Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst
anställda personer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer.

Inledningsvis vill utskottet därvid erinra om vissa allmänna synpunkter, som
utskottet tidigare framhållit beträffande pensionering av statstjänares efterlevande.
I utlåtande den 15 mars 1926, nr 25, i anledning av framställningar
rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens
tjänst anställda personer, anförde utskottet i sådant hänseende bland annat
följande:

»I motsats till vad fallet är med avseende å tjänstepensionering har i fråga
om familjepensionering för statstjänare hittills såsom allmän princip gällt,
att kostnaderna för denna pensionering höra bestridas väsentligen genom
befattningshavarnas egna avgifter och att staten härvidlag bör i huvudsak
inskränka sig till att medverka vid bildandet av kassor eller pensionsanstalter
för pensioneringens handhavande. För ordinarie befattningshavare i statstjänst
är ock familjepensioneringen — frånsett kvinnliga tjänstemän — för
närvarande ordnad genom särskilda kassor, i vilka delägarskap numera såsom
regel är obligatoriskt för vederbörande tjänstinnehavare. Beträffande ickeordinarie
personal har däremot hittills endast undantagsvis möjlighet beretts
att genom erläggande av avgifter till änke- och pupillkassa sörja för efterlevandes
pensionering.

Med hänsyn till nyssnämnda allmänna grundsats att statstjänares familjepensionering
i stort sett bör bestridas med deras egna avgifter har det ansetts
betänkligt att med statsmedel pensionera efterlevande till befattningshavare,
vilka icke ägt eller icke begagnat sig av möjlighet att på angivet sätt sörja
för sina efterlevandes underhåll. I åtskilliga fall hava dock statsmakterna,
särskilt under senare år, beviljat pensioner eller därmed jämförliga årliga
understöd åt efterlevande till befattningshavare av nyss angivna kategorier.
Detta gäller företrädesvis efterlevande till befattningshavare i icke-ordinarie
anställning, av vilka största antalet äro till arbetarpersonal hänförliga eller
med sådan personal i förevarande hänseende jämförliga anställningshavare
vid försvarsväsendet; i ett fåtal fall hava dock understöd beviljats även åt
efterlevande till icke-ordinarie befattningshavare inom övriga grenar av statsförvaltningen.
I vissa fall har emellertid riksdagen beviljat pensioner eller
understöd jämväl åt efterlevande till ordinarie befattningshavare, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 saml. 26 höft. (Sr 38.) 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

antingen icke varit skyldiga att ingå i änke- och pupillkassa samt av ekonomiska
skäl varit förhindrade att frivilligt inträda i sådan kassa eller ock
av särskilda orsaker icke varit berättigade till delaktighet i änke- och pupillkassa.

I de fall, då beviljande av understöd av nu förevarande slag förekommit,
har emellertid beträffande såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavares
efterlevande såsom förutsättning för understöds tilldelande gällt —
förutom att befattningshavaren under viss ej alltför kort tid varit anställd
i statens tjänst —- att ömmande omständigheter i de särskilda fallen kunnat
anses föreligga. I fråga om änka har så ansetts vara förhållandet, då hon
på grund av hög ålder eller sjuklighet varit oförmögen till arbete och därjämte
befunnits medellös eller i avsaknad av tillräckliga medel för sitt uppehälle
samt icke iigt anhöriga, som funnits kunna och böra sörja för eller
bidraga till hennes uppehälle. Där särskilt ömmande omständigheter varit
för handen, har riksdagen i ett fåtal fall medgivit tillägg till änkepensionen
genom beviljande av särskilda understöd åt minderåriga barn, vilka understöd
med få undantag bestämts att utgå till och med utgången av det kalenderår,
varunder vederbörande uppnått 18 års ålder. I regel har dock understödet
inskränkts till änkepension. Om änkan icke uppnått högre ålder och funnits
vara arbetsför men haft minderåriga barn att försörja, har riksdagen i vissa
fall, där behov av understöd synts föreligga, berett sådant understöd icke
genom änkepension utan endast i form av uppfostringsbidrag åt barnen
under deras uppväxttid. Även där avliden statstjänare vid frånfälle! efterlämnat
föräldralösa barn, som funnits vara i behov av understöd, har sådant
stundom beretts genom ärliga underhållsbidrag åt barnen under deras
minderårighetstid.

Beträffande storleken av de understöd, som sålunda plägat beviljas efterlevande
till vissa befattningshavare i statens tjänst, synes — ehuru några
strängt enhetliga grunder enligt sakens natur icke kunnat tillämpas, då
såsom förut framhållits beloppen måst bestämmas med hänsyn tagen till
omständigheterna i varje särskilt fall —- i stort sett hava gällt följande.
Beträffande änkor efter ordinarie tjänstemän hava beloppen i de flesta fall
tillmätts med viss hänsyn tagen till storleken av den pension, som skulle
hava utgått, därest befattningshavaren varit delägare i vederbörande änkeoch
pupillkassa, varvid dock så gott som undantagslöst större eller mindre
reduktion ägt rum, där vederbörliga pensionsavgifter ej blivit erlagda. I
fråga om en till nu avsedda kategori hänförlig grupp av efterlevande, vilka
under en följd av år i talrika fall beretts understöd, nämligen änkor efter
avlidna vaktkonstaplar m. fl. befattningshavare vid fångvården, hava dock
understöden under de senaste åren oberoende av omständigheter, vilka för
delägare i vederbörande änke- och pupillkassa kunnat påverka pensionsbeloppens
storlek, bestämts till lixa belopp av 240 kronor årligen. Vad ickeordinarie
personal angår, har beträffande efterlevande till sådana befattningshavare,
vilka utövat tjänst med mer eller mindre direkt motsvarighet i
ordinarie befattning, vid understödsbeloppens avvägande stundom tagits
hänsyn till storleken av den pension, som skulle hava utgått för motsvarande
ordinarie tjänst. Vidkommande övriga icke-ordinarie befattningshavare
— företrädesvis alltså till arbetarpersonal hänförliga eller med sådan
personal jämförliga anställningshavare — hava understöden i regel bestämts
till avrundade mindre belopp, vilka i allmänhet icke i nämnvärd mån gjorts
beroende av storleken utav vederbörande befattningshavares avlöning. De
belopp, som därvid kommit i fråga, hava beträffande änkor i det övervägande

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

3

antalet fall bestämts till 300 kronor årligen men stundom även till 250 eller
200 kronor. I vissa fall hava dock avvikelser uppåt eller nedåt från nu
nämnda belopp ägt rum med hänsyn till olika förut berörda omständigheter,
såsom de efterlevandes ekonomiska ställning, ålder och hälsotillstånd,
befattningshavarens tjänstetid o. s. v. Jämväl i fråga om s. k. barnpensioner
hava beloppen växlat; under de senaste åren hava dock understödsbeloppen
till minderåriga barn i det ojämförligt största antalet fall bestämts
till 100 kronor årligen för varje barn.

Genom beslut av 1925 års riksdag företogs en reglering av pensionerna
till vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, i samband
varmed förutsattes, att pensioner, som senare än år 1925 beviljades genom
särskilda beslut av riksdagen, skulle till beloppen så avpassas, att de kunde
betraktas såsom nyreglerade. I anslutning till denna reglering av tjänstepensioner
har det ansetts ändamålsenligt att jämväl pensioner, som genom
särskilda beslut av riksdagen hädanefter beviljats änkor och barn, så avvägas,
att mera enhetliga grunder i avseende å tilläggsförmåner å pensioner
skulle kunna för framtiden tillämpas. I sådant syfte har Kungl. Maj:t i
proposition nr 63 till innevarande års riksdag föreslagit ändrade bestämmelser
rörande pensions- och dyrtidstillägg åt vissa änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst m. fl. av innebörd, att å pensioner, som senare
än vid 1925 års riksdag genom särskilt beslut av riksdagen beviljas änkor
och barn, endast under förutsättning av riksdagens särskilda medgivande må
åtnjutas vare sig pensionstillägg eller dyrtidstillägg enligt de mera förmånliga
grunder, som hittills gällt beträffande s. k. oreglerade pensioner av förevarande
slag. På hemställan av bankoutskottet (utlåtande den 22 februari
1926 nr 17) har riksdagen numera bifallit ifrågavarande förslag. Beträffande
den närmare innebörden av förslaget hänvisar utskottet till sitt nyssnämnda
utlåtande nr 17.

Med anledning av vad riksdagen sålunda beslutit erfordras beträffande
familjepensioner, som hädanefter beviljas av riksdagen, en omräkning av de
belopp, vilka eljest kunnat ifrågakomma. — — —

I samband med den omräkning av ifrågavarande understöd, som på sätt
nyss angivits måste äga rum, har utskottet emellertid funnit det vara önskvärt
att såvitt möjligt åvägabringa en viss utjämning av de lägsta i normala
fall förekommande änkeunderstöden, d. v. s. sådana mellan 200 och
300 kronor. Beträffande dessa understöd tillåter sig utskottet att här nedan
angiva beloppen av de totala pensionsförmåner för år, som hittills varit
förenade med pension till ensam änka å förutnämnda belopp respektive 200,
250 och 300 kronor:

Pension

Pensions-

tillägg

Summa

Dyrtidstillägg1
(enligt högre
grunder)

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

200

90

290

168

458

250

90

340

199

539

300

90

390

230

620

1 Dyrtidstilläggen äro beräknade vid en levnadskostnadsindex av 175 och för pensionär utan
barn. Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till i § 4 sista stycket av gällande kungörelse
föreskrivna avrundningar. — Med avseende å förhållandena år 1927 må här anmärkas, att
indextalet under första kvartalet 1927 utgjort 171.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

För att giva ungefär samma totalförmåner skulle nämnda pensioner nu
behöva omräknas till nedan angivna belopp:

Ny pension

Dyrtidstillägg1
(enligt lägre grunder)

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

324

123

447

384

146

530

444

169

613

Med avseende å den utjämning av ifrågavarande understöd till änkor,
som utskottet enligt vad nyss anförts funnit önskvärd, har utskottet efter
övervägande såsom normalt belopp för ifrågavarande änkepensioner funnit
sig böra förorda 384 kronor årligen. Detta belopp ligger visserligen något
lägre än vad som motsvarar en oreglerad änkepension å 300 kronor men
skulle å andra sidan innebära någon förhöjning beträffande vissa lägre pensioner.
I stort sett skulle härigenom enligt utskottets mening åstadkommas
ett mera rättvist avvägande av understöden av ifrågavarande fall. Givet är
emellertid, att även för framtiden avvikelser, såväl uppåt som nedåt, kunna
ifrågakomma med hänsyn till omständigheterna i särskilda fall.

Vad beträffar s. k. barnpensioner skulle en direkt omräkning till nyreglerade
belopp av hittills beviljade sådana understöd komma att medföra
vissa tekniska olägenheter i de fall, där pensionering äger rum av flera
syskon. Med hänsyn härtill och då dylika pensioner hittills endast i enstaka
fall förekommit, har utskottet ansett en direkt omräkning av dessa pensioner
icke böra äga rum på sätt skett beträffande änkepensioner. Utskottet har
därför i de fall, där understöd till minderåriga barn i detta utlåtande förordats,
endast ansett sig böra tillstyrka de nyreglerade belopp, vilka i varje
särskilt fall funnits skäliga, utan att ställa dessa understöd i bestämd relation
till förut i motsvarande fall beviljade barnpensionsbelopp.»

Nu återgivna uttalanden — vilka lågo till grund för utskottets ståndpunkt
i då föreliggande särskilda pensionsfrågor — blevo av riksdagen godkända.

Vid prövning av nu föreliggande pensionsframställningar av motsvarande
art har utskottet icke funnit anledning att frångå nyss anförda allmänna
synpunkter beträffande pensionering av efterlevande till befattningshavare i
statens tjänst.

Utskottet övergår härefter till behandling av ovanberörda framställningar
angående pensioner eller understöd.

Se not å föregående sida.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

o

I. Efterlevande till befattningshavare inom försvarsväsendet
och allmänna civilförvaltningen.

l:o.

I en inom första kammaren av herr Nilsson, Johan, i Malmö, väckt -i»g- ärligt
motion nr 117 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tillerkänna ''fangelsdåkaänkan
efter fängelseläkaren Thure Petrén, fru Siri Sofia Petrén, f. Janzon renT.Petréns
i Malmö, ett årligt understöd under återstoden av hennes livstid av 2,500
kronor.»

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört fångvårdsstyrelsen.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

»Fängelseläkaren Petrén, som avled den 14 mars 1926, hade innehaft
förordnande såsom läkare vid fängelserna i Malmö på grund av styrelsens
förordnande den 22 april 1898 från och med påföljande maj månad — således
icke från maj månad 1888 — intill dess länsfängelset nedlades år 1914 samt
därefter enhart vid centralfängelset i Malmö. Läkararvodet höjdes från och
med nämnda år till 2,200 kronor, varjämte Petrén från samma tid, enligt
nådigt brev den 7 november 1913, tillerkändes ett personligt lönetillägg av
500 kronor årligen. Från och med år 1922 höjdes arvodet ytterligare till
2,916 kronor, med vilket belopp detsamma utgick till Petréns död. Han
åtnjöt å såväl arvodet som det personliga lönetillägget vanligt dyrtidstillägg.

Till vilket belopp årligen i medeltal den särskilda ersättningen till Petrén
för undersökning av sinnessjuka rannsakningsfångar enligt kungl. brev den
12 december 1919 utgått, torde icke inverka å föreliggande fråga, då ju
nämnda ersättning icke kan anses hava ingått i avlöningsförmånerna såsom
sådana.

Det arbete Petrén såsom fängelseläkare ägnat fångvården har varit av
stort värde, men kan icke anses hava varit så omfattande, att detsamma
vid sidan av eller tillika med de nyssnämnda undersökningarna av sinnessjuka
fångar, för vilka undersökningar särskild ersättning givits, upptagit
hans huvudsakliga arbetstid efter de bestämmelser, som gälla för ordinarie
befattningshavare. Om styrelsen dock utgår ifrån att han billigtvis i pensionsavseende
bort likställas med ordinarie befattningshavare med motsvarande
avlöning, skulle pension för honom, om han levat till full pensionsålder
med 35 tjänstår, måhända hava bort utverkas att utgå efter samma
grunder som för tjänsteman i lönegrad 8 av 1925 års löneplan, således med
1,920 kronor årligen. Änkepensionen skulle vid sådant förhållande uppgå
till 530 kronor. Då emellertid Petrén icke gjort några inbetalningar för
beredande av änkepension, torde denna dock icke kunna föreslås till högre
belopp än till två tredjedelar av nämnda summa eller alltså 353 kronor,
utjämnat uppåt till 360 kronor.

Skulle motionen avse att bereda änkefru Petrén icke en på grund av
mannens värdefulla arbete i fångvårdens tjänst välförtjänt pension utan ett
understöd, betingat av hennes bekymmersamma ekonomiska läge, finner

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

styrelsen sig pliktig meddela, att fängelseläkaren Petrén, enligt bifogade
transumter av bouppteckningar jämte avskrift av avskrift av testamente,
åt änkefru Petrén efterlämnade en behållning av 97,231 kronor 42 öre.»

Statskontoret har för egen del anfört, att då Petrén icke efterlämnat
bröstarvingar, hans änka enligt testamentariskt förordnande kom me i åtnjutande
av det efterlämnade boet i dess helhet, utvisande en behållning av
över 97,000 kronor, av vilken största delen efter all sannolikhet vore av
beskaffenhet att lämna avkastning. Vid sådant förhållande och om det
gällde att bedöma spörsmålet efter de grunder, som i allmänhet plägade
tillämpas, när fråga vore om beredande av änkepension, måste statskontoret
framhålla, att beviljandet av änkepension i nu förevarande fall knappast
syntes stå i överensstämmelse med de principer, som hittills kommit i tillämpning
beträffande sådan pensionering av statsmedel.

utskottet. Utskottet, som anser att pension eller därmed jämförligt understöd i detta
fall ej bör ifrågakomma, hemställer,

att förevarande motion 1:117 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

2:o.

Ang. pension I en till riksdagen avlåten, den 21 januari 1927 dagteclcnad proposition
värnpliktige nr 59 llar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
c. 0. Fribergs av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o
m0deAnnakan föreslagit riksdagen medgiva, att änkan Ännu Mathilda Friberg, född BergMathiida
lund, må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt
FrBeJgiuJddd nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 504 kronor.

Änkan Friberg har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av
pension i anledning därav, att hennes son, värnpliktige Carl Orvar Friberg
avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 21 september 1925.
Till stöd för ansökningen har änkan Friberg anfört, att hon, som är född
den 13 november 1861, på grund av sjukdom icke är i stånd att genom
eget arbete bidraga till sitt uppehälle och icke äger annan inkomst än den
pension, varav hon är i åtnjutande efter sin år 1909 avlidne man, kaptenen
Johan Friberg, ävensom att hon åsamkat sig en skuld till belopp av 5,000
kronor för att bereda sonen tillfälle att fullfölja sin utbildning.

Marinförvaltningen har, under erinran om ett av riksdagen tidigare behandlat
liknande fall, tillstyrkt ett oreglerat pensionsbelopp av 500 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att vid det förhållandet,
att änkan Friberg från arméns pensionskassa åtnjöte änkepension uppgående
till 800 kronor jämte dyrtidstillägg härå samt dessutom s. k. tillfällig pen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

sionsförhöjning, utgörande 25 procent av änkepensionen, eller sålunda 200
kronor, det syntes statskontoret tveksamt, huruvida ett årligt understöd från
allmänna indragningsstaten borde beredas henne. Med hänsyn till föreliggande
omständigheter har statskontoret emellertid ifrågasatt beviljande
av understöd, varvid dock det av marinförvaltningen föreslagna beloppet
synts statskontoret böra betraktas såsom nyreglerat och allenast höjas till
närmast med 12 delbara tal eller 504 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

3:o.

Uti punkten 2:o av berörda proposition nr 59 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att änkan Sofia Matilda Jacobson, född Svenson, må från
och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Änkan Jakobson har anhållit att komma i åtnjutande av pension i anledning
av att hennes son, korpralen i fälttelegrafkårens reserv, fältflygaren
Olov Ville Ivar Jacobson avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
den 2 juni 1925. Sökanden, som är född den 5 januari 1866 och
sedan år 1922 är änka, har till stöd för ansökningen, bland annat, åberopat,
att hon är sjuklig samt fattig.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till statsrådsprotokollet.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

4:o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 3:o av förevarande proposition föreslagit
riksdagen medgiva, att änkan Elin Maria Blomgren, född Johansson, må
från och med den 1 april 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 420
kronor.

Änkan Blomgren har anhållit om understöd i anledning därav, att hennes
son, värnpliktige Nils Harald Blomgren avlidit till följd av olycksfall under

Ang. pension
åt avlidne
fält flygaren
O. Y I. Jacobsons

moder, änkan
Sofia Matilda
Jacobson,
född Svenson.

Ang. pension
åt avlidne
värnpliktige
N. H. Blomgrens
modern
änkan Elin
Maria Blomgren,
född
Johansson.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. understöd
åt änkan
Selma Linnea
Andersson,
född Nilsson.

värnpliktstjänstgöring. Sökanden, som är född den 26 oktober 1873, har till
stöd för ansökningen, bland annat, anfört, att hon för bekostande av sonens
studier vid universitet i Lund, vid vars botaniska institution han vid tiden
för dödsfallet vunnit anställning såsom amanuens, måst åsamka sig skuldsättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas därjämte, att värnpliktige Blomgren
den 19 mars 1926 genom olyckshändelse under fältskjutning blivit träffad
av ett skott och avlidit; att riksförsäkringsanstalten visserligen funnit olycksfallet
hava inträffat under sådana omständigheter, att ersättning i anledning
av detsamma kunde utgivas jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
och därför utgivit begravningshjälp med 150 kronor, men
att anstalten icke ansett sig kunna tillerkänna Blomgrens moder någon livränta,
enär hon icke kunde anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen
beroende av den omkomnes arbete; samt att behållningen i boet efter
änkan Blomgrens år 1921 avlidne man icke överstigit 7,000 kronor.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

5:o.

I punkten 4:o av propositionen nr 59 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att korpralen Karl Henrik Einar Anderssons änka Selma
Linnea Andersson, född Nilsson, må från och med den 1 augusti 1926, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt
tillkommande livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 400 kronor.

Flygstyrelsen har hemställt, att Selma Linnea Andersson, änka efter korpralen
vid femte matroskompaniet vid flottans station i Karlskrona nr 89
Karl Henrik Einar Andersson, måtte — utöver henne tillkommande livränta
— tillerkännas ett årligt understöd av 400 kronor, att utgå så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd. Till stöd för denna framställning har
flygstyrelsen anfört, bland annat, följande. Korpralen Andersson hade omkommit
vid flyghaveri den 28 juli 1926 under tjänstgöring såsom flygbåtsförare
vid Göteborgs flygstation. Den omkomnes änka syntes vara berättigad
att enligt lagen den 17 juli 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
komma i åtnjutande av en årlig livränta av 600 kronor. Det syntes emellertid
flygstyrelsen lämpligt, att änkan, i likhet med vad tidigare i liknande
fall förekommit och i överensstämmelse med vad rätt och billighet krävde,
utöver nämnda belopp tillerkändes ersättning med skäligt belopp, så länge

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

9

hon förbleve i sitt änkestånd. Flygstyrelsen ville i detta hänseende erinra
om, att de sakkunniga angående arméns och marinens flygväsenden i sitt
den 14 mars 1918 avgivna betänkande föreslagit särskilda livräntor till
efterlevande till personal, som omkommit genom olycksfall vid flygning.
Enligt den av de sakkunniga angivna normen syntes till förenämnda änka,
utöver vad som lagligen tillkomme henne såsom livränta, böra utgå ett årligt
understöd av 400 kronor.

Av handlingarna inhämtas vidare, att änkan Andersson är född den 6
oktober 1895 samt att hon är medellös.

Med avseende å vidare utredning i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa
till propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande förslag än att understödsheloppet lämpligen synes böra bestämmas
till ett med 12 jämnt delbart tal. På grund härav förordar utskottet
det föreslagna beloppets höjande till 408 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att korpralen Karl
Henrik Einar Anderssons änka Selma Linnea Anders,
son, född Nilsson, må från och med den 1 augusti 1926,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver
henne författningsenligt tillkommande livränta, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 408 kronor.

6:o.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts under punkten 5:o av förevarande
proposition gjorda framställning och under hänvisning till den i
propositionen lämnade utredningen i ämnet hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att tygarbetaren vid Karlsborgs
tygstation Klas Edvard Anderssons änka Emelie
Augusta Andersson må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

Utskottet.

Ang. pension
åt änkan
Emelie
Augusta
Ander sson.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 38

7:o.

