30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1927 kl. 10 1. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående undanröjande av
konflikter mellan den s. k. förbudslagen för bolagsförvärv
och den s. k. bulvanlagen.
I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr
165, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,
att riksdagen ville antingen besluta sådana förtydliganden av förbudslagen
för bolagsförvärv och bulvanlagen, att de ej äventyra att stå i konflikt
med varandra och göras till föremål för stridiga tolkningar, eller ock
hos Kungl. Maj:t begära övervägande och förslag i sådant syfte.
Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:
År 1925 utfärdades en bulvanlag samtidigt med en förbudslag för bolagsförvärv.
Det har sedan icke avhörts någon åtgärd från vederbörande myndigheter,
vilka enligt lagen hade till åliggande att bringa den till verkställighet.
I stället inkommo omkring 200 framställningar från bolag särskilt
i Västernorrlands och Jämtlands län om tillstånd att få förvärva sina bulvanhemman
med stöd av den nya förbudslagens »lindrigare koncessionsbestämmelser».
Samtliga dessa ansökningar voro dessutom tillstyrkta av
länsstyrelserna och tjänstemannakårerna. Detta visade således, att den nya
lagen ansågs giva befogenheter till förvärv, som icke kunde vinnas enligt
den gamla förbudslagen. Det är också uppenbart att för alla som vilja
gynna bolagsförvärvet de så kallade lindrigare koncessionsvillkoren giva
rikliga förevändningar därtill, vilka saknas i den gamla lagen och jordkommissionens
förslag.
I denna angelägenhet åberopas ytterligare innehållet i motionen bifogad
framställning till regeringen.
I en erinran till justitieombudsmannen om underlåtenheten att tillämpa
bulvanlagen ha länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län nu
svarat, att de ansågo sig först böra avvakta Kungl. Maj:ts beslut i anledning
av de inkomna ansökningarna. Den i landshövding Widéns och jordkommissionens
utredningar förekommande specifikationen på bulvanhemman
uppgår dock till omkring sex hundra. Sannolikt, säger jordkommissionen,
är det verkliga antalet större. Man kan således fråga sig, varför ej de
bulvanköp, som ej föranlett dispensansökningar, åtminstone göras till föremål
för vederbörandes uppmärksamhet. Men man menar förmodligen, att
ett bifall till de inkomna ansökningarna bli prejudikat för att även de övriga
bulvanköpen få förvärvas. Detta låter ju också säga sig.
Vi stå således inför den skandalen, såsom ock av mig förutsågs vid behandlingen
i riksdagen av propositionen om den nya förbudslagen, att statsmakten
samtidigt utfärdar två lagar, av vilka den ena står i strid med den
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
31
andra, eller den ena utgör ett ständigt hot mot den andra, allt eftersom
olika partier eller justitieministrar sitta inne med avgöranderätten.
Flertalet av de inkomna ansökningarna har nu avslagits av den frisinnade
regeringen på föredragning av dess jordbruksminister. Konservativa ämbetsmän
och riksdagsmän hava redan uttryckt sin harm häröver, vilket ock
visar, att den nya lagstiftningen är oklar till sina grundsatser och byggd
på gungfly. Från Västernorr lands län har meddelats mig, att bolagen förbereda
nya ansökningar på andra grunder och att tvekan rådde inom länsstyrelsen,
om man borde avvakta även dessa framställningars prövning,
innan tillämpning av bulvanlagen kunde ifrågakomma.
Enligt pressen har det verkligen inträffat, att skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs
län till länsstyrelsen anmält för beivrande ett par bulvanförvärv.
Det lär ha avsett en till styrelsen inkommen anmälan. Man undrar hur
det kan gå, då man erinrar sig länsstyrelsens bifall till den afstyckning av
jordbruk, som nu behärskas av Ljusne Voxna bostadsaktiebolag.
Här hota uppenbarligen olidliga förhållanden.
Såsom i motionen erinrats har herr Lindhagen i ärendet påkallat ingri- Herr Lindrande
av såväl Kungl. Maj:t som riksdagens justitieombudsman. Utskottet haft^nf^g’"
tillåter sig här nedan lämna en redogörelse för de till justitieombudsmannen ärendet till
inlämnade skrifterna i ärendet och de över dessa avgivna yttrandena. Herr rit^d agens
17 # j list xt teom
Lindhagens
skrivelse till Kungl. Maj:t finnes såsom bilaga fogad vid mo- ''budsman.
tionen.
