Statsutskottets utlåtande Nr 153.
1
Nr 153.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1927 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar angående
anslag dels till kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet, dels till kostnader för fastighetstaxering
år 1928 jämte i dessa ämnen väckta motioner.
(3:e avd.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd ock behov för budgetåret 1927—1928 har
Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln, innefattande anslagen till finansdepartementet,
(punkterna 23 och 24 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden nämnda dag) föreslagit riksdagen att
dels minska ordinarie förslagsanslaget till kostnader för taxering till
skatt å inkomst och förmögenhet, nu 3,000,000 kronor, med 200,000 kronor
till 2,800,000 kronor;
dels till kostnader för fastighetstaxering år 1928 för budgetåret 1927—
1928 anvisa ett extra förslagsanslag av 1,000,000 kronor.
Utredningen i dessa ämnen återfinnes å sid. 34—37 i statsrådsprotokollet.
Förslagsanslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst och
förmögenhet, som i riksstaten för år 1917 upptogs med 820,000 kronor,
uppfördes i riksstaterna för åren 1918 och 1919 med 1,100,000 kronor samt
i 1920 års riksstat med 1,500,000 kronor. Jämväl för år 1921 var anslaget
upptaget till sistnämnda belopp. I riksstaten för år 1922 blev anslaget,
som under åren 1919 och 1920 avsevärt överskridits, höjt till 2,500,000
kronor, med vilket belopp anslaget ävenledes återfinnes i riksstaterna
för budgetåren 1923—1924 och 1924—1925. Vid 1925 års riksdag undergick
anslaget en ny förhöjning till 3,000,000 kronor, vilket belopp är upptaget
jämväl i riksstaten för innevarande budgetår.
Ifrågavarande anslag är avsett för bestridande av dels kostnader för
beredande, jämlikt 54 § 1 mom. i gällande förordning om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, av ersättning åt ordförandena och
de av.Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,
arvoden för protokolls- och längdföringen hos prövningsnämnderna,
arvode åt kronans ombud hos Stockholms stads prövBihang
till riksdagens protokoll 1927. G sand. 67 höft. (Nr 153—154.)
1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 153.
ningsnämnd, gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna i
övrigt lämnade biträde av städernas tjänstemän ävensom bidrag till kommun,
som för taxeringsarbetet vidtagit särskilda anstalter, som befunnits
ändamålsenliga, och härför åtagit sig kostnader, dels ock vissa andra
taxeringskostnader såsom gottgörelse åt särskilt förordnat kronoombud,
ersättning för biträde åt kronans ombud vid förberedande göromål, nödiga
tryckningskostnader m''. m.
Jämlikt nyssnämnda lagrum må för bestridande av ifrågavarande kostnader
enligt Kungl. Maj:ts förordnande för varje år utgå högst ett belopp
av två procent av rikets hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma för
året, sådan denna enligt taxeringsnämndernas beslut beräknas. Enligt
3 mom. i samma paragraf åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande
att senast den 20 juli varje år till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande
angående länets eller i fråga om Stockholm stadens hela inkomstoch
förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut samt
angående den ersättning, som anses böra tillkomma ej mindre envar av
de personer inom länet eller Stockholms stad, vilka enligt bestämmelserna
i 1 mom. äro därtill berättigade, än även kommun, som i 2 mom. omförmäles.
Härvid skola angivas de grunder, som'' varit bestämmande vid
ersättningarnas beräknande och från kommun inkommen framställning
bifogas. Efter prövning av vad sålunda föreslagits bestämmer Kungl.
Maj:t, huru mycket av tillgängliga medel skall ställas till varje prövningsnämnds
förfogande, och äger nämnden efter förslag av Kungl.
Maj:tis befallningshavande fördela anvisat belopp mellan de till ersättning
berättigade. Vid ersättningarnas fördelning skall avseende fästas
vid den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga skicklighet,
tid och arbete och bör i förekommande fall jämväl tagas i betraktande
ersättning, som kan hava blivit vederbörande av kommun tillerkänd och
kommunen av statsmedel gottgjord.
Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hava de direkta utgifterna å
ifrågavarande anslag uppgått till
för år 1917 .................... kronor 1,167,987: 38
» » 1918 » 1,539,228:5»
» » 1919 » 1,990,993:75
» » 1920 » 2,897,009:63
» » 1921 :> 3,593,825: S6
» » 1922 » 3,035,023:88
» budgetåret 1923—1924 ............................ » 2,954,916: u
» 1924—1925 ............................ » 3,024,805:21
» » 1925—1926 ............................ » 3,076,869:23.
