14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

tfr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1927 kl. 5 e. m.

Utlåtande beträffande vissa delar av väckt motion angående
revision i vissa avseenden av lagen om allmän
pensionsförsäkring.

Andra lagutskottet har i sammanhang med sitt denna dag avgivna utlåtande
nr 29 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän
pensionsförsäkring till behandling upptagit jämväl bl. a. viss del av
till lagutskott hänvisade motionen nr 181 i andra kammaren av herr Laurén
m. fl., ävensom förklarat sig skola avgiva särskilt utlåtande över motionens
övriga delar.

I de förut ej behandlade delarna av motionen yrkas, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en revision av pensionsförsäkringslagen
måtte komma till stånd och därvid tagas under övervägande bl. a. dels
på vad sätt större befogenhet kunde lämnas pensionsnämnderna i avseende
å bestämmandet av pensionssökandes rätt till pensionstillägg, hans inkomst
samt avdrag för inkomst av förmån, som har karaktär av gåva; dels ock huruvida
pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet kunde utsträckas även till
den, som till följd av medlemskap i sjukkassa icke beräknas komma att
falla pensionsförsäkringen till last beträffande pensionstillägg.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärernas ifrågavarande
hemställan, får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av pensionsstyrelsen.

I sitt till utskottet avgivna yttrande har styrelsen, under erinran att en
allmän revision av pensionsförsäkringen med sannolikhet komme till stånd
i en snar framtid, beträffande nu förevarande delar av motionen anfört
följande:

Yad angår lagändring i sådan riktning, att pensionsnämnderna skulle erhålla
större befogenhet än nu vid behandlingen av pensionsansökningar, är
tanken därpå ingalunda ny. Emellertid torde den näppeligen kunna i mera
nämnvärd omfattning realiseras utan vittgående reformer rörande pensionsförsäkringens
organisation och ekonomiska grundvalar. Erågan är uppenbarligen
av den vikt och natur, att den kommer under bedömande vid en
revision av pensionsförsäkringen.

Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet har till huvudsakligt syfte
att i varje särskilt fall söka återställa eller förbättra vederbörandes arbetsoch
försörjningsförmåga och därigenom framflytta tidpunkten, då rätten till
pension inträder, samt att på detta sätt inbespara pensionskostnader. Eu

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 15

given följd härav är, att den sjukvårdande verksamheten icke står öppen för
andra än dem, som i händelse av invaliditet äro berättigade till pension
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Detta har också blivit fastslaget
i de för styrelsens sjukvårdande verksamhet gällande bestämmelserna enligt
kungl. brev den 31 december 1920.

Nu förekommer, att en del sjukkassor lämna sjukhjälp under obegränsad
tid och med belopp, som utesluter vederbörande från rätten till pensionstillägg.
I sådant fall återstår endast rätten till avgiftspension, som helt
naturligt ännu och tillsvidare i de allra flesta fall utgår med mycket obetydligt
belopp.

Det torde vid sådant förhållande icke vara förenligt med den sjukvårdande
verksamhetens syfte, att styrelsen i nu ifrågavarande fall lämnar bidrag till
sjukvårdande åtgärder. Anmärkas må emellertid, att, om i ett sådant fall
den i händelse av invaliditet utgående avgiftspensionen uppgår till ett icke
alltför ringa belopp, exempelvis till 20 ä 30 kronor, styrelsen icke ställt sig
helt avvisande, utan berett vederbörande erforderlig vård, varvid styrelsen
dock helt naturligt icke påtagit sig mer än en mindre del av den med vården
förenade kostnaden. I samma mån, som avgiftspensionernas storlek undan
för undan ökas, komma sålunda '' allt flera personer, tillhörande nu ifrågavarande
kategori, i åtnjutande av styrelsens sjukvårdande verksamhet, därvid
dock naturligtvis den sjuke själv, hans anhöriga eller hans kommun,
eventuellt vederbörande sjukkassa, får lämna ett avsevärt större kostnadsbidrag
till vården än vad vanligen är fallet.

