Jordbruksutskottets memorial Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 5 e. m.

Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
statsinköp av bulvanhemman.

Uti en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet
hänvisad motion, nr 166, av herr Lindhagen, har hemställts, att riksdagen
ville ställa till förfogande ett lämpligt belopp, helst förslagsanslag, för
eventuella statsinköp av så kallade bulvanhemman.

Såsom bekant har lagen den 18 juni 1925 (Sv. förf.-saml. nr 221) om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom tillkommit i syfte att förhindra kringgåendet
av i gällande författningar stadgade inskränkningar för vissa rättssubjekt
att förvärva fast egendom. Närmast avsågs härmed förbuden för
bolag och främmande rättssubjekt att icke utan särskilt tillstånd göra dylika
förvärv. Gjorda undersökningar hade visat, att i synnerhet den s. k.
norrländska förbudslagen (Sv. förf.-saml. nr 21 sid. 1:1906) — föregångare till
den för hela landet numera gällande s. k. bolagsförbudslagen (Sv. förf.-saml.
nr 219:1925) — i betydande omfattning varit föremål för kringgående.
Enligt av jordkommissionen på sin tid gjorda beräkningar skulle icke
mindre än 500 å 600 dylika bulvanhemman förekomma, flertalet i Västernorrlands
och Jämtlands län.

Bulvanskap enligt bulvanlagen anses föreligga, då i lag stadgat förbud att
utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller behålla fast egendom
kringgås därigenom att den, som har fång till viss egendom, är bulvan för
annan, mot vilken dylikt förbud gäller, i det att fastigheten innehaves huvudsakligen
för dennes räkning. Allmän åklagare skall vid domstol föra talan
angående dylikt bulvanskap och domstolen har att, om sådant befinnes vara
för handen, förordna, att överexekutor skall pröva, huruvida egendomen
skall säljas å offentlig auktion. Själva bulvanskapet är däremot icke straffbelagt.
Sedan sex månader förflutit efter det domstolens förenämnda beslut
vunnit laga kraft, skall överexekutor meddela förordnande om egendomens
försäljning, därest ej av lagfartsprotokollet framgår, att egendomen avyttrats.
Sådant förordnande blir gällande ändå att egendomen beflnnes hava varit
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 saml. 30 höft. (Nr 7G—77.) 1

2

Jordbruksutskottets memorial Nr 76.

avyttrad eller sedermera avyttrats. För att den person, som efter anhängiggörandet
av dylik rättegång inköper fastigheten, skall erhålla kännedom om
rättegången och den risk, som i anledning därav linnes att dröja med lagfartsansökan,
har upptagits bestämmelse, att första gången mål angående
upplösning av bulvanförliållanden förekommer vid domstol, anteckning
därom skall göras i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.
Dylik anteckning blir såmedelst ock föremål för anmärkande
i de gravationsbevis, som därefter skola utfärdas angående fastigheten.
I fråga om förfarandet vid egendomens försäljning skola gälla motsvarande
regler som om förordnande jämlikt 28 § utsökningslagen meddelats om försäljning
av fastigheten till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt.
Någon garanti för inteckningars kvarstående i fastigheten förefinnes
sålunda icke. Domstol må under rättegången meddela förbud för
bulvan eller hans huvudman att å egendomen avverka skog annorledes än
till husbehov ävensom, därest särskild anledning därtill föreligger, att från
egendomen bortföra stråfoder. Sådant förbud kan ock, evad saken förekommit
vid domstol eller icke, meddelas av länsstyrelsen. Den, som med kännedom
om dylikt förbud överträder detsamma, straffas med böter, varjämte
avverkat virke eller bortfört foder under vissa omständigheter kan beslagtagas
och dömas förbrutet. Länsstyrelse skall ägna särskild uppmärksamhet
däråt, att inom länet förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade.
Vissa befattningshavare, nämnder och styrelser äro pliktiga att, då
anledning förefinnes till antagande, att bulvanförhållande föreligger, där så
anses lämpligt, förordna särskild åklagare att anhängiggöra och utföra talan
om bulvanförhållande. Rättegång angående bulvanförhållande skall handläggas
i den för brottmål stadgade ordning.

Särskilt är att märka, att lagen äger retroaktiv verkan och sålunda avser
upplösning jämväl av vid lagens ikraftträdande bestående bulvanförhållanden.

Bulvanlagen trädde i kraft den 1 januari 1926. Såsom närmare framgår
av andra lagutskottets utlåtande innevarande riksdag, nr 9, i anledning av
en likaledes av herr Lindhagen väckt motion (nr 165) angående vissa ändringar
i lagen framgår, att till Kungl. Maj:t, särskilt från Jämtlands och
Västernorrlands län, från ägarebolagen inkommit ett stort antal ansökningar
om köp av bulvanhemman, till stöd för vilka ansökningar åberopats bestämmelser
i 4 § 1 mom. av den förenämnda bolagsförbudslagen (de s. k. lindrigare
koncessionsvillkoren). Det synes ock av i nämnda utlåtande förefintliga
upplysningar framgå, att lagens bestämmelser i avvaktan på avgörandet
av dessa ansökningar icke trätt i verkställighet. Tillika upplyses emellertid,
att de flesta av ansökningarna numera skulle hava blivit av Kungl.
Maj:t avslagna.

