Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1927 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion med vissa förslag angående
värdskapet för och vården om riksdagshuset.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 231, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande behandling, hemställes, »att riksdagen
måtte besluta, att riksdagens hus ställes under värdskap av en delegation, bestående
av kamrarnas senast valda talmän jämte förste och andre deputerade i
riksgäldskontoret och att förste deputeraden blir verkställande ledamoten, att
den tekniska vården av huset utövas av k. byggnadsstyrelsen, samt att nuvarande
vice värdsbefattningen indrages och att därmed förenade göromål åläggas
materialförvaltaren.»

Till stöd för berörda hemställan anföres i motionen följande:

»Enligt riksgäldskontorets reglemente §§ 51 och 52 står riksdagens hus under
riksgäldsfullmäktiges vård och inseende. Likaså äga fullmäktige under
vissa villkor upplåta rum i riksdagshuset å de tider, som riksdagen ej är
samlad. Ävensom att upphandla inventarier, verkställa tryckning m. m. Till
hjälp med dessa uppdrag äga fullmäktige anställa en särskild tjänsteman, en
s. k. vice värd.

Vad först angår v. värdskapet för riksdagshuset, så är detta överlåtet på
en tjänsteman, som saknar teknisk erfarenhet och praktik av ett hus’ skötsel
och man måste finna det egendomligt, att ett av statens dyraste hus skall överlämnas
till överinseende av en tjänsteman i riksgäldskontoret, trots att staten
har en byggnadsstyrelse, där den tekniska sakkunskapen finnes samlad. Den
tekniska vården över huset bör enligt min mening alltså förläggas till k. byggnadsstyrelsen.
Vad angår bestämmanderätten över riksdagshuset och dess lokaler,
så böra mera tydliga bestämmelser utfärdas. Som ovan nämnt äga fullmäktige
mellan riksdagarna upplåta rum m. m., men under riksdagstiden är
det kamrarnas talmän, som äro riksdagshusets värdar. Riksdagens ledamöter
äro ju valda för en viss tid, och då talmännen äro riksdagens förtroendemän
under den tid riksdagen pågår, så borde det kunna förutsättas, om ej sådana
ändringar i bestämmelserna borde göras, så att mellan riksdagarna de, som
senast valts till talmän, även då skulle kunna företräda riksdagen, vara riksdagshusets
värdar och deltaga i de angelägenheter, som röra riksdagshuset,
dess vård ävensom eventuella värdförpliktelser, som kunna ifrågakomma. Värd Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 88 Käft. (Nr 50.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

skåpet över riksdagshuset skulle enligt min mening utövas av de senast valda
talmännen, vilka tillsammans med deputerade i riksgäldskontoret utövade
värdskapet, förste deputeraden i riksgäldskontoret skulle vara den verkställande
ledamoten vad angår fattade besluts verkställande, ävensom sköta de
löpande ärendena.

Genom att förlägga den tekniska vården under byggnadsstyrelsen skulle
ju avsevärda besparingar kunna göras. Den tjänsteman från riksgäldskontoret,
som nu tjänstgör som tryckeriföreståndare och v. värd skulle mellan riksdagarna
kunna ägna sig sin tjänst i riksgäldskontoret och föra det goda med
sig, att åtminstone en del av året en stor del av tjänsterna ej behövde betecknas
som t. f.

Att en sådan anordning skulle låta sig göra, visas bäst därav, att under
den tid, riksdagen är samlad, det mest ansträngande arbetet då påvilar tryckeriföreståndaren
och vilket vid flera tillfällen starkt framhållits. Och om
denna tryckeriföreståndartjänst är så betungande och helt kräver sin man, så
bevisar detta endast det olämpliga uti att förena denna tjänst med v. värdskapet
för riksdagens hus. Det kan inte vara rimligt, att, då intet arbete finnes
på tryckeriexpeditionen, under den tid riksdagen ej är samlad avlöna en
tjänsteman i 27 :e lönegraden såsom v. värd, och detta så mycket mer som
statistik m. m. utföres av ett å tryckeriexpeditionen anställt skrivbiträde. Och
att befattningen som v. värd inte kan vara mera krävande bevisas bäst därav,
att under den tid, då v. värden åtnjuter semester, till vikarie för honom bar
förordnats en i husets skötsel alldeles obevandrad person.

Den på tryckeriexpeditionen inrättade försäljningen av riksdagstryck borde
helt överflyttas på den på expeditionen tjänstgörande vaktmästaren, och denne
i stället erhålla nödigt biträde, så att allmänheten blir fort expedierad. För
mottagning och redovisning av de små belopp som inflyta vid försäljning av
tryck kan kontroll lätt anordnas genom att anskaffa en kassakontrollapparat.

Genom en sådan anordning, att tryckeriföreståndaren helt finge ägna sin
tid åt sin tjänst, skulle detta med all säkerhet medföra för riksdagsarbetet
nyttiga verkningar, vartill kommer betydliga besparingar för staten.

Den nuvarande materialförvaltartjänsten, med uppgift att förrätta de göromål,
som riksgäldsfullmäktige vid skilda tillfällen i skrivelse till stats- och
bankoutskott förklarat åligga den förutvarande övervaktmästaren, höra fortfarande
åligga honom samt de göromål, som nu åligga v. värden och i övrigt
alla uppdrag, som bliva honom ålagda av husets värdar. Det på tryckeriexpeditionen
tjänstgörande skrivbiträdet bör fortfarande förrätta erforderligt renskrivningsarbete,
förandet av statistik m. m. så att materialförvaltaren helt
kan ägna sig åt huset och dess inventariers vård. Genom den föreslagna anordningen
skulle vinnas, att husets värdskap kommer direkt under de av riksdagen
valda talmännen och de av fullmäktige i riksgäldskontoret välde, deputerade;
att huset kommer under teknisk vård; att avsevärda besparingar göras.»

Utskottet har ansett sig böra inhämta yttrande över motionen av fullmäktige
i riksgäldskontoret och kanslideputerade. De av dem avgivna yttrandena återfinnas
såsom bilagor vid detta utlåtande.

I motionen hemställes till en början, att riksdagen måtte besluta, att riksdagens
hus skall ställas under värdskap av en delegation, bestående av kamrarnas
senast valda talmän jämte första och andra deputeradena i riksgäldskontoret
med förste deputeraden såsom verkställande ledamot.

I avseende härå erinra fullmäktige i riksgäldskontoret uti sitt över motionen

Banhoutshottets utlåtande Nr 50.

3

avgivna yttrande, hurusom motionären i annan vid innevarande års riksdag
väckt motion hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i riksdagsordningen,
att talmännen skulle väljas för tiden intill nästkommande riksdag.
Denna motion har emellertid på anförda skäl avstyrkts av konstitutionsutskottet
och riksdagen har i enlighet härmed beslutit, att motionen icke skulle till
någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid sådant förhållande anser utskottet i
likhet med fullmäktige, att frågan om riksdagshusets ställande under värdskap
av en delegation av talmännen och fullmäktiges deputerade förfallit, och torde
motionen sålunda i denna del icke påkalla något vidare yttrande.

