Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1927 kl. .> e. in.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.
Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtande avses,
har utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som
synes vara av vikt för behandlingen av vissa pensionsärenden.
Med hänsyn till behovet av en ingående utredning rörande de omständigheter,
som i de särskilda fallen äro av beskaffenhet att påverka frågor om
beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd, måste det — såsom
oek upprepade gånger tidigare av utskottet framhållits — anses vara önskvärt,
att framställningar om dylik förmån i den utsträckning, som lämpligen
kan ske, efter föregången prövning av vederbörande myndigheter föreläggas
riksdagen genom proposition av Kungl. Maj:t. Det har visat sig,
att i åtskilliga fall, där framställning om pension tidigare och nu underställts
riksdagen genom motion, omständigheterna varit sådana, att frågan
enligt utskottets mening lämpligen bort i första hand bringas inför Kungl.
Maj:ts prövning. I varje fall synes det vara uppenbart, att statsmyndigheter
ävensom statliga befattningshavare, vilka i sådan egenskap hava att
taga ställning till begäran om pension eller understöd, därom böra i vederbörlig
ordning hos Kungl. Maj:t eller annan myndighet göra den framställning,
som de anse påkallad. Enligt vad som framgår av handlingar, vilka
varit för utskottet tillgängliga, har ett dylikt förfaringssätt icke alltid iakttagits.
Sålunda har det upprepade gånger förekommit, att chef för eller
befattningshavare vid ett under central myndighet hörande lokalorgan, i
stället för att till den centrala myndigheten ingå med hemställan om åtgärd
för pension eller understöd åt underlydande befattningshavare, hänvänt sig
till riksdagsman på orten med begäran om frågans framläggande motionsvis.
Det har även i ett särskilt fall, som på grund av motion kommit
under utskottets prövning, inträffat att, sedan ansökning hos centralt ämbetsverk
gjorts i fråga om viss ersättning av statsmedel och ämbetsverket
funnit sig på anförda skäl förhindrat att vidtaga åtgärd för beredande av
sådan ersättning, verket låtit underrätta vederbörande sökande, att därest
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 2''t höft. fNr 36.) 1
2
Bankoutskotteis utlåtande Nr 36.
Ang. pension
från statens
pensionsan■stalt
åt f. d.
barnmorskan
Matilda
Kajander.
genom motion i riksdagen förslag skulle framkomma i ersättningsfrågan,
ämbetsverket skulle sakna anledning att ej ställa sig välvilligt till ett dylikt
förslag. Ett förfaringssätt av den art, som här angivits, synes utskottet
vara mindre lämpligt.
Med vad nu anförts har utskottet velat framhålla angelägenheten av att
ärenden, om vilka här är fråga, före riksdagsbehandlingen underkastas den
noggranna beredning, som ur flera synpunkter måste anses vara önskvärd.
Utskottet övergår härefter till behandling av de i utlåtandet avsedda framställningarna.
A. Civila pensions väsende.
l:o.
I en till riksdagen den 4 februari 1927 avlåten proposition nr 90 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att f. d. barnmorskan i Nedertorneå kommun Matilda
Kajander, född Lugnet, må från och med den 1 januari 1927 under sin
återstående livstid från statens pensionsanstalt erhålla en årlig pension till
sådant belopp, att densamma jämte till henne utgående pension från nämnda
kommun motsvarar vad hon skulle hava ägt i pension uppbära från anstalten,
därest hon under år 1920 erhållit distriktsbarnmorsketjänst och därvid
befriats från erläggande av engångsavgift till anstalten;
dels besluta, att å pensionen från pensionsanstalten icke må utgå annan
tilläggsförmån än dyrtidstillägg;
dels ock medgiva, att dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda pensionsbeloppet
men av statsmedel bestridas allenast vad som av det sålunda beräknade
dyrtidstillägget belöper på den från pensionsanstalten utgående delen
av nämnda pensionsbelopp.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Barnmorskan Kajander är född den 26 juli 1861. Efter år 1883 i Hälsingfors
avlagd barnmorskeexamen samt år 1884 erhållen behörighet att här
i riket innehava barnmorsketjänst blev hon från och med den 1 januari
1885 fast anställd såsom barnmorska i Nedertorneå kommun av Norrbottens
län. Denna befattning innehade hon till den 15 september 1899, då hon på
grund av ingånget äktenskap avsade sig densamma. Sedan hon blivit änka,
erhöll hon från och med den 1 april 1909 ånyo anställning som barnmorska
i samma kommuns tjänst och kvarstod i denna befattning till den 1 april
1921, då hon på grund av uppsägning från kommunens sida nödgades lämna
tjänsten. Hennes tjänstetid uppgick då till sammanlagt närmare 27 år.
Även under tiden mellan de båda anställningsperioderna har hon emellanåt
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 3
vid förefallande behov stått till tjänst inom kommunen med biträde vid
förlossningar.
