Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

tfr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1927 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående vissa
beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens
konferens vid dess åttonde sammanträde
i Geneve år 1926.

Genom en den 21 januari 1927 dagtecknad proposition, nr 51, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande rörande de i
nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens
konferens vid dess åttonde sammanträde i Geneve år 1926 fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av ett förslag till konvention angående
förenkling av inspektionen av emigranter ombord å fartyg samt en
rekommendation angående skydd för emigrerande kvinnor och unga flickor
ombord å fartyg.

Konventionsförslaget och rekommendationen hava i översättning till
svenska språket följande lydelse:

1.

Förslag till konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter

ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 26 maj 1926 till sitt åttonde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående förenkling av inspektionen
av emigranter ombord å fartyg, vilken fråga upptagits på dagordningen
för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till
internationell konvention,

antager denna, den femte dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex,
efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens
medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget
i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 8 käft. (Nr 13.) 52027

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

§ !■ .

För tillämpningen av denna konvention skola i varje land av behörig
myndighet meddelas definitioner av begreppen »emigrantfartyg» och »emigrant».

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att godtaga
den principen, att med nedan angivna undantag den ombord på emigrantfartyg
utövade officiella inspektionen till skyddande av emigranter skall
tillkomma allenast en regering.

Denna bestämmelse utgör dock icke hinder för ett annat lands regering
att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom observatör
ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar, under
förutsättning att han icke gör intrång på den officielle inspektörens uppgifter.

§ 3.

Om officiell emigrantinspektör anställes ombord på emigrantfartyg, skall
han i regel tillsättas av regeringen i det land, vars flagga fartyget för.
Sådan inspektör kan likväl utses av annan regering, om överenskommelse
därom träffats mellan regeringen i det land, vars flagga fartyget för, och en
eller flera av de regeringar, vilkas undersåtar såsom emigranter befordras
å fartyget.

§ 4-

Bestämmandet av de krav på praktiska kunskaper samt fackliga och moraliska
kvalifikationer, som skola ställas på inspektör, tillkommer den regering,
som är ansvarig för inspektörens tillsättande.

Officiell inspektör må icke på något sätt vare sig direkt eller indirekt
vara förbunden med eller beroende av fartygsägaren eller rederibolaget.

Nu angivna bestämmelse skall dock icke utgöra hinder för regering att
undantagsvis och i händelse av verkligt nödtvång utse skeppsläkaren till
officiell inspektör.

§ 5.

Den officielle inspektören skall vaka över iakttagandet av de rättigheter,
som tillkomma emigranterna enligt det lands lagar, vars flagga fartyget för,
annan tillämplig lag, internationella överenskommelser eller kontrakten om
emigranternas befordran.

Regeringen i det land, vars flagga fartyget för, skall, oavsett inspektörens
nationalitet, delgiva denne texten till gällande lagar och förordningar rörande
emigranters förhållanden samt till de internationella överenskommelser
och kontrakt angående samma ämne, vilka meddelats regeringen.

§ 6.

Fartygsbefälliavarens befogenheter inskränkas icke genom denna konvention.
Den officielle inspektören må på intet sätt göra intrång på befälhavarens
befogenheter ombord och skall uteslutande befatta sig med att övervaka
tillämpningen av lagar, förordningar, överenskommelser och kontrakt,
vilka direkt angå emigranternas skydd och välfärd ombord.

§

Inom åtta dagar efter fartygets ankomst till destinationsliamnen skall den
officielle inspektören avgiva rapport till regeringen i det land, vars flagga
fartyget för, och skall denna regering översända ett exemplar av rapporten
till de övriga intresserade regeringar, som förut anhållit därom.

Avskrift av rapporten skall av den officielle inspektören överlämnas till
fartygets befälhavare.

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med
bestämmelserna i del XIII av fördraget i "Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare
ocli av honom inregistreras.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar
av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats
hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då
dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ io.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen
inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare
därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.
lian skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,
som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ n Under

förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 9 förbinder sig varje
medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§
1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga
åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna
konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget
i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,
tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma
genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för
inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den
inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde
år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning
och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens
dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga
vitsord.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

2.