Ang. pension Under punkten 6:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att envar
Maria °Ma- av förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Oskar Petterssons
thUda Petters- änka Maria Mathilda Pettersson, född Larsson, samt arbetaren vid samma
Larlson^och faktori Johan August Anderssons änka Matilda Andersson, född Olsdotter,
Matilda An- må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvaeoisdötte°rdd
rande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, den
förra av 324 kronor och den senare av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förmannen Pettersson, som avled den 17 maj 1925, varit anställd vid
Carl Gustafs stads gevärsfaktori från den 17 februari 1891 intill sin död;
att änkan Pettersson, som är född den 21 januari 1854, på grund av kronisk
ledgångsreumatism, hjärtfel och allmän svaghet är oförmögen att genom
arbete försörja sig; samt att behållningen i boet efter mannen utgjort 10,127
kronor 94 öre, därav 8,753 kronor 69 öre i kontanta medel;

att arbetaren Andersson, som avled den 14 april 1925, varit anställd vid
gevärsfaktoriet från och med den 6 juni 1881 till och med den 30 april
1920, då han entledigats från sin anställning med av riksdagen beviljad
pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 12 april
1861, tre vuxna barn, vilka dock icke kunna sörja för moderns uppehälle;
att behållningen i boet efter mannen uppgått till allenast 400 kronor; samt
att änkan Andersson på grund av kronisk ledgångsreumatism, hjärtfel och
allmän svaghet är oförmögen att genom arbete försörja sig.

Departementschefen, som ansett sig böra förorda understöd av statsmedel
även åt änkan Pettersson, oaktat hon icke vore medellös, har funnit anledning
saknas att för henne tillstyrka högre pensionsbelopp än 324 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Motion . I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
II. 281. kammaren av herr Laurén väckt motion nr 281, vari hemställts, »att riksdagen
med ändring i Kungl. Maj:ts proposition nr 59, punkt 6:o, måtte
höja den för änkan Maria Mathilda Pettersson föreslagna pensionen till 384
kronor.»

I motionen har anförts, bland annat, att i bouppteckningen efter förmannen
Pettersson visserligen upptagits i kontanter 8,753 kronor, men att detta
belopp under den efter dödsfallet gångna tiden nedgått till 5,402 kronor.
Änkan Pettersson, som saknade nära anhöriga, vore nämligen så sjuk att
hon måste ha ständig hjälp och tillsyn. I

I övrigt hänvisas beträffande motiveringen till motionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. 11

Utskottet, som anser sig böra förorda, att understöd av statsmedel beviljas
änkorna Pettersson och Andersson, har med hänsyn till vad i motionen anförts
funnit sig böra tillstyrka, att understödsbeloppet även för änkan Pettersson
bestämmes till 384 kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj ds förevarande
framställning och med bifall till berörda motion II: 281,
må medgiva, att envar av förmannen vid Carl Gustafs
■ stads gevärsfaktori Carl Oskar Petterssons änka Maria

Mathilda Pettersson, född Larsson, samt arbetaren vid
samma faktori Johan August Anderssons änka Matilda
Andersson, född Olsdotter, må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 384 kronor.

8: o.

Kungl. Maj:t har i punkten 7:o föreslagit riksdagen medgiva, att daglönaren
vid flottans varv i Karlskrona Karl Johan Ferdinand Gröndahls
änka, Anna Sofia Gröndahl, född Johansson, må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Gröndahl, som avled
den 6 juli 1925, varit anställd såsom vikarierande vaktkonstapel vid dåvarande
centralfängelset i Karlskrona under åren 1890—1893 samt såsom daglönare
vid flottans varv därstädes från och med den 20 februari 1895 till
sin död, med förmans ställning från och med den 1 juni 1918; att hans
tjänstgöring på det bästa vitsordats; att han efterlämnat, förutom änkan,
född den 8 juli 1865, bland andra barn två omyndiga döttrar, vilka bo hos
modern och endast delvis kunna bidraga till sitt uppehälle; att änkan är
medellös och icke kan påräkna understöd från sina övriga barn; samt att
hon på grund av tilltagande klenhet är oförmögen att genom arbete försörja
sig.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

Utskottet.

Ang. pension
åt änkan
Anna Sofia
Gröndahl,
född Johansson.

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension
åt änkan
Jenny
Augusta
Teresia Daag,
född Johansson.

Ang. pension
åt änkan
Anna
Petronella
Danielsson,
född Svanberg.

Ang. pension
åt änkan
Hilda Carolina
Nilsson,
född Allgulin.

9: o.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts uti punkten 8:o av berörda proposition
framställda förslag och under hänvisning till utredningen i nämnda punkt
får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att daglönaren vid flottans
varv i Karlskrona Adolf Fredrik Daags änka Jenny
Augusta Teresia Daag, född Johansson, må från och
med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 384 kronor.

10 :o.

I punkten 9:o av avhandlade proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Gustaf Adolf
Danielssons änka Anna Petronella Danielsson, född Svanberg, må från och
med den 1 februari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 528 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Danielsson, som antogs till extra
lärling vid flottans varv i Karlskrona den 1 april 1872, varit anställd såsom
ritare därstädes från och med den 1 januari 1873 till den 1 februari
1924, då han lämnade sin anställning med av riksdagen beviljad årlig pension
av 1,700 kronor; att han, som avlidit den 15 januari 1926, vid sin död
efterlämnat, förutom änkan, född den 12 november 1847, tre döttrar, vilka
icke torde kunna bidraga till moderns uppehälle; att Danielsson vid sin
avgång från tjänsten uppburit en lön av 2,802 kronor för år räknat; samt
att änkan är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning. 11

11 :o.

I enlighet med vad Kungl. Maj:t uti punkten 10:o föreslagit och med
hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen i ärendet får
utskottet hemställa,

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

13

att riksdagen må medgiva, att daglönaren vid flottans
varv i Karlskrona Carl Johan Nilssons änka Hilda Carolina
Nilsson, född Allgulin, må från och med den 1
januari 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 384 kronor.

12 :o. *

Med biträdande av Kungl. Maj:ts i punkten ll:o framställda förslag och
under hänvisning beträffande utredningen till propositionen hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att renhållningskarlen vid
kommendantskapet å Karlshorg Karl Gustaf Anderssons
änka Eva Charlotta Andersson, född Johansdotter, må
från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av 384 kronor.

13 ro.

Tillstyrkande bifall till Kungl. Maj:ts i punkten 12:o av förevarande
proposition gjorda framställning och under hänvisning till den i propositionen
lämnade utredningen i ämnet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att korpralen Axel Teodor
Forsbergs änka Carolina Maria Forsberg, född Larsson,
och makarnas dotter Ingeborg Margareta må från och
med den 1 januari 1927 från allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan med 384 kronor,
att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
och dottern med 120 kronor, att utgå till och
med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår
18 års ålder.

14: o.

Kungl. Maj:t har i punkten 13:o av propositionen nr 59 föreslagit riksdagen
medgiva, att ett vart av avlidne kaptenen vid flottan friherre Christer
Åkerhielms och hans änka Agnes Margaretha Åkerhielms, född von Oelreich,
barn Ulla Elisabeth Alice Wilhelmina och Gösta Axel Charles-Emile må
från och med den 1 mars 1926, så länge det åtnjuter pension från flottans
gratialfond, därutöver från allmänna indragningsstaten uppbära så stort
belopp, att detsamma jämte pensionen uppgår till 400 kronor för år, samt

Ang. pension
åt änkan
Eva Charlotta
Andersson,
född Johansdotter.

Ang

understöd
åt avlidne
korpralen
A. T. Forsbergs
änka
och minderåriga
dotter.

Ang.

understöd
åt avlidne
kaptenen
vid flottan
friherre
C. Åkerhielms
minderåriga
barn.

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

att å sålunda tillökade pensionsförmåner må åtnjutas dyrtidstillägg enligt
de förmånligare grunderna i dyrtidstilläggskungörelsen den 15 juni 1923
(nr 267).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kaptenen Åkerhielm, som var
född den 3 november 1883, tjänstgjorde såsom sekond å pansarkryssaren
Fylgia under fartygets expedition vintern 1925—1926 till främmande farvatten;
att han, som sedan flera år tillbaka lidit av äggvitesjukdom, den
20 februari 1926 avled i Barcelona till följd av urinförgiftning i förening
med lungkatarr, vilken senare sjukdom han ådragit sig genom avkylning
vid kolning i Genua under starkt regnig och kall väderlek; att han vid sitt
frånfälle efterlämnade, förutom änkan, född den 8 oktober 1891, barnen
Ulla Elisabeth Alice Wilhelmina, född den 5 februari 1916, och Gösta Axel
Charles-Emile, född den 15 juni 1918; samt att behållningen i boet enligt
verkställd bouppteckning uppgått till 5,911 kronor 87 öre.

Direktionen över flottans pensionskassa har i avseende å den kaptenen
Åkerhielms änka och barn tillkommande pensionen meddelat, att Åkerhielm,
som grundlagt gratial enligt ursprungliga lydelsen av reglementet för
flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) å 510 kronor årligen,
hade övergått på den genom kungörelsen den 5 december 1913 (nr 320)
fastställda gratialstaten, varigenom hans änka från och med år 1914 tillförsäkrats
gratial med 800 kronor årligen. Jämlikt kungörelsen den 8
september 1924 (nr 436) utgjorde nämnda gratial från och med år 1925
920 kronor årligen, vartill komme pupilltillägg för två barn under 21 år
med 15 procent av gratialets belopp för första barnet och 10 procent
av dess belopp för andra barnet. Sammanlagda gratialförmånerna utgjorde
sålunda:

änkegratialet ........................................... kronor 920: —

tillägg för två barn ................................ » 230: —

kronor 1,150: —.

Å sistnämnda belopp, 1,150 kronor, utginge författningsenligt dyrtidstillägg,
vilket, beräknat enligt för löpande kvartal fastställt tal, utgjorde
55 kronor för månad eller 660 kronor för år.

Marinförvaltningen har erinrat om att riksdagen i ett flertal fall, då
beställningshavare förolyckats under tjänstutövning, beviljat pensionstillägg
åt efterlevande änka och barn. Med hänsyn till de förhållanden, varunder
kaptenen Åkerhielm under tjänstutövning insjuknat och därefter avlidit,
samt föreliggande ömmande omständigheter, ansåge marinförvaltningen
skäligt, att fyllnadspension bereddes, för änkan med 800 kronor och för vart
och ett av barnen med 200 kronor om året, under förutsättning att dyrtidstillägg
härå komme att utgå efter oreducerade grunder.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

15

Statskontoret har den 10 april 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört bland annat följande.

Utöver pension, som på grund av delaktighet i änke- och pupillkassa tillkomme
efterlevande till befattningshavare i statstjänst, hade riksdagen
beviljat tilläggspension endast i de jämförelsevis sällsynta undantagsfall, då
familjeförsörjaren genom olycksfall under tjänstutövning omkommit, såsom
exempelvis då dödsfallet förorsakats genom olyckshändelse under flygtjänstgöring.

Av handlingarna i nu förevararftle ärende inhämtades, att Åkerliielm
avlidit till följd därav, att en sjukdom, av vilken han lidit sedan många
år tillbaka, under hans kommendering såsom sekond å pansarkryssaren
Fylgia på dess senaste expedition till avlägsna farvatten till följd av särdeles
ogynnsamma väderleksförhållanden och ansträngande tjänstgöring under
anlöpande av hamnen i Genua kommit till utbrott och jämte tillstötande
komplikationer medfört döden. Här förelåge alltså icke ett olycksfall i egentlig
mening, utan de yttre omständigheterna i detta fall syntes i stort sett
vara sådana, som torde kunna förekomma ofta nog under militär tjänstgöring
ej mindre ombord å kronans fartyg än även exempelvis vid fälttjänstövning
under svåra väderleksförhållanden; och med hänsyn härtill
måste enligt statskontorets mening tanken på konsekvenserna av en åtgärd
i föreslaget syfte mana till den största försiktighet. Emellertid torde det
icke kunna förnekas, att, även om friherre Åkerhielms död icke kunde anses
förorsakad av under tjänstgöringen inträffat olycksfall i egentlig mening,
skillnaden dock i detta fall med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke vore synnerligen avsevärd. Vid sådant förhållande och då hans efterlämnade
änka och barn otvivelaktigt vore i behov av understöd, ville det
synas statskontoret, som om starka billighetsskäl i detta fall förelåge för
beredande från statens sida av någon hjälp i familjens betryckta läge; en
sådan åtgärd vore numera det enda lämpliga sättet att visa erkännande för
den avlidnes vid ifrågavarande tillfälle ådagalagda plikttrohet, då han utan
att låta sig avskräcka av den utbrytande sjukdomen hållit ut på sin post,
till dess att svårigheterna övervunnits.

Under föreliggande omständigheter syntes det kunna ifrågasättas, huruvida
icke hjälpen lämpligen borde i detta fall lämnas i form av bidrag till barnens
uppfostran; sedan deras uppfostran kunde anses avslutad, syntes nämligen
anledning knappast förefinnas till fortsatt hjälp från statens sida.
Statskontoret ville därför föreslå, att barnen berättigades att utöver vad de
erliölle från flottans gratialfond, eller 230 kronor, bekomma från allmänna
indragningsstaten så stort belopp, att sammanlagda förmånen för vartdera
barnet uppginge för år räknat till 400 kronor. Därvid hade statskontoret
utgått från att, då den sökanden och hennes barn tillkommande pensionsförmånen
från nämnda fond vore att i avseende å rätt till åtnjutande av
tilläggsförmån betrakta såsom oreglerad, jämväl statens nu ifrågasatta bidrag
borde i berörda avseende behandlas såsom oreglerad förmån.

Departementschefen har framhållit att, ehuru de omständigheter, vilka
lett till kaptenen Åkerhielms död, icke syntes kunna likställas med under
tjänstutövning inträffat olycksfall, han lika med statskontoret funne såväl
förhållandena i samband med Åkerhielms död som den efterlämnade familjens
svaga ekonomiska ställning tala för att staten genom beviljande av
understöd till skäliga belopp bistode den avlidnes familj i dess betryckta läge.

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

I övrigt tillåter sig utskottet att beträffande utredningen hänvisa till
propositionen.

utskottet. Såsom statskontoret i sitt utlåtande erinrat, har tilläggspension utöver författningsenligt
utgående familjepension hittills plägat beviljas endast i de
fall, där familjeförsörjaren omkommit på grund av olycksfall under tjänstutövning.
Så har icke varit förhållandet i det nu avsedda fallet, och utskottet
har därför ansett det vara betänkligt att här förorda särskilt understöd
utöver vad som utgår från vederbörande änke- och pupillkassa. Då nämligen,
såsom statskontoret också antytt, de yttre omständigheterna i detta fall i
stort sett äro av den art, att liknande förhållanden ofta torde kunna förekomma
såväl i militär som i viss civil tjänstgöring, skulle enligt utskottets
mening ett bifall till föreliggande förslag möjligen kunna framkalla konsekvenser,
som ej vore önskvärda. Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet
funnit sig böra avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
må vinna riksdagens bifall.

15: o.

Ang. under- Uti punkten 14:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
lidne “furste medgiva, att vartdera av avlidne förste amanuensen i försvarsdepartementet
amanuensen Nils Erik Isidor Baad-Heimers och hans änka Gurli Augusta Gunborg BaadHeimerSmin
Heimers> född Jacobson, minderåriga barn Nils Olof Bertil Herman Snakenderåriga
barn. berg och Per Olof Erik Nils Palm må från och med den 1 maj 1926 till
och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder,
komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten med
500 kronor årligen.

Baad-Heimer har varit anställd i statstjänst under tiden den 27 november
1917 intill sin död den 4 april 1926, därav i jordbruksdepartementet under
tiden den 27 november 1917—den 13 maj 1918, i förutvarande sjöförsvarsdepartementet
under tiden den 1 januari 1918—den 30 juni 1920 samt i försvarsdepartementet
alltsedan sistnämnda dag och intill sin död. Till förste
amanuens förordnades Baad-Heimer från och med den 1 januari 1922. BaadHeimer
har bestritt tjänst såsom förste kanslisekreterare under sammanlagt
4 månader 3 dagar, såsom registrator 14 dagar och såsom andre kanslisekreterare
under sammanlagt 4 år 11 månader; och har han fullgjort sina åligganden
på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas tillika, att Baad-Heimers änka är
född den 3 mars 1904 samt i äktenskapet med den avlidne äger två barn,

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

IT

födda den 31 juli 1921 och den 25 april 1923; att enligt verkställd bouppteckning
tillgångarna i boet efter mannen understigit skulderna; samt att,
enligt vad ett av vederbörande roteman utfärdat intyg utvisar, änkan saknar
egna medel för sitt uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka att, oaktat Baad-Heimers jämförelsevis
korta anställningstid i statens tjänst, understöd tillerkännes hans efterlevande
i form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga barn under
deras uppväxttid. Vad angår storleken av dessa understöd har utskottet
emellertid funnit desamma böra reduceras till ett belopp av 384 kronor
årligen för vartdera barnet.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts före
varande framställning, må medgiva, att vartdera av
avlidne förste amanuensen i försvarsdepartementet Nils
Erik Isidor Baad-Heimers och hans änka Gurli Augusta
Gunborg Baad-Heimers, född Jacobson, minderåriga barn
Nils Olof Bertil Herman Snakenberg och Per Olof Erik
Nils Palm må från och med den 1 maj 1926 till och
med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår
18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd från
allmänna indragningsstaten med 384 kronor årligen.

16 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 15:o av ifrågavarande proposition nr 59
riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne verkmästaren vid Västerbottens
regementes skomakeriverkstad Nils Oscar Jonssons och hans änka
Klara Josefina Jonssons, född Olsson, minderåriga barn Anna Viola Margareta,
Nils Alvar, Knut Helge, Olga Maria, Birgitta Matilda och Karin
Linnea må från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det
kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av
understöd från allmänna indragningsstaten med 72 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att verkmästaren Jonsson varit
anställd vid Norrlands dragonregementes skomakeriverkstad från februari
månad år 1903 till den 1 mars 1914 och vid Västerbottens regementes
skomakeriverkstad från år 1915 intill sin död den 4 februari 1925; att
han på ett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden; att han
vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 24 fehruari 1878, sju
barn, nämligen Siri Josefina, född den 4 april 1907, Anna Viola Margareta,
född den 24 april 1909, Nils Alvar och Knut Helge, födda den 11
Bihang till riksdagens protokoll 1927. S samt. 26 höft. (Nr HS.J 2

Utskottet.

Ang. understöd
åt avlidne
rerkmästa
ren
N. O. Jonssons
m in derå riga
barn.

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ant), understöd
åt av•
lidyie månadslönaren

K. Jt. Thorells
minderårige
son.

Ang. understöd
åt avlidne
arbetaren
F. G.
A. Hallbergs
minderårige
son.

oktober 1912, Olga Maria, född den 8 januari 1914, Birgitta Matilda, född
den 7 juli 1916, och Karin Linnéa, född den 20 december 1917; att behållningen
i boet efter Jonsson utgjort i avrundat tal 13,000 kronor; samt
att änkan beräknas hava en årlig inkomst av omkring 1,050 kronor.

I fråga om utredningen hänvisas i övrigt till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

17: o.

Under punkten 16:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona
Karl Richard Thorells och hans änka Anna Elisabeth Thorells,
född Lindgren, son Torsten må från och med den 1 januari 1926 till och
med utgången av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder,
komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten med
168 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att månadslönaren Thorell varit
anställd vid flottans varv i Karlskrona under omkring 21 år, därav såsom
daglönare omkring 11 år och såsom månadslönare från och med den
1 januari 1918 intill sin död den 26 november 1925; att han vid sitt frånfälle
efterlämnat, förutom änkan, född den 17 december 1873, minderårige
sonen Torsten, född den 20 april 1915; samt att änkan befinner sig i små
omständigheter.

I avseende å vidare utredning i ämnet må hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag föranleder icke anmärkning från utskottets sida,
varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majtts förevarande
framställning.

18 :o.

Under punkten 17:o av ifrågavarande proposition nr 59 har Kungl.
Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne arbetaren vid
ammunitionsfabriken Fredrik Gustaf Adolf Hallbergs och hans änka Ebba
Viktoria Teresia Hallbergs, född Larsson, son Gustaf Adolf må från och
med den 1 juni 1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder
han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd från allmänna
indragningsstaten med 168 kronor årligen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

19

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Hallberg varit anställd
vid ammunitionsfabriken från den 20 februari 1915 intill sin död
den 21 maj 1926; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, som
är född den 22 februari 1888, en dotter, född den 1 oktober 1908, samt
minderårige sonen Gustaf Adolf, född den 8 februari 1916; samt att änkan
är i saknad av tillgångar och enligt utfärdat läkarintyg på grund av
mindre tillfredsställande kroppskonstitution är oförmögen att utföra tyngre
arbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer på grund härav,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

19 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 136 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o
föreslagit riksdagen medgiva, att änkan Maria Bergwall, född Jansson, må
från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 420
kronor.

Ang. pension
åt avlidne
värnpliktige
furtren B. O.
X. Bergicalls
moder, änkan
Maria Bergtvätt,
född
Jansson.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att änkan Bergvalls son, värnpliktige
furiren Bror Oskar Nikolaus Bergwall avlidit till följd av olycksfall
under flygtjänstgöring den 5 december 1925. Änkan Bergwall är född
den 8 januari 1872 och blev änka den 18 juli 1926. Hon har åberopat,
att bon för sitt uppehälle varit beroende av den avlidnes förvärvsmöjligheter.
Hennes avlidne man efterlämnade vid sin död icke några tillgångar.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande meddelat, att anstalten funnit
ansökan om livränta åt Bergwalls föräldrar icke kunna bifallas. Utredning
hade emellertid verkställts rörande änkans ekonomiska förhållanden,
varvid utrönts, att hon levde under synnerligen tryckta sådana. Ämbetsverket
funne därför skäl föreligga för att understöd bereddes benne i anledning
av sonens död. Upplysningsvis meddelades, att livränta, därest sådan
skulle hava utgått till sökanden i förevarande fall, skulle hava belöpt sig
till 600 kronor för år räknat, av vilket belopp 360 kronor skulle hava utgått
enligt 1909 års militärersättningsförordning samt 240 kronor enligt
1916 års olycksfallsförsäkringslag.

Armé} arv ältning ens fortifikations- och civila departement hava jämväl
tillstyrkt understöd. Statskontoret bar föreslagit detsamma till 420 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

utskottet. Under erinran att riksdagen tidigare i likartade fall eller då vederbörande
omkommit under flygtjänstgöring beviljat understöd till efterlevande och
med hänvisning till vad under punkten 3:o i det föregående föreslagits rörande
understöd åt änkan Jacobson har utskottet här funnit sig böra föreslå ett
till 600 kronor förhöjt understödsbelopp.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att änkan Maria
Bergfall, född Jansson, må från och med den 1 januari
1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension
av 600 kronor.

20:o.