Beträffande omständigheterna i samband med Kajanders entledigande från
barnmorsketjänsten har i propositionen meddelats följande:
Anledningen till att Kajander år 1921 uppsades från sin tjänst synes
närmast vara att söka i missförstånd vid ledigförklarandet av de nyinrättade
distriktsbarnmorskebefattningarna i orten. Före genomförandet av den år
1919 beslutade organisationen med distriktsbarnmorskor hade barnmorskegöromålen
i Nedertorneå kommuns fastlandsområde handhafts av allenast en
barnmorska, men vid sagda organisations ikraftträdande delades nämnda
område i två distrikt. Enligt ett av medicinalstyrelsen den 16 mars 1920
utfärdat cirkulär borde vid tillsättande första gången av distriktsbarnmorsketjänst
uppmärksammas, att förutvarande kommunalt anställda barnmorskor,
i den män det författningsenligt läte sig göra, placerades såsom distriktsbarnmorskor,
helst å samma ort där de förut haft sin verksamhet. Barnmorskestyrelsen
i länet har förklarat, att den ansett, att Kajander på grund
av detta cirkulär skulle hava varit företrädesberättigad till erhållande av
barnmorsketjänsten i ett av distrikten i Nedertorneå kommun, därest hon
anmält sig såsom sökande till endera av befattningarna. Härför hade likväl
erfordrats medicinalstyrelsens tillstånd för Kajander att efter uppnådda 55
år kvarstå i tjänst såsom barnmorska. Ingendera tjänsten söktes emellertid
av Kajander. Av handlingarna framgår, att barnmorskestyrelsen före tjänsternas
ledigförklarande låtit under hand efterhöra, huruvida Kajander med
kommunen ingått skriftligt avtal angående barnmorskeanställningen, och att
styrelsen därvid bibragts den uppfattningen, att Kajander, som hade kontrakt
med tre månaders uppsägningstid, redan blivit av kommunen uppsagd.
Senare visade det sig likväl, att så ej varit förhållandet. Sedan emellertid
barnmorskestyrelsen förordnat om distriktsbarnmorsketjänsternas uppehållande
från och med den 1 januari 1921, uppsade kommunen Kajander från hennes
tjänst från och med den 1 april samma år.
Själv synes Kajander hava haft den uppfattningen, att hon på grund av
sin ålder ej vore berättigad att söka och erhålla distriktsbarnmorsketjänst
men att hon däremot ägde bibehålla den kommunala barnmorsketjänsten, så
länge hon kunde bestrida de därmed förenade göromålen.
Efter entledigandet anhöll Kajander hos kommunen att komma i åtnjutande
av pension. Kommunalnämnden hemställde med anledning härav hos
kommunalfullmäktige om beviljande av ett årligt pensionsbelopp av 500
kronor, men vid ärendets behandling inom fullmäktige avslogos såväl Kajanders
framställning som kommunalnämndens förslag. Beslutet var emellertid
icke enhälligt. Senare under år 1921 beviljade emellertid kommunen en
årlig pension åt Kajander till belopp av 300 kronor.
Styrelsen för statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande meddelat, att
därest Kajander sökt och erhållit anställning såsom distriktsbarnmorska från
den kungjorda tillträdestiden den 1 oktober 1920, hon skulle befunnits bex‘ättigad
att mot en engångsavgift av 2,317 kronor erhålla hel pension å
1,000 kronor vid avsked senast vid uppnådda 60 levnadsår, samt att, om hon
begärt befrielse från engångsavgiften, pensionen likväl skulle hava uppgått
till 814 kronor.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
utskottet. Med hänsyn till de i detta ärende åberopade särskilda omständigheterna
har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
2:o.
Ang. familje- I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition
IMoITk^O nr 125 har KunS!- Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
n. Troengs av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, under punkten
änka och barn.. 7;Q1 föreslagit riksdagen medgiva, att den omständigheten, att lektorn vid
tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna Klas Olav Napoleon
Troeng avlidit innan kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350) angående ändrat
namn av statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt trätt
i kraft, icke må utgöra hinder för hans änka Signe Hedvig Gustava Troeng,
född Andersson, samt makarnas barn att från och med den 1 juli 1926
komma i åtnjutande av familjepension enligt bestämmelserna i nämnda reglemente.
Sedan lektorn Troeng avlidit den 30 juni 1926 och hans efterlämnade änka
hos Kungl. Maj:t gjort framställning om pension, har styrelsen för statens
pensionsanstalt hemställt om avlåtande av förslag i ämnet till riksdagen och
därvid anfört följande:
Uti § 1 mom. 1 och § 6 av reglementet för lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa den 8 december 1911 (nr 155), sådana dessa
stadganden lyda enligt kungörelsen den 4 september 1916 (nr 381), upptagas
lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro,
Borås och Härnösand, men det är tvivelaktigt, om termen teknisk elementarskola
kan tillämpas på de numera tillkomna tekniska gymnasierna och tekniska
fackskolorna. Dock synes det otvivelaktigt hava varit avsett, att lektorer
vid sådana läroanstalter borde tillhöra berörda kassa. I kungörelsen
den 18 december 1918 (nr 1108) angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i gällande stater för tekniska fackskolan i Västerås, den tekniska
elementarskolan och det tekniska gymnasiet i Örebro samt den tekniska
elementarskolan, den tekniska fackskolan och det tekniska gymnasiet
i Malmö upptagna avlöningsförmåner har stadgats, att befattningshavare
skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda
1 I fråga om övriga punkter av propositionen nr 125, se beträffande punkterna 1, 3,
5—6, 8 och 10 utlåtande nr 36, punkterna 97, 99, 101—102, 104 och 106 samt beträffande
punkterna 2, 4 och 9 utlåtande nr 38, punkterna 43—45.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
5
stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa. Delaktighet
i kassan är således förutsatt även för lektorer vid tekniska gymnasier och
fackskolor. Detta framgår även av riksdagens skrivelse nr 407/1918 (sid.
