Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

15

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1927 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående statens avdikningsanslag.

(l:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1927 avlåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1927—1928 har Kungl.
Makt under punkt 95 av nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt ändring
av gällande villkor för statsbidrag från statens avdikningsanslag;

b) medgiva, att Kungl. Makt må under budgetåret 1927—1928 bevilja
statsbidrag från avdikningsanslaget å tillhopa högst 3,100,000 kronor; samt

c) anvisa för budgetåret 1927—1928 under benämningen statens avdikningsanslag
ett extra reservationsanslag av 2,100,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

Gällande villkor för statsbidrag från statens avdikningsanslag äro meddelade
i kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257). Körande bestämmelserna
i denna kungörelse må följande framhållas. Enligt mom. 1 kan Kungl.
Maj:t från avdikningsanslaget anvisa statsbidrag till utförande av sådana
torrläggningsföretag, vilka avse böjande av alstringsförmågan bos mark med
hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall.
I mom. 2 stadgas, bland annat, att förslag till utförande av företag, vartill
statsbidrag sökes, skall vara upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna
i 10 kap. vattenlagen. Mom. 4 avhandlar frågan om statsbidragets
storlek. Enligt första stycket av detta moment kan statsbidrag beviljas till
högst en tredjedel av den utav Kungl. Maj:t godkända kostnaden såväl för
torrläggningsarbete, teg- eller täckdikning däri ej inberäknad, som ock för
undersökningen och förrättningen jämte erforderliga kartor och handlingar;
dock kan beträffande företag inom Norrland och Dalarna ävensom vissa
angivna delar av Värmlands och Örebro län, vari ingår mark, som icke
tagits i anspråk för i mom. 1 angivna ändamål, bidraget uppgå till högst
hälften av samma kostnad. I andra stycket av mom. 4 föreskrives att, i
den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaden, bidraget skall undergå skälig
minskning. Slutligen må erinras, att i tredje stycket av samma moment
stadgas, att beträffande de undantagsfall, där statsbidrag må beviljas, ehuru
kostnaden överstiger båtnadsvärdet, bidraget skall med tillämpning i övrigt
av de i momentets första stycke angivna grunder beräknas med hänsyn till
nämnda värde.

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

Enligt riksdagens medgivande äger Kungl. Maj:t befogenhet att nr av
dikningsanslaget för budgetåret 1926 — 1927 bevilja ett belopp av 2,500,000
kronor.

Med avseende å förenämnda bestämmelse om statsbidragets storlek och
sättet för dess bestämmande innefattar Kungl. Maj:ts förslag dels jämkning
i syfte att högre bidragskvot än en tredjedel av kostnaden må kunna ifrågakomma
beträffande företag jämväl inom rikets mellersta och södra delar, i
den mån odlingsbar mark ingår i företaget, dels ock förtydligande i syfte
att närmare reglera, huru bidragskvoten bör — inom gränserna högst en tredjedel
till högst hälften av kostnaden — bestämmas i sådana fall, där i
torrläggningsföretaget ingår både redan odlad och odlingsbar mark.

Departementschefen har härutinnan anfört följande:

