förut träffade överenskommelser äro satta iiför var hos Sveriges
riksbank, skola kvarligga hos riksbanken såsom i taka händer mot åtagande
av riksbanken att för LKAB:s räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier
i LKAB, då handlingarna skola utlämnas till LKAB.
De handlingar, som för LKAB grunda åtkomst till gruvor och inmutade
områden och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolaget
i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i LKAB:s förlagsinteckningsbara
egendom eller i bolagets fastigheter, skola, så snart och
i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser, överlämnas
till förvar åt Sveriges riksbank, med åtagande av riksbanken att för LKAB:s
räkning hålla handlingarna i förvar, intill dess staten må hava begagnat
sig av sin lösningsrätt enligt detta kontrakt till stamaktier i LKAB, då handlingarna
skola utlämnas till LKAB.
§ 30.
Deposition av Mom. 1. TGO förhinder sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överaictier.
låta de aktier i LKAB, som TGO nu äger eller förvärvar, intill dess
staten må hava begagnat sig av sin lösningsrätt till samma aktier; dock
skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för överlåtelse av aktier, i den
mån sådan erfordras för uppehållande av aktieägarnas antal vid lagstadgat
minimum.
Mom. 2. TGO medgiver att, till säkerhet för samtliga dess förbindelser
enligt detta kontrakt med undantag av det i § 19 gjorda åtagande, de uti
mom. 1 omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen
gälla vad i mom. 3 stadgas.
Mom. 3. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 25 och 26, så
ock till fullgörandet av den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning,
skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar
samtliga 40,000 stamaktier i LKAB, försedda med överlåtelser in blanko,
nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för
riksbanken att, sedan staten visat sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna
eller, i händelse staten tager i anspråk sådant betalningsanstånd som i § 25
mom. 4 medgivits, efter inlösningsdagen tillställt TGO förbindelser å lösesummans
belopp eller resterande del därav, allt jämte föreskriven ränta,
överlämna aktierna med ifylld överlåtelse till staten samt mot åtagande av
riksbanken
att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och
icke till annan utlämna desamma, samt
att varje år, sedan ordinarie bolagsstämma med LKAB hållits, till TGO
utlämna föregående års vinstkuponger, dock att, om staten med laga kraft
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
19
ägande dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för
vilken aktierna jämlikt mom. 2 häfta såsom pant, staten är berättigad att
utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av
dess fordran.
§ 31.
Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av ABGM, så
snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning
i TGO:s förbindelser enligt detta kontrakt.
§ 32.
TGO ikläder sig ansvarighet såsom för egen skuld för alla de förbindelser,
som LKAB genom detta kontrakt åtagit sig, dock ej för LKAB:s skyldighet
att utgiva fraktersättning för malm, som fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.
Skulle staten inlösa TGO tillhöriga aktier i LKAB, upphör TGO:s
ansvarighet för tiden efter inlösningsdagen.
§ 33.
De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma LKAB, må
icke utan statens samtycke å annan överlåtas.
Särskilda bestämmelser.
§ 34.
Mom. 1. Med föranledande av att den TGO enligt § 4 i 1907 års kontrakt
åliggande skyldigheten att utan rätt till regress gälda LKAB:s skulder
genom detta avtal bortfallit, är överenskommet, att LKAB:s skuld till TGO
skall förräntas och likvideras enligt det mellan LKAB och TGO den 5 maj
1911 ingångna kreditavtal.
Mom. 2. Genom värdering, som i brist på åsämjande skall verkställas av
skiljemän enligt skiljemannalagen, skall fastställas det belopp, varmed det
bokförda värdet av LKAB den 30 september 1927 tillhöriga lager av malm
i hamn, vid gruvor (således ej i magasin i berget) och under transport
understiger det verkliga värdet, uppskattat i enlighet med gällande priser i
allmänna marknaden, omräknade till priser vid respektive lagrings- eller
andra platser, där malmen finnes. Det åligger staten att till TGO utgiva
en ersättning motsvarande hälften av detta belopp. Å ersättningen skall
beräknas 5 procent ränta å oguldet belopp från och med den 1 oktober 1927.
Så vitt möjligt skola LKAB:s malmlager i magasin i berget bibehållas
intill den 1 oktober 1927 i ungefär samma omfattning, som de innehade i
början av mars månad 1927.
AB. Gellivare
malmfält.
Ansvarsförbindelse.
Kontraktsöverlåtelse.
LKAB.s skuld
till TGO.
Ersättning
för malmlager.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Betalning av
frakttiUägg.
Avräkning.
Royalty för
tiden till
Vio 1927.
§ 35.
Staten avstår från alla krav å LKAB och TGO för oguldna frakttillägg
enligt äldre kontrakt och nedlägger de genom Kungl. järnvägsstyrelsen
härom anhängiggjorda rättegångarna, mot det att TGO den 1 januari 1928
gottgör järnvägsstyrelsen en ersättning av tjugu miljoner (20,000,000) kronor.
Å andra sidan avstå LKAB och TGO från anspråk på återbekommande
från staten av de frakttillägg, som LKAB redan guldit och icke återbekommit,
mot det att staten den 1 januari 1928 gottgör TGO det belopp, varmed ifrågavarande
frakttillägg utan ränteberäkning intill sistnämnda dag överstiga vad de
skulle hava uppgått till, därest beräkningen av desamma skett med iakttagande
av de principer, som ligga till grund för Stockholms Rådhusrätts
den 19 augusti 1925 givna, av Kungl. Svea Hovrätt den 28 januari 1927
fastställda dom i mål mellan LKAB och TGO, å ena, samt Kungl. järnvägsstyrelsen,
å andra sidan.
§ 36.
Per den 1 januari 1928 skall avräkning ske beträffande statens och TGO:s
mellanhavanden på grund av § 34 mom. 2 och § 35. Av denna avräkning
utvisat saldo staten till godo äger TGO likvidera på så sätt, att minst en
sjättedel därav erlägges senast den 1 januari 1932 och samma dag efterföljande
år, till dess hela beloppet sålunda guldits. TGO:s skuld skall förräntas
efter fem procent. Ränta erlägges den 1 januari varje år med början
den 1 januari 1929.
§ 37.
Mom. 1. LKAB skall till staten den 1 juli 1927 erlägga 669,325 kronor,
utgörande återstoden av sådan vinst, som för under tiden före den 1 oktober
1926 bortfraktad malm tillkommer staten enligt § 3 i 1913 års avtal.
Mom. 2. A) Av den malm, som LKAB under tiden 1 oktober 1926—30
september 1927 bortfraktar från Kiruna, skola i första rummet 430,000 ton
avräknas på de kvantiteter, bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års
avtal.
Därnäst skola intill 3,885,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta
på grund av 1907 års avtal.
Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på
grund av 1913 års avtal.
B) Av den malm, som LKAB under samma tid bortfraktar från Gellivare
(häri ej inbegripet vad bolaget äger bortfrakta på grund av varpmalmsöverenskommelsen)
skola i första rummet 170,000 ton avräknas på de kvantiteter,
bolaget äger bortfrakta på grund av 1908 års avtal.
Därnäst skola intill 785,000 ton avräknas å vad bolaget äger bortfrakta
på grund av 1907 års avtal.
Vad därutöver bortfraktas avräknas å vad bolaget äger bortfrakta på
grund av 1913 års avtal.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
21
Mom. 3. Den vinst, som för LKAB uppstår under bokslutsåret 1 oktober
1926—30 september 1927, skall fördelas mellan preferens- och stamaktieägare
i enlighet med bestämmelserna i nu gällande bolagsordning och statskontrakt.
Mom. i. Den royalty om 2 kronor per ton, som TGO och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag ha att erlägga för under år 1926 från Luossavaara
bortfraktad malm, skall i vanlig ordning gäldas under år 1927. Motsvarande
royalty för under tiden 1 januari—30 september 1927 från Luossavaara
bortfraktad malm skall gäldas så snart efter den 1 oktober 1927, som
kungl. järnvägsstyrelsen hinner fastställa den bortfraktade kvantiteten.
Mom. 5. Staten förklarar, att staten för tiden före den 1 oktober 1926
icke har något krav på sådan vinst, som tillkommer staten enligt § 3 i 1913
års avtal i annan mån än som framgår av mom. 1 här ovan.
Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juli månads utgång, men
upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten inom samma
tid godkännes.
Stockholm den 22 mars 1927.
TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG—OXELÖSUND.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
LUOSSAVAARA-KIIRUNAVAARA AKTIEBOLAG.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
Förestående avtal godkännes av Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Norrbottens
Järnverks Aktiebolag, i den mån det rörer deras rätt.
Stockholm den 22 mars 1927.
AKTIEBOLAGET GELLLIVARE MALMFÄLT.
Walter Philipson. Gunnar Dillner.
NORRBOTTENS JÄRNVERKS AKTIEBOLAG.
M. Carlson<
22
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Bilaga 1.
Ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning.
§ 4.
Bolagets — — — vardera serien.
Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika
fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under
året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per ton
skall fördelas mellan preferens- och stamaktier på följande sätt:
a) För tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september
1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med sjuttiofem
öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten
tilldelas stamaktierna.
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton i vad
den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000
ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper
på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.
För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt — — —
stadgas.
§ 11.
Bolagets firma tecknas av den eller de styrelseledamöter, som därtill av
styrelsen utses; dock att reverser, — — — bemyndigats.
Jämväl andra avtal eller andra handlingar, varom i § 12 mom. 4 sägs,
skola--— styrelseledamöterna.
§ 12.
Mom. 1. De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom
styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den
ordinarie ordföranden skall den bland de av stamaktieägarna valda styrelseledamöterna,
som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande.
Därest staten, som enligt särskilt avtal äger rätt att, dels på vissa bestämda
dagar och dels i viss annan ordning, efter i förväg gjord tillsägelse inlösa
TGO tillhöriga stamaktier, behörigen gjort dylik tillsägelse, äga de av
preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna att utse ordförande och ersättare
för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast
föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.
23
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Vid val av ordinarie ordförande och verkställande direktör skola vara
tillstädes minst tre av de styrelseledamöter, vilka äga att i beslutet deltaga.
Beslut fattas genom enkel röstpluralitet.
I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 2. Styrelsen — — — påfordras.
Mom. 3. Styrelsen---närvarande. Frågor av större betydelse skola,
därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två
styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.
Vid omröstning inom — — — olika meningar, ordföranden äga utslagsröst.
Mom. 4. Beslut om rättshandling, som innefattar åtagande för längre
tid än intill den i det i mom. 1 omförmälda särskilda avtalet bestämda,
efter beslutet närmast infallande dag, då staten med tillämpning av bestämmelserna
i sagda avtal kan inlösa TGO tillhöriga stamaktier, är ej
giltigt med mindre det biträdes av minst två av de av preferensaktieägarna
valda styrelseledamöterna eller ock av den bland dem, som erhållit sådant
bemyndigande av Kungl. Maj:t, som i § 11 här ovan sägs.
Har i behörig ordning tillsägelse om inlösen av ifrågavarande aktier skett,
skall i fråga om försäljning för export, anställande av och anställningsvillkor
för personal, upprättande av agenturkontrakt och vidtagande av
liknande anordningar för försäljning samt uppgörande av befraktningsavtal,
allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens
beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarna
valda ledamöterna. I händelse av lika röstetal skilje lotten.
Mom. 5. Vid styrelsens---ledamot.
§ 17.
Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen av honom själv
eller ock av hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.
Tillhör aktie svenska staten, föres talan#därför av den, som av Kungl.
Maj:t därtill förordnas.
Preferensaktier medföra endast en tiondels röst för varje aktie.
§ 18.
Omröstning — — — emellan.
Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme vare icke giltigt,
med mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av
preferensaktiekapitalet.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Bilaga 2.
Riktlinjer för gruvbrytningens ordnande vid Kiruna, Luossavaara
och Malmberget.
Kiruna.
Brytningen skall tills vidare fortgå på samma sätt som för närvarande.
Med undantag av den A-malm, vilken brytes under jord, skall sålunda all
malm tills vidare uttagas medels brytning i dagen. Dagbrytningen förutsättes
skola pågå till 175 meters avvägning norr om »Kapten» och till 160
meters avvägning söder därom.
Vid dagbrytningen iakttages, att hängväggen ävensom genom tidigare eller
under brytningens fortgång blottad ligg vägg nedtages i sådan utsträckning,
att ras från desamma icke behöva befaras. Den härför erforderliga gråbergsbrytningen
minskar med ökat djup på dagbrottet. Under senast gångna
år har den erhållna malmen utgjort 65 procent av allt lösbrutet berg. Gråbergsbrytningen
må icke minskas mer än som motsvarar en höjning av
malmprocenten i allt brutet berg med högst 5 å 7 procent för varje ny
palletage om 15 meters höjd. Den mindre ökningen om 5 procent avser
högst liggande nya etage och den större ökningen om 7 procent lägst liggande
dagbrytningsetage. I den mån risken för ras ökas på grund av oförutsedda
omständigheter, skall emellertid gråbergsbrytning i motsvarande
grad ökas.
Utfrakten av brutet häng- och liggväggsberg skall ske till på betryggande
avstånd från fyndigheten anoijjlnade upplag antingen direkt från dagpallarna
eller, där så erfordras, genom stollar. Malmens avfrakt från malmpallarna
skall såsom hittills ske till störtschakt, vilka på 225 meters avvägning stå
i förbindelse med den å denna nivå drivna s. k. järnvägstunneln. Från
schaktens mynning i tunneln tappas malmen direkt i statens järnvägsvagnar
och utfraktas därefter till malmbangården.
De inom djupbrytningsområdet förefintliga, mer eller mindre regelbundna,
i förhållande till fyndigheten i övrigt smärre partierna A-malm må brytas
för sig. Dock skall denna brytning, så länge dagbrytningen pågår, begränsas
till lista och 2:dra djupbrytningsetagerna. Brytningen av nämnda
A-malm förutsättes ske enligt magasineringsmetoden, varvid iakttages, att
mellan magasinsrummen kvarsättas pelare av för hållfastheten betryggande
dimensioner. Den vid ett magasins uppdrivande ackumulerade malmen må
utdragas omedelbart efter det magasinet färdigdrivits. Härigenom uppkom
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
25
mande tomrum skola fyllas genom stussning av malm i magasinsrummens
fortsättning parallellt med pelarna. Denna strossning skall verkställas i så
god tid, att brytning av när- och överliggande delar av fyndigheten icke
hindras eller försvåras. Utbrytning av den i pelare kvarsatta malmen sker
först sedan på ömse sidor angränsande tomrum fyllts.
Under nivån 175 meter norr om »Kapten» och 160 meter söder därom
skall brytningen ordnas som djupbrytning. Övergången från dagbrytning
till djupbrytning får icke ske tvärt utan successivt under ett flertal
år, så att djupbrytningen kan växa ut till full omfattning utan fördyrande
forcering och med bibehållande av oförminskad malmfångst under övergångsåren.
Dagbrytningen skall därför under dessa år gradvis minskas i
samma mån som djupbrytningen ökas.
lista djupbrytningsetagens sula skall förläggas till 215 meters avvägning
och 2:dra etagens sula till 275 meters avvägning. Därunder skola etagerna
anordnas med en höjd av 40 meter.
Magasinsbrytningsmetoden skall tillämpas för lista och 2idra etagen med
de avvikelser, som kunna bliva nödvändiga vid brytning av gränsområdet
mellan dagbrott och djupbrytning. Samma brytningsmetod beräknas jämväl
vara användbar i 3:dje etagen.
För tillredning av l:sta etagen skall drivas en ny järnvägstunnel i liggväggen
på en sträcka av cia 1,500 meter med anslutning såväl norr som
söder ut till nu förefintliga järnvägstunnel. Den nu drivna fältorten skall
fortsättas vidare längs hela malmen. Från denna fältort skola tvärorter
för magasinsbrytning anläggas i mån av brytningens fortgång. Nämnda
järnvägstunnel, vars utförande antages kräva en tid av cirka 4 år, skall
vara färdig och tillredningsarbetena för lista etagen skola i övrigt påbörjas
senast vid den tidpunkt, då den för dagbrytning tillgängliga malmkvantiteten
nedgått till 20 miljoner ton.
Som tillredningsarbeten för 2:dra etagen erfordras dels ett schakt för
material- och persontransport, vilket schakt även är avsett att tjänstgöra
som uppfordringsschakt för berg från tillredningsarbeten, dels erforderliga
berguppfordringsschakt och slutligen transportorter längs hela malmen.
Person- och materialschaktet skall påbörjas år 1930 och vara fullt färdigt
år 1932, varefter utfraktsorten skall påbörjas. Av de egentliga berguppfordringsschakten
skall ett vara färdigt senast när den för dagbrytning tillgängliga
malmkvantiteten nedgått till 6 miljoner ton. Vid denna tidpunkt
skall 2idra etagen jämväl vara i huvudsak tillredd med såväl fältort som
tvärorter för magasinen, så att en tredjedel av den totala malmfångsten kan
förläggas till 2:dra etagen. Övriga berguppfordringsschakt skola vara färdiga
cirka 3 år före den tid, då lista etagen är utbruten.
Vid tiden för brytningens avslutande i lista etagen bör 3:dje etagen,
vars iordningsställande beräknas taga i anspråk en tid av 6 år, vara till
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Tedd medels schakt, transportorter och tvärorter i sådan omfattning, att
uppdrivning av magasin kan påbörjas för erhållande av malmfångst.
Sedan på sätt ovan angivits full övergång till djupbrytning skett, skall
för framtiden iakttagas, att malmkvantiteter för 6 års brytning alltid äro
tillredda med åtminstone schakt och utfraktsorter.
Luossavaara.
Nu pågående dagbrytning i den egentliga Luossavaara-malmen bör i
huvudsak fortsätta ned till 100 meter avvägning. Därunder anordnas en
etage för underjordsbrytning med utfraktsort å 170 meter avvägning direkt
till malmfickan vid järnvägsspåret.
Utfraktsorten å 170 meter avvägning skall påbörjas 4 år innan malmen
ovan 100 meter avvägning beräknas vara utbruten.
Utom den egentliga Luossavaara-malmen bry tes i detta fält i dagbrott
den s. k. Rektorsmalmen. Denna fyndighet befinner sig dock fortfarande
på undersökningsstadiet, vadan tills vidare måste lämnas öppet, huru brytningen
sedermera skall anordnas.
Malmberget.
I Malmberget tillämpas underjordsbrytning i 40 å 50 meter höga etager.
Malmen uttages i allmänhet medels magasinbrytning med kvarlämnande av
pelare, vilka senare uttagas medels magasinering eller skivrasbrytning. Där
magasinsbrytning på grund av malmens större donläge eller andra förhållanden
icke kan användas, tillämpas enbart skivbrytning (skivrasbrytning).
Samma brytningsmetoder skola även för framtiden användas. Vad angår
tillredningsarbetena som för närvarande äro utförda för avsevärd tid framåt,
stadgas att en malmkvantitet motsvarande minst 6 års brytning alltid skall
finnas tillgänglig från stoll eller från schakt och utfraktsorter, utan annan
åtgärd än att tvärorter (inom områden, där magasinsbrytning äger rum),
och skivorter (inom skivbrytningsområdena) anläggas, i den mån brytningen
fortgår.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
27
Bilaga 3.
Riktlinjer för avskrivningar å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
tillhörig egendom.
1) LKAB är icke skyldigt att på grund av malms bortförande göra
avskrivning å själva malmfyndigheterna, ej heller å markvärden. Å all
annan egendom skall för varje bokslutsår verkställas skälig avskrivning
enligt följande.
2) Kostnaderna för all drivning av magasin liksom för tvärorter och skivorter
skola bokföras såsom utgifter för det bokslutsår, under vilket arbetena
ske, dock att tvärorter och tappstigar i lista djupbrytningsetagen i Kiruna
må, med undantag för tvärorter och tappstigar för A-malmsbrytningen, behandlas
på sätt nedan under 3) är angivet.
3) Anläggningar inklusive byggnader och maskiner, vilka utföras huvudsakligen
eller uteslutande för visst brytningsområde, skola, i den mån de
icke omedelbart bokföras direkt å driften, särskilt bokföras, och vid varje
år till så stor del avskrivas, som svarar mot under året bruten malmkvantitet
i förhållande till hela den malmkvantitet, som kan tillgodogöras inom
området i fråga. Skulle någon del av dylik anläggning icke underhållas på
sådant sätt, att den utan extra kostnader är brukbar tills malmen inom
området blivit tillgodogjord skall särskild avskrivning ske.
Anläggningar av ovannämnda slag äro exempelvis följande: Järnvägstunneln
i Kiirunavaara jämte störtschakt och krosshus, vilka skola avskrivas
på dagbrytningen och lista djupbrytningsetagen; stollar och fältorter med
spår samt ledningar för luft, vatten och elektricitet.
På varje djupbrytningsetage skall avskrivas sådan del av uppfordringsschakten
genom denna etage (med tillhörande inbyggnad) som ligger mellan
etagens övre och nedre nivåer. Vad ovan sagts om avskrivning i samband
med bristande underhåll av anläggning gäller även för uppfordringsschakt.
4) Å övrig bolaget tillhörig egendom inom Sverige skall vid varje års
bokslut avskrivning göras med viss nedan angiven kvot av dess värde.
Nämnda värde skall beträffande egendom, som förvärvats före bokslutsåret
1 oktober 1926—30 september 1927 utgöras av det i detta bokslutsårs ingående
balanskonto uppgivna beloppet, men för senare tillkommen egendom
utgöras av anskaffningsvärdet. Avskrivningskvoten skall vara:
för anläggningar 2.5 procent
för maskiner 5 »
för inventarier 8 »
28
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Till anläggningar hänföras vägar och planeringar, vatten- och kloakledningar,
husbyggnader, såsom bostadshus, kraftstations-, verkstads- och sågbyggnader
samt byggnader för anriknings-och sovringsverk, spårvägar, huvudkraftledningar,
normaljärnvägsspår utanför gruvorna o. dyl.
Till maskiner hänföras samtliga fasta maskiner, ångpannor och rörledningar,
uppställda i någon av ovannämnda byggnader eller anläggningar,
ävensom permanenta gruvpumpar och malmkrossar.
Till inventarier hänföras större flyttbara maskiner, malmlastningsskopor,
kranar, lokomotiv, vagnar för gruvdriften, arbetsmaskiner och verktyg,
möbler m. m. dyl.
Då anläggningar, maskiner och inventarier för framtiden sakna användning
eller blivit obrukbara, skola deras eventuellt återstående, bokförda värden
samma år avskrivas.
5) Å järnvägsvagnar i trafik skall göras avskrivning, likvärdig med den
avsättning till förnyelsefond, som statens järnvägar verkställa för motsvarande
materiel.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I anledning av Kungl. Majrts ifrågavarande framställning hava inom riksdagen
väckts och till statsutskottet remitterats följande motioner, nämligen
inom första kammaren nr 344 av herr S. Stendahl, nr 345 av herr C. Lindhagen
och nr 347 av herr C. I. Asplund samt inom andra kammaren nr
466 och 467 av herr J. P. Dahlén m. fl., nr 468 och 475 av herr E. Hage
och nr 476 av herr L. J. Carlsson-Frosterud m- fl
Herr
Stendahl har i sin motion hemställt, att riksdagen med avslag å
Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 241 ville hemställa om förnyad
utredning om förslag i frågan enligt i motionen angivna grunder.
I den av herr Lindhagen väckta motionen har hemställts, att riksdagen,
med avslag å propositionen nr 241 om nytt avtal i Norrbottens stora gruvfråga,
ville hos Kungl. Maj:t begära förnyat övervägande, byggt i främsta
rummet på bemödande att befrämja statens inlösen av stamaktierna om
möjligt redan den 31 december 1936 samt i övrigt på beaktande av de erinringar
och yrkanden, som i motionen gjorts under kapitelrubrikerna:
1) Den stora brådskan med en omläggning av avtalet utan ens rimlig tid
till besinning är ej tillräckligt förklarad.
2) Propositionen saknar den historiska bakgrunden, som skänker den rätta
vägledningen.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
29
3) Statens rätt till inlösen av stamaktierna hävdas.
4) Möjligheterna till förhindrande av sabotering av »en i allo rationell
malmbrytning» vid tiden för inlösningsrätts annalkande utnyttjas.
5) försäljningskontrakt på lång tid möjliggöres.
6) Statens järnvägars rätt iakttages.
7) Statskontrollen måste i mycket bliva ett sken.
8) Statens inkomst bör åtminstone delvis nedläggas i andra produktiva
kapitaltillgångar.
Herr Asplund har i sin motion hemställt, att riksdagen ville med avslag
å Kungl. Maj:ts proposition nr 241 anhålla, att, därest ny överenskommelse
om ökad malmexport utöver vad gällande avtal medgiva skulle visa sig
nödvändig, Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av i motionen framförda
synpunkter, framlägga nytt förslag för riksdagen härom, innefattande, där
så behöves, åtgärder för underlättande redan före 1933 av viss malmförsäljning
för tid efter 1936, men utan något undanskjutande av tiden för
statens rätt till inlösen av stamaktierna i LKAB och utan någon som helst
inskränkning i övrigt av uti föregående av staten eller andra tillerkända
förmåner samt med tillmötesgående av de berättigade krav, som i anledning
av den ökade malmbrytningen kunna göra sig gällande, börande därvid
särskilt övervägas, om ej för undvikande av en fördyrande forcering av
brytningen i Kiirunavaara och därav betingade alltför vidlyftiga nyanläggningar,
lämpligen något av statens egna malmfält, exempelvis Svappavaara
eller något av det TGO tillhöriga aktiebolaget Nordsvenska malmfälts fyndigheter
i Norrbottens finnbygd kunde under statens medverkan öppnas för
gruvdrift och malmexport.
Herr Dahlén m. fl. har yrkat i motionen nr 466, att riksdagen måtte avslå
ifrågavarande proposition, och i motionen nr 467, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära ny utredning och nya förslag
dels rörande ett slutgiltigt ordnande av frågan om ett rationellt utnyttjande
av de lappländska malmtillgångarna, dels om ett snart övertagande utan
inlösen av samtliga här omhandlade malmtillgångar må kunna äga rum,
dels ock om uppgörelse angående ett fortsättande av nuvarande form för
malmbrytning med staten såsom meddelägare, intill dess staten helt kan
övertaga malmbrytningen, därvid emellertid det allmännas intresse på ett
mera betryggande sätt bör tillvaratagas, än vad som skett i nu föreliggande
förslag till uppgörelse.
Herr Hage har i motionen 468 hemställt, att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 241 med förslag till överenskommelse med
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. fl. bolag — om ett positivt beslut
mot förmodan kommer att fattas vid innevarande års riksdag — måtte taga
hänsyn till vissa i motionen närmare angivna yrkanden och synpunkter,
samt i motionen 475 att riksdagen — vare sig Kungl. Maj-.ts proposition
30
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Statens delagarskap
i
LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolag.
Malmbolagets
bolagsordning
samt 1907 års
kontrakt.
nr 241 avslås eller bifalles — måtte fatta beslut, som kunna leda till att
vissa i motionen angivna önskemål bliva i största möjliga utsträckning
beaktade.
Slutligen har herr Carlsson-Frosterud m. fl. yrkat, att riksdagen måtte
avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 241.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I avseende å innehållet av tidigare upprättade kontrakt har utskottet ansett
sig böra här intaga nedanstående ur propositionen hämtade redogörelse:
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande benämnt malmbolaget)
äger som bekant våra två mest betydande malmfält, de vid Kiruna
och Gellivare. Staten äger hälften av aktierna i nämnda bolag, under det att
praktiskt taget hela återstående hälften tillhör Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund
(i det följande benämnt trafikbolaget). Statens och trafikbolagets
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter regleras i främsta rummet
av bestämmelserna i dels den för malmbolaget gällande bolagsordningen,
dels ock åtskilliga mellan staten samt nämnda bolag och trafikbolaget ingångna
kontrakt, av vilka det första och viktigaste är daterat den 7 mars
—29 juni 1907.
Aktierna i malmbolaget äro uppdelade i två lika stora serier, omfattande
den ena preferensaktier, som tillhöra staten, och den andra stamaktier,
som, på sätt nyss nämnts, tillhöra trafikbolaget. Staten är enligt
bolagsordningen för tiden t. o. m. år 1937 endast berättigad till en vinst,
motsvarande viss avgift å hälften av den i Kiruna och Gellivare brutna
malmen. (Avgiften utgår med växlande belopp, lägst 50 öre per ton för
Gellivaremalm och 1 krona per ton för Kirunamalm, samt stiger småningom
till 1 respektive 2 kronor per ton. Högre avgifter lämnas merendels
för de kvantiteter malm, som enligt senare kontrakt brytas utöver
vad i 1907 års kontrakt är angivet). Nettovinsten i övrigt tillfaller stamaktieägarna.
Efter 1937 års utgång skall vinsten delas lika mellan stamoch
preferensaktieägarna.
Statens begränsade rätt till utdelning under tiden till och med 1937
motsvaras av en begränsning i dess inflytande över handhavandet av
malmbolagets angelägenheter. Sålunda har staten för tiden intill år 1938
för sina aktier en rösträtt, som reducerats till Vio av den rösträtt, stamaktierna
medföra. Enligt den bolagsordning, som var gällande vid tiden
för 1907 års avtal, ägde staten utse allenast en ledamot av bolagets styrelse
jämte suppleant för denne samt allenast en revisor jämte suppleant.
