Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1927 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i visst
syfte av 8 § i lagen angående köttbesiktning och slakthus.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 242,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Grimbo hemställt,
att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till ändrad lydelse av 8 § i lagen
angående köttbesiktning och slakthus av den 10 oktober 1913 i syfte, att
Konungens befallningshavande har att utse ett allmänt ombud att såsom
revisor deltaga i granskning av räkenskaper, som beröra köttbesiktning och
slakthus, och att det bestämmes, att särskilda räkenskaper skola föras för
var och en av dessa grenar.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

I 8 § av lagen angående köttbesiktning och slakthus av den 10 oktober
1913 sägs bland annat att samhälle äger uppbära avgifter enligt taxa, som,
sedan Konungens befallningshavande efter hörande av hälsovårdsnämnd eller
den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, därtill
uPPgj°rt förslag, av Konungen fastställes för ett år i sänder.

Vidare sägs: I denna taxa må avgifterna ej sättas högre, än som kan
anses erforderligt till betäckande av samhällets kostnader för köttets besiktning
och sådan behandling, som förmäles i särskilda paragrafer av samma
lag. I lagen sägs sålunda, att taxan ej må sättas högre, än som motsvarar
samhällets kostnader. Det gäller alltså att få dessa kostnader dels riktigt konstaterade,
dels ock rätt fördelade mellan vad som belöper sig på köttbesiktning
och vad som belöper sig på slakthus. Det brukar nämligen vara så, att
där slakthus finnes, räkenskaperna för detta föras gemensamt med räkenskaperna
för köttbesiktningsbyrån. När Konungens befallningshavande för
avgivande av förslag till taxa hör hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet,
varunder slakthusets förvaltning är ställd, torde regel vara, att
Konungens befallningshavande får en bokslutstablå, som utvisar de kostnader,
som påförts köttbesiktningen och slakthuset. I regel torde Konungens
befallningshavande icke vara i tillfälle att underkasta denna sådan granskning,
att det kan konstateras, huruvida de kostnader, som överhuvud taget
påförts köttbesiktningen och slakthuset, äro berättigade. Det kan exempelvis
tänkas, att samhälle tillhandahåller viss mark eller vissa lokaler för verksamheten
och för sådana myndigheter debiterar sådana belopp, att taxorna i
viss mån komma att utgöra en beskattning.

Vidare har man frågan om fördelningen av kostnaderna mellan köttbesiktningen
och kostnaderna för slakthus. Det är ägnat att förvåna, att taxorna

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 sand. 2 avd. 15 höft. (Nr 24.)

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Gällande bestämmelser

i ämnet.

Förarbetena
till de med
motionen ansedda
bestämmelserna.

för enbart besiktning av djurkropp vid besiktningsbyrå och taxorna vid slakthusen
i regel äro lika, detta fastän vid slakthuset förutom driftkostnaderna
skall påföras 5 procent av slakthusets anläggningskostnad. Man har svårt
att värja sig för tanken, att det vid bokföringen påföres köttbesiktningen
belopp, som rätteligen hemmahöra å slakthusets konto, och att samhällen på
denna väg beskatta allmänheten för slakthuskostnaderna, oavsett om samma
allmänhet använder slakthuset eller icke. För att få klarhet i detta fall borde
bestämmas, att slakthus och köttbesiktningsbyrås räkenskaper alltid skola
föras var för sig.

Med nuvarande bestämmelser, att kostnaderna få betalas av dem, som tillföra
djur och djurkroppar, saknas intresse för ekonomisering av det hela.

Det är sålunda tvenne frågor, som borde lösas i ett sammanhang, nämligen
dels att samhälle icke påför köttbesiktning och slakthus mera kostnader, än
som verkligen äro hänförliga härtill, samt att kostnaderna rättvist fördelas
mellan köttbesiktning och slakthus, dels ock att sådan ändring göres i nu
gällande lag, att man får garanti för att samhälle söker ekonomisera verksamheten.

Den första av dessa frågor torde kunna lösas på det sätt, att den länsstyrelse,
som har att avge förslag till taxor, jämväl utser revisor i företaget,
vilken hade att som allmänt ombud övervaka att icke allmänheten beskattas
utöver vad som är oundgängligt att täcka kostnaderna för besiktning och
behandling av kött samt för begagnande av slakthus, samt att kostnaderna
för dessa grenar bliva riktigt fördelade dem emellan.