Utgifterna å anslaget hava sålunda under tiden 1917—1921 varit stadda
i stark stegring, men hava, sedan under sistnämnda år med dess låga
penningvärde höjdläget passerats, hållit sig tämligen konstanta vid omkring
3 miljoner kronor. Av de överväganden, som pågått inom finans
-
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
3
departementet, tiar emellertid synts framgå, att med hänsyn, bland annat,
till penningvärdets stegring en sådan avvägning av ersättningarna för taxe''
ringsarbetet bör kunna genomföras, att en jämkning nedåt av anslaget kan
vidtagas. Visserligen har det ansetts möjligt, att första årets tillämpning
av den avsedda nya kommunalskattereformen komme att öka detta års
faxeringsarbete, men denna ökning har synts kunna bliva jämförelsevis
obetydlig med hänsyn till att i viktiga punkter förenklingar i beskattningsgrunderna
böra stå att vinna. Vid vägande av dessa synpunkten
mot varandra har departementschefen ansett sig kunna förorda en nedsättning
av förevarande anslag med 200,000 kronor.
I 1 § av anvisningarna till bevillningsförordningen föreskrives, att allmän
fastighetstaxering skall verkställas år 1913 och sedermera vart femte
år, d. v. s. åren 1918, 1923, 1928 o. s. v. Med frångående av denna föreskrift
verkställdes emellertid allmän fastighetstaxering redan år 1922. I samband
med förslag vid 1926 års riksdag om fortsatt tillämpning av kommunalskatteprovisoriet
ifrågasattes, att undantag ånyo skulle göras från bevillningsförordningen
genom att anordna ny allmän fastighetstaxering år
1927. Av skäl, som framgå utav det vid propositionen nr 34 till nämnda
riksdag fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för den 7 januari
1926, syntes detta emellertid icke böra ske. Till denna ståndpunkt anslöt sig
ock riksdagen (skrivelse nr 195). En allmän fastighetstaxering borde i
stället komma till stånd år 1928. Jämväl de förslag till revision av den
direkta beskattningen och av taxeringsväsendet, vilka hava förelagts 1927
års riksdag, utgå därifrån, att allmän fastighetstaxering skall verkställas
nästkommande år. Arbetet med denna taxering kommer till övervägande
delen att infalla under budgetåret 1927—1928.
För bestridande av kostnaderna för det under sagda budgetår infallande
arbetet med taxeringen ifråga erfordras alltså anslag på riksstaten.
Vad angår storleken av detta anslag har departementschefen erinrat, att
kostnaderna för 1922 års allmänna fastighetstaxering belöpte sig till i
runt tal 2,167,000 kronor. Ett lilja stort anslagsbehov har departementschefen
ansett nu icke förefinnas. Vissa för år 1922 års allmänna fastighetstaxering
verkställda förarbeten vore icke i samma utsträckning nödvändiga
vid den för år 1928 ifrågasatta fastighetstaxeringen, och hänsyn
borde därjämte tagas till det under mellantiden förändrade penningvärdet.
Ehuru avsevärda svårigheter förelåge att nu beräkna anslagsbehovet,
liar det synts departementschefen vid övervägande av olika på frågan
inverkande omständigheter, att ett belopp av omkring 1,600,000 kronor i
det hela borde vara tillräckligt. Å nästkommande budgetårs stat skulle
härav icke behöva uppföras mer än 1,000,000 kronor. Resterande beloppet
herde anvisas å riksstaten för budgetåret 1928—1929.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
4
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
kammaren, nr 137, av herr A. J. Bärg och den andra inom andra kammaren,
nr 204, av herr N. Månsson i Erlandsro m. fl., vari hemställts att riksdagen
måtte besluta, att förslagsanslagen till kostnader för taxering till skatt
å inkomst och förmögenhet samt till kostnader för fastighetstaxering år
1928 måtte i riksstaten för hudgetåret 1927—1928 upptagas med 3,000,000 resp.
1,200,000 kronor.
Ifråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen nr 137 inom första kammaren.
