Statsutskottets utlåtande Nr 102.
1
Nr 102.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1927 kl. S e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till påbörjande
av en järnväg från övertorneå till Pajala.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 85,
av herrar O. Bergqvist och C. I. Asplund och den andra inom andra kammaren,
nr 158, av herr N. E. Nilsson i Antnäs m. fl., har hemställts, att riksdagen
ville för hudgetåret 1927—1928 bevilja och ställa till järnvägsstyrelsens
förfogande för påbörjande av en banbyggnad från övertorneå till Pajala
ett belopp av 1,000,000 kronor att utgå av lånemedel.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Med stöd av § 46 i riksdagsordningen har utskottet från järnvägsstyrelsen
inhämtat här bifogade yttrande över motionerna (Bilaga 1). Styrelsen har
därvid åberopat en till Kungl. Maj:t i ämnet avlåten skrivelse, i transumerade
delar jämväl i det följande återgiven (Bilaga 2).
Ifrågavarande motionsvis väckta förslag avser fortsättning av den redan
tidigare utbyggda gränsbanan Haparanda—Övertorneå ytterligare cirka 11
mil norrut utefter Torne älv upp till Pajala.
För egen del underskattar icke utskottet de behjärtansvärda skäl, som kunna
anföras för ett genomförande av detta företag; att befrämja svensk odling och
bebyggelse i dessa nordliga gränstrakter torde allmänt betraktas som en angelägen
nationell uppgift och tvivelsutan skulle ifrågavarande kommunikationsled
kunna verksamt bidraga till att gagna sådana syften.
Även med fasthållande härav har dock utskottet måst fästa avgörande betydelse
vid de stora ekonomiska vanskligheter, som äro förbundna med här
avsedda kommunikationsföretag. Enligt verkställd utredning skulle byggnadskostnaderna
för ifrågavarande bana belöpa sig till 11,400,000 kronor,
varjämte måste räknas med en årlig betydande driftsförlust å företaget.
Nämnda driftsunderskott har, ränta å anläggningskapitalet frånräkna!, uppskattats
till ett årsbelopp av 250,000 kronor, överhuvud har den utförda
utredningen givit vid handen, att de med anläggningen och driften av banan
förenade uppoffringarna bleve för statsverket så betydande, att järnvägsstyrelsen
ställt sig bestämt avvisande mot banans anläggning.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6 saml. 46 höft. (Nr 102.)
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Då det gäller tillgodoseendet av kommunikationsbehovet inom dessa trafiksvaga
gränstrakter, torde ansträngningarna för närvarande i första hand böra
inriktas på att åstadkomma en automobillinje utmed den nyomlagda landsvägen
övertorneå—Pajala i samtrafik med statens järnvägar. Även en dylik
anordning förutsätter dock, enligt vad järnvägsstyrelsen framhållit, vissa uppoffringar
av statsmedel för att täcka årliga driftsförluster. Emellertid torde,
såsom ock utskottet ovan erinrat, särskilda skäl kunna åberopas för att staten
lämnar sin ekonomiska medverkan för kommunikationernas underlättande
i denna gränsbygd.
Om än utskottet alltså nu nödgas ställa sig avvisande till förslaget om anläggning
av en järnväg övertorneå—Pajala, vill dock utskottet till sist hava
uttalat en förhoppning, att framdeles banans förverkligande skall visa sig
ekonomiskt möjligt, i vilket avseende emellertid en ytterligare undersökning
torde böra ske för utrönande, huruvida järnvägen icke kan anläggas väsentligt
billigare än vad nu beräknats.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
€
att ovanberörda av herrar Bergqvist och Asplund samt herr
Nilsson i Antnäs m. fl. väckta motioner (1:85; II: 158)
icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 6 maj 1927.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C■ Lindblad, A. F. Vennersten,
J. L. Widell, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist, A. Pers,
J. G. Walles, E. A. Hallin, C. I. Asplund och C. Johansson i Hälsingborg;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, C. R. Jansson i
Falun, P. Nilsson i Bonarp, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenbergstorp,
A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, B. F:son Holmgren, O.
Nilsson i Örebro, J. Olofsson i Digernäs och O. Andersson i Höör.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
3
Bilaga 1.
Till riksdagens statsutskott.
Genom kungl. brev den 11 februari 1927 har järnvägsstyrelsen anbefallts
avgiva yttrande bland annat över två likalydande motioner till årets riksdag,
väckta den ena inom första kammaren (nr 85), den andra inom andra
kammaren (nr 158), om anslag till påbörjande av en järnväg från övertomeå
till Pajala.
Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen överlämna avskrift1 av denna
dag till Kungl. Maj:t ingiven redogörelse för tidigare anbefalld undersökning
för nämnda järnväg, vilken redogörelse jämväl ansetts i allt väsentligt kunna
tjäna som yttrande över förenämnda motioner. Härjämte bilägges en karta,
varå den ifrågasatta järnvägen angivits med röd färg.
Järnvägsstyrelsen vill här endast tillägga, att om riksdagen gentemot
styrelsens avstyrkande skulle besluta den föreslagna banbyggnaden, för densamma
erforderliga anslag i överensstämmelse med de beslut angående finansiering
av vissa norrlandsbanor, som på Kungl. Maj:ts förslag fattats av
1926 års riksdag, i allt fall böra utgå av skattemedel och icke av lånemedel,
såsom i motionerna ifrågasatts. Järnvägsstyrelsen tillåter sig beträffande
denna fråga hänvisa till 1926 års statsverksproposition, utgifter för kapitalökning,
sid. 1—7.
Stockholm den 25 februari 1927.
Kungl. Järnvägsstyrelsen.
AXEL GRANHOLM.
Hj. Fogelmarck.
Till Konungen.
Bilaga 2.
Genom Kungl. Maj-.ts brev den 3 juli 1925 har järnvägsstyrelsen anbefallts
dels verkställa fullständig undersökning för en järnväg från övertorneå till
Pajala kyrkoby i Norrbottens län, dels ock verkställa undersökning rörande
fortsättning av en ifrågasatt bana Morjärv—Kalix i samma län längs kusten
till Haparanda så lagd, att anslutning kan vinnas till såsom lämpliga ifrågasatta
hamnlägen. Sistnämnda undersökning är ännu ej helt färdig, men är
det styrelsens avsikt under närmaste tiden avgiva redogörelse för densamma
i samband med den utredning angående statsbanan Morjärv—Nederkalix,
beträffande vilken fullständig undersökning anbefallts genom Kungl.
Maj:ts brev den 3 augusti 1917.
Styrelsen anser sig emellertid icke böra vänta med att avgiva redogörelse
för det anbefallda uppdraget rörande Pajalabanan, då frågan om denna banas
byggande nu blivit särskilt aktuell dels genom en av länsstyrelsen i Norrbot
-
1 Se Bilaga 2.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
tens län den 30 augusti 1926 till Kung!. Maj:t ingiven skrivelse i frågan, dels
genom vid innevarande års riksdag väckta motioner om anläggning av en
dylik bana.
I nyss berörda skrivelse, vilken den 7 sistlidne september remitterats till
järnvägsstyrelsen för utlåtande, hemställde nämligen länsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte till 1927 års riksdag framlägga proposition dels om anslag till
inlandsbanans fortsättning söderifrån, i första hand till Sorsele i Västerbotten,
dels om beviljande av anslag till anläggande av en järnväg i Tornedalen
mellan Övertorneå och Pajala. Vidkommande den första punkten i länsstyrelsens
hemställan, rörande inlandsbanans fortsättning, har järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 september 1926 angående behovet
av anslag för nya byggnader och anläggningar m. in. avgivit det begärda utlåtandet
och har således nu att yttra sig endast om den gjorda hemställan
angående Pajalabanan.
Innan styrelsen då övergår till att lämna redogörelse för de nu fullbordade
utredningarna för den ifrågasatta järnvägen övertorneå—Pajala, tillåter sig
styrelsen erinra om, att Kungl. Maj:t genom brev den 14 januari 1918 anbefallt
styrelsen att under år 1918 verkställa förberedande utredningar rörande
behovet av och förutsättningarna för en järnvägsanläggning genom Kalix
och Torne älvdalar från Nederkalix eller Övertorneå till Kiruna eller annan
lämplig punkt å riksgränsbanan, vilken utredning jämväl skulle omfatta
okulär undersökning av och ungefärliga kostnadsberäkningar för de särskilda
sträckningarna. Därjämte bemyndigades järnvägsstyrelsen att av tillgängliga
medel mot ersättning, varom Kungl. Maj-.t på anmälan av styrelsen
ville framdeles förordna, för ändamålet använda ett belopp av högst 25,000
kronor. Med anledning av vad sålunda anbefallts hava genom järnvägsstyrelsens
försorg år 1918 verkställts okulärundersökningar för olika bansträckningar
i Kalix och Torne älvdalar, bland andra även den nu ifrågasatta linjen
Övertorneå—Pajala, och upprättades i anslutning därtill år 1919 approximativa
kostnadsberäkningar för de undersökta linjerna.
Ifråga om speciellt linjen övertorneå (Matarengi)—Pajala väcktes därefter
vid 1921 års riksdag motioner med hemställan, att riksdagen måtte på extra
stat för år 1922 anvisa 75,000 kronor för verkställande av en allsidig utredning
rörande framdragande av statsbanan från Matarengi till Pajala kyrkoby.