Motionären hemställer vidare i sin nu föreliggande motion, att riksdagen måtte
besluta, att den tekniska vården av riksdagshuset skall utövas av byggnadsstyrelsen.
Beträffande denna fråga hava fullmäktige i sitt berörda yttrande till en
början lämnat en redogörelse för vad som tidigare i detta avsende förekommit, till
vilken redogörelse utskottet anhåller att få hänvisa. Vidare hava fullmäktige
meddelat, att fullmäktige med anledning av förevarande motion begärt förnyat
yttrande i ärendet av byggnadsstyrelsen. Styrelsen har sedermera avgivit
sådant yttrande ävensom »förslag till grunder för byggnadsstyrelsens utövande
av den tekniska vården över riksdagshuset». Av nämnda yttrande framgår,
att styrelsen visserligen i och för sig icke har något att invända mot att övertaga
vården av riksdagshuset, men att en bestämd förutsättning härför vore, att
för byggnaden fortfarande skulle finnas anställd en vice värd, vilken med
biträde av materialförvaltaren skulle utöva den omedelbara och närmaste tillsynen
över huset samt underrätta styrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.
Därest styrelsen komme att få övertaga vården av riksdagshuset,
skulle detta visserligen ej omedelbart föranleda behov av ökade arbetskrafter
inom styrelsen, men sannolikt komme den alltjämt fortgående ökningen av det
under styrelsens vård varande fastighetsbeståndet att framdeles betinga ökning
av arbetskrafterna och skulle vid sådant förhållande ett övertagande av vården
om riksdagshuset medföra, att nämnda krav väsentligt tidigare måste tillgodoses.

För egen del hava fullmäktige framhållit, att då den nuvarande anordningen
visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt samma skäl icke längre förelåge.
som tidigare förefunnits för riksdagshusets ställande under byggnadsstyrelsens
vård. Någon besparing syntes ej heller därigenom vara att vinna i betraktande
av vad styrelsen anfört beträffande behovet av en vice värd samt av
ökade arbetskrafter i framtiden inom styrelsen. Med hänsyn till vad sålunda
blivit anfört anser utskottet för sin del motionärens hemställan uti nu förevarande
avseende icke böra föranleda någon vidare åtgärd.

Vidkommande slutligen motionärens förslag om indragning av den nuvarande
vicevärdsbefattningen i riksdagshuset och överflyttande av därmed förenade
göromål på materialförvaltaren torde av vad redan blivit anfört och med hänsyn
till de vice värden åliggande göromål framgå, att det icke låter sig göra att
indraga den ifrågavarande befattningen. Enligt utskottets mening synes det
icke heller vara lämpligt att på materialförvaltaren överflytta vice värdens
åligganden, likasom det icke lärer böra komma i fråga att återgå till den ordning,

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

som rådde före inrättandet av den nuvarande provisoriska vicevärdsexpeditionen.
Under sådana förhållanden och med åberopande i övrigt av vad såväl fullmäktige
som kanslideputerade anfört beträffande motionärens förslag i denna del,
anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen jämväl i sist omförmälda
hänseende.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 231 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 maj 1927.

På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson
i Olovstorp, Lindley, Enhörning, Johansson i Friggeråker, Lindgren och Ström;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, BäcMund, Boven, Kloo, Byberg,
Svensson i Betingetorp och Johansson i Edsbyn.

Reservation

av herrar Bäcklund och Lovén.

BanTcoutskottets utlåtande Nr 50.

5

RIKSGÄLDSKONTORET.

Bilaga 1.

Till riksdagens bankoutskott.

I skrivelse av den 4 nästlidna februari har bankoutskottet anhållit, att fullmäktige
i riksgäldskontoret ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande
över en inom riksdagens andra kammare av herr Bäcklund väckt, till
utskottet hänvisad motion, nr 231, med vissa förslag angående värdskapet för
och vården om riksdagshuset; och få fullmäktige med anledning därav anföra
följande.

Herr Bäcklund har i förevarande motion på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte besluta, att riksdagens hus skall ställas under värdskap av en
delegation, bestående av kamrarnas senast valda talmän jämte förste och andre
deputeradena i riksgäldskontoret och att förste deputeraden skall vara verkställande
ledamot, att den tekniska vården av huset skall utövas av kungl.
byggnadsstyrelsen samt att nuvarande vicevärdsbefattningen i riksdagshuset
skall indragas och därmed förenade göromål åläggas materialförvaltaren.

Beträffande värdskapet för riksdagshuset har motionären framhållit, att
tydligare föreskrifter erfordrades i fråga om bestämmanderätten över riksdagshuset
och dess lokaler. Under tiden mellan riksdagarna äga fullmäktige
upplåta lokaler i huset m. m., men under riksdagstiden vore kamrarnas talmän
riksdagshusets värdar. Det syntes motionären, att sådana ändringar i nu gällande
bestämmelser borde göras, att de personer, som senast valts till talmän,
även mellan riksdagarna skulle kunna företräda riksdagen, vara riksdagshusets
värdar och deltaga i de angelägenheter, som rörde riksdagshuset och dess vård
ävensom eventuella värdförpliktelser, som kunde ifrågakomma. Värdskapet
över riksdagshuset borde enligt motionärens mening utövas av de senast valda
talmännen tillsamman med deputerade i riksgäldskontoret; och skulle förste
deputeraden vara verkställande ledamot och såsom sådan ombesörja fattade besluts
verkställande och sköta de löpande ärendena.

Herr Bäcklund har i en annan motion (nr 201) hemställt, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i riksdagsordningen, att talmännen skola väljas
för tiden intill nästkommande riksdag. Konstitutionsutskottet, till vilket motionen
hänvisats, avstyrkte densamma i sitt utlåtande nr 5. Såsom skäl därför
anförde utskottet bl. a. följande. Några avgörande praktiska skäl, som skulle
kunna motivera en sådan principiell förändring som den föreslagna hade ej
förebragts. Då motionen gjorde gällande, att talmännen »under pågående riksdag
utöva värdskapet för riksdagen och dess hus», men att i och med riksdagens
avslutning värdskapet överginge till fullmäktige i riksgäldskontoret,
torde denna uppfattning vara grundad på ett missförstånd. Enligt reglementet
för riksgäldskontoret, § 51, stode riksdagens hus under riksgäldsfullmäktiges
»vård och inseende» och de funktioner, fullmäktige sålunda fått på sig
överlåtna, övertoges icke av talmännen ens för den tid, riksdagen vore samlad,
i annan måtto än att framställningar och beslut rörande tillfällig disposition
av riksdagens lokaler under riksdagstiden plägade underställas talmännens
prövning i stället för kamrarnas eller några deras delegationers provning in

6

Bankoutslcottets utlåtande Nr 50.

pleno. I enlighet med konstitutionsutskottets hemställan har riksdagen beslutat,
att ifrågavarande motion ej skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Fullmäktige få i detta sammanhang meddela, att fullmäktige under riksdagarna
av hänsyn till talmännen ansett sig i en del förekommande fall böra
under hand med dem samråda.

Med den utgång, herr Bäcklunds motion nr 201 således fått, torde frågan om
riksdagshusets ställande under värdskap av en delegation av talmännen och
fullmäktiges deputerade få anses förfallen. Inrättandet av en dylik delegation
är ej heller enligt fullmäktiges mening erforderligt, då den nuvarande
ordningen, såvitt fullmäktige kunnat finna, fungerat på ett tillfredsställande
sätt.

