Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

m* 26.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1927 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående vissa
beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens
konferens vid dess nionde sammanträde
i Geneve år 1926.

Genom en den 18 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 152, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande rörande de i
nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens
konferens vid dess nionde sammanträde i Geneve år 1926 fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av ett förslag till konvention angående
sjömäns anställningsavtal, ett förslag till konvention angående hemförskaffning
av sjömän, en rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare
och lärlingar samt en rekommendation angående de allmänna grunderna för
inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden.

Konventionsförslagen och rekommendationerna hava i översättning till
svenska språket följande lydelse:

1.

Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående sjömäns anställningsavtal,
vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den tjugufjärde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugosex
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella
arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av
fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade
i någon av de fördrags slutande staterna, samt å sådana fartygs
redare, befälhavare och sjömän.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 saml. 2 avd. 17 höft. (Nr 26.) ''.69*7 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:
krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,
fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,
lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,
fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter
eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet
understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i
nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2-

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar
hava den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,
i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap
som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrullan,
med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom
lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande
besättningen å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för
befäl över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom
de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik
mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

§3.

Anställningsavtal skall undertecknas av redaren eller hans representant
samt sjömannen. Tillfälle att granska avtalet skall, innan det undertecknas,
beredas sjömannen och hans rådgivare.

De förhållanden, varunder sjömannen undertecknar avtalet, skola bestämmas
i landets lag i syfte att säkerställa kontroll från vederbörande offentliga
myndighets sida.

Förestående bestämmelser angående avtals undertecknande skola anses
iakttagna, därest vederbörande myndighet intygar, att avtalets bestämmelser
i skrift företetts för myndigheten och att de bekräftats av såväl redaren
eller hans representant som sjömannen.

Landets lag skall meddela föreskrifter till tryggande, att sjömannen förstår
betydelsen av avtalets bestämmelser.

Avtalet må icke innehålla något, som strider mot landets lag eller denna
konvention.

Landets lag skall föreskriva sådana ytterligare formaliteter och garantier
beträffande avtalets slutande, som kunna anses nödiga för att skydda redarens
och sjömannens intressen.

§4.

Lämpliga åtgärder skola i enlighet med landets lag vidtagas till tryggande,
att avtalet icke kommer att innehålla bestämmelse, genom vilken parterna

{>å förhand överenskomma att avvika från vanliga regler angående domstoarnas
behörighet att upptaga tvister rörande avtalet.

Denna bestämmelse må icke tolkas så, att den utesluter anlitande av
skiljemän.

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

§5-

Yarje sjöman skall erhålla en handling, som angiver hans tjänsteuppgifter
ombord. Handlingens form, de uppgifter, som skola införas däri, och sättet
på vilket detta skall ske, bestämmas av landets lag.

Denna handling må icke innehålla något omdöme om sjömannens tjänstgöring
eller någon uppgift om hans hyra.

§6.

Avtalet kan ingås antingen för bestämd tid eller för viss resa eller, om
landets lag så medgiver, för obestämd tid.

Avtalet skall tydligt angiva vardera partens rättigheter och skyldigheter.

Uppgifter skola i varje fall lämnas om:

I) sjömannens till- och förnamn, hans födelsedag eller ålder samt födelseort; 21

ort och dag för avtalets slutande;

31 namn å det eller de fartyg, varå sjömannen förbinder sig att tjäna;

41 besättningens antal, därest så föreskrives i landets lag;

5) den eller de resor, som skola företagas, om dessa vid avtalets ingående
kunna angivas;

61 den tjänst, vari sjömannen skall användas;

7) såvitt möjligt plats och tid för sjömannens inställelse i tjänsten ombord; 8)

de födoämnen, som skola tillhandahållas sjömannen, där ej landets lag
föreskriver annat system i förevarande avseende;

91 hyrans belopp;

10) avtalets upphörande d. v. s.:

a. om avtalet är ingånget för bestämd tid, dagen för avtalets utlöpande;

b. om avtalet är ingånget för viss resa, destinationshamnen och den tid
efter ankomsten, då sjömannen har rätt att lämna tjänsten;

c. om avtalet är ingånget för obestämd tid, de villkor, under vilka
vardera parten kan uppsäga avtalet, samt uppsägningstiden, vilken icke må
vara kortare för redaren än för sjömannen;

II) årlig semester med lön efter ett års tjänst hos samma redare, om
landets lag föreskriver sådan semester;

12) andra förhållanden, som landets lag må föreskriva.

§ 7.

Om landets lag föreskriver, att sjömansrulla skall föras ombord, bör i
lagen även meddelas föreskrift, att avtalet skall antecknas i eller fogas vid
rullan.

§8.

För att sjömannen skall kunna taga kännedom om beskaffenheten och
omfattningen av sina rättigheter och skyldigheter skall landets lagstiftning
innehålla bestämmelser, som möjliggöra för sjömannen att ombord inhämta
noggrann kännedom om sina anställningsvillkor; detta må ske genom anslående
av avtalets bestämmelser å plats, som är lätt tillgänglig för besättningen,
eller på annat lämpligt sätt.

