Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
1
Xr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1927 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om åtgärder för snabbare offentliggörande
av valresultaten vid landstingsval och kommunalfullmäktigeval.
I två likalydande motioner, nr 72 i första kammaren av herr Möller
m. fl. och nr 125 i andra kammaren av herr Vennerströni m. fl., hemställes,
»att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att den i riksdagsskrivelsen
319 år 1924 begärda utredningen om sådan ändring i lagen
om val till riksdagen, att resultatet av val till andra kammaren tidigare
än nu sker bliver bekant, måtte utsträckas att omfatta även landstingsval
och kommunalfullmäktigeval, samt att av utredningen föranledda förslag
måtte snarast möjligt för riksdagen framläggas.»
Såsom stöd för detta yrkande anföra motionärerna följande:
»I motion vid 1924 års riksdag begärdes sådana ändringar i lagen om
val till riksdagen, att i densamma stadgades skyldighet för valnämnd att
efter sedan valkuverten räknats och antecknats i protokollet öppna kuverten
och företaga en preliminär sammanräkning för utrönande av rösternas fördelning
mellan de olika partibeteckningarna. Som skäl för denna begäran
anfördes, att den långa väntetid, som efter de proportionella valens införande
förflyter mellan rösta vlämningen och sammanräkningen, tvivelsutan
inverkar menligt på väljarekårens intresse för själva valförrättningen, vadan
intresset kunde förväntas bli starkare, om eu preliminär sammanräkning
av rösterna verkställdes omedelbart efter röstavlämningens slut och resultatet
genast kunde komma till allmänhetens kännedom.
Konstitutionsutskottet erkände för sin del önskvärdheten av valresultatets
snabbare offentliggörande. Utom det av motionärerna framförda skälet fölen
preliminär sammanräkning genom valnämnderna och magistraterna anförde
utskottet, att en alltför lång tidsutdräkt stode i mindre god överensstämmelse
med den ökade omedelbara verkan, som valen erhållit genom
det i tillämpningen erkända sambandet med regeringsbildandet. Utskottet
anslöt sig därför till kravet på en preliminär sammanräkning. Men det
fann sig icke kunna på rak arm föreslå en omedelbar lagändring utan
ansåg, att frågan borde underkastas närmare utredning. Denna skulle i
främsta rummet gälla sättet för prövningen av valsedlarnas giltighet samt
frågan, huruvida den preliminära sammanräkningen borde sträckas så långt
som till rösternas fördelning mellan underpartier och fraktioner.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. o samt. 2 höft. (Nr 2—4.)
Säl 27
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
Utskottets
yttrande.
Riksdagen anslöt sig helt till konstitutionsutskottets förslag och anhöll
i riksdagsskrivelsen 319, att Kungl. Maj:t ''ville låta verkställa utredning,
huruvida sådan ändring må kunna företagas i lagen om val till riksdagen,
att resultatet av val till andra kammaren tidigare än nu sker bliver bekant,
ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må kunna
föranleda’. Utredningen begränsades som synes till att gälla val till
andra kammaren. Redan hösten 1928 äger val till denna kammare rum.
Det torde därför med bestämdhet kunna förväntas, att utredningsarbetet
bedrives så planmässigt av Kungl. Maj:t, att förslag kan framläggas senast
till 1928 års riksdag och preliminär sammanräkning sålunda ske vid samma
års val till andra kammaren.
Sedan 1924 års riksdagsskrivelse avläts, har erfarenhet vunnits, att det
reformkrav, som riksdagen då uppställde, icke bör begränsas till andrakammarvalen.