I en den 4 oktober 1926 dagtecknad, till justitieombudsmannen ingiven
skrift har herr Lindhagen anfört följande:
Enligt grundlagen äger justitieombudsmannen att hava tillsyn över lagars
och författningars efterlevnad av ämbets- och tjänstemän. I den för honom
utfärdade instruktionen har han även till åliggande att anmärka brister i
lagar och författningar samt avgiva förslag till deras förbättring.
Den 18 juni 1925 utgavs en lag om bulvanförhållande i fråga om fast
egendom, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1926. Jämlikt 8 paragrafen
i denna lag åligger det vissa myndigheter och ämbetsmän att på
sätt lagen närmare föreskriver medverka till att förekommande bulvanförhållanden
varda beivrade.
Inom ett par län i Norrland, där bulvanköp för bolags räkning av jordbruksfastigheter
mest förekommit, lärer ingen åtgärd hitintills vidtagits för
att bringa lagen i verkställighet. Det kan befaras av denna anledning, att
förhållandet är enahanda även i andra län. Till närmare belysning av
ämnet åberopas bifogade av mig denna dag till Konungen ingivna framställning
i detsamma med erinringar tillika med anledning av ett stort antal
ansökningar av bolag att få förvärva sina bulvanköp, vilket de anse, att den
nya lagen, jämväl av den 18 juni 1925, om förvärvsförbud för bolag i hela
riket skulle tillstädja till skillnad från den nu upphävda norrländska förbudslagen.
Min avsikt är icke att påkalla något åtal, vilket ej ligger för min röst.
Jag har endast velat begagna de medgivna tillfällen, som stå till buds, för
att fästa uppmärksamheten på ett stort missförhållande samt, i vad på mig
ankommer, resa något motstånd mot det ruinerande av norrlandslagstiftningen
och tillspillogivande av en generations bemödanden, som nu i blindo
satts i gång utan att allmänheten bibringas något förstånd på vad som i
det tysta försiggår.
32 Andra lagutskottets utlåtande AV 9.
Sedermera har herr Lindhagen i eu den 12 oktober 1926 dagteclmad skrift
ytterligare andragit följande:
Det må till en början erinras, att landshövdingen Widéns undersökning
av norrländska förbudslagens verkningar samt jordkommissionens utredningar
liksom regeringens proposition i ämnet lämna närmare upplysningar om bulvanköpen
och deras förekomst. Omkring 600 äro så gott som specificerade
med fördelning på olika socknar. Vidare är utrett, att de flesta bulvanköpen
ägt ruin i Västernorrlands och därnäst i Jämtlands län. Flertalet ansökningar
från bolag, som nu inströmma till jordbruksdepartementet med
ansökan om tillstånd till förvärv av deras bulvanköp, härleda sig också från
Västernorrlands län. Så gott som alla förberörda ansökningar avse klara
bulvanförhållanden såsom ock föredraganden i departementet vitsordat. Samtliga
åberopa direkt och indirekt, att bolagen enligt 1925 års lag om förvärvsförbud
i hela riket skulle fått en ny och bättre rätt till förvärv än
enligt norrländska förbudslagen, ehuru den samtidigt utfärdade bulvanlagen
påbjuder förvärvens upphävande. Att så icke varit eller kunnat vara
meningen framhålles i bilagorna till min hemställan till ombudsmannen.
Oavsett detta åligger det väl myndigheterna att ställa sig till efterrättelse
bulvanlagens föreskrifter om tillsyn å dess tillämpning samt verkställa
undersökning om alla förekommande bulvanförhållanden, vilka vida överstiga
dem, som hitintills gjorts till föremål för ovannämnda ansökningar
till regeringen i jordbruksdepartementet.
För min del har jag, som sagt, från en ledamot i första kammaren, som
äger ingående kännedom om förhållandena i Västernorrlands län, erhållit
upplysning, att något där ej lär vara åtgjort för lagens tillämpning. En
landsfiskal hade t. o. in. uttryckligen betonat, att myndigheterna ej hade
anledning att ingripa, förrän det visat sig, om bolagens ovanberörda ansökningar
att i stället med en bättre rätt få förvärva sina bulvanhemman
bliva bifallna. I Jämtlands län har landshövdingen själv meddelat mig,
att något ej ännu åtgjorts av skäl, som i bilagorna också närmare skildrats.