§9-

Avtal för obestämd tid kan av vardera parten uppsägas att upphöra i
envar hamn, där fartyget lastar eller lossar, förutsatt att i avtalet angiven
uppsägningstid, som ej må understiga tjugufyra timmar, iakttages.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Uppsägning skall ske skriftligen; landets lag skall föreskriva sådant sätt
för uppsägningens verkställande, som är ägnat att förebygga efterföljande
tvister mellan parterna.

Landets lag bör angiva de exceptionella omständigheter, varunder uppsägning,
även om den skett i vederbörlig ordning, icke skall leda till avtalets
upphörande.

§ 10.

Avtal, vare sig för viss resa eller för bestämd eller obestämd tid, skall
anses vara vederbörligen hävt genom:

a) parternas överenskommelse;

b) sjömannens död;

c) fartygets förolyckande eller iråkade fullständiga sjöovärdigliet;

d) varje annan orsak, som må föreskrivas i landets lag eller denna konvention.

§ Il Landets

lag skall angiva de omständigheter, under vilka redaren eller
befälhavaren må omedelbart avskeda sjömannen.

§ 12.

Landets lag skall jämväl angiva de omständigheter, under vilka sjömannen
äger rätt att erhålla omedelbart entledigande.

§ 13.

Visar sjöman för redaren eller hans representant, att han kan få fartyg
att föra eller erhålla befordran till styrman eller maskinist eller till annan
högre grad än den han innehar, eller att efter tjänstens antagande inträffat
annan omständighet, som gör det till ett väsentligt intresse för honom att
bliva fri från tjänsten, äger han att erhålla entledigande, om han utan ökad
utgift för redaren i sitt ställe sätter annan duglig och pålitlig man, som godkännes
av redaren eller hans representant.

I fall, som nu nämnts, äger sjömannen utfå hyra för den tid han varit
i tjänst.

§ 14.

Oavsett anledningen till avtalets utlöpande eller hävande skall i den handling,
som utlämnats till sjömannen enligt § 5, och i sjömansrullan antecknas,
att han är fri från anställningen, och skall sådan anteckning, om endera
parten så yrkar, bestyrkas av vederbörande myndighet.

Sjömannen äger alltid att, utöver handling, som avses i § 5, från befälhavaren
erhålla särskilt intyg rörande beskaffenheten av hans arbete eller
åtminstone, huruvida han fullgjort sina åligganden enligt avtalet.

§ 15.

Det tillkommer landets lagstiftning att föreskriva åtgärder, som äro ägnade
att trygga efterlevnaden av stadgandena i denna konvention.

§ 16.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 17.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

o

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 18-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds
generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av
ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 19.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § IT förbinder sig
varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna
i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 senast den 1 januari
1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 21.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för
inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det
den inregistrerats hos sekreteriatet.

§ 22.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modi
fierande.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

2.

Förslag till konvention angående hemförskaffning av sjömän.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående hemförskaffning av sjömän,
vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade
i någon av de fördragsslutande staterna, samt å sådana fartygs
redare, befälhavare och sjömän.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:
krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,
fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter
eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet
understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i
nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2.

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar hava
den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,
i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap
som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrulla^
med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom
lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande besättningen
å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för befäl
över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom
de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik
mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

§ 3.

Varje sjöman, som under avtalstiden eller vid dess utgång lämnar fartyget,
har rätt att bliva återförskaffad till sitt hemland eller till anställningshamnen
eller till utgångshamnen för resan, enligt bestämmelser i den nationella
lagstiftningen, som skall innehålla härför erforderliga föreskrifter, inbegripet
bestämmelser, vem kostnaden för hemförskaffningen skall drabba.

Sjömans hemförskaffning skall anses fullgjord, då honom beretts lämplig
anställning å fartyg, destinerat till hamn, som i första stycket sägs.

Sjöman_ skall anses hemförskaffad, om han landsatts i sitt hemland eller
i anställningshamnen eller i närbelägen hamn eller i utgångshamnen för
resan.

Beträffande de villkor, under vilka en utländsk sjöman, som anställts å
fartyget i annat land än sitt hemland, har rätt till hemförskaffning, skall
gälla vad som föreskrives i den nationella lagstiftningen eller i brist därpå
i avtalet. Bestämmelserna i de tre föregående styckena av denna paragraf
skola emellertid äga tillämpning å sjöman, som anställts i sitt hemland.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2b. "l

§ 4-

Kostnaderna för hemförskaffningen skola icke drabba sjömannen, sanda
han lämnats i land på grund av:

a) skada liden i tjänsten;

b) skeppsbrott;

c) sjukdom, som ej ådragits med avsikt eller genom försumlighet;

d) avsked på grund av omständighet, som icke kan läggas honom till last.

§ 5-

Kostnaderna för sjömannens hemförskaffning skola innefatta alla utgifter
för själva transporten samt för logi och föda under resan ävensom för hans
underhåll intill den för hemresan bestämda tidpunkten.

Då sjöman vid hemförskaffning tjänstgör såsom medlem av besättningen,
är han berättigad till ersättning för det arbete han utför under resan.