8, 9, 11 och 26). För den sedermera tillkomna fackskolan för maskinindustri
i Eskilstuna skola, enligt gällande lönestat, föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse
likaledes vara gällande.
Direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
har i utlåtanden den 8 november 1919, den 10 juli 1922 och den 13
mars 1925 föreslagit reglementets komplettering med uttrycklig föreskrift
dels om delaktighet för bland andra lektorer vid tekniska fackskolor och
dels om delaktighetsbelopp för dessa befattningshavare såsom för lektorer vid
tekniska elementarskolor.
Oaktat bristen på sådan föreskrift hava pensionsavgifter inbetalts för avlidne
lektor Troeng för tiden 1 december 1925—30 juni 1926.
Genom kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350) angående ändrat namn av
statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt har kassan från
och med den 1 juli 1926 indragits till statens pensionsanstalt, varjämte uti
§ 89 b) uti berörda reglemente stadgats uttrycklig delaktighet för ifrågavarande
lektorer.
Då Troeng avlidit, innan de nya bestämmelserna trätt i kraft, har pensionsanstalten
funnit sig förhindrad att tilldela hans efterlevande någon pension,
oaktat de, på ovan angivna grunder, realiter synas därtill berättigade.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Av utredningen i ärendet framgår, att lektor Troengs efterlevande, därest utskottet.
han avlidit först den 1 juli 1926, otvivelaktigt skulle hava varit berättigade
till familjepension från statens pensionsanstalt. På grund härav och då i
förevarande fall, trots bristen på tydliga föreskrifter, pensionsavgifter blivit
erlagda, finner utskottet billigheten kräva, att pension beredes Troengs änka
och barn i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
3:o.
I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition Antt- tutäggenr
155 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag plira''lärarlnav
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit van Tina
riksdagen medgiva, att förra lärarinnan vid högre elementarskolan i Lund
för flickor Selma Kristina (Tina) Elisabet Björck må, utan hinder därav
att hon icke uppfyller alla för erhållande av tilläggspension enligt kungörelsen
den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggpension åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna stadgade villkor,
kunna för tid efter utgången av år 1926 komma i åtnjutande av tilläggs
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
pension, beräknad enligt grunder, som angivas i berörda kungörelse samt
i kungörelsen den 18 november 1921 (nr 702) angående ändring i vissa delar
av förstnämnda kungörelse.
Beträffande utredningen i ärendet anhåller utskottet att få hänvisa till
åberopade statsrådsprotokollet.
Utskottet. Utskottet vill erinra, att riksdagen under de senaste åren i åtskilliga fall
beviljat tilläggspensioner åt förutvarande lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, att utgå efter enahanda grunder som de här föreslagna.
Med hänsyn härtill får utskottet, som icke har något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
4:o.
Ang. I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition
pension åt nr igp har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
^Nyström.1 av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att den omständigheten, att Kurt Fredrik Nyström före den
1 juli 1926 uppnått 21 års ålder, icke må utgöra hinder för honom att från
och med nämnda dag, så länge han är varaktigt oförmögen till arbete, från
statens pensionsanstalt åtnjuta den pension, som eljest skulle hava tillkommit
honom enligt § 32 i det för pensionsanstalten gällande reglementet.
Ifrågavarande ärende avser rätt till pension för framlidne lektorn vid
högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm Johan Fredrik Nyströms den
9 augusti 1904 födde son Kurt Fredrik Nyström.
Enligt § 18 i reglementet för lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch
pupillkassa den 8 december 1911 (nr 155) skulle barn efter delägare i
nämnda kassa vara berättigade till pension intill uppnådda tjuguett års ålder.
Son eller ogift dotter, som av sinnes- eller lcroppssjukdom eller ock av särskilt
lyte vore oförmögen till arbete, kunde dock i saknad av annan tillgång,
efter direktionens prövning, även efter fyllda tjuguett år tilldelas
understöd till högst halva beloppet av moderns pension, så länge vederbörligen
styrktes, att understödstagarens sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt
saknaden av annan tillgång fortfore.
Från och med den 1 juli 1926 har nämnda kassa uppgått i statens pensionsanstalt.
Enligt § 89 i reglementet för denna pensionsanstalt (se kungörelsen
den 18 juni 1926, nr 350) skola de rättigheter och skyldigheter,
som med avseende på familjepensioneringen stadgas i kap. I, III och IX av
reglementet, tillkomma, bland andra, ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk.