Ang. pension I punkten 2:o av samma proposition har Kungl. Ma.j:t föreslagit riksdagen
åt änkor mec[giva att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i Karls efter

vissa

daglönare vid krona, nämligen Lars Svenssons änka Emelie Sofia Svensson, Olof Winboms

flottans värr änka Ingegärd Winbom, Peter Olsson Ands änka Botilda Olsson And, Karl

i Karlskrona %

in. m. Alfred Danielssons änka Antoinette Maria Kristina Danielsson, Frans August
Johanssons änka Hilda Vilhelmina Johansson, Frans Samuel Johanssons
änka Hilda Karolina Johansson, Karl August Holmqvists änka Dorotea
Holmqvist, Olof August Peterssons änka Botilda Petersson, Gustaf Henrik
Eneroths änka Johanna Charlotta Eneroth, Karl Oscar Johannessons änka
Sofia Matilda Johannesson och Sven Hanssons änka Johanna Hansson, må
från och med den 1 januari 1927 komma i åtnjutande av årliga pensioner
å allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor för envar, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd;

samt att avlidne daglönaren vid nämnda varv Manne Zacheus Cornelius
Grönblads och hans änka Hulda Maria Grönblads barn Nils Gustaf Cornelius,
Hilda Ingrid Fredrika och Knut Arne Manne, avlidne daglönaren vid samma
varv Gustaf Albert Peterssons och hans änka Ellen Elisabet Peterssons barn
Bengt Martin, Magda Signe Maria och Astrid Elisabet samt avlidne daglönaren
vid nämnda varv Otto Hilding Peterssons och hans änka Hildegard
Sofia Peterssons dotter Elsa Viola må från och med den 1 januari 1927 till
och med utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 18 års
ålder, komma i åtnjutande av understöd å allmänna indragningsstaten, ett
vart av de sex förstnämnda med 96 kronor årligen och det sistnämnda med
168 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lars Svensson innehaft anställning vid varvet omkring 30 år; att
han avlidit den 30 maj 1911 och efterlämnat änkan Emelie Sofia Svensson,

Bankoutskottets utlåtande ATr 38.

21

född den 12 juli 1856; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till
arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov av understöd;

att Olof Winbom innehaft anställning vid varvet omkring 32 år; att han
avlidit den 18 maj 1924 och efterlämnat änkan Ingegärd Winbom, född den
17 maj 1858; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till arbete,
varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov av understöd;

att Peter Olsson And innehaft anställning vid varvet omkring 46 år; att
han avlidit den 20 december 1925 och efterlämnat änkan Botilda Olsson And,
född den 21 september 1851; att änkan på grund av ålderdomssvaghet är
fullständigt arbetsoförmögen; samt att hon är i behov av understöd;

att Karl Alfred Danielsson innehaft anställning vid varvet omkring 46
är; att han avlidit den 4 oktober 1924 och efterlämnat änkan Antoinette
Maria Kristina Danielsson, född den 5 augusti 1864; att änkans arbetsförmåga
på grund av sjuklighet är i mycket hög grad nedsatt; samt att
hon är i behov av understöd;

att Frans August Johansson innehaft anställning vid varvet omkring 39
år; att han avlidit den 2 juni 1924 och efterlämnat änkan Hilda Vilhelmina
Johansson, född den 6 maj 1857; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen
till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov
av understöd;

att Frans Samuel Johansson innehaft anställning vid varvet omkring
33 år; att han avlidit den 13 juni 1916 och efterlämnat änkan Hilda Karolina
Johansson, född den 18 maj 1869; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen
till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon är i behov
av understöd;

att Karl August Holmqvist varit anställd vid varvet omkring 42 år; att
han avlidit den 4 september 1923 och efterlämnat änkan Dorotea Holmqvist,
född den 30 april 1859; att änkan på grund av sjukdom är fullständigt
oförmögen till arbete; samt att hon är i behov av understöd;

att Olof August Petersson varit anställd vid varvet omkring 21 år; att
han avlidit den 1 februari 1905 och efterlämnat änkan Botilda Petersson,
född den 10 februari 1850; att änkan på grund av sjukdom är fullständigt
oförmögen till arbete: samt att hon är i behov av understöd:

att Gustaf Henrik Eneroth varit anställd vid varvet omkring 23 ar; att
lian avlidit den 26 december 1900 och efterlämnat änkan Johanna Charlotta
Eneroth, född den 20 april 1854; att änkan på grund av ålderdomssvaghet
är oförmögen till arbete; samt att hon är i behov av understöd;

att Karl Oscar Johannesson varit anställd vid varvet omkring 41 år; att
han avlidit den 18 november 1925 och efterlämnat änkan Sofia Matilda
Johannesson, född den 8 november 1860; att änkan på grund av sjuklighet
är oförmögen till arbete; samt att hon är i behov av understöd;

att Sven Hansson varit anställd vid varvet omkring 25 år; att lian avlidit
den 7 maj 1923 och efterlämnat änkan Johanna Hansson, född den 3
juli 1866; att änkan på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; samt
att hon är i behov av understöd;

att Manne Zacheus Cornelius Grönblad varit anställd vid varvet omkring
11 år; att han avlidit den 23 november 1923 och därvid efterlämnat änkan
Hulda Maria Grönblad, född den 8 april 1888, samt minderåriga barnen
Nils Gustaf Cornelius, född den 12 augusti 1911, Hilda Ingrid Fredrika,
född den 24 juli 1912, och Knut Arne Manne, född den 14 januari 1917;
att änkan på grund av lindrig nervsvaghet lider av i någon man nedsatt
arbetsförmåga; samt att hon är i behov av understöd;

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

att Gustaf Albert Petersson varit anställd vid varvet omkring 8 år; att
han avlidit den 12 april 1921 och efterlämnat änkan Ellen Elisabet Petersson,
född den 8 november 1889, samt minderåriga barnen Bengt Martin, född
den 7 september 1914, Magda Signe Maria, född den 9 september 1916, och
Astrid Elisabet, född den 28 augusti 1919; att änkan på grund av nervsvaghet
lider av i någon mån nedsatt arbetsförmåga; samt att hon är i
behov av understöd;

att Otto Hilding Petersson varit anställd vid varvet omkring 22 år; att
han avlidit den 14 februari 1921 och efterlämnat änkan Hildegard Sofia
Petersson, född den 18 februari 1879, samt minderåriga dottern Elsa Viola,
född den 20 januari 1915; att änkan på grund av åderbråck lider av i
någon mån nedsatt arbetsförmåga; samt att hon är i behov av understöd.

Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid erinrat,
att 1925 års riksdag under punkt l:o i sin skrivelse nr 200 anfört, att
riksdagen av principiella skäl funne det innebära betänkligheter att med
statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare, vilka icke ägt möjlighet
att genom statens förmedling grundlägga familjepension, och att enligt riksdagens
mening beviljande av understöd i sådana fall borde förekomma endast,
när särskilt ömmande omständigheter vore för handen. Beträffande här
ifrågavarande änkor syntes icke sådana omständigheter vara utrönta, att
marinförvaltningen ansåge sig, med hänsyn till riksdagens berörda uttalande,
böra tillstyrka åtgärd för utverkande av änkepensioner åt daglönaränkorna
Hulda Maria Grönblad, Ellen Elisabet Petersson och Hildegard Sofia
Petersson. Vad de övriga anginge, vore de änkor efter arbetare, som tjänat
staten i mellan 21 och 46 år, och hade uppnått hög ålder samt vore utan
inkomst och oförmögna att genom arbete försörja sig; och finge marinförvaltningen
i överensstämmelse med ett beslut vid 1926 års riksdag tillstyrka
belopp av 384 kronor.

Statskontoret, som den 1 februari 1927 yttrat sig i ärendet, har anfört,
att ämbetsverket icke funne annat att erinra mot vad marinförvaltningen
i ärendet föreslagit än att, då daglönarna Grönblad, Gustaf Albert Petersson
och Otto Hilding Petersson efterlämnat — förutom änkor, vilka med
hänsyn till att de icke uppnått högre ålder icke ansetts böra erhålla änkepensioner
— jämväl barn under 16 år, samt dessa fattiga familjer syntes
billigtvis böra erhålla någon hjälp, så länge barnen vore minderåriga, ämbetsverket
ville ifrågasätta, huruvida icke understöd till barnens uppfostran
borde beredas i dessa fall, och föresloge statskontoret under åberopande av
likartade fall vid 1925 års riksdag ett belopp av 96 kronor från 1927 års
ingång.

Departementschefen har under erinran att daglönarna Olof August
Petersson och Gustaf Henrik Eneroth avlidit redan år 1905, respektive år
1900, ansett tveksamhet kunna råda, huruvida änkorna nu borde pensioneras.
Då de emellertid vore till hög ålder komna, arbetsoförmögna samt dessutom
i behov av understöd, syntes billighetsskäl tala för att pension bereddes
dem. För samtliga borde beloppet böra bestämmas till 384 kronor om året.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

23

Beträffande statskontorets förslag om uppfostringsbidrag åt Grönblads,
Gustaf Albert Peterssons och Otto Hilding Peterssons minderåriga barn
ansåge departementschefen med hänsyn till Grönblads och Gustaf Albert
Peterssons korta anställningstid i statens tjänst (omkring 11, respektive 8
år) det kunna ifrågasättas, huruvida understöd av statsmedel borde beviljas,
men då de ekonomiska förhållandena syntes ömmande, talade billighetsskäl
därför. Vidkommande storleken av understöden hade departementschefen
icke annat att erinra mot berörda förslag än att understödet till daglönaren
Otto Hilding Peterssons dotter skäligen borde i överensstämmelse med ett
likartat fall (prop. 59, punkt 16) höjas till 168 kronor.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

På grund av den i ärendet förebragta utredningen och under hänvisning
till åtskilliga likartade fall, där riksdagen beviljat understöd åt efterlevande
efter daglönare vid marinen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall
till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

21 ro.

I punkten 3:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att smeden vid ammunitionsfabrikens avdelning å
Karlsborg Gustaf Karlssons änka Eva Kristina Karlsson, född Andersdotter,
må från och med den 1 november 1926, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att smeden Karlsson, vilken avled
den 26 oktober 1926, av 1925 års riksdag beviljats en årlig pension
av 700 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigades från sin anställning vid ammunitionsfabriken; att han
vid sin död alltjämt kvarstod i tjänst men var uppsagd att avgå med
utgången av år 1926; att han innehaft anställning i statens tjänst över
52 år; samt att änkan, som är född den 25 mars 1862, är medellös och
har en sjuk dotter att försörja.

Arméförvaltningens artilleridepartement har i skrivelse till Kungl. Maj:t
anfört, att departementet ansåge billigt, att änkan Karlsson bereddes understöd
till livsuppehälle under hennes återstående livstid och hemställt om
ett årligt sådant till belopp av 300 kronor, att utgå från och med den 1
november 1926.

Utskottet.

Ang. pension
åt änkan Eva
Kristina
Karlsson,
född Andendotter.

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ant/, pension
åt änkan
Selma Amalia
Olsson, född
Bill.

Statskontoret har icke haft något annat att erinra mot berörda förslag
än att understödsbeloppet borde i överensstämmelse med vissa likartade beslut
vid 1926 års riksdag bestämmas till 384 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke funnit något att anmärka mot Kungl. Maj:ts förslag,
får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

22: o.

Kungl. Maj:t har i punkten 4:o av berörda proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Olof
Vilhelm Olssons änka Selma Amalia Olsson, född Bill, må från och med
den 1 juli 1926, så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Olsson, som avled
den 19 juni 1926, varit anställd vid gevärsfaktoriet från och med den 7
januari 1891 till och med den 31 mars 1921, då han entledigades från sin
anställning med av riksdagen beviljad pension; att han vid sin död efterlämnat,
förutom änkan, född den 14 april 1857, två gifta söner, bägge
med barn, samt en minderårig dotterdotter, från vilka förenämnda söner
änkan dock ej kan påräkna någon nämnvärd hjälp; att behållningen i
boet efter Olsson, vari änkan äger hälften, utgjort 5,158 kronor, i vilket
belopp ingår taxeringsvärdet av en mindre gård med 3,300 kronor och
en fordran för dotterdotterns uppfostran med 1,400 kronor; samt att änkan
på grund av sjukdom är oförmögen att genom arbete bidraga till sitt
uppehälle.

Arméförvaltningens artilleridegartement bar anfört, att departementet
ansåge billigt, att änkan Olsson bereddes årligt understöd till livsuppehälle,
och har hemställt om ett sådant å 300 kronor att utgå från och med
månaden näst efter den, då hennes man avlidit.

Statskontoret har jämväl tillstyrkt ett årligt understöd men ansett detsamma
böra i överensstämmelse med likartade beslut vid förlidet års riksdag
bestämmas till 384 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

25

23 ro.

Kungl. Maj:t har vidare i punkten 5:o av förenämnda proposition nr 136
föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne eldaren vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori Edvard Julius Anderssons och hans änka Ida Amalia Anderssons,
född Larsson, dotter Sigrid Elvira må från och med den 1 oktober
1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års
ålder, komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten
med 120 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att eldaren Andersson, som avled
den 8 september 1926, varit anställd vid gevärsfaktoriet från och med den

13 september 1915 intill sin död med undantag för tiden 9 juli 1919—4
juli 1923, då han på grund av arbetsbrist icke kunnat beredas sysselsättning
därstädes; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den

14 januari 1895, minderåriga dottern Sigrid Elvira, född den 19 februari
1917; att änkan på grund av tillsynen av dottern har svårt att skaffa sig
annat än tillfälligt arbete; att några anförvanter, som kunna bidraga till
de efterlevandes försörjning, ej finnas; samt att behållningen i boet efter
Andersson utgjorde 1,436 kronor.

Arméförvaltningens artilleridepartement har ansett det vara billigt, att
den minderåriga dottern bereddes årligt understöd och i sådant avseende
föreslagit ett belopp av 120 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, då hennes fader avlidit, till och med det år, under vilket hon
fyllde 18 år.

Statskontoret har i utlåtande den 22 januari 1927 anfört, att arméförvaltningens
artilleridepartements förslag visserligen med hänsyn till Anderssons
jämförelsevis korta anställningstid i statstjänst kunde föranleda någon tvekan,
men då avbrottet i anställningen under tiden 9 juli 1919—4 juli 1923
varit orsakat av arbetsbrist samt han vid sin död innehade anställning
vid faktoriet, syntes det statskontoret, att något understöd borde beredas
hans i fattigdom efterlämnade familj. Då änkan ännu vore arbetsför, borde
detta understöd lämpligen, såsom artilleridepartementets förslag innebure,
beredas i form av uppfostringsbidrag till den minderåriga dottern.

Departementschefen har med hänsyn till Anderssons korta anställningstid
i statens tjänst ansett det vara tveksamt, huruvida i detta fall understöd
av ''statsmedel borde beredas, men funnit vissa billighetsskäl tala för åtgärd
i sådant syfte.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som ansluter sig till departementschefens uppfattning, har funnit
sig böra tillstyrka beviljandet av ett uppfostringsbidrag till Anderssons
minderåriga dotter till ett belopp av 120 kronor årligen på vanliga villkor.

Ang. understöd
åt avlidne
eld-aren
Ed vard •Julius
Anderssons
minderåriga
dotter.

Utskottet.

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.

24: o.

Any. ärligt I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 14 har
"”karmin* föreslaSits> »det riksdagen ville bevilja avlidne korpralen vid flottans 3:e
.t. p. Niklas, matroskompani nr 46 Johan Petter Niklassons änka Kristina Niklasson,
sons anka" född Larsson, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, ett årligt
understöd av 400 kronor att utgå från och med ingången av år 1927 under
hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att korpralen Niklasson, som var
född den 21 januari 1838 och den 1 maj 1857 inskrevs vid sjömanskåren i
Karlskrona, avled den 25 december 1919 efter en tjänstetid av 57 år 11
månader 17 dagar. Hans efterlämnade änka, vilken är född den 17 juni
1853 och sålunda över 73 år gammal, befinner sig enligt intyg i behövande
levnadsvillkor och synes sakna anhöriga, som i nämnvärd grad kunna draga
försorg om henne.

Utskottet. Då änkan Niklasson uppnått hög ålder och synes vara i behov av understöd,
har utskottet, med hänsyn även till mannens långvariga anställning i
statens tjänst, funnit det vara billigt, att dylikt understöd beredes änkan av
statsmedel. Vidkommande storleken av ifrågavarande understöd har utskottet,
i enlighet med vad i åtskilliga liknande fall föreslagits, velat förorda ett
belopp av 384 kronor årligen, att från och med ingången av år 1927 utgå
å allmänna indragningsstaten.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:14,
må medgiva, att korpralen Johan Petter Niklassons
änka Kristina Niklasson, född Larsson, må från och
med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

25:o.

Ang. årligt I en inom första kammaren under nr 15 väckt motion har herr Leander
”änkor °efter föreslagit, »det riksdagen ville medgiva, att en var av följande fem
visso dag- änkor efter avlidna daglönare vid flottans station i Karlskrona, nämligen
fiottaus ''station skräddaren Nils August Petterssons änka Emelie Charlotta Pettersson,
i Karlskrona, född Pettersson, skräddaren Karl August Lindells änka Karolina LindeU,

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

27

född Fredriksdotter, skräddaren Peter Johan Nilssons änka Anna Maria
Nilsson, född Adolfsson, skomakaren Anders Johanssons änka Ingegärd
Johansson, född Berg Karlsdotter, samt magasinsdrängen Nils Johan Lindströms
änka Ingegärd, Lindström, född Petersdotter, må från och med den
1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd å 400 kronor.»

I avseende å de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärenden inhämtas huvudsakligen
följande:

Nils August Pettersson var anställd vid flottans beklädnadsverkstad i
Karlskrona såsom daglönare under tiden 24 oktober 1889—30 juni 1895
samt 9 februari 1901—3 april 1915, då han avled. För sin tjänstgöring,
som omfattade en tid av sammanlagt inemot 20 år, erhöll han goda vitsord.
Hans änka, Emelie Charlotta Pettersson, född Pettersson den 1 april
1854 och sålunda 73 år gammal, är enligt intyg av vederbörande pastorsämbete
i behov av understöd.

Karl August Persson Lindell anställdes den 2 maj 1892 såsom daglönare
vid flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona, där han väl vitsordad kvarstod
till sin död den 25 mars 1912. Hans tjänstetid uppgick sålunda till
i det närmaste 20 år. Änkan Karolina Lindell, född Fredriksdotter, är
född den 11 maj 1865 och alltså nära 62 år gammal. Hon är enligt läkarintyg
till följd av nervositet och kraftlöshet oförmögen att genom arbete
försörja sig samt, enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat, i behov
av understöd.

Peter Johan Nilsson var anställd såsom daglönare vid beklädnadsverkstaden
vid flottans station i Karlskrona intill sin död den 16 november
1918 med en sammanlagd tjänstetid av något över 23 år och erhöll för
sin tjänstgöring goda vitsord. Han efterlämnade änka, Anna Maria
Nilsson, född Adolfsson den 27 juli 1850 och sålunda över 76 år gammal.
Enligt vad av vederbörande pastorsämbete intygats, är änkan i behov av
understöd.

Daglönaren Anders Johansson tjänstgjorde såsom skomakare vid flottans
beklädnadsverkstad i Karlskrona under tiden 1 februari 1890 31 januari
1907 samt såsom handräckningskarl i beklädnadsförrådet därstädes 1
februari 1907—31 januari 1917, då han efter omkring 27 års väl vitsordad
tjänstetid avgick med pension. Han avled den 19 december 1925. Änkan
Ingegärd Johansson, född Berg Karlsdotter den 19 april 1848 och sålunda
omkring 79 år gammal, befinner sig enligt vad vederbörande pastorsämbete
intygat i behövande omständigheter.

Nils Johan Lindström• var anställd såsom daglönare vid flottans proviantförråd
i Karlskrona 16 februari 1877—31 mars 1914, då han efter en

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Ang. årligt
understöd å\
änkor efter
vissa daglönare
vid
flottans varv -Karlskrona.

val vitsordad, omkring 37-årig tjänstgöring avgick med pension. Han
avled den 7 januari 1918, efterlämnande änka, Ingegärd Lindström, född
Petersdotter den 10 september 1849 och sålunda omkring 77 år gammal.
Änkan är enligt intyg av vederbörande pastorsämbete i behov av understöd.

Beträffande de i motionen avsedda änkorna synes gälla, att de antingen
sakna försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i sådan ställning,
att dessa kunna i nämnvärd grad draga försorg om deras uppehälle.

Enligt utskottets mening synas billighetsskäl tala för beviljande av
understöd av statsmedel i förevarande fall. Samtliga de personer, för
vilka understöd begäres i motionen, äro nämligen änkor efter anställningshavare,
vilka under jämförelsevis lång tid tjänat staten. Änkorna
äro antingen på grund av hög ålder eller styrkt sjukdom oförmögna
till arbete, med vilket de kunna försörja sig. Av handlingarna att döma
synas de även vara i sådana ekonomiska omständigheter, att behov av
understöd torde få anses föreligga. Under sådana förhållanden har
utskottet funnit sig böra tillstyrka, att årliga understöd beredas ifrågavarande
änkor från allmänna indragningsstaten. Understöden synas, i
enlighet med vad i åtskilliga liknande fall tillstyrkts, böra bestämmas
till 384 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1927.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 15, må medgiva, att envar av daglönarna Nils
August Petterssons änka Emelie Charlotta Pettersson,
född Pettersson, Karl August Persson Lindelis änka
Karolina Lindell, född Fredriksdotter, Peter Johan
Nilssons änka Anna Maria Nilsson, född Adolfsson,
Anders Johanssons änka Ingegärd Johansson, född
Berg Karlsdotter samt Nils Johan Lindströms änka
Ingegärd Lindström, född Petersdotter, må från och
med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

26 :o.

I en inom första kammaren av herr Östergren väckt motion nr 39 har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna envar av änkorna efter
daglönare vid flottans varv i Karlskrona, nämligen Erik Wilhelm Unggrens
änka, Anna Unggren; Anders Olof Svenssons änka, Johanna Svensson;
Nils Svenssons änka, Emelie Sofia Svensson; Johan Olssons änka, Eljen
Olsson; Karl Gustaf Gertonssons änka, Johanna Gertonsson och Abraham
Olsson Werngrens änka, Anna Maria Werngren, från och med den 1 janu -

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

29

ari 1927 ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten
så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa till
vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen följande:

Erik Wilhelm Unggren antogs till daglönare vid ingenjördepartementet
av flottans varv i Karlskrona den 15 juni 1874, befordrades till förman den
31 december 1904 och avled den 5 mars 1918 efter en väl vitsordad tjänstetid
av över 43 år. Hans efterlämnade änka Anna Unggren, född Mattsson, är
född den 26 september 1866 och alltså över 60 år gammal. Änkans arbetsförmåga
är enligt läkarintyg på grund av åderförkalkning (hypertonia)
väsentligt nedsatt. Enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat befinner
hon sig i behövande levnadsvillkor.