I betraktande av vad ovan anförts anser styrelsen det ingalunda vara tillrådligt,
att, såsom motionärerna tänkt sig, för ifrågavarande kategori av sjukkassemedlemmar
göra ett undantag från den princip, som ligger till grund
för den sjukvårdande verksamheten. Om undantag gjordes för denna kategori,
skulle konsekvensen fordra, att samma undantag gjordes även för en hel del
andra kategorier, exempelvis alla dem, som åtnjuta eller med säkerhet kunna
påräkna annan inkomst — t. ex. i form av pension — av den storlek, att
den utesluter från rätt till pensionstillägg. Det ekonomiska syftet med den
sjukvårdande verksamheten skulle härigenom lätt nog kunna äventyras. Styrelsen
måste vid sådant förhållande avstyrka bifall till motionärernas framställning
i denna del.

Anmärkas må för övrigt, att för nu behandlade spörsmål det torde bliva
av ganska avgörande betydelse, i vilken riktning en reform på sjukförsäkringens
område kommer att gå, och detta torde få anses som ett ytterligare
skål, att motionärernas framställning i denna del ej bör föranleda åtgärd.

I fråga om motionärernas yrkande om sådan ändring i pensionsförsäkringslagen,
att större befogenhet skulle lämnas pensionsnämnderna i avseende
å bestämmandet av pensionssökandes rätt till pensionstillägg, hans
inkomst samt avdrag för inkomst av förmån, som har karaktär av gåva, har
pensionsstyrelsen såsom av det ovan sagda framgår yttrat, att dylik ändring
icke skulle kunna i mera nämnvärd omfattning realiseras utan vittgående
reformer rörande pensionsförsäkringens organisation och ekonomiska grundvalar
ävensom att frågans vikt och natur vore sådan, att densamma uppenbarligen
komme under bedömande vid en förestående allmän revision av
pensionsförsäkringslagen.

Under hänvisning till vad pensionsstyrelsen sålunda anfört får utskottet
anföra, att utskottet icke funnit skäl föreligga för riksdagen att påkalla sär -

Utskottet.

•16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

skild utredning rörande detta spörsmål. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra, att utskottet i sitt utlåtande nr 17 till innevarande riksdag förordat
en utredning angående ändring i grunderna för bestämmande av pensionstillägg,
vilket förslag vunnit kamrarnas bifall.

Vad därefter angår yrkandet om utredning i syfte att pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet måtte utsträckas även till den, som till följd av
medlemskap i sjukkassa icke beräknas komma att falla pensionsförsäkringen
till last beträffande pensionstillägg, anser utskottet, i likhet med pensionsstyrelsen,
att en sådan utsträckning av styrelsens sjukvårdande verksamhet
icke lämpligen bör ifrågakomma. Utskottet kan alltså ej heller förorda bifall
till motionärernas förslag i denna del.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen nr 181 i andra kammaren, i vad densamma
innefattar hemställan om skrivelses avlåtande till Kungl. Maj.t
med begäran om revision av lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring under övervägande dels på vad sätt
större befogenhet kunde lämnas pensionsnämndema i avseende
å bestämmandet av pensionssökandes rätt till pensionstillägg,
hans inkomst samt avdrag för inkomst, som har karaktär av
gåva, dels ock huruvida pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet
kunde utsträckas även till den, som till följd av medlemskap
i sjukkassa icke beräknas komma att falla pensionsförsäkringen
till last beträffande pensionstillägg, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*), von Stockenström,
greve Spens, Thorberg*), Berglund*), Åkerberg*) och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Hage, Magnusson i Skövde*), Ödström*), Johanson
i Hallagården, Holmström i Stockholm, Ros, Olovson i Västerås*) och Hedvall*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage beträffande viss del av utskottets motivering.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.