§ 6-

Vederbörande myndighet i det land, där fartyget ar registrerat skall i
de fall, då denna konvention äger tillämpning, vara pliktig övervaka liemforskaffningen
av sjöman utan hänsyn till hans nationalitet och att, om sa erfordras,
förskottera honom respenningar.

§ 7''

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
och av honom inregistreras.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren Den

är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, da
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ iO.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förhinder sig
varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna
i §§ 1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§n.

Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar
denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421
av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga freds -

% Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

fördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och
protektorat.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, da konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare
för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter
det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde
år. förelägga generalkonferensen en redgörelse för denna konventions
tillämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på
konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller
modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

3.

Rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående hemförskaffning av befälhavare
och lärlingar, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex.
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Yersailles och motsvarande
delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen hemställer, att regeringarna måtte vidtaga åtgärder för att
trygga hemförskaffning av befälhavare och genom lärlingsavtal anställda lärlingar,
vilka icke omfattas av bestämmelserna i det av generalkonferensen
vid dess nionde sammanträde antagna förslaget till konvention angående
hemförskaffning av sjömän.

4.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen av
sjöfolkets arbetsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. i*

samt beslutit antaga vissa förslag angående de allmänna grunderna
för inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden, vilken fråga utgör
den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjuguandra dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn
till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande
delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att, bland metoder och grundsatser av särskild och
trängande vikt för arbetarnas fysiska, moraliska och intellektuella välfärd,
fördraget i Versailles och de övriga fredsfördragen förplikta internationella
arbetsorganisationen att ägna särskild uppmärksamhet åt inspektionen av
arbetsförhållandena för att trygga verkställigheten av lagar och förordningar
till skydd för arbetarna;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen å sitt femte sammanträde
(oktober 1923) antog en »rekommendation angående de allmänna
grunddragen för yrkesinspektionen för att trygga verkställigheten av lagar
och förordningar till skydd för arbetarna»;

i betraktande av att nämnda rekommendation är grundad huvudsakligen
på den erfarenhet, som vunnits vid inspektion av industriella företag, och
att det skulle bliva synnerligen svårt att tillämpa rekommendationen eller
ens anpassa den efter sjöfolkets arbete, vilket till sin beskaffenhet och de
villkor, under vilka det utföres, i grund skiljer sig från fabriksarbete;

i betraktande av att betydelsen av inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden
kommer att ökas i den mån lagstiftningen för sjöfolkets skydd
utvecklas i olika länder och nya konventioner angående sjöfolkets arbetsförhållanden
antagas av konferensen; samt

i betraktande av att det av ovannämnda skäl och för att ställa vunnen
erfarenhet till medlemmarnas förfogande till hjälp vid upprättande eller omorganisation
av deras system för inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden,
är önskvärt att fastställa de allmänna grundsatser, som i praktiken visat
sig vara mest ägnade att trygga genomförandet av åtgärder till sjöfolkets
skydd;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av organisationen måtte
taga följande grundsatser under övervägande:

I. Inspektionens omfattning''.

1) Den eller de myndigheter, vilka i varje land hava att svara för tillsyn å
sjöfolkets arbetsförhållanden, böra hava som förnämsta uppgift att trygga verkställigheten
av alla lagar och förordningar, vilka beröra sådana förhållanden
och skyddandet av sjöfolket under utövningen av dess yrke.

2) I den mån det kan finnas lämpligt och möjligt, må åt inspektionsmyndigheterna,
på grund av den erfarenhet de vinna under fullgörandet av sina
huvuduppgifter, även kunna anförtros andra, sekundära uppgifter av social
natur, växlande med hänsyn till uppfattning, seder och traditioner i olika
länder, under villkor likväl:

a) att dessa uppgifter icke på något sätt kunna göra intrång på fullgörandet
av inspektörernas huvuduppgifter;

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

b) att de icke på något sätt kunna skada den auktoritet och den opartiskhet,
som äro nödvändiga för inspektörerna i deras förhållande till redare
och sjöfolk.

II. Inspektionens organisation.

Konferensen hemställer:

3) att överallt, där det är förenligt med administrativ praxis, till tryggande
av största möjliga enhetlighet vid tillämpningen av lagar och förordningar
rörande sjöfolks arbetsförhållanden de olika tjänsteorgan, som svara för tillsynen
över dylika lagars och förordningars tillämpning, måtte underställas
en och samma centrala myndighet;

4) att, där vedertagen administrativ praxis icke medgiver dylik centralisation
av tillsynen, de olika myndigheter, vilkas verksamhet helt eller delvis
avse sjöfolkets skyddande, måtte sättas i tillfälle att draga nytta av varandras
erfarenheter och att reglera sina arbetsmetoder enligt de gemensamma grundsatser,
som kunna anses mest effektiva;

5) att för nämnda ändamål nära förbindelse och ständigt samarbete måtte
upprättas mellan dessa olika myndigheter, i den mån det är förenligt med
administrativ praxis och på sätt som i varje land anses lämpligast (utbyte
av rapporter och upplysningar, periodiska konferenser m. m.); och

6) att regelbunden förbindelse i frågor av ömsesidigt intresse måtte upprätthållas
mellan myndigheterna för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden och
myndigheterna för tillsyn å industriellt arbete.