Anders Olof Svensson antogs som daglönare vid ingenjördepartementet
i Karlskrona den 19 april 1882 och kvarstod i anställningen till sin död
den 9 juli 1920. För sin omkring 38-åriga tjänstgöring erhöll han goda
vitsord. Hans änka Johanna Svensson, född Johansdotter den 4 december
1863 och sålunda över 63 år gammal, är enligt läkarintyg på grund av
hjärtsjukdom oförmögen att genom arbete försörja sig samt lever enligt
vederbörligt intyg i behövande villkor.

Nils Svensson var anställd vid ingenjördepartementet i Karlskrona under
tiden 18 januari 1877—2 januari 1911 eller under omkring 34 år och
erhöll vid avskedet goda vitsord. Han avled den 3 december 1925, efterlämnande
änka, Emelie Sofia Svensson, född Petersson den 5 juni 1860.
Änkan, som alltså är närmare 67 år gammal, lider enligt läkarbetyg av
vissa sjukdomar, på grund av vilka hennes arbetsförmåga är i mycket hög
grad nedsatt, samt befinner sig, enligt vad som intygats, i behövande omständigheter.

Johan Olsson antogs till daglönare vid ingenjördepartementet av flottans
varv i Karlskrona den 15 juni 1874 och kvarstod i anställningen till den
31 juli 1912, då han avgick med pension efter eu väl vitsordad tjänstetid
av omkring 38 år. Han avled den 8 augusti 1918. Änkan Eljen Olsson,
född Karlsson den 22 september 1860 och sålunda över 66 år gammal, är
enligt läkares intyg på grund av sjuklighet mindre förmögen att genom
arbete bidraga till sitt uppehälle samt befinner sig, enligt vad som vitsordats
i behövande villkor.

Karl Gustaf Gertonsson var anställd såsom daglönare vid byggnadsdepartementet
av flottans varv i Karlskrona under tiden 5 mars—19 juni
1887 samt från och med den 16 augusti samma år till sin död den 22
augusti 1924. För sin omkring 37-åriga tjänstetid erhöll han goda vitsord.
Behållningen i boet efter Gertonsson uppgick till 3,086 kronor. Änkan
Johanna Gertonsson, född Petersson den 21 september 1862 och sålunda
över 64 år gammal, kan enligt läkares intyg på grund av sitt hälsotillstånd

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Ant/, årligt
understöd åt
förmannen
Carlsson Medins
änka och
minderåriga
barn.

ej i nämnvärd grad med arbete bidraga till sitt uppehälle samt är, enligt
vad som vederbörligen vitsordats, numera i behov av understöd.

Abraham Olsson Werngren var anställd som daglönare vid ingenjör*
departementet och artilleridepartementet av flottans varv i Karlskrona under
en sammanlagd tid av omkring 32 år samt avled, efter väl vitsordad tjänstgöring,
den 13 januari 1922. Bouppteckningen efter Werngren utvisade
en behållning av 1,942 kronor 91 öre. Änkan Anna Maria Werngren, född
Olofsdotter, är född den 28 maj 1863 och sålunda inemot 64 år gammal samt
enligt läkarbetyg på grund av kronisk ledgångsreumatism oförmögen att
försörja sig genom arbete. Hon befinner sig, enligt vad som vitsordats, i
behövande omständigheter.

I fråga om här avsedda änkor synes av handlingarna framgå, att de antingen
icke äga försörjningspliktiga anhöriga eller ock sakna anhöriga i
sådan ställning, att dessa kunna draga försorg om deras uppehälle.

Av skäl, som under nästföregående punkt anförts ifråga om där avhandlade
fall, finner utskottet sig böra tillstyrka, att årliga understöd av statsmedel
beviljas de i förevarande motion avsedda änkorna. Understöden synas, på
sätt motionären hemställt, böra bestämmas till 384 kronor årligen för en var
av ifrågavarande änkor, att från och med den 1 januari 1927 utgå från
allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1:39, må medgiva, att envar av daglönarna Erik
Wilhelm Unggrens änka Anna Unggren, född Mattsson,
Anders Olof Svenssons änka Johanna Svensson, född
Johansdotter, Nils Svenssons änka Emelie Sofia Svensson,
född Petersson, Johan Olssons änka Eljen Olsson, född
Karlsson, Karl Gustaf Gertonssons änka Johanna Gertonsson,
född Petersson, samt Abraham Olsson Werngrens
änka Anna Maria Werngren, född Olofsdotter, må
från och med den 1 januari 1927 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.

27 :o.

I en inom första kammaren under nr 40 väckt motion har herr Östergren
hemställt, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna förmannen vid sjöbeväringens
beklädnadsförråd i Karlskrona Johannes Carlsson Medins änka,
Hilda Charlotta Medin, ett årligt understöd av 384 kronor samt 120 kronor
åt vartdera av hennes 5 minderåriga barn Emil Emanuel, Johannes Rudolf

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

31

Alfons, Gösta Birger, Elisabet Birgitta och Maj-Britt tills de fyllt 18 hr,
att utgå ur allmänna indragningsstaten från och med den 1 mars 1927 så
länge hon lever i sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen för det sålunda framställda yrkandet får utskottet
hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johannes Carlsson Medin varit
anställd såsom daglönare vid flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona under
tiden 24 april 1890—31 augusti 1899 samt vid sjöbeväringens beklädnadstorråd
därstädes från och med 1 september 1899 till sin död den 14 januari
1927, att han därvid från och med år 1920 tjänstgjort såsom förman samt
att han för sin nära 39-åriga tjänstgöring erhållit de bästa vitsord. Vid
sin död efterlämnade han änka, Hilda Charlotta Medin, född Lund den 22
mars 1880 och sålunda omkring 47 år gammal, samt 12 barn, därav 4 i
ett tidigare gifte. Av barnen äro 5 under 18 år. Änkan lider enligt läkares
intyg av vissa sjukdomar, som för all framtid torde komma att göra
henne mindre arbetsför. Verkställd bouppteckning efter Medin utvisade brist
i boet. Familjen befinner sig enligt vad som vitsordats i behövande omständigheter.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade ömmande omständigheterna har
utskottet funnit sig böra tillstyrka, att något understöd av allmänna medel
beviljas såväl änkan Medin som hennes minderåriga barn under deras uppväxttid.
Vad angår storleken av dylikt understöd vill utskottet förorda
belopp av 384 kronor för änkan under hennes återstående livstid och
60 kronor för vart och ett av de minderåriga barnen intill utgången av
det år, varunder vederbörande uppnår 18 års ålder. Understöden torde
böra beviljas från allmänna indragningsstaten och utgå från och med den
1 februari 1927 eller månaden näst efter Medins död.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1:40, må medgiva, att förmannen Johannes Carlsson
Medins änka, Hilda Charlotta Medin, född Lund, samt
makarnas minderåriga barn Edvin Emanuel, Johannes
Rudolf Alfons, Gösta Birger, Elisabet Birgitta och MajBritt
må från och med den 1 februari 1927 från allmänna
indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, med 384 kronor samt
vart och ett av barnen till och med utgången av det
kalenderår, varunder det uppnår 18 års ålder, med 60
kronor.

Utskottet.

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Atig. ärligt
understöd åt
daglönaren
K. Petterssons
änka.

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt
förmannen
S. Jönssons
änka.

28:o.

Herr Östergren har vidare i en inom första kammaren väckt motion
nr 41 föreslagit, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna daglönaren vid
flottans sjukhus i Karlskrona Karl Petterssons änka Sissa Pettersson ett
årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten
från och med den 1 januari 1927, så länge hon lever i sitt nuvarande
änkestånd».

I fråga om motiveringen för ifrågavarande förslag tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Pettersson varit anställd såsom
daglönare vid flottans sjukhus i Karlskrona under tiden 11 maj 1877
—31 oktober 1916 eller omkring 39 år, att han år 1918 avlidit, efterlämnande
änka, född den 28 juli 1853 och alltså över 73 år gammal, samt att
änkan, vilken intygats vara medellös, synes sakna anhöriga, vilka kunna
draga försorg om henne.

Då utskottet ansett skäl föreligga att i här förevarande fall tillstyrka
understöd av allmänna medel och icke funnit anledning till erinran mot
vad motionären i sådant avseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 41, må medgiva, att daglönaren Karl Petterssons
änka Sissa Pettersson, född Henriksdotter, må från och
med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd
av 384 kronor.

29: o.

I en inom första kammaren under nr 42 väckt motion har herr Östergren
hemställt, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna förmannen vid
flottans proviantförråd i Karlskrona Sven Jönssons änka Estrid Jönsson
ett årligt understöd av 384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten
från och med den 1 januari 1927 så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av handlingar i ärendet framgår, att Jönsson varit anställd vid proviantförrådet
vid flottans station i Karlskrona den 17 mars 1881—22 oktober
1920, då han avled efter en tjänstetid av omkring 39 år, att han tjänstgjort
såsom förman från och med den 1 maj 1918 ävensom att änkan,

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

33

som är född den 21 juli 1855 och sålunda 71 år gammal, är medellös och
saknar anhöriga, som kunna draga försorg om hennes uppehälle.

Utskottet, som biträder förslaget om årligt understöd åt änkan Jönsson
med i motionen föreslaget belopp, får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 42, må medgiva, att förmannen Sven Jönssons änka
Estrid Jönsson, född Andersson, må från och med den
1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 384
kronor.

30:o.

Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 4 har herr Holmgren
föreslagit, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne daglönaren Carl Petter
Jonasson Strands änka Amanda Jonasson Strand, född Boos må från och
med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av trehundra kronor; samt att samma avlidne
daglönares och hans efterlämnade änkas minderåriga dotter Anna Lilian
må från och med den 1 januari 1927 till och med utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av etthundra kronor».

Beträffande motiveringen för förslaget i fråga hänvisar utskottet till
motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Strand, som avled den 20 december
1923, antogs den 30 augusti 1871 till båtsman, den 1 maj 1888
till l:a klass sjöman vid flottans sjömanskår och den 21 oktober 1891 till
daglönare vid artilleridepartementet vid flottans station i Karlskrona. Han
erhöll den 31 augusti 1919 avsked med pension efter en tjänstetid av nära
48 år. Strand efterlämnade vid sin död änka, född den 14 februari 1869,
samt 5 barn, av vilka dottern Anna Lilian är född den 17 november 1914.
Enligt läkarbetyg är änkans arbetsförmåga på grund av hjärtsjukdom
väsentligt nedsatt.

Beträffande familjens ekonomiska ställning har i motionen uppgivits,
bland annat, att mannen efterlämnade en fastighet, taxerad till 40,000
kronor och intecknad till 31,500 kronor, vadan kapitalbehållningen kunde
beräknas till 8,500 kronor.

Med hänsyn till vad i motionen framhållits har utskottet funnit sig
böra tillstyrka, att något understöd av statsmedel beviljas daglönaren
Bihang till riksdagens protokoll 1927. S sand. 26 käft. (Nr 3S.) 3

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt
daglönaren
C. P. Jonasson
Strands
änka och minderåriga

dotter.

Utskottet.

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt
understöd åt
korpralen
J. H. Werins
änka och minderåriga
barn.

Strands efterlevande änka och minderåriga dotter. I fråga om änkan har
utskottet på grund av vad som upplysts angående hennes ekonomiska
ställning funnit anledning saknas att tillstyrka högre pensionsbelopp än
324 kronor årligen. Understödet till dottern synes skäligen böra bestämmas
till 60 kronor. Ifrågavarande understöd torde böra anvisas att från
och med den 1 januari 1927 utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 4, må medgiva, att daglönaren Carl Peter Jonasson
Strands änka Amanda Strand, född Eoos, och makarnas
minderåriga dotter Anna Lilian må från och med
den 1 januari 1927 från allmänna indragningsstaten
uppbära årliga understöd, änkan under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
med 324 kronor samt dottern till och med utgången
av det kalenderår, varunder hon uppnår 18
års ålder, med 60 kronor.

31 :o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 5 har
föreslagits, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne korpralen John Herbert
Werins änka Selma Viktoria Werin må från och med den 1 januari
1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
300 kronor; samt att vart och ett av samma avlidne korprals och hans
efterlämnade änkas minderåriga barn Wincent Johan Herbert, Leon Stig
och Inga Kristina må från och med den 1 januari 1927 till och med utgången
av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder, från
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 100 kronor».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av motionen med däri åberopade handlingar framgår, att korpralen
Werin, som varit i statens tjänst inemot 26 år, avled den 1 juni 1926
uti hjärtfel, som han enligt läkares intyg med sannolikhet ådragit sig
under sin tjänstgöring vid flottan, att hans efterlämnade änka är född
den 27 september 1883 och alltså 43 år gammal samt att makarna hava
4 ännu omyndiga barn, av vilka 3 äro under 18 år. Änkan, som är medellös,
lider enligt läkarbetyg av anemi, nervositet och nedsatt synförmåga,
i följd varav hon är oförmögen att genom arbete försörja sig och sina barn.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

35

I betraktande av de omständigheter, som åberopats i motionen, vill utskottet
förorda, att understöd av statsmedel beredas änkan Werin och
hennes tre minderåriga barn. Vad angår storleken av dessa understöd
anser sig utskottet böra tillstyrka belopp för änkan av 384 kronor samt
för vart och ett av barnen av 60 kronor årligen, att från och med den 1
januari 1927 utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 5, må medgiva, att korpralen John Herbert Werins
änka Selma Viktoria Werin, född Johansson, samt makarnas
minderåriga barn Wincent Johan Herbert, Leon
Stig och Inga Kristina må från och med den 1 januari
1927 från allmänna indragningsstaten uppbära
årliga understöd, änkan under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvande änkestånd, med
384 kronor samt vart och ett av barnen intill utgången
av det kalenderår, varunder det uppnår 18 års ålder
med 60 kronor.

32:o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion
nr 62 har föreslagits, »att riksdagen måtte bevilja tvätterskan Jenny
Karlsson, Karlskrona, ett årligt understöd av 444 kronor, att utgå från 1
januari 1927 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd.»

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkande hänvisar utskottet
till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att änkan Karlssons man, daglönaren
Peter Karlsson, var anställd vid ingenjördepartementet av flottans
varv i Karlskrona från den 1 december 1881 till den 30 juni 1911, då han
efter väl vitsordad tjänstgöring avgick med pension.

Av handlingarna inhämtas vidare, att änkan Karlsson, som är född den
7 januari 1857 och sålunda 70 år gammal, själv sedan den 16 september
1912 eller omkring i5 år utfört tvätt- och rengöringsarbeten vid flottans
varv i Karlskrona.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka beredande av understöd åt
änkan Karlsson, har med hänsyn till hennes egen anställningstid icke
haft något att erinra mot det i motionen föreslagna understödsbeloppet,
vilket överensstämmer med vad riksdagen år 1926 i liknande fall beviljat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt f.

daglönaren
P. Karlssons
änka.

Utskottet.

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt
understöd åt
änkor efter
vissa daglönare
vid
flottans varv
i Karlskrona.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 62, må medgiva, att förre daglönaren Peter Karlssons
änka Jenny Sofia Karlsson, född Karlsson, må från
och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 444 kronor.

33: o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Karlskrona väckt motion
nr 63 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja varvsarbetareänkorna
Signe Sofia Eneberg, Dorotea Svensson, Karin Karlsson, Anna Sofia Svedberg,
Amanda Josefina Johnsson, Anna Augusta Krantz och Kristina Maria
Svensson, samtliga från Karlskrona, ett årligt understöd åt var och en av
384 kronor, att utgå från 1 januari 1927 under deras återstående livstid,
så länge understödstagaren förbliver i sitt nuvarande änkestånd».

Beträffande de skäl, som av motionären åberopats till stöd för förslaget
i fråga, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas i förevarande ärenden huvudsakligen
följande:

Frans Oskar Eneberg antogs som extra smedgesäll vid flottans varv i
Karlskrona den 13 juli 1872 och överflyttades till daglönare från och med
den 1 januari 1873, i vilken anställning han väl vitsordad kvarstod till
sin död den 1 juni 1911. Hans tjänstetid uppgick sålunda till inemot 39
år. Hans efterlämnade änka Signe Sofia Eneberg, född Fredriksson, är
född den 5 juni 1850 och alltså över 76 år gammal. Hon befinner sig
enligt vad vederbörande pastorsämbete intygat i behövande levnadsvillkor.

August Svensson antogs som daglönare vid ingenjördepartementet i
Karlskrona den 14 november 1876 och kvarstod i denna anställning till
sin död den 2 januari 1915, då han innehade en väl vitsordad tjänstetid
av omkring 38 år. Änkan Dorotea Svensson, född Danielsson den 12
februari 1850 och sålunda 77 år gammal, är enligt vad som vitsordats
utan inkomst och alltså i behov av understöd.

Sven Karlsson var anställd som daglönare vid ingenjördepartementet av
flottans varv i Karlskrona dels under tiden 19 april 1876—5 juni 1879,
dels ock från och med den 14 februari 1881 till den 31 januari 1916, då
han erhöll avsked med pension efter en väl vitsordad tjänstetid av omkring
38 år. Han avled den 19 augusti 1926, efterlämnande änka, Karin Karlsson,
född Truedsdotter den 17 september 1853 och sålunda 73 år gammal. Änkan,
som saknar inkomst, är i behov av understöd.

Håkan Mattisson Svedberg hade under tiden maj månad 1886—31 december
1893 anställning vid telegrafverkets linjebyggnadsarbeten, tidvis såsom

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

37

förman, samt anställdes som daglönare vid ingenjördepartementet i Karlskrona
den 9 april 1894, där han kvarstod till sin död den 2 april 1918.
Hans tjänstgöring i statstjänst, för vilken han erhöll goda vitsord, omfattade
sålunda en tid av omkring 31 år. Änkan Anna Sofia Svedberg,
född Öhrfeldt, är född den 15 september 1858 och alltså 68 år gammal
samt oförmögen till arbete. Hon är jämväl, enligt vad som vitsordats,
medellös samt åtnjuter understöd från fattigvården.

Nils Johnsson antogs till daglönare vid ingenjördepartementet i Karlskrona
den 21 september 1876 och kvarstod i anställningen till sin död den
6 februari 1916, då han innehade en väl vitsordad tjänstetid av omkring
39 år. Hans änka Amanda Josefina Johnsson, född Lundquist den 10
december 1858 och sålunda 68 år gammal, saknar inkomst samt är i behov
av understöd.

Karl Krantz antogs till daglönare vid ingenjördepartementet i Karlskrona
den 16 februari 1899 och kvarstod i anställningen till sin död den
29 januari 1926. Då han tidigare varit anställd vid Livgardet till häst
under tiden 31 augusti 1888—31 december 1892, uppgick hans sammanlagda
anställningstid i statens tjänst till omkring 31 år. Hans efterlämnade
änka, Anna Augusta Krantz, född Svensson, är född den 2 april
1870 och alltså 57 år gammal. Enligt läkares intyg är hon på grund av
åderförkalkning samt kronisk ledgångsreumatism oförmögen till arbete,
varmed hon kan försörja sig. Hon är ock, enligt vad vederbörande pastorsämbete
vitsordat, i behov av understöd.

Axel Ferdinand Svensson var anställd som daglönare vid ingenjördepartementet
i Karlskrona den 27 oktober 1902—19 maj 1904 samt den 5 januari
1905—21 oktober 1925, då han avled efter en anställningstid av omkring
22 år. Änkan Kristina Maria Svensson, född Andersson den 9 juli 1870
och sålunda 56 år gammal, lider enligt läkares intyg av vissa sjukdomar,
på grund av vilka hon är ur stånd att vidtaga nödiga åtgärder för
sitt uppehälle eller att taga vård om sig själv. Hon saknar inkomst och
är alltså i behov av understöd.

Beträffande de i motionen avsedda personerna synes av handlingarna
framgå, att de sakna anhöriga, vilka kunna i nämnvärd mån draga försorg
om deras uppehälle.

De omständigheter, som i förevarande fall åberopats, göra det enligt
utskottets mening billigt, att understöd av statsmedel beredas ifrågavarande
änkor. Understöden, vilka böra beviljas från allmänna indragningsstaten,
torde på sätt i motionen föreslagits böra bestämmas till 384 kronor årligen
för envar av änkorna och utgå från och med ingången av år 1927.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

Utskottet.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 63, må medgiva, att envar av daglönarna Frans

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt
understöd åt
f. daglönaren
A. Abrahamsrot
änka.

Utskottet.

Oskär Enebergs änka Signe Sofia Eneberg, född Fredriksson,
August Svenssons änka Dorotea Svensson, född
Danielsson, Sven Karlssons änka Karin Karlsson, född
Truedsdotter, Håkan Mattisson Svedbergs änka Anna
Sofia Svedberg, född Öhrfeldt, Nils Johnssons änka
Amanda Josefina Johnsson, född Lundquist, Karl Krantz’
änka Anna Augusta Krantz, född Svensson, samt Axel
Ferdinand Svenssons änka Kristina Maria Svensson,
född Andersson, må från och med den 1 januari 1927
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

34: o.

I en inom andra kammaren av herr Kloo väckt motion nr 169 har
hemställts, »att riksdagen ville besluta tilldela änkan efter avlidne daglönaren
vid kungl. flottans varv i Karlskrona Abraham Abrahamsson,
Karolina Sofia Abrahamsson, ett årligt understöd av 384 kronor att utgå
ur allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1927».

Beträffande motiveringen för motionärens ifrågavarande förslag hänvisar
utskottet till vad motionen innehåller.

Av tillgängliga handlingar utvisas, att Abrahamsson varit anställd som
daglönare vid ingenjördepartementet av flottans varv i Karlskrona den
18 januari 1876—30 april 1919, då han avgick med pension. Före anställningen
vid varvet hade han varit i tjänst vid fortifikationen under tiden
18 juni 1873—31 december 1875. Hans sammanlagda tjänstetid i statens
tjänst uppgick sålunda till närmare 46 år. Änkan Abrahamsson är född
den 6 december 1850 och alltså över 76 år gammal. Hon är, enligt vad
vederbörande pastorsämbete intygat, i behövande levnadsvillkor och saknar
anhöriga, som kunna i nämnvärd mån bidraga till hennes uppehälle.

Då skäl synas föreligga för beviljande av understöd i förevarande fall
och utskottet icke haft något att erinra mot det av motionären föreslagna
beloppet, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 169, må medgiva, att förre daglönaren Abraham
Abrahamssons änka Karolina Sofia Abrahamsson, född
Håkansson, må från och med den 1 januari 1927 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

39

35 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 170 har herr Kloo hemställt,
»att riksdagen ville besluta tilldela änkan efter avlidne förmannen
vid kungl. fortifikationen i Karlskrona Jonas Jonasson, Hilda Sofia Jonasson,
ett årligt understöd av-384 kronor att utgå ur allmänna indragningsstaten
retroaktivt från och med den 1 januari 1926».