Beträffande den av staten utsedde styrelseledamotens befogenhet gällde
dock, att intill år 1938 reverser, pantförskrivningar, borgensförbindelser
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
31
och kreditavtal skulle för att vara gällande vara undertecknade jämväl
av honom. Genom ett år 1922 träffat avtal, för vars innehåll i det följande
skall redogöras, har statens inflytande på ledningen av bolagets
angelägenheter ökats.
Emellertid fick staten utöver de befogenheter, som tillkomma densamma ti^^j''öäse''na,gr
enligt bolagsordningen, genom 1907 års kontrakt sig tillförsäkrad vissa för- stamaktierna i
måner. Sålunda skulle staten äga rätt att den 31 december 1932 inlösa
de aktier i malmbolaget, som då tillhörde trafikbolaget eller Aktiebolaget
Gellivare Malmfält. Enligt 1922 års avtal har tiden för en eventuell
inlösen framflyttats till den 31 december 1936.
Till grund för inlösningen skall enligt 1907 års avtal läggas en värdering
av bolagets aktier, grundad å den medelvinst, malmbolaget haft under åren
1920—1929 på en malmkvantitet av 30 miljoner ton Kirunamalm samt 7.5
miljoner ton Gellivaremalm. Den årliga medelvinsten under nämnda period
kapitaliseras efter 4 procent på sådant sätt, att bolaget för sin hälft av aktiestocken
erhåller en lösesumma, som uppgår till 25 x hälften av medelvinsten.
Om till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen ägt
rum under nämnda 10-års period, skall i stället för den tid, avbrottet
varat, i beräkningen medtagas en lika lång period närmast före år 1920.
Lösesumman beräknas av en niomannanämnd och skall erläggas inom
loppet av ett år. Har bolaget icke hunnit bryta den malmmängd, som,
enligt vad nedan sägs, må brytas intill utgången av år 1932, skall staten
utöver lösesumman betala ersättning, i den mån på trafikbolagets aktier
belöper för vad av medgivna kvantitet icke utfraktats, dock i intet fall
för mera än 5 miljoner ton. Denna myckenhet har sedermera enligt § 6
i kontrakt den 9 april—26 juni 1908 höjts till 7 miljoner ton. Sker ej
inlösen 1932, skall dylik ersättning, dock för högst fem miljoner ton, betalas
efter 1937 års utgång, men får då, om staten sådant önskar, fördelas
på en femårsperiod. Vidare skall staten enligt ett den 4 april—18 juli
1913 dagtecknat kontrakt vid inlösen återbetala bolagets kostnader för
undersökning genom djupborrningar rörande malmernas dimensioner intill
en kostnad av 500,000 kronor. Däremot skall från lösesumman av•
räknas, i händelse malmkvantiteterna icke uppgå till vissa angivna myckenheter
i Kiruna och Gellivare, vad som svarar mot bristen i dessa kvantiteters
sammanlagda belopp, varjämte från lösesumman vidare skall avräknas
3 kronor per ton för hälften av de malmkvantititer, som må hava
brutits enligt 1913 års kontrakt.
Om lösesummans bestämmande och grunderna därför in. m. skall enligt
1922 års avtal i huvudsak gälla detsamma, som tidigare gällt för
inlösen vid 1932 års utgång, dock med den olikhet, att till grund för
lösesummans beräkning skall läggas medelårsvinsten under 12-årsperioden
1922-1933.
32
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Skyddsbestämmelser
för
statens rättigheter
i malmbolagets
bolagsordning
samt i 1907
års kontrakt.
Garantier till
förmån för
det allmänna.
Skyddsbestämmelser
för
trafikbolagets
rättigheter.
Till skydd för de rättigheter, som man velat tillförsäkra staten, hava
i bolagsordning och kontrakt inryckts vissa bestämmelser.
Sålunda stadgas i bolagsordningens § 22, att beslut om ändring av bolagsordningen,
om utsläppande av aktier utöver minimikapitalet, om
försäljning av bolaget tillhörig fast egendom eller gruva eller del därav,
om bolagets upplösning eller nedläggande av gruvdriften icke är giltigt
med mindre beslutet blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Vidare har i § 4
av 1907 års kontrakt inryckts bestämmelser till skydd mot uppskrivning
av malmbolagets tillgångar, varjämte bolaget enligt § 16 skall sörja fölen
i allo rationell malmbrytning samt för sådant ändamål vidtaga erforderliga
anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget skall
hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick, och får under
åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan egendom.
Vidare skall bolaget sörja för beredande av tjänliga bostäder åt arbetarna
samt i övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trevnad.
För att ej förminska värdet av statens inlösningsrätt är trafikbolaget
vidare skyldigt att utan rätt till regress gälda de skulder, som malmbolaget
må hava ådragit sig intill 1933, resp. 1938. Slutligen är brytningsrätten
begränsad till 75 miljoner ton Kirunamalm och 18,750,000
ton Gellivaremalm under 25-årsperioden 1908—1932 samt, i händelse staten
icke begagnar sin rätt att inlösa trafikbolagets aktier vid 1932 års utgång
till 15 miljoner ton Kirunamalm och 3,750,000 ton Gellivaremalm
under 5-årsperioden 1933—1937 (för tiden efter 1937 finnes intet stadgat
angående brytningsrätten). Trafikbolaget samt Aktiebolaget Gellivare
Malmfält hava iklätt sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de
förpliktelser, som enligt 1907 års kontrakt åligga malmbolaget. Trafikbolagets
stamaktier ligga i förvar hos riksbanken och få icke före utgången
av år 1942 överlåtas till annan. Därjämte ligga vissa andra
handlingar (åtkomstliandlingar m. m.) i förvar hos riksbanken.
Staten har emellertid tillförsäkrat sig icke blott fördelar av privatekonomisk
art utan jämväl vissa garantier till förmån för det allmänna.
Sålunda är malmbolaget skyldigt att i främsta rummet leverera vad som
åstundas för järn- eller stålverkning inom Sverige till priser, som vid tiden •
för köpet i allmänhet äro skäliga. Jämväl har trafikbolaget förbundit
sig att begränsa exporten av malm från sina gruvor i Grängesberg.
Emellertid hava även åt malmbolaget tillförsäkrats vissa garantier i
form av skydd mot dels konkurrens, dels förhöjning av produktionskostnaderna
genom förhöjda järnvägsfrakter, exporttull eller särskild beskattning.
Med avseende å trafikbolagets skydd mot konkurrens är att märka, att
enligt § 5 mom. 3 i 1907 års kontrakt inmutning eller malmbrytning å
vissa områden icke får äga rum, att enligt § 6 mom. 2, 3 och 4 i samma
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
33
kontrakt staten intill år 1933 eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt,
intill år 1938 icke äger att inom vissa staten tillhöriga gruvor
eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för
järn- eller ståltillverkning i Sverige; att denna begränsning av statens
rätt att tillgodogöra sig sina gruvfält genom § 2 i 1908 års kontrakt utsträckts
till vissa andra gruvfält; samt att staten under tiden intill 1932
års utgång eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt, intill 1937
års utgång icke får låta annan frakta för export avsedd järnmalm å
järnvägen Svartön-Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivas
malmbolaget, ävensom att efter år 1932, respektive 1937 års utgång,
sistnämnda bolag skall äga utfrakta malm på samma villkor, som
angående för export avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter
i Norrbotten.
I § 8 av 1907 års kontrakt hava fastställts vissa fraktsatser, för vilka
malmbolaget under tiden t. o. m. 1932 skall äga utfrakta malm. Dock
gälla de modifikationer, att ökning av utfraktningen får ske endast successivt
och efter föregången anmälan av bolaget samt att, därest
statens självkostnader, däri inberäknat 5 procent å nuvarande och blivande
anläggningskostnad för järnvägen, icke täckas av nämnda fraktsatser,
bolaget skall betala för bandelen Gellivare—Riksgränsen praktiskt
taget hela driftförlusten samt för bandelen Gellivare—Svartön så stor del
av totala årskostnaden (inklusive ränta) för denna bana, som belöper på
malmbolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden
på banan. Skulle bolaget icke frakta så stor malmkvantitet sistnämnda
väg, som bolaget anmält till befordran, skall vid beräkning av bolagets
andel i nämnda årskostnad bolagets transportmängd i alla fall beräknas
hava utgjort de en gång uppgivna kvantiteterna. Har till följd axkrig
eller blockad avbrott i utfraktningen ägt rum, skola bolagets förpliktelser
i detta hänseende dock upphöra för den tid, avbrottet varat
Vidare
har i § 18 av 1907 års kontrakt stadgats, att, om »under den
tid detta avtal äger bestånd» exporttull eller annan pålaga eller avgift
av vad slag det vara må av svenska staten pålägges järnmalm, som brytes
eller exporteras, staten skall gottgöra trafikbolaget och malmbolaget vad
de av sagda grund må slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon
i 1907 års kontrakt avsedd fyndighet.
Slutligen har malmbolaget genom § 5 tillerkänts nyttjanderätt till vissa
områden, så länge bolaget uppehåller gruvdriften inom Gellivare, respektive
Kiruna malmfält.
Såsom redan omnämnts, hava senare mellan staten och bolagen träffats
åtskilliga överenskommelser. Sålunda medgavs malmbolaget genom kontraktet
av år 1908 att för tiden 1915—1932 bryta och tillgodogöra sig
ytterligare 9 miljoner ton, varav 2.5 miljoner ton finge tagas inom Gellivare
malmfält. För denna ökade brytning skulle staten hava viss konBihanq
till riksdagens protokoll 1927. G samt. 70 höft. (Sr 157.)
1908 in
kontrakt.
3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
1911 års
kontrakt.
1913 års
kontrakt.
1918 års
»tilläggsavtal»
om utfallna
kvantiter.
1918 å rs
* stat suppgörelse»
om
Luossavaara
och om ökad
export från
Grängesberg.
tant ersättning samt därjämte en royalty av 3 kronor per ton å kalva
den brutna myckenheten; dock att å denna royalty skulle avräknas den
avgift, som staten såsom ägare av bolagets preferensaktier på grund av
bolagsordningens bestämmelser ägde utbekomma i utdelning för ifrågavarande
4.5 miljoner ton.
Genom kontrakt den 30 september—6 oktober 1911, som gäller för tiden
till 1932 års utgång, hava bestämmelser träffats rörande malmbolagets
rätt att tillgodogöra sig samt bortfrakta så kallad varpmalm.
Genom kontraktet av år 1913 har malmbolaget medgivits ytterligare
brytningsrätt för tiden 1913—1932 med tillsammans 31 miljoner ton, varav
högst 21.6 miljoner ton inom Kiruna och högst 9.4 miljoner ton inom Gellivare
malmfält. För den enligt sistnämnda kontrakt brutna malmen skall
staten uppbära nettovinsten å halva kvantiteten, vilken nettovinst fixerats till
6 kronor per ton. Dock skall härifrån avräknas den avgift, som staten
äger bekomma i utdelning å sina preferensaktier för samma malmkvantiteter.
Enligt såväl 1908 som 1913 års kontrakt gälla samma bestämmelser
om fraktsatser som i 1907 års kontrakt, varjämte trafikbolaget iklätt
sig borgen för malmbolagets förbindelser.
Genom »tilläggsavtal» av den 1 juli 1918 har vidare bestämts, att de
kvantiteter järnmalm, som malmbolaget ägt bryta under då pågående
krig, men som därunder icke blivit bortfraktade, skola, därest staten år
1932 begagnar sin lösningsrätt, under åren 1933—1942 levereras till trafikbolaget
till självkostnadspris, vari inräknas royalty till G. E. Broms’
rättsinnehavare samt den royalty, vinstandel eller utdelning å staten tillhöriga
preferensaktier i malmbolaget, som på grund av 1907, 1908 och
1913 års kontrakt skolat utgå till staten, därest malmen bortfraktats det
år, den utfallit. Begagnar sig staten icke av sin lösningsrätt 1932 och
har malmbolaget vid utgången av år 1937 icke hunnit bortfrakta nu avsedda
kvantiteter, skall detsamma till trafikbolaget under åren 1938—1942
leverera dessa kvantiteter med en femtedel årligen.
Genom 1907 års kontrakt blev staten ägare till åtskilliga gruvfält, som
då tillhörde Mertainens Gruvaktiebolag, varjämte malmbolaget till staten
upplät med äganderätt vissa gruvor samt uteslutande nyttjanderätten
under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält med rätt för
staten att vid utgången av nämnda 30-årsperiod antingen behålla detta
malmfält med full äganderätt och utan lösen eller ock att återlämna detsamma
till malmbolaget mot lösen av alla för gruvornas tillgodogörande
eller administrerande anordnade anstalter m. m.
Genom ett annat avtal av den 1 juli 1918 har staten till trafikbolaget
och Norrbottens Järnverks Aktiebolag överlåtit uteslutande nyttjanderätten
under åren 1919—1930 till Luossavaara malmfält med rätt för bolagen
att mot vissa avgifter bryta 350,000 ton om året samt med rätt för
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
35
trafikbolaget att under åren 1919—1930 från gruvorna i Grängesberg exportera
vissa myckenheter utöver förut bestämda kvantiteter.
Vissa jämkningar i de tidigare avtalen hava slutligen, såsom redan 1922 års avframhållits,
vidtagits år 1922. De viktigaste punkterna i den då träffade tal
överenskommelsen äro följande.
Åt staten tillförsäkrades åtskilliga förmåner, som avsågo att underlätta
en statsinlösen av stamaktierna i malmbolaget. Sålunda skulle staten äga
rätt att vid en inlösen övertaga en del av trafikbolagets tonnage och erforderlig
handelsorganisation. Av än större betydelse var, att det tillförsäkrades
staten att erhålla en ökad representation i styrelsen samt att
garantier skapades mot en sådan ledning av bolagets angelägenheter, att
en inlösen därigenom skulle försvåras eller statens intressen eljest eftersättas.
Ett viktigt medgivande var emellertid, att lösesummans erläggande skulle
kunna enligt olika alternativ fördelas på längre eller kortare tid efter
statens val.
Vidare tryggades ett uppehållande av gruvdriften vid Gellivare, varjämte
malmbolaget för det fall, att malmskeppningen över Svartön skulle
minskas eller helt inställas, åtog sig vissa ekonomiska förpliktelser gent
emot Luleå stad, som nedlagt avsevärda kostnader å sin hamn.
Slutligen upptogos i avtalet vissa bestämmelser för reglering av uppkommen
tvist mellan statens järnvägar och malmbolaget, angående bolagets
skyldighet att utgiva s. k. tilläggsfrakt för malm, som fraktats å
järnvägen Svartön—Riksgränsen. Därjämte tillförsäkrades statens järnvägar
förbättrade villkor i vad avsåg garanti för förräntning av det i
malmbanan nedlagda kapitalet.
Åt bolagen återigen medgavs såsom redan nämnts en förskjutning av
den tidsperiod, efter vars driftresultat lösesumman skulle beräknas, varjämte
den tidpunkt, då staten första gången kunde påfordra inlösen av
stamaktierna i malmbolaget försköts fyra år.
Rörande skälen för att nu företaga en revision av malmavtalen har departementschefen
anfört följande:
»Med de jämkningar, som år 1922 vidtogos i förut gällande kontrakts- Behövligheten
bestämmelser, åsyftades huvudsakligen å ena sidan att bereda staten vissa aavema*mav°-n
lättnader, i händelse staten skulle komma att inlösa stamaktierna i malm- talen,
bolaget, och å andra sidan att genom uppskov med tiden för inlösen och
förändring av vinstberäkningsperioden åstadkomma en av billighetshänsyn
påkallad lättnad av de menliga verkningar, som de genom världskriget
uppkomna abnorma förhållandena medfört för de enskilda aktieägarna
i malmbolaget. Redan på den tiden torde man hava haft känning
av en viss intressemotsättning mellan staten och de enskilda aktieägarna
i malmbolaget, som sammanhängde med själva det system, efter vilket
36
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
kontrahenternas inbördes rättigheter och skyldigheter blivit ordnade i de
tidigare avtalen, och som därför icke kunde undanröjas utan mera genomgripande
förändringar i dessa avtal. Tiden var emellertid icke lämplig
för vidtagande av några åtgärder i sådan riktning. Det var alltför oklart,
huru den ekonomiska utvecklingen efter världskriget skulle gestalta sig
för att det skulle varit möjligt att för någon längre tid framåt uppdraga
nya riktlinjer för tillgodoseende av statens och de enskilda aktieägarnas
intressen i malmbolaget.
Under de år, som förflutit efter 1922, synes behövligheten av en revision
utav de nu gällande avtalen hava gjort sig än mera kännbar.
Detta sammanhänger framför allt därmed, att den tid, då staten äger inlösa
stamaktierna i malmbolaget, allt mer och mer närmar sig. Även om
staten år 1936 icke skulle begagna sig av sin inlösningsrätt, inträder likväl
från och med år 1938 en kraftig förskjutning av kontrahenternas
rättsställning. Under det att dessförinnan statens rätt till utdelning å de
staten tillhöriga preferensaktierna är begränsad till en viss avgift å hälften
av den brutna malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt,
skall efter 1937 års utgång vinsten delas lika mellan stam- och preferensaktieägarna.
I den föreliggande situationen måste det givetvis vara av ett
stort ekonomiskt intresse för stamaktieägarna att i möjligaste mån driva
upp vinsten å företaget under de år, då denna i huvudsak skall tillfalla
dem. Vad som kräves för att tillgodose företagets framtida utveckling
kan därvid lätt komma att stå tillbaka. Frestelsen för stamaktieägarna
att låta dylika företaget såsom sådant ovidkommande synpunkter inverka
på företagets skötsel, är desto större som de ensamma skola ansvara för
alla kostnader, som nedläggas å företaget under ifrågavarande tid. Det
kan givetvis befaras, att nyanläggningar eller förbättringar, vilka för bolagets
framtida verksamhet kunna vara synnerligen önskvärda men som
icke äro oundgängligen nödvändiga, få stå tillbaka ju mer man nalkas
tiden för en eventuell inlösen, enär ju bolaget icke kan beräkna att amortera
dem till nämnda tidpunkt. En särskild olägenhet framträder därvid
med hänsyn till en kommande djupbrytning. Så vitt nu kan bedömas
torde man i början av 1940-talet nödgas övergå från dagbrytning till djupbrytning.
Förberedelserna för en dylik brytning taga en avsevärd tid i
anspråk; man torde få räkna med minst tre å fyra år. Emellertid lär
det vara av vikt att redan tidigare inrätta sig för en småningom skeende
övergång till djupbrytning, icke minst med hänsyn till önskvärdheten
att upplära en arbetarstam vid den betydligt mera invecklade djupbrytningen.
Under nuvarande förhållanden kan det icke förväntas, att
de enskilda skola nedlägga några kostnader för förberedelsearbeten för
djupbrytning.
Till de olägenheter, som på sätt nu sagts äro förenade med de nuvarande
avtalsbestämmelserna, kan läggas, att dessa bestämmelser visat
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
37
sig utgöra ett betänkligt hinder för en klok skötsel av malmbolagets
malmförsäljningspolitik.
I sådant avseende har den enskilda ledningen för malmbolaget framhållit
bland annat följande. Allt sedan malmskeppningen från Lappland började,
har Tyskland utgjort den ojämförligt största avnämaren. Världskriget och
dess följdverkningar föranledde visserligen en väsentlig nedgång i malmskeppningen
till Tyskland. Sedan emellertid järnhanteringen i Tyskland
numera kommit i full gång, har det visat sig, att det tyska behovet av
lapplandsmalm stigit högst avsevärt. Den väsentligaste orsaken härtill
torde ligga däri, att det med järnverkens modernisering visat sig möjligt
och ekonomiskt fördelaktigt att vid den uppblandning av olika malmsorter,
som äger rum vid järntillverkningen, använda större kvantiteter av den
järnrika lapplandsmalmen än förut skett. Under det att före kriget i beskickningarna
ingått omkring 30 procent lapplandsmalm, torde ett procenttal
av omkring 60 numera vara regel. Detta gäller i fråga om malm
med hög fosforhalt. Under senare år har bolaget blivit i tillfälle att öka
brytningen av fosforfattigare malmer. Detta har naturligtvis ytterligare
bidragit till att öka avsättningsmöjligheterna till Tyskland. Samtidigt med
att malmleveranserna till Tyskland sålunda väsentligt stegrats, har bolaget
kunnat väl hävda och icke obetydligt öka avsättningen till andra länder
framför allt Belgien och England. Bolaget räknar med att behovet av
malm för bolagets avnämare kommer att under de närmaste åren uppgå
till 8 å 9 miljoner ton om året. Det stegrade malmbehovet har bolaget
hittills kunnat täcka endast därigenom, att bolaget under krigsåren och de
första åren efter kriget lagt upp högst betydliga malmlager i skeppningshamnarna.
Dessa lager kunna emellertid beräknas vara nedbragta till normal
storlek vid innevarande års slut. De malmkvantiteter, som på grund
av de tidigare statsavtalen återstå för bolaget att bryta i Lapplands-fälten
till utgången av år 1937, hava beräknats utgöra omkring 83 miljoner ton.
Detta innebär, att något mera än 8 miljoner ton kan disponeras för vart och
ett av de återstående åren. De i avtalen fastställda begränsningarna för
brytningskvantiteten lägga således icke något hinder i vägen för bolaget
att tillgodose det förefintliga malmbehovet. Vissa andra bestämmelser
göra emellertid att bolaget icke kommer att bryta och tillgodogöra sig
den erforderliga kvantiteten. Bolagets ledning har i sådant avseende
framhållit, att de nuvarande anläggningarna vid gruvorna i Kiruna och
Gellivare endast medgiva en brytning av något mer än 6 miljoner ton.
För en ökning av brytningen erfordras dyrbara nyanläggningar. Då kostnaderna
härför enligt nu gällande avtal måste vara slutamorterade till 1936
års utgång, hava stamaktieägarna under nuvarande förhållanden icke något
att vinna genom en ökad brytning. Härvid är bland annat att märka, att
bolaget dels enligt 1907 och 1908 års avtal äger rätt till särskild ersättning
för den medgivna kvantitet malm intill 7 miljoner ton, som ej brutits
eller bortfraktats före kontraktstidens utgång, och dels att enligt 1918
38
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
års avtal om utfallna kvantiteter bolaget äger rätt att för självkostnadspris
få efter 1937 till sig levererade de avsevärda kvantiteter malm, som
under krigsåren icke kunnat bortfraktas. På grund härav anser sig bolaget
icke vara i tillfälle utnyttja de försäljningsmöjligheter, som eljest,
skulle föreflnnas.
Även ur en annan synpunkt har det för bolaget mött svårighéter att
med nu gällande bestämmelser driva en rationell försäljningspolitik.
Redan före kriget visade det sig nödvändigt, att bolaget försålde en väsentlig
del av sin brytning genom leveransavtal för längre tid. De genom
världskrigets utgång inträdda förhållandena hava gjort detta än mera
nödvändigt. Bolagets största avnämare, den tyska Ruhrindustrien, som
genom Versailles-freden förlorat sina minettegruvor, kan uppbenbarligen
icke inrätta sin malmförsörjning endast för ett par år. Dessa järnverk
måste genom kontrakt på lång tid förskaffa sig en fast basis för tillgodoseende
av sitt mycket stora malmbehov. Med stor bestämdhet har från
tysk sida framhållits nödvändigheten av att förhandlingar om nya långtidskontrakt
med det snaraste upptagas, därest Ruhrindustrien icke skall
bliva nödsakad att trygga sin malmförsörjning på annat sätt. Malmbolaget
anser sig emellertid icke med nu gällande statsavtal kunna avsluta
kontrakt för längre tid. Bortsett från att bolaget som nämnt förmenar
sig icke kunna bryta tillräckliga kvantiteter för tillgodoseende av
behovet för tiden till 1937, föreligger praktiskt taget icke möjlighet för bolaget
att sluta avtal om leverans av malm för tiden efter 1937. För denna
tid har nämligen omfattningen av den kvantitet malm bolaget skall äga
rätt att bortfrakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen icke blivit fastställd,
ej heller hava järnvägsfrakterna reglerats.»
För förslagets innehåll lämnas i propositionen följande redogörelse:
nya
»I det förslag till avtal, som nu framlägges, hava anordningar vidtagits i
syfte att i möjligaste mån undanröja de olägenheter, som visat sig vidlåda
nu gällande bestämmelser. De önskemål om förändring av vissa punkter i
de tidigare avtalen, som å ömse sidor förefunnits, har man sökt tillgodose
under skäligt hänsynstagande till båda sidornas berättigade intressen.
Huvudsyftet med det nya avtalet har varit att träffa anstalter, vilka äro
ägnade att upphäva den bestående intressemotsättningen mellan staten såsom
ägare av preferensaktierna i malmbolaget och trafikbolaget såsom ägare
av stamaktierna. Å ömse sidor har man därvid kommit till den bestämda
uppfattningen, att det för vinnande av åsyftat resultat icke gives något
verksammare medel än att söka ordna förhållandet mellan preferensaktieägarna
och stamaktieägarna på ett sådant sätt, att deras inbördes rättsställning,
till skillnad mot vad nu gäller, i stort sett blir densamma under hela
kontraktstiden. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt har överenskommits,
att staten såsom ägare av halva aktiekapitalet redan från och med
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
39
den. 1 oktober innevarande år principiellt skall behandlas såsom hälftendelägare
i malmbolaget d. v. s. komma i åtnjutande av samma rättigheter och vara
underkastad samma skyldigheter, som förefinnas för trafikbolaget i egenskap
av ägare av den andra hälften av aktiekapitalet.
Överenskommelsen innebär till en början att trafikbolaget avstår från den
bolaget nu tillkommande rätten att uppbära huvudsakliga delen av den
vinst, som kan uppkomma för malmbolaget, under tiden till och med 1937.
Till gengäld avstår staten från att den 31 december 1936 begagna sig av
sin rätt att inlösa stamaktierna i malmbolaget samt medgiver att den tid,
då staten första gången skall äga rätt att företaga sådan inlösen, framflyttas
till den 30 september 1947. Sedermera skall staten äga en vart tionde
år återkommande ständig inlösningsrätt. Under tiden från och med den 1
oktober 1927 till och med den 30 september 1947 skall staten i princip vara
berättigad att för sina aktier åtnjuta lika stor inkomst från malmbolaget
som den vilken tillfaller ägarna av stamaktierna. I kompensation för de
ekonomiska eftergifter, som en överenskommelse enbart efter dessa linjer
skulle innebära för trafikbolaget, har detta erhållit vissa förmåner. Bland
annat har överenskommits, att trafikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall
äga uppbära en royalty med en krona för varje ton malm, bortfraktad under
tiden 1 oktober 1927—30 september 1931, och med 50 öre för varje ton
malm, som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret.
Enligt det nya avtalet skall staten intill den 30 september 1947, likasom
för närvarande är fallet, uppbära viss royalty å den malm, som bortfraktas
från gruvorna. Denna anordning utgör emellertid icke något avsteg från
grundsatsen, att staten och trafikbolaget skola åtnjuta lika stor inkomst
från malmbolagets rörelse. Vid fördelning av den utdelningsbara vinsten
skall nämligen för varje år iakttagas, att vad staten uppbär i utdelning a
sina aktier tillhopa med den staten tillkommande royaltyn uppgår till samma
belopp, som utdelas till stamaktieägarna. Storleken av statens royalty har
fastställts till 1 krona 50 öre per ton bortfraktad malm, vilket i det närmaste
motsvarar det belopp, som i medeltal skulle hava utgått till
staten därest malmbolaget kunnat före år 1937 bryta hela den återstående
kvantiteten enligt de tidigare avtalen.
Såsom en avsevärd förmån för staten är att anse överskommelsen därom
att, i händelse inlösen ej äger rum år 1947, malmbolagets nettovinst allenast
i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill
3,750,000 ton skall delas lika mellan preferens- och stamaktier under det att
vad som belöper å överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar
till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.
En konsekvens av statens nya ställning i bolagsförhållandet är, att
staten från och med den 1 oktober innevarande år blir ansvarig för
malmbolagets därefter uppkommande skulder. Staten kommer sålunda att
med sin hälft av aktiekapitalet ikläda sig betalningsansvar för bland annat
de utgifter, som komma att åsamkas malmbolaget vid verkställande av er
-
40
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
forderliga nyanläggningar. Härigenom undanröjes det hinder av ekonomisk
art, vilket, på sätt jag förut anfört, med nu gällande kontraktsbestämmelser
uppgivits föreligga för malmbolaget att öka den årliga brytningen
i malmfälten utöver den kvantitet, som kan brytas med nu befintliga anläggningar.
Vidare innebär den nu föreslagna överenskommelsen, att trafikbolaget
befrias från den bolaget enligt 1907 års kontrakt åliggande skyldigheten
att utan rätt till regress gälda malmbolagets nuvarande skulder, därvid
dock, på sätt i det följande skall närmare beröras, undantag gjorts för malmbolagets
eventuella skuld till statens järnvägar för oguldna frakttillägg.
Dylik befrielse har utgjort en förutsättning för att trafikbolaget kunnat
medgiva staten rätt till andel i malmbolagets vinst redan från och med den
1 oktober 1927. Trafikbolaget har därvid gjort gällande, att dess ställning
bleve i förhållande till nuvarande läge väsentligt försämrad, om trafikbolaget
med den begränsning av inkomsterna från malmbolaget, som nu ifrågasättes,
ensamt skulle betala ifrågavarande skulder. Framhållas må slutligen, att ett
godkännande av avtalet i denna del icke medför annan verkan än befrielse
från betalningsskyldighet för hälften av denna skuld, enär ju trafikbolaget i
egenskap av aktieägare i malmbolaget alltjämt kommer att få bära förräntningen
och amorteringen av halva skulden.