Det med motionen avsedda lagrummet, § 8 mom. 1 i lagen den 10 oktober
1913 angående köttbesiktning och slakthus, innehåller följande bestämmelser.
För köttbesiktning, viss särskild behandling av kött samt begagnande
av offentligt slakthus äger vederbörande samhälle uppbära avgifter enligt
taxa, som, sedan Konungens befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd
eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är
ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i sänder.
I denna taxa må avgifterna ej ställas högre än som kan anses erforderligt
till betäckande av samhällets kostnader för köttets besiktning och stämpling
samt ovanberörda behandling och, där fråga är om begagnande av offent
ligt slakthus, till betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning
och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Under förarbetena till köttbesiktningslagen har den med motionen avsedda
frågan varit föremål för övervägande; och tillåter sig utskottet att för
frågäns belysande lämna en redogörelse härför.

I propositionen till 1913 års riksdag med förslag till lag angående köttbesiktning
och slakthus hade ifrågavarande lagrum föreslagits i den lydelse
det innehar i gällande lag.

I en med anledning av propositionen väckt motion föreslog herr Andersson
i Grimbo bl. a. sådan ändring i det i propositionen innefattade lagförslaget,
att stadgande infördes om att räkenskaperna för köttbesiktningen och för
slakthuset skulle föras var för sig, så att köttbesiktningsavgiftema finge

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 3

sättas allenast till det belopp, som täckte själva omkostnaderna för besiktningen.
Till stöd för detta yrkande anförde motionären följande:

I § 8 i den nådiga propositionen stadgas angående huru skall förfaras
med avgifter, som avkrävas allmänheten för köttbesiktning och vid användande
av slakthusen. Därvidlag har icke gjorts någon skillnad i bokföringen
av de respektive avgifterna, utan sammanföras de till betäckande av de kostnader,
för vilkas gäldande respektive samhällen ha rätt att ålägga allmänheten
avgifter. Emellertid borde enligt mitt förmenande ett särskiljande i
bokföringsavseende av dessa inkomster äga rum. Såsom bestämmelserna nu
äro avfattade, komma köttbesiktningsavgifterna att användas även till betäckande
av kostnaderna för anskaffandet av slakthuset, dess förvaltning och
underhåll. Så borde emellertid icke vara fallet, ty detta föranleder en högre
taxa för besiktningar, än som eljest behövde äga rum. Slakthuset har ju sitt
ändamål för sig, och höra naturligtvis kostnaderna för detsamma utgå i den
mån allmänheten använder slakthuset för det med detta egentligen avsedda
ändamålet. Köttbesiktningstaxan kunde då sänkas, vilket skulle vara till
fördel för allmänheten, och vilket för övrigt måste anses vara ur alla synpunkter
det enda riktiga. Det är naturligtvis olämpligt, att allmänheten underkastas
en extra beskattning i form av besiktningsavgifter, då man vet,
att besiktningen kan verkställas till vida billigare pris.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande anförde lagutskottet beträffande ifrågavarande
yrkande, att utskottet ansåge, att de föreskrifter, som i avseende å
bestämmandet av avgifterna meddelades i lagförslaget, utan något vidare
tillägg vore tillfyllestgörande för vinnande av det ändamål, som i motionen
avsågs, och att utskottet därför ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
i denna del.

Vidare vill utskottet erinra om, att i propositionen nr 149 till 1915 års
riksdag angående viss ändring i köttbesiktningslagen av föredragande de-1915 års rikspartementschefen
gjorts ett uttalande rörande tolkningen av ifrågavarande
lagrum. Departementschefen anför nämligen följande:

I likhet med lagutskottet vid 1913 års riksdag finner jag bestämmelserna
i den nuvarande slakthuslagens § 8 hava den innebörd, att besiktningsavgifterna
icke böra sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande av
samhällets kostnader endast för denna besiktning jämte stämpling och eventuellt
särskild behandling, och att detta gäller även för stad, varest offentligt
slakthus finnes. Den rätt, lagen medgiver, till att jämväl kostnader för slakthusets
förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet
tagas i beräkning, gäller nämligen endast vid bestämmandet av avgifter för
slakthusets begagnande. Även om besiktningsbyrå för uppslaktat kött är
förlagd till slakthuset, höra alltså enligt lagens ordalydelse ingå andra kostnader
bliva grundläggande för taxan för besiktning av sådant kött, som icke
slaktats i slakthuset utan blott undergår besiktning å byrån, än som sammanhänga
med själva besiktningen med därtill hörande åtgärder. Att sätta
besiktningsavgifterna så högt, att förtjänst å desamma måste uppstå, torde
därför icke överensstämma med lagens nuvarande avfattning, även om denna
förtjänst användes till att minska eller motväga förlust å samtidigt bedriven
slakthusrörelse.