Enligt lagen åligger det befallningshavande att ägna särskild uppmärksamhet
däråt, att inom länet förekommande bulvanförhållanden varda lagligen
beivrade. En hel del uppräknade ämbetsmän och myndigheter hava
dessutom skyldighet att göra anmälan därom till befallningshavande. Jag
har nu föreställt mig, att ombudsmannen med anledning av min hemställan
skulle infordra yttranden från länsstyrelserna i de län, där norrländska förbudslagen
varit gällande eller åtminstone från Västernorrlands och Jämtlands
län. I övriga delar av riket har den provisoriska förbudslagen varit
så kort tid gällande, att det är mindre sannolikt, att några omfattande bulvanköp
hunnit där organiseras. De tillfrågade länsstyrelserna, som ha sig
nogsamt bekant förekomsten av bulvanförhållanden, bleve då i tillfälle angiva
om och i vad mån åtgärder av dem vidtagits i lagens syfte samt huruvida
och i vilken omfattning anmälningar förekommit eller uteblivit. Närmast
synes ligga till hands att först göra sak och utredning om de bulvanförhållanden,
som i den Widénska och jordkommissionens utredningar närmare
specificeras. Det kan ju vara möjligt, att någon åtgärd vidtagits i något
fall med anledning utav den av mig till justitieombudsmannen ingivna inlagan.
Tiden för de eventuella åtgärdernas vidtagande synes mig därför
också böra angivas.
över de ingivna framställningarna hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna
i Jämtlands och Västernorrlands län.
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Länsstyrelsen i Jämtlands län liar anfört följande:
Inom länet finnes ett icke ringa antal bulvanfastigheter, vilka kunna indelas
i två grupper, allt eftersom fastighetsinnehavet står i strid mot lagen
om bolags rätt att förvärva fast egendom eller mot lagen den 30 maj 1916
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller
aktier i vissa bolag.
Vad den förstnämnda gruppen angår äro samtliga hithörande, för Kungl.
Maj:ts befallningshavande kända fall med visst undantag, som nedan skall
närmare beröras, antingen beroende pa Kungl. Maj:ts prövning, efter det
Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivit yttrande, eller föremål för utredning
i ett eller annat avseende. I några fall har utredningen försenats,
därigenom att Kungl. Maj:ts befallningshavande i samband med ansökningarnas
behandling sökt med egnahemsnämndens tillhjälp ordna fastighetsförvärv
för en del bolagsarrendatorer.
Den senare gruppen åter är, såvitt Kungl. Maj:ts befallningshavande har
sig bekant, inom länet endast representerad av ett antal fastigheter, å vilka
i december månad 1925 exekutiv försäljning begärts. Dessa ansökningar
hava nu mera återkallats, men i stället har hit ingivits en till Konungen
ställd ansökan om tillstånd att besitta fastigheterna. Jämväl sistnämnda
ansökning är för närvarande föremål för utredning.
Under sålunda angivna omständigheter har Kungl. Maj:ts befallningshavande
ansett talan enligt 1 § i bulvanlagen icke för närvarande böra äga
rum. Skulle sådan talan hava anställts och leda till förordnande om fastighetsförsäljning,
kommer enligt 2 § fastighet, som skall säljas, att bl i \ a undandragen
förvärv av bolaget. Den på Kungl. Maj:t ankommande prövningen,
vilken förutsattes såväl i lagen angående förbud för bolag och förening att
förvärva fast egendom som i bulvanlagen, skulle därigenom i verkligheten
bliva illusorisk. .
Då åtgärd enligt 1 § på grund av nämnda omständigheter hittills icke
kunnat vidtagas, torde det enligt grunderna för 3 § i bulvanlagen åligga
Kungl. Maj:ts befallningshavande att pröva, huruvida avverkningsförbud
enligt samma paragraf bör meddelas. Den närmaste överv åkningen i detta
avseende har utförts genom skogsvårdsstyrelsens befattningshavare såsom de
mest sakkunniga. Hittills har anmälan om obehörig avverkning under bulvanlagens
giltighetstid icke ingått, men däremot har, enligt vad som meddelats
från skogsvårdsstyrelsen, under föregående år anledning icke saknats
att antaga, att vissa avverkningar skedde med tanke på en blivande bulvanlag,
och det är icke uteslutet, att, då den egentliga avverkningssäsongen nu
närmar sig, sådant ingripande kan bliva nödvändigt.
