Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
19
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1927 kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning.
Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år 1926 församlade
revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1925—30 juni 1926 samt genomläst de
protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den
10 januari 1926, intill vilken dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för
deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder, till och med den 9 januari
1927, får utskottet nu meddela yttrande i anledning av berörda, sålunda verkställda
granskning.
l:o.
I likhet med vad under de senaste åren ägt rum hava revisorerna i sin ovannämnda
berättelse (sid. 91—230) lämnat redogörelser för vissa enskilda med
statslån understödda järnvägsaktiebolag.
Av dessa redogörelser framgår, bland annat, att icke mindre än 22 bolag
under år 1925 underlåtit att verkställa stadgad räntelikvid och kapitalavbetalning
å sina lån från staten. Bland dessa hava 5 bolag, nämligen Uddevalla—
Lelångens, Norra Södermanlands, östra Blekinge, Sala—Gysinge—Gävle och
östra Centralbanans järnvägsaktiebolag, efter särskilda medgivanden av riksdagen,
fått förfallen skuld å sina statslån kapitaliserad till nya lån.
Av den å sid. 228—229 intagna sammanställningen framgår vidare, att det
sammanlagda beloppet av statens utestående förfallna fordringar för lån från
allmänna järnvägslånefonden under senaste budgetåret ökats från 6,960,603
kronor 75 öre till 7,867,738 kronor 71 öre eller med 907,134 kronor 96 öre.
I överensstämmelse med vad som skett under flera föregående år har på fullmäktiges
föranstaltande granskning genom särskilt utsedda granskningsmän
verkställts av åtskilliga utav här ifrågavarande järnvägsbolag och pågår för
närvarande utredning rörande vissa av dessa bolag. I flera fall hava till följd
av dessa granskningar och utredningar vederbörande bolag vidtagit åtgärder i
syfte att förbättra järnvägens ekonomiska ställning. I andra fall åter har det
visat sig nödvändigt, att en mera genomgripande konsolidering genomfördes,
med anledning varav framställningar gjorts hos Kungl. Maj:t, avseende reglering
av bolagens skuldförhållanden till staten huvudsakligen genom större eller
mindre avskrivningar av bolagets skuld till staten. Förslag i sådant syfte hava
redan avlämnats till innevarande års riksdag beträffande följande bolag, nämligen
Mjölby—Hästholmens nya, Skövde—Axvalls och Yarberg—Atrans järn
-
Ang. enskilda,
med statslån
understödda
järnvägs*
aktiebolag.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
Ang. Östra
Blekinge
järnvägeaktiebolag.
vägsaktiebolag och lära, enligt vad utskottet inhämtat, vara att förvänta i avseende
å Borgholm—Böda, Slite—Roma och Södra Ölands järnvägsaktiebolag.
Bland ovannämnda 22 bolag hava 2, nämligen Lidköping—Kållands och
Väderstad-—Skänninge—Bränninge järnvägsaktiebolag, trätt i likvidation. Beträffande
förstnämnda järnvägsbolag hava förhandlingar pågått med representanter
för staden Lidköping angående järnvägen Lidköping—Luns försäljning
till denna stad, men hava dessa förhandlingar, enligt vad utskottet inhämtat,
icke lett till något resultat. Riksgäldskontoret har därför anhållit om vidtagande
av exekutiva åtgärder mot bolaget. Järnvägsstyrelsen har enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande övertagit trafikeringen av järnvägen Väderstad—
Skänninge—Bränninge.
I avseende å östra Blekinge järnvägsaktiebolag förekommer i revisionsberättelsen
ett särskilt uttalande av revisorerna och lämnar utskottet här nedan
under punkt 2:o) en redogörelse därför.
Vid den granskning utskottet i övrigt ägnat ovan omförmälda redogörelser
ävensom i samband därmed fullmäktiges beslut och åtgärder rörande ifrågavarande
järnvägsbolags statslån har utskottet, som förutsätter, att fullmäktige
allt fortfarande med uppmärksamhet följa de statsunderstödda järnvägsaktiebolagens
verksamhet och såsom hittills i möjligaste mån söka att tillvarataga
statens rätt och intressen, icke haft någon anledning till erinran; vilket utskottet
härmed får för riksdagen
anmäla.
2:o.
