Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
3
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1927 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående rationell hushållning
å vissa allmänna skogar.
(2:a avd.)
Uti en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 163, av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen ville
hos Kungl. Maj:t begära ny utredning och förslag till rationell hushållning
å de vid 1923 års riksdag i propositionen nr 157 omförmälda skogar, nämligen
kommunskogar, sockenallmänningsskogar samt vissa stiftelsers och
sällskaps skogar.
Motionären erinrar till en början, att vid riksdagen 1923 framlades, utom
skogsvårdslagen, jämväl förslag till lag angående vård av nyss nämnda
skogar (prop. 157). Enligt förslaget skulle berörda lag med vissa undantag
tillämpas i fråga om:
»1) kommunskogar, varmed förstas skogar, som tillhöra kommuner eller
andra samfälligheter för vårdande av gemensamma angelägenheter, vilkas
uppgift är bestämd genom författningar av kommunallags natur;
2) skogar och sockenallmänningar, som jämlikt 16 kap. byggningabalken
mä nyttjas av dem, som i socknen äro;
3) skogar, som tillhöra fideikommiss eller annan stiftelse, däri ej inbegripen
stiftelse, tillkommen enligt stadgandena i 16 kap. 1 § ärvdabalken;
4) skogar tillhöriga hushållningssällskap, ävensom föreningar och sällskap,
bildade för befordrande av skogsvård i allmänt intresse.»
Efter erinran, att detta Kungl. Maj:ts förslag på hemställan av särskilda
utskottet — mot vilken hemställan dock fyra ledamöter reserverat sig -avslogs av riksdagen, anför motionären, bland annat, att då den uthålliga
skogshushållningens nödvändighet för landet alltmera trädde i dagen, skäl
syntes föreligga att vid förnyad prövning återupptaga den landvinning för
densamma, som läge i förenämnda lagförslag.
Utskottet får till en början framhålla, att motionen — såsom ock i densamma
antydes — står i nära sammanhang med samma förslagsställares
motion, nr 162, vari hemställes om utredning rörande påbjudande av s. k.
uthålligt skogsbruk å enskilda skogar.
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Beträffande sistnämnda motion har utskottet denna dag'' avgivit särskilt
utlåtande, vari utskottet avstyrkt densamma. Under hänvisning härtill får
utskottet i övrigt erinra, att särskilda utskottet vid 1923 års riksdag motiverade
sitt förberörda avslagsyrkande i huvudsak enligt följande.
Enligt förslaget skulle fideikommisskogar lyda under lagen. Utskottet
ansåge emellertid tillräckligt fog ej finnas för det allmänna att påfordra
särbestämmelser för sådana skogal, och frågan om fideikommissinstitutionens
upphörande vore ju för övrigt under utredning. Det kunde härvid ock
framhållas, att herr Lindhagen i sin då föreliggande motion (nr 188) yttrat,
hurusom lösningen av fideikommisskogarnas vård hörde samman med vården
av övriga skogar, alldeles oberoende av fideikommissens upphävande eller
icke, samt att därför jordkommissionen också lämnat den frågan ur räkningen
i sitt yttrande om upplösning av jordfideikommiss och i stället
inbegripet den i sin framställning, om påbjudande av s. k. uthålligt skogsbruk
å vissa enskilda skogar. Om enligt den uppfattning, utskottet alltså
kommit till, fideikommisskogar skulle utgå ur den föreslagna kommunskogslagen,
syntes därmed jämväl böra följa ett uteslutande av skogar
tillhörande andra stiftelser, som icke hade någon offentlig karaktär. Hade
återigen en sådan stiftelse sådan karaktär, kunde den väl böra föras under
bestämmelser av kommunskogslagens innebörd, men då under 1894 års förordning
angående hushållningen i de allmänna skogarna i riket folie skogar
å »kyrko-, akademi-, hospitals-, krigsmanshus- samt andra allmänna inrättningars
hemman och lägenheter», syntes stiftelser med offentlig karaktär
endast i skäligen långa omfattning komma i fråga att föras under kommunskogslagen.
Vidare vore de under punkt 2) upptagna sockenallmänningsskogarna
av så liten betydelse, att de kunde lämnas ur räkningen.
Det skulle alltså återstå de under punkterna 1) och 4) angivna skogarna.
Men härvid vore att märka, att dessa jämlikt 19 § i förslaget skulle kunna
och med all säkerhet jämväl komme att ställas utanför lagens tillämpning
på grund av anslutning till skogssällskapet. Komme härtill slutligen, att
det kunde sättas ifråga, om icke med hänsyn till bestämmelserna i lappmarksförordningen
de därunder hörande skogarna borde undantagas från
kommunskogslagen, om de eljest skulle komma att falla under denna, så
syntes det utskottet, att denna lag skulle i tillämpningen få en skäligen
ringa omfattning. Det syntes icke heller böra lämnas ur sikte, att det
nuvarande intresset för inköp och bildande av kommunskogar kunde befaras
på mer än ett håll bliva väsentligen minskat, om sålunda åstadkomna
skogar lades under denna lag. Med hänsyn härtill och i betraktande
av den skärpning utav dåvarande bestämmelser, som innehölles i den nya
skogsvårdslagen, ansåg utskottet alltså, att lagförslaget icke borde bifallas,
utan jämväl, att de däri upptagna skogarna borde föras under skogsvårdsvårdslagen,
med undantag utav städernas skogar, som redan hade sin särskilda
förordning.
De skäl, som särskilda utskottet sålunda anförde, torde äga oförminskad
giltighet. I varje fall synes det icke rimligen kunna ifrågasättas, att redan
nu uppriva 1923 års riksdags beslut i denna del, desto mindre som den korta
tids erfarenhet beträffande den nya skogsvårdslagen, som föreligger, synes
peka i gynnsam riktning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
5
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1:163 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 april 1927.
På jordbruksutskottets vägnar:
G. SEDERHOLM.
Närvarande: se utlåtande nr 46.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 10 samt. 19 höft. (Nr t/j—19.)