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Jonasson varit anställd som
timmerman vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona från och med år
1907 till den 1 januari 1925, då han på grund av sjukdom avgick med
pension. Han avled i december 1925, efterlämnande änka, född den 24
augusti 1863 och sålunda 63 år gammal, samt två minderåriga barn, av
vilka det ena senare avlidit. Änkans arbetsförmåga är enligt läkarbetyg
på grund av sjukdom (kräfta) väsentligen nedsatt. Enligt vad som vitsordats
är hon medellös. Hon synes sakna anhöriga, vilka kunna draga
försorg om henne.

Utskottet, som anser sig höra förorda beviljande av understöd åt änkan
Jonasson med det i motionen föreslagna beloppet, att utgå från och med
år 1927, hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 170, må medgiva, att förre förmannen Jonas Jonassons
änka Hilda Sofia Jonasson, född Nilsson, må från och
med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

36:o.

Herr Kloo har i en inom andra kammaren väckt motion nr 171 hemställt,
»att riksdagen ville besluta tilldela vart och ett av avlidne båtsmannen
och daglönaren Anders Petter Niklasson Wallins barn, Karl Oskar,
Hilda Astrid Viktoria och Gustaf Erik Sigfrid ett årligt understöd av
120 kronor till dess de uppnått 18 års ålder.»

I fråga om motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Wallin varit anställd dels såsom
båtsman, för vilken anställning han från och med den 1 april 1900
till och med november månad 1912 uppburit pension, samt att han vidare

Ang. årligt
understöd åt
f. förmannen
J. Jonassons

änka.

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt
f. daglönaren
A. P. Niklasson
Wallins
minderåriga
barn.

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Ang. pension
eller understöd
åt soldaten
F. A.
Nihls änka.

innehaft tjänst såsom daglönare vid flottans station i Karlskrona intill
utgången av november månad 1912, då han avgick med pension. Han
avled den 22 juni 1919, efterlämnande änka, född den 6 september 1883,
samt tre minderåriga barn. Enligt vederbörligt intyg saknar änkan inkomst
samt är i behov av understöd.

Billighetsskäl synas utskottet tala för att Wallins efterlevande beredas
understöd i form av uppfostringsbidrag åt de minderåriga barnen. Beloppen
av dessa bidrag synas emellertid, i anslutning till vad i ett par
liknande fall föreslagits, böra fastställas till 96 kronor årligen. Understöden
torde, på sätt förut i liknande fall ägt rum, böra bestämmas att åtnjutas
intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 18
års ålder.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 171, må medgiva, att vart och ett av förre daglönaren
Anders Petter Niklasson Wallins och hans efterlämnade
änka Elina Elise Wallins, född Svensson, minderåriga
barn Karl Oskar, Hilda Astrid Viktoria och Gustaf
Erik Sigfrid må från och med den 1 januari 1927 intill
utgången av det kalenderår, varunder det uppnår
18 års ålder, å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett
årligt understöd av 96 kronor.

37:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 235 har herr Svensson i Grönvik
anfört och föreslagit följande:

»Av polisprotokoll jämte utredningar i övrigt, vilka jag med hänsyn till
deras längd icke anser nödigt belasta riksdagsprotokollet med, men som jag
anhåller få överlämna till vederbörande utskott, framgår, att förre soldaten
vid Kalmar regemente, 8. kompani, nr 62 Frans August Nihl avlidit under
tjänstgöring.

Hans ställning torde vara jämförlig med volontär vid hären, varför fallet
synes böra jämställas med sådana, för vilka 1909 års militärersättningsförordning
är tillämplig, och ersättning skulle givetvis liava utgått till Nihls
änka, om Nihls död inträffat efter 1 januari 1918, då 1916 års olycksfallsförsäkringslag
trädde i kraft.

Riksdagen har tidigare beviljat understöd i liknande fall, varför jag hemställer,
att riksdagen måtte bevilja pension (understöd) åt förre soldatens
vid Kalmar regemente, 8. kompaniet, nr 62 Frans August Nihls änka Emilie
Petersdotter Nihl enligt de grunder, som i gällande lag äro för motsvarande
under densamma hörande fall föreskrivna.»

Av tillgängliga handlingar framgår, att Nihl, som var född den 10 juni
1862 och den 2 april 1884 antagits till soldat vid Kalmar regemente, varit

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

41

beordrad att den 10 september 1912 vid Emmaboda järnvägsstation avliämta
beväringsmanskap, att han anlänt till nämnda station på eftermiddagen den
9 september och efter att på flera ställen sökt erhålla nattkvarter sent på
kvällen besökt en affärslokal i omedelbar närhet av stationen samt ensam
lämnat affären ävensom att lian på morgonen den 10 september påträffats
död i en invid vägen löpande, på botten stensatt kanal. Av vederbörande
länsman hölls den 10, 11 och 12 september polisförhör angående dödsfallet.
Undersökningens resultat sammanfattades i vederbörligt förhörsprotokoll på
följande sätt: »Av den hållna undersökningen synes allt tyda på, att Nihl
omkommit genom olyckshändelse, men, då det däremot ej kunnat utrönas,
huru länge Nihl, som tydligen varit något berusad, legat i diket, kan ej
avgöras, om olyckshändelsen, om sådan föreligger, inträffat enbart till följd
av för mycket förtärda spritdrycker eller om detta ens varit en bidragande
orsak därtill.»

Sedan änkan Nihl i början av år 1925 hos riksdagens militieombudsman
gjort framställning i fråga om utfående av understöd och militieombudsmannen
i ärendet införskaffat utredning, fann militieombudsmannen enligt
beslut den 3 april ej skäl att i ärendet vidtaga ytterligare åtgärd.

Änkan Nihl gjorde därefter hos Kungl. Maj:t hemställan om erhållande
av pension.'' Arméförvaltningens civila departement avstyrkte bifall till ansökningen.
Då emellertid, såvitt kunnat utrönas, begravningshjälp enligt
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 oktober 1909 angående begravningshjälp
åt manskap icke utbetalts i anledning av Nihls dödsfall, hemställde
departementet om bemyndigande att till änkan Nihl utbetala eu
gratifikation motsvarande det belopp, som jämlikt nämnda brev skolat högst
utbetalas i begravningshjälp eller 75 kronor.

Den 14 augusti 1925 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med vad civila departementet
hemställt.

Då, såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, utredning ej kunnat
vinnas, huruvida Nihls död förorsakats av olycksfall, eller över huvud taget
rörande de närmare omständigheterna i samband med dödsfallet, har utskottet,
med hänsyn jämväl till att frågan om pension eller understöd åt
änkan Nihl nyligen prövats såväl av riksdagens militieombudsman som av
Kungl. Maj:t, funnit sig icke böra tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 235 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

38 :o.

Ang. under- I den till riksdagen den 4 februari 1927 avlåtna propositionen nr 91 har
nuensen xTt Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsV.
Kronbergs protokollet över soeialärenden för samma dag, i punkten 3:o1 föreslagit riksmmåbarnl9C>
dagen medgiva, att till vartdera av amanuensen hos riksförsäkringsanstalten
Nils Viktor Vilhelm Kronbergs och hans efterlämnade hustru Elsa Karin
Maria Kronbergs, född Tenger, minderåriga barn Nils Erik Vilhelm Gylfe
och Britta Elsa Maria må, räknat från och med den 1 augusti 1926, till
och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års
ålder, å allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 300 kronor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas bland annnat följande.

Kronberg var född den 16 juni 1882. Efter att hava genomgått tekniska
skolans i Stockholm maskinyrkesskola innehade'' Kronberg ett flertal olika
anställningar huvudsakligen i enskild tjänst, innan han antogs att från och
med den 3 maj 1919 vara e. o. tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten. Vid
sin död var Kronberg hos anstalten amanuens i 16:e lönegraden och åtnjöt
lön enligt 16:e löneklassen med 4,596 kronor för år förutom dyrtidstillägg.

Vid tiden för dödsfallet den 28 juli 1926 hade Kronberg innehaft förordnande
å befattning i nuvarande lönegraden B 21 i sammanlagt 1 år 2 månader
2 dagar.

Kronberg efterlämnade änkan, född den 28 januari 1881, och två minderåriga
barn, Nils Erik Vilhelm Gylfe, född den 13 september 1916, och
Britta Elsa Maria, född den 2 december 1917. Behållningen i dödsboet
uppgick till ett belopp av 19,560 kronor 65 öre, huvudsakligen bestående
av försäkringar å den avlidnes liv.

Riksförsäkringsanstalten har i skrivelse den 24 november 1926 med överlämnande
av en ansökning av Kronbergs änka om pension anfört följande:

Hos riksförsäkringsanstalten vore endast 42 befattningar uppförda å ordinarie
stat. Inbegripet extra ordinarie personal in. fl. utgjorde hela antalet
befattningshavare nu 308. Sålunda utgjorde antalet ordinarie befattningar
endast 13.6 procent av hela personalens antal. Anstaltens befattningshavare
och deras efterlevande befunne sig sålunda med avseende å pensionsrätt i
betydligt sämre ställning än personalen hos de flesta andra statens verk.
Denna personalens ogynnsamma ställning torde i samband därmed, att frågan
om socialförsäkringens organisation alltjämt vore föremål för utredning,
vilket föranlett, att utav anstalten vid skilda tillfällen gjorda framställningar
om överförande till ordinarie stat av anstalten i sin helhet icke lett till
något resultat. Det syntes emellertid obilligt, att riksförsäkringsanstaltens
personal och efterlevande till befattningshavare hos anstalten skulle bliva
lidande på att statsmakterna ännu icke kunnat ena sig om lösningen av
nämnda organisationsfråga.

1 Beträffande punkterna 1—2 samt 5 av prop. nr 91, se utlåtande nr 36, punkterna 84—85
och 87-

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

43

Det syntes riksförsäkringsanstalten uppenbart, att avkastningen å boets
behållning icke kunde vara tillräcklig för de efterlevandes uppehälle och
barnens uppfostran.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 10 december 1926 anfört bland
annat följande:

I fall, där innehavare av befattning i statens tjänst avlidit utan att hava
kunnat vinna delaktighet i någon av staten understödd kassa för familjepensionering,
hade pension av statsmedel plägat utverkas åt hans änka och
minderåriga barn, under förutsättning att den avlidne under någon längre
tid i statens tjänst innehaft mera fast anställning samt att behov av understöd
förelåge för de efterlevande. Vad som upplysts angående omständigheterna
i förevarande fall skulle måhända i och för sig föranleda till någon
tvekan i fråga om sökandens anhållan om understöd. Men på grund av
vad riksförsäkringsanstalten anfört rörande anställningsförhållandena hos
anstalten och därav föranledd försening av befordran till ordinarie tjänst
vid verket och då Kronbergs efterlämnade familj otvivelaktigt vore i behov
av hjälp till sin försörjning, i all synnerhet så länge barnen vore minderåriga
och droge kostnad för sin uppfostran, ansåge sig statskontoret kunna
tillstyrka, att bidrag av statsmedel lämnades till familjens uppehälle i form
av pension åt änkan och uppfostringsbidrag till barnen. Beloppen syntes
lämpligen kunna bestämmas till 600 kronor för änkan och 180 kronor för
vartdera barnet.

Statskontoret har vidare anfört, att om i detta fall något understöd åt
änkan själv icke ansåges böra ifrågakomma, uppfostringsbidrag för barnen
dock i alla händelser syntes böra beredas, samt att dessa bidrags belopp då
skäligen borde i någon mån höjas och förslagsvis bestämmas till 300 kronor
årligen för vartdera barnet.

Departementschefen har för egen del anfört, att han med hänsyn till de
grunder, som riksdagen under senare år plägat följa vid behandling av
frågor om pension eller därmed jämförligt understöd åt efterlevande till
icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst, vilka icke haft möjlighet
att genom inträde i änke- och pupillkassa grunda familjepensionsrätt —
dessa grunder hade senast sammanfattats i riksdagens skrivelse nr 149
år 1926 — ansett sig icke böra ifrågasätta beviljande av pension åt amanuensen
Kronbergs efterlämnade änka. Däremot hade departementschefen
funnit biilighetsskäl tala för att uppfostringsbidrag beviljades åt makarna
Kronbergs minderåriga barn till belopp av 300 kronor årligen för vartdera
barnet.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning
av Kungl. Maj:ts omförmälda framställning inom andra kammaren väckt
motion nr 295, vari herr Carlsson i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte
bevilja ett årligt understöd — att från och med den 1 augusti 1926 utgå å
allmänna indragningsstaten -— av 600 kronor till avlidne amanuensen Nils
Viktor Vilhelm Kronbergs efterlämnade änka Elsa Karin Maria Kronberg,

Motion
IT: 295.

Utskottet.

Ang. pension
åt överläkaren
J. K. Wickströms
änka.

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

född T enger, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt av
180 kronor till vartdera av makarnas minderåriga barn Nils Erik Vilhelm
Gylfe och Britta Elsa Maria, att åtnjutas till och med det år, varunder
barnet uppnår 18 års ålder.»

I fråga om de skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.

Enligt utskottets mening torde med hänsyn till Kronbergs jämförelsevis
korta anställningstid i statstjänst, änkans ålder samt behållningen i boet
efter Kronberg någon tvekan kunna råda, huruvida understöd av statsmedel
bör beredas hans efterlevande. I betraktande av de omständigheter, som
anförts till stöd för förslagen om dylikt understöd, har utskottet emellertid
icke velat motsätta sig, att staten i detta fall beviljar någon hjälp. Densamma
lärer emellertid böra begränsas till uppfostringsbidrag åt makarna
Kronbergs minderåriga barn under deras uppväxttid, vilka bidrag skäligen
synas böra bestämmas i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit. Av vad
nu anförts framgår, att utskottet icke kan biträda motionärens yrkande om
understöd jämväl åt Kronbergs änka.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å berörda motion
II: 295, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,
må medgiva, att till vartdera av amanuensen hos
riksförsäkringsanstalten Nils Viktor Vilhelm Kronbergs
och hans efterlämnade hustru Elsa Karin Maria Kronbergs,
född Tenger, minderåriga barn Nils Erik Vilhelm
Gylfe och Britta Elsa Maria må, räknat från och med
den 1 augusti 1926, till och med utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna
indragningsstaten utgå ett årligt understöd av
300 kronor.

39: o.

Under punkten 4:o av nyssnämnda proposition nr 91 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att överläkaren vid Göteborgs hospital Johan
Kristian Wickströms änka Ehba Margareta Elisabeth Wickström, född
Lagercrantz, må, räknat från och med den 1 april 1926, under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,140 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:

Wickström, som var född den 26 september 1845, utnämndes den 7
december 1883 till överläkare vid Göteborgs hospital. Han hade därförut

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

45

på förordnande under olika tider bestritt läkartjänster vid hospital, så att
han vid tidpunkten för sitt avsked från nämnda befattning efter den 26
september 1915 uppnådda 70 års ålder kunda räkna en tjänstetid av omkring
37 år.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 juli 1915 tillerkändes Wickström,
som åtnjutit avlöning jämlikt bestämmelser i brev den 26 april 1872 och
den 29 maj 1874, enligt riksdagens medgivande en årlig pension med 5,400
kronor.

Wickström avled den 14 mars 1926, efterlämnande änkan, född den 20
april 1864. Den efter Wickström upprättade bouppteckningen utvisade en
behållning av 21,791 kronor 65 öre, vilken enligt mellan makarna upprättat
inbördes testamente med full äganderätt tillfallit änkan.

Wickström hade icke kunnat bliva delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa. Hospitalstjänstemännen upptogos visserligen till delaktighet
i denna kassa från och med år 1908, men då Wickström vid sagda års
ingång redan överskridit 60 levnadsår, kunde han enligt kassans reglemente
icke vinna inträde i densamma.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom departementschefen framhållit, har den omständigheten att en
ordinarie befattningshavare författningsenligt ej haft möjlighet att ingå
i statsunderstödd familjepensionskassa, hittills ansetts utgöra ett särskilt
skäl för beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd åt befattningshavarens
efterlevande. Med hänsyn härtill har utskottet ansett
sig böra tillstyrka, att pension i detta fall beredes, oaktat änkan Wickström
ej är medellös. Det i propositionen föreslagna pensionsbeloppet, som beräknats
i anslutning till av riksdagen i vissa liknande fall beviljade belopp,
har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

40: o.

Kungl. Maj:t har uti punkten 6:o av berörda proposition nr 91 föreslagit
riksdagen att

dels medgiva, att landshövdingen i Gävleborgs län August Robert Hagens
änka Ellen Helga Louise Hagen, född Wadström, samt makarnas minderårige
son Tord Bernhard må, utöver dem tillkommande pension från civilstatens
änke- och pupillkassa, från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig tilläggspension till belopp för änkan av 504 kronor och för sonen av
216 kronor, att, räknat från och med den 1 januari 1927, utgå under samma
villkor, som gälla beträffande nyssnämnda pension från berörda kassa;

Utskottet.

Ang. tilläggspension
åt
landshövdingen

A. H. Hagens
änka och
minderårige
son.

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

dels ock besluta, att ifrågavarande tilläggspension skall i avseende å rätt
till dyrtidstillägg därå likställas med pensionen från änke- och pupillkassan.

Landshövdingen Hagen, som var född den 2 maj 1868, förordnades till
kronolänsman i Älvkarleby distrikt av örbyhus fögderi i Uppsala län
den 30 december 1895, utnämndes till länsbokhållare i nämnda län den
25 juni 1902, till kronofogde i samma läns södra fögderi den 15 augusti
1906, till landskamrerare i Uppsala län den 29 november 1907 och i Stockholms
län den 9 oktober 1917 samt till landshövding i Gävleborgs län den
20 september 1918.

För landshövding gällde intill den 1 juli 1921 enligt övergångsbestämmelserna
till lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension (§ 18 c) samt lönestat av den 30 maj 1884 ett tjänstepensionsunderlag
av 6,000 kronor. Då enligt bestämmelserna i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa delaktighetsbeloppet i kassan motsvarar
en fjärdedel av delägarens högsta tjänstepensionsunderlag, utgjorde sålunda
delaktighetsbeloppet för landshövding 1,500 kronor.

För 1921 års riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t (proposition nr
297) i syfte att förbättra pensionsförmånen för landshövding, som avginge
före då förestående men ännu ej genomförd lönereglering, förslag om
höjning av pensionsunderlaget från och med den 1 juli 1921 till 8,496
kronor. Sedan riksdagen bifallit förslaget, förordnade Kungl. Maj:t genom
brev den 29 juni 1921 — med ändring av vad i nyssnämnda lönestat
stadgats i fråga om pensionens storlek — att pensionsunderlaget för landshövding,
som erhölle avsked efter ingången av juli månad 1921, skulle
utgöra 8,496 kronor.

Med anledning av bestämmelserna i detta brev blev enligt beslut av
styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa landshövdings delaktighetsbelopp
i kassan från och med den 1 juli 1921 förhöjt från 1,500 kronor
till 2,130 kronor, och de landshövdingar, som vid utgången av juni månad
samma år ej uppnått 60 års ålder, påfördes avgifter till kassan efter nämnda
förhöjda delaktighetsbelopp.

Sedan landshövdingen i Uppsala län K. H. L. Hammarskjöld hos kassans
styrelse anhållit, att delaktighetsbeloppet för honom måtte bibehållas oförändrat,
och styrelsen funnit denna ansökning ej kunna bifallas, anförde
Hammarskjöld över beslutet besvär hos regeringsrätten. I utslag den 26
april 1922 på dessa besvär förklarade regeringsrätten, att enär vid jämförelse
med 3 § och 18 § c) i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension brevet den 29 juni 1921 icke kunde anses innehålla annan föreskrift
än att för landshövding, som erhölle avsked efter viss tidpunkt,
stadgades förmånen att komma i åtnjutande av pension på grund av förhöjt
pensionsunderlag, samt klaganden förty icke till följd av nämnda brev vore
pliktig erlägga förhöjd avgift till kassan, Kungl. Maj:t funne skäligt, med
undanröjande av kassans styrelses beslut, visa målet åter till styrelsen för
ny behandling (beträffande utredningen i besvärsmålet se regeringsrättens
årsbok 1922, ref. nr 33, sid. 85—91).

I anledning av det sålunda meddelade utslaget företog styrelsen för civilstatens
änke- och pupillkassa ärendet angående delaktighetsbelopp för landshövdingar
till ny behandling och beslöt därvid, att nämnda belopp även
efter den 1 juli 1921 skulle utgöra 1,500 kronor samt att de avgifter, som

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

47

på grund av den dittills efter den 1 juli 1921 tillämpade grunden för beräkning
av delaktighetsbeloppet för mycket erlagts av vissa landshövdingar,
skulle till dessa återbäras. I enlighet härmed översändes under juli månad
1922 till länsstyrelserna i vederbörande län de belopp, som för vederbörande
landshövdingar blivit för tiden från och med den 1 juli 1921 för
mycket redovisade till kassan. Sålunda översändes till länsstyrelsen i Gävleborgs
län ett belopp av 555 kronor 62 öre, utgörande restituerade avgifter
för landshövdingen Hagen.

Landshövdingen Hagen avled den 30 augusti 1922, efterlämnande änkan,
född den 15''september 1873, samt två barn, nämligen dottern Helga, född
den 28 april 1904, och sonen Tord Bernhard, född den 19 januari 1914.

Enligt beslut av styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa den 7
oktober 1922 tilldelades änkefru Hagen och hennes barn pension, vilken
jämlikt § 9 av gällande reglemente för kassan bestämdes till 150 procent
av det för Hagen gällande delaktighetsbeloppet av 1,500 kronor, eller således
till 2,250 kronor, att utgå från och med den 1 september 1922.

I skrivelse till fullmäktige för delägarna i civilstatens änke- och pupillkassa
den 24 september 1923 anhöll änkefru Hagen om vidtagande av sådan
ändring i fråga om det för henne och hennes barn bestämda pensionsbeloppet,
att detsamma måtte ökas att utgå efter ett delaktighetsbelopp av
2,130 kronor i stället för efter det av styrelsen för kassan tillämpade delaktighetsbeloppet
å 1,500 kronor.

Till stöd för denna anhållan anförde fru Hagen bland annat följande:

Vid tiden för restitutionen av de utav landshövdingen Hagen för mycket
erlagda avgifterna hade Hagen varit tjänstledig och vistats utomlands för
sin hälsas vårdande. Efter hemkomsten den 31 juli 1922 hade han nästan
omedelbart insjuknat, och tillståndet hade efter hand så förvärrats, att han
avlidit den 30 påföljande augusti. Under den korta tid, som förflutit mellan
hans hemkomst och hans frånfälle, hade han på grund av sjukdomen
varit oförmögen att ägna någon uppmärksamhet åt pensionsärendet eller
vidtaga åtgärder för att bibehållas vid det delaktighetsbelopp i kassan, för
vilket han med stöd av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni
1921 under ett års tid erlagt avgifter.