Revisorerna hava å sid. 232—233 i sin ovannämnda berättelse anfört följande:
»Av
å sid. 116 i denna berättelse intagen redogörelse för Östra Blekinge
järnvägsaktiebolags ställning framgår, att bolaget under år 1925 icke verkställt
någon inbetalning å sina statslån; och uppgick den förfallna delen av
dessa vid nämnda års slut till 93,108 kronor 14 öre. I avgivet yttrande hade
statens ombud i bolagets revision såsom sin mening uttalat, att åtminstone
en del av räntan å statslånen kunnat av bolaget gäldas, därest icke å bolagets
enskilda bankskulder under året avbetalats omkring 28,000 kronor. Därvid
vore emellertid att märka, att styrelsens medlemmar stode i personlig borgen
för bankskulderna, varför styrelsen för att kvarstå såsom sådan krävt ett nedbringande
av desamma.
Då staten innehar inteckning med bästa förmånsrätt såsom säkerhet för sin
fordran hos de med statslån understödd järnvägsbolagen, är det givetvis enligt
revisorernas mening ägnat att väcka betänkligheter, därest bolagen med åsidosättande
av statens företrädesrätt använda tillgängliga medel till minskning av
sina enskilda skulder. Omständigheterna i nu förevarande fall äro dock sådana,
att bolagets styrelse icke kan anses hava saknat alla skäl för sitt omförmälda
förfarande.
Revisorerna vilja emellertid i detta sammanhang framhålla, att, då resultatet
av bolagets rörelse särskilt under det senaste året varit föga tillfredsställande,
det måste anses såsom en bjudande plikt för bolagets styrelse att snarast
vidtaga alla de besparingsåtgärder, som kunna vara möjliga, för att bolaget
ånyo må bliva i stånd att behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen.
»
Med anledning av detta uttalande har styrelsen för ifrågavarande järnvägsaktiebolag
i skrivelse den 22 december 1926 till fullmäktige anfört följande:
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
21
»Åberopande Riksgäldskontorets skrivelse av den 16 dennes och i anledning
av vad riksdagens revisorer i sin den 15 innevarande månad avgivna berättelse
yttrat angående förvaltningen av östra Blekinge järnvägsaktiebolag under år
1925, anser sig järnvägens styrelse böra anföra, att skälet till att bolaget under
nämnda år reducerade sina privata lån, men icke inbetalte något å statslånsräntan
var den, att de privata långivarna bestämt fordrade inbetalning i den
grad, som skett, och att det av kända orsaker (den nedgående trafiken och de
alltsedan högkonjunkturen höga trafikutgifterna) minskade driftsresultatet
lämnade icke ytterligare medel till styrelsens förfogande. Styrelsen har emellertid
vidtagit betydande besparingsåtgärder, bl. a. genom indragning av personal
samt genom att i de fall, då befattningshavare avgatt, ersätta dessa med
avsevärt mindre avlönad sådan. Frivilligt har den fåtaliga förvaltningspersonalen
avstått ett relativt stort belopp av sina löner, och genom förhandlingar
har även en stor del av linjepersonalen förmåtts reducera sina förmåner.
Och söker styrelsen, som alltjämt hoppats på ett uppgående i trafiken och ett
bättre läge i affärerna, att i övrigt förminska utgifterna så långt möjligt.»
På grund av vad sålunda i ärendet förekommit har utskottet anhallit om
fullmäktiges yttrande däri; och hava fullmäktige med anledning härav i skrivelse
den 10 innevarande februari anfört följande:
»År 1897 beviljade Kungl. Maj:t östra Blekinge järnvägsaktiebolag ett Fullmäktige.
statslån å 537,500 kr. för anläggning av järnväg från Gullbärna till Torsås.
Lånet utbetalades till bolaget under åren 1897—1899. Till följd av bolagets
underlåtenhet att fullgöra stadgade inbetalningar å detta lån, hade efter hand
därå uppkommit en förfallen ogulden skuld, vilken år 1910 jämlikt medgivande
av riksdagen kapitaliserades till ett nytt lån. Det nybildade lånets belopp utgjorde
108,000 kr. Slutligen har bolaget för anläggning av järnväg från Gullabo
till Torsås ytterligare erhållit ett statslån å 248,500 kr., vilket belopp lyftes
under åren 1917 och 1918.
Under åren 1910-—1919 fullgjorde bolaget behörigen sin betalningsskyldighet
för statslånen. Beträffande 1920 års annuiteter erhöll bolaget anstånd med
deras erläggande till den 1 juli 1921. Under åren 1921—1924 verkställde bolaget
till riksgäldskontoret inbetalningar, som visserligen för vart och ett av
åren något överstego de till betalning förfallande annuitetema men dock ej
täckte den för år 1920 uppkomna balansen. Efter år 1924 har någon inbetalning
ej ägt rum.