I § 32 av nämnda reglemente stadgas, bland annat, att därest barn,
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 7
som har rätt till familjepension, vid uppnående av 21 års ålder befinnes
vara varaktigt oförmöget till arbete, det bibehåller rätt till pension, så länge
oförmögenheten till arbete fortfar.
Förmyndaren för Kurt Fredrik Nyström har hos Kungl. Maj:t hemställt
om utverkande av pension åt denne och därvid anfört huvudsakligen följande:
Nyström lider av sviterna av barnförlamning och kan ej utan hjälp och
endast med stor svårighet förflyttas från rum till rum, och är han sålunda
i behov av ständig vård och tillsyn. Den höggradiga nervositet, varav
han lider, har nödvändiggjort vistelse å Långbro sjukhus vid tvenne olika
tillfällen, och nu senast har han varit sängliggande sex månader.
Kurt Nyström har från faderns död och till dess han den 9 augusti 1925
uppnådde 21 års ålder åtnjutit pension med 450 kronor om året jämte dyrtidstillägg
från lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.
På grund av hans fullständiga oförmåga att sig själv försörja gjordes framställning
till direktionen för lärarnas vid elementarläroverken nya änkeoch
pupillkassa om fortsatt understöd, vilket emellertid av styrelsen för
statens pensionsanstalt avslogs den 25 september 1926, enär Nyström icke
ansåges vara i saknad av tillgång.
Kurt Nyströms tillgångar utgöras emellertid endast av 11,954 kronor 64
öre, därav 1,300 kronor i möbler, delvis utgörande medel, som skänkts till
hans uppfostran av vänner m. fl. till fadern, men ej använts för ändamålet
utan uppsparats. Lektor Nyströms husföreståndarinna har efter faderns
död ägnat hans son en god omvårdnad, förutan vilken säkerligen största
delen av den nu befintliga tillgången skulle ha varit förbrukad.
Då lektor Nyström var lektor i statens tjänst ända till sin död år 1918
och då han därjämte innehaft många förtroendeuppdrag, bland annat såsom
vice ordförande i civilkommissionen från dess tillkomst år 1908 till år 1915
samt som vice ordförande i lärarlönenämnden åren 1912 — 1917 m. m., samt
då det är för en till arbete fullkomligt oförmögen person, vilken är i behov
av vård, omöjligt att uppehålla sig på avkastningen av det befintliga kapitalet,
är en fortsatt pension av högsta behovet påkallad, och vågar jag
därför hemställa, att Kungl. Maj:t ville belijärta denna framställning om
hjälp åt sonen till en mångårig och högt förtjänt statstjänsteman.
Vid ansökningen fogat läkarintyg utvisade, att Nyström på grund av
kronisk nervsjukdom vore absolut oförmögen att med eget arbete sig själv
försörja.
Styrelsen för statens yensionsanstalt har i avgivet utlåtande, efter eu
redogörelse för i ämnet gällande författningsbestämmelser, anfört, att därest
Nyström uppnått 21 års ålder efter den 1 juli 1926, då änke- och pupillkassan
inordnades i statens pensionsanstalt, han otvivelaktigt hade kunnat
få behålla sin pension även efter 21 års ålder, samt vidare yttrat följande:
Då Kurt Fredrik Nyström emellertid uppnådde 21 års ålder redan den 9
augusti 1925, är detta stadgande ej här tillämpligt. Skulle det av Kungl.
Maj:t och riksdagen medgivas honom att det oaktat erhålla sjukpension
enligt nämnda stadgande, torde dock sådant kunna medföra svåröverskådliga
konsekvenser. Retroaktiv verkan av reglementet i detta fall skulle
exempelvis kunna medföra, att den utsträckning av barns pensionsålder
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
från 18 till 21 år, som skedde vid folkskollärarnas änke- och pupillkassas
inordnande i statsanstalten den 1 januari 1920, skulle kunna åberopas såsom
stöd för ett anspråk på ytterligare pension åt dem, som före 1920 uppnått
18 men ej 21 års ålder.
I avgivet utlåtande har statskontoret anfört följande:
På grund av de alldeles särskilda omständigheter och de synnerligen ömmande
förhållanden, som i detta fall föreligga, håller statskontoret före, att
de av styrelsen för statens pensionsanstalt uttalade betänkligheterna mot
bifall till förevarande ansökning knappast kunna anses vara fullt befogade;
och statskontoret skulle därför för sin del vilja förorda, att riksdagens medgivande
måtte utverkas till att den omständigheten, att Nyström redan
före den 1 juli 1926 uppnått 21 års ålder, icke måtte utgöra hinder för
honom att från och med sistnämnda dag åtnjuta den pension, som eljest
skulle hava tillkommit honom enligt § 32 i reglementet för statens pensionsanstalt.