Att det likväl varit hans rättighet att deltaga i kassan med det högre
delaktighetsbeloppet — även om han ej varit pliktig därtill — syntes framgå
av det åberopade brevet den 29 juni 1921. Men om ock någon tvekan
därom kunnat råda vid tiden för brevets utfärdande, hade denna sedermera
undanröjts genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 juni 1922 (nr 358) med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. Uti § 4 av nämnda kungörelse
stadgades nämligen bland annat, att till änkor och barn, vilkas pensioner
avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som blivit gällande enligt den
för landshövding från och med den 1 juli 1921 fastställda pensionsregleringen,
dyrtidstillägg skulle utgå efter vissa i kungörelsen bestämda, mindre
förmånliga grunder. Detta stadgande, som förnyats i kungörelsen i samma
ämne den 15 juni 1923 (nr 267), förutsatte sålunda, att fall förekomme, då
delaktighetsbeloppet för änkor och barn efter landshövding förhöjts på
grund av brevet den 29 juni 1921.

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Kassans fullmäktige hänvisade ärendet till förberedande behandling
av sin kameralavdelning, som i avgivet utlåtande framhöll bland annat
följande:

Beträffande frågan om den inverkan på landshövdingarnas delaktighetsbelopp,
»om bestämmelsen i brevet den 29 juni 1921 kunde medföra,
hade kassans styrelse till en början, i likhet ined vad som förekommit i
andra fall, där förhöjning i tjänstinnehavares pensionsunderlag vidtagits
utan att samtidigt den till vederbörande utgående avlöningen unjdergått
förändring, beslutat, att nämnda förhöjning i pensionsunderlaget
skulle medföra en däremot svarande höjning av delaktighetsbeloppet i
kassan. Detta beslut funne ock avdelningen stå i full överensstämmelse
såväl med den princip, som kommit till uttryck i kassans reglemente genom
bestämmelsen, att delaktighetsbeloppet för delägare skulle stå i
visst förhållande till vederbörande delägares pension från statsverket,
som ock med dittillsvarande tillämpning av samma princip.

Med anledning av regeringsrättens berörda utslag både emellertid styrelsen
intagit en förändrad ståndpunkt. "Utslaget hade nämligen givits
sådan tolkning, att samtliga landshövdingar förklarats sakna rätt att i
kassan vara delaktiga för det belopp, som svarade mot den tillkommande
pensionsförmån från staten.

Avdelningen kunde för sin del icke ansluta sig till denna styrelsens
uppfattning. Utslaget syntes nämligen endast hava avsett att fastslå, att
den förmån av förhöjt pensionsunderlag, som tilldelats landshövding, icke
i och för sig förpliktade sådan tjänstinnehavare att erlägga avgifter för
högre delaktighetsbelopp, därest han föredroge att icke ikläda sig ökad
avgiftsplikt. Härav följde givetvis, att den delägare, som vore villig underkasta
sig de med höjningen förenade förpliktelserna till kassan, icke
rätteligen kunde förvägras däremot svarande förhöjd delaktighet.

Vid nu anförda förhållanden anisåge avdelningen, att de landshövdingar,
som genom styrelsens efter regeringsrättsutslaget fattade beslut
uteslutits från förhöjd delaktighet i kassan, i stället hade bort bibehållas
vid de en gång förvärvade högre delaktighetsbeloppen, så framt de förklarat
isig villiga att fortfarande fullgöra med dessa belopp förenad avgiftsplikt
till kassan. Avdelningen kunde ej heller finna annat än att en
dylik rätt alltjämt måste istå öppen för ifrågavarande landshövdingar.

På grund härav och med hänsyn till i ansökningshandlingarna anförda
omständigheter funne avdelningen rättvisa och billighet kräva, att änkefru
Hagens pension beräknades på grundval av ett delaktighetsbelopp av
2,130 kronor, dock under villkor att hon till kassan erlade bristen i de mot
nämnda belopp svarande avgifterna för tiden juli 1921—augusti 1922.

Vid ärendets behandling av kassans fullmäktige yrkades såväl bifall till
som avslag å kameralavdelningens förslag. Företagen votering utföll med
lika antal röster för båda yrkandena, men med den förseglade sedelns hjälp
segrade avslagsyrkandet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

På grund av de särskilda förhållanden, som i ärendet åberopats, har
utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 38.

49

Utskottet vill i likhet med föredragande departementschefen framhålla, att
beviljande av understöd i detta fall med hänsyn till föreliggande omständigheter
ej torde kunna medföra några för staten icke önskvärda konsekvenser.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

41: o.

I en till riksdagen avlåten, den 30 december 1926 dagtecknad proposition
nr 15 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att vartdera av avlidne förste amanuensen Bengt Gunnar
Viktor Edvard Garibaldi Schötts och hans efterlämnade änkas, Helga Maria
Schött, minderåriga barn, Karl Gunnar Helge och Olof Bengt Folke, må
från och med den 1 januari 1926 till och med utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 500 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Schött, som var född den 22 oktober
1886, antagits till e. o. tjänsteman i kammarkollegium den 23 juli 1920,
i kammarrätten den 19 augusti 1920 och i riksräkenskapsverket den 7 april
1921, att han från och med den 1 januari 1922 förordnats till förste amanuens
i sistnämnda verk, i vilken befattning han kvarstod vid sin död den
25 december 1925, ävensom att han i riksräkenskapsverket bestritt tjänst
såsom revisor och extra revisor under sammanlagt omkring 4 år 3 månader.
Vid sin död efterlämnade han änka, född den 27 juni 1889, samt två barn,
födda den 28 augusti 1916 och den 5 juli 1918.

Före sin anställning i centralförvaltningen hade Schött, bland annat, under
eu tid av fyra läsår bestritt viss lärartjänstgöring vid navigationsskolan i
Göteborg.

Av handlingarna framgår vidare, att bouppteckningen efter Schött utvisade
brist i boet samt att de efterlevande befinna sig i synnerligen brydsamma
ekonomiska omständigheter.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet
ansett sig böra tillstyrka att, oaktat Schött endast under jämförelsevis kort
tid varit anställd i statens tjänst, understöd tillerkännes hans efterlevande i
form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga barn. I fråga om
storleken av dessa understöd vill utskottet, i överensstämmelse med vad under
punkten 15:o i det föregående hemställts, förorda ett belopp av 384 kronor
årligen för vartdera barnet.

Utskottet får sålunda hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. S sand. 26 haft. (Nr 38).

Ang. understöd
åt förste
amu nuensen
_/>*. 6r. T. E.
Schötts minderåriga
barn.

Utskottet.

4

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension
åt verkmästaren
A. Johanssons
änka.

Utskottet.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva, att vartdera av avlidne
förste amanuensen Bengt Gunnar Viktor Edvard Garibaldi
Schötts och lians efterlämnade änkas, Helga Maria
Schött, minderåriga barn, Karl Gunnar Helge och Olof
Bengt Folke, må från och med den 1 januari 1926 till
och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 384 kronor.

42:o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 december 1926 dagtecknad proposition
nr 34 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att verkmästaren vid mynt- och justeringsverket August
Johanssons änka Ida Johansson, född Ludvigsdotter, må, räknat från och
med den 1 januari 1927, så länge hon förbliver i sitt änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av utredningen framgår, att mynt- och justeringsverket gjort framställning
om pension åt verkmästaren Johanssons änka och till stöd för framställningen
anfört, att Johansson, som tidigare under tretton år varit arbetsförman
vid Stockholms gasverk och den 1 oktober 1916 tillträdde sin anställning
vid mynt- och justeringsverket, avlidit den 29 juli 1925, att han
vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 23 maj 1866, tre söner,
av vilka den äldste sedan lång tid tillbaka vårdats på Långbro sjukhus
och den yngste vore antagen såsom tillfällig arbetare vid mynt- och justeringsverket
med en inkomst under vartdera av åren 1924 och 1925 av omkring
2,800 kronor, att den tredje sonen vore gift, samt att den efter Johansson
förrättade bouppteckningen utvisade brist i boet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ej funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag än att pensionsbeloppet i förevarande fall torde böra i enlighet med
i liknande fall tillämpade grunder bestämmas till 384 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgiva, att verkmästaren vid
mynt- och justeringsverket August Johanssons änka
Ida Johansson, född Ludvigsdotter, må, räknat från och
med den 1 januari 1927, så länge hon förbliver i sitt
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 384 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

51

43 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 125 har Kungl. Makt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten
2:o 1 föreslagit riksdagen medgiva, att framlidne f. d. intendenten vid naturhistoriska
riksmuseet, professor E. J. G. Holms änka Fredrika Olivia Holm
må, räknat från och med den 1 juli 1926, under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig
pension av 1,140 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har änkan Holm anhållit om en årlig pension å 2,000
kronor efter sin man f. d. intendenten, professorn Holm, vilken avled den
21 juni 1926.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

När sökandens man 1901 antogs till intendent för naturhistoriska riksmuseets
paleozoologiska avdelning, ägde museets intendenter ej rätt till inträde
i civilstatens pensionsinrättning för beredande av pension åt efterlevande
änka eller oförsörjda barn, utan en dylik rätt hade tillkommit först
1908. Sökandens man hade då emellertid uppnått en ålder av 55 år, och
för att få inträde i sagda pensionsinrättning hade han följaktligen måst erlägga
dryga retroaktiva avgifter. Som hans ekonomiska ställning ej medgav
detta, hade han måst avstå från att inträda och således ej kunnat tillförsäkra
sökanden pension.

Vetenskapsakademien har i utlåtande förordat bifall till ansökningen.

Vidare har statskontoret den 4 februari avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört:

Då den behållning i boet efter professor Holm, som tillfallit änkan, enligt
en av utredningsmannen i boet efter Holm uppgjord uppgift uppgår till över
40,000 kronor samt sökanden icke har minderåriga barn att försörja, synes
det visserligen i någon män tveksamt, om pension av statsmedel överhuvud
taget bör beredas sökanden.

Emellertid föreligga i detta fall vissa omständigheter, som kunna anses
vara av beskaffenhet att böra föranleda till beredande av något understöd
åt sökanden. Först genom 1907 års reglemente för civilstatens änke- och
pupillkassa hade intendenten Holm fått tillfälle att vinna delaktighet i
kassan. Han hade då redan uppnått så framskriden ålder, att för sådan
delaktighet måst erläggas högst betydande retroaktivavgift, till följd varav
Holm icke ansett sig i stånd att begagna sig av den sålunda öppnade möjligheten
till beredande av familjepension. Vidare är sökanden, enligt vad
statskontoret inhämtat, född den 22 juni 1856 och får således anses hava
uppnått en så hög ålder, att hon icke genom arbete lärer kunna bidraga till
sin försörjning. Slutligen är av vederbörande boutredningsman upplyst, att
en villafastighet, som med sitt taxeringsvärde ingår i boets ovannämnda

1 Beträffande övriga punkter av propositionen nr 125, se i fråga om punkterna 1, 3, 5 — 6,
8 och 10 utlåtande nr 36, punkterna 97, 99, 101—102, 104 och 106 samt i fråga om punkten
7 utlåtande nr 36, punkten 2.

Ang. pension
åt f. d. professorn
E. J. G
Holms änka
Fredrika
Olivia Holm.

Utskottet.

Ang. pension
åt vaktmästare
änkan Emma
Gustava
Petersson,
född Hansson.

52 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

behållning, nu måste anses hava ett lägre saluvärde än som motsvarar
taxeringsvärdet.

På grund av nu anförda omständigheter vill statskontoret tillstyrka, att
pension utverkas åt sökanden; och beträffande pensionsbeloppet får statskontoret,
med erinran att 1921 års riksdag medgivit, att pension finge utgå
till belopp av 1,000 kronor årligen till änkan efter en avdelningsföreståndare vid
naturhistoriska riksmuseet, nämligen professorn A. G. Nathorst, hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att pension till belopp,
motsvarande äldre änkepension å 1,000 kronor, eller alltså 1,140 kronor måtte
från allmänna indragningsstaten utgå till sökanden från och med månaden
näst efter den, då mannen avled, eller sålunda från och med den 1 juli
1926, under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver änka.

Departementschefen har anslutit sig till statskontorets förslag.

I övrigt hänvisas till vad propositionen innehåller.

I betraktande av den ganska avsevärda behållningen i boet efter professorn
Holm har utskottet lika med statskontoret ansett tveksamt, huruvida
pension av statsmedel över huvud taget borde beredas hans änka. Med
hänsyn till de särskilda omständigheter, som här föreligga, har utskottet
likväl icke velat motsätta sig ett sådant förslag. Vad angår pensionens
storlek, har utskottet emellertid funnit sig icke böra förorda högre belopp
än som av 1924 års riksdag tillerkändes änkan efter rektorn och professorn
vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp K. O. M. Weibull och av
1926 års riksdag änkan efter f. d. professorn vid konsthögskolan C. A. A.
Grundström eller en nyreglerad pension å 912 kronor. Utskottet tillstyrker
alltså, att pensionen i förevarande fall bestämmes till sistnämnda belopp.

T enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning må medgiva, att avlidne f. d.
intendenten, professorn E. J. G. Holms änka Fredrika
Olivia Holm, må, räknat från och med den 1 juli 1926,
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 912 kronor.

44: o.

I punkten 4:o av nyssnämnda proposition nr 125 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid universitetet i Lund
Sven Peterssons änka Emma Gustava Petersson, född Hansson, må, räknat
från och med den 1 augusti 1925, under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 444 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

53

Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Förre universitetsvaktmästaren Petersson avled den 23 juli 1925, efterlämnande
ovannämnda änka, född år 1857. Behållningen i dödsboet efter
Petersson uppgick enligt en den 28 december 1925 inregistrerad bouppteckning
till 5,368 kronor 30 öre.

Petersson och hans hustru hava under en lång följd av år varit i universitetets
tjänst. Petersson anställdes sålunda redan år 1881 som extra
ordinarie universitetsvaktmästare samt befordrades efter ett år — den 1 juli
1882 — till ordinarie innehavare av denna tjänst, från vilken han avgick
med pension den 30 september 1924. Peterssons hustru hade från år 1882,
då universitetshuset togs i bruk, och intill tiden för mannens avgång ur
tjänsten den synnerligen ansträngande sysslan att ombesörja städning i
nämnda stora byggnad.

Änkan Petersson är icke berättigad till pension eller understöd från några
av universitetets pensionsinrättningar för änkor och barn efter befattningshavare
vid universitetet, i vilka pensionsinrättningar Petersson icke ägt eller
kunnat vinna delaktighet.

I ärendet har statskontoret den 23 februari 1926 avgivit utlåtande, som
inkom till ecklesiastikdepartementet den 2 mars 1926; och anförde ämbetsverket
däri följande:

Med hänsyn därtill, att änkan Petersson icke är berättigad till pension
från någon kassa för familjepensionering åt efterlevande efter befattningshavare
i statens tjänst och i betraktande tillika av det i ärendet meddelade
förhållandet, att hon själv under lång tid varit verksam såsom städerska
vid universitetsbyggnaden i Lund, torde det icke kunna vara något att
erinra mot att henne beredes pension från allmänna indragningsstaten till
belopp, som torde böra såsom reglerad pension bestämmas till 444 kronor
för år räknat, att utgå från och med den 1 augusti 1925 så länge hon
förbliver änka.

Departementschefen har till en början erinrat därom, att förevarande
ärende först efter utgången av den tid, inom vilken framställningar normalt
avlätos till 1926 års riksdag, återkommit i slutremitterat skick till departementet.
Beträffande själva saken har departementschefen på de av statskontoret
anförda skäl icke hyst någon tvekan att tillstyrka ifrågavarande
framställning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då utskottet för sin del icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av
riksdagen bifallas.

Utskottet.

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension
åt överläraren
vid tekniska
skolan i
Stockholm
G. E. Malmquists
änka
Marie Louise
Malmquist,
född Natt
och Dag.

45 :o.

I punkten 9:o av förenämnda proposition nr 125 har Kungl. Maj: t föreslagit
riksdagen medgiva, att överläraren vid tekniska skolan i Stockholm
Gustaf Emil Malmquists änka Marie Louise Malmquist, född Natt och
Dag, må, räknat från och med den 1 september 1926, under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 720 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Överläraren Malmquist, som avled den 24 augusti 1926, förordnades till
överlärare i figurmodellering och skärning i trä vid högre konstindustriella
skolan och i figurmodellering vid aftonskolan och avdelningen för kvinnliga
lärjungar från och med höstterminen 1906. Malmquists tjänstgöringstimmar
vid skolan utgjordes av 29 veckotimmar under 7 månader av året
samt 18 veckotimmar under två månader av året. Hans löneförmåner utgjorde
från och med år 1920 för samtliga befattningar 4,926 kronor per år räknat,
frånsett dyrtidstillägg. Malmquist innehade icke någon annan befattning
än sin lärarbefattning vid skolan. Styrelsen har framhållit, att Malmquist
varit en synnerligen framstående lärarkraft vid skolan, och att han
med sin erkänt stora förmåga som konstnär förenade synnerligen god undervisningsförmåga
och i anledning härav varit av särskilt stort gagn för
undervisningen vid skolan. Styrelsen har förvissat sig om att Malmquist
vid sitt frånfälle icke efterlämnat några som helst tillgångar och att hans
efterlämnade änka är fullständigt medellös.

Änkan är född år 1865 och enligt intyg utvisar bouppteckningen efter
Malmquist en behållning av allenast 1,831 kronor 83 öre, huvudsakligen
motsvarande ett enkelt lösörebo.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 8 december 1926 anfört bland
annat följande:

Överläraren Malmquist har icke själv varit berättigad till pension i berörda
egenskap från staten eller från någon av staten understödd pensionsanstalt
och icke heller haft tillfälle att genom inbetalning till någon av
staten understödd pensionskassa sörja för sin änkas underhåll. Riksdagen
har emellertid på Kungl. Maj:ts framställning i flera fall beviljat såväl
pension vid avskedstagandet åt befattningshavare vid tekniska skolan i
Stockholm och icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska läroverken
som ock understöd till dylika befattningshavares efterlevande. Därvid ha
pensionernas och understödens belopp i regel beräknats efter samma grunder
som äro gällande med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst
och dessas efterlevande. Överstyrelsen anser sig därför med goda skäl böra
tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande framställningen.
Överstyrelsen finner härvid understödsbeloppet böra beräknas till i avrundat
tal 820 kronor.

Statskontoret anför i utlåtande den 8 januari 1927:

Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 14 april 1924 (se propositionen
nr 136/1925 sid. 18) äro befattningshavarna vid tekniska skolan
i Stockholm icke berättigade till pension; och ej heller har det blivit för

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

55

dem på något sätt ordnat i fråga om familjepensionering. Men liksom
pensioner åt dessa befattningshavare själva pläga beredas genom framställning
till riksdagen, synes det vara billigt, att även åt sådan befattningshavares
änka lämnas understöd av statsmedel i form av pension, när omständigheterna
såsom i förevarande fall äro särskilt ömmande. På grund
härav och då pensionsbeloppet i förevarande fall å ena sidan synes böra
i någon mån reduceras i förhållande till vad som tillkommit änkan efter
en i avlöningshänseende likställd delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
enär i förevarande fall några avgifter icke förekommit, men å andra
sidan torde böra avpassas så, att pensionen kan i avseende å tillläggsförmån
betraktas såsom nyreglerad, får statskontoret för sin del föreslå ettpensionsbelopp
i detta fall av 720 kronor. I övrigt har statskontoret icke
något att erinra mot skolöverstyrelsens hemställan.

Med avseende å vidare utredning åberopas vad propositionen innehåller.

Då utskottet för sin del icke funnit anledning till erinran mot statskon- vtskottet.
torets av departementschefen förordade förslag, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

46 :o.

Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dag- Ang. pension
tecknad proposition nr 168, under åberopande av propositionen bilagt utdrag i"lJre^r^tSj
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Leijons änka.
riksdagen medgiva, att förre arbetsläraren vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Karl Johan Leijons änka Klara Fredrika Leijon, född
Hansson, må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har änkan Leijon gjort framställning om erhållande
av en årlig pension.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Karl Johan Leijon, som var född
den 22 februari 1854, tjänstgjort som arbetslärare vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda från och med den 1 oktober 1890 till och
med BO september 1916. Hans lön utgjorde före avskedstagandet 2,100 kronor
jämte fri hostad om 2 rum och kök med värme. Pensionsunderlaget å hans
tjänst var 1,500 kronor, men då han tjänstgjort endast 26 år, erhöll han
från 1 oktober 1916 en pension av allenast 1,300 kronor. Det har upplysts,
att Leijon på grund av ekonomiska svårigheter ej var delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa. Han avled den 12 maj 1926. Sökanden är född år
1857, är sjuklig och lever under mycket tryckta ekonomiska omständigheter
samt saknar anhöriga i stånd att sörja för hennes uppehälle.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 11 februari 1927 under hänvisning
till ett av 1926 års riksdag gjort principuttalande rörande pensioner och

Utskottet.

Ang. understöd
åt vaktmastar
änkan
Carolina E.
Rådqvist.

Utskottet.

56 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer tillstyrkt
framställning till riksdagen om en pension till änkan Leijon å 444
kronor från den 1 januari 1927.

Statskontoret har tillstyrkt detta förslag.

Departementschefen har med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheterna
i detta fall förordat en pension åt änkan Leijon och beträffande
beloppet icke funnit anledning till erinran i betraktande av storleken
av den pension, som skulle hava tillkommit änkan, därest hennes man varit
i stånd att ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

I fråga om utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av
riksdagen bifallas.

47: o.

Kungl. Maj:t har i eu till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad
proposition nr 169, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Lund J. A. Rådqvists änka Carolina Emerentia Rådqvist, född
Ringström, må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår följande.

Carolina Emerentia Rådqvist är född den 14 april 1845 och änka efter
vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Lund J. A. Rådqvist, vilken
från och med höstterminen 1865 till sitt den 17 januari 1895 timade frånfälle
varit anställd vid nämnda läroverk.

Under mannens tjänstetid har änkan varit honom behjälplig i hans
arbete, i det hon fullgjort städningsskyldighet inom läroverket samt utfört
andra med vaktmästarbefattningen förenade göromål. Änkan är obemedlad.

Under åberopande av ett uttalande utav 1926 års riksdag rörande understöd
till vaktmästaränkan Dahl har skolöverstyrelsen tillstyrkt ett årligt
understöd till ett belopp av 444 kronor och har statskontoret biträtt detta
förslag.

Departementschefen har under erinran om åtskilliga tidigare likartade
fall förordat bifall till myndigheternas förslag.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har vid granskning av propositionen icke funnit anledning till
anmärkning mot densamma.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. 57

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande proposition må av riksdagen
bifallas.

48: o.