Mellan statens järnvägar och malmbolaget råder tvist angående malmbolagets
skyldighet att jämlikt §, 14 i 1907 års kontrakt utgiva s. k. frakttillägg
för åren 1915—1924. Rörande denna tvist har ävenledes uppgörelse
blivit träffad.
Såsom redan framhållits, har det förefintliga köpbehovet hos malmbolagets
avnämare beräknats komma att uppgå till 8 å 9 miljoner ton om året. För
att malmbolaget skall kunna tillgodose detta köpbehov kräves, att bolaget
blir i tillfälle att öka exporten av malm utöver nu medgivna kvantiteter.
Då det gäller att avgöra, huruvida tillstånd till en sådan ökning bör lämnas
eller icke, måste naturligtvis noga beaktas vikten av att för framtida behov
bevara ifrågavarande nationalrikedom. Utan att åsidosätta tillbörliga hänsyn
till denna synpunkt synas statsmakterna kunna medgiva export av en
malmkvantitet, som svarar mot angivna köpebehov. I detta sammanhang
må ock erinras om att en särskild anledning till begränsning av exporten
som hittills förelegat — nämligen att trafikbolaget uppburit den huvudsakliga
inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna — genom det nya
avtalet väsentligen bortfaller.
Vid nu angivna förhållanden har i avtalet föreslagits, att malmbolaget
skall erhålla tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta intill 9 miljoner
ton. I denna kvantitet skall inräknas den malm, som kommer att brytas i
Luossavaara. Detta malmfält, som för närvarande med nyttjanderätt innehaves
av trafikbolaget och Norrbottens Järnverks Aktiebolag, skall nämligen
enligt det nya avtalet överlämnas till malmbolaget. Till skillnad mot vad
nu gäller skall ock medräknas den vid brytningen fallande s. k. varp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
41
malmen. Den medgivna högsta brytningskvantiteten har ansetts böra så fördelas
på de olika gruvfälten, att därav falla på Kiruna 6.1 miljoner, på
Gellivare 2.5 miljoner och på Luossavaara 0.4 miljoner ton.
Det har redan tidigare framhållits önskvärdheten av att förberedande arbeten
för djupbrytning i Kiruna påbörjas relativt snart. Det är vidare av
stor betydelse, att övergången från dagbrytning till djupbrytning icke må
ske tvärt utan gradvis under ett flertal år, så att djupbrytningen kan växa
ut till full omfattning utan fördyrande forcering och med bibehållande av
oförminskad malmfångst under övergångsåren. Med hänsyn till såväl dessa
speciella önskemål som även det allmänna kravet på eu i allo rationell
brytning hava i kontraktet införts bestämmelser om brytningens anordnande
samt till kontraktet fogats mera utförliga riktlinjer härutinnan.
I och med övergången i Kiruna från dagbrytning till djupbrytning måste
den speciellt för dagbrytning anskaffade materialen avskrivas. Men även i
övrigt är det nödvändigt att anläggningar, maskiner och inventarier avskrivas
med vederbörlig hänsyn till sin brukbarhetstid och till de brytningskvantiteter,
som medelst dem tillgodogöras. För staten är det vidare
av intresse att vid en eventuell inlösen år 1947 eller senare tillräckliga avskrivningar
skett så att företaget icke är belastat med skulder i oskälig
omfattning. Med hänsyn därtill hava i kontraktet och i en till kontraktet
fogad bilaga intagits detaljerade bestämmelser om storleken av och sättet
för avskrivningarna.
En förutsättning för att malmbolaget skall kunna begagna sig av avsättningsmöjligheterna
på den tyska marknaden lärer vara, att en avsevärd del
av malmen försäljes genom kontrakt, som sträcka sig över en större tidrymd.
Då försäljningarna ske fritt ombord i fartyg, måste bolaget för att
kunna med någon säkerhet bestämma försäljningspriset äga kännedom om
de kostnader, som järnvägstransporten av malmen till utskeppningshamnen
drager. En viktig angelägenhet har därför varit att reglera fraktsatserna
för den malm, som av bolaget fraktas å järnvägen Svartön—Riksgränsen.
Bestämmelser härom finnas såsom nämnts i nu gällande avtal för tiden intill
1937 års utgång. Enligt dessa avtal har bolaget förbundit sig att för
ifrågavarande malmtransporter betala frakt efter fixa i avtalen närmare bestämda
fraktsatser. Därutöver har bolaget åtagit sig betalningsgaranti för
den ytterligare ersättning, som kan visa sig nödig för att tillförsäkra statens
järnvägar en efter kostnaderna för banans drift, underhåll och förräntning
bestämd minimiinkomst av banan. Efter samma grunder har frågan om
järnvägsfrakterna reglerats i det nya avtalet.
De nu gällande fasta fraktsatserna hava bibehållits oförändrade intill
1937 års utgång; för tiden därefter har skett en viss höjning. Garantibestämmelserna
hava förtydligats och kompletterats så att de erbjuda större
säkerhet för statens järnvägar.
Den fraktersättning, som enligt det nya avtalet skall utgå till statens
järnvägar synes hava blivit avvägd på ett med hänsyn till såväl malm
-
42
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
banans driftkostnader och betryggande underhåll som dess skäliga förräntning
tillfredsställande sätt. Det framställda kravet på att genom ännu
något högre fraktsatser bereda statens järnvägar ekonomiska förmåner härutöver
torde få ses i sammanhang med de övriga fördelar, av vilka staten
genom det nya avtalet kommer i åtnjutande. Att genomföra ett sådant
krav hade icke varit möjligt utan uppoffrande av andra för staten viktiga
förmåner.
Huruvida av de särskilda hänsyn, vilka järnvägsstyrelsen åberopat samt
jämväl statskontoret och kommerskollegium ansett förtjäna beaktande, någon
del av statens blivande inkomst från malmbolaget bör — utöver de garanterade
fraktavgifterna — tillgodoföras statens järnvägar, lärer icke i detta
sammanhang böra göras till föremål för prövning, utan om så anses skäligt
framdeles tagas under övervägande.
Icke heller lärer med prövningen av det föreliggande avtalsförslaget böra
sammankopplas det av statskontoret upptagna jämväl på nu gällande avtal
tillämpliga spörsmålet, huruvida sagda inkomst bör med visst belopp nedläggas
i andra kapitaltillgångar av räntabel natur.
En av förutsättningarna för det nya avtalet ha,r varit, att de enskilda
delägarna i malmbolaget genom sina representanter i styrelsen i huvudsak
skola omhänderhava skötseln av bolagets affärer och till följd därav,
inom den ram kontraktet angiver, äga det avgörande inflytandet å ledningen
av bolaget. Å andra sidan har man sökt att tillförsäkra staten möjlighet
att över det sätt, på vilket bolagets affärer skötas, öva större kontroll
än som med tillämpning av nu gällande bestämmelser kunnat äga rum.
Med utgångspunkt härifrån har i det nya avtalet överenskommits, att
malmbolagets styrelse likasom hittills skall utgöras av åtta ledamöter, av
vilka preferensaktieägare och stamaktieägare välja hälften var. De av
stamaktieägama valda ledamöterna skola fortfarande äga att inom styrelsen
utse ordförande och verkställande direktör. I de fall, då hittills enligt
bestämmelse i bolagsordningen fråga vid lika röstetal inom styrelsen
skolat avgöras genom lottning, skall hädanefter ordföranden äga utslagsröst.
För att förhindra slutande av avtal, vilka innebära förpliktelser efter en
eventuell statsinlösen och därför kunna komma att påvila staten utan motsvarande
fördelar, är föreskrivet, att malmbolaget icke utan godkännande
av minst två av statens styrelseledamöter eller den av dem, åt vilken
Kungl. Maj:t i sådant avseende givit uppdrag, äger ingå rättshandling,
som innefattar åtagande för längre tid än intill den närmaste dag därefter,
då staten med tillämpning av därom i § 25 givna bestämmelser kan
inlösa stamaktierna. Dessutom bibehålies den förutvarande regeln, att reverser,
pantförskrivningar, borgensförbindelser och kreditavtal för att
va,ra gällande skola vara undertecknade av styrelseledamot, som utsetts av
Kungl. Maj:t. Försäljning av malm för tiden efter utgången av år 1942
får icke avslutas för längre tidsperiod än fem år från dagen för försäljningsavtalets
avslutande, därest minst tre av statens styrelseledamöter
Statsutskottets utlåtande Nr 1Ö7.
43
förena sig om att vägra godkännande aAT dylik försäljning på skäl, som av
dem till styrelsens protokoll angivas.
I syfte att införa en betryggande kontroll över bolagets förvaltning är
föreslaget, att statens styrelseledamöter skola äga rätt att tillsätta en jourhavande
revisor jämte erforderliga biträden åt denne. Arvoden åt revisorn
och hans biträden skola bestämmas av nämnda styrelseledamöter samt
gäldas av malmbolaget. Det åligger malmbolaget att hålla bolagets handelsböcker,
kontrakt, korrespondens och övriga affärshandlingar tillgängliga
för statens styrelseledamöter samt omförmälde revisor med biträden.
I samband därmed föreskrives, att försäljningen av malmen skall ledas
av malmbolagets personal samt ske i bolagets eget namn och direkt till
förbrukarna, såvida ej styrelsen genom beslut, som biträdes av minst två
av statens styrelseledamöter bestämmer, att försäljning skall ske i annan
ordning.
Vid styrelsens för malmbolaget sammanträden skola anmälas eller behandlas
de grupper av ärenden, beträffande vilka statens styrelseledamöter
begära att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Frågor av större
betydenhet skola, därest minst två av nämnda styrelseledamöter det påfordra,
behandlas vid två styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad tidigare gällt hava vidare i
kontraktet intagits bestämmelser åsyftande att på ett tillfredsställande sätt
tillgodose de anspråk på erhållande av malm från de norrländska gruvfälten
och från Grängesberg, som kunna bliva framställda från den inhemska
järnhanteringens sida.
Vad jag i det föregående huvudsakligen berört har varit de delar av det
nya avtalet, genom vilka statens delägarskap i malmfälten skulle ordnas,
och vad därmed står i samband. Jag har därvid i korthet omnämnt, att den
möjlighet, som enligt nu gällande avtal beretts staten att, därest så finnes
önskvärt, förvärva full äganderätt till malmtillgångarna i deras helhet genom
att inlösa stamaktierna i malmbolaget, alltjämt skall stå staten öppen vart
tionde år på i huvudsak samma villkor som nu gälla samt att den tidpunkt,
då inlösningsrätten första gången kan utövas, blivit framflyttad till den 30
september 1947. Till grund för lösesummans beräkning skall läggas malmbolagets
medelnettovinst per ton under den tioårsperiod, vars sista dag infaller
två år före inlösningsdagen, ökad med den royalty, som under perioden
kan hava utgått till staten. Lösesumman skall utgöra hälften av
den sålunda beräknade vinsten å tjugufem gånger 4,250,000 ton d. v. s.
så stor del av bolagets medelvinst å angivna kvantitet, som belöper å
halva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent. Från
nu gällande regler rörande lösesummans beräkning avviker denna bestämmelse
så till vida som den årliga kvantitet malm, till vilken hänsyn
skall tagas, blivit höjd med 500,000 ton. En sådan höjning har ansetts
motiverad bland annat av den grund, att i 1907 års kontrakt räknades med
44
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Utskottets
yttrande.
en brytning av allenast 3.7 5 miljoner ton om året, under det att brytningen
nu anordnas för en årskvantitet av omkring 9 miljoner ton.
Vid sidan av nu omförmälda vart tionde år återkommande rätt att inlösa
stamaktierna i malmbolaget har staten i § 26 betingat sig en extra
ordinär inlösningsrätt, som bereder staten en under vissa omständigheter
värdefull möjlighet att tidigare än som eljest kunnat ske förvärva trafikbolagets
andel i ifrågavarande gruvor. Denna särskilda inlösningsrätt är
i främsta rummet avsedd att utgöra en garanti mot obehörigt utländskt
inflytande å bolagets skötsel. Den erbjuder emellertid även i övrigt ett
skydd för statens intressen, särskilt för den händelse statens medkontralienter
skulle på viktiga punkter försumma att fullgöra sina åtagna förbindelser.
Till säkerhet för att staten icke skall begagna sig av denna
särskilda inlösningsrätt annat än då för staten viktiga intressen stå på
spel har lösesumman blivit fastställd efter sådana grunder, att den kommer
att uppgå till betydligt högre belopp än vad staten har att erlägga i
händelse av inlösen i vanlig ordning. Från stamaktieägarnas sida har
emellertid framhållits att det trots de sålunda fastställda grunderna för
lösesummans beräkning icke kan anses uteslutet, att en inlösen enligt § 26
skulle med hänsyn till rådande konjunkturläge visa sig så ekonomiskt
fördelaktig för staten, att denna enbart av nämnda anledning funne sig
böra påkalla tillämpning av paragrafens bestämmelser. Ehuru det knappast
är tänkbart, att ett dylikt konjunkturläge skulle inträda, synes det likväl
böra från statens sida uttalas, att ett utnyttjande av situationen på angivet
sätt icke skulle stå i överensstämmelse med paragrafens syfte.»
För utskottet har det framstått såsom eu angelägenhet av synnerlig vikt,
att statens delägarskap i de stora lappländska gruvfälten är så ordnat, att
därigenom icke uppstår något hinder för malmtillgångarnas tillgodogörande
på det sätt, som ur det allmännas synpunkt måste anses vara mest tillfredsställande.
Av vad föredragande departementschefen anfört och de upplysningar
utskottet härutinnan i övrigt inhämtat finner utskottet framgå, att
den nu gällande ordningen är behäftad med vissa brister. Med hänsyn till
de genomgripande förändringar, som läget på malmmarknaden undergått i
följd av världskriget, är det ock förklarligt, att de tidigare träffade överenskommelserna
mellan staten och de enskilda aktieägarna i malmbolaget, hur
skickligt de än äro uppgjorda, kunna behöva underkastas revision på vissa
punkter. Bristerna i de nuvarande bestämmelserna framträda särskilt då
det gäller att rationellt utnyttja förefintliga avsättningsmöjligheter på den
tyska marknaden. I föredragande departementschefens yttrande har framhållits,
hurusom det för malmbolagets största avnämare, den westfaliska
järnindustrien, är av stor vikt att kunna med det snaraste ordna sin malmförsörjning
på lång sikt. Enligt utskottets mening skulle det vara oklokt att
icke omedelbart upptaga de från tysk sida ifrågasatta förhandlingarna om
en uppgörelse gående ut på att en betydande del av dess malmbehov för en
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
45
längre tisperiod komme att tillgodoses genom leveranser från våra norrländska
gruvor. Att eu sådan ordning även för vårt land innebär avsevärda
fördelar, är uppenbart. Därigenom skulle sålunda i första hand vinnas garantier
för att den vid gruvorna anställda arbetarestammen erhölle en jämn
och säker sysselsättning under en längre tid framåt. Den dominerande ställning
på den tyska marknaden, som delvis i följd av kriget och dess verkningar
skapats för våra lappländska fosforhaltiga malmer, skulle bibehållas
och alltmera befästas till båtnad icke minst för den framtida avsättningen
av malmtillgångarna. Huru länge det för oss gynnsamma utgångsläge, som
de nuvarande konjunkturerna erbjuda, kommer att fortfara, är emellertid
synnerligen ovisst. Genom ett uppskov kan det rätta ögonblicket för träffande
av en fördelaktig uppgörelse försittas till obotlig skada för landet.
Vid nu angivna förhållanden och då det av skäl, som i propositionen anförts,
måste anses utgöra en nödvändig förutsättning för träffande av en uppgörelse
med de tyska avnämarna, att vissa frågor rörande rättsförhållandet
mellan staten och de enskilda aktieägarna bliva ordnade, har utskottet icke
funnit det tillrådligt att, på sätt några av motionärerna hemställt, uppskjuta
lösningen av dessa frågor.
Den revision av gällande avtal, som i propositionen ifrågasättes, har
icke, såsom förut vid olika tillfällen skett, inskränkts till träffande av
en särskild överenskommelse om vissa tillägg till de äldre avtalen eller
ändring av sådana däri upptagna bestämmelser, som befunnits vara mindre
lämpliga. I stället ha i ett förslag till nytt avtal, som skall ersätta
samtliga de tidigare avtalen, sammanförts icke blott de nya bestämmelser,
som nu ifrågasättas, utan även sådana redan gällande bestämmelser, vilka
äro av beskaffenhet att böra fortfarande tillämpas. Härigenom har större
överskådlighet vunnits över de ämnen, som äro föremål för reglering, på
samma gång som ett tillfälle erbjudit sig att förtydliga gällande regler
på de punkter, där oklarhet förelegat.
Yad beträffar de anordningar, som i den ifrågasatta överenskommelsen
vidtagits i syfte att undanröja förefintliga brister i de nuvarande avtalen,
finner utskottet dessa vara välbetänkta.
Jämfört med vad nu gäller äger det föreslagna avtalet enligt utskottets
mening ett avgjort företräde därutinnan, att staten såsom ägare av halva
aktiekapitalet redan från och med den 1 oktober innevarande år principiellt
skall behandlas såsom hälftendelägare i malmbolaget, d. v. s. komma i
åtnjutande av samma rättigheter och vara underkastad samma skyldigheter,
som förefinnas för trafikbolaget i egenskap av ägare av den andra
hälften av aktiekapitalet. Under det att statens rätt till utdelning för
närvarande är begränsad till en viss avgift å hälften av den brutna
malmen och stamaktieägarna uppbära nettovinsten i övrigt, skall sålunda
enligt förslaget malmbolagets vinst — bortsett från en viss bestämd
royalty som under tiden 1 oktober 1927—1 oktober 1932 skall utgå till
4(5
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
trafikbolaget för varje ton bortfraktad malm — delas lika mellan preferensoch
stamaktieägarna. Att den sålunda föreslagna ordningen, även om
hänsyn tages till att staten ikläder sig medansvarighet för malmbolagets
skulder, kan beräknas komma att för tiden till den 31 december 1936
årligen tillföra staten betydligt ökade inkomster från gruvrörelsen, är
uppenbart. Av vikt är emellertid vidare, att på detta sätt en naturlig
grundval skapas för samarbete mellan staten och de enskilda aktieägarna
till båtnad för den framtida skötseln och utvecklingen av gruvföretaget
och därigenom till fördel för kontrahenterna å ömse sidor.
I detta sammanhang må särskilt framhållas, att det föreslagna hälftenbruket
mellan staten och de enskilda delägarna på ett effektivt sätt undanröjer
vissa av de hinder, som hittills förelegat för ett rationellt utnyttjande
av förefintliga försäljningsmöjligheter. Därigenom bortfaller till en
början en särskild anledning till den i 1907 och 1908 års avtal fastställda
begränsningen av malmexporten, nämligen den att trafikbolaget skulle
uppbära den huvudsakliga inkomsten av de till export medgivna kvantiteterna.
Det föreslagna systemet, vilket bygger på samma tanke, som
enligt 1913 års avtal legat till grund för fastställandet av den till staten
utgående höga royaltyn, måste vidare i nuvarande läge anses innebära en
lösning, som säkrare än en tillämpning av nämnda avtal leder till det
åsyftade resultatet: att tillförsäkra staten halva inkomsten på den malm,
som inom ramen av den för export medgivna kvantiteten kan komma att
försäljas.
Då det gäller att avgöra, huruvida åt malmbolaget, på sätt i propositionen
föreslagits, bör lämnas tillstånd att för varje bokslutsår bortfrakta
en till 9 miljoner ton höjd malmkvantitet, är det visserligen icke nog
med att tillse, att staten erhåller en skälig andel i den å rörelsen uppkomna
vinsten. Vikten av att för framtida behov bevara ifrågavarande
nationalrikedom måste givetvis även noga beaktas. Enligt utskottets
mening kan emellertid ett godkännande av förslaget i denna del icke
anses innebära något åsidosättande av vad tillbörlig hänsyn till denna
synpunkt kräver.
Mot det föreliggande förslaget har en motionär uttalat betänkligheter
ur den synpunkten, att den svenska järnhanteringens intressen, därest
förslaget godkändes, skulle komma att för framtiden lida ett svårt avbräck.
De farhågor, som härutinnan gjort sig gällande, synas utskottet
vara betydligt överdrivna. Utskottet behjärtar livligt vikten av att den
inhemska järnindustriens behov av råvara i första hand tillfredsställes.
För detta behovs tillgodoseende synes emellertid genom särskilda bestämmelser
i förslaget vara väl sörjt. Denna uppfattning bestyrkes därav, att
från järnhanteringens målsmän några krav på ytterligare garantier icke
framförts. Att av hänsyn till den tänkbara möjligheten, att sådana krav
i en mer eller mindre avlägsen framtid kunna komma att framställas, nu
avstå från att vidtaga åtgärder för ett rationellt tillgodogörande av våra
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
47
malmtillgångar synes utskottet icke vara en klok politik. I fråga om
vissa erinringar, som framställts mot en ökad järnmalmsexport på den
grund att därigenom komme att understödjas en för vår egen järnhantering
farlig utländsk konkurrens, anser sig utskottet böra erinra om ett
uttalande i utskottets år 1907 avgivna utlåtande över då föreliggande förslag
till avtal. Utskottet framhöll, att lika litet som England funnit det
vara med sina intressen förenligt att förbjuda export av stenkol för att
icke giva näring åt den konkurrens, för vilket detta lands industri är
utsatt från främmande länder, lika litet syntes det vad vårt land anginge
vara fog för att av liknande hänsyn förhindra en järnmalmsexport, som
i förhållande till landets malmtillgångar icke kunde anses vara överdriven.
Rörande den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet hava till
utskottet överlämnats beräkningar utförda av överdirektören W. Borgquist
och revisionssekreteraren H. Waller utvisande, vilken vinst staten respektive trafikbolaget
(TGO) sannolikt kunna erhålla vid tillämpning av nuvarande avtal
respektive om det föreslagna nya avtalet godkännes. I utredningen anföres
bland annat följande.
Brytningsplan vid tillämpning av nuvarande avtal.
I dessa beräkningar har man utgått ifrån, att om de nuvarande avtalen
skola tillämpas, brytningen från de lappländska malmfälten kommer att
begränsas till följande kvantiteter under tiden till och med 1936:
från Kiruna ........................................ 4.8 miljoner ton pr år
» Gellivare som styckemalm....... 1.3 » » » »
» Gellivare som slig .................... 0.12 5 » » » »
» Luossavaara ................................ 0.3 5 » » » »
Summa 6.5 7 5 miljoner ton pr år.
Huru brytningen i Kiruna och Gellivare (styckemalmen) enligt den i
beräkningen antagna brytningsplanen fördelas på de olika avtalen och huru
de kontrakterade kvantiteterna därvid minskas, framgår vad beträffar tiden
t. o. m. 1936 av tabellen nedan.
Tabell A.
Sannolik till- |
Brytning |
Utfallna |
! Återstod i |
|
gång */io 1927 |
Vio 1927—36 |
kvantiteter |
||
Kiruna (milj. ton) 1907 års malm................................. |
41.6 |
27.7 |
9.7 |
| 4.2 , |
1908 » » ................................. |
2.3 |
2.3 |
_ |
0 |
1913 » » ................................. |
20.3 |
14.4 |
4.0 |
1.9 |
Summa |
64.2 |
44,4 |
13.7 |
6.1 |
Gellivare (milj. ton) |
3.0 |
3.0 |
0 |
|
1908 » » ................................. |
0.9 |
0.» |
_ |
0 |
1913 » » ................................ |
8.9 |
8.1 |
0.5 |
0.3 |
Summa |
12.s |
12.0 |
0.5 |
0.3 |
48
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
För tiden efter år 1936 har räknats med följande brytning i Kiruna och
Gellivare (i detta fall inkl. sligen).
Tabell B.
Brytning'' (milj. ton) |
Vid inlösen 1936 |
Vid hälftenbruk efter 1937 |
||
Kiruna |
Gellivare |
Kiruna |
Gellivare |
|
År 1937 .......................................... |
4.8 |
1.3 |
/2.91 * \b»’ |
/O.o1 |
» 1938 .......................................... |
5.o |
1.0 |
5.o |
1.6 |
» 1939 .......................................... |
5.» |
2.0 |
5.8 |
2.o |
* 1940 och följande........................ |
5.65 |
2.o |
5.6 5 |
2.0 |
Avtalen om Luossavaara och varpmalmen från Gellivare hava antagits
bliva förlängda till slutet av år 1936, om inlösen sker, eljest till slutet av
år 1937. I förra fallen hava byggnaderna å Luossavaara antagits bliva
inlösta av staten, i senare fallet av LKAB vid utgången av de prolongerade
avtalen. Brytningen från Luossavaara har antagits i genomsnitt bliva 0.3 5
miljon ton per år. Den totala brytningen skulle alltså från och med år
1940 bliva i genomsnitt 5.65 + 2.0 -f 0.35 = 8 miljoner ton per år.
Förklaringar till brytning splanen.
De i tabell A upptagna, under kriget utfallna kvantiteterna äro beräknade
med den förutsättningen att krigsperioden varat till den 10 januari
1920, då Versaillesfreden ratificerades. Staten har icke tagit ståndpunkt till
denna fråga. TGO har rättighet att till LKAB:s självkostnad uttaga dessa
utfallna kvantiteter under åren 1937—1942, om inlösen skett, och under åren
1938—1942, om inlösen icke skett år 1936.
Om inlösen sker, har staten skyldighet lämna TGO ersättning för de 4.2
miljoner ton 1907 års malm, som enligt tabell A skulle återstå vid inlösen.
Det har av herrar Stendahl och Asplund hävdats den uppfattningen, att
LKAB på grund av § 6 i 1913 års kontrakt icke skulle under åren 1933—
36 kunna uttaga malm på 1907 års avtal, förrän LKAB först utfraktat vad
som återstår på 1913 års avtal. Någon skyldighet att på detta sätt utfrakta
utfallna kvantiteter av 1913 års malm kan under inga förhållanden anses
föreligga, och tillämpligheten av förberörda bestämmelse skulle därför icke
hava annan verkan än att den vid 1936 års utgång återstående, utöver
utfallna kvantiteter outtagna malmkvantiteten om tillhopa 6.1 miljoner ton
skulle i sin helhet utgöra 1907 års malm, vilken staten i händelse av inlösen
vore skyldig lösa. Detta skulle i viss mån vara till TGO:s förmån, enär bolaget
då finge tillfälle att tillgodogöra sig vinsten på all den malm, som kan uttagas
enligt nuvarande avtal.
Det har under diskussionen i utskottet på vissa håll betvivlats, att LKAB
kommer att följa den ovan skisserade brytningsplanen och sålunda uttaga
den avgivna stora kvantiteten 1913 års malm (framför allt i Gellivare). I
den mån anmärkningen är befogad, är den endast ett bevis för att statens
vinst av de nuvarande avtalen i föreliggande beräkningar blivit något för
gynnsamt bedömd.
Såväl i herrar Stendahls och Asplunds motioner som ock under diskussionen
i utskottet har framhållits önskvärdheten, att LKAB tillgodoser det
ökade malmbehovet genom att före 1936 års utgång på de nuvarande kontrakten
1 1907 års malm inkl. slig för Gellivare.
3 1913 års malm.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
49
uttaga all tillåten malm. — Staten skulle otvivelaktigt liaya stor fördel
därav även i jämförelse med ovan skisserade och för staten relativt gynnsamma
brytningsplan. Dels skulle statens inkomst före utgången av år
1936 ökas, dels skulle vidare staten slippa ifrån skyldigheten att lämna ersättning
för outtagen 1907 års malm, dels skulle slutligen staten befrias
från skyldighetpn att leverera utfallna kvantiteter. TGO har emellertid icke
velat följa den uppmaning i samma riktning som statsrepresentanterna sedan
år 1925 ställt till TGO. Orsaken är dels att LKAB icke kan hinna till
slutet av år 1936 avskriva de för en ökad brytning i Kiruna erforderliga
anläggningarna, dels givetvis också att TGO eftersträvar en sådan ny uppgörelse,
genom vilken vinsten icke endast tillfaller staten utan jämväl TGO.
Brytning spion vid tillämpning av det föreslagna nya avtalet
Brytningen antages i genomsnitt per år bliva i
Kiruna |
Gellivare |
Luossavaara |
|
år 1928 ........................................... |
................. 5.0 |
1.6 |
0.3 5 |
» 1929 ......................................... |
................. 5.3 |
2.0 |
0.35 |
» 1930 och följande...................... |
................. 5.65 |
2.0 |
0.35 |
Dessa kvantiteter äro visserligen lägre än de maximikvantiteter, som tilllåtas
enligt det nya avtalet, men såväl vid tillämpning av det nya avtalet
som vid brytning enligt det gamla har det ansetts nödvändigt att räkna
med en reducerad genomsnittskvantitet med hänsyn till de hinder, som periodvis
inträffa.
Värdet av de olika avtalen.
På basis av ovan angivna brytningsplaner har beräknats vilken vinst
staten respektive TGO kunna erhålla under olika förutsättningar.
Alternativ I avser det fallet
att de nuvarande avtalen bliva beståndande
att inlösen icke sker år 1936
att alltså hälftenbruk inträder år 1938 och
att malmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per är
men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.
Resultatet framgår av tabell I.
Alternativ II avser det fallet
att de nuvarande kontrakten bliva beståndande
att inlösen sker år 1936
att inalmfångsten till 1936 års slut är begränsad till 6,575,000 ton per år
men sedan successivt ökas till 8,000,000 ton per år.