Departementschefen har för egen del anfört:
»Såsom styrelsen för statens pensionsanstalt framhållit, skulle Kurt Fredrik
Nyström, därest han fyllt 21 år först efter ingången av juli 1926, fått
bibehålla sin pension även för tiden därefter. I sitt yttrande i ärendet har
anstaltens styrelse framfört betänkligheter i fråga om de konsekvenser, som
kunde tänkas följa av ett bifall till den föreliggande ansökningen. Dessa
betänkligheter äro givetvis förtjänta av all uppmärksamhet, men det synes
mig dock, som om beträffande Kurt Fredrik Nyström föreligga alldeles särskilda
och i hög grad ömmande omständigheter, vilka göra att någon risk
för att ett bifall till framställningen skall medföra icke önskvärda konsekvenser
näppeligen förefaller att vara för handen i den grad, att det bör
avhålla från att i nu föreliggande fall söka utverka det understöd, som
måste anses skäligt och berättigat. Jag anser mig därför kunna tillstyrka,
att framställning om beredande av pension åt Kurt Fredrik Nyström göres
hos riksdagen.»
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att i detta ärende föreligga
sådana alldeles särskilda omständigheter, att ett bifall till det framlagda
förslaget icke synes behöva medföra konsekvenser av mera betänklig
art. På grund härav och då utskottet med hänsyn till nyssnämnda omständigheter
finner billigheten bjuda, att fortsatt understöd beredes Kurt
Fredrik Nyström, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
9
B. Militära p«usi©iisväsendet.
5:o.
I en den 28 januari 1927 till riksdagen avlåten proposition nr 62 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, under punkten l:o
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. underofficeren av 3:e graden vid
flottan Magnus Hugo Lindgren må från och med den 13 maj 1926 under
sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 900 kronor
för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare
och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och
marinen och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med av riksdagen
tidigare i liknande fall tillämpade grunder, har icke givit utskottet anledning
till erinran, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
6:o.
I punkt 2:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att f. d. underofficeren av 3:e graden vid flottan Erik Nikolaus
Peterson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid
uppbära pensionsförbättring till belopp av 900 kronor för år räknat, att
åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922
(nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen
och utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen.
I fråga om utredningen i ärendet anhåller utskottet att få hänvisa till
propositionen.
Under hänvisning till av riksdagen tidigare i ett flertal liknande fall
meddelade beslut får utskottet, som icke funnit anledning till erinran
mot förevarande förslag, hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.
Ang.
pensionsförbättring
åt f. d. ''
underofficeren
av 3:e graden
vid flottan
M. H.
Lindgren.
Utskottet.
Ang.
pensionsförbättring
åt f. d.
underofficeren
av 3:e graden
vid flottan
E. N.
Peterson.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. pensionsförbättring
åt
vissa månadslånare
vid
flottans varv i
Karlskrona.
Utskottet.
7:o.
Kungl. Maj:t har i en till riksdagen avlåten, den 28 januari 1927 dagtecknad
proposition nr 63, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans
varv i Karlskrona Adolf Wilhelm Olsson, Axel Wilhelm Lundin, John
Christian Rehnström, Olof Hansson och Karl Gustav Edvard Grönlund må
från och med månaden näst efter den, varunder — efter uppnådda 55
levnadsår — avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid
uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från
anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal
vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Av handlingarna i förevarande ärenden inhämtas bland annat,
beträffande Olsson, att han, som är född den 5 januari 1871, varit anställd
såsom skeppsgosse och vid sjömanskåren under tiden 2 september 1885—
13 april 1899, antagits till daglönare den 19 april 1899 och till månadslönare
den 1 maj 1910 samt befordrats till mästare den 1 juli 1916 och till
verkmästare den 1 januari 1919;
beträffande Lundin, att han, som är född den 4 april 1872, varit anställd
såsom skeppsgosse och vid sjömanskåren under tiden 2 september 1887—
19 januari 1900, antagits till daglönare den 20 januari 1900 samt befordrats
till mästare den 31 januari 1902 och till verkmästare den 1 oktober 1914;
beträffande Rehnström, att han, som är född den 11 oktober 1871, varit
anställd såsom skeppsgosse och vid sjömanskåren under tiden 2 september
1887—12 augusti 1898, antagits till daglönare sistnämnda dag, befordrats
till mästare den 1 oktober 1913 och till verkmästare den 1 januari 1918;
beträffande Hansson, att han, som är född den 27 februari 1873, antagits
till daglönare den 16 maj 1893, befordrats till förman den 15 april 1903
och till verkmästare den 1 februari 1922; samt
beträffande Grönlund, att han, som är född den 8 april 1872, varit anställd
såsom daglönare under tiden 1 januari 1889 — 30 juni 1891 samt från den
16 september 1896, befordrats till mästare den 1 juli 1904 och till verkmästare
den 1 juli 1916.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare
å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona pensionsförbättring
efter samma grunder, som i propositionen föreslås. Under sådana förhållanden
har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till här ifrågavarande förslag
och hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
11
8:o.
I en den 22 februari 1927 till riksdagen avlåten proposition nr 129 har Ang.pensionsKungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsråds- ^,£%uurtar*i
protokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen med- k. g. h.
giva, att verkmästaren å månadslönarstat vid flottans varv i Stockholm be ?