Utskottets
yttrande
Vid provning av förevarande förslag har utskottet ansett sig icke höra
tillstyrka anvisandet av högre anslag för nu ifrågavarande ändamål än
Kungl. Maj:t ifrågasatt.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å herrar Bärgs och
Månssons i Erlandsro m. fl. ovanberörda motioner,
1:137 och II: 204, i vad desamma skilja sig från Kungl.
Maj:ts förslag,
a) minska ordinarie förslagsanslaget till kostnader
för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet, nu
3,000,000 kronor, med 200,000 kronor till 2,800,000 kronor;
samt
b) till kostnader för fastighetstaxering år 1928 för
budgetåret 1927—1928 under sjunde huvudtiteln anvisa
ett extra förslagsanslag av 1,000,000 kronor.
Stockholm den 24 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. JAndblad, A. F. Vennersten,
Oscar Olsson, J. L. Widell, J- Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, A. Pers, J. G. Walles, C. I. Asplund,
K. E. Andersson i Eliantorp och J. Clemedtson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. It. Jansson i Falun,
L. J. Carlsson-Froslerud, O. Olsson i Kullenbergstorp, ö. Nilsson i Örebro, S. Persson i
Fritorp, E. Andersson i Prästbol, O. E. F. Järte, K. S. 1''. Word, J. Jönsson i Revinge och
C. A. Anderson i Storegården.
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
5
Reservation:
av herrar Nilsson i Malmö, Anderson i Bistock ocli Ward, vilka till en
början åberopat innehållet av den i motionen 1:137 omförmälda skrivelsen
från länsstyrelsen i Malmöhus län, så lydande:
»Till Konungen.
Härmed vågar länsstyrelsen i underdånighet giva uttryck åt de bekymmer,
som länsstyrelsen icke kunnat undgå att känna vid genomläsning
av statsverkspropositionen angående de föreslagna anslagen under sjunde
huvudtiteln (23 och 24) till kostnader för taxering till skatt å inkomst och
och förmögenhet, samt till kostnader för fastighetstaxering år 1928.
Helt naturligt kan länsstyrelsen icke äga den överblick över förhållandena
för hela riket, som egentligen borde förutsättas för ett rätt bedömande
av dessa anslags tillräcklighet eller otillräcklighet, vadan länsstyrelsens
synpunkter på frågan givetvis begränsas till det egna.länet, men icke desto
mindre bär länsstyrelsen i känsla av eget ansvar för det mera eller,
mindre tillfredsställande sätt, på vilket taxeringsapparatema här i länet
funktionera, icke kunnat tillbakatränga en önskan att i underdånighet inför
Eders Kungl. Maj:t framlägga sina synpunkter på frågan.
Vad först angår ordinarie förslagsanslaget till kostnader för taxering
till skatt å inkomst och förmögenhet, har detta förut varit upptaget till
3,000,000 kronor, men har under budgetåret 1925—1926 överskridits med
nära 77,000 kronor. Oaktat detta överskridande fick länsstyrelsen i fjol
sitt förslag till andel av beloppet nedprutat med icke mindre än 11.6 procent.
Men vad värre var: det länsstyrelsen tilldelade beloppet förslog icke
för bestämmande av ungefärligen samma arvoden, som utgått år 1925,
utan en allmän nedsättning av arvodena nödvändiggjordes med omkring
10 procent, och detta huvudsakligen på den grund, att nya taxeringsdistrikt
nödvändiggjorts. Det må väl under sådana förhållanden vara förlåtligt,
om länsstyrelsen med verklig oro motser följderna av anslagets nedsättning
i statsverkspropositionen.
Chefen för Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement har i sitt anförande
till statsrådsprotokollet påvisat utgifternas stegring, som framför allt inträdde
år 1920, och han synes hava — vilket ju kan förefalla rätt naturligt
— därav dragit den slutsatsen, att stegringen av utgifterna inträtt såsom
eu följd av, bland annat, penningvärdets sjunkande under de ifrågavarande
åren. Och med denna utgångspunkt är det också följdriktigt, att
han nu »med hänsyn till penningvärdets stegring funnit en sådan avvägning
av ersättningarna för taxeringsarbetet böra kunna genomföras, att eu
jämkning nedåt av anslaget kan vidtagas».