Kungl. Mai:! har i proposition nr 83, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 4 februari
1927, i punkten 3:o 1 föreslagit riksdagen medgiva, att snickaren vid lantbruksinstitutet
vid Ultima Nils Anton Nilssons änka Kristina Vilhelmina
Nilsson, född Nilsson, må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående
livstid, så länge bon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Nils Anton Nilsson, som var född år 1851, anställdes från år 1893 såsom
snickare och gasverksarbetare vid Ultuna lantbruksinstitut samt uppbar, sedan
han efter 32 års anställning avgått, från och med den 1 juli 1925 till sin död
den 25 mars 1926 en av riksdagen beviljad årlig pension av 400 kronor.
Han efterlämnade omförmälda änka, född den 13 juli 1851, och sju barn,
samtliga dock myndiga. Tillgångarna i boet utgöras endast av eu del lösöre,
och barnen äro enligt styrelsens för lantbruksinstitutet uttalande ej
i tillfälle att i nämnvärd grad bidraga till moderns underhåll. Institutsstyrelsen
har vitsordat mannen Nilssons långa och plikttrogna tjänst vid
institutet ävensom att änkan befinner sig i mycket tryckta omständigheter.

Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till Nilssons långvariga, plikttrogna
tjänstgöring förklarat sig anse det vara billigt, att pension av allmänna
medel bereddes änkan. Med erinran om de grunder i fråga om pensionsbelopps
beräknande, som angivits av 1926 års riksdag, har styrelsen ansett den
årliga pensionen här böra bestämmas till 384 kronor, att utgå från och
med den 1 juli 1926.

Statskontoret har för sin del tillstyrkt samma belopp.

Beträffande vidare utredning får utskottet hänvisa till propositionen.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

1 Beträffande punkterna 1—2 och 6 av propositionen nr 83, se utlåtande nr 36, punkterna
108—109 och 111.

Ang. i elision
åt s?ixckaren
N. A. Nilssons
änka.

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension
åt stallbetjänterna
J. A.
Holms och J.
E. Bergströms
änkor.

49 :o.

I punkten 4:o av nyssnämnda proposition nr 83 har Kungl. Makt föreslagit
riksdagen att

l:o) medgiva, att avlidne stallbetjänten vid Strömsholms hingstdepå Johan
August Holms änka Hilda Lovisa Holm, född Pettersson, samt avlidne
stallbetjänten vid samma depå Johan Erik Bergströms änka Sofia Albertina
Bergström, född Bahm, var för sig måtte komma i åtnjutande av änkepension
till ett belopp av 384 kronor om året, att utgå för änkan Holm
från och med den 1 januari 1927 och för änkan Bergström från och med den
1 september 1926, så länge de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, dock att
pension för tid, varunder pensionär må vara i åtnjutande av kontant understöd
från depåförvaltningen, skall minskas med sålunda utgående belopp;
ävensom

2:o) förklara, att pensionerna må utgå i första hand av det årliga överskott,
som kan uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen
vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade
pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer
guldits, samt, i den mån detta överskott icke förslår för ändamålet, från
allmänna indragningsstaten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

beträffande änkan Holm: att hon är född den 9 juli 1864; att hennes
man, Johan Augnst Holm, som avled den 24 augusti 1918, varit anställd i
hingstdepåns tjänst från 1868 till sin död eller alltså i 50 år; att hon själv
haft anställning vid depån såsom oxdeja från 1886 tills denna tjänst 1899
indrogs; att hon åtnjuter understöd från pensionsfonden för avskedade stallbetjänter
m. fl. samt deras änkor och barn samt från andra till förfogande
av depåförvaltningen stående understödsmedel med tillhopa 169 kronor om
året, varjämte hon innehar fri bostad i depåns hus; att hon i övrigt saknar
tillgångar; samt att hennes arbetsförmåga nu börjat avtaga; ävensom

beträffande änkan Bergström: att hon är född den 28 januari 1864; att
hennes man, Johan Erik Bergström, som avled den 22 augusti 1926, varit
anställd i hingstdepåns tjänst från den 1 november 1889 till sin död eller
alltså i närmare 37 år; att hon ännu icke kommit i åtnjutande av något
understöd från depåförvaltningen eller av allmänna medel; att hon är medellös;
samt att hon på grund av sjuklighet är oförmögen att försörja sig själv.

Såväl stuteriöverstyrelsen som statskontoret hava i avgivna utlåtanden
erinrat om ett likartat fall vid 1926 års riksdag, då en änka efter stallbetjänt
vid ifrågavarande hingstdepå erhöll ett pensionsbelopp å 384 kronor och ansett
att lika goda skäl förelåge för att i nu förevarande fall bereda pensioner.
Statskontoret har emellertid framhållit, att då änkan Holm åtnjöte visst

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

59

understöd från depåförvaltningen vid Strömsholms hingstdepå, föreskrift
borde meddelas därom, att pension för tid, varunder pensionär vore i åtnjutande
av sådant understöd, skulle minskas med vad sålunda från annat
håll åtnjötes.

Departementschefen har jämväl tillstyrkt ett belopp av 384 kronor till
vardera av änkorna Holm och Bergström samt tillika framhållit, att i
likhet med vad som skedde vid 1926 års riksdag i ett motsvarande fall även
här borde gälla, att pensionen skulle i första hand utgå av det årliga överskott,
som kunde uppstå å avkastningen av den hos pensionskassan för tjänstemännen
vid Strömsholms hingstdepå samt deras änkor och barn samlade
pensionsfond, sedan de årliga pensionsbeloppen till kassans övriga pensionärer
guldits. Departementschefen ansåge jämväl det av statskontoret föreslagna
villkoret höra uppställas för pensionens åtnjutande.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

50: o.

Kungl. Maj:t har vidare i punkten 5:o av förenämnda proposition nr 83 Ang. under
föreslagit riksdagen medgiva, att extra skriv- och vaktmästarbiträdet vid stofkr^ e^a
lantmäterikontoret i Göteborgs och Bohus län Adolf Rohdins änka Klara vaktmästarMaria
Rohdin, född Dahlqvist, samt makarnas fyra minderåriga barn, ^Sohdins
Tage, Galleri, Kjell och Stig må, räknat från och med den 1 augusti änka och min1926,
från allmänna indragningsstaten uppbära årligt understöd, änkan derarigabam.
med 300 kronor under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i
nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen med 60 kronor intill
utgången av det år, varunder barnet uppnår en ålder av 18 år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att mannen Rohdin blivit från och
med mars månad 1913 anställd såsom extra skriv- och vaktmästarbiträde å
lantmäterikontoret i Göteborgs och Bohus län. Sedermera hade han oavbrutet
och med gott vitsord tjänstgjort till den 1 september 1925, då han
till följd av sjukdom blivit oförmögen att tjänstgöra. Av samma anledning
hade han icke kunnat bibehållas vid anställningen utan entledigats med
utgången av juni månad 1926. Under senare tid hade Rohdins avlöning
uppgått till 144 kronor för månad jämte dyrtidstillägg efter de grunder,
som gälla för s. k. oreglerade verk. Rohdin hade i anställningen efterträtts
av äldste sonen. Rohdin hade avlidit den 26 juli 1926 och efterlämnat

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

änkan, född den 2 juli 1880, och sex barn, därav fyra minderåriga, nämligen
Tage, född 18 februari 1911, Gullevi, född den 22 juli 1913, Kjell, född
den 26 mars 1916, och Stig, född den 3 februari 1920. Familjen syntes icke
hava annat att för sitt uppehälle lita till än äldste sonens arbetsförtjänst
och det tillfälliga bidrag av 75 kronor för månad, som av Göteborgs stads
fattigvård tillerkänts sökanden och hennes fyra minderåriga barn. Sökanden
lider enligt läkares intyg av kronisk sjukdom, till följd varav hennes
arbetsförmåga är i hög grad nedsatt och hon tidvis är alldeles oförmögen
till arbete.

Lantmäteristyr elsen har med hänsyn till de synnerligen ömmande omständigheter,
som förelåge, tillstyrkt årliga understöd åt änkan och hennes
minderåriga barn.

Statskontoret har i ärendet anfört bland annat, att, även om föreliggande
förhållanden, särskilt den jämförelsevis korta tid, sökandens man arbetat för
statens räkning, och den omständigheten att han vid sin död icke kvarstått
i statsanställningen, måhända kunde föranleda någon tvekan rörande sökandens
begäran om understöd av statsmedel, så torde å andra sidan icke kunna
förnekas, att starka billighetsskäl talade för att staten, i vars anställning
den avlidne förvärvade den huvudsakliga delen av vad som erfordrats
för hans och familjens uppehälle, lämnade något bidrag i främsta rummet
till de minderåriga barnens uppfostran, men också, med hänsyn till sökandens
sjuklighet och därav föranledda arbetsoförmåga, jämväl till bestridande
av sökandens egna levnadskostnader. Såsom skäliga understödsbelopp i detta
fall syntes kunna ifrågasättas 300 kronor för änkan under återstående
livstiden, så länge hon förbleve änka, samt 60 kronor för varje barn intill
utgången av det år, varunder det uppnådde en ålder av 18 år.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser utskottet sig böra förorda
bifall till Kungl. Maj:ts förslag ocli hemställer förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

51: o.

År,g. pension
åt tjänstemannen

vid statens
meteorologiskhydrografiska

anstalt K. S.
Haldins
änka och
minderåriga
barn.

I punkten 7:o av förevarande proposition nr 83 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att extra ordinarie tjänstemannen vid statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt Knut Sebastian Haldins änka Lycka
Freija Hildrid Haldin, född Osberg, och makarnas tre minderåriga barn,
Saga Charlotta Eleonora, Henry Tycho Erland och Kerstin Elin Ingegerd
må, räknat från och med den 1 september 1926, åtnjuta årligt understöd
från allmänna indragningsstaten, änkan Haldin till belopp av 720

Bankoutskottets utlåtande Nr 38. 61

kronor, att utgå under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i
nuvarande änkestånd, samt vart och ett av de minderåriga barnen till belopp
av 180 kronor, att utgå intill utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnått 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Haldin, vilken avlidit den 26
augusti 1926, såsom stärbhusdelägare efterlämnat — förutom änkan, född
den 26 augusti 1876 — sex barn, varav tre minderåriga, nämligen Saga
Charlotta Eleonora, född den 5 februari 1909, Henry Tycho Erland, född
den 29 mars 1911, och Kerstin Elin Ingegerd, född den 30 juli 1919. Behållningen
i boet har vid bouppteckningen upptagits till 221 kronor 59 öre.
Enligt intyg befinner sig den efterlevande makan med sina oförsörjda barn
i synnerligen bekymmersamma ekonomiska förhållanden.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i utlåtande tillstyrkt
.pension av statsmedel åt änkan och barnen.

Statskontoret har i remissutlåtande den 8 januari 1927 framhållit, att
starka billighetsskäl måste anses föreligga för beredande åt sökanden av
understöd av statsmedel till familjens uppehälle och de minderåriga barnens
uppfostran. Om mannen Haldin varit ordinarie innehavare av en tjänst
med samma placering å löneplanen, som han vid dödsfallet innehaft, skulle
änkans pension från civilstatens änke- och pupillkassa enligt nu gällande
reglementsbestämmelser hava utgjort 950 kronor och de tre minderåriga
barnen skulle hava bekommit tillhopa 570 kronor. Sådana pensionsbelopp
syntes dock knappast i förevarande fall kunna föreslås. Såsom plägat ske i
föregående liknande fall, där några pensionsavgifter icke erlagts, torde
någon reduktion böra äga rum; och föresloge statskontoret för sin del för
änkan 720 kronor och för varje barn 180 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet finner i likhet med departementschefen starka billighetsskäl tala
för bifall till framställningen och anser sig därför böra förorda densamma.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

Utskottet.

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. pension
åt lokomotivföraren
H. J.
Lysholms
änka.

II. Efterlevande till befattningshavare vid
kommunikationsverken.

52: o.

Kungl. Maj:t har i proposition nr 117, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
18 februari 1927, i punkten 4:o1 föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne
lokomotivföraren vid statens järnvägar Herman Julius Lysholms änka
Anna Serafina Lysholm, född Högelin, må av trafikmedel utbetalas pension
med ett årligt belopp av 444 kronor, att utgå räknat från och med
den 1 januari 1927 i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande
pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Lokomotivföraren Lysholm, född den 23 maj 1852, hade erhållit ordinarie
anställning vid statens järnvägar från och med den 1 februari 1872,
avgått med pension den 1 april 1909 och avlidit den 12 juli 1913. Han
hade vid avskedet uppburit ett arvode av 2,100 kronor om året och hans
pension har utgjort 1,728 kronor för år räknat. Han hade sålunda vunnit
ordinarie anställning så tidigt, att han ej varit skyldig ingå i statens järnvägars
änke- och pupillkassa. Då han icke förvärvat delägarrätt i sagda
kassa, hade hustrun vid hans död ställts utan änkepension. Därest han
varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa, hade änkan enligt
nuvarande bestämmelser för kassan åtnjutit en årlig pension av 880 kronor.

Änkan Lysholm vore född den 8 augusti 1857 och hade ingått äktenskap
med Lysholm den 2 maj 1880. Efter makens död hade hon lyckats i ett
flertal år förskaffa sig sin bärgning genom hemarbete från en fabrik i
Stockholm. På grund av sin höga ålder — nära 70 år — och avtagande
kroppskrafter kunde hon emellertid icke längre erhålla eller orka med något
regelbundet arbete och vore därför icke i stånd att försörja sig.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till Lysholms långvariga anställning
i statens järnvägars tjänst och övriga omständigheter ansett skäligt, att
änkan Lysholm, i likhet med vad som medgivits andra änkor i motsvarande
läge, tillerkändes något understöd för sin återstående livstid och har styrelsen
i överensstämmelse med tidigare tillämpade grunder tillstyrkt ett
belopp av 444 kronor.

Statskontoret har tillstyrkt detta järnvägsstyrelsens förslag.

Departementschefen har, under erinran om ett flertal tidigare fall av
enahanda art som det nu förevarande förordat styrelsens framställning.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

1 Beträffande punkterna 1—3 samt 6 av propositionen nr 117, se utlåtande nr 37, punkterna
1—3 samt 5.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

63

Utskottet biträder för sin del Kungl. Maj:ts förslag att änkan Lysholm
beredes pension. I överensstämmelse med vad tidigare tillämpats har det
föreslagna pensionsbeloppet avpassats så att det motsvarar en tredjedel av
vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest mannen varit delägare
i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Utskottet har därför icke funnit
anledning till erinran mot beloppet och hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.

53 ro.

I punkten 5:o av nyssnämnda proposition nr 117 bär Kungl. Maj:t vidare
föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne lokomotivföraren Anders Peter
Andersson Forsbergs änka Johanna Forsberg, född Nilsson, må av trafikmedel
utbetalas pension med ett årligt belopp av 444 kronor, att utgå räknat
från och med den 1 januari 1927 i enlighet med de grunder, som i §§ 6
och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa
stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Mannen Forsberg, född den 9 mars 1847, hade vid Västkustbanans övertagande
av statens järnvägar den 1 januari 1896 övergått från då innehavande
anställning som lokomotivförare vid den enskilda banan till motsvarande
anställning vid statens järnvägar. Han hade avgått från tjänsten
den 31 mars 1912 med pension samt avlidit den 30 maj 1926.

Änkan Forsberg vore född år 1857 och makarna hade ingått äktenskap
år 1898.

Mannen Forsberg hade icke varit delägare vare sig i statens järnvägars
änke- och pupillkassa eller, för hustrun, i enskilda järnvägarnas pensionskassa.
Behållningen i boet hade uppgått till något över 2,000 kronor.

Enligt uppgift hade Forsberg börjat sin tjänstgöring vid Västkustbanan
omkring år 1873.

Forsbergs årsavlöning i pensionshänseende hade vid avgången ur statens
järnvägars tjänst utgjorts av arvode 2,100 kronor jämte ersättning för bostad
och bränsle samt beklädnad.

Järnvägsstyrelsen har under hänvisning till tidigare likartade fall hemställt
om utverkande av en pension åt änkan Forsberg till belopp av 444
kronor årligen.

Statskontoret har icke haft något att däremot erinra.

Departementschefen erinrar bland annat därom, att enär makarna Forsberg
ingått äktenskap efter det mannen fyllt femtio år, delägarskap för
hustrun icke kunnat vinnas i de enskilda järnvägarnas pensionskassa, där
mannen Forsberg var delägare för egen del; då möjlighet för Forsberg att
i samband med övergången till statens järnvägars tjänst vinna inträde i
statens järnvägars änke- och pupillkassa icke heller förelåg, har han alltså

Utskottet.

Ang. pension
åt f. loka motivföraren
A. P.
Andersson
Forsbergs
änka.

TJtskottet.

Ang. understöd
åt byggnadskam*

reraren vid
statens järnvägsbyggnader
K. G.
Karlssons
änka.

64 Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

icke varit i stånd att på övligt sätt draga försorg om sin änkas uppehälle
efter sin bortgång.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot Kungl. Maj:ts
förslag, får utskottet under hänvisning jämväl till vad som finnes anfört i
nästföregående punkt hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande
framställning.

54:o.

I en inom första kammaren av herr Tjällgren väckt motion nr 118 har
föreslagits, »att riksdagen måtte bevilja byggnadskamreraren Karl Gustaf
Karlssons änka Karin Paulina Karlsson i Eds församling, Västernorrlands
län, pension eller understöd att utgå med ett belopp av 500 kronor per
år under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för yrkandet anhåller utskottet att få hänvisa
till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Karlsson, som var född den
2 november 1861, anställdes vid statens järnvägsbyggnader som kontorsbiträde
den 2 januari 1878, att han efter tjänstgöring som kontorshiträde,
materialskrivare, materialbokhållare och materialförvaltare befordrades till
byggnadskamrerare den 2 juni 1918, i vilken befattning han kvarstod till
sin död den 21 november 1925, då han alltså kunde räkna en tjänstetid
av inemot 48 år. Behållningen i boet efter Karlsson uppgick till 620
kronor 26 öre. Änkan Karlsson, som är född den 24 juni 1868 och sålunda
över 58 år gammal, lider enligt läkarintyg av allmän klenhet och
mångårig neurasteni, på grund varav hon är oförmögen att utföra egentligt
förvärvsarbete. Enligt intyg är hon medellös, och såvitt handlingarna
utvisa äger hon icke anhöriga i sådan ställning, att de kunna i
nämnvärd omfattning draga försorg om hennes underhåll.

Sedan änkan Karlsson hos järnvägsstyrelsen anhållit om erhållande av
pension, fann styrelsen enligt skrivelse den 27 februari 1926 denna framställning
icke föranleda någon styrelsens åtgärd. Såsom skäl för denna
ståndpunkt framhöll styrelsen, bland annat, att vid bestämmande av avlöningen
till den fast anställda personalen vid statens järnvägsbyggnader
hänsyn tagits till det förhållandet, att sagda personal icke kunde vinna
delägarskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Denna personals
avlöning hade nämligen satts högre än motsvarande ordinarie personals
vid statens järnvägars i syfte, bland annat, att omöjliggöra för personalen
att genom försäkringar eller annorledes trygga sina efterlevandes ekonomiska
ställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

65

På sätt i motionen framhållits liar riksdagen tidigare i åtskilliga fall
efter framställning från Kungl. Maj:t beviljat pension eller därmed jämförligt
understöd åt efterlevande till personal vid statens järnvägsbyggnader,
däribland även åt änkor efter befattningshavare i samma eller
liknande ställning som den av Karlsson intagna. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till såväl Karlssons långvariga anställning i statens
tjänst som änkans ålder och övriga i ärendet åberopade omständigheter
har utskottet ansett det vara med billighet överensstämmande, att något
understöd av statsmedel beviljas i förevarande fall. Vad angår storleken
av understödet har utskottet funnit sig såsom skäligt höra förorda ett
belopp av 444 kronor årligen. Understödet torde, på sätt tidigare i liknande
fall ägt rum, böra bestämmas att utgå från allmänna indragningsstaten
och åtnjutas från och med den 1 januari 1927.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1:118, må medgiva, att byggnadskamreraren Karl
Gustaf Karlssons änka Karin Paulina Karlsson, född
Olsson, må från och med den 1 januari 1927 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 444 kronor.

55 :o.

I en inom andra kammaren av herr B or g gr en väckt motion nr 23 har
hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna avlidne e. o. banvakten Nils
Adolf Agerströms efterlevande änka ett årligt understöd av 300 kronor
att utgå från den 1 januari 1927 under hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till motionen
med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Agerström, som var född den
2 januari 1855, var anställd vid Landskrona—Ängelholms järnväg under
åren 1893—1895 samt, efter statens övertagande av nämnda järnväg, vid
statens järnvägar såsom e. o. banvakt från och med år 1896 till och med
den 31 mars 1918, då han avgick med pension. Agerström avled den 22
januari 1926, efterlämnande änka, född den 11 april 1866 och alltså 61 år
gammal. Bouppteckningen efter Agerström utvisade brist. Enligt läkarintyg
är änkan på grund av sjuklighet mindre arbetsför. Såvitt av handlingarna
utvisas, saknar änkan Agerström anhöriga i den ställning att de kunna i
nämnvärd mån bidraga till hennes uppehälle.

Med hänsyn till de i ärendet anförda omständigheterna och då riksdagen
tidigare i liknande fall medgivit änkepension, har utskottet ansett det vara
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 26 höft. (Kr ,‘IS.) 5

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt f.
e. o. banvakten
N. .4. Agerströms
änka.

Utskottet.

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt
understöd åt
f. verkstadsarbetaren
E.
Lunds änka.

TJtskottet.

billigt, att något understöd av statsmedel beviljas änkan Agerström under
hennes återstående livstid. Understödet lärer lämpligen böra bestämmas till
384 kronor, att från och med den 1 januari 1927 utgå av trafikmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 23, må medgiva, att förre e. o. banvakten Nils Adolf
Agerströms änka Kersti Agerstöm, född Cintio, må från
och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
av trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384
kronor.

56 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 48 har herr Höglund hemställt,
»att riksdagen ville bevilja avlidne f. d. målaren vid Statens järnvägars
verkstad i Göteborg Erik Lunds änka, Olivia Lund, ett årligt understöd
av 384: — (Trehundraåttiofyra) kronor, så länge hon lever ogift.»

I fråga om de skäl, motionären till stöd för sin hemställan åberopat, får
utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingar, som för utskottet varit tillgängliga, framgår, att Erik
Lund varit anställd såsom verkstadsarbetare (målare) vid statens järnvägars
huvudverkstad i Göteborg från och med den 4 oktober 1883 till och med
den 30 december 1923, då han efter en omkring 40-årig väl vitsordad tjänstgöring
avgick med pension. Han avled den 10 februari 1924. Änkan Olivia
Lund, född Blomster, är född den 6 januari 1858 och sålunda 69 år gammal
samt enligt läkarintyg på grund av åderförkalkning för all framtid fullständigt
förhindrad att genom arbete förvärva vad till livets uppehälle erfordras.
Hon befinner sig, enligt vad som vitsordats, i utblottat tillstånd
och saknar anhöriga, vilka kunna bidraga till hennes uppehälle.