Rekommendation angående skydd för emigrerande kvinnor och unga flickor

ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 26 maj 1926 till sitt åttonde sammanträde
samt beslutit antaga vissa förslag angående åtgärder till skydd för
emigrerande kvinnor och unga flickor ombord å fartyg, vilken fråga
upptagits på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den femte dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex
efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens
medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till
dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt
bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar
av de övriga fredsfördragen.

Då minst femton kvinnor eller unga flickor, vilka icke åtföljas av för
dem ansvarig person, befordras såsom emigranter ombord å ett emigrantfartyg,
skall en kvinna med lämpliga kvalifikationer och utan annan uppgift
ombord tillsättas å fartyget för att, utan intrång på befälhavarens befogenheter,
lämna dessa emigranter den moraliska eller materiella hjälp, av vilken
de kunna vara i behov. Hon skall avgiva rapport till den myndighet,
som utsett henne, och rapporten skall tillhandahållas intresserade regeringar.

Såsom i propositionen omförmäles, åligger det medlemmarna av internationella
arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund
av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader efter avslutandet
av ett sammanträde av internationella arbetskonferensen underställa vid
sammanträdet antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller
de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för
deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. För det
fall att en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller
annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag
icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive
medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse
med hänsyn därtill.

Såväl vederbörande departementschef som i ärendet hörda myndigheter hava
ansett, att förenämnda konventionsförslag angående förenkling av inspektionen av
emigranter omhord å fartyg icke bör biträdas för Sveriges del. Såsom skäl
härför har anförts, att behov av en officiell emigrantinspektör på de svenska
emigrantfartygen icke förefunnes och att en anslutning till konventionen
möjligen skulle kunna anses medföra en förpliktelse för vårt land
att införa en statlig emigrantinspektion. Utskottet delar uppfattningen,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

att behov av en officiell emigrantinspektör å våra svenska emigrantlinjer
hittills icke gjort sig gällande.

Med avseende å frågan, huruvida en ratifikation skulle medföra en sådan
förpliktelse för Sverige som nyss angivits, vill utskottet erinra därom, att
enligt § 11 i konventionsförslaget varje medlem av internationella arbetsorganisationen,
som ratificerar konventionen, förbinder sig att tillämpa bestämmelserna
i densamma senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga
erforderliga åtgärder för att göra nämnda bestämmelser effektiva. Det
torde icke vara uteslutet, att den uppfattningen skulle kunna göras gällande,
att konventionens ratifikation skulle medföra eu åtminstone moralisk
förpliktelse att anställa en officiell emigrantinspektör eller att eventuellt
medgiva annat lands regering, vilkas undersåtar befordras såsom
emigranter å svenskt fartyg, att tillsätta sådan inspektör.

Vidare är att märka, att ett biträdande av konventionen skulle jämlikt
bestämmelse i § 2 kunna anses medföra förpliktelse att tillåta annat lands
regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom
observatör ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar,
under förutsättning att han icke gör intrång på den officielle inspektörens
uppgifter.

Enligt stadgande i § 9 i förslaget kräves för konventionens ikraftträdande
allenast ratifikation av två medlemmar av internationella arbetsorganisationen.
Så snart två länder ratificerat, blir alltså ratifikationen
bindande för dem. Härav följer, att Sveriges underlåtenhet att ratificera
icke hindrar, att konventionen får betydelse för de länder, som önska biträda
densamma.

Ytterligare må framhållas, att en underlåtenhet från Sveriges sida att
nu ratificera icke medför förlust av möjligheten för vårt land att i framtiden
sluta sig till de ratificerandes antal, om detta skulle anses önskvärt.

På grund av vad sålunda anförts anser sig utskottet för närvarande
böra avstyrka ratifikation från svensk sida.

I fråga om rekommendationen angående skydd för emigrerande kvinnor
och unga flickor ombord å fartyg har i propositionen anförts, att något
behov av en sådan funktionär, som i rekommendationen avses, för närvarande
icke föreligger hos oss, samt att rekommendationen därför icke
borde föranleda annan åtgärd från de svenska statsmakternas sida,
än att vid den för närvarande på grund av riksdagsskrivelser den 28 maj
1912 (nr 229) och den 30 maj 1923 (nr 203) pågående revisionen av
emigrationslagstiftningen de till grund för rekommendationen liggande synpunkterna
behörigen beaktades.