Länsstyrelsen vågar emellertid i underdånighet betvivla, att utgångspunkten
för nämnda resonemang är så alldeles oantastbar. Åtminstone
vill länsstyrelsen i underdånighet göra gällande, att utgiftsbehovets stegring
inom detta län hade helt andra orsaker, samt att penningvärdet icke
6
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
©ns i någon män spelat in vid länsstyrelsens förslag till ersättning. De
faktorer, som härvid varit för länsstyrelsen avgörande, liava uteslutande
sin grund dels i genomförandet av de i jämförelse med vad som dittills
gällt så krångliga skattelagarna, vilka ställt synnerligen störa krav på
kvalifikationer hos ordförandena samt framför allt på deras uppoffring
av tid och arbete för deklarationernas omsorgsfulla granskning, pa det
att icke alltför mycket av statens skatteintäkter skulle tillspillogivas, dels
ock i synnerhet däruti, att undan för undan nödvändiggjorts taxeringsdistriktens
uppdelning i flera distrikt, eftersom vid kronoombudets hos
prövningsnämnden granskning av taxeringsarbetet inom länet visat sig,
att distrikten varit för störa och en omsorgsfull granskning av deklarationerna
därför icke kunnat inom taxeringsnämnderna medhinnas. Det är
således uteslutande omsorgen om taxeringsväsendet och dess uppbringande
på högsta möjliga nivå, som här i länet föranlett utgifternas stegring.
Icke ett ögonblick skulle länsstyrelsen tveka att medgiva, att ifrågavarande
ersättningar kunde tåla en ytterligare nedprutning, om länsstyrelsens
ansvarskänsla icke lade hinder i vägen från att låta taxeringsapparaten
i första instans nedsjunka till att åter bliva vad den tidigare i stor
omfattning Ararit, nämligen en inregistreringsapparat för införande utan
vidare i taxeringslängderna av deklarerade belopp. Finge taxeringsnämndsordförandenas
arbete inskränka sig härtill, kunde de anses över hövan
betalta med nu utgående arvoden. Något bekymmer för rekryteringen
av ordförandeplatserna behövdes icke heller, ty aspiranter finnas alltid och
prövningen av deras lämplighet kunde inskränkas till huvudsakligen deras
skrivkunnighet samt förmågan att inlära tekniska handgrepp. Men utan
att nu hava gjort en undersökning av vad taxeringsapparatens förändring
till en inregistreringsapparat skulle betyda, vågar länsstyrelsen dock bestämt
påstå, att den siffra, som i statsverkspropositionen beräknats såsom
utbyte av inkomst- och förmögenhetsskatten, skulle behöva väsentligt nedbringas,
i händelse taxeringsnämnderna skulle eftersätta den nog så behövliga
granskningen av deklarationerna. Vad en sådan granskning betyder
kan i någon mån bedömas därav, att kronoombudets eftergranskning här i
länet aldrig lämnat så litet belopp, som hela taxeringsväsendet här i länet
kostat.
Länsstyrelsen har också i sin tid vid avgivande av underdånigt utlåtande
över ett förslag till ny taxeringsförordning, att föreläggas årets riksdag,
fått det starkaste intryck av förslagets syfte att söka rycka upp taxeringsapparaten
till att bliva vad den borde vara, nämligen en verkligt granskande
myndighet med hela sitt arbete inriktat på åstadkommande av taxeringar,
vilka så vitt möjligt borde avspegla de verkliga förhållandena. I sådant
syfte skulle taxeringsmyndigheterna kunna bemyndigas att i förekommande
fall erhålla tillgång till skattskyldigas bokföringar och för dessas
granskning påkalla biträde av bokföringsexperter. Om förslaget till
en sådan ny taxeringsförordning vunnit Eders Kungl. Maj:ts nådiga gillande,
synes detta i och för sig hava krävt en ökning av det ifrågavarande
anslaget i stället för en minskning, helst som förslaget måste föranleda en
ytterligare minskning av taxeringsdistriktens storlek och motsvarande ökning
av dessas antal, så vitt taxeringsnämnderna skola medhinna att tillfredsställande
utföra allt det arbete, som fordras av dom. En sådan ökning
av distriktens antal blir i allt fall nödvändig redan på grund av tillämpningen
av de nya skattelagar, vilka också torde komma att föreläggas årets
riksdag. Dessa komma nämligen att ställa ytterligare krav på taxeringsnämndernas
arbetskrafter och kvalifikationer.