Fullmäktige övergå härefter till frågan om byggnadsstyrelsens övertagande
av den tekniska vården om riksdagshuset.

Sedan chefen för finansdepartementet år 1913 tillkallat sakkunniga för att
efter verkställd utredning avgiva förslag till omorganisation av överintendentsämbetet
jämte lönereglering för befattningshavare i ämbetsverket, hemställde
fullmäktige i skrivelse till statsrådet av den 15 januari 1914, att, då fullmäktige
ansåge det fördelaktigt, om fullmäktige finge för vården av det stora och
dyrbara riksdagshuset anlita överintendentsämbetet och byggnaden sålunda
kunde komma under ständigt inseende av sakkunnig myndighet, det måtte
tagas under övervägande, huruvida frågan om en dylik anordning lämpligen
kunde tagas under behandling i sammanhang med de övriga frågor, som utgjorde
föremål för de sakkunnigas utredning. Härvid förklarade sig fullmäktige
icke hava förbisett en formell betänklighet, som skulle kunna uppstå, i
händelse den sålunda ifrågasatta anordningen komme till stånd, överintendentsämbetet
såsom ett kungl. ämbetsverk syntes nämligen icke vara berättigat
att vända sig direkt till riksdagen med de framställningar angående riksdagshuset,
som kunde bliva erforderliga. Detta hinder ansågs dock kunna undanröjas
genom meddelande av föreskrift därom, att ämbetet hade att med sådana
framställningar vända sig till fullmäktige, vilka det sedermera tillkomme att
fatta beslut om dessas framläggande för riksdagen.

De sakkunniga, som anbefalldes att yttra sig även rörande riksdagshuset,
förklarade i sitt år 1915 avlämnade betänkande, att de delade fullmäktiges
uppfattning om lämpligheten av, att riksdagshuset ställdes under vård av
överintendentsämbetet, som för övrigt redan haft att taga befattning därmed
i vissa avseenden (grundundersökningar m. m.). Handhavandet av denna
byggnad syntes böra utövas på enahanda sätt, som gällde för andra under ämbetets
inseende ställda byggnader i huvudstaden. Endast i det av fullmäktige
berörda avseendet syntes en skillnad böra göras. Riksdagshuset såsom icke
tillhörande statsverket borde givetvis icke få sitt underhåll bestritt av medel
från anslaget till byggnader och reparationer utan allt fortfarande av det i
riksstaten särskilt uppförda anslaget till riksdags- och revisionskostnader m. m.
Därav följde, att rörande riksdagshuset borde upprättas särskilt generalförslag,
som skulle ingivas till riksgäldsfullmäktige, från vilka överintendentsämbetet
skulle erhålla besked om, i vilken omfattning föreslagna åtgärder borde bringas
till verkställighet och huru stort belopp därtill anvisades.

Fullmäktige, som bereddes tillfälle att yttra sig över de sakkunnigas förslag,
avgåvo den 7 januari 1916 sådant yttrande och anförde däri bl. a. följande.

Fullmäktige tillstyrkte för sin del, att riksdagshuset ställdes under överintendentsämbetets
överinseende och vård, på sätt de sakkunniga föreslagit.
Därvid syntes emellertid böra iakttagas, såsom även torde vara av de sakkunniga
avsett, att det särskilda generalförslag, som skulle upprättas rörande
riksdagshuset, tillkomme i samråd med fullmäktige. Tillika uttalade full -

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 50.

mäktige, att, även sedan ansvaret för vården om riksdagshuset övertagits av
överintendentsämbetet, det enligt fullmäktiges mening vore nödvändigt att bibehålla
en av fullmäktige utsedd och till deras disposition stående vice vård,
vilken självfallet komme att vid förefallande behov jämväl tillhandagå överintendentsämbetet.
Frågorna om fullmäktiges och vice värdens förhållande
till överintendentsämbetet efter förändringens genomförande avgjordes lämpligen
i sammanhang med uppgörande av de närmare bestämmelser angående
ämbetets befattning med riksdagshuset, som enligt vad de sakkunniga föreslagit
borde gemensamt meddelas av ämbetet och fullmäktige.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 258 till 1917 års riksdag angående omorganisation
av och lönereglering för överintendentsämbetet m. m. framhöll departementschefen,
att fullmäktiges önskningar i fråga om det särskilda, riksdagshuset
avseende generalförslaget enligt de sakkunnigas förslag, mot vilket departementschefen
ej hade något att erinra, skulle bliva fullt tillgodosedda. Att
en vice värd fortfarande komme att av fullmäktige utses för riksdagshuset
torde även för överintendentsämbetets vidkommande vara att tillråda. Beträffande
de närmare enskildheterna i förhållandet mellan, å ena sidan, fullmäktige
och nämnde vice värd samt, å andra sidan, överintendentsämbetet vore departementschefen
ej beredd att yttra sig. Innan något därutinnan åtgjordes
från Kungl. Maj:ts sida torde, liksom i fråga om riksbankens byggnadsverksamhet,
uttalande av riksdagen i ämnet avvaktas.

I sin skrivelse nr 269 till Konungen med anledning av förberörda proposition
uttalade riksdagen i förevarande avseende följande:

»Den statens byggnadsverksamhet, som avses i nämnda förslag och vilken
hädanefter skulle bliva föremål för en viss centralisation, omfattar även den
verksamhet av detta slag, som utövas av riksdagens verk. Att finna de lämpligaste
formerna för den administrativa behandlingen av sådana byggnadsangelägenheter,
som närmast röra något dylikt verk men som i centralisationssyfte
även skulle tillhöra Kungl. Maj:t underordnad myndighets handläggning,
kommer givetvis att möta vissa svårigheter. 1910 års statsrevisorer,
som haft sin uppmärksamhet riktad å nämnda förhållande och även framhållit,
att planmässigheten och det intima samarbetet mellan de olika myndigheterna
försvårades i de fall, då en av myndigheterna vore omedelbart underordnad
riksdagen, hava likväl uttalat, att, om man vore ense om vikten av att
åstadkomma bättre förhållanden inom statens byggnadsväsen, svårigheterna
ej syntes vara omöjliga att övervinna. Riksdagen delar denna uppfattning
och vill uttala sin övertygelse, att vid det blivande sammanförandet av den
av riksdagens verk utövade byggnadsverksamheten med liknande av staten
eljest utövad verksamhet, varav säkerligen övervägande fördelar äro att vinna,
vederbörande myndigheter komma att göra allt vad på dem kan ankomma
för att främja och underlätta centralisationens genomförande.»

Frågan om riksdagshusets ställande under byggnadsstyrelsens vård hade
sålunda blivit ställd på framtiden.