Jordbruksutskottets memorial Nr 76.

Motionären vill rikta uppmärksamheten å de svårigheter, som kunna
uppstå vid realisation av bulvanhemmanen, beroende därpå att den jordbrukande
befolkningen icke hade råd, att köpa desamma och att de enskilda
spekulanterna därigenom skulle få fördel av lagstiftningen. Staten
borde därför träda emellan såsom eventuell köpare i syfte jämväl att utvidga
sina skogsmarker samt för att efter inköpet verkställa lämplig utbrytning
av jordbruk. För möjliggörande av detta förfarande föreslår motionären
anvisande av särskilt anslag.

I sitt utlåtande nr 47 hade utskottet i anledning av motionen anfört oeh
hemställt följande:

»Det torde ej kunna bestridas, att ändamålet med bulvanlagen i hög grad
äventyras, därest den jordbrukande befolkningen vid realisation av bulvanhemman
visar sig sakna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för
att förvärva desamma. Ehuru med hänsyn till att lagen ännu knappast
trätt i tillämpning någon direkt erfarenhet härav icke kan åberopas, torde
dock sannolikheten tillräckligt tala för att motionärens farhågor i detta
hänseende äro väl grundade. Tydligt är i varje fall, att ifrågavarande lagstiftnings
effektivitet skulle avsevärt tryggas, därest den bereddes stöd genom
vissa kompletterande åtgärder. Den utväg motionären anvisar — att staten i
dessa fall skulle uppträda såsom eventuell köpare — synes även utskottet vara
den närmast tillhands liggande. Statens ingripande skulle därvid, på sätt motionären
antytt, kunna tjäna det dubbla syftet, att dels lämpliga skogsmarker
överfördes i dess ägo och därigenom tillförsäkrades skydd mot skövling och dels
för skogsbruket obehövlig jord, där så kunde ske, avstyckades till bondejordbruk
eller egna hem. Utskottet vill emellertid framhålla, att detta icke
torde vara omöjligt att realisera inom ramen av statens nuvarande verksamhet
med avseende å inköp och försäljning av mark. Vid sådant förhållande
har det icke synts utskottet nödvändigt eller lämpligt att, såsom
motionären ifrågasätter, för ändamålet anvisa särskilda medel. Givetvis
äro emellertid vissa administrativa åtgärder erforderliga för att berörda
möjlighet skall bliva effektivt utnyttjad. Härförutan torde nämligen
myndigheterna sakna tillräcklig anledning att ägna erforderlig uppmärksamhet
åt förevarande, huvudsakligen från social synpunkt framträdande
önskemål. En hänvändelse till Kungl. Maj:t i här angivet syfte synes utskottet
fördenskull påkallad. I detta sammanhang har utskottet slutligen
ansett sig kunna beröra, att under frågans behandling även en annan utväg
synts utskottet jämsides med den nu omliandlade tänkbar, nämligen att
staten genom anordnande av någon särskild lånemöjlighet kunde bereda
den jordbrukande befolkningen hjälp vid förvärvande av bulvanhemman.

Under åberopande av det förut anförda hemställer utskottet, att riksdagen

i anledning av förevarande motion 1:166 må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att vid realisation av

i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

avsedda s. k. bulvanhemman kronan må kunna, där så för vinnande av
med lagen avsett syfte visar sig erforderligt, verkställa inköp av dylikt
hemman.»

En vid utlåtandet fogad reservation av herrar Pettersson i Bjälbo, Olsson
i Broberg, Carlström och Andersson i Fältenborg hade följande lydelse:

4

Jordbruksutskottets memorial Nr 76.

»Vid förvärv av skogsmark från kronans sida har hittills i allmänhet den
fordran uppställts, att förvärvet skall anses ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt.
Följden därav har blivit den, att inköpen antingen kommit att omfatta
större sammanhängande komplex eller ock skogsskiften liggande nära
intill andra kronomarker och lämpliga för desammas arrondering. Smärre,
spritt liggande skogar har det ansetts fördelaktigt att avyttra. Enligt utskottets
förslag skulle nu riksdagen hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t skall vidtaga åtgärder för att kronan må kunna verkställa inköp av
s. k. bulvanhemman, där så för vinnande av med lagen av den 18 juni
1925 om bulvanförhållanden i fråga om fast egendom avsett syfte visar sig
erforderligt. Utskottets förslag till riksdagsskrivelse lärer icke kunna tolkas
annorlunda än att dylika inköp skola ske oberoende av om inköpet ställer
sig fördelaktigt för kronans ekonomiska intressen eller ej. Även om det
icke kan anses lyckligt, att de s. k. bulvanhemmanen komma i händerna på
s. k. skogsspekulanter, så synes det knappast riktigt, att kronan skall med
bortseende från sina ekonomiska intressen ingripa på sådant sätt, som utskottet
föreslår, vilket för övrigt lätt torde kunna leda till ett oskäligt gynnande
av de nuvarande innehavarna av bulvanhemman. Det kan starkt
ifrågasättas, huruvida verkligen de olägenheter motionären berört äro av
den storleksordning, att sådana åtgärder böra vidtagas, att innehavare av
bulvanhemman skola komma i gynnsammare ställning än andra fastighetsägare,
som av ett eller annat skäl måste sälja sitt hemman.