III. Inspektioiismyinligheteriias rapporter.

Konferensen hemställer:

7) att en årlig allmän rapport över tillsynen å sjöfolkets arbetsförhållanden
måtte utgivas av trycket av centralmyndigheten eller genom samverkan
mellan de olika myndigheter, som svara för utövandet av denna tillsyn;

8) att denna årliga rapport måtte innehålla en förteckning över gällande
nationella lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och
tillsynen däröver jämte de ändringar däri, som trätt i kraft under året;

9) att densamma även måtte innehålla statistiska tabeller med nödiga
kommentarer rörande inspektionens organisation och verksamhet, meddelande
så vitt möjligt och så långt som är förenligt med landets administrativa
praxis, upplysning beträffande följande punkter:

a) _ antalet i sjöfart använda fartyg, underställda olika former av inspektion,
varvid dessa fartyg böra indelas efter typ (mekaniskt framdrivna fartyg och
segelfartyg) och varje kategori ytterligare uppdelas efter det ändamål, för
vilket fartygen nyttjas;

b) antalet sjömän, verkligt anställda å varje kategori av fartyg;

c) antalet fartyg, som besökts av inspektörerna, med uppgift om besättningarnas
storlek;

d) antalet och arten av förseelser, som iakttagits av inspektörerna, och de
ålagda straffen;

e) antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt dessa olycksfalls
beskaffenhet och orsaker;

f) de åtgärder, som vidtagits för genomförande av bestämmelserna i internationella,
arbetskonventioner rörande sjöfolks arbetsförhållanden, samt den
utsträckning, i vilken dessa bestämmelser kommit i tillämpning, antingen
i form av sådan årsrapport, som ingives till internationella arbetsbyrån enligt
§ 408 av fredsfördraget, eller i annan lämplig form.

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

IV. Inspektörens befogenheter och åligganden.

A. Rätt att inspektera.

Konferensen hemställer:

10) att inspektionsmyndigheterna, efter att hava styrkt sin identitet, måtte
äga att enligt landets lag:

a) utan föregående tillkännagivande när som helst, dag eller natt, inspektera
fartyg, förande landets flagga, i egna eller främmande territorialvatten,
ävensom i undantagsfall, fastställda i landets lag, samt efter inhämtat tillstånd
av vederbörande sjöfartsmyndighet i öppen sjö, börande dock tiden
och sättet för inspektions utförande avpassas så, att därigenom såvitt möjligt
undvikes allvarlig olägenhet för fartygets utnyttjande;

b) utan vittnen utfråga besättningen och andra, vilkas uttalanden kunna
anses önskvärda, företaga alla efterforskningar, som kunna anses nödvändiga,
samt påfordra framläggandet av alla skeppspapper eller dokument, som enligt
författningarna skola föras och som hänföra sig till inspektionens föremål
;

11) att landets lag måtte stadga, att inspektörerna, medelst ed eller på
annat med landets administrativa praxis eller sedvänja överensstämmande
sätt skola förbinda sig att vid äventyr av straff eller lämplig disciplinär åtgärd,
icke yppa affärshemligheter, varom de kunna erhålla kännedom under
utövningen av sina åligganden.

B. Rätt till tvångsåtgärder.

Konferensen hemställer:

12) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i allvarliga
fall, då fara föreligger för besättningens hälsa eller säkerhet, efter inhämtat
tillstånd av vederbörande sjöfartsmyndighet förbjuda fartyg att lämna hamn.
innan nödiga åtgärder vidtagits ombord å fartyget till efterkommande av
gällande lagbestämmelser, dock med rätt för vederbörande att fullfölja talan
till högre administrativ myndighet eller till domstol i överensstämmelse
med lagstiftningen i de olika länderna;

13) att förbud för fartyg att lämna hamn måtte betraktas som en åtgärd
av utomordentligt allvarlig beskaffenhet, vilken får tillgripas endast såsom
en sista utväg, då alla andra inspektionsmyndigheten till buds stående lagliga
medel att skaffa respekt för lagen använts utan verkan;

14) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i särskilda
fall föreskriva omedelbara åtgärder till tryggande av tillämpningen av lagar
och förordningar rörande sjöfolks arbetsförhållanden, dock med rätt för
vederbörande att fullfölja talan till högre administrativ myndighet eller till
domstol i överensstämmelse med lagstiftningen i varje land;

15) att den centrala myndigheten måtte erhålla befogenhet att i särskilda
fall medgiva undantag från visst bestämt stadgande i lag eller förordning
rörande sjöfolks arbetsförhållanden, då myndigheten gjort sig förvissad om
att stadgandet praktiskt taget efterkommits eller att dess iakttagande icke är
nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i det förevarande fallet, förutsatt
likväl att de åtgärder, som vidtagits, eller de bestämmelser, som träffats
för syftet ifråga, äro minst lika effektiva som ett strängt iakttagande av stadgandet.