Ärendet återupptogs år 1918 av fullmäktige, som till bankoutskottet avläto
en den 16 maj nämnda år dagtecknad skrivelse. Fullmäktige framhöllo däri,
att fullmäktige vid fullgörande av sitt uppdrag beträffande riksdagshusets
vård vid flera tillfällen haft anledning taga under övervägande, huruvida icke
den närmaste tillsynen över riksdagshuset lämpligen skulle kunna anförtros
åt det ämbetsverk, som hade till uppgift att vårda staten tillhöriga byggnader
i allmänhet, och riksdagshuset därigenom ställas under ständigt inseende
av sakkunnig myndighet. Då fullmäktige ansett genomförandet av en dylik
anordning vara av stor betydelse för riksdagshusets ändamålsenliga vård, hade
fullmäktige i detta syfte vidtagit åtskilliga förberedande åtgärder. (Se redogörelse
här ovan). Fullmäktige meddelade vidare, att, då det torde vara nöd -

8

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 50.

vändigt att närmare bestämma gränserna för byggnadsstyrelsens befattning
med riksdagshuset, i samråd med vederbörande byråchef i styrelsen ett i skrivelsen
intaget förslag till bestämmelser i ämnet blivit utarbetat. Då enligt
fullmäktiges mening ett samarbete mellan fullmäktige och byggnadsstyrelsen,
i huvudsak ordnat på i förslaget angivet sätt, skulle medföra stora fördelar,
hemställde fullmäktige, att bankoutskottet ville föreslå riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att föreskrift måtte av Kungl. Maj:t meddelas
för byggnadsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med i förslaget
angivna grunder handhava vården av riksdagshuset samt att styrelsen
måtte bemyndigas att därom träffa närmare avtal med fullmäktige.

Med anledning av fullmäktiges berörda framställning avlät bankoutskottet
till fullmäktige en den 7 juni 1918 dagtecknad skrivelse, däri utskottet förklarade
sig ej anse lämpligt att framlägga frågan för nämnda års riksdag bl. a.
av det skälet, att utredningen i.ärendet ej syntes vara tillfyllest. Utskottet uttalade
emellertid, att rent principiellt intet syntes vara att erinra mot, att riksdagshuset
ställdes under byggnadsstyrelsens vård, och att den omständigheten
att huset i ekonomiskt avseende stode under riksdagens förvaltning icke borde
lägga något hinder i vägen för en sådan anordning. I det av fullmäktige åberopade
förslaget till bestämmelser i ämnet förutsattes, att alla kostnader, som
vore förenade med erforderliga särskilda förordnanden och uppdrag från styrelsens
sida, skulle bestridas av anslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus. Inom utskottet hade emellertid ifrågasatts,
huruvida sådana kostnader verkligen behövde uppkomma, därest vården
om huset överlämnades åt styrelsen. Skulle emellertid så bliva fallet, saknades
likväl utredning rörande beloppet av dessa kostnader. Det torde för övrigt
i sådant fall förtjäna att tagas under övervägande, huruvida det icke
kunde vara ekonomiskt fördelaktigare att mot visst arvode anställa en särskild
sakkunnig person med uppgift att noga övervaka byggnaden och hos styrelsen
anmäla de åtgärder, som vore av behovet påkallade. Då utskottet alltså funnit
en utredning i angivna avseenden erforderlig, hade utskottet ansett den
förevarande framställningen för det dåvarande ej böra föranleda någon åtgärd.

. Någon framställning till bankoutskottet hava fullmäktige sedermera ej avgivit
i ifrågavarande ärende. Anledningen därtill är, att frågan angående
vården om riksdagshuset i viss mån kommit i ett annat läge, sedan riksdagen,
varom här nedan vidare förmärs, år 1920 bemyndigat fullmäktige att, i avbidan
på slutligt avgörande av frågan om ordnandet av riksdagens inre administrativa
och ekonomiska angeliigenheter, från och med år 1921 förordna en
tjänsteman såsom vice värd i riksdagshuset. Fullmäktige hava genom detta
beslut erhållit tillgång till en person, som kan ägna mera tid åt fastighetens
övervakande än som var möjligt tidigare, då vice värdsbefattningen uppehölls
av en tjänsteman — riksgäldskommissarien — vid sidan av dennes tjänst. Den
tjänsteman, som allt sedan år 1921 varit förordnad såsom vice värd, besitter
enligt fullmäktiges mening nödig erfarenhet för att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra de åligganden, som en god och omsorgsfull omvårdnad om riksdagshuset
kräver. Givet är dock, att teknisk sakkunskap därvid ej kan I
vissa frågor undvaras och fullmäktige hava tillgodosett detta krav genom att
vid förefallande behov anlita riksdagshusets arkitekt, vilken självfallet besitter
en ingående kännedom om fastigheten. I detta sammanhang bör även anmarkas,
att den nuvarande förste deputeraden i riksgäldskontoret enligt uppgjord
arbetsfördelning haft till särskild uppgift att inom riksgäldsfullmäktige
närmast handhava frågor rörande riksdagshusets vård.

. anledning av nu förevarande motion hava fullmäktige emellertid ansett
sig höra ånyo i. detta ärende vända sig till byggnadsstyrelsen. Med erinran
om de förhandlingar, som år 1918 ägde rum mellan fullmäktige och sty -

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

9

relsen, samt om den preliminära överenskommelse, som därvid träffats rörande
de grunder, enligt vilka styrelsens tillsyn över och vård av riksdagshuset
borde ordnas, anhöllo fullmäktige i skrivelse den 15 nästlidna februari, att
styrelsen ville i frågan avgiva förnyat yttrande med eventuellt förslag till de
ändringar i omförmälda överenskommelse, som numera kunde vara av förhållandena
påkallade. Till svar därå har byggnadsstyrelsen till fullmäktige avlåtit
en den 28 i samma månad dagtecknad skrivelse, åtföljd av nytt »förslag
till grunder för byggnadsstyrelsens utövande av den tekniska vården över riksdagshuset».

Av den skrivelse, varav bestyrkt avskrift härjämte bilägges, framgår bl. a.,
att styrelsen visserligen i och för sig ej har något att invända mot att övertaga
vården av riksdagshuset, men att en bestämd förutsättning härför vore,
att för byggnaden fortfarande funnes anställd en vice värd, vilken med biträde
av materialförvaltaren skulle utöva den omedelbara och närmaste tillsynen
över huset samt underrätta styrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.
— Styrelsen har vidare framhållit, att styrelsens övertagande av
vården av riksdagshuset ej omedelbart skulle föranleda behov av ytterligare
arbetskrafter inom styrelsen. Den alltjämt fortgående ökningen av det under
styrelsens vård varande fastighetsbeståndet komme emellertid att framdeles
betinga ökning av arbetskrafterna och skulle övertagandet av vården om riksdagshuset
medföra, att detta krav väsentligt tidigare måste tillgodoses.

Då, såsom framgår av vad ovan nämnts, den nuvarande anordningen enligt
fullmäktiges mening visat sig fungera på ett tillfredsställande sätt, föreligga
ej samma skäl som tidigare för riksdagshusets ställande under byggnadsstyrelsens
vård. Någon besparing torde ej heller därigenom vara att vinna i betraktande
av vad styrelsen anfört i fråga om behovet av en vice värd samt av
ökade arbetskrafter i framtiden inom styrelsen. Därest emellertid bankoutskottet
och riksdagen i allt fall skulle finna övervägande skäl tala för byggnadens
överflyttande under styrelsens vård, synes det föreliggande förslaget
till grunder för denna vård ej giva anledning till någon erinran.