Karl Gustaf Henrik Sjöberg må från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära
årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag,
som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal
vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sjöberg, som är född den 25
november 1871, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm
under tiden 22 juli 1893—28 augusti 1895 och från den 7 oktober
1897 samt att han befordrats till mästare den 1 januari 1899 och tillverkmästare
den 1 oktober 1907.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse utskottet.
med tidigare beslut av riksdagen i likartade fall, har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma, varför utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
9:o.
I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition Ang. viss er.
nr 178 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten Holmgren.
l:o föreslagit riksdagen medgiva, att till Einar Axel David Holmgren må
— utan hinder därav att framställning om ersättning icke hlivit gjord
inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
— från och med den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna
för nämnda förordning kan anses berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holmgren fullgjort sin värnpliktstjänstgöring
vid Dalregementet under tiden 28 maj 10 oktober 1921;
att han någon dag före den 10 september 1921 under tjänstgöring a Romme
-
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
hed blivit häftigt förkyld, varför han den 11 i samma månad intagits på
regementets sjukstuga; att han omedelbart efter övningstidens slut den
10 oktober 1921 överförts till Falu lasarett, där han vårdats för ledgångsreumatism
till den 30 januari 1922; att han på grund av recidiverande
ledgångsreumatism sistnämnda dag förklarats till krigstjänst oduglig;
samt att han den 7 augusti 1925 undersökts av stadsläkaren i Säter C. W.
Stoije, som intygat, att Holmgren lede av kronisk artrit i synnerhet i
rygg och höger ben, sannolikt svit av ledgångsreumatism, och att hans
arbetsförmåga vore avsevärt nedsatt genom denna sjukdom.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 23 april 1926 meddelat,
att anstalten till prövning upptagit frågan om Holmgrens rätt till
ersättning, därest framställning därom gjorts inom föreskriven tid, och
därvid funnit, att det recidiv av ledgångsreumatism, som Holmgren ådragit
sig, skäligen kunde anses vara ådraget på grund av militärtjänstgöringen,
varför han sålunda skulle, under förutsättning att preskription icke förelåge,
vara berättigad till ersättning jämlikt förenämnda förordning den
18 juni 1909.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet. Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat
dispens från de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.
Såsom föredragande departementschefen framhållit,
har efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från
2 till 3 år dylik dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre
preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka ersättningsanspråket
likväl gjorts gällande inom den tid, som sedermera stadgats, eller 3 år.
Emellertid hava i vissa fall särskilda omständigheter ansetts böra föranleda
till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits. Så har
varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att särskild undersökning
enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men av vederbörande
militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga, synes anledning
hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn härtill och
på grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett sig böra
biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
13
10 :o.
Under punkten 2:o av samma proposition nr 178 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att till Erik Albin Olsson må — utan hinder
därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som
föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och
med den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kan anses berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson fullgjort sin värnpliktstjänstgöring
vid Livgardet till häst under tiden 16 mars—13 september
1921; att han kort efter inryckningen under kommendering såsom stallpost
ådragit sig hosta och lindrig förkylning, varför han den 13 april
inlagts på garnisonssjukhuset, där han kvarlegat till den 18 april; att det
under vistelsen å nämnda sjukhus påvisats ett hlåsljud på hjärtat, ehuru
det ej med säkerhet kunnat avgöras, om detta hlåsljud varit tillfälligt
eller symptom på verkligt hjärtfel; att Olsson efter återkomsten till regementet
insjuknat i difteri och i anledning härav den 22 april remitterats
till epidemisjukhuset, där han kvarlegat till den 11 maj, då han avpolleterats
till garnisonssjukhuset, varifrån han utskrivits den 14 därpå följande
juni; att det under hans vistelse å sistnämnda sjukhus enligt förda
anteckningar påvisats, att ett hlåsljud på hjärtat fortfarande hörts, dock
utan säkert objektivt underlag; att han den 7 juli samma år ånyo sänts
för observation till garnisonssjukhuset, där han kvarlegat till den 16 juli,
då han återkommit till regementet med det utlåtandet, att han bland annat
företett tecken på organiskt hjärtfel; samt att han i anledning härav
omedelbart överförts till icke vapenför och erhållit lindrig tjänstgöring
under återstående delen av sin värnpliktstid eller till och med den 13
därpå följande september.
I avgivet yttrande den 8 juni 1926 har riksförsäkringsanstalten meddelat,
att anstalten funnit, att Olsson skulle, därest framställning om ersättning
gjorts inom därför föreskriven tid, varit berättigad till ersättning
jämlikt förutnämnda förordning den 18 juni 1909.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
propositionen.
Av skäl, som under nästföregående punkt angivits i fråga om där behandlat
ärende, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts förevarande
framställning.
Ang. viss ersättning
till
E. A. Olsson.
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. viss
ersättning till
IT. G.
Nilsson.
Utskottet.
Ang. viss
ersättning
till C. G.
Eriksson.
11: o.
Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3:o av förevarande proposition riksdagen
medgiva, att till Herman Gottfrid Nilsson må — utan hinder därav
att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives
i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med
den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning
kan anses berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson, som under tiden 21
augusti—9 oktober 1914 varit inkallad till krigstjänstgöring vid Nynäs landstormskompani
och därvid tjänstgjort å förrådet därstädes, under nämnda
tid ådragit sig en inflammation i ögonen genom drag; att han för denna
sjukdom först behandlats av läkare på platsen samt därefter den 1 november
1914 inlagts på garnisonssjukhuset i Stockholm, där han kvarlegat
till den 11 december samma år; att han sedermera vårdats för ögonsjukdom
å S:t Eriks sjuk- och vårdhem i Stockholm under tiden 23 februari—
13 april 1915 samt vidare för samma sjukdom dels behandlats polikliniskt
under vissa tider av åren 1915—1917, dels ock vårdats å sjukavdelningen
vid Stockholms stads arbetsinrättning under vissa tider av åren 1920—1925.
Riksförsäkringsanstalten har i ett den 27 maj 1926 avgivet utlåtande
meddelat, bland annat, att anstalten till prövning upptagit frågan om
Nilssons rätt till ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909, under
förutsättning att framställning därom gjorts inom föreskriven tid, och
därvid funnit, att militärtjänstgöringen skäligen borde anses hava bidragit
till Nilssons ifrågavarande sjukdom, varför han, därest preskription ej
förelegat, skulle hava varit berättigad till ersättning jämlikt nämnda förordning.
I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Under hänvisning till vad utskottet yttrat under punkten 9:o i det föregående
får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
12 :o.
Uti punkten 4:o av berörda proposition nr 178 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att till Carl Gustaf Eriksson må — utan hinder
därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
15
som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och
med den 1 januari 1927 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond
utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda
förordning kan anses berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson under sin militärtjänstgöring
vid Vaxholms grenadjärregemente den 20 april 1921 intagits
å regementets sjukhus för influensa, vilken sjukdom då gått epidemiskt,
samt den 9 maj samma år för recidiv och halsfluss; att sistnämnda sjukdom
sedermera efterföljts av ledgångsreumatism med temperaturstegringar,
som kvarhållit honom å sjukhuset till den 30 juni 1921; att han under
regementsmötet samma år varit sjukskriven tre gånger, varje gång för
ledgångsreumatism, huvudsakligon lokaliserad till höfter, knän och rygg;
att han under repetitionsövningarna åren 1922 och 1923 icke varit sjukanmäld;
att han under oktober månad 1925 blivit undersökt av överläkaren vid
kirurgiska avdelningen å Falu lasarett J. A. Waldenström, varvid han
företett eu höggradig deformitet och en mycket höggradig rörelseinskränkning
i ryggraden, på grund varav han då varit oförmögen till arbete;
att han under år 1926 vårdats å nämnda lasarett, samt att en förbättring
i de subjektiva symptomen härunder inträtt, men att det enligt nämnde
läkares åsikt likväl kräves en lång tids behandling, för att han skall bliva
så mycket återställd, att han åter kan försörja sig själv.
I avgivet yttrande den 18 februari 1926 har riksförsäkringsanstalten
meddelat, att anstalten funnit Eriksson hava ådragit sig ifrågavarande
ryggradssjukdom under sådana omständigheter, att militärtjänstgöringen
torde få anses hava bidragit till densamma, varför han skulle hava varit
berättigad till ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909, därest
framställning därom gjorts inom därför föreskriven tid.
I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.
Ehuru i detta fall icke synas kunna anföras omständigheter av samma
art som de under närmast föregående tre punkter åberopade, har utskottet
likväl, med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter, funnit sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. pension
åt kaptenen i
kustartilleriets
reserv
A. K. J.
So lo man.
13 :o.
I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion ur 3 hemställes,
»att riksdagen ville medgiva, att kaptenen i kustartilleriets reserv
A. K. ./. Saloman må efter uppnådda 55 års ålder under sin återstående
livstid åtnjuta en årlig pension av trehundra (300) kronor att utgå av
anslaget till marinens reservpersonal».
I motiveringen till motionen anföres följande:
»Kaptenen i kungl. kustartilleriets reserv A. K. J. Saloman utnämndes
till underlöjtnant vid kungl. Vaxholms artillerikår år 1898 och inträdde
därvid i vederbörlig ordning som delägare i arméns pensionskassa.
Med ingången av år 1902 överflyttades emellertid Vaxholms artillerikår
till det nyuppsatta kustartilleriet, vilket tillhörde marinen, varvid genom
kungl. brev den 28 februari 1902 bestämdes att befäl och underbefäl med
vederlikar, som från armén erhålla transport till kustartilleriet, må bibehållas
vid den delägarerätt i arméns pensionskassa, vartill de varit berättigade,
därest kustartilleriet tillhört armén.
Sina skyldigheter i samband härmed fullgjorde också Saloman, till dess
han erhöll avsked — år 1912 från lön och helt avsked utan pension år 1914.