Skulden för ifrågavarande tre lån, vilkas ursprungliga belopp tillsammans
utgjorde 894,000 kr., uppgick den 31 december 1925 till 934,200 kr. 79 öre och
samma dag 1926 till 974,640 kr. 48 öre, varav 144,865 kr. 94 öre voro till betalning
förfallna.
År 1924 uppdrogo fullmäktige åt riksgäldssekreteraren J. Hägglund och
byrådirektören S. Norrman att granska östra Blekinge jämvägsaktiebolags förvaltning
och ekonomiska ställning. Efter fullgjort uppdrag avgåvo granskningsmännen
den 19 november 1924 ett utlåtande, vari de bl. a. framhöllo, att bolaget
under åren 1920—23, med användande av de relativt betydande driftöverskotten
under dessa år, minskat sina enskilda skulder från 332.000 kr. till
84,000 kr. eller med 248,000 kr., under det att skulden för statslånen under
samma tid ökats från 898,000 kr. till 912,000 kr. Medel till avbetalningarna
å den enskilda skulden hade bokföringsmässigt blivit frigjorda genom onödigt
stora avskrivningar å järnvägsanläggningens bokförda tillgångar, uppgående
till 296,000 kr. under nyssnämnda tid. Granskningsmännen togo ej ställning
till frågan, huruvida och i vilken omfattning likvidering av enskilda skulder i
förevarande fall kunnat vara berättigad framför statslånens förräntning och
amortering, men erinrade om några omständigheter, som talade för visst till
-
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
mötesgående från statens sida. Såsom följd av beslutet om byggande av järnvägen
Gullabo—Torsås — ett beslut, som under kristiden forcerades fram
under trycket av rådande arbetsbrist — föranleddes bolaget att utom statslånet
för nämnda bana ikläda sig en betydande skuld, för vilken ej fanns annan
säkerhet än styrelsens borgen. Det syntes granskningsmännen helt naturligt,
att bolaget sökt snabbast möjligt till ett skäligare belopp reducera berörda
skuld, som på sin tid uppgått till cirka 300,000 kr. och vid 1923 års slut
minskats till ett kreditiv å 65,000 kr.
Granskningsmännen avslutade sin redogörelse med att framhålla, att den
ekonomiska ställning, som 1923 års balansräkning angåve, ur långivaresynpunkt
syntes fullt tillfredsställande, då staten, bortsett från berörda bankkreditiv,
kvarstode såsom ende fordringsägare av någon betydenhet och då
järnvägsanläggningens värde genom mångåriga avskrivningar nedskrivits till
ett relativt lågt värde. Enligt granskningsmännens uppfattning borde bolaget
för framtiden kunna i vederbörlig ordning fullgöra förfallande annuiteter å
statslånen och därjämte amortera kvarstående brist i redan förfallna annuiteter.
Anmodat att avgiva yttrande över granskningsmännens utlåtande, förklarade
bolaget i skrivelse av den 28 januari 1925 endast, att de privata lånen
måst på grund av långivarnas anmaning successivt minskas till den grad, som
skett. Styrelsen hyste emellertid förhoppning, att bolaget skulle för framtiden
kunna fullgöra sin betalningsskyldighet till riksgäldskontoret.
Vid behandling den 5 februari 1925 av berörda skrivelse ansågo sig fullmäktige
ej kunna godkänna den uppfattning, som syntes ligga till grund för
bolagets uttalande angående dess enskilda skulder, nämligen att dessa under
alla förhållanden finge betalas före statslånen, till säkerhet för vilka läge inteckningar
med bästa förmånsrätt. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
beslöto fullmäktige dock låta vid vad i ärendet förekommit bero, under
uttalande av sin bestämda förväntan, att bolaget för framtiden skulle komma
att fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen.
Underrättelse om detta fullmäktiges beslut meddelades bolaget, varjämte
handlingarna i ärendet delgåvos bankoutskottet vid 1925 års riksdag.
