Statsutskottets utlåtande Nr 137.
1
Nr 137.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1927 kl. 11 t. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om återbetalning till Bure
aktiebolag av i visst fall erlagda stämpelmedel.
(3:e avd.)
Uti en inom riksdagens andra kammare av herr L. Brännström väckt
motion, nr 35, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vissa av Bure aktiebolag
erlagda stämpelmedel, 16,412 kronor, må till bolaget återbetalas och beloppet
avföras från inkomsttiteln stämpelmedel.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till motionen.
Såsom i motionen erinras, hemställde motionären vid sistlidet års riksdag
i en av honom då väckt motion, II: 49, att riksdagen måtte besluta,
att vissa av Bure aktiebolag utbetalda stämpelmedel, tillhopa 31,274 kronor,
skulle till bolaget återställas.
Riksdagen, som medgav, att ett belopp av 14,862 kronor restituerades
till bolaget, anförde i sin i anledning av motionen till Kungl. Maj:t avlåtna
skrivelse i ämnet följande:
»Såsom av motionen framgår, har högsta domstolen genom utslag den
17 april 1925 icke funnit göra skäl ändring i Svea hovrätts den 10
december 1924 meddelade utslag i anledning av en utav Bure aktiebolag
i hovrätten gjord ansökning om återbekommande av stämpelavgift å 16,412
kronor jämte ränta.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t, sedan bemälda bolag i eu till Eders
Kungl. Maj:t ingiven skrift på anförda skäl och under åberopande av 21 §
i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
anhållit om restitution av stämpelavgift till belopp av 14,862 kronor, efter
Svea hovrätts och statskontorets hörande — enär bolaget icke förmått visa,
att talan om återfående av ifrågavarande stämpelavgift icke kunnat av
bolaget föras i den ordning, som är föreskriven i 20 § i förenämnda förordning
— funnit ansökningen ifråga icke föranleda någon Eders Kungl.
Maj:ts åtgärd.
Av det utlåtande, statskontoret avgivit över sistberörda ansökning, framgår,
att det synts statskontoret som om sannolikheten för att den i motionen
omnämnda lagfartsansökningen gjorts redan den 3 juni 1921 vore så
stor, att det kunde antagas att, därest restitution av den sedermera i Västerbottens
mellersta domsaga påförda stämpelavgiften icke beviljades, statsverket
komme att på bolagets bekostnad göra eu obehörig vinst. Det synBihang
till riksdagens protokoll 1927. 6 samt- 58 höft. (Nr 131.) 1
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 137.
tes ej heller böra förbises, att när Svea hovrätt i sitt över ansökningen
avgivna utlåtande yttrat, att hovrätten funne sig ur de synpunkter, hovrätten
hade att vid utlåtandets avgivande beakta, nödsakad att avstyrka
bifall till ansökningen, denna formulering kunde anses häntyda på, att
hovrätten icke funne uteslutet, att vid en skälighetsprövning framställningen
borde vinna avseende. I anslutning härtill ansåge sig ock statskontoret
böra hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om bemyndigande att till
Bure aktiebolag från inkomsttiteln stämpelmedel utbetala ett belopp av
14,862 kronor.
Då riksdagen nu förehaft den föreliggande motionen till prövning, har
riksdagen, som visserligen funnit sig icke kunna medgiva, att hela det av
aktiebolaget erlagda beloppet restitueras, dock med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna ansett det med billighet mest förenligt, att det av
statskontoret tillstyrkta beloppet, 14,862 kronor, återbäres.
På grund av vad sålunda anförts och under betonande av att ett beslut
av sådan innebörd rimligtvis icke kan på något sätt erhålla prejudicerande
betydelse, får riksdagen anmäla, att riksdagen med anledning av förevarande
motion, II: 49, medgivit, att av Bure aktiebolag erlagda stämpelmedel, till
ett belopp av 14,862 kronor, må till bolaget återbetalas och beloppet avföras
å inkomsttiteln stämpelmedel.»
Den av motionären nu gjorda hemställan innebär sålunda ett återupptagande
av ett förslag, som ingick i hans vid 1926 års riksdag väckta
motion i ämnet, vilket förslag riksdagen, såsom nämnts, ansåg sig icke
kunna bifalla. På grund härav och då några omständigheter av beskaffenhet
att böra medföra ett frångående av den av riksdagen sålunda intagna
ståndpunkten icke synts utskottet anförda, får utskottet hemställa,
att herr Brännströms förevarande motion, II: 35, icke
må vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 24 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. IT. Kvarnzelius, .t. C. Lindblad, A. F. Vennersten,
Oscar Olsson. J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, A. Pers, J. G. Walles, C. I.
Asplund, K. E. Andersson i Eliantorp och C.lemedtson;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. II. Jansson i
Falun, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp, O. Nilsson i Örebro, S. Persson
i Fritorp, E. Andersson i Prästbol, O. E. F. Jcirte, K. S. V. Ward, J. Jönsson i Revinge
och C. A. Anderson i Storegården.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.