Vid 1926 års landstingsval väckte det starkt och allmänt
missnöje, att sammanräkningarna mångenstädes dröjde så lång tid efter
valet. Åtskilliga länsstyrelser visade en utpräglad obenägenhet att inom
rimlig tid verkställa sammanräkningarna, och i något län hände det, att
allmänheten nödgades vänta en hel månad, innan slutligt besked om valresultatet
kom. Oavsett partiställning uttalade pressen enhälligt sitt beklagande
av denna långsamma tågordning och påyrkade en sådan anordning,
varigenom valresultatet omedelbart efter valförrättningens slut kunde åtminstone
i summarisk form komma till allmänhetens kännedom. Enligt
pressens samstämmiga uppfattning skulle en dylik reform avsevärt stimulera
valintresset. Man torde sålunda stå i samklang med en allmän och stadgad
mening, om man påyrkar, att den av riksdagen redan beslutade utredningen
måtte omfatta även landstingsvalen
Det torde också kunna ifrågasättas, om icke den preliminära sammanräkning,
som föreslås för val till andra kammaren och landstingen, även
borde komma till stånd vid kommunalfullmäktigeval. För stadsfullmäktigevalens
vidkommande kunna dock särskilda åtgärder för en snabbare sammanräkning
anses onödiga, alldenstund redan nu magistraterna så gott som
undantagslöst verkställa sammanräkningen omedelbart efter valen. Det är
visserligen sant, att kommunalfullmäktigevalen icke äga någon politisk
betydelse eller äro föremål för ett allmänt riksintresse. Men å andra sidan
finnes knappast något skäl, varför den lokala valmanskåren skulle vid ett
kommunalfullmäktigeval undanhållas det preliminära besked om valresultatet,
som skulle ges den vid valen till andra kammaren och landstingen. Detta
så mycket mindre som utvecklingen gått i den riktningen att landstingsval
och fullmäktigeval ofta förrättas på samma dag. Därtill bör läggas,
att de praktiska svårigheter, som äro förenade med ett preliminärt sammanräkningsferfarande,
torde vara mindre vid fullmäktigevalen.»
Den utredning angående snabbare offentliggörande av valresultaten vid
val till riksdagens andra kammare, som av 1924 års riksdag begärdes
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
3
(riksdagens skrivelse nr 319), är, enligt vad utskottet inhämtat, verkställd
och en proposition i ämnet är för närvarande under förberedelse.
De skäl, som lågo till grund för nämnda riksdagsskrivelse, torde i viss
utsträckning äga giltighet även i fråga om de kommunala valen. Vissheten
om att resultatet av ett val snabbt blir bekant är i sin mån ägnad att
höja intresset för valen, och åtgärder i angiven riktning kunna möjligen
medföra ett ökat valdeltagande. Behovet av en ändring framträder särskilt
i fråga om landstingsmannavalen, vilka i viss mån hava politisk karaktär
och sålunda i detta avseende kunna likställas med val till riksdagen.
Vad kommunalfullmäktigevalen beträffar, torde visserligen icke samma skäl
för införande av en snabbare procedur vid rösträkningen föreligga, men
utskottet anser dock, att även denna fråga bör upptagas till prövning.
För stadsfullmäktigevalens vidkommande torde, såsom också motionärerna
framhålla, särskilda åtgärder för påskyndande av sammanräkningen knappast
vara behövliga.
Utskottet finner sig alltså böra hemställa om utredning i det av motionerna
angivna syftet. Vid utredningen böra de synpunkter, som i riksdagsskrivelsen
av år 1924 anfördes, i tillämpliga delar beaktas. Den rösträkning
genom valförrättare i distrikten, varigenom ett snabbare offentliggörande
av valresultaten skall möjliggöras, bör alltså vara av blott preliminär
karaktär och icke föregripa den definitiva röstsammanräkning en genom
vederbörande valmyndigheter.
Enligt utskottets mening bör den nu föreslagna utredningen icke sammankopplas
med ovanberörda fråga om snabbare offentliggörande av valresultaten
vid val till andra kammaren.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning, huruvida sådana ändringar
må kunna vidtagas i gällande föreskrifter angående landstingsval
och kommunalfullmäktigeval, att utgången av dessa
val tidigare än nu sker bliver känd, ävensom för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 18 februari 1927.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER.
I
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.
Närvarande: Herrar von Geijer, Strömberg, David Bergström, Adolf Dahl, G. W.
Hansson, Beuterskiöld, Stendahl, Leander* Fehr,* N. S. Norling,* Sävström, Magnusson
i Tumhult, Vennerström, Gustafson i Kasenberg,* Bäckström,* Borg, Andersson
i Igelboda, Björkman, Fast och Svensson i Grönvik.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Stendahl, Magnusson i Tumhult och Björkman beträffande motiveringen.