I juli 1925 anmälde bolaget, att, då dess inkomster under förra hälften av
året icke överstigit driftkostnaderna, bolaget vore urståndsatt att för det dåvarande
verkslälla någon inbetalning å sin skuld för statslånen. Med anledning
därav uppdrogo fullmäktige åt ombudsmannen att från bolaget infordra senaste
driftrapport jämte upplysning, huruvida och i vad mån bolaget efter erhållen
kännedom om fullmäktiges ovannämnda beslut av den 5 februari s. å. verkställt
ytterligare avbetalning å sina enskilda skulder. Till svar därå meddelade
bolaget i skrivelse av den 12 augusti 1925, att sådan avbetalning ej skett samt
att för övrigt bolagets inkomster ej ens medgivit detta. Vid anmälan den 20
augusti av detta svar uppdrogo fullmäktige åt ombudsmannen att, därest den
annuitet, som den 1 november 1925 förfölle till betalning å bolagets statslån
för linjen Gullabo—Torsås, icke behörigen inbetalades, erinra bolaget om dess
betalningsskyldighet. Då likvid ej inkom, erhöll bolaget en dylik erinran och
anförde i avgiven förklaring av den 6 november 1925, att någon inbetalning ej
under året kunnat göras, enär järnvägsdriften alltjämt utvisade förlust. Fullmäktige
funno ärendet för det dåvarande ej påkalla annan åtgärd än att bolagets
omförmälda förklaring skulle tillhandahållas riksdagens revisorer.
Då annuitelerna å 1897 och 1910 års statslån den 1 juli 1926 förföllo till betalning
utan att någon likvid avhördes, erhöll bolaget enligt beslut av fullmäktige
ytterligare eu påminnelse om sin betalningsskyldighet, till svar vara bolaget
meddelade, att inbetalning ej kunnat ske, då driften även under år 1926
visat förlust. Under nämnda år förekom sedermera ej vidare beträffande bolaget
än att statsrevisorerna gjorde sitt i revisionsberättelsen intagna uttalande
och bolaget därå avgav det svar, som likaledes finnes tryckt i sagda berättelse.
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
23
Det anförda visar, att fullmäktige under de senaste åren med uppmärksamhet
följt bolagets förvaltning och ekonomiska ställning. Att fullmäktiges i
början av år 1925 uttalade förväntan att bolaget för framtiden skulle komma
att fullgöra sin betalningsskyldighet för statslånen ej gått i uppfyllelse, är eu
följd av, att resultatet av järnvägsdriften, liksom vid så många andra enskilda
banor, under de senaste åren undergått en stark försämring. Enligt det sammandrag
av bolagets räkenskaper för åren 1921—1925, som avlämnats av statens
ombud i bolagets revision, utgjorde överskottet av bruttoinkomst över trafikkostnad
år 1921 137,584 kr. 91 öre, år 1922 60,796 kr. 87 öre. år 1923
63,353 kr. 88 öre, år 1924 68,774 kr. 41 öre och år 1925 31,334 kr. 27 öre.
Under tiden januari—november 1926 utgjorde driftöverskottet cirka 39,500 kr.
Någon avsättning till förnyelsefond är därvid ej medtagen bland utgifterna.
Bolaget har visserligen under åren 1924 och 1925 minskat sina bankskulder
från cirka 60,800 kr. till c:a 28,100 kr. eller med c:a 32,700 kr., men, såsom
förut erinrats, hava banklån erhållits endast mot styrelsemedlemmarnas borgen
och det finnes ej någon anledning att ifrågasätta riktigheten av bolagets uppgift,
att banken krävt de avbetalningar, som blivit gjorda. Bankskulderna uppkommo
under kristiden, då det visade sig att den beräknade kostnaden för G-ullabobanan
måste avsevärt överskridas. I en sådan situation hava flera järnvägsbolag
erhållit tilläggslån av statsmedel, men så har ej skett här, utan bolaget
har i stället upptagit enskilda lån.
Då bolaget, enligt vad som meddelats i dess förut omförmälda svar å riksdagens
revisorers uttalande, dels redan under den senaste tiden vidtagit betydande
besparingsåtgärder dels ock förklarat sig ämna söka ytterligare förminska
bolagets utgifter, synes fullmäktige för närvarande knappast annat vara
att göra än att avvakta resultatet av berörda besparingar. Fullmäktige komma
givetvis att för framtiden, liksom hittills, med uppmärksamhet följa bolagets
förvaltning och vidtaga de åtgärder, som framdeles kunna visa sig erforderliga
för bevakande av statens rätt såsom långivare.»
Utskottet, som finner sig böra instämma i revisorernas ovanberörda uttalande Utskottet.
rörande här ifrågavarande järnvägsaktiebolag, har ansett sig böra vad i ärendet
förekommit för riksdagen
omförmäla.