Resultatet framgår av tabell II.
Alternativ III och IV avse de båda fallen
att det föreslagna nya avtalet godkännes
att malmfångsten snarast ökas till 8,000,000 ton per år samt att
enligt alternativ III inlösen sker år 1947 och
enligt alternativ IV inlösen sker år 1967.
Resultaten framgå av tabell III och IV.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. (i sand. 70 höft. (Nr 157.)
i
50
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Tabell I. Nuvarande kontrakt följas med tillämpning av hälftenbruk
fr. o. m. år 1938.
Statens vinst |
TGO:s vinst |
||||||
Post |
Tielsperiod |
Koyalty och |
Skatter |
||||
odisk. |
disk. |
odisk. |
disk. |
odisk. |
disk. |
||
1. Inkomst av styckemalm från |
Viol927—36 |
97.4 |
74.o |
41.9 |
30.4 |
205.8 |
158.1 |
2. D:o d:o eko ..................... |
under 1937 |
10.o |
5.8 |
4.6 |
2.5 |
21.6 |
12.4 |
3. D:o Luossavaara.................. |
*/iol927—36 |
9.6 |
7.5 |
0.7 |
0.5 |
5.8 |
4.5 |
4. D:o eko .................. |
under 1937 |
1.0 |
0.6 |
0.0 7 |
0.04 |
0.6 |
0.4 |
5. Inkomst av slig från Gellivare |
‘/io 1927—36 |
— |
— |
0.8 |
0.2 |
2.0 |
1.6 |
6. D:o eko |
under 1937 |
— |
— |
0.04 |
0.02 |
0.2 |
O.i |
7. Inkomst av styckemalm från |
‘/i 1938— |
183.1 |
80.1 |
66.9 |
27.8 |
183.1 |
80.1 |
8. I):o eko |
''1 io 1947— |
364.0 |
73.5 |
131.8 |
25.1 |
364.0 |
73.6 |
9. Ersättning för utfallna kvan- |
— 30.5 |
— 15.0 |
30.6 |
15.0 |
|||
10. Lösen för byggnader vid Luos-savaara ........................... |
_ |
_ |
2.5 |
1.5 |
|||
11. Slutvärele av inkomsten genom |
1967—2007 |
727.9 |
33.8 |
262.6 |
12.2 |
727.9 |
33.8 |
Summa |
— |
1,362.5 |
261.1 |
508.4 |
98.8 |
1,544.0 |
381.0 |
12. Frakttillägg ........................ |
— |
+ 57.5 |
+ 35.0 |
— |
— |
— 57.5 |
— 35.0 |
13. TGO:s utgift för gälelanele av |
_ |
— |
— |
— |
— |
— 50.0 |
— 28.8 |
Summa |
— |
1,420.0 |
296.1 |
508.4 |
98.8 |
1,436.5 |
317.2 |
Diskontering till 1 oktober 1927.
Beräkningarna i tabell I—IV hava utförts för en 80 års period framåt
för att man å ena sidan icke skall bortse från det värde, som brytningen
har även under en mera avlägsen framtid, samtidigt som det å andra sidan
ansetts lämpligt visa, att då de under en mera avlägsen framtid uppkommande
vinsterna diskonteras till nuvarande tid, desamma utgöra ett relativt
måttligt belopp. För de båda alternativ, som under diskussionen hittills
tilldragit sig störst intresse, nämligen tillämpning av nuvarande avtal med
inlösen år 1936 (alternativ II) respektive tillämpning av det föreslagna nya
avtalet med inlösen år 1947 (alternativ III), blir resultatet efter 1 oktober
1947 ungefär enahanda, emedan i båda alternativen räknas med ren statsdrift.
För varje vinst- (och skatte)belopp har i tabellerna I—IV angivits dels
den summa, som direkt kommer att erhållas under respektive perioder, dels
däremot svarande belopp vid diskontering till den 1 oktober 1937. Diskonteringen
har skett efter 5 1/s procent, vilket ansetts lämpligt därför att man
vid jämförelse mellan en relativt säker vinst under t. ex. den närmaste 10-
Statsutskottets utlåtande Nr 157. 51
II. Nuvarande kontrakt följas intill n/n 1936, därefter ren statsdrift.
Post
Tidsperiod
Statens vinst |
TGO:s vinst |
||||
Koyalty och |
Skatter |
||||
odisk. |
disk. |
odisk. | disk. |
odisk. |
disk. |
|
97.4 |
74.» |
41.9 |
30.4 |
205.8 |
158.1 |
40.3 |
23.8 |
— |
_ |
— |
— |
9.6 |
7.5 |
0.7 |
0.5 |
5.8 |
4.5 |
— |
— |
0.3 |
0.2 |
2.0 |
1.6 |
433.1 |
189.5 |
— |
— |
— |
— |
859.2 |
173.5 |
— |
— |
— |
— |
— 205.9 |
— 125.5 |
— |
— |
205.9 |
125.5 |
— 19.9 |
— 12.1 |
— |
— |
19.9 |
12.1 |
— 73.0 |
— 37.0 |
7.3 |
3.7 |
65.7 |
33.s |
— |
— |
— |
— |
2.5 |
1.5 |
1,718.4 |
79.9 |
_ |
_ |
_ |
— |
2,859.2 |
373.9 |
50.2 |
34.8 |
507.6 |
336.6 |
+ 57.5 |
^ 35.0 |
— |
— |
— 57.5 |
— 35.0 |
— |
— |
— |
— |
— 50. o |
— 30.5 |
2,916.7 |
408.9 |
50.2 |
34.8 |
400.1 |
271.1 |
1. Inkomst av styckemalm från
Kiruna och Gellivare.........
14. D:o d:o inkl. malm från Luossa
vaara
och slig från Gellivare
3. Inkomst av styckemalm från
Luossavaara ....................
5. Inkomst av slig från Gellivare
15. Inkomst av styckemalm från
Kiruna, Gellivare och Luossavaara
samt slig från Gellivare
16. D:o d:o..............................
17. Inlösenbelopp .....................
18. Ersättning för outfraktad malm
19. Ersättning för utfallna kvanti
teter
..........................
20. Lösen för byggnader vid Luos
savaara
...........................
21. Slutvärde för staten av in
komsten
genom statsdrift i
fortsättningen ..................
Summa
12. Krakttillägg .....................
13. TGO:s utgift för gäldande av
LKAB:s skuld den 30/12 * 14 15 16 17 18 19 20 21 1936
Summa
Vio 1927—36
under 1937
Vio 1927—36
Vio 1927—36
l/i 1938-s°/o 1947
V io 1947—
30/o 1967
1967-2007
årsperioden samt en relativt osäker vinst under en mera avlägsen framtid
icke kan räkna med samma låga ränta, som man erhåller vid en fullkomligt
säker placering, utan snarare med den högre ränta, som en industriidkare
begär av en placering, där vinsten kan under ogynnsamma förhållanden
komma att reduceras eller bortfalla.
Vinsten ver ton malm.
Nedan angivas i tabell C de vinstsiffror å vilka beräkningarna baseras.
Där två siffror angivits, avser siffran under a) den vinst, som kan förväntas,
om nuvarande avtal skola följas och brytningen därför tillsvidare begränsas,
medan siffran under b) anger den vinst, som kan förväntas vid tillämpning
av det föreslagna nya avtalet. Samtliga vinstsiffror avse nettovinsten -1-royalty till staten respektive TGO + skatt till svenska staten.
52
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Tabell III. Det föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 30 september 1947
och därefter ren statsdrift.
Statens vinst |
TG0:s vinst |
|||
Post |
Tidsperiod |
Koyalty och ut-delning |
Skatter |
(milj. kronor) |
odisk. disk. |
odisk. | disk. |
odisk. | disk. |
179.1 21.0 |
13q.2 12.1 |
42.2 5.2 |
30.o 2.9 |
213.2 21.0 |
164.5 12.1 |
186.5 |
82.0 |
42.5 |
17.7 |
186.5 |
82.o |
805. c |
162.7 |
— |
— |
— |
— |
- 245.4 |
— 84.1 |
— |
— |
245.4 |
84.1 |
— |
— |
— |
— |
2.5 |
2.5 |
1,611.8 |
74.9 |
— |
— |
— |
— |
— 1.4 |
1.4 |
— |
_ |
1.4 |
1.4 |
2,556.7 |
381-4 |
89.9 |
50.fi |
670.0 |
346.6 |
+ 20. o |
4- 20.0 |
— |
— 20.0 |
— 20.0 |
|
2,576.7 |
401.4 |
89.9 |
50.6 |
650.0 |
326.0 |
22. Inkomst av styckemalm från
Kiruna, Gellivare och Luossavaara
.............................
23. I):o d:o
24. Inkomst av styckemalm från
Kiruna, Gellivare och Luossavaara
samt stig från Gellivare
25. D:o d:o
26. Inlösenbelopp ....................
27. Lösen för byggnader vid Luos
savaara
...........................
28. Slutvärde för staten av in
komsten
genom statsdrift i
fortsättningen ..................
29. Eftergift beträffande royalty
för 1913 års malm förtiden
före V*» 1927 ..................
Summa
30. Bolagets utgift för frakttillägg
Summa
Vio 1927—36
under 1937
1/i 1938—80/o
1947
Vio 1947-80/s 1967
1967—2007
Tabell IV. Det föreslagna nya avtalet följes med inlösen den 30 september 1967
och därefter ren statsdrift.
Statens |
vinst |
||||||
(milj. kronor) |
TG0:s vinst |
||||||
Post |
Tidsperiod |
Royalty och ut-delning |
Skatter |
(milj. |
rronor)! |
||
odisk. |
disk. |
odisk. |
disk. |
odisk. |
1 disk. |
||
22. Inkomst av styckemalm från |
|||||||
Kiruna, Gellivare och Luossa- |
|||||||
V10 1927—36 |
179.1 |
135.2 12.1 |
42.2 5.2 |
30.0 |
213.2 21.0 |
164.5 12.1; |
|
23. D:o D:o |
21.0 |
||||||
24. Inkomst av styckemalm från |
Vi 1938—S0/9 |
||||||
Kiruna, Gellivare och Luossa- |
186.5 |
82.0 |
42.5 |
17.7 |
186.5 |
82.0 |
|
vaara samt stig från Gellivare |
1947 |
||||||
31. D:o d:o |
V’iol947—80/e |
401.7 |
81.1 |
123.1 |
23.0 |
280. s |
56.7 |
— 225.3 |
— 26.5 |
225.3 |
26.5 |
||||
27. Lösen för byggnader vid Luos- |
|||||||
_ |
2.5 |
2.5 |
|||||
28. Slutvärde för staten av in- |
|||||||
komsten genom statsdrift i |
1967—2007 |
1,611.8 |
74.9 |
||||
29. Eftergift beträffande rovalty |
|||||||
för 1913 års malm förtiden |
— 1.4 |
— 1.4 |
1.4 |
1.4 |
|||
Summa |
— |
2,172.9 |
357.4 |
213.0 |
74.2 |
930.7 |
345.7 |
30. Bolagets utgift för frakttillägg |
— |
+ 20.0 |
+ 20.0 |
— |
— |
— 20.0 |
— 20.o |
Summa |
— |
2,192.9 |
, 377.4 |
213.0 |
74.2 |
910.7 |
325.7 |
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
53
Tabell C.
Å r |
Kiruna |
Gellivare |
styckemalm |
Gellivare slig |
Luossa- vaara |
|
a) |
b) |
a). |
b) |
|||
1927........................... |
6.50 |
6.50 |
4.70 |
4.70 |
2.oo |
5.oo |
1928 .......................... |
6.50 |
6.50 |
4.70 |
4.80 |
2.oo |
o.oo |
1929—37 ..................... |
6.50 |
6.50 |
4.70 |
4.oo |
2.oo |
5.0j0 |
Gellivare styckmalm |
+ slig |
|||||
a) |
b) |
|||||
1938 ........................... |
6.80 |
5.95 |
4.65 |
4.40 |
— |
5.20 |
1940 ........................... |
6.20 |
5.8 5 |
4.75 |
4.4 0 |
- |
5.20 |
19-13........................... |
6.oo |
5.65 |
4.75 |
4.40 |
— |
5.20 |
1947 och därefter......... |
5.60 |
5.25 |
4.75 |
4.40 |
— |
5.20 |
Förklaring till tabell C.
a) Vid tillämpning av nuvarande avtal tänkas vinstsiffrorna per ton
bliva oförändrade till och med år 1936. Därefter inträder en förändring.
På den grund att TGO gäldar LKAB:s skulder försvinner en ränteutgift
motsvarande cirka 35 öre per ton Kiruna- och Gellivaremalm, men å andra
sidan måste för förlagskapital och för kostnader för djupbrytning upplånas
ett kapital, som drager en beräknad ränteutgift av 15 öre per ton Kirunaoch
Gellivaremalm. Djupbrytningen i Kiruna förorsakar en ökad kostnad,
vilken antages år 1938 utgöra 5 öre per ton för att år 1947 stiga till 75
öre per ton. När brytningen i Gellivare från och med år 1938 ökas, sjunker
brytningskostnaden per ton, och detta beräknas medföra en ökad vinst per
ton av 10 öre för år 1938 samt och 20 öre för följande år. Från och med
år 1938 ökas järnvägsfrakten för Kiruna- och Gellivaremalm med 35 öre per
ton men frakten för Luossavaaramalm sjunker med 20 öre per ton.
b) Då LKAB:s skulder icke skola betalas av TGO, bliva ränteutgifterna för
Kiruna- och Gellivaremalm från och med år 1937 35 öre per ton högre än
enligt a). Frakt och bryttningskostnader ändras på samma sätt som i a),
dock att den vid ökad brytning minskade brytningskostnaden per ton i
Gellivare börjar inträda redan från och med år 1928.
Inlösensummorna.
Om inlösen sker år 1936, skall inlösensumman baseras på medelvinsten
under åren 1922—1933.
Vill man med ledning av LKAB:s förvaltningsberättelser för tiden 1 oktober
1921—30 september 1926 fastställa medelvinsten per ton under dessa
år, kan man icke helt enkelt dividera nettovinsten under varje år med den
skeppade kvantiteten.
Från skeppningen, som under nämnda år utgjort inalles 23,728,000 ton,
måste dragas den kvantitet av 1,805,000 som skeppats från engelska regeringens
lager och som icke tillfört LKAB någon vinst utöver omkostnaderna.
Till nettovinsten måste läggas det belopp staten erhållit i royalty.
Korrektion måste göras för avskrivning som skett å malmlagren i den
mån denna representerar »dold» vinst.
54
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Korrektion måste verkställas med hänsyn till skadestånd, som under perioden
1 oktober 1921 — 30 september 1926 utbetalts och som hänför sig till
tidigare affärer.
Korrektion måste vidare göras för de utbetalningar, som av LKAB verkställts
under perioden i fråga med hänsyn till frakttillägg under åren
1920—1921.
Slutligen måste hänsyn tagas därtill, att malmen icke skeppats från Kiruna
och Gällivare i den proportion som i inlösenbestämmelsen omtalas, nämligen
36,000,000 ton Kiruna- och 9,000,000 ton Gellivaremalm, utan i relativt
större utsträckning från Gällivare, varigenom medelpriset utfallit något
lägre än om endast 7-, tagits från Gällivare.
När hänsyn tages till dessa omständigheter blir medelvinsten för åren
1922—1926 5 kronor 4 öre per ton.
Den för åren 1927—1933 beräknade medelvinsten har blivit 5 kronor 72
öre per ton.
Att vinsten under åren 1922—1926 blivit 68 öre lägre beror till väsentlig
del på den minskade malmskeppningen under besättningen av Ruhr.
För hela perioden 1922—1933 har erhållits en medelvinst för 7=, Kirunamalm
och 7 - Gellivaremalm av 5 kronor 43 öre per ton. Inlösensumman
år 1936 är emellertid beräknad efter 5 kronor 39 öre per ton. Inlösensumman
har sålunda blivit 12.5 x 5.39 x 3,750,000 = 252.656 miljoner kronor.
Från inlösensumman år 1936 skall emellertid dragas 1 krona 50 öre per
ton malm som utfraktas enligt 1913 års avtal jämte viss ränta, vilket avdrag
enligt den uppställda brytningsplanen blir 46.7 44 miljoner kronor.
Nettoinlösensumman per 31 december 1936 blir alltså 205.912 miljoner
kronor.
Vid denna beräkning har icke tagits hänsyn till TGO:s uppfattning
att till följd av besättningen av Ruhrområdet under åren 1923—1924
dessa år, då medelvinsten var särskilt låg, delvis icke böra medtagas vid
beräkningen av medelvinsten för åren 1922—1933,
att LKAB:s räntekostnader icke skola betraktas som en driftutgift, när
den för inlösensumman bestämmande medelvinsten beräknas, eftersom LKAB
vid inlösen år 1936 skall överlämnas skuldfritt till staten samt
att LKAB:s skatter, åtminstone delvis, icke heller skola betraktas som
driftutgift. . .
Vinna dessa TGO:s synpunkter värderingsnämndens bifall, så kan mlosensumman,
även om skattemomentet lämnas i huvudsak obeaktat, ökas med
cirka 35 miljoner kronor.
Vid tillämpning av det nya avtalet skall inlösensumman baseras å vinsten
på 4,250,000 ton; således en större kvantitet än år 1936. Men det bör
beaktas att denna malmkvantitet icke såsom vid 1936 års inlösen till endast
20 procent är tagen från Gellivare utan till 25 å 27 procent. Nyssnämnda
ovisshetsmoment, angående vad som vid medelvinstens beräkning skall anses
som driftutgift, iiro borteliminerade, emedan inlösensumman skall baseras
direkt på de i boksluten angivna nettovinsterna.
Medelvinsten för åren 1 oktober 1936-30 september 1945 är beräknad
till 4 kronor 62 öre per ton. Minskningen i förhållande till medelvinsten
under åren 1922—1933 beror på ökad fraktkostnad, djupbrytning samt den
relativt stora kvantiteten malm från Gellivare och Luossavaara.
Inlösensumman blir 12.5 x 4.62 x 4,250,000 = 245.438 miljoner kronor.
Vid inlösen år 1967 minskas medelvinsten med hänsyn till totalövergång
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
55
till djupbrytning till 4 kronor 24 öre per ton och inlösensumman blir
225.2 5 0 miljoner kronor.
Ovannämnda inlösensummor hava i tabellerna införts som driftutgifter.
Det kunde ifrågasättas, att man i beräkningarna endast skulle infört räntan
å inlösensumman. Dels bliva emellertid därvid beräkningarna mindre överskådliga,
dels skulle, om inlösensumman lämnas oamorterad år 2007, därigenom
icke ernås större ökning i statens sammanlagda vinst i alternativen
II, III och IV per 1 oktober 1927 än cirka 3.5 miljoner kronor. Slutligen
inverkar detta betraktelsesätt praktiskt taget icke på jämförelsen mellan
alternativen II och III. Skillnaden mellan dessa alternativ blir per
1 oktober 1927 cirka 0.15 miljoner kronor.
De utfallna kvantiteterna.
Vinstbeloppen för åren 1938—47 i tabell I position 7 samt i tabell II
position 15 hava beräknats utan hänsyn till de utfallna kvantiteterna. Med
hänsyn till dessa hava därefter korrektionsposter införts i tabell I position
9 och tabell II position 19. Med hänsyn till den diskussion, som i utskottet
förekommit beträffande dessa poster, må här anföras följande.
Vinsten på de utfallna kvantiteterna är beräknad till följande belopp:
för Kirunamalm................................ 13,646,262 x 6.50 = 88.7 miljoner kronor
» Gellivaremalm............................ 477,839 x 5.1 o = 2.4 »___»_
Summa 91. i miljoner kronor.
Härvid har beräknats, att i förhållande till tiden före år 1936 vinsten i
Kiruna är oförändrad, i det att ränteutgiften minskats med 20 öre men
brytningskostnaden ökats med i genomsnitt 20 öre per ton samt att i Gellivare
vinsten ökats med 20 öre på grund av minskad räntekostnad och med
20 öre på grund av minskad brytningskostnad.
Eoyalty och utdelning till staten skall utgå med följande belopp:
för 1907 års Kirunamalm ............ 9,696,262 x 0.50 = 4.8 miljoner kronor
» 1913 » » 3,950,000 x 3.oo = 11.» » »
» 1913 » Gellivaremalm............ 477,839 x 3.oo = 1.4 » »
Summa 18. i miljoner kronor.
Vid hälftenbruk (alternativ I) erhåller TGO 0.5 x 91.i — 18.i = 27.5 miljoner,
medan staten mister samma belopp.
Tages emellertid jämväl hänsyn till den inverkan de utfallna kvantiteterna
hava på statens skatt och på fraktavgiften (de utfallna kvantiteterna
skola befraktas enligt nuvarande fraktavtal) och skiljer man därvid icke
mellan statens direkta inkomster från LKAB, dess skatteinkomster och dess
fraktavgifter, så blir TGO:s vinst och statens inkomstminskning lika med
30.5 miljoner kronor.
Om inlösen skett år 1936, erhåller TGO i första hand 91.i — 18.i =73
miljoner kronor, varifrån dock bör dragas den skatt av cirka 10 procent
som TGO får betala.
Outtagen 1907 års malm.
För sådan del av 1907 års malm, som vid inlösen återstår obruten och
som icke är inräknad i de utfallna kvantiteterna — enligt brytningsplanen
ovan 4.2 miljoner ton Kirunamalm — skall staten erlägga lösensumma.
Denna har beräknats till 5.75 — 1 = 4.75 kronor (efter avdrag av kronoskatt)
per ton.
56
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Skuldfriheten.
Med hänsyn till att LKAB skall vid inlösen år 1936 respektive vid början
av hälftenbruk år 1938 vara skuldfritt, måste i tabell I och II såsom
utgift för TGO införas LKAB:s sannolika skuldbelopp omkring år 1936.
Detta skuldbelopp har i propositionen antagits till 50 miljoner kronor.
Detta belopp är erhållet på följande sätt:
Enligt balansräkning 30 september 1926 var |
LKAB:s skuld |
|||
till TGO............................................................... |
45.4 |
milj. |
kr. |
|
» andra ........................................................... |
4.i |
» |
» |
|
Summa |
49.5 |
milj. |
kr. |
|
Utdelning ................................................................. |
24.4 |
» |
» |
|
Summa 73.9 |
milj. |
kr. |
||
Avgår: |
||||
Bokfört värde å malmlager.............................. |
.................. 9.2 |
|||
Fordringar ........................................................ |
.................. 2.-2 |
|||
Materialier (38 procent av bokfört värde) |
................. 1.5 |
|||
Övervärde å malmlager beräknat på sätt propositionen |
||||
angiver .............................................................. |
.................. 11.0 |
23.9 |
» |
» |
Rest 50.o milj. kr.
Om brytningen icke ökas, böra avskrivningarna överstiga nyanskaffningarna
så att skuldsumman år 1936 snarast blir något lägre än 50 miljoner kronor.
Frakttillägget.
Om de nuvarande avtalen skola tillämpas, torde det frakttillägg LKAB
har att erlägga till statens järnvägar få avgöras genom process. Olika
uppställningar föreligga angående den sannolika storleken av detta frakttillägg.
Herr Stendahl angiver i sin motion detsamma till 27 miljoner
kronor. I tabell I och II har det satts till 35 miljoner kronor för att beloppet
med säkerhet skall vara tillräckligt högt tilltaget. I tabell III och
IV har upptagits det frakttillägg av 20 miljoner kronor, som skall gäldas
av TGO enligt det föreslagna nya avtalet.
Frakter.
I alla alternativ har räknats med den höjning av frakten från och med
år 1938, som stadgas i det föreslagna nya avtalet.
1913 års royalty för tiden före den 1 oktober 1927.
Statsrepresentanterna i LKAB:s styrelse hysa den uppfattningen, att LKAB
är skyldigt att till staten giva ersättning för 429,643 ton malm enligt 1913
års avtal, vilken malm av bolaget avräknats enligt 1907 års avtal. Genom
det föreslagna nya avtalet avstår staten från att utkräva detta belopp. Det
kan även betraktas som en uppoffring från statens sida, när staten enligt
§ 37 mom. 2 i det föreslagna nya avtalet tillåtit LKAB bryta 3,885,000
ton malm i Kiruna på 1907 års kontrakt under tiden 1 oktober 1926—30
september 1927. Eftergiften från statens sida liiotsvarar 2.5 o per ton för
385,000 ton. Totala uppoffringen i detta hänseende blir 814,643 x 2.5 0 —
2,036,608 kronor, varifrån dock skall dragas det belopp av 669,325 kronor,
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
57
som TGO enligt § 37 inom. 1 i det föreslagna nya avtalet skall betala till
staten, vadan statens slutliga uppoffring blir 1,367,383 kronor.
Det har av bergmästare Asplund i motion nr 347 framhållits, att LKAB
uttagit »i förskott» c:a 3.3 miljoner ton malm från Gellivare på 1907 års
avtal, vilken borde hava avräknats på 1913 års avtal, varigenom LKAB
erlagt c:a 9 miljoner för låg royalty.
Här må då anföras, att LKAB redan före kriget utan anmärkning avvikit
från den i 1907 års kontrakt § 8 mom. 2 angivna föreskriften att
brytningskvantiteten skall (med visst undantag för åren 1908—1912) »fördelas
ungefär lika på vart av ifrågakomna år», vilket åter torde bero därpå
att det är svårt att överblicka huru denna bestämmelse påverkas av 1913
års avtal. Bliva nuvarande kontrakt beståndande, så torde frågan fä hänskjutas
till rättslig prövning, varvid den i 1907 års kontrakt § 28 angivna
skiljenämnden skall verkställa denna.
Om det föreslagna nya avtalet kommer till stånd, så mister staten denna
fordran. Nu har emellertid i den brytningsplan, som ligger till grund för
tabell I och II, såsom 1913 års malm medtagits även den av bergmästare
Asplund påtalade kvantiteten (c:a 3.3 miljoner ton), vadan staten i beräkningarna
tillgodoförts royalty för densamma och den skillnad, som kan uppstå
mellan statens inkomster på nuvarande avtal enligt å ena sidan herr
Asplunds betraktelsesätt samt å andra sidan det betraktelsesätt som ligger
till grund för tabell I, inskränker sig till en ränteförlust av c:a 1.6 miljoner
kronor.
Värdet av den ökade brytningen.
Den sammanlagda diskonterade vinst, som erhålles per 1 oktober 1927,
blir i miljoner kronor enligt tabell
Staten » |
i utdelning eller royalty |
i ................ 296.1 ................ 98.8 |
ii 408.y 34.8 |
111 401.4 50.6 |
IV 377.4 74.2 |
394.9 |
443.7 |
452.0 |
451.6 |
||
TGO . |
................ 317.2 |
271.1 |
326.6 |
325.7 |
|
Summa 712.i |
714.8 |
778.6 |
777.3. |
Att totalsumman i tabell 1 blir något lägre än i tabell 2 beror därpå,
att brytningen i alternativ I antagits något lägre under år 1937 än i alternativ
II samt på att skatten beräknats utfalla ett år senare än den inkomst
på vilken den baserats.
I sammanfattningen nedan har statens vinst av de nuvarande avtalen
enligt alternativ I korrigerats uppåt från 394.8 till 398 miljoner, varigenom
slutsumman för alternativen I och II blir densamma. Därigenom komma
dock fördelarna av det nya avtalet att synas något mindre.
Om vinsten per ton beräknas till 5.5 0 kronor, så motsvarar ökningen i
brytningen från 6,575 till 8.o miljoner ton en årlig inkomst av c:a 7.84
miljoner kronor, d. v. s. ränta efter 5.5 procent på 140 miljoner kronor.
Eftersom totala vinsten vid ökad brytning enligt det föreslagna nya avtalet
per 1 oktober 1927 är lika med 779 miljoner, så blir vinsten vid fortsatt
brytning av 6,575 miljoner ton per år lika med 779—140 = 639 miljoner
kronor.
Tillämpas de nya avtalen, blir statens och TGO:s vinst densamma, vare
sig inlösen sker år 1947 eller 1967.
58
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Sammansättning.
A. Totala vinsten från malmfälten vid olika brytning skvantiteter.
Vinsten från malmfälten är beroende av brytningens storlek. Om man
fortsätter med den brytning, på vilken TGO vid tillämpning av nuvarande
avtal torde inrikta sig, nämligen
från Kiruna ..........................
» Gellivare (styckemalm)
» Gellivare'' (slig) .............
» Luossavaara ..................
4.8 miljoner ton
1.3 » »
0.12 5 » »
0.3 5 0 » »
Summa 6.5 7 5 miljoner ton,
så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten
c:a 639 miljoner kronor
vid diskontering till den 1 oktober 1927.
Om brytningen på grund av TGO:s obenägenhet för ökning vid tillämpning
av nuvarande avtal begränsas till 6,575,000 ton till och med år 1937,
men från början av år 1938 ökas successivt till i genomsnitt 8 miljoner
ton per år, varav
från Kiruna........................................... 5.6 5 miljoner ton
» Gellivare (styckemalm och slig) 2. o o » »
» Luossavara ................................ 0.3 5 » »
Summa 8. o o miljoner ton,
så blir den totala vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten
c:a 715 miljoner kronor
vid diskontering till den 1 oktober 1927.
Därest slutligen brytningen börjar att redan efter den 1 oktober 1927
ökas successivt upp till i genomsnitt 8,000,000 ton per år, så blir den totala
vinsten från malmfälten inklusive skatt till staten
c:a 779 miljoner kronor
vid diskontering till den 1 oktober 1927.