C. Rätt att påkalla inspektion.

Konferensen hemställer:

16) att landets lag måtte stadga rätt för befälhavaren att påkalla inspektion
i alla fall, där lian finner nödigt;

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

17) att landets lag måtte stadga rätt för medlemmarna av besättningen
att under de villkor, som kunna uppställas, påkalla inspektion i alla fall där
fråga är om de hygieniska förhållandena ombord, fartygets säkerhet eller
reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden.

D. Eedares och sjömäns samverkan med inspektions myndigheterna.

Konferensen hemställer:

18) att, i den mån det är förenligt med administrativ praxis i varje land
och på sätt som anses lämpligast, redare och sjömän måtte anmodas att
samverka vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar rörande
sjöfolks arbetsförhållanden.

Särskilt vill konferensen fästa de olika ländernas uppmärksamhet på följande
metoder för samverkan:

. a) det är av väsentlig betydelse, att alla möjligheter beredas sjöfolket att
direkt eller genom vederbörligen bemyndigade representanter hos inspektion
smyndigheterna fritt anmäla varje lagöverträdelse ombord på det fartyg,
å vilket sjöfolket är anställt, samt att inspektionsmyndigheten snarast möjligt
undersöker den fråga, som klagomålet avser, ävensom att klagomålen
av inspektionsmyndigheten behandlas som absolut konfidentiella;

b) för att åvägabringa fullständig samverkan mellan å ena sidan redare
och sjöfolk samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndigheterna
samt för att förbättra de förhållanden, som äro av betydelse för sjöfolkets
hälsa och säkerhet, är det önskvärt, att inspektionsmyndigheterna
tid efter annan med representanter för redarnas och sjöfolkets organisationer
rådgöra om bästa sättet att uppnå nämnda syften. Det är även önskvärt,
att blandade kommissioner av redare och sjöfolk upprättas och att tillfälle
beredes dem att samverka med de olika myndigheter, som övervaka
tillämpningen av lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.

E. Garantier beträffande inspektionsorganen.
Konferensen hemställer:

19) att inspektörerna måtte utses på sådant sätt, att de åtnjuta såväl
redarnas som sjöfolkets fulla förtroende och att av dem för sådant ändamål
bör krävas:

a) egenskaper, som borga för absolut opartiskhet vid fullgörandet av deras
uppgifter;

b) erforderlig teknisk sakkunskap för fullgörandet av nämnda uppgifter.

Det är önskvärt, att personer, som tjänstgjort till sjöss, erhålla anställning
inom inspektionen, antingen fast eller tillfällig, allt efter de administrativa
myndigheternas beprövande;

, 20) ;dtj där så befinnes nödvändigt, inspektörerna måtte biträdas i sina
åligganden av kompetenta experter, som äga redarnas och sjöfolkets fulla
förtroende;

21) att inspektörerna måtte hava offentlig tjänstebefattning med en ställning,
som gör dem oberoende av regeringsskiften;

22) att förbud måtte meddelas för dem att hava något som helst ekonomiskt
intresse i de företag, som äro underställda deras tillsyn.

F. Andra uppgifter.

Konferensen hemställer:

23) att inspektörerna, som på grund av arten av sina uppgifter hava särskilt
goda tillfällen att iakttaga de praktiska verkningarna av tillämpningen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 13

utav lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden, måtte, såvitt
det låter sig förena med de administrativa metoderna i varje land, anmodas
att biträda vid förbättrande av lagstiftningen till sjöfolkets skydd och
att så effektivt som möjligt medverka till förebyggande av olycksfall;

24) att de, såvitt det låter sig förena med administrativ praxis i varje
land, måtte kallas att deltaga i undersökningar beträffande skeppsbrott och
olycksfall ombord på fartyg och att de måtte erhålla befogenhet att, där så
finnes nödigt, ingiva rapporter över resultaten av dylika undersökningar;

25) att de, såvitt det låter sig förena med de administrativa metoderna i
varje land, måtte kallas att medverka vid förberedandet av förslag till lagar
och förordningar om skydd för sjöfolk.

Såsom i propositionen omförmäles, åligger det medlemmarna av internationella
arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund
av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader efter avslutandet
av ett sammanträde av internationella arbetskonferensen underställa vid
sammanträdet antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller
de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för
deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. För det
fall att en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller
annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag
icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive
medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse
med hänsyn därtill.

1) Förslaget till konvention angående sjömäns anställningsavtal.

Av propositionen framgår, att vissa olikheter förefinnas mellan förevarande
konventionsförslag och gällande svensk rätt. Under det att flertalet
av dessa olikheter äro av ringa betydelse, föreligger emellertid i fråga om
§ 9 första stycket i konventionen eu skiljaktighet av principiell innebörd.

Enligt 13 § sjömanslagen den 15 juni 1922 gäller, att, om överenskommelse
ej träffats om tjänsteavtalets varaktighet, vardera parten äger uppsäga
avtalet att upphöra i envar hamn, som fartyget anlöper för lossning eller
lastning; dock att, om sjömannen är svensk och antagen här i riket, avtalet
icke må från någondera sidan uppsägas till upphörande annorstädes än i
svensk lossnings- eller lastningshamn. Genom bestämmelse i 15 § göres
visst undantag från denna regel. I § 9 första stycket i konventionen stadgas
däremot, att avtal för obestämd tid må av vardera parten uppsägas i envar
hamn, där fartyget lastar eller lossar, förutsatt att vederbörlig uppsägningstid
iakttages.