Av vad ovan anförts framgår, att indragning av vice värdsbefattningen ej
torde kunna ske, därest den tekniska vården av riksdagshuset överflvttas på
byggnadsstyrelsen. Då emellertid ett sådant överflyttande givetvis komme
att något minska vice värdens arbetsbörda, kan det ifrågasättas, huruvida denna
befattningshavares återstående göromål skulle bliva så omfattande, att den
nuvarande organisationens bibehållande vore motiverat. Innan fullmäktige ingå
på denna fråga, vilja fullmäktige emellertid lämna en kort redogörelse för
vad tidigare förekommit i fråga om handhavandet av riksdagens administrativa
och ekonomiska angelägenheter.

Fullmäktige få därvid till en början erinra om, att vid behandling i bankoutskottet
år 1913 av fråga om löneförhöjning åt övervaktmästaren fråga inom
utskottet uppkom, huruvida det kunde vara lämpligt att överflytta vice värdens
göromål helt eller delvis på övervaktmästaren; och anmodades fullmäktige
att till utskottet inkomma med förslag i ärendet. I en med anledning därav
till utskottet avlåten skrivelse av den 10 april 1913 avstyrkte fullmäktige,
efter att hava lämnat en redogörelse för vice värdens göromål, beträffande
de flesta av dessa en överflyttning på övervaktmästaren. Ärendet föranledde
ej heller någon utskottets vidare åtgärd. Frågan återkom emellertid
år 1914 till utskottet genom en i riksdagens andra kammare väckt motion,
nr 55, vari hemställdes om överflyttning av vice värdens göromål på övervaktmästaren.
I infordrat yttrande avstyrkte fullmäktige motionen under åberopande
av sitt yttrande från år 1913. Fullmäktige upprepade jämväl en begäran
i nyssnämnda yttrande om bemyndigande att till vice värd antaga även

10

Banhoutshottets utlåtande Nr 50.

annan person än en riksgäldskontorets tjänsteman, vilken begäran motiverats
med att svårigheter framdeles kunde möta att bland dessa tjänstemän finna
en för vice värdsgöromålen lämplig person, vartill komme att dessa göromål
dåmera vore så omfattande och krävande, att endast en person med mycket
stor arbetsförmåga kunde vara i stånd att vid sidan av sin tjänst i riksgäldskontoret
sköta desamma. I sitt utlåtande nr 10 erinrade utskottet, att frågan
om tillsynen och vården av riksdagshuset för det dåvarande vore föremål för
utredning av de sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation samt
uttalade, att, då dessa åligganden torde utgöra en icke oväsentlig del av vice
värdens uppgifter, utskottet, som väl funne motionärernas framställning vara
förtjänt av beaktande, icke ansett lämpligt, att i frågans dåvarande läge några
åtgärder vidtoges i motionens syfte. Utskottet avstyrkte således motionen,
vilken jämväl blev av riksdagen avslagen.

År 1917 framlade fullmäktige för bankoutskottet ett förslag till viss omorganisation
av riksgäldskontoret m. m., vari jämväl ingick inrättandet inom
riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, till vilken
alla riksdagen rörande ärenden, som handlades av ett flertal tjänstemän
inom riksgäldskontoret, skulle sammanföras. Personalen å byrån skulle enligt
förslaget bestå av en föreståndare på extra stat samt en andra gradens
tjänsteman (revisor) jämte erforderlig extra personal. Intill dess göromålen
kunde anses kräva en för ändamålet särskilt anställd befattningshavare, borde
till byråföreståndare förordnas en bland riksgäldskontorets tjänstemän. I sitt
utlåtande nr 45 tillstyrkte utskottet i huvudsak omorganisationsförslaget, men
ansåg sig icke för det dåvarande vilja tillstyrka upprättandet av en riksdagens
ekonomiska förvaltningsbyrå, då utskottet fann viss ytterligare utredning
erforderlig. Efter hemställan av utskottet uppdrog riksdagen jämväl åt
fullmäktige att låta utreda, huruvida och i vad mån anordningarna i avseende
å handhavandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska angelägenheter
skulle kunna förändras i syfte att ernå större enhetlighet och planmässighet.
Fullmäktige bemyndigades emellertid att, i avbidan på slutförandet
av berörda utredning, såsom biträde åt vice värden tills vidare förordna en
tjänsteman med avlöningsförmåner, icke överstigande vad enligt gällande stat
tillkom befattningshavare av dåvarande andra lönegraden.

Efter verkställd utredning ingåvo fullmäktige till bankoutskottet vid 1918
års riksdag ny framställning i förevarande ämne. Fullmäktige förklarade sig
däri vidhålla sitt år 1917 framlagda förslag angående inrättande inom riksgäldskontoret
av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, ehuru med en
organisation, som avveke från nämnda förslag beträffande föreståndaren, vilken
enligt det senare förslaget skulle tjänstgöra jämväl såsom föreståndare
för riksdagens tryckeriexpedition och ägna hela sin tid åt ifrågavarande båda
arbetsuppgifter. Göromålen å byrån skulle bliva i huvudsak desamma som
å den provisoriska vicevärdsexpedition, som fullmäktige kunnat inrätta efter
1917 års riksdags beslut.

I skrivelse till fullmäktige av den 28 maj 1918 meddelade bankoutskottet,
att utskottet icke funnit fullmäktiges framställning föranleda någon utskottets
åtgärd. Utskottet ansåg nämligen, att den av fullmäktige verkställda utredningen
borde i vissa avseenden fullständigas; och angav utskottet åtskilliga
synpunkter, som därvid särskilt borde beaktas.

Med anledning av denna skrivelse beslöto fullmäktige att i ärendet låta verkställa
förnyad utredning, vilken anförtroddes åt en av nio ledamöter bestående
kommitté. Denna, som avslutade sitt arbete i april 1920, framlade alternativa
förslag till inrättande av en från riksgäldskontoret helt skild riksdagens
byrå samt till anordnande i riksgäldskontoret av en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.
I skrivelse till bankoutskottet av den 6 maj samma år fram -

Banlcoutskottets utlåtande Nr 50.

11

höllo fullmäktige, att tiden ej torde medgiva vare sig för fullmäktige eller
bankoutskottet och kamrarna att under nämnda års riksdag taga ställning till
de av kommittén framlagda alternativen. Med hänsyn till svårigheten att på
ett tillfredsställande sätt inom riksgäldskontoret handlägga de alltmer växande
riksdagsgöromålen ansågo fullmäktige sig dock böra framlägga förslag till
vissa provisoriska åtgärder i avvaktan på det slutliga ordnandet av den föreliggande
frågan. Då det syntes ofrånkomligt, att vice värdsgöromålen för
framtiden handhades av en person, som kunde ägna en väsentlig del av sin
tid däråt, upptogo fullmäktige ånyo sitt förslag från år 1918. Fullmäktige
föreslogo sålunda, att såsom föreståndare för vicevärdsexpeditionen skulle placeras
en tjänsteman med avlöning lika med förste revisorns i riksgäldskontoret;
och skulle denne därjämte hava att utföra de göromål, som tillhörde föreståndaren
för riksdagens tryckeriexpedition. På hemställan av utskottet bemyndigade
jämväl riksdagen fullmäktige att i avbidan på slutligt avgörande
av frågan om ordnandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska angelägenheter
tills vidare från och med den 1 januari 1921 såsom vice värd
i riksdagshuset förordna en tjänsteman mot en avlöning, icke överstigande vad
enligt gällande stat tillkomme förste revisorn i riksgäldskontoret.