B. Totala vinstens fördelning mellan staten och TGO.
Vinstfördelningen mellan staten och TGO blir vid tillämpningen av nuvarande
avtal olika, allt eftersom inlösen sker vid slutet av år 1936 eller
(vid utebliven inlösen) hälftenbruk börjar från och med år 1938. Därest
staten kan driva brytning och malmförsäljning med samma vinst som ett
blandat statligt-enskilt företag, så blir statens vinst större vid inlösen.
1. Begränsas brytningen till 6,575,000 ton pr år både nu och framgent,
så fördelas
den totala vinsten av 639
på ....................................................
i vid inlösen
år 1936 med ................................
h och vid hälftenbruk
från och med år 1938 med ........
miljoner kronor
staten resp. TGO
(inkl. skatt)
368 » 271 miljoner kronor.
352 » 287 » »
2. Om brytningen begränsas till 6,575,000 ton pr år t. o. in. 1937, men
sedan successivt ökas till 8,000,000 ton pr år, fördelas
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
59
den totala vinsten av 715 miljoner kronor
........................................ staten resp. TGO
(inkl. skatt) |
|||
i |
vid inlösen år 1936 med ............................. |
444 |
271 miljoner kronor. |
h |
och vid hälftenbruk |
398 |
|
från och med år 1938 med ..... |
317 » » |
3. Om det föreslagna nya avtalet träder i kraft, fördelas
den totala vinsten av 779 milj. kronor
på .................................................... staten resp. TGO
(inkl. skatt)
me(j ................................................ 452 » 327 miljoner kronor.
C. Fördelningen av vinstökningen på grund av det föreslagna
nya avtalet.
Den ökade vinst, som staten resp. TGO erhåller enligt det föreslagna nya
avtalet utöver den vinst, som vid tillämpning av nuvarande avtal ernås,
blir tydligen beroende av dels om inlösen sker år 1936 eller om (vid utebliven
inlösen) hälftenbruk börjar efter år 1937, dels ock av den malmkvantitet,
som vid tillämpning av nuvarande avtal skulle brytas efter år 1931.
Vinstökningen genom det nya avtalet blir sålunda
för
1 utöver den vinst, som med nuvarande
avtal ernås vid en brytning
av 6,575,000 ton pr år nu
och framgent,
i vid inlösen..................................
år 1936 ........................................
h och vid hälftenbruk ................
efter 1937 ....................................
2 utöver den vinst, som med nuvarande
avtal ernås vid en brytning
av 6,575,000 ton pr år t.
o. m. 1937 och successiv ökning
därefter till 8,000,000 ton pr år,
i vid inlösen....................................
är 1936 ........................................
h vid hälftenbruk ........................
efter år 1937................................
staten resp. TGO
(inkl. skatt)
452—368 = 327—271 =
= 84 milj. kr. = 56 milj. kr.
452—352 = 327—287 =
= 100 milj. kr. = 40 milj. kr.
452—444 = 327—271 =
= 8 milj. kr. — 56 milj. kr.
452—398 = 327—317 =
= 54 milj. kr. — 10 milj. kr.
D. Ovisshetsmoment.
Nyssnämnda vinstökningssiffror få emellertid icke betraktas som det avgörande
momentet vid bedömandet av det föreslagna nya avtalet utan fast
mera som en grundval för de ytterligare överväganden, som böra bliva utslagsgivande.
Tv dessa vinstökningssiffror äro i vissa hänseenden beroende
på förutsättningar, om vilka mycket olika meningar kunna göras gällande.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Man tar sålunda vara beredd på att, av skäl som ovan angivits, inlösensumman
vid inlösen år 1936 blir per 1 oktober 1927 cirka 21 miljoner
större än som angivits i beräkningarna. Det frakttillägg, som kan erhållas
vid fortsatt process, kommer möjligen att bliva lägre exempelvis som herr
Stendahl antagit 27 i stället för 35 kronor. I sådant fall ändras de under C
angivna vinstökningssiffrorna till följande belopp (miljoner kronor)
Staten TGO
1 i............................ 84 + 29 = 113 56 — 29 = 27
1 li........................ 100 + 8 = 108 40 — 8 =32
2 i........................... 8 + 29 = 37 56 — 29 = 27
2 h. ........................... 54 + 8 = 62 10 — 8 =2
Det är ovisst, om man, ifall brytningen ökas om 10 år kan få samma pris
för malmtillskottet som om ökningen sker nu. Marknaden kan hava tillgodosetts
från andra gruvfält, som icke kunna undanträngas utan prissänkning.
Man kan på dylikt sätt mycket väl förlora något tiotal miljoner kronor,
vilket är liktydigt med att vinsten av det föreslagna nya avtalet blir i motsvarande
mån större.
Det finns emellertid ännu en betydande faktor att uppmärksamma, nämligen
om man vid statsdrift kan uppnå samma vinst som vid enskild drift. Därest
staten efter att hava inlöst malmfälten år 1936 icke lyckas komma till
samma pris som ett enskilt företag, så blir redan 1 procent sänkning liktydig
med en vinstminskning av drygt 1 miljoner om året motsvarande alltså ett
kapitalvärde år 1936 av cirka 18 miljoner kronor och ett kapitalvärde den
1 oktober 1927 av cirka 11 miljoner kronor. Och den förlust staten gör i detta
fall kommer icke landets invånare utan utlandet till godo.
Vid sidan av de större faktorer som berörts i ovan intagna utredning
förtjäna även en del mindre sådana beaktande. Sammanlagt synas emellertid
dessa vara av den art, att de närmast torde något öka statens vinst av
det nya avtalet. Dessa faktorer äro närmare behandlade av herrar Borgquist
och Waller i en till utskottets utlåtande fogad bilaga 1. I bilaga 2
och 3 hava av dem till bemötande upptagits herr Stendahls motion nr 344
samt vissa av herr Stendahls till statsutskottet framförda synpunkter ävensom
herr Asplunds motion nr 347.
Beträffande de i utskottets utlåtande åberopade beräkningarna anser sig
utskottet till en början böra framhålla, att dessa, då så många ovisshetsmoment
föreligga, självfallet icke göra anspråk på att exakt utvisa den
absoluta vinst, som uppkommer vid olika alternativ. Beräkningarna torde
dock utvisa de olika avtalens relativa värde för staten respektive trafikbolaget
under vissa antagna förutsättningar.
Vid granskningen av det material, som förelegat för bedömande av de
ekonomiska konsekvenserna av det framlagda förslaget, har utskottet kommit
till den uppfattningen, att eu tillämpning av förslagets bestämmelser under
alla förhållanden kan beräknas komma att tillföra staten större vinst än den,
som med nu gällande avtal kan ernås. Huru stor denna vinstökning för
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
61
staten kommer att bli, är emellertid beroende av så många ovissa faktorer,
att någon fullt tillförlitlig siffra icke kan angivas. Vid en jämförelse mellan
de fördelar staten genom en tillämpning av förslagets bestämmelser kan antagas
vingla samt dem. som kunna beräknas komma de enskilda aktieägarna
till godo, synes det emellertid utskottet med fog kunna ifrågasättas, att vissa
jämkningar göras till förmån för staten.
I sådant avseende har utskottet i första hand fäst sin uppmärksamhet vid
att i förslaget, som bygger på principen om likställighet mellan preferensoch
stamaktier beträffande rätt till utdelning, så till vida göres undantag
från denna princip, att tralikbolaget, innan vinstfördelning sker, skall äga
uppbära en royalty med en krona för varje ton malm bortfraktad under
tiden 1 oktober 1927—30 september 1931 och med 50 öre för varje ton malm,
som bortfraktas under det därpå följande bokslutsåret. Enligt utskottets
mening är det förklarligt, att trafikbolaget icke anser sig kunna gå med
på att redan från och med nästa bokslutsår helt tillämpa det nya vinstfördelningssystemet.
Den minskning av utdelningen å trafikbolagets aktier,
som i sådant fall antagligen icke skulle kunna undgås, kan nämligen beräknas
lända de nuvarande aktieägarna till så stort men att de icke skulle
vilja godkänna en dylik anordning. Med hänsyn till de fördelar, som i
framtiden komma trafikbolaget och dess aktieägare till del enligt förslaget,
synes det emellertid utskottet icke vara obilligt, att trafikbolaget efter tio år,
d. v. s. under tiden den 1 oktober 1937 till den 30 september 1942, årligen
till staten utbetalar så stor del av vad trafikbolaget under tiden den 1
oktober 1927 till den 30 september 1932 uppburit i royalty enligt § 4, som
vid fullt genomfört hälftenbruk bort tillkomma staten. Såsom förutsättning
för ett godkännande av förslaget anser sig utskottet därför böra uppställa,
att trafikbolaget förbinder sig att den 30 september 1938 till staten erlägga
ett belopp motsvarande hälften av den royalty bolaget uppburit för bokslutsåret
den 1 oktober 1927 till den 30 september 1928 samt att sedermera den
30 september ett vart av åren 1939, 1940, 1941 och 1942 utbetala halva
beloppet av royaltyn under de respektive bokslutsår, som följa närmast efter
den 30 september 1928.
I vissa av motionerna hava anmärkningar framställts mot förslaget pa
den grund, att i detsamma icke skulle hava tagits tillräcklig hänsyn till
statens järnvägars intressen. Utskottet vill visserligen icke förneka, att
vissa skäl kunna anföras till stöd för det av järnvägsstyrelsen framförda
kravet på högre fraktsatser än de i förslaget betingade. I betraktande av
de övriga fördelar förslaget innebär för staten har utskottet emellertid icke
ansett sig böra påyrka någon ändring av de föreslagna fraktsatserna i vad
de avse tiden till och med den 30 september 1947. Däremot anser utskottet
vissa betänkligheter möta att, såsom skett i förslaget, redan nu fixera de
fraktsatser, som skola gälla efter nämnda dag. Regleringen av denna fråga
synes utskottet lämpligen kunna uppskjutas till den tid, då staten har att
träffa avgörande, huruvida staten vill begagna sig av sin rätt att den 30
62
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
september 1947 inlösa stamaktierna i malmbolaget eller icke. Avstår
staten från inlösningsrätten, måste sålunda förhandlingar upptagas mellan
staten och bolagen rörande järnvägsfrakterna samt sådana bestämmelser
i avtalet, rörande vilka det kan finnas påkallat att företaga
ändringar. Härigenom skulle läget år 1947 enligt det nya avtalet principiellt
bliva detsamma som läget år 1937 enligt nu gällande avtal. För
att trafikbolaget vid de sålunda förutsatta förhandlingarna ej skall vara
fullständigt beroende av statens goda vilja, torde bolaget böra äga möjlighet
att, i händelse enighet ej kan uppnås, påyrka inlösen, därvid det dock
synes vara skäligt, att en något lägre inlösensumma tillämpas än den i § 25
mom. 2 angivna. Utskottet förordar därför, att i förslaget göres den ändring,
att bestämmelserna om järnvägsfrakterna förklaras skola gälla allenast för
tiden till den 1 oktober 1947. I samband därmed föreslår utskottet, att i
avtalet måtte stadgas, att, därest ej inom viss tid, förslagsvis senast ett år
före nämnda dag, överenskommelse kunnat träffas, trafikbolaget skall äga
rätt att påfordra inlösen av stamaktierna i malmbolaget på de i § 25 mom. 2
angivna villkor, dock med den förändring att den årliga kvantitet malm,
till vilken vid lösesummans beräkning hänsyn skall tagas, skall minskas
till 3,750,000 ton. Har staten icke inom viss tid, förslagsvis tre månader
därefter, förklarat sig villig företaga dylik inlösen skola avtalets bestämmelser
gälla för därpå följande 10 år. Avtalet bör därjämte innehålla, att
ett liknande förfarande skall iakttagas vid varje senare inlösentid.
I detta sammanhang har utskottet funnit det böra tagas under övervägande,
huruvida icke någon del av statens blivande inkomst från malmbolaget
bör — utöver de garanterade fraktavgifterna — i någon form komma
statens järnvägar till godo. Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt utlåtande
nr 9 vid 1926 års riksdag funnit det framstå såsom en angelägen
uppgift att söka åvägabringa en ökad amortering av det i statens affärsverk
nedlagda lånekapitalet. Med beaktande av denna synpunkt skulle det enligt
utskottets mening vara önskligt, att en avsevärd del av statens inkomster
från malmbolaget årligen bleve använd till avbetalning av oräntabla delar
av det lånekapital, som är nedlagt i statens järnvägsanläggningar. Ränteanspråken
på statens järnvägar skulle härigenom i motsvarande mån minskas.
Därtill kommer att ett sådant förfarande skulle stå i överensstämmelse med
en enligt utskottets mening beaktansvärd grundsats, som bland annat kommit
till uttryck i statskontorets utlåtande, nämligen den att inkomster uppkomna
genom en exploatering av landets naturtillgångar, som innebär en
konsumtion av själva kapitalet, icke böra i sin helhet tagas i anspråk
för statens löpande utgifter.
Enligt förslaget skall staten till malmbolaget avstå sin särskilda rätt till
Luossavaara malmfält. I propositionen framhålles, att till den förmån, som
härigenom beredes trafikbolaget såsom ägare av stamaktierna i malmbolaget,
hänsyn tagits vid avvägande av de fördelar, som preferensaktieägarna genom
förslaget vinna i förhållande till stamaktieägarna. Även om detta påstående
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
63
är riktigt, anser utskottet likväl, att staten med fog kan göra anspråk på
någon ytterligare gottgörelse för ifrågavarande malmfält. Såsom ett skäligt
vederlag i sådant hänseende anser sig utskottet böra föreslå, att trafikbolaget
förbinder sig att den 1 oktober 1927 utan ersättning till staten med äganderätt
överlämna samtliga de gruvor och inmutade områden inom Norrbottens
län, som nu tillhöra Aktiebolaget Nordsvenska Malmfält eller trafikbolaget.
De malmfyndigheter, som härigenom skulle med full äganderätt överlämnas
till staten, torde böra, i den mån det låter sig göra, omedelbart utläggas
såsom statsgruvefält. Ett sådant förfarande, skulle stå i överensstämmelse
med vad som skedde vid uppgörande av 1907 års avtal, då staten övertog
samtliga malmbolagets då ägande fyndigheter i Norrbotten, med undantag
av de båda stora gruvfält, varom uppgörelse träffades. Beträffande de gruvor,
som sålunda den 1 oktober 1927 skulle överlämnas till staten, lärer staten
böra ikläda sig samma förpliktelser, som enligt § 20 skola gälla i fråga om
Svappavaara.
Enligt § 10 i förslaget har rätt tillerkänts malmbolaget att ett år efter
tillsägelse inlösa högst så stor del av trafikbolaget vid tiden för tillsägelsen
tillhörigt fartygsrum, att med detsamma kan utskeppas lika stor kvantitet
malm, som i medeltal under närmast föregående femårsperiod utskeppats
med trafikbolagets tonnage. Denna inlösningsrätt skall utövas, så snart de
av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i malmbolagets styrelse så påfordra.
Lösesumman skall enligt paragrafen utgöras av det belopp, vartill
fartygens värde fastställes genom värdering av skiljemän. Beträffande denna
bestämmelse har i herr Stendahls motion framhållits, att den skiljeman, som
enligt förslaget skulle komma att utses av malmbolaget, i stället borde utses
av Kungl. Maj:t. En ändring i sådan riktning anser utskottet böra vidtagas.
Till förtydligande av § 35 i förslaget, i vad angår gottgörelse åt trafikbolaget
för frakttillägg, har bolaget i skrivelse till Kungl. Maj:t förklarat,
att bolaget icke gör anspråk på återbekommande av större del av ifrågavarande
frakttillägg än som motsvarar de belopp, varmed frakttilläggen
överstiga vad de skulle hava uppgått till, därest ifrågavarande år avsättning
icke skett till förnyelsefond. Beträffande bestämmelsen i § 37 angående avräkning
för utfraktning av Gellivaremalm under bokslutsåret den 1 oktober
1926—30 september 1927 intill 785,000 ton har trafikbolaget i en annan till
Kungl. Maj:t ingiven skrivelse förklarat, att därest vid närmare beräkning
det skulle visa sig, att den 1 oktober 1926 den kvantitet, malmbolaget skulle
ägt rätt utfrakta intill utgången av år 1932 enligt 1907 års avtal, icke uppgått
till 785,000 ton, malmbolaget icke skall hava rätt att avräkna större
kvantitet å 1907 års avtal, än vad som resterat den 30 september 1926.
De förtydliganden av ifrågavarande båda paragrafer, som innefattas i trafikbolagets
skrivelser, synas utskottet lämpligen böra komma till uttryck i
själva avtalet.
Utskottet anser sig slutligen böra framhålla, att utskottet så tolkat förslaget,
att malmbrytningen skall ordnas på ett sådant sätt, att vid varje
64
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
tidpunkt, då inlösen kap ifrågakomma, den i magasinen förefintliga malmkvantiteten
blir, praktiskt taget, av samma storlek som under övrig tid.
Därest någon tvekan skulle råda om riktigheten av denna tolkning, bör
förslaget ändras, så att den av utskottet angivna innebörden av avtalet
kommer till tydligt uttryck.
De ändringar, som utskottet föreslagit, öka statens vinst av det ifrågasatta
nya avtalet med 21 miljoner kronor per 1 oktober 1927. Trafikbolagets minskas
med samma belopp. Korrigeras den å sid. 59 intagna tabellen över vinstökningen
genom det nya avtalet med detta belopp, så blir resultatet:
1 i
h
2 i
h
för staten
(incl. skatt)
84 + 21 = 105
100 + 21 = 121
8 + 21= 29
54 + 21 = 75
resp. för TGO
56 — 21 = 35
40 — 21 = 19
56 — 21 = 35
10 — 21 = — 11.
Vid alt. 2 i, som i främsta rummet diskuterats, blir sålunda vinsten
ungefär jämnt fördelad på staten och bolaget.
Om man tager hänsyn till de nederst å sid. 59 och överst å sid. 62 angivna
ovisshetsmomenten samt jämväl verkställer korrektion med hänsyn till de
ändringar utskottet föreslagit, så kommer eventuellt vinstökningen att fördelas
ungefär på sätt nedan angives:
staten |
TGO |
||
1 i |
113 + 21 = 134 |
27 |
— 21= 6 |
h |
108 + 21 = 129 |
32 |
— 21 = 11 |
2 i |
37 + 21= 58 |
27 |
— 21 = 6 |
h |
62 + 21= 83 |
2 |
— 21 = — |
Härav framgår, att det nya avtalet kan komma att resultera i en vinst,
som för statens del blir, även vid alt. 2 i, inemot tio gånger större än
vinsten för Trafikbolaget.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
a) att riksdagen måtte på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
förslag, att Kungl. Maj:t bemyndigas att å statens vägnar
med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, Aktiebolaget Gellivare
Malmfält och Norrbottens Järnverks Aktiebolag träffa
överenskommelse i enlighet med ovanintagna förslag
till avtal mellan svenska staten, å ena, samt ifrågavarande
bolag, å andra sidan, med de förändringar och
förtydliganden, som av utskottet här ovan förordats,
b) att de av herrar Stendahl, Lindhagen, Asplund,
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
65
Dalilén in. fl., Hage ock Carlsson-Frosterud m. fl. i
ämnet väckta motionerna (I: 344, 345 ock 347 samt H:
466, 467, 468, 475 ock 476), i den mån de ej kunna
anses kesvarade genom utskottets kemställan under a),
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockkolm den 30 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, A. F. Vennersten,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqoist, J. G. Walles, E. A. Hallin,
C. I. Asplund, J. Jeansson, C. Johansson i Hälsingborg och G. Kobb; samt
från andra kammaren: herrar A. Wiklund, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson i Bonarp,
L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, A. Å.son Törnkvist i Karlskrona, P. Af.
Olsson i Blädinge, E. Kristensson i Göteborg, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm,
J. Olofsson i Digernäs och P. C. Jonsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1927.
6 sand. 70 höft. (Nr 157.)
5
66
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
* Reservationer:
av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Walles, Johansson i Hälsingborg,
Jansson i Falun, Carlsson-Frosterud, Törnkvist i Karlskrona, Kristensson
i Göteborg, Eriksson i Stockholm och Jonsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»I förevarande proposition förelägges riksdagen förslag till ny uppgörelse
med Grängesbergsbolaget, avseende att ersätta tidigare kontrakt och vara
grundläggande för det framtida samarbetet mellan staten och bolaget i fråga
om de norrbottniska malmfältens exploatering. I stället för att staten för
närvarande erhåller en av konjunkturerna på malmmarknaden oberoende
inkomst med inlösningsrätt vid 1936 års slut skulle staten enligt den nya
överenskommelsen för de närmaste åren erhålla en vinst, som med gynnsamma
avsättningsmöjligheter skulle bliva ökad, varvid dock å andra
sidan bolaget berättigas kvarstå som hälftendelägare i malmfälten till 1947,
varjämte eventuellt fortsatt delägarskap även för tiden därefter förutsättes.
En sådan vittutseende överenskommelse torde icke böra biträdas utan ingående
och noggranna överväganden rörande dess framtida ekonomiska konsekvenser.
Redan från denna utgångspunkt torde emellertid vägande erinringar
kunna göras mot det förslag i ämnet, som av Kungl. Maj:t nu
förelagts riksdagen.
Av vad i ärendet förekommit har utskottet bibragts den uppfattningen,
att den tid, som före propositionens framläggande stått till buds för ärendets
beredning, icke varit tillräcklig för ett nöjaktigt bedömande i vad mån
det nya avtalet kan anses godtagligt ur statens synpunkt. Statskontoret
och kommerskollegium — vilka haft att besvara remissen av ärendet redan
samma dag som denna mottagits — hava framhållit svårigheterna att med
den ringa tid och det knappa material, som stått till ämbetsverkens förfogande,
bilda sig någon bestämd uppfattning av förslaget. Järnvägsstyrelsen
bar från sina utgångspunkter funnit sig icke kunna tillstyrka det nya
avtalet, överhuvud synas för statens del några mera ingående kalkyler
rörande avtalets ekonomiska konsekvenser ej hava förelegat, ett förhållande
som måste framstå desto mera betänkligt i betraktande av alla de svårbedömbara
moment i fråga om inlösningsberäkningar, vinstfördelning under
skilda perioder, olika malmbrytningskvantiteter, frakttillägg o. s. v., som
ingå i uppgörelsen.
Då utskottet gått att pröva förslaget, har utskottet ansett sig böra införskaffa
handlingar och inhämta upplysningar i ärendet så långt detta varit
möjligt. Före ingåendet av det nya avtalet hade visserligen enligt uppgift
statens representanter gjort vissa beräkningar rörande statens och Grängesbergsbolagets
vinst på det nya avtalet; resultaten av dessa beräkningar äro
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
67
dock icke för utskottet kända. Sedermera hava av statsrådet och chefen
för finansdepartementet ställts till utskottets förfogande mera detaljerade
kalkyler — uppgjorda av överdirektören W. Borgquist och revisionssekreraren
A. H. Waller — angående den inverkan avtalsförslaget i olika avseenden
kan hava för staten och bolaget.
Beräkningen rörande statens och TGO:s vinst hava verkställts för fyra
olika alternativ. De tvenne första avse det fall, att de nuvarande avtalen
bibehållas samt att vid alternativ I statsinlösen icke sker år 1936 utan staten
och bolaget ingå som hälftendelägare från och med år 1938, under det
att vid alternativ II statsinlösen sker 1936. De två senare alternativen
avse förhållandena enligt det nu föreslagna avtalet, varvid förutsättes, att
statsinlösen sker i alternativ III år 1947 och i alternativ IV år 1967.
Av särskilt intresse för frågans bedömande är en jämförelse mellan alternativen
II och III. Det förra, som i det följande benämnes nuvarande avtal,
bygger på nu gällande överenskommelser samt en brytning av 6.575
miljoner ton per år till och med år 1937 samt därefter eu ökning av brytningen
upp till 8 miljoner ton per år. Det senare, som här benämnes det
nya avtalet, förutsätter, att brytningen omedelbart successivt ökas, så att
densamma från och med år 1930 uppgår till 8 miljoner ton om året.
Enligt dessa alternativ skulle staten för hela den beräknade perioden av
80 år erhålla omkring 300 miljoner kronor mindre efter det nya avtalet än
efter det gamla. Härvid är dock att märka, att i kalkylen ej tagits hänsyn
till den ränteutgift, som staten skulle vid inlösen år 1936 hava att under åren
1937—1947 erlägga å utbetalad inlösensumma och ersättning för outfraktad
malm, och vilken torde, efter en räntefot av 5 procent, kunna i runt tal
beräknas till cirka 120 miljoner kronor. Efter denna korrektion skulle skillnaden
mellan statens vinst enligt de båda avtalen uppgå till omkring 180
miljoner kronor. För bolagets del är vinsten på det nya avtalet omkring 250
miljoner kronor större än på det gamla. Om hänsyn tages till den ränta,
som bolaget under tiden 1937—1947 kan antagas erhålla på vad som vid
inlösen år 1936 av inlösningssumman och ersättning för outfraktad malm
återstår efter gäldande av LKAB:s skulder, vilken ränta kan i runt tal
beräknas till omkring 90 miljoner kronor, skulle bolagets vinst på det
nya avtalet bliva cirka 160 miljoner kronor. Man måste emellertid vid
bedömandet av avtalens verkliga ekonomiska innebörd beakta, huruvida inkomsten
för staten resp. TGO till huvudsaklig del inflyter under en jämförelsevis
närliggande tid eller under en mera avlägsen framtid. I sådant
avseende är att märka, att under perioden till och med år 1936 statens inkomst
komme att genom det nya avtalet ökas med cirka 71 miljoner kronor,
under det att bolagets inkomst komme att bliva praktiskt taget oförändrad.
Under perioden 1937—1947 kommer däremot statens inkomst att
genom samma avtal minskas med 223 miljoner kronor eller vid beaktande
av dels den förutnämnda ränteutgiften dels den utgift staten har för »utfallna
kvantiteter» med cirka 37 miljoner kronor. Bolagets vinst under
68
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Hämma tidsperiod enligt det nya avtalet är upptagen med 207 miljoner kronor,
under det att bolaget enligt det gamla avtalet icke skulle haft annan
inkomst än dels den förut omnämnda till cirka 90 miljoner kronor beräknade
räntan och dels av utfallna kvantiteter en inkomst av cirka 66 miljoner
kronor. Bolagets mervinst på grund av det nya avtalet på denna period
utgör således 51 miljoner kronor. Under tiden efter 1947 har i de båda
alternativen icke räknats med någon inkomst för TGO. För statens del
blir inkomsten efter år 1947 160 miljoner mindre enligt det nya avtalet
än enligt det gamla, beroende därpå att vid inlösen enligt nuvarande avtal
LKAB skall överlämnas skuldfritt.
Enligt nuvarande avtal utgör den beräknade inlösningssumman jämte ersättning
för outfraktad malm cirka 226 miljoner kronor, under det att den enligt
det nya avtalet beräknats till cirka 245 miljoner kronor eller ett 19 miljoner kronor
högre belopp. Frakttilläggen äro enligt det gamla avtalet upptagna till
57 miljoner, och enligt det nya avtalet till 20 miljoner kronor. Slutligen
skall enligt det nuvarande avtalet TGO för gäldande av LKAB:s skulder
utgiva 50 miljoner kronor, under det att enligt det nya avtalet denna utgift
försvinner.
I båda alternativen hava för erhållande av en bättre jämförelse dem
emellan jämväl beräknats värdet av inkomster och utgifter reducerat till
närvarande tid eller närmare bestämt den 1 oktober 1927. Härvid har
räknats med en räntesats av 5 Va procent. Vid en dylik jämförelse mellan
de båda avtalen uppkommer genom det nya avtalet en total mervinst av
64 miljoner kronor, beroende på den förut omnämnda ökade brytningen
under de närmaste åren. Av denna mervinst faller ’/8 på staten och 7/8
på bolaget.
I fråga om dessa slutsiffror har visserligen gjorts gällande, att vid deras
bedömande icke finge förbises en del påstådda ovisshetsmoment, vartill hänsyn
icke tagits i beräkningarna men som samtliga uppgivits påverka statens
vinst å nya avtalet i höjande riktning.
Enligt utskottets mening hava å andra sidan vid kalkylernas uppgörande
förbisetts vissa faktorer, som verka i motsatt riktning och vilka komma det
nya avtalet att framstå såsom för staten ogynnsamt.
Så har staten genom det nya avtalet i stort sett frånliänt sig möjligheterna
att efter år 1937 erhålla ökad järnvägsfrakt för malmen. Enligt
det nya avtalet skola de år 1907 fastställda fraktsatserna bibehållas oförändrade
ända fram till 1937 och sedermera höjas med allenast 35 öre för ton
(jämte en oviss utsikt till ytterligare höjning), medan vid fastställande av
järnvägsstyrelsens förslag till ny godstaxa andra malmtrafikanter skulle på
motsvarande sträckor erhålla sina frakter stegrade med 50—60 procent. Även
med beaktande att enligt gällande avtal fraktsatserna icke må höjas före år
1938 torde vinsten för bolaget av denna förmån böra skattas till betydande
belopp. I detta avseende må nämnas, att järnvägsstyrelsen ansett, att frakt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
69
ten borde höjas med ytterligare 90 öre per ton, varvid dock räknats med en
jämförelsevis stor rabatt. Detta järnvägsstyrelsens förslag skulle tillföra
statens järnvägar en ökad inkomst av 7.2 miljoner kronor om året från och
med år 1938. Det kapitaliserade nuvärdet av denna merfrakt utgör cirka 71
miljoner kronor, därvid dock är att märka, att densamma delvis skulle gäldas
av staten, som också skulle få sin skatt från LKAB något minskad.