De omständigheter, som i motionen åberopats, göra det enligt utskottets
mening billigt, att staten i förevarande fall träder hjälpande emellan. Detta
synes, på sätt i motionen hemställts, böra ske genom beviljande åt änkan
Lund av ett understöd under hennes återstående livstid till belopp av 384
kronor årligen. Understödet, vilket torde böra utgå från och med den 1
januari 1927, lärer böra anvisas av trafikmedel.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 48, må medgiva, att förre verkstadsarbetaren Erik
Lunds änka Olivia Lund, född Blomster, må från och

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

67

med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av
trafikmedel uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

57:o.

Uti en i andra kammaren av herrar Höglund och Bäcklund väckt motion
nr 49 bar hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, det snickaren vid statens
järnvägars verkstad i Göteborg, Karl Oskar Olaussons efterlämnade
änka Frinnanda Cecilia Olausson, född Pettersson, tillerkännes ett årligt
understöd av 384 kronor, att, räknat från och med den 1 januari 1927, utgå
av trafikmedel under hennes återstående livstid och under förutsättning
att hon förbliver ogift.»

Med avseende å motiveringen för förslaget i fråga tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar utvisas, att Olausson, som var född den 1
maj 1877, var anställd såsom verkstadsarbetare (snickare) vid statens järnvägars
huvudverkstad i Göteborg från och med den 12 november 1906 samt
avled den 8 november 1926, efterlämnande änka och en minderårig son.
Behållningen i boet efter Olausson uppgick till 2,221 kronor 41 öre. Änkan,
som är född den 7 december 1876 och sålunda 50 år gammal, lider enligt
läkarbetyg sedan flera år av kronisk lungkatarr, som gör henne oförmögen
att under en stor del av året genom eget arbete försörja sig.

Med hänsyn till vad som blivit upplyst angående änkan Olaussons hälsotillstånd
och övriga i motionen åberopade förhållanden har utskottet funnit
det vara billigt, att ett årligt understöd beviljas änkan Olausson, oaktat hon
ännu ej uppnått högre ålder. Beloppet av detta understöd synes, på sätt i
motionen föreslagits, böra bestämmas till 384 kronor, att från och med den
1 januari 1927 utgå av trafikmedel.

I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 49, må medgiva, att verkstadsarbetaren Karl Oskär
Olaussons änka Frinnanda Cecilia Olausson, född Pettersson,
må från och med den 1 januari 1927 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt understöd
av 384 kronor.

Ang. årligt
understöd åt
verkstadsarbetaren

K. O. Olaussons
änka.

Vt skott et.

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. årligt
understöd åt
förre verkstadsarbetaren
A. Granströms
änka.

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt
filaren C. A.
Grahns änka.

58: o.

I eu inom andra kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 59
hemställes, »att riksdagen måtte besluta bevilja änkan efter förre verkstadsarbetaren
vid statens järnvägar August Granström i Boden, Maria Augusta
Granström, ett årligt understöd att utgå under hennes återstående levnad».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

Av nämnda bilagor jämte i övrigt tillgängliga handlingar utvisas, att
Granström, som var född den 9 februari 1861, innehade anställning som
smed vid statens järnvägars huvudverkstad i Boden från och med den 24
augusti 1891 till sin död den 24 juni 1925 eller närmare 34 år. Vid sin
död efterlämnade han änka, född den 1 juni 1863, samt 8 barn i åldern
22—38 år. Änkan är enligt läkarbetyg på grund av vissa sjukdomar oförmögen
att försörja sig med arbete. Beträffande familjens ekonomiska ställning
är upplyst, att änkan och barnen tillsammans äga två torplägenheter i Unbyn
av överluleå socken i Norrbottens län, vilka lägenheter äro åsätta ett
taxeringsvärde av tillhopa 5,000 kronor och graveras av skuld till ett belopp
av 3,000 kronor. Av barnen äro fyra gifta och hava familjer att försörja.
De övriga barnen bo i hemmet och äro för närvarande arbetslösa.

Med hänsyn till Granströms långvariga anställning i statens tjänst och
då hans efterlämnade änka synes befinna sig i svag ekonomisk ställning, har
utskottet ansett sig böra tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel
beviljas henne under hennes återstående livstid. Detta understöd synes böra
bestämmas till 384 kronor, att från och med den 1 januari 1927 utgå av
trafikmedel.

Utskottet får med åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 59, må medgiva, att verkstadsarbetaren August Granströms
änka Maria Augusta Granström, född Johansdotter,
må från och med den 1 januari 1927 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, av trafikmedel uppbära ett årligt
understöd av 384 kronor.

59: o.

I en inom andra kammaren under nr 60 väckt motion har herr Samuelsson
hemställt, »att riksdagen måtte besluta bevilja änkan efter förre filaren
vid statens järnvägar Carl August Grahn i Luleå Klara Josefina Grahn född
Renberg ett årligt understöd att utgå under hennes återstående livstid».

Beträffande motiveringen för motionärens yrkande hänvisar utskottet till
motionen med därvid fogade bilagor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

69

Av handlingar i ärendet inhämtas, att Grahn, som var född den 17 oktober
1879, varit anställd vid statens järnvägars huvudverkstad i Boden från
och med den 19 september 1899, då han antogs såsom tillfällig filarlärling,
att han uppflyttades till tillfällig järnarbetare den 21 december 1904 samt
blev fast antagen såsom filare den 21 december 1907, i vilken anställning
han kvarstod till sin död den 7 juni 1926. Hans sammanlagda tjänstetid
uppgick sålunda till närmare 27 år. Behållningen i boet efter Grahn uppgick
till 909 kronor 59 öre; bland tillgångarna ingick fast egendom till ett
åsatt värde av 1,800 kronor. Änkan Grahn är född den 12 september 1880
och sålunda 46 år gammal samt har i äktenskapet fyra barn, födda 1902,

1904, 1907 och 1918. Enligt läkarintyg är änkans arbetsförmåga på grund
av sjukdom nedsatt.

I betraktande av de förhållanden, som åberopats i ärendet, har utskottet Utskottet
funnit, sig höra ifrågasätta, att staten beviljar någon hjälp åt Grahns efterlevande.
Detta torde böra ske genom beredande åt änkan Grahn av ett
årligt understöd under hennes återstående livstid till belopp av 384 kronor.
Understödet lärer böra anvisas av trafikmedel och utgå från och med ingången
av år 1927.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 60,
må medgiva, att filaren Carl August Grahns änka Klara
Josefina Grahn, född Renberg, må från och med den 1
januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

60 :o.

Uti en inom andra kammaren under nr 99 väckt motion har herr Björn- Ang. ärligt
berg hemställt, »att riksdagen måtte bevilja änkefru Maria Stenström ett
årligt understöd, så länge hon lever ogift, av 600 (sexhundra) kronor, dande ingen samt

för dottern Karolina Maria Stenström 300 (trehundra) kronor, och J0[en J stfn~

stroms anka

sonen, Karl Erik Anton Stenström 300 (trehundra) kronor per år räknat, och mindertills
respektive fyllt 16 år, ariga baru eller

eventuellt andra belopp som av riksdagen fixeras.»

I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, att änkan Stenströms man, förre extra
biträdande ingenjören i statens vattenfallsverk J. Stenström, som var född
den 11 oktober 1878, varit anställd vid statens vattenfallsverk under tiden
1 januari 1912—5 juni 1923, d. v. s. 11 år 5 månader 5 dagar. Vidare
hade han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader såsom schaktmästare

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

från och med den 10 november 1899 under minst 6 månader. Slutligen
hade han innehaft anställning hos Norrlands statsarbeten under tiden 6 maj
—16 oktober 1923, alltså under 5 månader 11 dagar. Sammanlagda anställningstiden
i statstjänst uppgick sålunda till omkring 12 år 4 månader.
Stenström hade av samtliga sina förmän vid verket erhållit de bästa vitsord
beträffande såväl duglighet och plikttrohet som uppförande. Stenströms
avgång ur vattenfallsverkets tjänst har, enligt vad vattenfallsstyrelsen vitsordat,
förorsakats av uppsägning från verkets sida på grund av bristande
arbetstillgång.

Vid sin avgång ur verkets tjänst innehade Stenström en avlöning per
månad av 442 kronor i grundlön å G-ort samt 16 kronor 25 öre kallortstillägg
jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Det för honom i egenskap av
delägare i statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke
ordinarie personal senast gällande pensionsunderlaget utgjorde 2,840 kronor.
För den händelse Stenström med nämnda pensionsunderlag varit delägare i
civilstatens änke- och pupillkassa, skulle det änkan och barnen tillkommande
pensionsbeloppet utgjort, utom vederbörligt dyrtidstillägg, 1,065 kronor, varav
568 kronor skulle belöpt sig på änkan och 497 kronor på barnen.

Stenström avled den 18 januari 1926, efterlämnande änka, född den 21
juli 1883, samt två minderåriga barn, en dotter, född den 3 januari 1915,
och en son, född den 25 juli 1919. Bouppteckningen efter Stenström utvisade
en behållning i boet av 3,876 kronor 40 öre.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 18 februari 1926 anhöll änkan
Stenström om erhållande av pension eller dylikt understöd. Till stöd för
denna framställning anförde hon, bland annat, att efter Stenströms avsked
från vattenfallsverket för hans räkning hos pensionsstyrelsen författningsenligt
insatts ett belopp av 3,087 kronor, vilket belopp icke i någon mån
kunde komma änkan eller barnen till godo, samt att änkan saknade möjlighet
till försörjning för sig och barnen.

över denna framställning avgavs infordrat utlåtande av vattenfallsstyrelsen,
som med hänvisning till i ärendet förekomna omständigheter och då
Stenström icke varit i tillfälle att genom inträde i någon av staten understödd
anstalt bereda underhåll åt sina efterlevande, fann synnerliga skäl
föreligga för att sökanden och hennes barn bereddes pension av statsmedel
med belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt. Visserligen kunde —
anförde styrelsen vidare — invändas, att Stenström vid sin död ej kvarstått
i verkets tjänst, men därvid borde ihågkommas, att Stenströms avgång
uteslutande varit beroende på uppsägning från verkets sida till följd av
arbetsbrist.

I ärendet avgavs utlåtande jämväl av statskontoret, som yttrade, att pension
visserligen i en del fall blivit beviljad åt änkor och barn efter ickeordinarie
befattningshavare i statens tjänst, vilka endast under lika kort
tid som sökandens man innehaft statsanställning. I detta fall förelåge
emellertid den omständigheten, att mannen redan vid 45 års ålder lämnat

Bankoutskottels utlåtande Nr 38.

71

statstjänst samt avlidit sedan mera än två år därefter förflutit. På grund
härav och då bifall till den gjorda framställningen skulle kunna medföra
betänkliga konsekvenser, funne sig statskontoret böra hemställa, att ansökningen
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt beslut den 7 oktober 1926 fann Kungl. Majd den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Majds åtgärd.

I motionen har åberopats tre läkarintyg, utfärdade två respektive den 6
mars och den 25 september 1926 av legitimerade läkaren G. Salwén och ett
den 24 december 1926 av legitimerade läkaren M. Rubensohn. Nämnda
intyg äro av följande lydelse:

»På grund av den kännedom undertecknad under 11 år förvärvat beträffande
fru Maria Elisabet Stenströms hälsotillstånd anser sig undertecknad
berättigad att intyga, att fru Stenström näppeligen torde vara i stånd
att själv försörja sig och sina minderåriga barn, varför hon synes vara i
stort behov av all den hjälp, hon kan få, intygas på heder och samvete.
Enköping den 6 mars 1926.»

»Fru Maria Stenström har vid upprepade undersökningar befunnits lida
av fettsot (obesitas, »celluliter») med nervsmärtor. Denna åkomma utesluter
för henne möjligheten att genom grövre arbete (skurning, tvätt o. s. v.)
försörja sig själv och sina två barn. Fru S. har dessutom ett labilt nervsystem,
varigenom hennes energi är nedsatt och hennes förmåga att på
annat sätt skaffa sig och de sina livsuppehälle måste anses nedsatt, intygas
på heder och samvete. Enköping den 25 september 1926.*

’ »På begäran intygas härmed, att fru Maria Stenström, från Enköping,
på grund av höggradig nervsvaghet (Neurastenia) är i synnerligen stort
behov av några månaders fullständig vila. Enköping den 24 december 1926.»

Då Stenström vid sin död icke kvarstod i statens tjänst eller uppnått
pensionsålder, har utskottet i likhet med statskontoret funnit det vara ur
principiell synpunkt betänkligt att av statsmedel bevilja årligt understöd åt
hans efterlevande. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, hurusom
den i ärendet anförda omständigheten, att Stenströms avgång ur vattenfallsverkets
tjänst föranletts av arbetsbrist, synes vara av den art, att densamma
under nuvarande förhållanden inom olika grenar av statsförvaltningen
torde kunna åberopas av ett stort antal personer, i följd varav ett bifall
till det föreliggande förslaget lärer vara ägnat att medföra konsekvenser
av ej obetydlig ekonomisk räckvidd. Med hänsyn till vad nu anförts har
utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionärens förslag om årligt
understöd åt Stenströms änka och barn.

Emellertid har utskottet funnit sig böra ifrågasätta, huruvida icke i
detta fall skäl kan anses föreligga för tilldelande åt de efterlevande av ett
understöd en gång för alla. Såsom av utredningen framgår, har i samband
med Stenströms avgång ur vattenfallsverkets tjänst jämlikt bestämmelserna
i § 16 av det för verkets kassa för pensionering av icke-ordinarie
personal gällande reglementet avsatts ett avsevärt belopp, motsvarande värdet
av hans egna samt på staten belöpande pensionsavgifter, vilket belopp

Utskottet.

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Ang. vissa förhöjningar
å
änkan Ester
Lavinia
Arvidson beviljad
pension.

ej kan komma de efterlevande till godo. Denna omständighet synes jämte
övriga i ärendet påvisade förhållanden utgöra stöd för vidtagande av åtgärd
av nyss angiven innebörd. Utskottet, som emellertid ansett sig icke
böra framställa förslag i ämnet, har velat uttala, att hinder icke synes
föreligga för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel låta till änkan Stenström
utbetala en gratifikation med belopp, som må finnas skäligt.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 99 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

61 :o.

I en inom andra kammaren under nr 232 väckt motion har herr Bäcklund
hemställt, »att riksdagen måtte besluta, att å den av 1926 års riksdag
till änkan Ester Lavinia Arvulson beviljade pensionen skola utgå förhöjningar
för minderåriga barn i enlighet med bestämmelserna i § 7 av gällande
reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa».

Till stöd för yrkandet anför motionären:

»I proposition nr 166 till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t under
punkten 4:o riksdagen medgiva, att till e. o. verkstadsförmannen L. A. Arvidsons
änka Ester Lavinia Arvidson finge av trafikmedel utbetalas pension med
ett årligt belopp av 336 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926
i enlighet med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för
statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till
änkor efter delägare i nämnda kassa.

Av handlingarna i ärendet framgick, bland annat, att änkan Arvidson
vore född år 1880 samt hade nio barn, av vilka fem minderåriga.

Vid samma riksdag väcktes av undertecknad jämte en dåvarande ledamot
av första kammaren likalydande motioner (1:88 och II: 69) rörande understöd
åt änkan Arvidson samt makarnas minderåriga barn. Däri hemställdes, att
de årliga understödsbeloppen måtte bestämmas för änkan till 300 kronor
samt för vart och ett av barnen till 150 kronor (oreglerade belopp).

Vid ärendets behandling inom bankoutskottet uppstod frågan, huru vid
bifall till Kung], Maj ds proposition de i § 7 av reglementet för statens
järnvägars änke- och pupillkassa meddelade föreskrifterna skulle tolkas i
detta fall. Enligt nämnda författningsrum äger ensam änka uppbära pensionens
grundbelopp. Änka jämte barn uppbära grundbeloppet, förhöjt med
40 procent för ett barn och därutöver med 10 procent för varje ytterligare
barn. Inom utskottet gjordes den meningen gällande, att dessa bestämmelser
borde så tolkas, att pensionen till änkan Arvidson och hennes fem minderåriga
barn skulle utgå med grundbeloppet, förhöjt med (40+10 + 10+10+10)
80 procent. Härigenom skulle sammanlagda pensionsbeloppet till en början
komma att uppgå till 604 kronor (frånsett dyrtidstillägg) för att sedermera
minskas i den män barnens pensionsrätt upphörde. Genom utskottets kansli
gjordes dels hos järnvägsstyrelsen, dels hos statskontoret förfrågan rörande
tolkningen av bestämmelserna i fråga, varvid nyss angivna uppfattning av
vederbörande tjänstemän bekräftades.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

73

I anslutning till denna uppfattning frånföll jag inom utskottet mitt yrkande
om beredande av särskilda barnpensioner i enlighet med motionerna, och
utskottet beslöt enhälligt tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag (utlåtande
nr 25, punkten 34).

Såsom framgår av den här lämnade redogörelsen, var förutsättningen för
utskottets enhälliga beslut i ämnet den, att barntillägg i enlighet med föreskrifterna
i § 7 av förenämnda reglemente skulle utgå å pensionen, så länge
barnen voro minderåriga.

Enligt vad jag erfarit, har emellertid järnvägsstyrelsen vid beslut om pensionens
utanordnande ansett sig med hänsyn till riksdagsbeslutets ordalydelse
samt motiveringen därför böra tolka bestämmelserna så, att endast grundbeloppet
till änkan borde utgå. Härigenom har uppstått en avsevärd minskning
av det pensionsbelopp, som vid utskottets tillstyrkan förutsatts skola
utgå.»

Med hänsyn till de omständigheter, som vid 1926 års riksdag åberopats
till stöd för förslaget om beredande av pension i förevarande fall och beträffande
vilka utskottet tillåter sig hänvisa till det i motionen omnämnda
utlåtandet, har utskottet ansett det vara billigt, att förhöjningar å ifrågavarande
pension utgå för änkan Arvidsons minderåriga barn i enlighet med de grunder,
som beträffande dylika förhöjningar innehållas i § 7 av reglementet för statens
järnvägars änke- och pupillkassa. Utskottet har alltså funnit sig böra tillstyrka
bifall till motionärens förslag härutinnan. Förhöjningarna torde
givetvis liksom den beviljade pensionen böra bestridas av trafikmedel och
utgå från och med den 1 januari 1926.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 232,
må besluta, att å den av 1926 års riksdag till e. o. verkstadsförmannen
L. A. Arvidsons änka Ester Lavinia
Arvidson beviljade pensionen skola utgå förhöjningar
för minderåriga barn i enlighet med bestämmelserna i
§ 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änkeoch
pupillkassa.

62:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 238 har herr Bäckström
hemställt, »att riksdagen ville bevilja f. d. nattvakten vid statens järnvägar
Nikolaus Gustaf Petterssons änka Inga Pettersson, född Jönsdotter, ett
årligt understöd av 300 kronor att utgå från och med den 1 januari 1927
under hennes återstående livstid.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid
fogade bilagor.

(»

Utskottet.

Ang. årligt
understöd åt
förre nattvakten
N. G.
Petterssons
änka.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 so ml. 26 höft. (Nr 38.)

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

Utskottet.

Av motionen jämte i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att Pettersson,
som var född den 7 april 1847, erhöll anställning som arbetare vid
statens järnvägsbyggnader den 27 maj 1869 och därefter med vissa avbrott
varit i tjänst dels såsom arbetare vid statens järnvägsbyggnader och dels
vid statens trafikerade järnvägar såsom nattvakt, intill dess han år 1917
avgick med pension. Pettersson avled den 15 december 1925. Den efter
dödsfallet upprättade bouppteckningen utvisade en behållning i boet av
1,118 kronor 75 öre. Änkan Pettersson är född den 27 april 1855 och sålunda
nära 72 år gammal. Beträffande hennes ekonomiska ställning är av
municipalnämndens ordförande i Vännäs munieipalsamhälle upplyst, bland
annat, att hon ej ägde annan tillgång än vad bouppteckningen utvisade
samt årligt understöd från allmänna folkpensioneringen, att hennes dotter,
vilken vore sjuksköterska, till största delen finge bidraga till moderns underhåll,
samt att dottern, som för egen del endast hade inkomst såsom privatsköterska,
häftade i skuld för en henne tillhörig fastighet, av vilken hon
hade en inkomst, som ungefärligen motsvarade räntan å skuldbeloppet.

Med hänsyn till Petterssons långvariga anställning i statens tjänst och
änkans höga ålder samt då hon synes befinna sig i svaga ekonomiska omständigheter,
har utskottet funnit billigt, att något understöd beredes henne
under hennes återstående livstid. I dylikt avseende förordar utskottet ett
understödsbelopp av 384 kronor årligen, att från och med den 1 januari
1927 utgå av trafikmedel.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 238,
må medgiva, att förre nattvakten Nikolaus Gustaf Petterssons
änka Inga Pettersson, född Jönsdotter, må från
och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av trafikmedel
åtnjuta ett årligt understöd av 384 kronor.

Stockholm den 22 april 1927.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Bankoutskottets utlåtande Nr 38.

75

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Lindley, Andersson
i Hedsta, Östergren, P. A. Larsson, Bodin och Forssberg; med undantag därav att herr
lAndlcg ej deltagit i behandlingen av punkterna 1—5G;

från andra kammaren: herrar Borggren, Winkler, Backlund, Lovén, Olsson i Berg,
Wikström, Ryberg och Höglund; med undantag därav att herr Svensson i Betingetorp deltagit
i behandlingen av punkterna 1—15 i stället för herr Winkler samt herr Eklund i behandlingen
av punkterna 2—15 i stället för herr Borggren -

Reservationer:

vid punkten 43;o (ang. pension åt f. d. professorn E. J. G. Holms änka
Fredrika Olivia Holm):

av herrar Bäcklund och Höglund, vilka yrkat avslag å såväl Kungl.
Maj ds ifrågavarande förslag som utskottets i ärendet gjorda hemställan;

vid punkten 6Q:o (ang. årligt understöd åt f. extra biträdande ingenjören
J. Stenströms änka och minderåriga barn):

av herrar östergren, Bäcklund och Höglund, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Med hänsyn till de omständigheter, som i förevarande ärende åberopats,
har utskottet, om ock med någon tvekan, funnit sig böra tillstyrka, att något
årligt understöd genom statens försorg beredes änkan Stenström och hennes
minderåriga barn. Vad angår storleken av detta understöd har utskottet
funnit sig böra förorda belopp för änkan av 384 kronor under hennes återstående
livstid och för vartdera barnet av 96 kronor intill utgången av det
år, varunder vederbörande uppnår 18 års ålder. Understöden torde höra
anvisas av statens vattenfallsverks medel och utgå från och med den 1
januari 1927.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 99, må medgiva, att förre extra biträdande ingenjören
Janne Stenströms änka Johanna Maria Elisabet
Stenström, född Ekelund, samt makarnas minderåriga
barn Karolina Maria Kristina och Karl Erik Anton
må från och med den 1 januari 1927 av statens vattenfallsverks
medel åtnjuta årliga understöd, änkan under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, med 384 kronor samt vartdera barnet
intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnår
18 års ålder, med 96 kronor.»