Frågans behandling
vid
1926 års riksdag.

Fråga vid innevarande

riksdag om
ändring i
gällande bestämmelser

angående
fastställande
av taxa för
köttbesiktningsbgrd.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr Vt.

\ id fjolarets liksdag förelag fragan till behandling, jämväl då på grund
av motion av herr Andersson i Grimbo. I en inom andra kammaren väckt
motion, nr 304, hemställde nämligen herr Andersson, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida inkomsterna
av taxorna vid landets officiella köttbesiktningsbyråer överskrede respektive
byråers kostnader, samt till riksdagen framkomma med förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

^ Andra kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte motionen i sitt utlåtande
nr 2 samt anförde till stöd härför följande:

Ifrågavarande taxor, liksom taxor å andra i lagen den 10 oktober 1913
angående köttbesiktning och slakthus omnämnda avgifter, fastställas för
minst ett år i sänder och i följande ordning.

Hälsovårdsnämnden eller — i stad där offentligt slakthus finnes — den
särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, uppgör förslag,
som av Konungens befallningshavande med eget yttrande överlämnas
till Kungl. Maj:t. Efter medicinalstyrelsens hörande fastställer Kung!. Maj:t
den taxa, som under viss tid skall lända till efterrättelse inom samhället.

Förslaget från den kommunala myndigheten åtföljes, i enlighet med medicinalstyrelsens
i cirkulärskrivelse den 23 augusti 1917 framställda begäran,
av utdrag ur räkenskaperna för nästföregående år, sammanställningar av frekvensen
under det löpande årets åtta första månader samt förslaget till inkomst-
och utgiftsstat för det kommande året.

Avgifterna få enligt lagen ej sättas högre, än som kan anses erforderligt
till betäckande av samhällets kostnader för köttets besiktning och stämpling
och, där fråga är om begagnande av slakthus, till betäckande jämväl av
kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Den utredning, som av motionären påyrkas, verkställes således enligt nu
gällande lag i varje särskilt fall. Utskottet utgår ifrån att de myndigheter,
som därvid höras, innan Kungl. Maj:t fastställer taxorna, tillse att lagens
föreskrifter angående avgifternas storlek bliva iakttagna, såväl då det gäller
enbart köttets besiktning och stämpling som i fråga om den särskilda avgift,
som medgives vid begagnande av slakthus. Under sådana omständigheter
anser utskottet någon ytterligare utredning icke vara påkallad för vinnande
av trygghet för att lagens fordringar med avseende på avgifternas storlek
skola uppfyllas.

Utskottets hemställan, varom utskottet enhälligt förenat sig, bifölls av
kammaren.

Ytterligare vill utskottet meddela, att vid innevarande riksdag redan avgjorts
väckt fråga om ändring i gällande bestämmelser angående fastställande
av taxa för köttbesiktningsbyrå.

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 70, hade nämligen herr Fast hemställt, att riksdagen måtte besluta, alt i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och framläggande för riksdagen
av förslag till sådan ändring i lagen av den 10 oktober 1913 angående
köttbesiktning och slakthus, att fastställandet av taxa för köttbesiktningsbyrå
verkställes av länsstyrelsen, samt att förslag till taxa avgives av fullmäktige

Andra lagutskottets utlutande AV 2 i. 5

eller motsvarande myndighet efter beredning av hälsovårdsnämnd eller särskilt
tillsatt styrelse.

I fråga om denna motion anförde jordbruksutskottet följande:

Enligt motionärens mening skulle de nu gällande bestämmelserna rörande
fastställande av köttbesiktningsavgifter vara otillfredsställande, huvudsakligen
av den anledning, att den anslagsbeviljande myndigheten vore helt
ställd utanför uppgörandet av taxeförslaget. Då hälsovårdsnämnden väljes
av sagda myndighet, torde denna anmärkning icke vara fullt riktig. Icke
heller i övrigt synas i motionen vara anförda några övertygande skäl för
den ifrågasatta lagändringen. På grund härav och då utskottet för egen
del icke har sig bekant, att några olägenheter skulle vara förbundna med
den nuvarande ordningen för dessa ärendens handläggning, anser sig utskottet
icke kunna förorda motionärens framställning.