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
7
Länsstyrelsen anser sig äga desto större anledning till oro över anslagets
minskning, som redan den omständigheten att nya skattelagar införas, enligt
länsstyrelsens tidigare erfarenhet kommer att medföra en betydande
mängd avsägelse!'' från dugliga taxeringsnämndsordförande, vilka med lian''
syn till otillfredsställande betalning draga sig för det betydande arbete,
som otvivelaktigt blir förenat med att sätta sig in uti en ny lagstiftning
och tillämpa den. Även ur denna synpunkt synes anslagets minskning just
nu vara rätt så betänklig. För en länsstyrelse med 175 taxeringsdistrikt
blir det sannerligen icke lätt att rekrytera två platser i varje taxeringsdistrikt,
därest avsägelserna komma massvis, åtminstone om rekryteringen
skall ske på sådant sätt, att icke allt för mycket av statens skatteintäkter
skola genom bristfälliga taxeringar tillspillogivas.
Sparsamhetssynpunkter äro för länsstyrelsen ingalunda främmande, men
i ett fall som detta kan sparsamheten bliva mångdubbelt dyrbarare än vad
som besparas.
Samma betänkligheter, som nyss anförts, gälla icke i fråga om anslaget
till en allmän omtaxering av fast egendom år 1928. Blir denna taxering
mera eller mindre otillfredsställande, kan detta allenast i mindre avsevärd
grad inverka på statens skatteintäkter.
För kommunalbeskattningen ävensom jämväl i andra avseenden, vilka
icke här behöva omnämnas, är fastighetstaxeringens jämnhet och likformighet
dock utav mycket stor betydelse.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet bar chefen för finansdepartementet
meddelat, att 1922 års allmänna omtaxering kostade 2,167,000 kronor,
samt därvid uttalat, att lika stort anslagsbehov torde man icke nu beliöva
räkna med. Vissa för 1922 års allmänna fastighetstaxering verkställda förarbeten
torde icke i samma utsträckning bliva nödvändiga vid den för är
1928 ifrågasatta fastighetstaxeringen. På grund därav har anslaget beräknats
till 1,600,000 kronor.
Det är ju icke uteslutet, att chefen för finansdepartementet härvid syftat
på »vissa förarbeten», som utförts annorstädes än ute i orterna och som med
anslaget betalts. Men om därmed åsyftats sådana förarbeten, som utförts
hos länsstyrelserna och taxeringsmyndigheterna ute i orterna, så vågar
länsstyrelsen i underdånighet även beträffande detta anslag uttala sina betänkligheter.
Även om länsstyrelsen vågar tro, att 1922 års allmänna omtaxering av
fastigheter åtminstone i detta län slagit i stort sett väl ut, så måste man
dock komma ihåg, att en sådan taxering aldrig kan påräknas bliva fullt
tillfredsställande, då nya taxeringsgrunder första gången tillämpas. Vidare
får icke glömmas, att fastighetsvärdena vid den tidpunkt, då 1922 års
fastighetstaxering verkställdes, icke vunnit stabilitet utan befunno sig i ett
läge, då pendeln svängde med krisartad hastighet från en toppunkt nedåt,
utan att någon kunde uträkna, varest den slutligen skulle stanna. I sistberörda
avseende torde år 1928 kunna antagas bliva en lyckligare tidpunkt
för ett allvarligt försök till åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering.
Länsstyrelsen för sin del har således i underdånighet den
föreställningen, att alla de förarbeten, som kunna göras för utrönande av
fastighetsvärdenas stabila läge, bliva än viktigare och nödvändigare år
1928 än 1922. Därtill kommer, att tiden förra gången endast delvis medgav
möjligheter att i taxeringslängderna identifiera fastigheterna genom införande
av noggranna jordregisterbeteckningar och arealer. Detta arbete
måste vid 1928 års fastighetstaxering fullföljas samt för övrigt komplette
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 153.
ras jämväl på grund av nya jordstyckningar. Enligt länsstyrelsens underdåniga
förmenande blir således detta taxeringsarbete år 1928 minst lika arbetssamt
och krävande som år 1922, om icke än mera. I varje händelse blir
det på nyss anförda skäl mera maktpåliggande.
Malmö i landskontoret den 20 januari 1927.
Fredrik Ramel.
Gr- V. Eiserman.»
samt med hänsyn till vad av länsstyrelsen sålunda anförts ansett, att utskottet
bort hemställa om bifall till de i ämnet väckta motionerna.