Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
1
Nr 25.
Ankom til} riksdagens kansli den 4 april 1927 kL 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående jordbruksfastigheters
delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma
tillgångar och rättigheter.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 67,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har av herr Brännström m. fl. hemställts,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta om utredning och framläggande av förslag angående
jordbruksfastigheters delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma
tillgångar och rättigheter.
Beträffande de skål, som ligga till grund för motionärernas hemställan,
får utskottet hänvisa till motionens innehåll.
över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av kammarkollegium. Det yttrande, som med anledning
härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och
hänvisar utskottet till dess innehåll.
Vid fjolårets riksdag har förevarande spörsmål i visst avseende varit föremål
för uppmärksamhet under behandlingen av förslaget till lag om delning
av jord å landet (prop. nr 38).
I fråga om de i 19 kap. 12 § i lagförslaget upptagna bestämmelserna rörande
ägovidds delaktighet i samfällighet anförde första särskilda utskottet
i sitt utlåtande nr 1 (sid. 80) följande:
Uti 12 § i gällande lag om ägostyckning stadgas, att vid sådan förrättning
bestämmelse ej må meddelas till inskränkande av den varje hemmanslott
tillkommande rätt till andel uti hemmanets särskilda rättigheter och förmåner,
däribland del i allmänning.
Såsom förut framhållits kommer vid avstyckning mantal, som kan vara
stamfastigheten åsatt, alltid att odelat kvarstå å denna. Innebörden av bestämmelserna
i förevarande paragraf är, enligt motiven, att sådana rättigheter
och förmåner, som ovillkorligen åtfölja mantalet, t. ex. del i häradsallmänning,
skola alltjämt tillkomma stamfastigheten, medan andra rättigheter
och förmåner kunna antingen läggas å en lott eller fördelas efter veder -börandes gottfinnande. Dessa bestämmelser synas alltså medföra, att genom
avstyckning avskilda jordbruksfastigheter komma att sakna del i sådana samfälligheter,
som måhända inrättats till stöd just för jordbruksnäringen i orten.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 saml. 2 avd. 16 höft. (Nr 25.)
Frågans behandling
vid
1926 års
riksdag.
2
Andra lagutskottets utlutande Nr 25.
Utskottet vill till förebyggande av dylika missförhållanden föreslå ett tilllägg
till paragrafen av innehåll, att avstyckad fastighet icke må uteslutas från
rätt till delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, såvitt i
fastigheten ingår åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning,
att fastigheten varder tjänlig till jordbruk samt avstyckningen ej sker för sådant
ändamål, varom i 19 kap. 3 § sista stycket sägs. Rörande tolkningen
av uttrycken »tjänlig till jordbruk» och »mindre lägenheter» hänvisas till
vad därom anförts under sistberörda paragraf. Till samfällighet, som är
jämförlig med allmänning, böra bl. a. hänföras i Dalarna och andra orter
förekommande s. k. besparingsskogar (jfr Holm: Nytt juridiskt arkiv 1925.
sid. 544). Att angiva de grunder, efter vilka delaktigheten bör fördelas, torde
icke låta sig göra i annan mån än att den avstyckade fastigheten bör erhålla
vad å densamma skäligen kan anses belöpa av stamfastighetens andel i samfälligheter.
Att därvid uteslutande taga hänsyn till fastigheternas arealer
synes icke vara riktigt. Emellertid torde bestämmandet av fastigheternas inbördes
delaktighet icke komma att medföra större svårigheter än den mantalsfördelning,
som för närvarande äger rum vid ägostyckning.
I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herrar Linder och Brännström
i denna fråga följande (sid. 234):
Jämlikt för närvarande gällande bestämmelser får vid ägostyckning ej
meddelas föreskrift, varigenom en hemmanslotts rätt till andel i stamhemmanets
särskilda rättigheter och förmåner inskränkes. Häri har emellertid enligt
Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende företagits den ändring, att detsamma
stadgar, att vid avstyckning skall bestämmas om och i vad mån med avstyckad
ägovidd skall följa rätt till delaktighet i område, som avsatts för
gemensamt ändamål m. m. Det kan alltså tänkas inträffa, att ett avstyckat
område icke erhåller någon andel i stamfastighetens ''särskilda rättigheter och
förmåner’. För att råda hot härpå har utskottet, såsom av dess förslag i
denna del framgår, ifrågasatt viss ändring i syfte att tillförsäkra avstyckning
delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, i vilken stamfastigheten
har andel, under förutsättning att avstyckningen dels på grund
av omfattningen och arten av tillagda ägoslag måste anses tjänlig till jordbruk,
dels ock icke är avsedd för sådant ändamål, som i 19 kap. 3 § sista
stycket sägs.