Motionerna avstyrktes av statsutskottet, men riksdagen biföll ett av reservanter
inom utskottet framfört förslag, att en undersökning redan då skulle
äga rum. Denna borde dock för det dåvarande inskränkas till eu okulär
besiktning jämte en statistisk utredning, vartill torde förslå en betydligt
mindre summa än den av motionärerna ifrågasatta. Resultatet blev också,
att riksdagen för verkställande av en förberedande utredning rörande framdragande
av statsbanan från Matarengi till Pajala kyrkoby på extra stat för
år 1922 anvisade ett reservationsanslag av 15,000 kronor, varom järnvägsstyrelsen
underrättades genom kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse
den 27 juni 1921.
Beträffande de trafikekonomiska förutsättningarna för banan tillåter sig
styrelsen att hänvisa till den ovan omnämnda trafikekonomiska utredningen
och här endast anföra, att enligt de verkställda utredningarna banans trafikering
skulle medföra en årlig driftförlust om 270,000 kronor, vilken förlust
dock beräknas reducerad till 250,000 kronor, om hänsyn även tages till den
ökade trafikinkomst, som den nya banan skulle medföra för det övriga stats
-
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
o
banenätet. Härvid är dock att märka, att någon ränta på det kapital — 11,400,000
kronor — som skulle erfordras för bananläggningens utförande icke medtagits.
Efter en räntefot av 5 % skulle anläggningskostnaden medföra en
årsränta av 570,000 kronor. Summan av driftförlust och årsränta skulle
således komma att uppgå till 820,000 kronor, vilken summa kan sägas angiva
statens totala årskostnader för den nya järnvägsförbindelsen.
Då järnvägsstyrelsen nu med ledning av de sålunda anförda utredningsresultaten
går att taga ställning till frågan, huruvida en järnväg mellan Overtorneå
och Pajala under de närmaste åren bör komma till stånd, kan styrelsen,
även om hänsyn tages till de särskilda skäl för behovet av och syftet
med bättre kommunikationer i här berörda bygder, som anförts bland annat
av länsstyrelsen i Norrbottens län, dock icke undgå att finna de med anläggningen
och driften av den ifrågasatta banan förenade uppoffringarna för
statsverket respektive statens järnvägar vara så stora i förhållande till de
fördelar av ekonomisk eller annan art, som kunna beräknas vara att vinna,
att styrelsen måste bestämt avstyrka järnvägsföretagets realiserande. Styrelsen
anser sig så mycket mer kunna göra detta, som det med ledning av en a\
styrelsen företagen preliminär utredning synes möjligt att tillgodose bygdens
kommunikationsbehov och det i här förevarande fall särskilda s> ftet med en
god kommunikationsled på ett för det allmänna väsentligen mycket mindre
kostsamt sätt än genom anläggande och drivande av en järnväg. I stallet
för byggande av järnväg mellan övertorneå och Pajala kan styrelsen sålunda
tänka sig, att genom statens försorg anordnades en regelbunden automobillinje
på den nyligen med stora kostnader ombyggda landsvägen långs al ven
mellan dessa platser. Denna automobillinje skulle då avses såväl för personsom
godstrafik och, för vinnande av fullständigast möjliga ersättning för
järnväg och samma effekt, skulle å densamma tillämpas statens jarnvagars
taxa för befordring av både personer och gods. Även denna anordning maste
emellertid förutsätta en så betydande uppoffring av statsmedel for att tacka
emotsebara årliga driftsförluster, att tvekan måste råda, om kostnaderna
även härför stå i rimlig proportion till värdet av vad som vmnes, men för
den händelse statsmaktena likväl skulle med hänsyn till de alldeles särskilda
förhållanden, som av ortsmyndigheterna påpekats råda uti Törne och Kalix
älvdalar, vilja ifrågasätta någon större uppoffring från det allmannas sida
till förmån för dessa gränsbygder, så anser styrelsen uppmärksamheten hora
fästas vid detta senare alternativ för kommunikationsfrågans lösning. Skulle
det alltså vid frågans prövning på högre ort anses, att några åtgärder
större mått böra vidtagas till fromma för denna gränsbygd, sa anser styrelsen,
att bestämmelse bör lämnas, huruvida alternativet med eu statlig automobillinje
bör vidare undersökas och utredas eller ej.
Remissakten av den 7 september 1926 återgår härjämte.
I behandlingen av detta ärende hava jämväl deltagit överdirektören och
souschefen Virgin, överdirektören Flodin, järnvägsfullmäktigena Hjorth och
Johansson, fullmäktigesuppleanten Falkman, byråcheferna Svensson, Englund
och Tydén samt tjf. byrådirektören Malmkvist.
Stockholm den 25 februari 1927.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM.
///. Fogelmarck.