»Såsom skäl för högre bidragskvot beträffande företag i rikets norra delar,
vari odlad mark ingår, hava åberopats, att ökad inkomst genom ett utdikningsföretag
å obruten mark i norra Sverige i regel ej kunde påräknas lika
hastigt och säkert som från företag av denna art i övriga delar av riket,
att den ekonomiska bärkraften hos jordbrukarna i de norra landsändarna
ofta vore otillräcklig för företagens genomförande ävensom att det vore ett
statsintresse att befrämja uppodling av obruten mark i berörda trakter.
Såsom allmän regel lärer emellertid kunna sägas, att redan odlad mark,
som avdikas, skänker odlaren snabbare lön än obruten mark. Vidare finnas
även inom mellersta och södra delarna av riket i stor utsträckning personer,
som för utförande av planlagt avdikningsföretag äro i hög grad beroende
av att erhålla största möjliga bidrag. Ur nationalekonomisk synpunkt lärer
det vidare vara minst lika betydelsefullt att vinna nya kulturområden i
nämnda landsdelar som i de mera nordligt belägna. Det torde sålunda
kunna sägas att i stort sett samma synpunkter äga giltighet även i fråga
om företag med odlingsmark i mellersta och södra Sverige. På grund härav
anser jag, att sådana företag böra kunna beträffande bidragets storlek jämställas
med företag av motsvarande art i norra Sverige, varför jag förordar
en ändring av bestämmelserna i mom. 4 första stycket av förenämnda
kungörelse den 11 juni 1926 (nr 257) av innebörd, att vad däri sägs om
vissa företag inom rikets norra delar må gälla jämväl företag av liknande
slag inom rikets övriga delar.

Vad därefter angår frågan om bidragskvotens storlek inom gränserna
högst en tredjedel till högst hälften av kostnaden, torde ett förtydligande av
nu gällande bestämmelser vara av behovet påkallat till förekommande av
sådana näppeligen avsedda tolkningar, som av lantbruksstyrelsen påpekats.
Såsom regel härutinnan vill jag föreslå, att bidraget skall utgå med högst
en tredjedel av kostnaden i sådana fall, där företaget uteslutande avser
mark, som redan tagits i anspråk såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall,
samt med högst hälften av kostnaden i sådana fall, där företaget
uteslutande avser mark, som icke tagits i anspråk för nämnda ändamål men

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

17

som lämpar sig härför, d. v. s. då företaget i dess helhet avser odlingsbar
jord. Beträffande de mellanliggande fallen, där markblandning förekommer,
torde bidragskvotens högsta höjd böra variera mellan en tredjedel och
hälften av kostnaden i samma mån som företagets betydelse i mindre eller
högre grad hänför sig till odlingsbar jord. Den bästa mätaren på företagets
betydelse för å ena sidan redan odlad jord och å andra sidan odlingsmark
torde vara förhållandet mellan båtnadsvärdena beträffande å ena sidan den
i företaget ingående odlade jorden och å andra sidan den odlingsbara marken.
Bestämmelserna i förenämnda mom. 4 första stycket torde därför
böra givas det innehåll, att statsbidrag må kunna av Kungl. Maj:t beviljas
till högst en tredjedel av den utav Kungl. Maj:t godkända kostnaden såväl
för torrläggningsarbetet, teg- eller täckdikning däri ej inberäknad, som ock
för undersökningen och förrättningen jämte erforderliga kartor och handlingar;
dock att beträffande företag, vari ingår mark, som icke tagits i
anspråk såsom åker eller ständig slåtter- och betesvall, bidraget må tunn
höjas till högst hälften av samma kostnad, börande i sådant fall höjningen
av bidraget vidtagas i samma mån som båtnadsvärdet å i företaget ingående
mark av nu nämnt slag utgör större eller mindre del av båtnadsvärdet
för företaget i dess helhet. Vid bestämmelsernas avfattning bör
emellertid nödig hänsyn tagas därtill, att arbetet med fastställandet av
bidragshöjningen icke må bliva för förrättningsmannen alltför omfattande
och tidsödande, utan bestämmelserna i möjligaste mån givas en efter
praktisk tillämpning avpassad form.

Därest riksdagen godkänner vad jag nu ifrågasatt, torde Kungl. Maj:t
böra äga att utfärda erforderliga författningsbestämmelser i ämnet.»