Ehuru vi för vår del godkänna den uppfattning,,som ligger till grund för
utskottets förslag, hava vi likväl ställt oss betänksamma emot införandet i
den nya jorddelningslagen av ett stadgande uti ifrågavarande syfte. Ändringsförslaget
har tillkommit i anledning av inom utskottet framställda yrkanden,
särskilt från representanter för Kopparbergs län, där avsevärda besparingsskogar
förekomma och dessas avkastning användes till gagn för alla fastigheter
och lägenheter av jordbruksnatur inom den socken, varest de äro
belägna.
Även dela vi den inom utskottet ganska enhälligt tillkännagivna uppfattningen,
att såsom förhållandena kommit att beträffande besparingsskogarna
gestalta sig i Kopparbergs län, desamma alltjämt böra odelade bibehållas.
Emellertid saknas utredning rörande de konsekvenser, stadganden i förevarande
avseende, med den omfattning utskottets förslag förordar, kunna
förväntas medföra. Jämväl i andra delar av vårt land finnas allmänningar,
t. ex. häradsallmänningar och sockenallmänningar. Efter vilka grunder avkastningen
fördelas emellan delägarna i dessa allmänningar eller om överhuvudtaget
samtliga inom häradet eller socknen befintliga hemman och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 3
lägenheter däri anses äga del, är emellertid icke med säkerhet ådagalagt.
Likaledes finnas utan tvivel andra särskilda rättigheter eller förmåner, såsom
rotebesparingskassor, sockenmagasinsfonder och sockenmagasin, invalid- och
beväringskassor, augmentsräntor m. m., däri hemman kunna antagas vara
delaktiga. I vad mån en genom avstyckning tillkommen fastighet må anses
böra få del i sådan rättighet, kan måhända i flera fall vara svårt att bestämma.
Härtill kommer, att, då mantalet hädanefter upphör att äga giltighet
såsom jämförelsegrund hemman emellan, torde jämväl en utredning med
• hänsyn till de förändrade förhållanden, denna omständighet kan förväntas
medföra, få anses erforderlig.
Av dessa anledningar hava vi för vår del ansett, att utskottet allenast bort
föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa utredning, i vad mån avstyckning bör tilläggas ovillkorlig rätt till
delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, vari stamfastigheten
äger del.
Reservanternas uttalande föranledde icke någon åtgärd från riksdagens
sida.
Den utredning, som i motionen begäres, avser två olika rättssynpunkter,
dels den äganderättsliga och dels den förvaltningsrättsliga.
I fråga om rätten till delaktighet i häradsallmänning och förvaltningen av
sådan allmänning gälla för närvarande bestämmelserna i förordningen den
26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna. Förslag
till ny särskild lag om häradsallmänningar har framlagts av skogslagstiftningskommittén
i dess den 9 december 1918 avgivna betänkande. Häröver
har kammarkollegium den 27 maj 1925 yttrat sig och därvid framställt
förslag till en genomgripande omläggning av gällande lagstiftning. Frågan
är alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Rörande innebörden av den gällande rättens bestämmelser, såvitt nu är
i fråga, torde frånsett ett avseende icke råda sådan oklarhet, att igångsättande
av en utredning kan anses erforderligt.
Utskottet åsyftar härmed frågan om förhållandet mellan bestämmelsen
i förordningen den 26 januari 1894, att delägare i häradsallmänning äro,
där ej för särskilda fall blivit annorlunda bestämt, de, som i häradet bygga
och bo, efter deras oförmedlade hemmantal, och stadgandet i lagen den 18
juni 1926 om delning av jord å landet, 19 kap. 12 §, vari bl. a., som är
av intresse i detta sammanhang, även stadgas viss rätt för avstyckad ägovidd
att erhålla del i stamfastigheten tillkommande andel i allmänning eller därmed
likställd samfällighet.