I sitt yttrande över konventionsförslaget har socialstyrelsen i fråga om
§ 9 första stycket i konventionen anfört bland annat, att en ändring av sjömanslagen,
varigenom densamma bragtes i överensstämmelse med omförmälda
föreskrift i konventionsförslaget, skulle innebära en betydelsefull förändring, som
sannolikt skulle möta bestämt motstånd från sjöfartsnäringens målsmän och

Utskottet.

14

Andra lagutskottet utlåtande Nr 26.

måhända även från sjöfolkets sida. Styrelsen liar vidare framhållit, att det
syntes styrelsen tveksamt, om konventionsförslaget från skyddssynpunkt
kunde tillerkännas någon större betydelse, ävensom att det syntes tvivelaktigt,
om övervägande skäl talade för Sveriges anslutning till konventionen.

Kommerskollegium har för sin del bestämt avstyrkt en bestämmelse av
den i 9 § första stycket föreslagna innebörden. Kollegium har bland annat
framhållit, att omvårdnaden om sjöfolkets intressen syntes motivera, att en
dylik bestämmelse icke godtoges från svensk sida. Kollegium beaktade därvid
jämväl det förhållandet, att kollegium vid skilda tillfällen från vår representation
i utlandet mottagit anmälningar om att befälhavare å svenska fartyg,
trots gällande, i viss mån restriktiva bestämmelser i ämnet, avmönstrat sina
besättningar helt eller till större delen för att ersätta desamma med utländskt
sjöfolk. Kollega granskning av förslaget föranledde i övrigt det
uttalandet, att kollegium för sin del funne den svenska sjöfartens och de i
densamma anställdas intressen avgjort tala mot Sveriges anslutning till konventionen.

Föredragande departementschefen har erinrat om att den svenska sjömanslagen
tillkommit efter samarbete med Norge, Danmark och Finland
och att det därför icke torde böra ifrågakomma att utan samråd med de
övriga nordiska länderna företaga en sådan ändring i denna lags bestämmelser,
som ett antagande av konventionens § 9 skulle medföra. Då departementschefen
inhämtat, att den danska regeringen icke för närvarande avser
att ratificera konventionen samt att i Norge och Finland frågan om ratificering
ännu är beroende på prövning, har departementschefen ansett, att icke
heller Sverige för närvarande bör ratificera ifrågavarande konvention.

Såsom av det ovan sagda framgår, förutsätter en ratificering av ifrågavarande
konvention vissa ändringar i den vid 1922 års riksdag antagna sjömanslagen,
vilken lag tillkommit efter samarbete med Norge, Danmark och
Finland. Sådana skäl synas med hänsyn till den svenska sjöfartens förhållanden
icke föreligga, att de böra föranleda Sverige att trots de betänkligheter,
som möta ur det skandinaviska lagstiftningsarbetets synpunkt, i denna
lag införa ändringar i annan ordning än den, som iakttagits vid lagens tillkomst.
I likhet med föredragande departementschefen anser alltså utskottet,
att Sverige för närvarande icke bör ratificera ifrågavarande konvention.

2) Förslaget till konvention angående liemförskaffning av sjömän.

Förevarande konventionsförslag innehåller såsom allmän regel, att sjöman,
som under avtalstiden eller vid dess utgång lämnar fartyget, alltid har rätt
att bliva återförskaffad till sitt hemland eller till anställnings- eller utgångshamnen
enligt föreskrift i den nationella lagstiftningen. Allenast för utländsk
sjöman, som anställts å fartyget i annat land än sitt hemland, skall
berörda regel icke gälla. Beträffande kostnaden för hemförskaffningen stadgas
visserligen i konventionen, att det skall ankomma på den nationella
lagstiftningen att bestämma, vem kostnaden för hemförskaffningen skall

15

Andra lagutskottets utlåtande Ur 26.

drabba, men därjämte innehåller konventionen, att berörda kostnad icke
skall åvila sjömannen, därest han lämnats i land på grund av skada liden
i tjänsten, skeppsbrott, sjukdom, som ej ådragits med avsikt eller genom
försumlighet, eller avsked på grund av omständighet, som icke kan läggas
honom till last.

Den svenska sjömanslagen stadgar däremot icke någon generell rätt för
sjömannen att bliva hemförskaffad utan uppräknar vissa fall, då rätt till
hemförskaffning föreligger.

I ärendet hörda myndigheter hava avstyrkt konventionens ratifikation från
svensk sida, då vårt land därigenom skulle åsamkas ej blott avsevärt vidgade
förpliktelser i avseende å sjömäns hemförskaffande utan även betydligt
ökade kostnader därför. Föredragande departementschefen har i anslutning
härtill förklarat sig icke kunna tillstyrka ratifikation av förevarande konvention.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att konventionen icke
bör biträdas för Sveriges del.