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande från lantbruksstyrelsen
hur den praktiska tillämpningen av de sålunda föreslagna reglerna
för bestämmande av bidragskvotens storlek inom gränserna högst en tredjedel
till högst hälften av den kostnad, för vars täckande statsbidrag må utgå,
enligt styrelsens mening kunde komma att gestalta sig. Häri har
lantbruksstyrelsen anfört följande:

Enligt för ifrågavarande statsbidrag nu gällande författning kan bidragskvoten
såsom regel utgöra högst en tredjedel av företagets kostnad och höjas
till högst hälften av samma kostnad beträffande företag inom Norrland och
Dalarna samt vissa delar av Värmlands och Örebro län, vari oodlad mark
ingår. Vidare skall enligt nämnda författning bidraget dels undergå skälig
minskning i den mån företagets båtnadsvärde överstiger kostnaden, och dels beräknas
med hänsyn till båtnadsvärdet, när detta senare understiger kostnaden.

Erinras må, att ovannämnda bestämmelse om höjning av bidragskvoten
för vissa företag icke överensstämmer med av lantbruksstyrelsen den 21
oktober 1925 avgivna förslag till revision av gällande författningar rörande
norrländska och allmänna avdikningsanslagen samt odlingslånefonden m. m.

Sedan lantbruksstyrelsen genom ämbetsskrivelse den 28 juni 1926 blivit
av chefen för kungl. jordbruksdepartementet anmodad att verkställa utredning,
huruvida och i vilken ordning den gynnsammare beräkningsgrunden
Bihang till riksdagens protokoll 1927. It) sand. 27 höft. (Nr 10—71.)

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7 /.

för statsbidraget lämpligen borde utsträckas att gälla för företag jämväl i
andets mellersta och södra delar, avgav lantbruksstyrelsen den 2 oktober
1926 det begärda yttrandet, vilket i huvudsakliga delar återgivits i den nu
föreliggande propositionen. I nämnda yttrande har lantbruksstyrelsen anfört,
bland annat, att något direkt behov för närvarande icke torde förefinnas
att genom ytterligare förbättring av bidragsvillkoren, utöver vad som skett
genom höjning av bidragskvoten frän V, till 1 av kostnaden, stimulera
nyodlingsintresset i mellersta cell södra Sverige. Bestämmelsen om höjning
av bidragskvoten beträffande sådana företag, vilka omfattade oodlad mark,
komme för övrigt att medföra verkningar, som näppeligen vore gagneliga
för ifrågavarande statliga understödsverksamhet. Sålunda innebure dylik
bestämmelse, bland annat, en premiering av oföretagsamheten, som icke
vore ägnad att hos bidragstagarna stärka känslan av en rättvis tillmätning
av statsbidraget. I detta avseende kunde lantbruksstyrelsen åberopa erfarenheterna
från en tidigare period av här förevarande understödsverksamhet,
varunder liknande bestämmelse tillämpats men befunnits olämplig och därför
efter någon tid blivit ersatt med stadgande om gemensam bidragskvot,
vare sig jorden vore odlad eller icke.

Från rent bidragsteknisk synpunkt funnes enligt lantbruksstyrelsens uppfattning
icke någon möjlighet att undgå här nämnda och andra i styrelsens
yttrande påvisade mindre önskvärda verkningar. För att emellertid så vitt
möjligt neutralisera desamma, ansåge lantbruksstyrelsen ifrågavarande bestämmelse
böra erhålla sådan tillämpning, att dels höjningen av bidragskvoten
från en tredjedel till hälften av kostnaden borde bliva beroende av
ett bedömande för varje särskild i företaget ingående fastighet såsom helhet
betraktad, huruvida torrläggningen av fastighetens innehav av oodlad jord
kunde anses utgöra huvudändamål eller vara av minst lika stor betydelse
för fastigheten som torrläggningen av dess i företaget ingående odlade jord,
och dels den bidragskvot, tredjedelen eller hälften av kostnaden, som sålunda
funnes böra tillämpas för fastigheten i dess helhet, borde bliva gemensam
för fastighetens såväl odlade som oodlade jord. Även med en dylik tillämpning
vore emellertid icke möjligt att helt undvika de påvisade olägenheterna,
varför lantbruksstyrelsen ansåge ifrågavarande bestämmelse knappast lämpligen
böra i oförändrat skick utsträckas att gälla för företag jämväl i övriga
delar av landet än de i författningen nämnda.