Det synes oss nödvändigt, att även dessa synpunkter vid frågans utredning
vinna tillbörligt beaktande.

Vi hemställa därför, att riksdagen i anledning av förevarande motion 1:166
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga
åtgärder för att utreda, huruvida och i vad mån åtgärder från statens sida
böra vidtagas för att vid realisation av i lagen av den 18 juni 1925 om
bulvanförhållanden i fråga om fast egendom avsedda s. k. bulvanhemman
förhindra, att desamma komma i händerna på s. k. enskilda skogsspekulanter.
»

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har andra kammaren
bifallit utskottets hemställan, under det att första kammaren bifallit omförmälda
reservation.

Då kamrarna således stannat i skiljaktiga beslut, har det ålegat utskottet
att söka åstadkomma en sammanjämkning mellan dessa beslut. Utskottet
har trott sig finna, att en lämplig lösning av frågan skulle kunna vinnas
genom antagande av nedan framställda förslag. Utskottet får sålunda
hemställa,

att riksdagen må, båda kamrarna med frånträdande
av sina förut i ärendet fattade beslut, godkänna följande
yttrande och förslag i förevarande fråga:

Det torde ej kunna bestridas, att ändamålet med bulvanlagen i viss mån
äventyras, därest den jordbrukande befolkningen vid realisation av bulvanhemman
visar sig sakna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för
att förvärva desamma. Ehuru med hänsyn till att lagen ännu knappast
börjat tillämpas någon direkt erfarenhet härav icke kan åberopas, torde

Jordbruksutskottets memorial Nr 76.

5

dock viss sannolikhet tala för att motionärens farhågor i detta hänseende
icke äro ogrundade. Tydligt är i varje fall, att ifrågavarande lagstiftnings
effektivitet skulle avsevärt tryggas, därest den bereddes stöd genom vissa
kompletterande åtgärder. Motionären anvisar härvid den utvägen, att staten
skulle uppträda som eventuell köpare, varigenom skulle nås det dubbla syftet,
att dels lämpliga skogsmarker överfördes i dess ägo och dels för skogsbruket obehövlig
jord, där så kunde ske, avstyckades till bondejordhruk eller egna hem.
Utskottet vill emellertid framhålla, att detta i viss utsträckning torde vara möjligt
att realisera i anslutning till statens nuvarande verksamhet med avseende å
inköp och försäljning av mark. Vid sådant förhållande har det icke synts utskottet
lämpligt att, såsom motionären ifrågasätter, för ändamålet anvisa särskilda
medel, helst som det i varje fall icke torde böra ifrågasättas, att inköp av
detta slag skulle av staten företagas även i fall, där de vore för statsverket
förlustbringande. Vissa administrativa åtgärder torde emellertid vara erforderliga
för att förberörda möjlighet skall bliva effektivt utnyttjad. Härförutan
torde nämligen myndigheterna icke hava tillräcklig anledning att ägna erforderlig
uppmärksamhet åt förevarande, huvudsakligen från social synpunkt
framträdande önskemål. En hänvändelse till Kungl. Maj:t i här angivet
syfte synes utskottet fördenskull påkallad. I detta sammanhang har utskottet
slutligen ansett sig kunna beröra, att under frågans behandling även
en annan utväg synts utskottet jämsides med den nu omhandlade tänkbar,
nämligen att staten genom anordnande av någon särskild lånemöjlighet
kunde bereda den jordbrukande befolkningen hjälp vid förvärvande av
bulvanhemman.

Under åberopande av det förut anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande motion 1:166
må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville undersöka möjligheterna för att vid realisation
av i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande
i fråga om fast egendom avsedda s. k. bulvanhemman
kronan må kunna, där så för vinnande av med lagen
avsett syfte visar sig erforderligt och detta kan ske
utan åsidosättande av kronans ekonomiska intressen,
verkställa inköp av dylika hemman samt vidtaga de åtgärder,
vartill undersökningen kan giva anledning.

Stockholm den 20 maj 1927.

På jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

6

Jordbruksutskottets memorial Nr 76.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Boberg, Gabrielsson, An
dersson i Fältenborg, Kropp och Alexander Nilsson, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Broberg, Johansson i Uppmälby, Pettersson
Bjälbo, Carlström, Uddenberg, Andersson i Grimbo, Sjölander och Björk.