Även med beaktande härav innebär dock, såsom även kommerskollegium
framhållit, den låga järnvägsfrakten en avsevärd fördel för TGO.
Ett annat ovisshetsmoment är, att, medan Grängesbergsbolaget å sin sida
krävt gai’anti för järnvägsfrakterna, frågan om frakterna på bolagets båtar
lämnats fullständigt öppen. Det enda skydd, som i detta avseende är staten
tillförsäkrat, är rätten till inlösen av bolagets båtar efter värdering av
skiljomän. Som bekant verkställas malmtransporterna i betydande omfattning
med fartyg, tillhöriga trafikbolaget och särskilt konstruerade för malmtransport.
Utan tvivel är inkomsten av malmen jämväl beroende av sjöfrakterna
å dessa båtar. Nyssnämnda inlösningsbestämmelse torde dock icke
kunna betraktas som en tillfredsställande garanti i förevarande avseende.
Vidare är att märka den stora fördel, som TGO erhållit genom rätten till
ökad brytning i Grängesbergsgruvorna, en förmån, som vid beräkningen
icke åsatts något värde. Framhållas må ock, att genom det nya avtalet
staten förbundit sig att i ytterligare 10 år icke exportera järnmalm från
dess egna gruvor i Norrbotten.
Slutligen må här erinras om, att i 1907 års kontrakt är stadgat, att
LKAB under åren 1908—1932 äger utfrakta från Gällivare sammanlagt
18,750,000 ton malm, vilken kvantitet skall fördelas ungefärligen lika på
vart och ett av ifrågakomna år dock att under de första fem åren bolaget
äger utfrakta intill 1,000,000 ton årligen. Frånräknas den kvantitet av
5.000. 000 ton, som bolaget enligt denna bestämmelse ägt utfrakta under de
fem första åren 1908—1912, skulle alltså för perioden 1913—1932 återstå
cirka 14 miljoner ton eller omkring 700,000 ton för år. Vid beräkningen
av statens årliga inkomst från bolaget har emellertid bolaget på 1907 års
avtal avräknat hela den avsända årskvantiteten (vissa år utgörande över
1.000. 000 ton) och detta även i vad denna årskvantitet överstigit nyssnämnda
medelkvantitet av 700,000 ton. Bätteligen hade emellertid denna överkvantitet
bort avräknas på 1913 års avtal. Sedan bolaget alltså i strid med
1907 års kontrakt i förtid tillgodogjort sig fördelarna av detta kontrakt,
skulle nu bolaget vid antagande av den föreslagna nya överenskommelsen
undgå att taga konsekvenserna härav i form av biktning efter 1913 års
kontrakt med däri stadgade högre gottgörelse åt staten.
Den förändringen i avtalsförslaget har bland annat nu ifrågasatts, att
järnvägsfrakterna icke skulle fastställas för obestämd framtid utan blott i
första hand till och med den 30 september 1947. Denna ändring torde böra
betraktas såsom av behovet påkallad. Emellertid förringas i hög grad värdet
70
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
av ändringen genom den rätt som medgivits bolaget att påyrka statsinlösen,
med lösesumman beräknad på en till 3,750,000 ton begränsad årskvantitet,
därest bolaget i ett visst läge finner detta ekonomiskt gynnsamt.
Enligt vad som upplysts skulle värdet av de ändringar i avtalsförslaget,
som sålunda förordats, kunna uppskattas till omkring 20 miljoner kronor.
Vid bedömandet av nu angivna belopp måste tagas hänsyn till de fördelar
och nackdelar, som avtalet i övrigt skulle medföra för de båda parterna och
vilka tidigare siffermässigt belysts. Ensamt den bolaget tillförsäkrade
garantin av vissa låga järnvägsfrakters orubbade bibehållande fram till
1947, eventuellt för ännu längre tid, torde mer än väl uppväga här angivna
belopp.
Att överhuvud någon mervinst genom det nya avtalet kunnat tillgodoräknas
staten har berott på att man vid beräkningarnas verkställande utgått från
den enligt utskottets mening godtyckliga förutsättningen, att malmbolagets
ledning, därest icke det nya avtalet biträdes, trots rådande avsättningsmöjligheter,
inskränker brytningen till 6,5 7 5 miljoner ton för år. Det har sålunda
vid kalkylernas uppgörande förutsatts, att gruvbolaget icke kommer
att före 1936 års slut bryta och utfrakta hela den enligt nuvarande avtal
tillåtna malmkvantiten. I följd härav har antagits, att staten skulle behöva
dels till TGO utgiva ersättning för outfraktad malm med omkring 20 miljoner
kronor och dels till bolaget leverera utfallna kvantiteter till ett värde
av cirka 66 miljoner kronor efter avdrag av kronoskatten.
I detta avseende är att märka hurusom LKAB enligt 1907, 1908 och
1913 års avtal äger planenligt utfrakta 6,420,000 ton malm för vart och ett
av åren 1925—1932. Härtill kommer enligt 1918 års avtal med TGO
Luossavaaramalm till en kvantitet av 350,000 ton samt enligt 1911 års
överenskommelse varpmalm till ej angiven kvantitet; en kvantitet av
200,000 ton varpmalm torde få räknas som planenlig i detta sammanhang.
Inalles uppgå dessa kvantiteter lapplandsmalm till (6,420,000 + 350,000 +
200,000) i runt tal 7.o miljoner ton (transporterna för Freja-, Tuollavaaramed
flera bolag häri ej inräknade). Härutöver äger LKAB jämlikt 1918
års tilläggsavtal rätt utfrakta från krigsåren kvarstående, då icke uttagna
malmkvantiteter, s. k. »utfallna kvantiteter», vilka bolaget under tiden intill
1932 icke medhinner utfrakta. (Se § 2 av 1918 års tilläggsavtal.)
Dessa kvantiteter hava beräknats till 14. i miljoner ton.
Såsom härav framgår räknades redan 1918 med en sannolik minimikvantitet
omkring 1925 av 7 miljoner ton, varjämte förutsattes ytterligare utfrakt
under närmaste åren av vissa i 1918 års tilläggsavtal angivna »utfallna
kvantiteter».
Såsom belysande för storleken av den malmkvantitet, som bolaget självt
tidigare avsett att under de närmaste åren utfrakta, torde böra återgivas
följande av TGO den 16 januari 1926 till järnvägsstyrelsen avlåtna skrivelse.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
71
»Till Kungl. Järnvägsstyrelsen.
Genom skrivelse av den 18 sistlidne november har styrelsen meddelat, att
gällande kontraktsbestämmelse därom att en transportökning av mer än
200,000 ton per år å Riksgränsbanan bör anmälas två år i förväg, vilken
bestämmelse genom överenskommelse under kristiden icke tillämpats, numera
skulle träda i kraft. Med anledning därav önskade styrelsen före 1926 års
slut underrättelse, i den händelse en kraftigare ökning i malmtransporten
kunde förväntas under 1928, och ville även erhålla uppgift om den transportmängd,
som kunde beräknas för år 1927.
Sedan vi på anförda skäl anhållit om uppskov med avlämnande av kontraktsenlig
anmälan till utgången av innevarande januari månad, har detta
av styrelsen genom skrivelse av den 29 december förra året medgivits.
Med anledning av ovanstående få vi nu anmäla, att vi för år 1927 beräkna
erforderliga fraktkvantiteter på följande sätt och innefatta nedanstående
kvantiteter såväl de kvantiteter vi äga frakta på grund av de egentliga
statskontrakten som det så kallade varpmalmskontraktet och Luossavaarakontraktet.
Till Narvik Till Luleå
Från Kiruna................................................... 5,500,000 ton 200,000 ton
» Malmberget........................................... — 1,400,000 »
Summa 5,500,000 ton 1,600,000 ton
eller tillsammans 7,100,000 ton.
För år 1928 beräknas följande kvantiteter:
Från Kiruna.................................................. 6,000,000 ton 450,000 ton
» Malmberget.......................................... — 1,550,000 »
Summa 6,000,000 ton 2,000,000 ton
eller tillsammans 8,000,000 ton.
I detta sammanhang få vi även erkänna mottagandet av styrelsens skrivelse
av den 2 dennes med förmälan, att den för år 1926 anmälda fraktkvantiteten,
6,700,000 ton, kan säkerställas endast under förutsättning att
malmen icke får stå lagrad i vagnar vid hamnarna, och anhöll styrelsen,
att vi ville tillse, att så ej skedde. Med anledning härav hava vi anmodat
våra förvaltningar att göra allt för att undvika denna användning av vagnarna
och för övrigt på allt sätt söka följa de anvisningar, som angående
trafiken givas av statens järnvägars trafikbefäl.
Stockholm den 16 januari 1926.
LU OSS AV A ÅR A-KIIRUNA V A ARA AKTIEBOLAG
dust. A. Wallin.»
Av vad sålunda förekommit torde enligt utskottets mening få anses ådagalagt
att man redan tidigare —• och utan att något nytt avtal för ändamålet
ansågs erforderligt — räknat med en årlig utfraktning av omkring
8,000,000 ton malm som normal. Att märka är hurusom i bolagets ifrågavarande
skrivelse uttryckligen angives, att beräkningarna — avseende 7.i
miljoner ton för 1927 och 8 miljoner ton för 1928 — grunda sig på redan
nu gällande överenskommelser. Till en rationell gruvdrift torde då också
72 Statsutskottets utlåtande Nr 157.
höra att bolaget träffar anordningar för att minst en dylik malmkvantitet
må kunna uttagas.
Skulle i överensstämmelse med redan gällande avtal brytningen omedelbart
höjas till en högre medelårskvantitet, uppemot den kvantitet av 8 miljoner
ton, vilken enligt nya avtalet redan före 1936 skulle uttagas, utfaller den
ekonomiska jämförelsen för statens del avgjort till de nuvarande avtalens
förmån.
Beträffande nuvarande brytningsmöjligheter och erforderliga nyanläggningar
har emellertid av malmbolaget framhållits (se sid. 37 i propositionen),
att de nuvarande anläggningarna vid gruvorna i Kiruna och Gellivare endast
medgåve en brytning av något mer än 6 miljoner ton. Då de dyrbara nyanläggningar,
som erfordrades för en ökning av brytningen, måste vara slutamorterade
till 1936 års utgång, skulle stamaktieägarna icke hava något att
vinna genom en ökad brytning.
Enligt de upplysningar utskottet erhållit skulle de nya gruvanläggningarna
för ökad brytning vid Kiirunavaara till största delen utgöras av nya
malmskopor, lokomotiv och malmvagnar i gruvorna, krossverk med tillbehör,
tappningsanordningar vid kroSschakt, utvidgning av spårsystem m. m. Någon
närmare utredning i vad mån dessa anläggningar avse dagbrytningen —-vilken torde kunna beräknas i huvudsak vara avslutad omkring de närmaste
åren efter 1936 — eller den därefter följande djupbrytningen synes icke föreligga;
bolagets uppgifter angående kostnaderna av dessa nyanläggningar har
såvitt utskottet har sig bekant överhuvud icke granskats från statens sida
av sakkunnig person. Skulle i verkligheten svårigheter föreligga att före
1937 hinna nedamortera nödiga nyanläggningar, lärer statens medverkan
kunna utverkas för en komplettering av avtalen på denna punkt. Denna
komplettering kan exempelvis gå ut på att staten åtager sig att 1936 särskilt
betala viss del av dessa anläggningar.
Då så sent som 1922 en ny överenskommelse träffades med Grängesbergsbolaget
skedde detta med särskild tanke på att underlätta en statsinlösen
år 1936 samt att säkerställa det goda samarbetet med Grängesbergsbolaget
under avtalstiden. I sådant syfte gjordes från statens sida medgivanden,
som förutsågos komma att innebära stora fördelar för trafikbolaget. Med
hänsyn till att vinsten under den för en blivande statsinlösen grundläggande
vinstberäkningsperioden 1920—1929 antogs bliva starkt reducerad medgavs
sålunda bland annat en framflyttning av denna period till åren 1922—
1933 med inlösen tidigast den 31 december 1936. Under erinran att bolaget
vore framme med sina malmförsäljningar till omkring år 1930 uttalade
också departementschefen att det vore av vikt att genom uppgörelsen
kunna åstadkomma samförstånd rörande den försäljningspolitik som borde
föras för tiden härefter, önskvärdheten av en dylik mera rationell försäljningspolitik
framhölls just från malmbolagens sida såsom skäl för ovannämnda
framflyttning av vinstberäkningsperioden. Försäljningarna hade
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
73
— erinrades det — hittills skett huvudsakligast till Tyskland. Möjligt
vore, att detta land fortfarande bleve den viktigaste avsättningsorten, men
utsikterna härför vore dock minskade, måhända även därigenom att Tyskland
förlorat den väsentligaste delen av de lågprocentiga s. k. minettmalmer,
med vilka den från Sverige inköpta malmen i avsevärd omfattning uppblandats.
I varje fall visade de vunna erfarenheterna under den pågående
kristiden hän mot önskvärdheten av en malmmarknad å flera olika länder.
Upparbetandet av en sådan i England och Amerika, där dock redan köpare
funnes, kunde medföra betydande omkostnader, varför det enligt bolagens
mening borde vara befogat, att resultatet av malmbolagets verksamhet de
närmaste åren icke i samma grad, som enligt bestämmelserna i 1907 års
kontrakt, lades till grund för lösesummans bestämmande.
Det torde kunna sägas att om år 1922 dessa medgivanden gjordes, detta
skedde för att trygga en rationell och ostörd exploatering av malmfälten
i avvaktan på att frågan om statsinlösen inemot 1936 behövde tagas under
övervägande. Under sådana förhållanden måste det förvåna, att det nu
skall krävas att staten gör ytterligare eftergifter. Om bolagets nuvarande
ledning med ensidigt hänsynstagande till stamaktieägarna och med tanke
på att åt dem säkerställa en hög framtida inlösningssumma underlåter att
tillvarataga de möjligheter till malmavsättning, som just nu förefinnas,
måste detta betecknas som ett obehörigt hämmande av bolagets utveckling,
vilket tillika innebär en kränkning av den andre liälftendelägarens — statens
— intressen. En sådan ståndpunkt — allt framgent vidhållen — lärer
vara ägnad skapa misstro om möjligheterna att med nuvarande organisation
erhålla en för staten gynnsam exploatering av gruvorna.
Departementschefen har framhållit vikten ur det allmännas synpunkt av
att en rationell försäljningspolitik kunde föras beträffande de norrbottniska
malmfälten. Utskottet delar denna uppfattning men har för sin del icke
kunnat finna det övertygande ådagalagt, att nuvarande avtal utgöra hinder
för en dylik rationell avsättning av malmen; åtminstone kan utskottet icke
tillstyrka dessa överenskommelsers ersättande av en uppgörelse, vilken såsom
tidigare visats, måste för staten anses mera oförmånlig än gällande avtal.
Utan att i övrigt ingå på frågan huruvida staten år 1936 bör begagna
sin inlösningsrätt vill utskottet framhålla, hurusom redan med gällande avtal
och efter de kompletteringar, som häri år 1922 vidtagits, möjlighet föreligger
till en ökad malmavsättning på långtidskontrakt. Enligt vad som
under de förda förhandlingarna uppgivits uppgår den försäljningskvantitet,
som bolaget med nuvarande avtal under tiden 1927—1936 äger bryta till
cirka 8—9 miljoner ton för år. Genom 1922 års överenskommelse har också
på olika sätt sörjts för att malmförsäljningarna skola kunna fortgå ostört
och oberoende av huru med förvaltningen av ifrågavarande gruvor ordnas
efter 1936. Några olägenheter för inalmavsättningen torde alltså icke behöva
uppstå även om förevarande förslag till avtal icke antages.
74
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
I den mån emellertid en komplettering av gällande avtal i dessa eller
andra avseenden kan vara nödig, torde en sådan efter nya förhandlingar
böra åstadkommas. Härvid torde ock kunna bliva fråga om statens medverkan
för att underlätta genomförandet av de nyanläggningar, som —
efter verkställd vederbörlig utredning — kunna befinnas erforderliga med
hänsyn till en utökad gruvdrift.
Med förmälan alltså att utskottet icke ansett det framlagda förslag till
nytt avtal med ifrågavarande bolag vara av beskaffenhet att böra från statens
sida godtagas, hemställer utskottet,
a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
må av riksdagen bifallas;
b) att de av herrar Stendahl, Lindhagen, Asplund,
Dahlén m. fl., Hage och Carlsson-Frosterud m. fl. i ämnet
väckta motionerna (I: 344, 345 och 347 samt II: 466,
467, 468, 475 och 476) må anses besvarade med vad
utskottet sålunda anfört och hemställt.»
av herr Asplund, som, med instämmande i den av herr Lindblad m. fl.
avgivna reservationen, för egen del anfört följande:
Sammanställning över statens samlade inkomster inklusive skatter och frakttillägg
från krigsåren å malmbrytningen i Luossavaara, Kiirunavaara och Gällivare under
tiden 1 oktober 1927—30 september 2007 enligt till statsutskottet den 16 maj 1927
lämnade, justerade kalkyler av herrar Borgqvist och Waller vid följande alternativ:
Tidsperiod |
Alt. Il: gällande avtal, in-lösen 1937 Miljoner ton |
Alt. III: Föreslaget avtal |
1 okt. 1927—31 dec. 1937, brytning...... |
67.3 |
80.» |
1 jan. 1938—30 sept. 1940, » ...... |
20.6 |
22.0 |
1 okt. 1940—30 sept. 2007, » ...... |
536.» |
536.0 |
Summa brytning under 80 år |
623.9 |
638.3 |
Kvarstående malm enligt alt. II 14.4 miljoner ton, motsvarande en nettovinst av 85,275,000
kronor, vadan, om dessa 14.4 miljoner ton ej bliva brutna enligt nya avtalet, staten förlorar
42.6 miljoner kronor och dessutom i skatt 4.2 miljoner kronor, summa 46.8 miljoner kronor
av nedan angivna vinst enligt alt. III eller V för tiden 1 oktober 1927—31 december 1937.
Statsutskottets utlåtande Nr 157
75
—_—-- |
M i 1 |
j o n e |
r k r o |
n o r |
||||
Odiskonterade |
värden |
|||||||
Kuvar. avtal inlösen 1937 |
Hya avtalsförsl. |
Statens vinst (+) |
Till 1 oktober |
1927 värden |
||||
inlösen 1947 |
ingen inlösen |
enligt alternativen |
||||||
.1 oktober 1937—til Inkomst, skatt, fraktford- |
alt. II |
alt. III |
alt. y |
alt. in |
alt. T |
II |
in |
V |
247.7 |
267.5 |
267.3 |
+ 19.8 |
-1- 19.8 |
171.6 |
200.2 |
200.2 |
|
1937: Inlösen, ersättning före 1 Q97.................. |
— 225.8 |
— 1 4 |
— 1.4 |
— 1.4 |
— 1.4 |
— 137.6 |
— 1.4 |
— 1.4 |
1 januari 1938—30 Inkomster, skatter (med |
367.4 |
229.0 17.3 — 245.4 |
229.0 |
— 138.4 |
— 138.4 |
156.2 |
99.7 |
1 ! 99.7 i |
1938—19U3: Ifrågasatt återbetalning av TGO:s 19U7: Inlösen (förlust i |
17.3 |
+ 17.3 — 19.6 |
+ 17.3 |
_ |
8.7 - 84.1 |
. 8.7 |
||
Netto 1 oktober 1977: Alt. II: utöver skuldfria |
389.3 |
190.2 |
||||||
Alt. Ill: utöver gruvor med 50 milj. kr. skuld |
267.0 |
512.4 |
— 122.3 |
— 112.7 |
223.1 |
307.2 |
||
1 oktober 19i 7—30 Inkomster och skatter |
859.2 |
805.6 |
524.8 |
— 53.6 |
— 334.4 |
173.5 |
162.7 |
104.7 |
1 oktober 1967—1 Inkomster och skatter ... |
1,718.4 |
1,611.3 |
1,049.0 |
— 107.1 |
— 668. s |
79.9 |
74.9 |
1 43.4 |
Summa nettovinst 1 okto-ber 3007: Alt. 11: utöver skuldfria |
2,966.9 |
443.0 |
||||||
Alt. III: utöver gruvor |
2,683.9 |
2,086.8 |
— 283.0 |
—1,115.9 |
460.7 |
455.3 |
76
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
»Siffrorna i vidstående tabell äro sammanställda från de tab. II och III,
som finnas intagna i utskottsutlåtandets ekonomiska kalkyler; de äro i övrigt
stödda på herrar Borgqvists och Wallers i utlåtandet avtryckta beräkningar
med tillägg för den av utskottet föreslagna återbetalningen under åren 1938
—1942 av halva den royalty, TGO enligt avtalsförslaget skulle äga uppbära
under åren 1928—1932 å den i kalkylerna beräknade brytningen, tillsammans
17.3 miljoner kronor, vilket neddiskonterat till 710 1927 efter 5.5
procent motsvarar 8.7 miljoner kronor.
Den neddiskontering efter angivna 5.5 procent, som använts i kalkylerna,
kan visserligen vara att rekommendera t. ex. för en börsspekulant vid avgörande
av frågan om utbjudna aktiers verkliga värde, men för staten är det
ju ingalunda fråga om en sådan affär, utan här gäller det i lika hög grad
att se till kommande generationers intressen som de närmaste årens statsinkomster
från malmbrytningen. Betecknande för denna värdering är, att
medan inkomsterna under den första tioårsperioden, 247.7 respektive 267.5
miljoner kronor, genom diskonteringen värdesatts till respektive 171.6 och
200.2 miljoner kronor, ha våra barnbarns inkomster för de 40 åren 1968—
2007 enligt alt. II, 1,718.4 miljoner kronor, värderats till 79.9 miljoner kronor,
enligt alt. III, 1,611.3 miljoner kronor, värderats till 74.9 miljoner kronor
och enligt alt. V (nya avtalet utan någon statsinlösen), 1,049.6 miljoner
kronor, värderats till 43.4 miljoner kronor. En besynnerlighet i kalkylerna
är också att den merinkomst av 19.8 miljoner kronor, staten skulle åtnjuta
under de första tio åren enligt nya avtalet, fått ett till VI0 1927 neddiskonterat
värde av 28.6 miljoner kronor, d. v. s. om sistnämnda belopp vore insatt
i bank mot 5.5 procents ränta och uttag årligen gjordes för att täcka
vinstmarginalen mellan de nuvarande avtalen och det nya, så skulle vid
1937 års slut efter uttag av sammanlagt 19.8 miljoner kronor hela det insatta
kapitalet, 28.6 miljoner kronor, jämte upplupna räntor vara försvunnet.
Statens samlade vinst den 1 oktober 2007 utgör enligt de olika alternativen:
alt. II: nuvarande avtal, statsinlösen 1937: utöver skuldfria gruvor 2,967
miljoner kronor;
alt. III: nya utskottsförslaget, statsinlösen 1947: utöver gruvor med 50
miljoner kronor skuld 2,684 miljoner kronor;
alt. V: nya utskottsförslaget, utan statsinlösen: utöver 50 å 60 procent
av gruvorna med 50 miljoner kronor skuld 2,087 miljoner kronor.
Staten förlorar alltså under de åttio åren genom utskottets avtalsförslag
av den vinst, som erhålles genom statsinlösen 1937 med bibehållande av
nuvarande avtal: vid statsinlösen 1947 283 miljoner kronor, vartill kommer
50 miljoner kronor skuld å gruvorna; samt om ingen inlösen sker, 1,116
miljoner kronor (varav 226 miljoner kronor representera lösesumman för
hälften av gruvorna 1937 ocli motsvara en årlig inkomstminskning för
framtiden av 16.7 miljoner kronor).
Kan ej den större malmavsättning, som beräknats enligt det nya avtalet,
under de första tio åren, 14.4 miljoner kronor, uppnås på grund av inskränk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157. 77
ningar eller avbrott i malmexporten, strejker eller lockouter eller dylikt, förlorar
staten av den i tabellen för alt. III och V angivna vinsten för 1928—1937 icke
mindre än 46.8 miljoner kronor, varigenom såväl vinstnettot för 1928—1937
enligt nya avtalet, utgörande, efter avdrag av eftergift till TGO å royalty
före 1927 1.4 miljoner kronor, 19.8—1.4 miljoner kronor = 18.4 miljoner
kronor, som även den genom utskottets ändringsförslag tillförda vinsten å
återbetald royalty, 17.3 miljoner kronor för åren 1938—1942, försvinna och
en nettoförlust av 11.7 miljoner kronor uppstår å utskottets avtalsförslag.
Nyssnämnda hälft av den royalty, TGO enligt utskottets avtalsförslag skulle
återbära till staten, inalles 17.3 miljoner kronor eller 3.46 miljoner kronor årligen
under fem år, representerar hela den vinst staten skulle göra genom de av
utskottet föreslagna förändringarna i finansministerns avtalsförslag. Bestämmelsen,
att staten skulle kunna få en nedsättning med 13.3 procent av lösesnmman
genom att först förklara sig icke vilja använda lösningsrätten år
1947 och därefter kräva så höga järnvägsfrakter, att bolaget finner sig föranlåtet
att begagna sin rätt att fordra statsinlösen med nämnda nedsättning
av lösensumman, är ju synnerligen osmaklig, då den avtalsfäster ett tillvägagångssätt,
som förut av det nya avtalets förespråkare betecknats såsom
staten föga värdigt. Men för det fall, att även den med 13.3 procent reducerade
lösensumman, vilken ju under alla förhållanden blir svåröverkomligare än
lösensumman enligt nuvarande avtal med den avdragsrätt å ungefär 100
miljoner kronor som staten har för malm, bruten å 1913 års avtal, och för
fraktfordran från kriget med räntor, kan vara ekonomiskt oförmånlig för
staten, blir ju enda resultatet, att bolaget, då staten i allt fall måste avstå
från inlösen, kan avvisa även de mest berättigade krav på frakthöjning och
få de förut gällande frakterna fortfarande gällande. Ty man får ej förglömma,
att för varje tioårsperiod, som går, blir en statsinlösen, där lösensumman
ej alls förminskas på grund av den minskade malmtillgången, allt
mindre förmånlig och svår att fullfölja.
De som »påbröd» av utskottet ifrågasatta, Aktiebolaget Nordsvenska malmfält
tillhöriga fyndigheterna, vilka värderats till 2.5 miljoner kronor, äro av
synnerligen tvivelaktigt värde, belägna långt från befintliga kommunikationer.
Av de i propositionen uppräknade fälten äro tre belägna å kronojord
och utmålen beviljade enbart å svavelkis eller apatit, vilka mineral voro
begärliga under kristiden, men under normala tider endast äro att räkna
som föroreningar i järnmalmen. Denna åter måste av bolaget, därest brytning
kommer till stånd, avskiljas genom anrikning och uppläggas å lämplig
plats för statens räkning. Övriga järnmalmsfyndigheter äro samtliga belägna
å enskild mark, en del av jordägarna hava bevakat sina jordägarandelar,
och statsgruvefält kunna icke, såsom utskottet tänkt sig, utläggas
utan föregående expropriation av den enskilda jorden och uppgörelse med
innehavarna av jordägarandelarna i fyndigheterna. Därtill kommer att
samtliga malmer äro starkt svavelhaltiga och till övervägande del så fattiga
att de måste anrikas.
78
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Efter konstaterandet av de stora A-malmstillgångarna å djupare nivåer i
Kiirunavaara måste de nu till LKAB hembjudna, aktiebolaget Nordsvenska
malmfält tillhöriga fyndigheterna betecknas såsom fullständigt betydelselösa
som reserv för den svenska järnhanteringen. Om de överhuvud med ekonomisk
vinst kunna tillgodogöras genom export, torde det böra överlämnas
åt nuvarande innehavare att för egen räkning anordna brytning och export
av malmen. Skulle sådant ifrågakomma, torde emellertid staten, med hänsyn
till den stora betydelsen härav för den svenska finnbygden, böra medverka
genom nödiga järnvägsanläggningar.
Då man velat beteckna vidhållandet av de Lindmanska avtalen av 1907
och 1908 samt de Adelsvärd-Hellnerska avtalen av år 1913 oaktat genom
senare avtal gjorda stora eftergifter till stamaktieägarna såsom »utpressningsförsök»
gent emot dessa, vilka betecknas såsom skapare av de stora
företagen, må här erinras om, att redan innan stamaktierna förvärvats av
nuvarande innehavare, gruvanläggningarna och eu avsevärd del av hamnanläggningarna
voro verkställda och att staten med flerdubbelt större kostnader
anlagt järnväg mellan Gellivare och Riksgränsen, efter att hava förvärvat
den av utlänningar byggda järnvägen Gellivare —Luleå och iståndsatt
densamma. Statens i järnvägen Luleå—Riksgränsen nedlagda kapital
utgör icke mindre än 121 miljoner kronor, vartill kommer det för denna
och för gruvdriftens förseende med kraft anlagda Porjus kraftverk med
Suorvaanläggningarna med ett nedlagt kapital av 36.5 miljoner kronor,
tillsammans alltså 157.5 miljoner kronor, varå staten, dock endast under
förutsättning, att statens järnvägar vinner i processen angående frakttillägg
för krigsåren, får fem procents vinst (för Porjus endast något över 4 procent),
medan stamaktieägarna å sitt nedlagda kapital, som torde endast
obetydligt överstiga halva beloppet, åtnjuter omkring femdubbla vinsten.