3) Rekomuiesidationen angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

I fråga om denna rekommendation har departementschefen, under framhållande
att den svenska sjömanslagen innehåller vissa bestämmelser om fri
hemresa för befälhavare och att för lärlingar inom sjömansyrket gälla samma
bestämmelser som för sjömän, förklarat, att, då dessa föreskrifter torde vara
tillfredsställande, skäl icke syntes föreligga att genom ytterligare åtgärder
trygga befälhavares och lärlingars hemförskaffande. Departementschefen har
med hänsyn härtill ansett, att rekommendationen icke borde föranleda någon
åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot departementschefens
uttalande.

4) Rekommendationen angående de allmänna grunderna för inspektionen
av sjöfolkets arbetsförhållanden.

Socialstyrelsen har, med instämmande av kommerskollegium, i fråga om
denna rekommendation anfört följande. De krav, som i berörda rekommendation
framställdes, syntes i stort sett kunna sägas vara ganska val tillgodosedda
i vad ankomme på vårt lands lagstiftning och offentliga förvaltning.
I ett antal särskilda avseenden motsvarade visserligen våra förhållanden icke
rekommendationens fordringar, men i åsyftade fall syntes knappast förefinnas
tillfyllestgörande sakliga skäl för påkallande för närvarande av förändringar.
I den mån dylika i samband med revision i annat syfte av lagar eller författningar
eller andra reformer lämpligen läte sig genomföra, borde emellertid
vederbörande givetvis låta sig angeläget vara att söka undanröja antydda
skiljaktigheter. Enligt styrelsens mening borde sålunda förevarande
rekommendation icke för närvarande giva anledning till någon särskild åtgärd.

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

I likhet med socialstyrelsen och kommerskollegium har föredragande
departementschefen ansett, att förevarande rekommendation icke för närvarande
påkallade någon särskild åtgärd från de svenska statsmakternas
sida. Departementschefen har emellertid framhållit, att, så framt av annan
anledning förändringar komme att påkallas i gällande regler rörande inspektionen,
de i rekommendationen angivna principerna, i den mån så funnes
lämpligt med hänsyn till de i vårt land rådande förhållandena, borde vinna
beaktande.

Bestämmelser rörande inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden givas i
vårt land huvudsakligen i lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å
fartyg och förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter
angående tillsyn å fartyg samt i förordningen den 13 juli 1926 med
närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om arbetstiden å svenska
fartyg (sjöarbetstidslagen). Det inspektionssystem, som i enlighet med berörda
författningar och åtskilliga i samband därmed stående föreskrifter tilllämpas
i vårt land, torde i huvudsak stå i överensstämmelse med de principer,
som uttalas i förevarande rekommendation. I vissa hänseenden förefinnas
emellertid, såsom ovan nämnts, olikheter mellan det svenska kontrollsystemet
och rekommendationens regler. Bland de viktigare skiljaktigheterna
märkas följande.

Enligt punkt 1) i rekommendationen skola den eller de myndigheter, som
hava att svara för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden, hava som förnämsta
uppgift att trygga verkställigheten av alla lagar och förordningar, som beröra
sjöfolkets arbetsförhållanden och skyddandet av sjöfolket under utövningen
av dess yrke. Dessutom må åt inspektionsmyndigheterna anförtros
andra uppgifter av social natur. Det synes sålunda vara avsett, att inspektionen
skall tillvarataga huvudsakligen sociala intressen. I fråga om den
svenska fartygsinspektionen torde böra erinras om, att denna har till åliggande
att utöva tillsyn å efterlevnaden av sjöarbetstidslagen. Vidare har
den till uppgift att vaka över att fartyg, som nyttjas till sjöfart, äro i
sj ovärdigt skick och behörigen utrustade samt så inrättade, att nödigt skydd
mot olycksfall och ohälsa beredes samtliga ombordvarande, att bostäder
ombord äro tillräckliga och lämpliga, att fartygs inrättningar och redskap
erbjuda tillräcklig säkerhet till förekommande av olycksfall och ohälsa, att
fartyg äro på betryggande sätt bemannade, samt att fartyg äro så lastade
eller barlastade, att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

I punkterna 8) och 9) i rekommendationen givas vissa regler rörande
innehållet i den allmänna rapport, som årligen skall avgivas rörande tillsynen.
Enligt dessa skall i rapporten intagas en förteckning över. gällande lagar och
förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och tillsynen däröver jämte
de ändringar däri, som trätt i kraft under året. Rapporten bör även lämna
upplysning rörande bland annat antalet i sjöfart använda fartyg, varvid
fartygen böra indelas efter typ och varje kategori ytterligare uppdelas efter
det ändamål, för vilket fartygen nyttjas, antalet sjömän, anställda å varje
kategori av fartyg, antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

IT

dessa olycksfalls beskaffenhet och orsaker ävensom de åtgärder, som vidtagits
för genomförande av internationella arbetskonventioner rörande sjöfolks
arbetsförhållanden. Uppgifter i samtliga berörda ämnen ingå icke i den
berättelse, som årligen avgives av fartygsinspektionens chefsmyndighet. Visserligen
intages i berättelsen uppgift å alla under året gjorda ändringar i eller
tillägg till befintliga författningar, men däremot plägar ej lämnas förteckning
å gällande författningar. De inspekterade fartygen indelas efter sin art men
icke efter användning. I berättelsen angives ej antalet anställda sjömän eller
inträffade olycksfall. Ej heller beröres internationella arbetsorganisationens
verksamhet. Vad angår olycksfallen bör emellertid märkas, att uppgifter
härutinnan lämnas av annan myndighet, i främsta rummet socialstyrelsen.