3:o.
I sin förenämnda berättelse hava revisorerna ytterligare (sid. 230—232) an- Ang. ombyggfört
följande: nads- och
»Riksdagen uppdrog år 1925 åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta verk- arbeten i Pksställa
en ingående utredning av frågan om dels de åtgärder, som kunde er- dagshuset.
fordras för utnyttjande för riksdagen av riksgäldskontorets lokaler inom riksdagshuset,
dels ock de anordningar i övrigt inom nämnda byggnad, som utan
alltför stora kostnader kunde genomföras för beredande åt riksdagen av större
utrymme samt ökad bekvämlighet och trevnad. Sedan berörda utredning verkställts
genom av fullmäktige utsedda särskilda delegerade samt av fullmäktige
framlagts för bankoutskottet vid innevarande års riksdag, beslöt riksdagen efter
hemställan av utskottet (utlåt, nr 21) uppdraga åt fullmäktige att, i huvudsaklig
överensstämmelse med delegerades förslag, låta utföra ombyggnads- och
inredningsarbeten inom riksdagshuset ävensom anskaffa för riksdagens nya
lokaler erforderliga möbler m. m.; och bemyndigades fullmäktige att av förslagsanslaget
till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens
hus för ändamålet använda ett belopp av förslagsvis 218,000 kronor.
Med anledning av detta riksdagens beslut hava fullmäktige under hand infordrat
anbud dels från* fyra byggmästare å i planen ingående byggnadsarbeten
24
Bankoutskottets utlåtande nr 6.
Fullmäktige.
dels oek från vissa personer och firmor å inålningsarbeten samt arbeten med
värmeledning m. m., gas-, vatten- och avloppsledningar, belysningsinstallationer
m. fl. arbeten ävensom å leverans av möbler m. m.
Det lägsta anbudet å de ovan först omnämnda byggnadsarbetena, vilket anbud
jämväl av fullmäktige antagits, slutade å 73,000 kronor.
Med anledning av vad sålunda förekommit anse sig revisorerna böra framhålla
följande.
I § 57 av det för riksgäldskontoret gällande reglementet föreskrives bl. a.,
att riksgäldsfullmäktige böra före varje riksdags början dels föranstalta om
upphandling av för tryckning av riksdagens protokoll med bihang erforderligt
papper ävensom upprätta kontrakt angående tryckningen, dels upprätta kontrakt
om tillhandahållande under riksdagens lopp av för riksdagen erforderliga
skrivmaterialier och övriga effekter, dels ock låta komplettera och iståndsätta
inventariepersedlarna i riksdagens hus. Vid verkställigheten härav skall iakttagas,
att anbud genom kungörelse i allmänna tidningarna skola infordras å
berörda arbeten och effekter.
Då det synes revisorerna uppenbart, att de regler, som sålunda gälla bl. a.
för upphandling och iståndsätta!^ av inventarier, böra tillämpas jämväl vid
utförande av mera omfattande ombyggnads- och inredningsarbeten i riksdagshuset,
oaktat detta ej finnes uttryckligen föreskrivet, hava revisorerna ej kunnat
undgå att finna anmärkningsvärt, att fullmäktige i fråga om infordrande
av anbud å nu ifrågavarande arbeten och leveranser förfarit på sätt förut angivits.
Såsom ett ytterligare skäl för att anbud å de större arbetena och leveranserna
bort infordras genom offentlig kungörelse kan anföras, att enligt den av Kungl.
Maj:t den 16 januari 1920 utfärdade förordningen angående upphandling och
arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom
gäller såsom huvudregel, att infordrande av anbud å gods för upphandling och
å arbete skall ske genom offentlig kungörelse. Även om riksgäldskontoret
formellt ej är skyldigt att ställa sig föreskrifterna i berörda förordning till
efterrättelse, borde det dock enligt revisorernas mening vara fullmäktige angeläget
att vid de upphandlingar och byggnadsarbeten, som böra verkställas
genom deras försorg, beakta de riktlinjer, som genom denna förordning äro angivna
i fråga om upphandling och arbeten för det allmännas behov.»