Allt sedan frågan om ökad malmexport utöver nuvarande kvantiteter blev
aktuell, hava, enligt till utskottet lämnade handlingar senast i november
1926, statsrepresentanterna i LKAB:s styrelse hävdat, att från slutet av nämnda
år återstå obrutna något över 80 miljoner ton malm eller något mer än 8
miljoner ton om året till den tid i slutet av år 1936, då statens lösningsrätt
inträder. Hänsyn till brytningskvantiteterna framtvinga ett nytt statsavtal,
först när anledning föreligger att överskrida ovannämnda brytningsmängd.
Ej heller innebära nu gällande statsavtal i och för sig något hinder
mot träffandet av leveransavtal, som avse tiden efter 1936 års utgång
(jämför bolagsordningens § 12). Verkställande direktörens uppfattning, att
vi i händelse av underhandlingar nästa vår med Westfaliska stålverkstrusten
om mångårigt kontrakt måste förklara, att vi om två eller tre år icke
längre äro i stånd att leverera ens de kvantiteter, som Westfalen under de
senaste åren plägat köpa av oss, beror sålunda av missuppfattning om de
möjligheter, som statsavtalen inrymma.
Vad angår möjligheterna för en ökad årsbrytning har beträffande Malmberget
i den till utskottets utlåtande fogade bilaga 2 av herrar Borgkvist,
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
79
och Waller anförts att »i djupbrytningsmagasinen i Malmberget finnas betydligt
större kvantiteter än som erfordras för kontinuiteten». Vid sådant
förhållande torde inga svårigheter förefinnas, att därstädes utöka malmfångsten
till av dessa herrar avsedda 2 miljoner ton. Det ökade antal arbetare,
som krävas för den ökade urtappningen ur magasinen och utfraktningen
samt för tillredningsarbeten för nästa etage borde kunna inrymmas i
de bostäder, som blivit lediga genom minskningen av arbetarantalet från
1,700 å 1,800 (åren 1913—1919) till något över 900 år 1926, förutsatt nämligen
att bolaget under förstnämnda period fullgjort sin förpliktelse enligt
1907 års avtal angående tillhandahållande av arbetarbostäder.
I Kiruna skulle krävas en ökning av årsbrytningen med ungefär 850,000
ton utöver vad nuvarande anläggningar sägas medgiva. Enligt uppgifter i
pressen skall den nya malmskopa, som nyligen blivit levererad från Morgårdshammar,
ha en kapacitet av 2,000 ton per 8 timmars skift, alltså kunna
uttaga den ökade kvantiteten jämte motsvarande gråberg (ungefär 450,000
ton vid en malmprocent av 65 procent) på 650 skift eller vid dubbla skift
325 dygn. Med två sådana skopor borde hela den ökade brytningskvantiteten
kunna utlastas, men i kalkylerna över nödiga nyanläggningar ha upptagits
5 sådana. Övriga poster avse även till huvudsaklig del dagbrytningen
och måste avskrivas, medan denna ännu är den förhärskande, vadan
det icke med fog kan göras gällande, att av den ökade brytningen förorsakade
anläggningar borde i nämnvärd mån påföras brytningen efter 1936,
då densamma torde till större delen försiggå under jord. Att några större
förberedande arbeten för den underjordiska brytningen skulle behöva utföras
före denna tid, kan ej heller visas, då sådana redan äro färdiga till Sjötunnelns
nivå, där en omfattande un der jordsbrytning efter A-malm redan ägt
rum. Över denna nivå återstodo om man beräknar den ursprungliga malmtillgången
till 210 miljoner ton ned till 215 meters avvägning, vid förra
årets slut ungefär 150 miljoner ton, tillräckliga för en årlig brytning av 6
miljoner ton i 25 år d. v. s. till slutet av år 1951.
Att en med 850,000 ton ökad brytning skulle kräva eu ökning av arbetarstammen
med 500 man förefaller icke sannolikt, då hela nuvarande arbetarantalet
är 1,500 och hela antalet egentliga gruvarbetare i dagbrotten, där
den huvudsakliga ökningen skulle behövas, under fjolåret, då brytningen
var 4.0 5 miljoner ton, var 534 man. Den beräknade kostnaden 4,200,000
kronor för arbetarbostäder synes därför alltför hög, och då större delen av
byggnadsverksamheten under en lång följd av år varit förlagd utom bolagets
område och utförts genom egnahemsbyggen eller eljes av enskilda, torde så
även kunna ske i framtiden.
Om jag sålunda är övertygad, att inga anläggningar, för vilka med fog
kan göras gällande, att avskrivningarna böra utsträckas utöver tiden efter
1936, äro behövliga för ifrågasatt ökning av brytningen, är jag å andra
sidan ense med de i herrar Lindblads m. fl.:s reservation gjorda uttalandena,
att därest staten år 1937 begagnar sin lösningsrätt till stamaktierna i
80
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
LKAB skäl föreligga, att i den mån för brytning under Sjötunnelns nivå
gjorda anläggningar äro till nytta för fortsatt gruvdrift i förutvarande omfattning
staten betalar viss del av dessa anläggningar.
Jag ansluter mig sålunda till den av statsrepresentanterna i november
förlidet år uttalade uppfattningen, att intet hinder föreligger för bolaget att
företaga den önskade utvidgningen i malmexporten på grundval av gällande
avtal samt att med statsrepresentanternas medgivande träffa avtal om malmleveranser
även för tid efter 1936, och att sålunda dessa avtals ersättande
med ett nytt avtal icke är av förhållandet påkallat.
4) Den svenska järnhanteringens intressen för framtiden lida ett svårt
avbräck genom det nya avtalsförslaget. Vid den forcerade underjordiska
brytning, som måste äga rum under senare hälften av avtalsperioden, komma
de utmärkta a-malmstillgångarna i Kiirunavaara, som flera gånger om uppväga
tillgången av fosforren malm i Bergslagen, att blandas om med den
fosforrika malmen icke blott bliva utan värde för svensk järnhantering utan
även högst väsentligt nedsätta den fosforhaltiga malmens fosforhalt och därmed
dess värde. Det som i det nya avtalet bjudes, malm från Mertainen
till nedsatt pris men med villkor att upp till 75,000 ton om året av denna för
svensk järnhantering utomordentligt värdefulla malm skola få exporteras,
till gynnande i främsta rummet av våra farligaste utländska konkurrenter
på kvalitetsståltillverkningens område och beredande stark minskning för
framtiden av våra egna malmtillgångar av ifrågavarande slag, måste betecknas
som en medicin, som gör patienten för i morgon sjufallt värre. Däremot
vore en samtidig brytning av exportmalm i Svappavaara att förorda,
för finansiering av den bana å något över fyra mil, som blir nödvändig
för båda fältens exploatering.
Svappavaara-malmens medelfosforhalt av 0.5 å 0.6 procent bereder för
övrigt avsevärda svårigheter, därest den ej får ske i samband med försäljningen
av sådan fosforrik malm, som f. n. brytes i Kiruna. Därigenom
kunde även staten. återbekomma de stora direkta och indirekta kapitalutlägg,
inköpet av detta malmfält medförde och som helt och hållet hade till syfte
att skydda TGO för en då hotande konkurrens på den tyska malmmarknaden.
Enligt det nya avtalet skulle staten till 1947 års slut, d. v. s. i 40
års tid efter inköpet vara förhindrad exportera malm därifrån, vilket gör
att inköpssumman efter 5 procent kommer att växa till ett belopp av c:a
60 miljoner kronor.
De stora framtidsmöjligheterna för vårt land att med anlitande av sin
överflödande vattenkraft och sina stora tillgångar på skogs- och sågverksavfall
åstadkomma en billig tillverkning av tackjärn och järnsvamp
och därmed framkalla en önskvärd renässans för den i brist på billiga
råmaterial avtynande ståltillverkningen i Bergslagen, göra det till en
oavvislig plikt att fara försiktigt fram med våra största och bästa
malmtillgångar och icke för så lång tid som nu förutsatts binda åtminstone
de fosforfattiga kvaliteterna fast vid export i mycket stor utsträckning, var
-
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
81
igenom vår egen järnhanterings avsättningsmöjligheter på landet lida ett
mycket stort avbräck, i synnerhet sedan det med de nya direkta gasreduktionsmetoderna
och den elektriska stålsmältningen blivit möjligt, att med
våra goda och rika malmer även med koks framställa ett förstklassigt
material till billigt pris. Under sådana förhållanden måste fördelarna av
billig malm och billig kraft förbehållas de svenska stålverken som de enda
medlen att bibehålla avsättningsmöjligheterna på världsmarknaden för
svenskt stål.
I sitt utlåtande nr 144 har statsutskottets majoritet avstyrkt motioner med
begäran om utredning angående användningen av till statskassan inflytande
royalty och utdelning från de lappländska malmfälten, och första kammaren
har redan godtagit detta avstyrkande. Då likväl statsutskottets majoritet
ansett sig kunna redan i detta utlåtande återupptaga nämnda fråga, anser
jag mig också oförhindrat att, denna gång i anslutning till statsutskottets
majoritet betona vikten av att ifrågavarande väldiga inkomster till avsevärd
del måtte användas till räntabla företag med samma ord jag anfört i reservation
till det förstnämnda statsutskottsutlåtandet:
Då en gång malmtillgången måste taga slut eller brytningen i varje fall
måste komma ned till så stort djup, att den icke längre blir lönande, skulle
en ödesdiger minskning av statens inkomster uppstå, om de tidigare åtnjutna
inkomsterna icke i tillräcklig grad använts till ändamål av räntabel natur,
varigenom en ersättning kan beredas staten, sedan inkomsterna av malmbrytningen
upphört eller nedgått till mer blygsamma mått.
Även torde förtjäna påpekas, hurusom gruvbrytningen uti Norrbottens
län är en av huvudbetingelserna för dess ekonomiska existens. Det är därför
för länet av alldeles särskild betydelse, att innan gruvbrytningen nedgått
alltför långt från nuvarande dimensioner, andra näringskällor blivit så
utvecklade, att länets invånare kunna livnära sig å dessa.
Dessutom torde böra beaktas, att i den mån åtgärder kunna med anlitande
av de rikliga inkomsterna från gruvdriften vidtagas för åstadkommande av
en malmförädling, som nyttiggör den överflödande vattenkraften och det
myckna skogs- och sågverksavfallet, icke blott länets existensmöjligheter
kraftigt ökas, utan även den nu avtynande järn- och ståltillverkningen i
övriga delar av landet kan erhålla ett billigt råmaterial för vidareförädling,
varvid exportvärdet av dess produkter kan kraftigt ökas samtidigt som
malmtillgångarnas livslängd kan flerdubblas utan försämring av handelsbalansen.
Under åberopande av ovan anförda anhåller jag alltså att få instämma i
det uti herr Lindblads m. fl. reservation gjorda yrkandet att Kungl. Maj:ts
proposition nr 241 måtte av riksdagen avslås.
av herr Olsson i Kullenbergstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 sand. 70 höft. (Nr 157.)
6
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
1
Bilaga 1.
Diverse synpunkter beträffande det föreslagna nya avtalet.
Vid utarbetningen av vår till utskottet lämnade kuvudutredning angående
den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet, ävensom under
diskussionen i statsutskottet, hava framkommit vissa synpunkter, som möjligen
kunde föranleda korrektioner i de av oss verkställda beräkningarna. Då
dessa emellertid därigenom skulle kompliceras, och då dessa synpunkter
praktiskt taget motväga varandra, torde det vara tillräckligt att här nedan
anföra dem.
Skattefrågan.
Av professor Kobb har framhållits, att man borde taga hänsyn icke endast
till de skatter, som LKAB betalar till staten, utan jämväl till de skatter,
som TGO:s aktieägare ha att betala under olika alternativ. En verkställd
utredning angående denna fråga har visat, att de skatter, staten vid tillämpning
av det nya förslaget med inlösen år 1947 skulle erhålla av aktieägarna,
överstiga de skatter, som staten erhåller vid tillämpning av de nuvarande
avtalen med inlösen år 1936. Skillnaden utgör kapitaliserad till den 1 oktober
1927 i runt tal 8 miljoner kronor.
Det må framhållas, att vid beräkning av vinst- och skattebelopp enligt de
föreslagna nya avtalen all royalty (både till staten och TGO) betraktats såsom
driftutgift och icke såsom inkomst. Därigenom har bolagets inkomst givetvis
utfallit större och statens sammanlagda inkomster utfallit mindre än om
royaltyn betraktats såsom skattepliktig inkomst.
Brytningskvantitetens inverkan på vinsten.
I beräkningarna har för varje år räknats med samma vinst per ton oberoende
av om kvantiteten blir något större eller mindre. I verkligheten
borde, därest brytningen begränsas under tiden t. o. m. 1936, bolagets försäljningspris
på malm sannolikt bliva något högre, och därmed bolagets
vinst högre än i beräkningarna angivits. Å andra sidan skulle statens vinst
efter 1936 bliva något ökad, om en del av dagbrytningsmalmen icke uttagits
dessförinnan.
Skuldfriheten.
Vid en brytning, som begränsas till 6,575 miljoner ton om året, bör nyanskaffningen
för malmfälten bliva obetydlig, medan de avskrivningar, som
upptagits i beräkningarna för nettovinsten för åren 1928—1936 äro betydande.
Därför torde det belopp, som TGO enligt propositionen och våra
beräkningar skulle behöva utbetala år 1936 för att göra LKAB skuldfritt,
i verkligheten bliva mindre än 50 miljoner kronor.
1913 års royalty för Gellivaremalmen.
Såsom i vår huvudutredning (sid. 30) angives, går staten vid tillämpning
av det nya avtalet eventuellt förlustig ett räntebelopp av 1.6 miljoner
kronor från Kiruna utöver vad vi i våra beräkningar medtagit.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 70 höft. (År 157. Bilagor.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Ersättning för outfraktad malm, vid hälftenbruk efter år 1937.
Vi hava i våra beräkningar för alternativ I (hälftenbruk efter år 1937)
icke upptagit någon ersättning till TGO för outfraktad malm, enär det synts
tvivelaktigt, huruvida TGO är berättigad till dylik ersättning. TGO torde
dock hava rätt därtill och bör då i nämnda alternativ TGO gottskrivas samt
från statens vinst avdragas för 4.3 miljoner ton malm 20.4 miljoner kronor,
vilka skola erläggas med en femtedel ett vart av åren 1938—1942 och vilka
per den 1 oktober 1927 hava ett värde av 10 miljoner kronor.
Grängeshergsgruvorna.
I beräkningarna har icke i siffror värderats den fördel, som TGO genom
det föreslagna nya avtalet ernår därigenom, att brytningen vid Grängesbergsgruvorna
får ökas till 1 miljon ton årligen (och att brytningen därstädes
blir fullt fri, därest inlösen av de lappländska malmfälten äger rum).
I själva verket finnes vid Grängesbergsfälten så stor outnyttjad brytning,
att bolaget även med nuvarande kontrakt skulle till mitten av år 1934
kunna upprätthålla en brytning av 1 miljon ton om året och till slutet av
år 1935 en brytning av c:a 900,000 ton om året. I genomsnitt torde väl
TGO icke komma över c:a 90 procent av den tillåtna maximikvantiteten.
Om man beräknar vinsten per ton Grängesbergsmalm till 3 kronor och antager,
att medgivandet innebär, att bolaget efter år 1935 kan öka brytningen
med 450,000 ton per år och vinsten med 1.3 5 miljoner kronor per år, så
motsvarar detta per 1 oktober 1927 en kapitaliserad vinst för bolaget av
c:a 15 miljoner kronor. Vid ett praktiskt bedömande av detta spörsmål bör
emellertid jämväl tagas i övervägande, i vad mån det kan låta sig, med
hänsyn till näringslivet i orten, göra att begränsa brytningen till 450,000 ton.
Bilaga 2.
Granskning av herr Stendahls motion nr 344 i l:sta kammaren.
Herr Stendahl har i sin motion nr 344 verkställt vissa beräkningar rörande
det föreslagna nya avtalet och därvid närmast sökt visa, att den vinst, som
TGO genom detsamma erhåller, skulle bliva oskäligt stor, ja rent av att TGO
skulle taga hela vinsten på den ökade brytningen.
Vid en verkställd granskning av de av herr Stendahl sålunda framlagda
siffrorna ha vi funnit, att de behöva i hög grad modifieras samt att desamma
efter dessa modifikationer rätt väl stämma med de resultat, vartill vi tidigare
kommit i våra beräkningar. Resultatet av vår granskning återgives
här i förkortad form.
Statens och TGO.s vinster under perioden 1928—36.
Herr Stendahl undersöker till en början, vilken vinst staten respektive
TGO skulle hava för tiden 1928—1936 enligt nuvarande avtal dels vid en
brytning av 5.8 miljoner ton om året, varav 4.8 miljoner i Kiruna och l.o
miljoner ton i Gellivare, dels ock vid en brytning av 8.0 miljoner ton om
året, varav 7.0 miljoner i Kiruna och l.o miljoner ton i Gellivare.
Statsutskottets utlåtande Nr 157. 3
För detta ändamål beräknar S. först med ledning av LKAB:s förvaltn
i årsberättelse r för aren 1923 1926, att bruttovinsten per ton kan antagas
utgöra i medeltal 7.40 kronor i Kiruna och 5. o o kronor i Gellivare eller i
genomsnitt 7. o o kronor per ton.
Den av S. beräknade bruttovinsten är emellertid för låg. Vi hava tidigare
på tal om inlösensumman framhållit tre omständigheter, som böra medföra
korrektion av nettovinsten och jämväl av bruttovinsten, nämligen
avskrivningar å malmlager, skadestånd på grund av tidigare affärer samt
utgifter för frakttillägg beträffande tiden före år 1922. Dessa tre omständigheter
böra medföra en höjning av cirka 60 öre per ton. Vinsten kommer
ytterligare att ökas med cirka 60 öre per ton på grund av minskad brytningskostnad
och högre försäljningspris. Man kan därför räkna med en
vinst av cirka 8 kronor per ton, medan herr Stendahl räknat med 7 kronor
per ton.
Om man insätter bruttovinstsiffran 8 kronor per ton i herr Stendahls
tablåer å sid. 3 och 4 samt verkställer därav betingade justeringar av skattebeloppen,
avviker slutresultatet för perioden 1928—36 från det av motionären
angivna på följande sätt, varvid i statens vinst inräknats staten tillkommande
royalty ävensom skatt.
Tinst Enligt Stendahl Enligt Borgqnist och Galler
Vid 5.8 miljoner ton
för staten............... 87 milj. kr. 97 milj. kr.
» TGO ................ 195 » » 233 » »
vid 8.0 miljoner ton
för staten............... 160 » » 172 » »
» TGO ................ 243 » » 288 » »
Inlösensumman år 1936.
Jämväl lösesumman för fall av inlösen år 1936 har av herr Stendahl
beräknats för lågt, beroende därpå, att S. räknat med för låg nettovinst per
ton. Inlösensumman bör, såsom i våra till utskottet lämnade beräkningar
påvisats, icke beräknas lägre än till cirka 252 miljoner kronor i stället för
av herr Stendahl antagna cirka 235 miljoner kronor.
Det har under behandlingen i utskottet ifrågasatts, att vi skulle vid våra
beräkningar hava utgått från, att LKAB skulle under de kommande åren
eftersätta gällande avtalsbestämmelser om rationell malmbrytning och att
detta skulle vara anledningen till den stora skillnad, som föreligger mellan
herr Stendahls och våra beräkningar av nettovinsten. Detta är oriktigt
och hava vi utgått från, att LKAB skall liksom hittills sköta brytningen
på ett rationellt sätt.
Skuldfriheten.
Herr Stendahl har antagit det belopp, som TGO skulle hava att utgiva
för gäldande av LKAB:s skulder vid den lägre brytningen, till 64.7 miljoner
kronor. Tages hänsyn till icke bokfört övervärde å malmlagren samt värdet
av materialier i lager, reduceras emellertid beloppet, såsom i vår till utskottet
lämnade redogörelse påvisats, till högst 50 miljoner kronor.
Det har under förhandlingarna i utskottet invänts, att den vinst, som
LKAB kan förskaffa sig genom övervärde på malmlagren, icke bör anses
minska LKAB:s skulder utan i stället är att anse såsom en »utdelningsbar
vinst», vilken icke har någon inverkan på skuldsumman. Härtill må emellertid
anmärkas, att det för slutresultatet är likgiltigt, huruvida man anser
4
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
övervärdet i malmlagret böra medföra en med 11 miljoner kronor ökad
utdelning för år 1936 eller användas till avbetalning å LKAB:s skulder.
Det har vidare framhållits, att, eftersom LKABts förvaltningsberättelser
redovisa en ränteutgift för året 1924—1925 av 3 miljoner kronor och för
året 1925—1926 ett ännu högre belopp samt bolaget erlägger blott 5 procent
ränta å sina skulder, bolagets medelskuld under året borde utgjort det förra
året 60 miljoner kronor och det senare året ännu högre belopp. Härtill må
erinras, att man först efter att hava gjort avdrag för den del av skulden,
som motsvaras av fordringar, malmlager (inklusive övervärde) samt materialier,
— i förevarande fall med ett sammanlagt värde av 24 miljoner —
kommer till den nettoskuld, som TGO har att gälda.
Nu kan visserligen antagas, att utdelningen kommer att ökas från det
belopp av 24.4 miljoner kronor, som upptagits i balansräkningen 30 september
1926 till cirka 30 å 31 miljoner kronor i slutet av år 1936, alltså
med cirka 6 miljoner kronor. Men denna ökade vinst måste motsvaras av
en ökning av tillgångarna, vilken ökning bör återfinnas bland posterna
»Fordringar» eller »Kassabehållning och i banker». Att märka är dessutom,
att övriga skulder komma att minskas genom avskrivningar, under
det att vid den begränsade brytningen någon nämnvärd nyanskaffning av
materiel ej behöver ske. Vid sådant förhållande torde redan det i propositionen
antagna skuldbeloppet av 50 miljoner kronor vara högt beräknat.
Därest brytningen ökas till 8 miljoner ton, torde det däremot vara riktigt
att öka skuldbeloppet med cirka 40 miljoner kronor, framför allt med hänsyn
till de nyanläggningar, vilka behöva utföras.
TGO.s »realisationsvinst» vid inlösen år 1936.
Herr Stendahl har gjort en beräkning av vad TGO:s »realisationsvinst»
skulle bliva i händelse av inlösen år 1936. Här skall göras en sammanställning
häröver upptagande såväl hans som våra siffror. Därvid synes
kunna godtagas herr Stendahls beräkning av såväl frakttillägget, 45 miljoner
kronor, som avdragen för uttagen 1913 års malm, 8 miljoner vid den lägre
och 41 miljoner vid den högre brytningen. Efter avdrag av dessa poster
blir netto-inlösensumman
vid 5.8 milj. ton brytning
» 8.0 » » »
enligt
Stendahl
182 milj. kr.
149 » »
enligt Borgquist
och Walter
199 milj. kr.
166 » »
Vid en eventuell inlösen år 1936 skulle
vid en brytning av 5.8 miljoner ton
enligt
Stendahl
enligt Borgquist
och Waller
mot en nettolösensumma av....................... |
182 |
milj. |
kr. |
199 milj. |
kr. |
|
svara tillgångar bokförda i ........................ |
145 |
» |
» |
130 |
» |
» |
och uppstå en realisationsvinst av ............ |
37 |
» |
69 |
» |
» |
|
men vid en brytning av 8.o miljoner ton |
||||||
mot en nettolösensumma av........................ |
149 |
» |
» |
166 |
» |
» |
svara tillgångar bokförda i ........................ |
150 |
» |
» |
170 |
» |
» |
och uppstå ett underskott på .................... |
— 1 |
» |
» |
— 4 |
» |
» |
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
5
Vinst fördelning åren 1928—1936 enligt det föreslagna avtalet.
Går man därefter över till den vinst, som på basis av det föreslagna nya
avtalet skulle ernås av staten respektive TGO under tiden 1928 — 1936, så
blir denna
enligt enligt Borgqnist
Stendahl och Waller
för staten ........................................................ 214 milj. kr. 217 milj. kr.
» TGO............................................................ 214 » » 208 » »
Här har då återgivits å ena sidan de i motionen sid. 7 angivna siffrorna,
å den andra de enligt en mera exakt beräkningsmetod erhållna värden, som
angivits i våra till utskottet lämnade beräkningar.
Skillnaden mellan motionärens och vårt resultat är i detta fall mindre
avsevärd, beroende därpå, att motionären räknat med en maximikvantitet
av 9 miljoner ton, vi däremot med en maximikvantitet av 8 miljoner ton,
ehuruväl med något högre enhetspris. Den förefintliga skillnaden har
emellertid icke ansetts motivera en av oss verkställd kontrollräkning enligt
motionärens uppställningssätt.
Inlösensumman år 1947.
För inlösen år 1947 har herr Stendahl i sin motion räknat med en medelvinst
av 4.8 5 kronor per ton och kommit till en inlösensumma av 255
miljoner kronor.
Vi hava räknat med en medelvinst av 4.6 2 kronor per ton och en inlösensumma
av 245 miljoner kronor. De vinstsiffror, som ligga till grund för
den av oss använda medelvinsten, kunna erhållas ur tabell C i vår till
utskottet lämnade redogörelse (varvid dock skatten till staten först bör avräknas).
TGO.s »realisationsvinst» vid inlösen år 1947 enligt det föreslagna
nya avtalet.
Vill man följa motionärens tankegång beträffande år 1936, så bör från
lösenbeloppet år 1947 dragas det frakttillägg, som TGO skall enligt det föreslagna
nya avtalet betala till statens järnvägar, eller 20 miljoner kronor
med ränta på ränta, här räknad efter 5.5 procent, för tiden från den 1
oktober 1927 till 1 oktober 1947, vilket gör ett totalbelopp vid den senare
tidpunkten av 58 miljoner kronor.
Efter denna korrektion blir
enligt enligt Borgqnist
Stendahl och Waller
nettoinlösenbeloppet........................................ 197 milj. kr. 187 milj. kr.
Sålunda blir vid inlösen 30 september 1947 efter det föreslagna nya avtalet
enligt enligt Borgqnist
Stendahl och Waller
TGO:s »realisationsvinst» 255—80 = 175 milj. kr. 245—58—80 = 107 milj. kr.
Korrektion med hänsyn till vissa av motionären icke beaktade poster.
Motionären har förbigått: statens och TGO:s vinst från Luossavaara, TGO:s
förtjänst på varpmalmen i Gellivare och statens skatt därå, statens utgift
6
Statsutskottets utlåtande Nr 157
för lösning av byggnaderna å Luossavaara ävensom den inkomst TGO erhåller
å cirka 4 miljoner ton av 1913 års malm, vilken, med motionärens mindre
brytningsmängd, skulle återstå i Kiruna efter år 1936 såsom utfallen kvantitet.
Med hänsyn därtill böra göras följande tillägg och avdrag under förutsättning,
att inlösen sker år 1936:
för Luossavaaramalm...........
» Gellivareslig ..................
» inlösen av Luossavaara
för Staten resp. TGO
10.3 5.8 miljoner kronor.
0.3 2.o » »
— 2.5 2.5 » »
Summa |
8.i |
10.3 |
» |
» |
Därtill kommer vid brytning av 4.8 |
5.o |
» |
» |
|
Summa |
8.i |
15.3 |
» |
» |
Jämförande sammanfattning.
En sammanfattning av de ovan angivna siffrorna, liknande den i motionen
på sid. 10 verkställda, giver följande resultat:
Enligt |
Nu gällande avtal Nytt avtal |
|||
Vid brytning i miljoner ton per år ........ |
5.8 |
8.0 |
8.o |
|
A. Statens sammanlagda inkomst |
||||
1928—1936: |
||||
1) Enligt S..................................................... |
87 |
160 |
214 |
|
2) » B. o. W......................................... |
105 |
180 |
217 |
|
B. TGO:s sammanlagda inkomst |
||||
1928—1936: |
||||
1) Enligt S..................................................... |
195 |
243 |
(216) |
214 |
2) » B. o. W......................................... |
248 |
298 |
(240) |
208 |
C. Lösensumma, som staten skall betala |
||||
(netto) |
||||
1) Enligt S..................................................... |
182 |
149 |
255 |
|
2) » B. o. W......................................... D. TGO:s »realisationsvinst»: |
199 |
166 |
187 |
|
1) Enligt S .................................................... |
37 |
— 1 |
(förlust 1 |
| 175 |
2) » B. o. W......................................... |
69 |
— 4 |
(förlust ) |
| 107 |
allt i miljoner kronor.
F onderings förfarande vid högre brytning enligt nu gällande avtal.
Motionären har gjort det antagandet, att TGO vid 8 miljoner tons brytning
av vinsten under åren 1928—1936 avsätter 3 miljoner kronor årligen
(inalles sålunda 27 miljoner kronor), varigenom den direkta vinsten under
denna tid minskas från 243 till 216 miljoner kronor (det sista talet är i
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
7
tabellen angivet inom parentes under B 1). Genom dessa avsättningar, förräntade
efter 5.5 procents ränta på ränta, skapas en fond av 38 miljoner
kronor vid slutet av år 1936, varigenom »realisationsförlusten» på 1 miljon
kronor förbytes till en »realisationsvinst» på 37 miljoner kronor, d. v. s.
samma belopp som vid 5.8 miljoner tons brytning. Undertecknade lia fullföljt
detta resonemang vid vår överslagsberäkning och därvid kommit till
det resultatet, att TGO skulle under tiden 1928—1936 behöva avsätta årligen
cirka 6.5 miljoner kronor, varigenom vinsten under dessa år skulle nedgå
från 298 till 240 miljoner kronor, men samtidigt en fond skulle skapas, som
vid 1936 års slut belöpte sig på 73 miljoner kronor, och med vars hjälp
»realisationsförlusten» på 4 miljoner kronor skulle kunna förvandlas till en
»realisationsvinst» av 69 miljoner kronor.