De av chefen för jordbruksdepartementet nu föreslagna reglerna för bestämmande
av bidragskvotens storlek överensstämma till sin grundprincip
med ovannämnda, i författningen intagna bestämmelse om höjning av bidragskvoten
i vissa fall. Till förekommande av de utav lantbruksstyrelsen
påvisade, mindre lämpliga verkningarna av nämnda bestämmelse har i propositionen
intagits ett förtydligande huru bestämmandet av bidragskvotens
storlek inom gränserna högst en tredjedel till högst hälften av kostnaden
bör ske, när i företaget ingår såväl odlad som oodlad mark. Enligt detta
förtydligande skall bidragskvotens storlek mellan nämnda gränser bliva beroende
av förhållandet mellan båtnadsvärdena beträffande, å ena sidan, den
i företaget ingående odlade jorden och, å andra sidan, den odlingsbara marken.
Därjämte har i propositionen framhållits, att bestämmelserna böra i
möjligaste mån givas en efter praktisk tillämpning avpassad form till förhindrande
av alltför omfattande och tidsödande arbete vid bidragets beräknande.

De sålunda föreslagna reglerna för bestämmande av bidragskvotens storlek
kunna, enligt lantbruksstyrelsens uppfattning, icke anses vara lyckligt funna.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 19

De mindre önskvärda konsekvenser av den nu gällande författningen, vilka
pavisats i lantbruksstyrelsens ovannämnda skrivelse, bliva nämligen ingalunda
avhjälpta genom propositionens förtydliganden i fråga om grunderna
för bidragets beräkning. Nämnda förtydliganden innebära endast en utveckling
av principen om den oodlade jordens företrädesrätt till en högre
bidragskvot, vilken princip, ehuru möjligen oantastlig från rent teoretisk
synpunkt, likväl på grund av sina verkningar kan, såsom lantbruksstyrelsen
påvisat, förväntas bliva snarare till skada än till gagn för det med ifrågavarande
statliga understödsverksamhet avsedda syftemålet. Därjämte må
framhållas, att de enligt lantbruksstyrelsens uppfattning menliga verkningarna
beträffande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse skulle enligt
propositionen komma att utsträckas till hela riket från att numera vara
begränsade till tillämpningsområdet för motsvarande bestämmelse i nu gällande
författning, ävensom att de i propositionen angivna grunderna för
bidragskvotens bestämmande komma att medföra högst väsentlig ökning avarbetet
såväl vid det första upprättandet av förslagen som vid deras granskning
i lantbruksstyrelsen.

Till belysande av sistnämnda förhållande må anföras följande exempel på
beräkningen av statsbidrag till ett utdikningsföretag enligt nedanstående
alternativ och under iakttagande av författningsenlig reducering av bidraget,
i den mån båtnadsvärdet överstiger kostnaden. Såsom exempel har valts
ett till lantbruksstyrelsen inkommet förslag av- relativt obetydlig omfattning
och enkel beskaffenhet, avseende upprensning av Tvärån i Sunne socken av
Värmlands län.

Alternativ I. Den i gällande författning intagna bestämmelsen om höjning
i vissa fall av7 bidragskvoten tillämpas, i överensstämmelse med vad
lantbruksstyrelsen i förenämnda skrivelse den 2 oktober 1926 föreslagit, på
sådant sätt att under beaktande av lokala förhållanden, markbeskaffenhet
m. m. ett bedömande sker för varje särskild i företaget ingående fastighet,
huruvida utdikningen har övervägande betydelse för den odlade eller för
den oodlade marken, varefter bidragskvoten bestämmes till respektive ''/»
av kostnaden för fastigheten i dess helhet.