Enligt sistnämnda lag torde vid avstyckning den avskilda ägovidden icke
vid sin littera komma att erhålla någon siffra, som angiver dess förhållande
till stamfastighetens mantal, men däremot torde, för den händelse den avstyckade
fastigheten tilldelas andel i stamfastighetens allmänningslott, i protokollet
och i beskrivningen komma att göras anteckning rörande storleken
av denna andel.
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
Vid ett dylikt förfarande kommer tydligen för ägare av område, som avstyckats,
delägarrätt i häradsallmänning att angivas på ett sätt, som icke
står i formell överensstämmelse med förordningen den 26 januari 1894.
Det synes därför föreligga skäl för verkställande av utredning rörande
lämpligheten av att bestämmelser utfärdas, som ändra föreskrifterna i 1894
års författning på sådant sätt, att de delägare, som grunda sitt delägarskap
på avstyckning, vinna samma formella ställning som övriga delägare.
En utredning i motsvarande avseende rörande de förhållanden, som uppkomma
vid laga skifte enligt den nya jorddelningslagen, synes icke vara erforderlig,
då vid laga skifte fastighet, som förut haft skattetal sig påfört,
torde komma att bibehållas vid detsamma.
Rörande förvaltningen av besparingsskogar och därmed i vissa avseenden
jämställda sockenallmänningar hänvisas till vad därom anförts i kammarkollegii
här bifogade utlåtande. Även synes böra erinras om förordningen
den 18 juni 1920 angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens
län.
Beträffande delägarrätten till dessa skogar torde någon utredning icke vara
erforderlig, då frågan härom avgjorts i samband med skogarnas bildande.
Åtskilliga upplysningar rörande gällande rättsförhållanden med avseende å
dessa skogar lämnas i norrländska skogsvårdskommitténs betänkande år
1912.
Även i fråga om dessa skogar torde emellertid anledning förefinnas att
verkställa utredning ur den synpunkt, som ovan angivits beträffande häradsallmänningarna.
I fråga om bgsamfålligheter och därmed jämförliga samfällig heter hänvisas
till den utredning, som förefinnes i det år 1918 av särskilda sakkunniga
avgivna betänkande med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter
m. m., vilket förslag ligger till grund för den i ämnet utfärdade lagen
den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga
samfällda ägor och rättigheter.
Någon utredning om vare sig de äganderättsliga eller förvaltningsrättsliga
förhållandena med avseende å dessa samfälligheter synes ej vara erforderlig.
Vad slutligen angår de fonder och kassor, som uppkommit genom jordägares
sammanskott, vill utskottet anföra följande.
I fråga om sockenmagasin och sockenmagasinsfonder erinras om kungörelsen
den 4 december 1863, enligt vilken det ankommer på kommunalstämma
att omhänderhava deras förvaltning i det fall där sådant icke förhindras av
villkor, som fästats vid donationen.
Med avseende å vissa andra hithörande slag av fonder lämnas vissa upplysningar
i kammarkollegii vid detta utlåtande fogade yttrande.
För övrigt hänvisas till den av statistiska centralbyrån år 1917 avgivna
berättelsen rörande de vid 1910 års slut befintliga stiftelserna, i vilken publi
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 5
kation dessa förtecknats jämte upplysningar rörande deras förvaltare, ändamål,
storlek m. m.
Slutligen vill utskottet bringa i erinran, att riksdagen vid särskilda tillfällen
hos Kungl. Maj:t begärt utredning rörande lagstiftning om donerade
medel och stiftelser. Utskottet tillåter sig att härom hänvisa till första lagutskottets
utlåtande 1926, nr 11, och andra kammarens femte tillfälliga utskotts
utlåtande innevarande år, nr 1.
En anhållan om särskild utredning rörande i motionen omnämnda fonder
och kassor synes för närvarande icke vara påkallad.
Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motion måtte
hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande lämpligheten av
bestämmelser i syfte att delägare i häradsallmänning eller
därmed i vissa hänseenden jämställd allmänning, som grundar
sitt delägarskap på avstyckning enligt 1926 års jorddelningslag,
må erhålla samma formella ställning som övriga
delägare, ävensom vidtaga de åtgärder, som den verkställda
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 4 april 1927.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow* von Stockenström,
greve Spens, Thorberg* Bergland,* Åkerberg* och Stenberg;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg* Hage, Magnusson i
Skövde,* Johanson i Hallagården, Holmström i Stockholm,* Olovson i Västerås och
Andersson i Rasjön.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra lagutskottets utlutande Nr 25.