Slutligen bör nämnas, att det ovan angivna undantaget avser några fastigheter,
vilka sedan flera år tillbaka innehafts av bulvan, men som nu blivit
föremål för frivillig försäljning i syfte att bulvanskapet i lagens mening
skulle upphöra, åtminstone till formen. Huruvida i själva verket ett kringgående
här äger rum, är föremål för undersökning, som möjligen kommer
att resultera i att frågan blir underkastad domstols prövning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har för sin del anfört:
Redan innan omförmälda lag trädde i kraft, hade av ett flertal bolag inom
länet ansökningar gjorts hos Kungl. Maj:t angående tillstånd till förvär\
av fastigheter, i fråga om vilka bulvanferhållande kunde anses föreligga,
och jämväl omedelbart efter lagens ikraftträdande hava ett flertal djliku
ansökningar gjorts.
Innan ansökningarna av länsstyrelsen översänts till Kungl. Maja, hava
Bihang till riksdagens protokoll 1921. !) samt. 2 and■ (i höft■ S—10.)
Utskottet.
34 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
yttranden över ansökningarna inhämtats av vederbörande kommunalnämnder
och landsfiskaler, av jordbrukskommissionen inom liinet och länets hushållningssällskaps
egnahemsnämnd. Med hänsyn till den utredning, som sålunda
i varje fall förebringats, har länsstyrelsen vid ansökningarnas översändande
till Kungl. Maj:t ansett sig böra tillstyrka bifall till ansökningarna.
Till följd av ovan angivna förhållanden och då omförmälda ansökningar
ännu icke blivit av Kungl. Maj:t avgjorda samt ansökningarna torde avse
flertalet av de fastigheter inom länet, å vilka förenämnda lag är avsedd att
äga tillämpning, har länsstyrelsen hittills icke ansett sig böra vidtaga särskild
åtgärd för beivrandet av bulvanförhållande i fråga om fast egendom.
Enligt 1 § i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om
fast egendom tillkommer det allmän åklagare att vid domstol föra talan i
fråga om sådant bulvanförhållande, som avses i nämnda lag. Enligt 8 § i
lagen åligger det Konungens befallningshavande att ägna särskild uppmärksamhet
däråt, att bulvanförhållanden inom länet lagligen beivras. Landsfogde, landsfiskal,
stadsfiskal, mantalsskrivningsförrättare, kommunalnämnd, jordbrukskommission,
skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskommitté ävensom, där skogsvårdsstyrelse
icke utövar tillsyn över skogsvården, vederbörande jägmästare
skola, då anledning finnes till antagande att bulvanförhållande föreligger,
därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande. Där så anses lämpligt,
må Konungens befallningshavande förordna särskild åklagare att anhängiggöra
och utföra talan om bulvanförhållande.
I motionen begäras vissa åtgärder från riksdagens sida med anledning
därav, att de myndigheter, som hava till åliggande att bringa lagen till
verkställighet, i vissa fall skulle hava visat försummelse härutinnan. Motionären
erinrar därjämte om att till Kungl. Maj:t, särskilt från Jämtlands och
Västernorrlands län, inkommit ett stort antal ansökningar om köp av bulvanfastigheter,
till stöd för vilka ansökningar åberopats bestämmelser i 4 §
första stycket i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag
och förening att förvärva fast egendom (de s. k. lindrigare koncessionsvillkoren).
Dessa ansökningar hava enligt motionärens uppgift tillstyrkts
av vederbörande myndigheter, men till största delen avslagits av Kungl.
Maj:t. Enligt motionärens mening giva dessa förhållanden stöd för antagandet,
att bulvanlagen och förbudslagen för bolagsförvärv stå i konflikt
med varandra.
Utskottet kan dock icke dela motionärens uppfattning härutinnan.