Om handläggningen av dessa riksdagsskrivelser har utskottet införskaffat
följande upplysningar. Genom remiss den 5 december 1914 uppdrog
Kungl. Maj:t, under hänvisning till bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
för civilärenden av samma dag, åt socialstyrelsen att inkomma med ut -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

redning och förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen ävensom
till de därmed sammanhängande åtgärder i övrigt, vilka kunde finnas
påkallade. Styrelsen igångsatte med anledning härav en del utredningar
i olika avseenden samt tillkallade för överläggningar ett flertal på området
sakkunniga. Med hänsyn till i viss mån gemensamma intressen beträffande
kontrollen över utvandringen m. m. inleddes efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
samarbete med vederbörande myndigheter i Norge och Danmark. Förslag
till lagstiftningsåtgärder överlämnades under hand till chefen för civildepartementet.
Samarbetet med nämnda främmande länder resulterade i
vissa för Sverige, särskilt under den då rådande krigstiden, icke oviktiga
anordningar till förhindrande av olovlig utvandring av värnpliktiga. Emellertid
minskades under kriget folkförlusten genom utvandring högst väsentligt
— det sista krigsåret och de två därpå följande åren visade t. o. m. större
in- än utvandring. Under sådana förhållanden och till följd av de många
och trängande andra uppgifter, som krigstiden pålade styrelsen och dess
tjänstemän, kom styrelsens uppdrag beträffande emigrationen att trängas
undan. I infordrade yttranden eller andra framställningar gav styrelsen
likväl för Kungl. Maj:t eller vederbörande departementschef i åtskilliga fall
tillkänna sin mening i särskilda frågor berörande emigrationsproblemet.

Internationella arbetsorganisationen beslöt redan på sin första konferens
i Washington år 1919 att ägna uppmärksamhet åt emigrationen. För
ändamålet tillsattes en särskild kommission, vari bland annat en svensk
arbetarrepresentant fick säte. Vissa åtgärder beträffande emigrationen
ha även sedermera beslutits av internationella arbetskonferensen. Vidare
må nämnas, att på inbjudan av italienska regeringen år 1924 i Rom
sammanträdde en konferens, vid vilken även vårt lands regering var
representerad, för dryftande av allehanda frågor rörande emigrationen.
Förväntan på resultaten av nu berörda initiativ har föranlett ytterligare
uppskov med fullgörandet av ifrågavarande uppdrag.

Emellertid hade en ny synpunkt av riksdagen blivit framförd till Kungl.
Maj:ts beaktande. Med anledning av väckt motion beslöt nämligen riksdagen
år 1923 att anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta närmare undersöka,
på vad sätt staten lämpligen borde stödja de emigrerande medborgarna
och medverka till att minska deras risker för sin framtida
utkomst i det främmande landet. Genom remiss den 15 juni samma år
anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa utredning och avgiva
förslag i det av riksdagen sålunda angivna avseendet.

Till fullgörande av härovan berörda uppdrag hava inom socialstyrelsen
utarbetats flera lagförslag. Emigrationsfrågans osäkra läge, särskilt med
hänsyn till den s. k. kvotalagstiftningen i Amerikas Förenta stater, har
emellertid försvårat ett definitivt ställningstagande i ämnet. Antagligen
torde dock styrelsen inom den närmaste framtiden komma att avgiva förslag
till lagstiftning in. m. i ämnet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

På grund av vad sålunda anförts och upplysts torde anledning till
erinran mot det i propositionen innefattade förslaget beträffande ifrågavarande
rekommendation icke föreligga.

Utskottet tillåter sig därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,
att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot
vad i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet av
vederbörande departementschef hemställts

1) beträffande förslaget till konvention angående förenkling
av inspektionen av emigranter ombord å fartyg;

2) beträffande rekommendationen angående skydd för
emigrerande kvinnor och unga flickor ombord å fartyg.

Stockholm den 4 mars 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow, Linder, greve
Spens, Thorberg, Frändén*, Berglund och Karlsson i Gillberga;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg*, Hage, Magnusson i
Skövde, Ödström*, Johanson i Stockholm, Johanson i Hallagården* och Holmström i
Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation beträffande förslaget till konvention angående förenkling av
inspektionen av emigranter ombord å fartyg:

av herrar Linder, Thorberg, Berglund, Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson
i Stockholm och Holmström i Stockholm, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka ratificering av förevarande konvention.