I en med anledning av revisorernas uttalande den 21 december 1926 dagtecknad,
till riksdagen avlåten och till utskottet överlämnad skrivelse hava fullmäktige
anfört följande:
»På sätt stadgas i den av revisorerna åberopade reglementsparagrafen, hava
anbud städse genom offentlig kungörelse infordrats å tryckning av kamrarnas
protokoll med därtill hörande bihang, varjämte samma förfaringssätt i regel
ägt rum vid infordrande av anbud å leverans för riksdagens behov av erforderligt
tryckpapper, av post- och skrivpapper samt av övriga skrivmaterialier.
Vid de i förenämnda ordning verkställda upphandlingar hava emellertid
fullmäktige ej sällan funnit förefintliga kartellbildningar försvåra ernående av
lägsta pris. Det har jämväl förekommit fall, då en lämplig firma förklarat sig
ej vilja inkomma med anbud, därest allmän kungörelse skulle utfärdas. För
att erhålla mera rörelsefrihet och undvika onödig omständlighet hava fullmäktige
därför, beträffande övriga arbeten och upphandlingar, icke plägat infordra
anbud genom sådan kungörelse. I enlighet med en mångårig praxis, mot vilken
hittills någon anmärkning ej riktats, hava fullmäktige i stället under hand
infordrat anbud från två eller flera firmor, vilka varit kända för pålitlighet
och omsorgsfullt utförande av åt dem tidigare anförtrodda arbeten. I vissa fall,
såsom vid mindre reparations- och ändringsarbeten eller då överhängande
Banko utskottets utlåtande Nr 6.
25
brådska eller annat särskilt skäl förelegat, har, utan att anbud begärts från
olika håll, avtal träffats med någon förut använd lämplig firma eller leverantör,
därvid dock nödig priskontroll alltid i möjligaste mån utövats.
På grund av hittills vunnen erfarenhet hålla fullmäktige jämväl före, att
genom nu berörda förfaringssätt det allmännas intressen bäst tillgodosetts.
Vad särskilt angår de av revisorerna omförmälda större ombyggnadsarbetena
inom riksdagshuset, hava anbud därå infordrats från fyra väl vitsordade entreprenörer,
vilka samtliga inkommit med anbud, slutande å resp. 119,000 kronor,
91,000 kronor, 80,400 kronor och 78,000 kronor. Vid prövning av anbuden
antogo fullmäktige det lägsta; och det synes fullmäktige ej rimligen kunna antagas,
att, om anbud infordrats genom kungörelse i allmänna tidningarna, förmånligare
villkor därigenom kunnat erhållas.»
Utskottet, som i princip delar revisorernas uppfattning därom, att beträffande
större arbeten och leveranser jämväl för riksgäldskontoret i möjligaste
mån böra följas de föreskrifter, som i fråga om infordrande av anbud innehållas
uti den av revisorerna åberopade upphandlingsförordningen, har ansett sig böra
vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
4:o.
Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga fullmäktige
i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder, som
erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga om nya byggnader för
riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter,
som i särskilda skrivelser den 11 och 12 maj 1888 och den 6 april 1906
blivit av riksdagen meddelade.
Gemensamt sammanträde mellan bemälda fullmäktige för utförande av ifrågavarande
uppdrag har, enligt vad för utskottet anmälts, ägt rum under den
tid utskottets granskning omfattat, därvid behandlats frågan om avtal med
Stockholms stad rörande stadens bidrag till underhåll och vård av öppna platser
å Helgeandsholmen, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
5:o.
Vad i revisorernas berättelse om granskningen av riksgäldskontorets ställning
och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet funnit icke vara av beskaffenhet
att från utskottets sida påkalla något yttrande; och har utskottet
funnit vad vid läsningen av fullmäktiges protokoll förekommit ej böra föranleda
någon anmälan eller hemställan; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
6:o.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktion
vill utskottet slutligen meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit
anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör
beviljas fullmäktige.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 6‘ sand. 4 höft. (Nr 4—6.) 342 27 3
XJtskottct.
Ang. åtgårder
i fråga
om riksbyggnadema
å Helgeandsholmen.
Ang. revisionsberättelsen
m. m.
Ang. ansvarsfrihet
för
riksgäldskontorets
styrelse.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontor må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens år 1926 församlade revisorer
granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden
1 juli 1925—30 juni 1926 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från och med
den 10 januari 1926 till och med den 9 januari innevarande år.
Stockholm den 22 februari 1927.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Bindley,
Enhörning, Dalberg, Andersson i Hedsta, Bodin och Forssberg;
från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Backlund, Lovén, Wikström,
Kloo, Byberg och Ernfors.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.