Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1927 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
förkortning av tiden för avlämnande av propositioner
vid lagtima riksdag.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 194, hava herrar Schlyter och
Nothin hemställt,

»att riksdagen ville såsom vilande antaga följande ändrade lydelse av 54 §
andra stycket riksdagsordningen:

''Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom femtio dagar från
dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen
finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar
uppskov med framställningen lända riket till men.’»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I det betänkande angående åtgärder för beredande av lättnad i riksdagens
arbete, som den 18 december 1916 avgavs av särskilda kommitterade, föreslogs,
att tiden för avgivande av propositioner, som dittills varit obegränsad,
för normala fall skulle bestämmas till sextio dagar från riksdagens öppnande.
I princip anslöt sig Kungl. Maj :t till begränsningsförslaget men ansåg, att den
ifrågasatta propositionstiden vore för kort, och föreslog därför, att tiden
skulle bestämmas till sjuttio dagar (proposition nr 111 vid 1917 års riksdag).
Detta förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet och bifölls av båda kamrarna
samt blev vid 1918 års lagtima riksdag slutligt antaget. Ifrågavarande
stadgande i § 54 riksdagsordningen är av följande lydelse: »Propositionerna
böra vid lagtima riksdag avlämnas inom sjuttio dagar från dess öppnande, och
må propositionerna ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen finner någon
under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.»

I föreliggande motion föreslås, att propositionstiden för normala fall skulle
minskas från sjuttio till femtio dagar. Såsom bevis för att propositionstiden
utan olägenhet skulle kunna förkortas, anföra motionärerna, att den under
1926 års lagtima riksdag sittande regeringen frivilligt begränsade proposi Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 5 samt. 9 käft. (Nr 13—li.) 1

Utskottett

yttrande.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.

tionstiden till femtio dagar och att i själva verket endast ett fåtal propositioner
avlämnades efter februari månads utgång. Även i år har, enligt vad utskottet
inhämtat, det överväldigande flertalet propositioner överlämnats före
den 1 mars.

Den praxis i fråga om utarbetande och avlämnande av propositioner, som sålunda
påbörjats, är enligt utskottets mening av stort värde. För riksdagsarbetets
effektiva organisation och snabba fortgång är det uppenbarligen av vikt,
att Kungl. Maj:ts framställningar i så god tid som möjligt komma riksdagen
tillhanda. Någon anledning att nu genom grundlagsändring fastslå en kortare
propositionstid än den gällande, synes emellertid icke föreligga. Det torde
kunna förväntas, att den praxis, som sålunda inletts, kommer att tillämpas
även i framtiden, oberoende av uttryckligt grundlagsstadgande. För övrigt
torde i vissa fall, särskilt då nya regeringar bildas på hösten, en så stark
begränsning av propositionstiden som den här föreslagna kunna medföra olägenheter.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 17 mars 1927.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GrEIJER.

Närvarande: herrar von Geijer, Engberg*, Strömberg, David Bergström, Thulin*,
G. W. Hansson, Reuterskiöld, Leander, Fehr*, N. J. M. Svensson, Ljunglund*, Sävström,
Vennerström, Gustafson i Kasenberg*, Bäckström, Borg, K. A. Westman,
Hallén, Pehrsson i Göteborg och Björkman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som anfört:

»De tämligen misslyckade försök, som gjordes dels 1909, dels 1918 till omläggning
av riksdagsarbetet för vinnande av förkortning i riksdagstiden, men
som i stället förlängt riksdagstiden, mana icke till fortsatt efterföljd. Varje
förkortning i dagantal av propositionstiden skulle numera säkerligen blott be -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.

3

tyda, att maximitiden blev normaltid och att propositionerna vid tidens utgång,
liksom nu, komme störtvis, under det att det för arbetets organisation vore
önskvärt, att alla viktigare propositioner avlämnades redan vid riksdagens öppnande
och att de mindre propositionerna sedermera komme successivt, varvid
ingen som helst begränsning av propositionstiden vore behövlig. Hela begränsningsregeln
är därjämte och måste alltid bliva mera sken än verklighet, därför
att den måste medgiva undantag, vilka icke kunna fixeras utan bero av godtycklig
tolkning just av Kungl. Maj:t själv, vars frihet skulle begränsas.
Med hänsyn härtill har jag ansett, att utskottet bort i anledning av motionen
utarbeta förslag till sådan ändring av riksdagsordningens stadganden om propositioners
avlämnande, att däri bleve uttalat såsom principiell regel, att alla
större och viktigare propositioner skulle avlämnas vid riksdagens öppnande
— vilket, liksom dess början, med fördel kunde framflyttas en vecka, varigenom
mera tid vunnes före riksdagen till beredande av propositioner — Kungl.
Maj :t obetaget att under riksdagens lopp avlämna de mindre propositioner
i övrigt, vartill omständigheterna kunde föranleda; dock med rätt för
riksdagen att, om tiden för lagtima riksdags samvaro icke medgåve nödig
prövning av sådana senare avgivna propositioner, lämna dem åter utan saklig
behandling»;

2) av herr Hallén.