Såsom framgår av utskottets vid 1925 års riksdag avgivna utlåtande
i fråga om förbudslagen för bolagsförvärv (nr 33, sid. 28), förutsatte utskottet,
att, därest den då för riksdagen framlagda bulvanlagen bleve antagen,
under den närmaste tiden komme att ingivas en del ansökningar om
koncession a förvärv av fastigheter, som vederbörande bolag innehaft genom
bulvaner. Med hänsyn därtill, att ifrågavarande fastigheter ej sällan torde
befinna sig i sambruk med bolagets övriga fastigheter, åtminstone vad skogen
beträffade, kunde antagas, att stadgandet i 4 § punkt 3 (koncession för
arrondering) understundom komme att åberopas för bifall till dylika ansök
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
35
ningar. Angeläget vore därför, yttrade utskottet, att vid prövningen av sådana
ansökningar sorgfälligt tillsåges, att förefintliga förutsättningar för
återupplivande av förut befintliga självständiga jordbruk icke gåves tillspillo.
Vad utskottet år 1925 förutsatte synes nu hava inträffat. Vid prövning
av ifrågavarande ärenden har emellertid Kungl. Maj:t, såsom även motionären
framhållit, framgått med stor varsamhet. Det sätt, varpå förbudslagen
tillämpas, synes sålunda icke från motionärens synpunkt böra giva anledning
till erinran.
Vidkommande anmärkningen mot myndigheternas övervakande av bulvanlagens
bringande i verkställighet förutsätter utskottet, att, sedan anmälan i
saken av motionären gjorts såväl hos Kungl. Maj:t som hos riksdagens
justitieombudsman, lämpliga åtgärder komma att vidtagas, därest försummelse
i berörda hänseende visas föreligga.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1927.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow, von Stockenström, Sigfrid
Hansson, greve Spens, Fråndén, Lindhagen och Berglund;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Holmström i Stockholm.
Johansson i Sollefteå*, Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken, Gardell i (lans och Petersson
i Lerbäeksbvn.
Kj närvarande vid utlåtandets justering.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Reservationer:
1) av herr Lindhagen, som anfört:
I lagutskottet yrkades av mig, »att utskottet måtte uttala att, då med den
nya förbudslagen ej torde hava avsetts, att bolag skulle kunna erhålla koncession
på bulvanförvärv i sådana fall, då detta ej kunnat ske enligt äldre
lag, utskottet funne det av motionären begärda förtydligandet ej erforderligt,
varför utskottet ville hemställa, att motionen ej måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd».
Ordföranden åter hemställde, att utskottet icke måtte fatta något beslut i
fråga om motiveringen. Med elva röster mot tre beslöt utskottet jämlikt
ordförandens hemställan.
Ifrågavarande motion liksom mina i utskottets utlåtande nr 8 omförmälda
yrkanden beträffande tredje, fjärde och femte momenten i första stycket
av 4 § i förbudslagen samt de i detta betänkande omnämnda framställningarna
till regeringen och justitieombudsmannen hava haft till syfte
att, till motande av bolagens och myndigheternas omnämnda anstormning,
få fastslaget antingen genom ändring i den nya lagstiftningen eller genom
en förklaring av densamma eller ock åtminstone genom ett uttalande i riksdagens
motivering, att med den nya lagstiftningen icke avsågs att giva
bolagen en bättre rätt enligt förenämnda tre moment än de hade enligt den
gamla förbudslagen.
Vid behandlingen av de förenämnda tre momenten har utskottet hälft om
hälft åtminstone givit något av en sådan förklaring. I detta betänkande
åter har utskottet visserligen också ansett sig böra göra någon ansats till en
sådan förklaring, dock, såsom det synes mig, till en avsevärt mindre bråkdel
än nyss sagts. Det förefaller åtminstone som om utskottet helst vill överlämna
åt andra myndigheter att söka tillkännagiva, vad riksdagen menat
med sitt beslut år 1925. Ehuru jag förenat mig i utskottets avstyrkande
av motionen, nödgas jag därför hemställa,
att riksdagen ville till utskottets motiv för motionens
avstyrkande uttryckligen tillägga, att, då riksdagen för
sin del med den nya förbudslagen ej avsett, att bolag
skulle kunna erhålla koncession på bulvanförvärv i sådana
fall, då detta ej kunnat ske enligt äldre lag, finner
riksdagen det av motionären begärda förtydligandet ej
erforderligt;
2) av herr Pettersson i Hällbacken.