Bilaga.
Kammarkollegii yttrande.
Av de i förevarande motion berörda särskilda rättigheter har rätten till delaktighet
i häradsallmänning under senare tid varit föremål för utredning och
övervägande. Förslag till en genomgripande omläggning av gällande lagstiftning
i detta avseende har av kungl. kollegium framlagts i dess utlåtande den
27 maj 1925 över den s. k. skogslagstiftningskommitténs den 9 december 1918
avgivna betänkande. Frågan är allt fortfarande föremål för Kungl. Maj:ts
prövning.
Några sockenallmänningar i lagens (byggningabalken 16 kap. 1 §) mening
torde ej numera förefinnas. Däremot har i sammanhang med storskiftena och
avvittringen i Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län uppstått
ett nytt slag av sockenallmänningar, som i de två förstnämnda länen även
går under namn av besparingsskogar. Av dessa allmänningsskogar förvaltas
två, Svärdsjö och Envikens i Kopparbergs län, på samma sätt som häradsallmänningar,
för de övriga gälla särskilda, av Kungl. Maj:t för varje skog
meddelade föreskrifter. Anförda underdåniga besvär rörande ifrågasatt ändring,
särskilt avseende bestämmanderätten över skogsavkastningen, i det för
förvaltningen av Hamra kapellags besparingsskog i Gävleborgs län gällande
reglemente är för närvarande jämlikt Kungl. Maj:ts remiss föremål för kungl.
kollega yttrande. Norrländska skogsvårdskommittén har i sitt år 1912 avgivna
betänkande framlagt förslag till lagar angående vård och förvaltning
rörande dels besparingsskogar och sockenallmänningar inom Kopparbergs
och Gävleborgs län, dels allmänningsskogar inom Västerbottens och Norrbottens
län. Lagstiftning rörande besparingsskogama och sockenallmänningama
i förstnämnda båda län har av kungl. domänstyrelsen förordats. Förslagen
torde ännu vara föremål för Kungl. Maj:ts övervägande.
Av övriga i motionen särskilt omnämnda förmåner och rättigheter torde
såväl sockenmagasinsfonder och sockenmagasin som invalid- och beväringskassor
hava i åtskilliga fall ombildats till kommunala gemensamhetsfonder.
De gamla militära rotekassorna, såsom knektemedelskassorna, uddemantalskassorna
i Gävleborgs län, roteringskassorna i Jämtlands län och enöreskassorna
i Uppland torde efter indelningsverkets upphörande jämlikt Kungl.
Maj:ts medgivande i särskilda fall ha fördelats mellan delägarna.
Kungl. kollegium vill icke bestrida, att behov må anses förefinnas av nya
bestämmelser för reglerande av å ena sidan de delägande jordbruksfastigheternas
inbördes andel i de gemensamma tillgångarna och å andra sidan förvaltningen
av dessa gemensamma tillgångar. Emellertid förefaller det kungl.
kollegium tvivelaktigt, huruvida, med hänsyn till olikheten i sådana tillgångars
uppkomst och natur samt syftet med desamma, av motionärerna till
synes åsyftade generella bestämmelser kunna anses genomförbara. Kungl.
kollegium förutser, att vidtagande av ändringar i grunderna för delaktigheten
i ifrågavarande gemensamhetstillgångar ofta nog skulle visa sig icke kunna
genomföras utan medgivande av samtliga delägare.
Då det knappast torde vara möjligt att utan föregången allsidig utredning
framlägga förslag till ett praktiskt genomförbart ordnande av ifrågavarande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.
7
delaktighets- och förvaltningsfrågor under iakttagande av nödig hänsyn för
bestående rättigheter, finner kungl. kollegium anledning icke saknas för en
utredning i det i motionen angivna syftet.
I ärendets handläggning hos kungl. kollegium hava jämte undertecknade
deltagit kammarråden Bergström, Klockhoff och Wohlin, extra kammarrådet
Schalling och e. o. assessorn Skoglund.
Stockholm den 25 februari 1927.
GASTEN VON OTTER.
Otto Adelborg.
Föredragande.
/ Herm. Fehr.