Med anledning av detta riksdagens bemyndigande hava fullmäktige förordnat
förste revisorn E. Risling att tillsvidare uppehålla befattningen som vice
värd i riksdagshuset, med skyldighet för honom att därjämte utan särskild
ersättning tjänstgöra såsom föreståndare för riksdagens tryckeriexpedition.
Risling, som alltjämt tjänstgör såsom vice värd, har varje år från och med
år 1921 av riksdagens kanslideputerade förordnats till föreståndare för sagda
expedition.

I skrivelse till bankoutskottet vid 1921 och 1922 års riksdagar anmälde
fullmäktige, att fullmäktige ej ansåge sig kunna avgiva förslag till definitivt
ordnande av frågan om handhavandet av ifrågavarande angelägenheter.
Provisoriet vore visserligen enligt fullmäktiges uppfattning väl ägnat
att läggas till grund för frågans slutliga lösning, men å andra sidan syntes
det önskvärt att vinna ytterligare någon erfarenhet om lämpligheten av denna
organisationsform och om samarbete mellan riksdagens tryckeriexpedition och
statens tryckerisakkunnige, vilken befattning inrättats från och med den 1 juli
1921.

Med anledning av fullmäktiges år 1922 gjorda anmälan förklarade utskottet
i skrivelse till fullmäktige av den 28 april samma år, att, då utskottet vid
prövning av det föreliggande spörsmålet funnit det vara av största vikt, att
detsamma utan dröjsmål ordnades på ett tillfredsställande sätt, utskottet ansett
frågan fortast möjligt böra göras till föremål för en närmare utredning,
med beaktande därvid bl. a. att kostnaderna nedbragtes. Utskottet förväntade
därför förslag i ämnet i sådan tid, att detsamma kunde föreläggas 1923 års
riksdag.

Sedan fullmäktige i september 1922 för verkställande av berörda utredning
tillsatt en av fem personer bestående kommitté, avgav denna sitt utlåtande till
fullmäktige i december samma år. Efter att ingående hava granskat de olika
utvägar, som förefunnes för frågans ordnande, stannade kommittén vid att ej
föreslå ett definitivt ordnande av den föreliggande frågan utan förorda bibehållande
tills vidare av den provisoriska anordningen med vissa inskränkningar
beträffande personalen å vice värds- och tryckeriexpeditionen samt viss
utökning av expeditionens uppdrag. Så föreslogs, att förordnandet för en
tjänsteman i 14:e lönegraden å vice värds- och tryckeriexpeditionen skulle upphöra
samt att därstädes i stället finge under den tid av året, som fullmäktige
funne nödig, placeras en tjänsteman i riksdagens verk i högst 10 :e lönegraden.

Med skrivelse av den 16 januari 1923 överlämnade fullmäktige till bankout -

12

Bankoutsleottets utlåtande Nr 50.

skottet kommitténs utlåtande och tillstyrkte, under förklaring att fullmäktige
ej hade något att erinra mot uppskov med frågans slutliga ordnande, kommitténs
förslag i dess helhet.

Bankoutskottet meddelade i skrivelse till fullmäktige av den 23 maj 1923,
att vid behandlingen av detta ärende inom utskottet olika meningar gjort sig
gällande beträffande det lämpligaste sättet för lösande av dithörande spörsmål.
Under sådana förhållanden och då den besparing, som ett genomförande
av kommitténs förslag skulle innebära, icke syntes vara av någon större betydelse,
hade utskottet funnit framställningen icke för det dåvarande böra föranleda
annan åtgärd än indragning av tjänstemannen i 14 :e lönegraden å
vicevärds- och tryckeriexpeditionen och dennes ersättande på sätt kommittén
föreslagit.

Efter den nu lämnade redogörelsen för det förevarande ärendets behandling
hos bankoutskottet och riksdagen återgå fullmäktige till frågan, huruvida
byggnadsstyrelsens eventuella övertagande av vården av riksdagshuset skulle
medföra en sådan reducering av vice värdens arbetsbörda, att en ändring av
provisoriet därav skulle betingas.

Enligt det föreliggande förslaget till grunder för byggnadsstyrelsens utövande
av den tekniska vården av riksdagshuset skulle i styrelsens åliggande
icke ingå åtskilliga i sammanhang med själva förvaltningen av byggnaden
stående arbetsuppgifter, såsom renhållning inom byggnaden och därmed sammanhängande
underhåll av golven, uppvärmning av byggnaden, möblering och
vård av inventarier, utvändig renhållning å gårdar och gator samt snöskottning
och sändning därstädes ävensom vård av planteringar, vägar och gator.
Dessa arbetsuppgifter komme sålunda alltjämt att sortera under vice värden.
Denne skulle därjämte, såsom redan nämnts, fortfarande med biträde av materialförvaltaren
utöva den omedelbara och närmaste tillsynen över riksdagshuset
samt underrätta byggnadsstyrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.
Smärre underhålls- och reparationsarbeten skulle genom vice
värdens försorg utföras av de hantverkare, som vore anställda vid riksdagshuset
och avlönade direkt av riksgäldskontoret.

Vice värdens arbete med vården av riksdagshuset skulle visserligen komma
att minskas genom byggnadsstyrelsens övertagande därav, i det att han komme
att befrias från skyldigheten att infordra anbud å ombyggnads- och underhållsarbeten,
att ombesörja och övervaka arbetenas utförande samt att attestera
räkningar rörande sådana arbeten. Såsom framgår av ovan lämnade uppgifter,
skulle vice värden dock alltjämt i avsevärd omfattning hava att syssla
med frågor rörande fastighetens vård. Tyngdpunkten i avseende å vice värdens
arbete och ansvar ligger dock ej i vården om själva fastigheten, där han
för övrigt har god hjälp av materialförvaltaren, utan i den mycket omfattande
upphandlingen av effekter och förbrukningsartiklar för riksdagens behov samt
i samband därmed stående redovisning och kontroll. Kostnaderna för uppköp
av bränsle, inventarier (jämte underhåll), tryck- och skrivpapper samt
övriga skrivmaterialier hava för nedannämnda års riksdagar uppgått till

för 1923 års riksdag..........kr. 121.470:94

» 1924 » » » 102,153: 15

» 1925 » » » 108,048:90

» 1926 » * 9 118,756:61

Riksdagskostnaderna, vilka till största delen attesteras å vicevärds- och
tryckeriexpeditionen, hava under budgetåret 1924—1925 uppgått till 3,209,045
kronor 89 öre och under budgetåret 1925—1926 till 3,396,565 kronor 37 öre.
Antalet utgiftsverifikationer under nämnda år har utgjort omkring 2,100,
varav en tredjedel behandlats under tiden mellan riksdagarna.

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

13

De arbetsuppgifter, som nu åligga vice värden och som i huvudsak alltjämt
skulle åligga honom, även om byggnadsstyrelsen övertoge den tekniska vården
av riksdagshuset, äro så omfattande och maktpåliggande, att det synes
fullmäktige uteslutet att återgå till den ordning, som gällde före år 1921
d. v. s. att en tjänsteman i riksgäldskontoret mot ett mindre arvode skulle
sköta vice värdsgöromålen vid sidan av sin egentliga tjänst i riksgäldskontoret.
I varje fall skulle detta ej kunna ske utan att uppdela vissa av vice^värdens
göromål på flera tjänstemän i riksgäldskontoret, vilket innebure en återgång
till den olämpliga splittring, som rådde före inrättandet år 1917 av en provisorisk
vicevärdsexpedition. En sådan uppdelning vore även till följd av göromålens
stora ökning numera svårare att genomföra.