Alternativ 11. Mellan gränserna av kostnaden för odlad och ''/, av
kostnaden för oodlad mark bestämmes enligt i den föreliggande propositionen
angivna grunder bidragskvoten för varje fastighet med hänsyn till förhållandet
mellan, å ena sidan, båtnadsvärdet å fastighetens innehav av oodlad
mark och, å andra sidan, den odlingsbara markens båtnadsvärde.

I anslutning till vad ovan anförts betecknar alternativ I den enligt lantbruksstyrelsens
mening enda framkomliga tillämpningen av nu gällande
författning, därest av densamma uppkommande mindre önskvärda verkningar
skola kunna åtminstone i någon mån mildras. Upprättandet av för detta
alternativ erforderlig tabell, (bilaga 1), kan ske på relativt kort tid. då flertalet
för densamma erforderliga uppgifter kunna direkt hämtas ur vid syneförrättningen
upprättade jord värderings- och kostnadsfördelningslängder.

Annorlunda är förhållandet med alternativ II, som utvisar beräkningssättet
enligt i propositionen angivna grunder. För upprättandet av därtill
hörande tabell, (bilaga 2), är nödvändigt att för värjo särskild fastighet göra
utdrag ur jordvärderingslängden av båtnadsvärdena för dels den odlade och
dels den oodlade jorden, sammanräkna de respektive värdena och uträkna
den av Förhållandet mellan desamma betingade bidragskvoten för fastigheten.
Beräkningen av bidraget blir härigenom synnerligen tidskrävande,
i det här framlagda exemplet erfordras omkring 12 timmar, medan tabell I

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

kottet.

kan upprättas på 3 å 4 timmar. I fråga om beräkningarna enligt alternativ II
kan någon timmes tidsbesparing vinnas genom uppställning av tabellen på
sätt alternativ III utvisar, (bilaga 3), varvid i stället för särskild uträkning
av bidragskvoten för varje fastighet bidraget beräknas till 1/:l av kostnaden
för fastighetens innehav av odlad jord och till ''■/, av kostnaden för dess
innehav av oodlad jord. Såsom synes av tabellerna giva alternativen II
och III samma resultat.

Av det ovan anförda framgår, att de i propositionen angivna beräkningsgrunderna
orsaka en högst väsentlig ökning av arbetet med upprättandet av
förslagen. Sammalunda blir förhållandet med avseende på granskningen av
desamma. Någon möjlighet att, såsom i propositionen har förutsatts, undvika
dessa konsekvenser genom att anpassa nämnda bestämmelsers form
efter den praktiska tillämpningen torde icke förefinnas, därest de föreslagna
beräkningsgrunderna överhuvud taget skola följas. Därtill kommer, att för
tillämpning av nämnda beräkningsgrunder torde beträffande utdikningsföretag
av mera obetydlig omfattning erfordras en mera detaljerad båtnadsuppskattning,
än vad eljest såsom regel synes behöva ifrågakomma. För
att bidraget skall kunna med önskvärd grad av tillförlitlighet uppdelas på
olika markslag, lär nämligen icke vara tillfyllest att allenast verkställa sådan
approximativ båtnadsuppskattning, som vid nyssnämnda företag vore avsedd
att komma till användning. Införandet av de ifrågasatta beräkningsgrunderna
kommer sålunda att utgöra ett allvarligt hinder för den förenkling
i syneförfarandet, som ansetts utgöra en av de väsentliga förutsättningarna
för stadgandet om obligatorisk syneförrättning beträffande, bland
annat, de norrländska dikningsföretagen. På grund av det avsevärt ökade
arbetet med förslagens upprättande och granskning bleve vidare nödvändigt
att utöka såväl till lantbruksingenjörernas förfogande stående biträdeskrafter
som även personalen på lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska byrå, därest
icke stagnation i behandlingen av ifrågavarande ärenden och därmed jämväl
i utdikningsverksamheten skall bliva en följd.