Rekommendationens punkt 11) hemställer om införande av bestämmelse,
att inspektörerna genom ed eller på annat sätt skola tillförbindas att vid
äventyr av straff eller disciplinär åtgärd icke yppa affärshemlighet, varom
de under sin ämbetsutövning erhållit kännedom. Någon bestämmelse härom
finnes icke i vår rätt.

Enligt punkterna 16) och 17) i rekommendationen skall befälhavare å
fartyg hava en ovillkorlig rätt att påkalla inspektion samt medlem av besättningen
äga att under de villkor, som kunde uppställas av landets lag, begära
inspektion i alla fall, där fråga är om de hygieniska förhållandena ombord,
fartygets säkerhet eller reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden. Stadgande
om ovillkorlig rätt för befälhavare att påkalla inspektion finnes icke i de
svenska författningarna. Det ankommer i regel på inspektionsmyndigheten
att utan anmaning besluta, huruvida inspektion är erforderlig utöver vissa i
lagen angivna fall. Vad angår besättningsmans rätt att kräva inspektion
torde böra erinras om att enligt 59 § sjömanslagen besättningens flertal
ävensom förste maskinisten i vissa fall hava rätt att påkalla syn å fartyget.
Härvid är att märka, att obehörigen påkallad syn kan medföra ersättningsskyldighet
för den anmälande. En bestämmelse av sistberörda innehåll torde
icke stå i strid med punkt IT) i rekommendationen.

I punkt 18) a) i rekommendationen förutsättes, att, då klagomål från sjöfolkets
sida inkommer till inspektionsmyndighet, klagomålet behandlas som
absolut konfidentiellt. Ett dylikt förfarande torde icke överensstämma med
den hos oss rådande uppfattningen. Därest skriftlig anmälan inkommer,
måste densamma diarieföras och behandlas som offentlig handling.

För åvägabringande av samverkan mellan å ena sidan redare och sjöfolk
samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndigheterna föreslås
i punkt 18) b) i rekommendationen upprättande av blandade kommissioner
av redare och sjöfolk. Dylika organ finnas icke i vårt land.

Såsom av det anförda framgår, bestå vissa olikheter mellan den ifrågavarande
rekommendationen och gällande svenska bestämmelser i ämnet.
Dessa olikheter synas utskottet dock icke vara av det innehåll, att med
hänsyn till dem ändringar för närvarande böra vidtagas i vår lagstiftning.
Särskilt bör i detta sammanhang erinras om att fråga om omorganisation

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 17 höft. (Nr 26.) 569 27 2

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

av kommerskollegium för närvarande är föremål för utredning ock att förslag
härom kan förväntas komma att föreläggas riksdagen inom en nära framtid.
Vidare torde böra framhållas, att fjolårets riksdag, under hänvisning till
detta förhållande, avslagit en inom andra kammaren väckt motion, däri hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning
av frågan om överflyttande från kommerskollegium till socialstyrelsen av de
sjöfartskontrollen rörande frågor, som enbart eller i övervägande grad röra
arbetarskyddet. Tydligt är emellertid, att i den mån med hänsyn till hos
oss rådande förhållanden förändringar vidtagas i reglerna rörande inspektionen
de till grund för rekommendationen liggande principerna, där så
lämpligen ske kan, böra vinna beaktande. Utskottet delar således departementschefens
åsikt, att förevarande rekommendation icke för närvarande påkallar
någon särskild åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

Under hänvisning till vad ovan anförts tillåter sig utskottet därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,
att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad i
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet av vederbörande
departementschef hemställts beträffande

1) förslaget till konvention angående sjömäns anställningsavtal
;

2) förslaget till konvention angående hemförskaffning av
sjömän;

3) rekommendationen angående hemförskaffning av befälhavare
och lärlingar; samt

4) rekommendationen angående de allmänna grunderna för
inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden.

Stockholm den 26 april 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, Linder, Sigfrid
Hansson*, greve Spens, Thorberg*, Karlsson i Gillberga och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage*, Magnusson i Skövde*,
Johanson i Stockholm*, Holmström i Stockholm, Ros, Andersson i Rasjön och Gardell
i Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

19

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hage.
Johanson i Stockholm och Holmström i Stockholm, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t meddela, att riksdagen
för sin del anser,

1) att förslaget till konvention angående sjömäns anställningsavtal bör av
Sverige ratificeras;

2) att förslaget till konvention angående hemförskaffning av sjömän bör
av Sverige ratificeras;

3) att beträffande rekommendationen angående hemförskaffning av befälhavare
och lärlingar Sveriges lagstiftning på ifrågavarande område snarast
må bringas i överensstämmelse med rekommendationen; samt

4) att beträffande rekommendationen angående de allmänna grunderna för
inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden Sveriges lagstiftning på ifrågavarande
område snarast må bringas i överensstämmelse med rekommendationen.