I detta sammanhang må vidare framhållas, att det enligt fullmäktiges bestämda
mening ej skulle låta sig göra att på materialförvaltaren överflytta,
förutom de egentliga vicevärdsgöromålen jämväl de i olika avseenden mycket
krävande upphandlingsärendena och vad därmed sammanhänger.

I motionen har uttalats, att det vore olämpligt att förena vice värdstjänsten
med chefskapet för tryckeriexpeditionen, därest, såsom vid flera tillfällen
starkt framhållits, den senare befattningen vore så betungande, att den helt
krävde sin man. Med anledning därav må framhållas, att vice värden visserligen
under riksdagarna är strängt upptagen av arbetet i tryckeriexpeditionen,
men att han då med bl. a. vicevärdsgöromålen har hjälp av den tjänsteman
(numera i 17:e lönegraden), som jämlikt riksdagens medgivande under riksdagstiden
är förordnad till hans biträde. Riksdagens kanslideputerade hava
ock i över motionen till bankoutskottet avgivet yttrande, varav fullmäktige beretts
tillfälle taga del, förklarat sig hava funnit, att ifrågavarande befattningshavares
utövande av vice värdsgöromålen i riksdagshuset, vilka göromål
torde kunna huvudsakligen fullgöras å annan tid än då riksdagen är samlad,
ej i någon mån stått hindrande i vägen för skötandet av hans göromål som
tryckeriföreståndare. Kanslideputerade hade sålunda, såvitt frågan kunde
beröra dem, funnit den nuvarande anordningen med de båda tjänsternas förening
fungera utan anmärkning och ej ansett någon anledning föreligga att
rubba denna anordning.

Fullmäktige vilja för sin del ansluta sig till den uppfattning, kanslideputerade
uttalat. Det är visserligen sant, att ifrågavarande provisoriska organisation
för riksgäldskontoret medför viss olägenhet, i det att en av verkets
högre tjänstemän måste åtnjuta ständig tjänstledighet från sin befattning.
Fördelarna för riksdagen av den nuvarande anordningen, vars definitiva
fastslående av flera skäl ej torde låta sig genomföra, synes fullmäktige dock
så påtagliga, att de måste anses vida överväga den antydda olägenheten för
riksgäldskontoret.

Under åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige för sin del avstyrka
bifall till herr Bäcklunds ifrågavarande motion.

Stockholm den 17 mars 1927.

KARL HILDEBRAND.

G. Lagerbjelke. G. Kobb. H. S. Tamm.

Helge Bäckström. Eric Hallin. Anders Anderson.

John Hägglund.

14

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 50.

KUNGL.

BYGGNADSSTYRELSEN.

Bilaga 2.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontor et.

Sedan riksdagens bankoutskott anhållit om Edert yttrande över en av herr
H. Bäcklund i andra kammaren väckt motion, nr 231, med förslag, bland annat,
att den tekniska vården av riksdagshuset måtte överflyttas till kungi. byggnadsstyrelsen
och den nuvarande vicevärdsbefattningen för byggnaden indragas,
hava Ni, med erinran att förhandlingar redan år 1918 ägt rum mellan riksgäldsfullmäktige
och styrelsen i detta ämne samt att en preliminär överenskommelse
därvid träffats rörande de grunder, enligt vilka styrelsens tillsyn över
och vård av riksdagshuset borde ordnas, i skrivelse den 15 innevarande februari
anhållit, att styrelsen ville i berörda fråga avgiva förnyat yttrande med eventuellt
förslag till de ändringar i omförmälda överenskommelse, som numera
kunde vara av förhållandena påkallade.

I anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.

Beträffande huvudfrågan, byggnadsstyrelsens eventuella övertagande av vården
av riksdagshuset, torde denna arbetsuppgift kunna överföras till byggnadsstyrelsen
utan att omedelbart föranleda behov av ytterligare arbetskrafter å
den byrå, intendentsbyrån, som härav skulle närmast beröras. Denna byrås
verksamhet är emellertid så omfattande, att den oaktat nyligen erhållen ökning
i befattningshavarnas antal kan sägas vara nära gränsen för överbelastning,
och den alltjämt fortgående ökningen av det under styrelsens vård varande fastighetsbeståndet
kommer givetvis att betinga ytterligare ökning av arbetskrafterna.
En så omfattande och krävande uppgift som vården av riksdagshuset
skulle medföra, att detta krav väsentligt tidigare måste tillgodoses.

Om byggnadsstyrelsen i och för sig icke har något att invända mot att övertaga
vården av riksdagshuset, vill byggnadsstyrelsen emellertid i anledning av
vad i motionen anförts bestämt framhålla, att ett dylikt övertagande av denna
uppgift måste förutsätta att, såsom förutsattes i 1918 års ovanberörda förslag
till överenskommelse och såsom jämväl är fallet beträffande vissa av de större
egendomar, som stå under byggnadsstyrelsens förvaltning, en vicevärd fortfarande
finnes anställd för byggnaden. Denna vicevärd, som givetvis bör avlönas
av riksgäldskontoret, skall hava att med biträde av materialförvaltaren
utöva den omedelbara och närmaste tillsynen över riksdagshuset samt underrätta
byggnadsstyrelsen om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.
Styrelsen föreställer sig även att jämväl från riksdagens och riksgäldskontorets
sida bör föreligga behov av att hava tillgång till en dylik vicevärd.

I samråd med riksgäldssekreteraren J. A. Hägglund har byggnadsstyrelsen
underkastat 1918 års förslag till överenskommelse en viss omarbetning. Den
väsentligaste förändringen består däri, att byggnadsstyrelsen skulle avstå från
det i 1918 års förslag avsedda regelbundna användandet av särskilda sakkunniga
för vårdens utövande. Det nu uppgjorda förslaget, vilket här bilägges,
innebär vidare viss komplettering i avseende på ordnandet av det ekonomiska
mellanhavandet mellan riksgäldskontoret och byggnadsstyrelsen. Det förutsättes
sålunda, att de för arbetenas utförande behövliga medlen ställas till
byggnadsstyrelsens förfogande vid arbetenas påbörjande samt att sedermera en

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

15

sluträkning göres efter desammas avslutande. I förtydligande syfte har jämväl
angivits, att uppvärmning, renhållning, möblering, vård av planteringar
m. m. undantagas från byggnadsstyrelsens åligganden. Vidare har vicevärdens
befogenhet i avseende på beordrande av reparationsarbeten inskränkts till
att avse sådana arbeten, som kunna utföras av de hantverkare, som äro anställda
i riksdagshuset och som direkt avlönas av riksgäldskontoret. Slutligen
har i bestämmelsen om verkställande av precisionsavvägningar för undersökning
av grunderna undantagits riksbankshusets grund, då överenskommelse
härom bör träffas med riksbanksfullmäktige.