Jämförelse mellan alternativen med högre och lägre brytning enligt nu
gällande avtal.
Under liknande förutsättningar, nämligen att den av motionären antagna
fonderingen ägt rum och sålunda »realisationsvinsten» är densamma vid 5.8
miljoner tons brytning som vid 8 miljoner tons brytning, kommer motionären
till det resultatet, att TGO genom att gå in för högre brytning fålen
vinstökning av 216 — 195 = 21 miljoner kronor, medan undertecknade
komma till det resultatet, att bolaget lider en vinstminskning på 248 — 240
= 8 miljoner kronor.
Otvivelaktigt är emellertid, att staten skulle vid 8 miljoner tons brytning
få en betydande vinstökning, nämligen enligt motionären 73 miljoner kronor
och enligt undertecknade 75 miljoner kronor, samtidigt som inlösensumman
skulle minskas med 33 miljoner kronor. Härav är ju å ena sidan uppenbart,
att det skulle vara synnerligen förmånligt för staten att få brytningen
ökad enligt det gamla kontraktet, men å andra sidan synes det förklarligt,
om bolaget icke anser en forcering av brytningen vara med sin fördel
förenlig.
Detaljgranskning av motionärens resonemang beträffande TGO:s förtjänst
vid inlösen år 1947 gentemot en inlösen år 1936.
a) TGO.s vinst under åren 1928—1936.
Motionären kommer i sina beräkningar till det resultatet, att TGO skulle
för tiden 1928 — 1936 enligt förslaget till nytt avtal erhålla en vinst av
214 — 195 = 19 miljoner kronor utöver den, som erhålles med nuvarande
avtal vid 5.8 miljoner tons årlig brytning. Denna vinst skulle enligt motionärens
åsikt (sid. 11) »tillsammans med vissa andra fördelar, varom förut
talats, i det närmaste gå åt för att betala de förlikningsvis bestämda
frakttilläggen» av 20 miljoner kronor.
Enligt våra beräkningar skulle förslaget till nytt avtal tvärtom för ifrågavarande
tid för TGO medföra en inkomstminskning av 248 — 208 = 40 miljoner
kronor gentemot vad som med nuvarande avtal och 5.8 miljoner tons
brytning kan påräknas av bolaget. Frakttillägget kan alltså icke betalas
av någon ökad inkomst under åren 1928—1936. I konsekvens med motionärens
förfaringssätt vid inlösen år 1936 har frakttillägget i stället av oss
avdragits från inlösensumman år 1947.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
b) TGO:s »realisationsvinst».
Motionären yttrar vidare (sid. 11): »Helt lottlöst blir dock icke TGO. I
stället för att vid en inlösen den 31 december 1936 erhålla en realisationsvinst
av cirka 37 miljoner kronor å stamaktierna, stiger denna, om inlösen
sker den 30 september 1947, till 175 miljoner kronor eller med 138 miljoner
kronor.»
Enligt våra beräkningar skulle TGO vid inlösen år 1947 erhålla en
»realisationsvinst» av 107 miljoner kronor mot en »realisationsvinst» av 69
miljoner kronor vid inlösen år 1936, alltså en ökning av 38 miljoner kronor
i stället för av motionären antagna 138 miljoner kronor.
Varken den under a) omnämnda förlusten för TGO eller TGO:s under b)
angivna »realisationsvinst» bör dock bedömas isolerad från övriga vinst- och
förlustposter. Det är naturligtvis det samlade resultatet som är avgörande.
c) LKAB:s skuld vid inlösen år 1947.
Motionären anmärker, att staten enligt det nya avtalet skulle vid inlösen:
år 1947 erhålla aktier i ett ganska skuldsatt bolag, varemot staten vid inlösen
år 1936 skulle erhålla aktier i ett skuldfritt bolag.
Anmärkningen må vara formellt berättigad, i det att LKAB får antagas
vid en inlösen år 1947 vara belastat med en del skulder. Icke förty kan
emellertid denna anmärkning leda till vissa oberättigade slutsatser. Om
brytningen fortsattes med samma kvantitet, som torde komma att uttagas
om inlösen skall ske år 1936, nämligen cirka 6 miljoner ton per år, skulle
alla de anläggningar, som erfordras för denna brytning, även vid tillämpning
av det föreslagna nya avtalet, bliva avskrivna, om icke helt så nästan helt.
Enligt balansräkningen för den 30 september 1926 hava anläggningar och
byggnader samt inventarier upptagits till ett värde av cirka 47 miljoner
kronor. Med de i det nya avtalet angivna avskrivningskvoterna skulle dessa
poster år 1947 vara nedskrivna till cirka 13 miljoner kronor. Dessa 13 miljoner
kronor skulle motsvaras av anläggningar med stor livslängd, såsom
kajanläggningar och vissa byggnader. Eftersom alla inventarier avskrivas
med 8 procent, skulle alla nya sådana, som anskaffats före år 1936, vara
fullständigt avskrivna och inventarier, som anskaffats därefter, torde efter
allt att döma hava hunnit bliva väsentligt nedskrivna. Stationära maskinerier
såsom transformatorer, ångturbiner, kompressorer o. dyl. skulle icke behöva
i nämnvärd grad nyanskaffas vid en till 6 miljoner ton per år begränsad
brytning, och i den mån anskaffning skedde, skulle de med den stipulerade
avskrivningskvoten av 5 procent bliva hastigt nedskrivna. Kajanläggningar,
transportanläggningar och husbyggnader skulle icke behöva utvidgas. De
för djupbrytningen erforderliga anläggningarna skulle vidare med de i avtalet
angivna normerna i huvudsak avskrivas på driften i den mån de utfördes.
Om LKAB år 1947 är i någon avsevärd mån skuldbelastat, så måste
alltså detta i huvudsak bero därpå, att anläggningar ha utförts för större
brytning än 6 miljoner ton per år. Även dessa anläggningar komma, med
de i avtalsförslaget angivna avskrivningsnormerna, att till väsentlig del
vara avskrivna år 1947. Det får emellertid icke anses orimligt, att dylika
anläggningar delvis belasta företaget vid inlösen år 1947, då de i verkligheten
utgöra en merprestation från LKAB:s sida utöver dess prestation år
1936 vid inlösen enligt det nuvarande avtalet.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
9
d) TGO:s vinst under åren 1937—1947.
Motionären fortsätter på följande sätt: »TGO erhåller vidare den fördelen,
att det under åren 1937—1947 kan räkna med 20 miljoner kronor årlig utdelning
på sitt aktieinnehav i LKAB. Detta i stället för den vinst å 10 miljoner
kronor, som de 120 miljoner kronor av inlösensumman, vilken belöper sig
på omskrivna aktier, kan beräknas ge. Detta är sålunda 110 miljoner kronor
i ytterligare vinst till TGO. Åven dessa får staten betala».
Enligt, våra beräkningar resultera de under a) och h) behandlade vinstoch
förlustbeloppen icke i en vinst utan en förlust för TGO. Det är därför
oriktigt att beträffande åren 1937—1947 tala om en ytterligare vinst genom
det föreslagna nya avtalet. Det gäller i stället att undersöka huru mycket
av TGO:s vinstökning under åren 1937—1947, som tag^s i anspråk för att
kompensera dess förlust i övrigt, och sedan fastställa vad som blir kvar
som resulterande vinst av det föreslagna nya avtalet. Vi övergå sålunda
till beräkning därav.
e) Slutresultatet för TGO.
Det har tidigare visat sig, att man vid ett praktiskt bedömande av nuvarande
avtals värde för TGO endast behöver taga hänsyn till det av motionärens
båda alternativ, som avser 5.8 miljoner tons brytning. Inlösensumman
blir i detta alternativ
enligt våra beräkningar................................................................... 252 milj. kr.
Enligt motionärens antaganden skall
därifrån dragas
för frakttillägg.............................................. 45 milj. kr.
för 1913 års malm ....................................... 8 » »
Enligt undertecknades beräkningar
skall vidare avdragas med hänsyn till LKAB:s
skulder ............................................................ 50 » » 103 » »
Återstår 149 milj. kr.
Inkomsten skulle enligt undertecknads beräkningar
bliva
enligt nuvarande avtal under tiden 1928—
1936................................................................... 248 milj. kr.
men enligt det nya avtalet under tiden 1928
—1936............................................................... 208_»__*_
Skillnad............................................................ 40 milj. kr.
Med 5.5 procents ränta motsvarar denna skillnad vid slutet
av år 1936 ................................................................................... 48 milj, kr.
Summa för TGO 31 december 1936 197 milj. kr.
Låt oss nu räkna med att av detta kapital avsättes ett så
stort belopp, att det den 1 oktober 1947 med ränta på ränta
efter 5.5 procent i 10 3/4 år motsvarar den av undertecknade
beräknade »nettoinlösensumman» av 187 miljoner kronor.
Därtill erfordras den 31 december 1936 .................................... 105 milj, kr.
TGO skulle efter att hava avsatt detta belopp den 31 december
1936 ytterligare disponera ................................................ 92 milj. kr.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
Frågan är ju då: I vad mån är detta kapital på 92 miljoner kronor
mindre värt än de årliga utdelningar, som bolaget enligt det nya avtalet
skulle erhålla åren 1937—1947? Enligt undertecknades beräkningar kommer
den på TGO belöpande andelen av LKAB:s vinst under tiden 1 januari
1937—30 september 1947 att utgöra 207.5 miljoner kronor, eller i runt tal
19.3 miljoner kronor per år. Om man diskonterar de årliga vinstbeloppen
till den 31 december 1936, så erhålles ett värde av 154 miljoner kronor.
Jämföres detta med det ovan angivna beloppet 92 miljoner kronor, finner
man att TGO genom en övergång till det föreslagna nya avtalet vinner
154 — 92 = 62 miljoner kronor, om ställningen den 31 december 1936 lägges
till grund. Diskonterat till nutid (1 oktober 1927) motsvarar denna summa
ett kapital av 38 miljoner kronor.
Motsvarande belopp har i vår till utskottet överlämnade redogörelse för
den ekonomiska innebörden av det föreslagna nya avtalet beräknats till 56
miljoner kronor. Att TGO:s vinstbelopp enligt här verkställda mera summariska
beräkning blivit 18 miljoner lägre, beror delvis på att motionären
satt LKAB:s frakttillägg enligt nuvarande avtal per 1 oktober 1927 till 27
miljoner kronor, medan vi i vår redogörelse antagit detta belopp till 35
miljoner kronor. Om vi använt motionärens frakttillägg, skulle TGO:s
vinstbelopp blivit 48 miljoner kronor.
Ovisshetsmoment beträffande den för TGO beräknade vinsten.
Vare sig man nu utgår ifrån att TGO:s behållna vinst av det föreslagna
nya avtalet — vid ett enligt motionären till 27 miljoner kronor per 1 oktober
1927 uppskattat frakttillägg — blir 38 eller 48 miljoner, måste det
noga beaktas, att denna vinst är beräknad på basis av vissa teoretiska förutsättningar,
som eventuellt icke komma att fullt motsvaras av verkligheten.
Beträffande denna fråga hänvisas till vad i vår huvudredogörelse anförts
under samma rubrik.
Slutligen må erinras därom, att det icke får anses självklart, att det föreslagna
nya avtalet skall jämföras med alternativet med inlösen år 1936,
utan eventuellt med alternativet med hälftenbruk efter år 1937.
LKAB.s skyldigheter enligt nuvarande avtal beträffande 1913 års malm,
under åren 1933—1936.
Herr Stendahl har i slutet av sin motion framhållit, att de av honom
gjorda beräkningarna för vinstfördelningen vid en årlig brytning 1928—
1936 av 5.8 miljoner ton skulle vara alltför ofördelaktiga för staten. Vid
dessa beräkningar hade nämligen räknats med att LKAB skulle under åren
1933—1936 bryta en kvantitet av 12 miljoner ton Kirunamalm, som enligt
1907 års avtal skulle belöpa på dessa år. Emellertid skulle, såvitt motionären
kunde finna, LKAB på grund av § 6 i 1913 års avtal bliva tvunget
att i stället bryta 12 miljoner ton av 1913 års malm, men vid inlösen år
1936 hava ersättning för 7 miljoner ton Kirunamalm enligt § 3 mom. 4 i
1922 års avtal. LKAB skulle därjämte bliva tvunget att i Gellivare bryta
större kvantitet 1913 års malm. Tillämpandet av 6 § i 1913 års avtal
skulle betyda en kraftig försämring för TGO och en motsvarande förbättring
för staten.
Med denna utgångspunkt har herr Stendahl i anslutning till sin motion
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
11
till diskussionerna i statsutskottet utarbetat en beräkning över vad staten
till slutet av år 1947 skulle erhålla i vinst på nuvarande avtal under förutsättning
„ „
att under perioden 1928—1936 årligen uttoges 4.8 miljoner ton från Kiruna,
1.4 miljoner ton från Gellivare samt 0.3 5 miljoner ton från Luossavaara,
att under åren 1933—1936 uttoges i första rummet 1913 ars malm,
att inlösen skedde år 1936 och
att därefter brytningen av staten ökades till 9 miljoner ton per år; samt
jämfört den sålunda erhållna vinsten med den vinst, staten skulle få enligt
nu föreslagna nya avtal vid inlösen år 1947.
Herr Stendahl har därvid beräknat, vilken vinst staten under åren 1928—
1936 erhåller genom det föreslagna nya avtalet (inklusive 20 miljoner frakttillägg)
utöver den vinst, som under samma år skulle hava ernåtts med
nuvarande avtal. Denna vinst har S. tänkt sig fonderad med 5 procent
ränta och sålunda kommit till det resultatet, att i slutet av år 1936 fonden
skulle uppgå till 124 miljoner kronor. Sedan har S. beräknat, huru mycket
fonden som skulle konsumeras genom att statens vinst under aren
1937—1947 blir mindre enligt det nya avtalet än om staten inlöst malmfälten
(efter betalning av ränta å en nettoinlösensumma av 190 miljoner
kronor). Fonden minskas därvid enligt S. till 70 miljoner kronor vid 1947
års utgång. . ..... „ ,
S. har emellertid begått ett förbiseende i dessa beräkningar. S. har nämligen
antagit, att LKAB icke kan under åren 1933—1936 tillgodogöra sig
någon som helst del av 1907 års Kirunamalm (inalles 12 miljoner ton) och
vidare antagit, att, eftersom staten endast är ersättningspliktig för högst
7 miljoner ton outtagen 1907 års malm, TGO skulle mista och staten i dess
ställe skörda vinsten på 5 miljoner ton 1907 års malm eller i runt tal
25 miljoner kronor. Även om emellertid S. skulle hava rätt i sin tolkning
av avtalen så tillvida att outtagen 1913 års malm under åren 1933—1936
behöver brytas med företräde framför 1907 års malm — vilket enligt vår
mening icke är fallet — så kan TGO ändå med en årlig brytning under
tiden 1928—1936 av 4.8 miljoner ton i Kiruna tillgodogöra sig all 1907 års
malm. Under inga omständigheter har nämligen LKAB någon uttagningsskyldighet
före år 1936 av de under kriget utfallna kvantiteterna, vilka,
vad angår Kiruna, uppgå till
cirka 9.7 miljoner ton 1907 års malm och
» 4.0 » » 1913 » »
Antag nu att LKAB under perioden 1 oktober 1927—1932 från Kiruna
uttager inalles 5 V4 x 4.8 = 25.2 miljoner ton, varav
hela tillgången på 1908 års malm ............................ 2.3 milj. ton
av 1907 års malm hela tillgången utöver de utfallna
kvantiteterna och därjämte 0.9 milj. ton av dessa
utfallna kvantiteter alltså ........................................ 20.8 »
och av 1913 års malm ................................................ 2.1 » »
Summa 25.2 milj. ton
så återstår det för perioden 1933—1936 utöver resterande utfallna kvantiteter
12
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
av 1907 års malm ........................................................ 12 milj. ton
av 1913 års malm ....................................................... 14.2 » »
Summa 26.2 milj. ton
Brytningen är inalles 4.8 x 4 — 19.2 » » .
Av 1907 års kvantiteter måste alltså lämnas outtagna 26.2 — 19.2=7.0
miljoner ton, som enligt den uppfattning S. hävdat skall vara 1907 års
malm. Men för denna kvantitet av 1907 års malm äger bolaget rätt att få
ersättning.
Man bör sålunda öka den fond av 70 miljoner kronor, som S. erhållit vid
slutet av år 1947 med 25 miljoner -j- ränta under i genomsnitt 9 år. Vid
användning av 5 procent ränta blir fonden då vid slutet av år 1947 lika
med 70 -f- 39 = 109 miljoner kronor.
Herr Stendahl har vidare i denna kompletterande beräkning räknat med
att bruttolöseninsumman år 1947 med hänsyn till ökad fraktavgift, djupbrytning
m. m. blir endast 220 miljoner kronor, medan samma belopp för år
1936 av S. beräknats till 235 miljoner kronor.
Vid inlösen år 1936 har räknats med 45 miljoner avdrag med hänsyn till
frakttillägg. Avdraget å lösensumman på grund av bruten 1913 års malm
har utjämnats mot den ersättning, staten skall lämna TGO för 7 miljoner
ton outtagen 1907 års malm. Mot dessa båda förutsättningar är intet att
invända.
Ehuru S. i denna kompletterande beräkning närmast vill uppvisa huru
affären ter sig för statens räkning, har vid inlösen 1936 medtagits den
utbetalning TGO behöver göra för att LKAB skall bliva skuldfritt och S.
fasthåller där vid den i motionen angivna siffran, 65 miljoner kronor.
Därigenom kommer S. till den slutsatsen, att staten vid inlösen år 1947
erlägger 220 — [235 — 45 — 65] = 95 miljoner kronor högre belopp än år
1936, medan statens fonderade vinst år 1947 endast uppgår till 70 miljoner
kronor, ökningen av brytningen under åren 1928—1936 enligt det föreslagna
nya avtalet medför därför enligt S. en förlust för staten på 25 miljoner
kronor.
Om man i stället räknar med det korrigerade värdet på fonden samt den
verkliga utbetalning TGO har att verkställa vid inlösen år 1936, så utmynnar
beräkningen i stället i en vinst för staten. Fonden uppgår då till
109 miljoner kronor. Nettoinlösensumman år 1947 överstiger samma summa
för år 1936 med 220 — (235 — 45 — 50) = 80 miljoner kronor. Fonden överstiger
detta belopp med 109 — 80 = 29 miljoner kronor.
Men det bör även tagas hänsyn till att, även om TGO icke vid inlösen år
1947 betalar alla LKAB:s skulder, så har dock TGO under åren 1927—47
genom att bestrida hälften av de betydande avtalsenliga avskrivningarna i
verkligheten betalt en betydande del av LKAB:s skuld, vadan det icke är
riktigt att såsom S. gjort med varandra jämföra 1936 års inlösensumma
med avdrag av hela skuldbeloppet och 1947 års inlösensumma utan något
sådant avdrag.
I själva verket ger S. beräkning efter vederbörlig korrektion ungefär
samma resultat som våra till utskottet lämnade beräkningar.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
13
Tillägg med hänsyn till vissa av herr Stendahl under behandlingen i
statsutskottet framförda synpunkter.
1) Herr Stendahl har anfört att man, även om de gamla avtalen bestå,
kan vara viss om att brytningen fortgår i allo rationellt. Malmbolaget
skulle enligt herr Stendahl icke vara berättigat att gå in i berget och skala
ut de malmkörtlar, som ge det högsta priset, och ej heller äga rätt att bryta
så, att, om staten inlöser år 1936, malmbrytningen under flera år måste
väsentligt minskas innan nya anläggningar kunna utföras.
Därtill må framhållas, att bolaget givetvis måste sköta malmbrytningen
så, att malmfångsten även efter inlösen år 1936 kan bedrivas kontinuerligt
med oförminskad kvantitet. Men staten kan ingalunda fordra, att bolaget skall
exempelvis i djupbrytningsmagasinen ha hopat så stora kvantiteter malm.
som för närvarande finnas exempelvis i Malmberget och som äro betydligt
större än som erfordras för kontinuiteten. Enär vidare vederbörande bergmästare
för sin del anser, att bolagets nuvarande brytning i Kiruna är
rationell, torde det icke kunna göras någon invändning emot att bolaget,
före djupbrytningen av de fosforhaltiga partierna, först tillgodogör sig de
fosforrena partierna. Det enda sättet att tillvarataga dessa är just att de
brytas för sig före huvudmassan av malmen.
Slutligen finnes det även med iakttagande av föreskriften om en i allo
rationell malmbrytning vida marginaler beträffande vad bolaget är skyldigt
att verkställa i fråga om gråbergsbrytning och blivande djupbrytning i
Kiruna.
2) Herr Stendahl har anfört, att tillgodogörandet av malmfälten med fördel
skulle kunna överlämnas till ett aktiebolag, där de enskilda intressenterna,
som skulle sköta driften, blott skulle hava rätt till en till en fix procent
begränsad utdelning, men företrädesrätt till denna. De enskilda skulle
emellertid då icke hava något ekonomiskt intresse av att ernå bästa möjliga
ekonomiska resultat, och den förnämsta fördelen med det enskilda inslaget
skulle vara borta. I detta hänseende är naturligvis den i propositionen föreslagna
organisationen oerhört överlägsen den av herr Stendahl ifrågasatta.
3) Herr Stendahl har framhållit, hurusom enligt det föreslagna avtalet
staten skall lämna TGO en ersättning för det mervärde LKAB:s malmlager
kan ha den 30 september 1927, vilket är en utgift, som i utredningen ej
medtagits vid beräkningen av statens fördelar och olägenheter av nya malmavtalet.
Det har sagts, säger herr Stendahl, att någon hänsyn härtill ej
skall tagas, då LKAB eljest kunde försälja malmen till TGO. Detta är
visserligen enligt herr Stendahl en sak som i och för sig är riktig, men det
är blott motivet för bestämmelsen. Själva sakförhållandet att staten genom
denna bestämmelse åsamkas en utgift, utan att erhålla andra inkomster än
dem, vartill i utredningen redan tagits hänsyn, ändrar dock icke invändningen.
I propositionen säges, att å de lager, vilka förefunnos den 30 september 1926,
ersättningen skall bliva 5.5 miljoner kronor. Med hänsyn till väntad minskning
i lagerbehållningen torde det därför enligt herr Stendahl vara berättigat
att minska statens beräknade fördelar enligt nya avtalet med 3 miljoner
kronor.
Den av herr Stendahl här framställda anmärkningen kan anses hava ett
visst formellt berättigande, men i realiteten är den obefogad. Herr Stendahl
förbiser nämligen att, därest staten skulle år 1936 inlösa företaget, staten
skulle bliva tvungen att lösa en del av det malmlager, som då funnes i
hamnarna. Gjorde staten icke detta, kunde nämligen exporten icke drivas
14
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
utan avbrott vid övergången, och ett dylikt avbrott bleve säkerligen dyrbarare
för staten. Staten finge år 1936 lösa hela det lager, som erfordrades
för bibehållande av kontinuiteten, under det att staten enligt det föreslagna
nya avtalet behöver lösa blott halva lagret. Vi hava ansett det riktigast att
icke i något av de av oss antagna alternativen upptaga någon lösensumma ,
för dylikt malmlager, utan låta dessa gå i kvittning mot varandra.
Stockholm den 23 maj 1927.
Bilaga 3.
Granskning av vinstberäkningarna i herr Asplunds motion nr 347.
Jämväl herr Asplund har i motion nr 347 å sid. 18—20 verkställt en
beräkning, huru statens vinst skulle ställa sig enligt det föreslagna nya avtalet
i jämförelse med vinsten enligt nu gällande avtal. Härvid har herr
Asplund i fråga om vinsten enligt nuvarande avtal räknat med två olika
alternativ A och B. Vid alternativ A antages LKAB hava hunnit före
1936 års slut utfrakta hela den enligt nuvarande avtal tillåtna kvantiteten,
under det att vid alternativ B icke hela kvantiteten skulle uttagas, utan en
avsevärd kvantitet återstå, varav viss del skulle såsom utfallen kvantitet
levereras till TGO, en annan del lösas av staten och resten utan lösen hemfalla
till staten. Herr Asplund kommer till det resultat, att det föreslagna
nya avtalet skulle för staten medföra en förlust, som allt efter storleken av
nettovinsten per ton skulle variera gent emot alternativ A mellan 343 och
414 miljoner kronor samt gentemot alternativ B mellan 324 och 387 miljoner
kronor.
Redan storleken av dessa fantastiska siffror tyda på att herr Asplunds
beräkningar måste lida av några grundväsentliga fel. En närmare granskning
visar att så ock är förhållandet. Vi vilja i det följande endast framhålla
de viktigaste av dessa fel.
I sitt alternativ A har såsom nämnts herr Asplund utgått från att LKAB
skall under tiden till 1936 års utgång bryta och utfrakta samtliga de enligt
nuvarande avtal medgivna malmkvantiteterna. Som vi förut påpekat, får
det anses uteslutet, att bolaget skall göra detta. Man kan fördenskull bortse
från herr Asplunds alternativ A och inskränka granskningen till statens
vinst enligt hans alternativ B och statens vinst enligt det föreslagna nya
avtalet alternativ C.
Herr Asplund har genomfört sina beräkningar under förutsättning av en
vinst per ton malm under de kommande åren av 4 alternativt 5 alternativt
6 kronor. Av dessa ansluter sig alternativet med 5 kronors vinst närmast
till de verkliga förhållandena och granskningen baseras därför på detta
alternativ. Emellertid må framhållas att det icke är riktigt att — vid lika
försäljningspris — räkna med en konstant vinst under hela tiden 1927—
1947. Vinsten minskas nämligen väsentligt under åren 1938—1947 med
hänsyn till ökad frakt, brytning i Kiruna på djupet och i den lägst belägna
delen av dagbrytningen samt proportionsvis större brytning i Gellivare.
Statsutskottets utlåtande Nr 157.
15
Herr Asplund finner att staten vid 5 kronors vinst under tiden t. o. m.
år 1947 förlorar 355 miljoner kronor genom att det föreslagna nya avtalet
tillämpas i stället för de nuvarande avtalen med inlösen år 1936.
1) Herr Asplund beräknar att man vid tillämpning av det
föreslagna nya avtalet uttager 27 miljoner ton malm mera
än vid tillämpning av de nuvarande avtalen, varigenom staten
tillfogas en förlust på........................................................................ 135 milj. kr.
Den malm, som i senare fallet skulle sparas till tiden efter
år 1947, blir antingen djupbrytningsmalm eller så ogynnsamt
belägen dagbrytningsmalm, att brytningskostnaden för densamma
blir ungefär lika hög som för djupbrytningsmalm.
Besparingen innebär att man om c:a 150 år kan göra en vinst,
vars storlek av lättförklarliga skäl icke kan fastställas. I nutid
representerar emellertid denna ett så litet kapitalvärde, att
det kan praktiskt taget försummas.
2) Inlösensumman är för år 1947 beräknad 266 — 245 = 21
miljoner för högt. Inlösensumman för år 1947 räknad 252 —
219 = 33 miljoner för lågt. Gör tillsammans ............................ 54 » »
3) Skillnaden mellan statens vinst under tiden 1937—1948
vid å ena sidan tillämpning av de nuvarande avtalen samt å
andra sidan tillämpning av det föreslagna nya avtalet är av
herr Asplund beräknad till 248 miljoner, men bör enligt vår
mening, då hänsyn jämväl tages till statens skatteinkomster,
vara 218 miljoner. Skillnaden beror dock delvis på att herr
Asplund räknat med 9 miljoner tons brytning, medan vi räknat
med 8 miljoner tons brytning. Gör 248—218 .................... 30 » »
4) Herr Asplund räknar med att TGO:s fritagning från skyldigheten
att överlämna LKAB skuldfritt innebär en eftergift
på 50 miljoner kronor. Med hänsyn till att TGO vid hälftenbruket
intill år 1947 till hälften deltager i de betydande avtalsenliga
avskrivningarna, måste detta belopp reduceras till
ungefär hälften. Gör........................................................................ 25___»___»_
Summa 244 milj. kr.
Genom dessa första korrektioner minskas alltså den beräknade förlusten
från 355 till 111 miljoner kronor.
Större delen av denna resterande »förlust» torde bero därpå, att herr
Asplund direkt med varandra jämfört vinstbelopp, som utfalla vid helt olika
tidpunkter och sålunda i allmänhet förbisett räntefrågan.
Därjämte synes emellertid herr Asplund hava räknat med att LKAB skulle
vara tvunget att under åren 1933—1936 i Kiruna uttaga endast 1913 års
malm och därigenom kommit till en för TGO minskad och för staten med
eea 25 miljoner kronor ökad inkomst utöver vad som i verkligheten blir
fallet. Beträffande denna fråga hänvisas till den förklaring, som å sid. 11
och 12 lämnats vid granskningen av herr Stendahls inlägg.
Det synes icke vara motiverat att post för post granska bergmästare Asplunds
beräkningar.
Stockholm den 24 maj 1927.