Med hänsyn till ovan anförda konsekvenser av i propositionen föreslagen
tolkning av den nu gällande bestämmelsen om höjning i vissa fall av statsbidraget
synes vid valet mellan alternativ I och II det förstnämnda böra
givas avgjort företräde.

Enligt utskottets mening innebär Kungl. Maj:ts förslag med avseende å
sättet för bestämmande av statsbidragets storlek för den händelse i företaget
ingår både redan odlad jord och odlingsbar mark en väg, som möjliggör
statsbidragets avvägande i närmast möjliga anslutning till den i företaget
ingående markens olika beskaffenhet. Å andra sidan bör emellertid tagas i
betraktande, att enligt vad lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande anfört tilllämpningen
av denna metod skulle såväl för vederbörande lantbruksingenjörer
som för personalen inom lantbruksstyrelsen medföra ett synnerligen
tidsödande arbete, vilket i sin ordning måste leda antingen till en ökning
av den redan förefintliga balansen av ifrågavarande ärenden eller ock till
en utökning av den för handläggning av dessa ärenden anställda personalen.
Vid sådant förhållande anser sig utskottet böra förorda den av lantbruksstyrelsen
ifrågasatta enklare metoden för statsbidragets uträknande.

Vad härefter angår förslaget om sådan ändring i gällande bestämmelser,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

21

att högre bidragskvot må kunna ifrågakomma beträffande företag jämväl
inom rikets mellersta och södra delar, i den mån odlingsbar mark ingår i
företaget, anser sig utskottet på de av departementschefen anförda skäl
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Anslagsberäkningen föranleder
icke någon utskottets erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkt ändring av gällande villkor för statsbidrag
från statens avdikningsanslag med den jämkning
utskottet ovan angivit;

b) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret
1927 — 1928 bevilja statsbidrag från avdikningsanslaget
å tillhopa högst 3,100,000 kronor; samt

c) anvisa för budgetåret 1927—1928 under benämningen
statens avdikningsanslag ett extra reservationsanslag
av 2,100,000 kronor.

Stockholm den 20 maj 1927.

På jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

Närvarande: Se utlåtande nr 70.

Reservation

av herrar Sederholm, Boberg och Sköld, som ansett, att utskottets utlåtande
bort hava följande lydelse:

Enligt utskottet — — — statsbidragets uträknande.

Vad härefter angår förslaget om sådan ändring i gällande bestämmelser,
att högre bidragskvot må kunna ifrågakomma beträffande företag jämväl
inom rikets mellersta och södra delar, i den mån odlingsbar mark ingår i
företaget, anser sig utskottet icke böra taga bestämd ståndpunkt till denna
fråga, förrän någon tids erfarenhet vunnits rörande verkningarna för Norrlands
vidkommande av berörda först under innevarande budgetår där tilllämpade
förändrade grunder. Utskottet kan därför icke heller i detta hänseende
tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 saml. 27 höft. (Nr 70 -71.)

3

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

I fråga om storleken av det belopp, som Kungl. Maj:t bör äga befogenhet
att för budgetåret 1927—1928 bevilja, föreslås detta till 3,100,000 kronor,
varav på sätt framgår av statsrådsprotokollet 100,000 kronor hänföra sig till
den föreslagna ändrade beräkningsgrunden för bestämmande av bidragets storlek.
I anslutning till utskottets härovan intagna ställning i fråga härom torde
anslagsbeloppet kunna nedsättas till 3,000,000 kronor och det nya anslag, som
erfordras för budgetåret 1927—1928, begränsas till 2,000,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
under punkt a) må godkänna sådan jämkning
av gällande villkor för stadsbidrag från statens avdikningsanslag,
som innefattas i vad utskottet ovan anfört;

II) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag i övrigt

a) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret
1927—1928 bevilja statsbidrag från avdikningsanslaget
å tillhopa högst 3,000,000 kronor; samt

b) anvisa för budgetåret 1927—1928 under benämningen
statens avdikningsanslag ett extra reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Stockholm, Isaac Mardis’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.