Utom vad styrelsen här ovan framhållit rörande villkoren för byggnadsstyrelsens
övertagande av den tekniska vården av riksdagshuset vill styrelsen
påpeka behovet av relationsritningar över byggnaden, för vilkas åstadkommande
riksgäldskontoret torde böra ställa till styrelsens förfogande befintligt
ritmaterial ävensom medel för ritningarnas uppgörande. Stockholm den 28
februari 1927.

IVAR TENGBOM.

Georg A. Nilsson.

Sten Zethelius.

FÖRSLAG

till grunder för byggnadsstyrelsens utövande av den tekniska vården över

riksdagshuset.

Riksdagshusets vård och underhåll åligger byggnadsstyrelsen, som har att
handhava denna vård på ungefär samma sätt som sker i fråga om övriga byggnader,
som äro ställda under byggnadsstyrelsens vård.

I sammanhang med själva förvaltningen av byggnaden stående arbetsuppgifter,
såsom renhållning inom byggnaden och därmed sammanhängande boning
och fernissning av golv, uppvärmning av byggnaden, möblering och vård
av inventarier, utvändig renhållning å gårdar och gator samt snöskottning och
sändning därstädes och vård av planteringar, vägar och gator ingå icke i byggnadsstyrelsens
åliggande.

Riksgäldsfullmäktige utse och avlöna en vice värd för fastigheten, vilken
bl. a. har att med biträde av materialförvaltaren utöva den omedelbara och
närmaste tillsynen över riksdagshuset samt att underrätta byggnadsstyrelsen
om behövliga reparations- och underhållsåtgärder.

Byggnadsstyrelsen låter under december månad varje år verkställa besiktning
av byggnaden i närvaro av vice värden och materialförvaltaren och en
representant för riksgäldskontoret samt med biträde av de av styrelsen antagna
hantverksmästarna. Med ledning av vad vid besiktningen iakttagits upprättar
byggnadsstyrelsen ett förslag jämte kostnadsberäkning å de underhålls- och
därmed jämförliga åtgärder, som böra verkställas under året. Styrelsen överlämnar
senast den l:ste nästkommande mars detta förslag till fullmäktige, på
vilka det ankommer att fatta beslut om verkställande av de föreslagna arbetena
eller att hänskjuta visst ärende till riksdagens prövning.

Sedan fullmäktige underrättat byggnadsstyrelsen om sitt beslut rörande
arbetenas verkställande samt ställt för arbetena behövliga medel till byggnadsstyrelsens
förfogande, igångsätter byggnadsstyrelsen de beslutade arbetena, le -

16

Banlcoutsltottets utlåtande Nr 50.

der desamma och övervakar, att de utföras på tillfredsställande sätt och i huvudsaklig
överensstämmelse med det av fullmäktige antagna förslaget.

_ Efter budgetårets slut avlämnar byggnadsstyrelsen till riksgäldsfullmäktige
en årsräkning över arbetena och därmed förenade kostnader och regleras
det ekonomiska mellanhavandet i enlighet härmed.

Med nödiga befunna ändringsarbeten inom riksdagshuset skall byggnadsstyrelsen
likaså taga befattning och utföra desamma i samråd med riksgäldsfullmäktige,
och gäller härför i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i fråga
om vården av fastigheten.

Byggnadsstyrelsens befattningstagande med riksdagshuset beräknas i huvudsak
kunna med anlitande av byggnadsstyrelsens nuvarande personal och
under denna förutsättning icke medföra några kostnader för riksgäldskontoret.

De speciella anspråk, som byggnadens monumentalitet ställer, samt de särskilda
förhållandena i avseende på grunden kunna emellertid göra anlitandet
av speciellt sakkunniga behövligt, och skola därmed förenade kostnader bestridas
av riksgäldskontoret.

Så länge sådant prövas nödvändigt, skall byggnadsstyrelsen två gånger årligen,
under maj och oktober månader, på sätt hittills ägt rum, verkställa precisionsavvägningar
och mätningar för undersökning av riksdagshusets grund och
däröver avgiva rapporter samt framlägga de förslag till åtgärder, vartill dessa
avvägningar kunna giva anledning.

Smärre underhålls- och reparationsarbeten må genom vice värdens försorg
utföras av de hantverkare, vilka äro anställda vid riksdagshuset och som avlönas
direkt av riksgäldskontoret.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

17

KANSLIDEPUTERADE.

Bilaga 3.

Till riksdagens bankoutskott.

Genom remiss den 4 februari 1927 haven I anhållit om kanslideputerades
yttrande över en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 231
med vissa förslag angående värdskapet för och vården om riksdagshuset.

Motionen avser, att riksdagshuset skulle ställas under värdskap av en delegation,
bestående av kamrarnas senast valda talmän jämte förste och andre
deputeradena i riksgäldskontoret med förste deputeraden som verkställande
ledamot, att den tekniska vården av huset skulle utövas av byggnadsstyrelsen,
samt att den nuvarande vice värdsbefattningen å riksgäldskontorets stat skulle
indragas ävensom att med denna befattning förenade göromål skulle åläggas
materialförvaltaren.

Omförmälda vice värdsbefattning tillkom på grund av riksdagens bifall till
bankoutskottets memorial nr 70 vid 1920 års riksdag, vari hemställdes, att
fullmäktige i riksgäldskontoret skulle bemyndigas att i avbidan på slutligt
avgörande av frågan om ordnandet av riksdagens inre administrativa och ekonomiska
angelägenheter, tillsvidare från och med den 1 januari 1921 såsom
vice värd i riksdagens hus förordna en tjänsteman mot en avlöning, icke överstigande
vad enligt gällande stat tillkommer förste revisorn i riksgäldskontoret.
Vid befattningens inrättande förutsattes, att tjänsteinnehavaren tilllika
skulle vara skyldig att utan särskild ersättning under riksdagarna bestrida
den i riksdagens stat upptagna beställningen såsom föreståndare för
riksdagens tryckeriexpedition.

Det torde endast vara i sagde befattningshavares egenskap av föreståndare
för tryckeriexpeditionen inom riksdagens kansli som kanslideputerade kunna
anses hava något med förevarande fråga att skaffa. Kanslideputerade hava
därvid funnit, att befattningshavarens i fråga utövande av vice värdsgöromålen
inom riksdagens hus, vilka göromål torde kunna huvudsakligen fullgöras
å annan tid än då riksdag är samlad, icke i någon mån stått hindrande
i vägen för skötandet av hans åligganden såsom tryckeriföreståndare. Kanslideputerade
hava sålunda, såvitt frågan kan beröra kanslideputerade, funnit
den nuvarande anordningen med föreningen hos ifrågavarande tjänsteman av
göromålen såsom vice värd för riksdagens hus samt som föreståndare för riksdagens
tryckeriexpedition fungera utan skäl till anmärkning däremot.

Ur angivna synpunkt finna kanslideputerade för sin del ingen anledning föreligga
att rubba nuvarande organisation för utövande av vice värdsfunktionerna
i riksdagshuset i förening med tryckeriföreståndarebefattningen i riksdagens
kansli.

Stockholm den 2 mars 1927.

På kanslideputerades vägnar:

Th. af Ekenstam.

Närvarande: samtliga herrar kanslideputerade.

Bihang till riksdagens protokoll 1987. 8 saml. 38 höft. (Nr 50.)

2