Med denna motivering hemställde utskottet i sitt utlåtande nr 9, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Slutligen vill utskottet meddela, att utskottet från medicinalstyrelsens vete- Det ekonomi.

rinärbyrå införskaffat redogörelser för det ekonomiska resultatet av slakt av stakthus hus-

och köttbesiktningsverksamheten under åren 1906—1926 i de städer, och köttbe .

siktmngs som

hava såväl slakthus som köttbesiktmngsbyräer. verksamheten

Dessa redogörelser giva vid handen, att Stockholms stads slakthus gått under oren
med en förlust av 3,111,636:18 kronor och köttbesiktningsbyråer med en de fläder.
vinst av 158,286: 67 kronor, varvid emellertid är att märka, att, efter år som hava^sd1922
verkställd taxesänkning vid köttbesiktningsbyråer na, dessa därefter köttbcgått
med en förlust av 95,105: 07 kronor, att Göteborgs stads slakthus gått siktningsmed
en förlust av 796,882: 85 kronor och köttbesiktningsbyråer med en för- byiaerlust
av 50,826: 93 kronor, att Malmö stads slakthus gått med en förlust av
205,992:94 kronor och köttbesiktningsbyråer med en förlust av 34,714: 11
kronor, att Norrköpings stads slakthus gått med en förlust av 39,630: 04
kronor samt köttbesiktningsbyrå med en vinst av 11,788:68 kronor, varvid
emellertid är att märka, att, efter år 1925 verkställd taxesänkning vid köttbesiktningsbyrån,
denna därefter gått med en förlust av 15,483: 33 kronor, att
Hälsingborgs stads slakthus gått med en förlust av 284,981 kronor och köttbesiktningsbyrå
med en förlust av 6,732 kronor, att Eskilstuna stads slakthus
gått med en förlust av 61,917 kronor och köttbesiktningsbyrå med en förlust
av 6,632 kronor, att Linköpings stads slakthus gått med en förlust av
22,612: 41 kronor och köttbesiktningsbyrå med en vinst av 2,506: 35 öre.
samt att Karlskrona stads slakthus gått med en förlust av 287,236: 23 kronor
och köttbesiktningsbyrå med en förlust av 40,731: 34 kronor.

Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter har länsstyrelse att vid upp- Utskottet.
görande av taxeförslag iakttaga, att avgifterna upptagas särskilt för kött -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

besiktning, beräknad såsom en verksamhet för sig, och särskilt för begagnande
av slakthus, ävensom att avgifterna icke i något fall sättas högre än
som kan anses erforderligt till betäckande av samhällets kostnader i det särskilda
fallet. Vid avgivande av utlåtande rörande länsstyrelses taxeförslag
har, enligt vad utskottet inhämtat, medicinalstyrelsen hittills tillämpat den
principen, att den i statförslaget för visst år beräknade inkomsten — inberäknat
eventuell behållning från föregående verksamhetsår — i regel upptagits
lika med eller högst 10 % högre än de i statförslaget beräknade utgifterna
för samma år.

Av den ovan lämnade redogörelsen för det ekonomiska resultatet av slakthus-
och köttbesiktningsverksamheten i de städer, vilka hava såväl slakthus
som köttbesiktningsbyråer, framgår, att båda rörelsegrenarna i allmänhet, i
vissa fall särskilt under senare år, förorsakat samhällena en avsevärd ekonomisk
förlust.

Att i några fall kostnaden för besiktning av hel djurkropp vid besiktningsbyrå
satts ungefär lika hög som den sammanlagda slakthus- och besiktningsavgiften
för samma kropp torde finna sin förklaring däri, att i slakthusavgiften
ingår allenast kostnaden för tillhandahållande av slaktlokal men ej
för själva slaktarbetet och att för begagnande av kylhus, stallrum o. d.
upptages särskild avgift.

Då utskottet ej erhållit kännedom om skäl, som giva vid handen, att de i nu
ifrågavarande taxor förekommande beloppen blivit för högt upptagna eller
att kostnaden oriktigt fördelats och utskottet ej heller blivit övertygat om
lämpligheten av den i motionen föreslagna ändringen i gällande kontrollföreskrifter,
får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 24 mars 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow* Linder,* greve Spens,
Martin Svensson* Berglund,* Karlsson i Gillberga och Luterkort;*

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Hage, Magnusson i
Skövde, Johanson i Hallagården, Holmström i Stockholm, Olovson i Västerås* och
Andersson i Rasjön.*

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

CENTRALTRYCKERIET. STOCKHOLM 1927