Genom Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående arméns reserver av
befäl och civilmilitär personal av den 9 februari 1906 infördes pensionsrätt
efter uppnådd 55 års ålder för officerare och underofficerare av armén,
vilka utan fyllnadspension avgått från beställning på stat och inträtt i
reserven. Saloman, som under år 1927 uppnår 55 års ålder, kan emellertid
icke erhålla nyssnämnda pension, då han, ehuru delägare i arméns
pensionskassa, från och med år 1902 blivit överflyttad till marinen.
Vid marinen äro andra bestämmelser i dessa hänseenden gällande. När
officer vid marinen, delägare i flottans pensionskassa, erhåller avsked före
uppnådd pensionsålder, äger han att återfå samtliga under tjänstetiden
inbetalade pensionsavgifter. Som Saloman tillhört arméns pensionskassa
och icke flottans kan han icke heller få åtnjuta förmånen av återbetalade
pensionsavgifter.
Därför att Vaxholms artillerikår år 1902 överflyttades från armén till
marinen kan Saloman sålunda icke få den årliga pension av 300 kronor,
vartill han eljest varit berättigad, och därför att han vid överflyttandet
till marinen redan var delägare i arméns pensionskassa, kan han vid sitt
avskedstagande icke erhålla de förmåner, som i liknande fall tillkomma
övriga befattningshavare vid marinen.
I underdånig skrivelse den 16 oktober 1924 har Saloman anhållit att
vid uppnådda 55 års ålder komma i åtnjutande av ovannämnda pension,
vilken framställning tillstyrkts av chefen för kustartilleriet, kungl. marinförvaltningen
och statskontoret, men icke föranlett någon Kungl. Maj:ts
åtgärd, liksom ock en underdånig skrivelse den 3 december 1925 om att
återfå erlagda inbetalningar till pensionskassan.
Enär Saloman genom de organisatoriska förfoganden, varom statsmakterna
fattat beslut, kommit i en situation, varigenom han icke lagligen
kan erhålla samma förmåner, som tillkomma de med honom likställda
inom armén och marinen, synes det mig rimligt, att han genom statsmakternas
försorg beredes ersättning härför i enlighet med marinförvaltningens
förslag i ärendet.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 17
Av motionen och i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas huvudsakligen
följande:
Saloman, som är född den 18 oktober 1872, kom i krigstjänst år 1894,
utnämndes till underlöjtnant i Vaxholms artillerikår år 1898 och till löjtnant
därstädes år 1901. Från och med år 1902 överflyttades nämnda artillerikår
från armén till kustartilleriet, tillhörande marinen. Genom kungl. brev den
28 februari sistnämnda år förordnades, att befäl och underbefäl med vederlikar,
som från armén erliölle transport till kustartilleriet, finge bibehållas
vid den delägarrätt i arméns pensionskassa, vartill de varit berättigade,
därest kustartilleriet tillhört armén.
År 1905 utnämndes Saloman till kapten av andra klass vid kustartilleriet
och år 1908 till kapten av första klass därstädes. Han erhöll därefter år
1912 avsked från lön samt år 1914 helt avsked utan pension.
Genom förordning den 9 februari 1906 angående arméns reserver av befäl
och civilmilitär personal, vilken förordning sedermera ersatts med förordning
den 15 november 1912 (nr 413) i samma ämne, medgavs rätt för
officerare och underofficerare vid armén, vilka utan fyllnadspension avgått
från beställning på stat ävensom fullgjort viss tjänstgöring, att efter uppnådd
55 års ålder erhålla viss pension.
Med erinran härom anhöll Saloman i en till Kungl. Maj:t ställd, den
16 oktober 1924 dagtecknad skrift, att han, som vid sitt avsked inträtt i
kustartilleriets reserv och genom sin överflyttning till marinen sålunda gått
miste om den ifrågavarande pensionsförmånen, måtte, därest han icke i sin
egenskap av officer i kustartilleriets reserv kunde befinnas berättigad till
erhållande av berörda pensionsförmån, efter framställning till riksdagen av
Kungl. Maj:t förklaras berättigad att komma i åtnjutande av förenämnda
pension efter uppnådd 55 års ålder.
över denna framställning avgav chefen för kustartilleriet den 10 november
1924 infordrat utlåtande, däri han under erinran om innehållet i nyss omförmälda
bestämmelser framhöll, att någon liknande pensionsrätt icke införts
för motsvarande reservpersonal vid marinen samt att marinens såväl officerare
som underofficerare därför i förevarande avseende kommit i ett ogynnsammare
läge än motsvarande beställningshavare vid armén, och att detta
särskilt framträdde i fråga om kustartilleriet tillhörande officerare och
underofficerare, vilka i likhet med Saloman före sin ofrivilliga överföring
till kustartilleriet tillhört Vaxholms artillerikår och sålunda armén. Billighetsskäl
syntes därför tala för att de officerare och underofficerare i kustartilleriets
reserv, vilka vid kustartilleriets uppsättande tillhörde armén på
stat och vilka, om de fått kvarstå i sådan egenskap, skulle kunnat efter
övergången till reserv erhålla den arméns reservpersonal tillförsäkrade pensionen,
måtte undfå rätt att, därest de uppfyllde stadgade fordringar, komma
i åtnjutande av pension till samma belopp som denna sistnämnda. Chefen
för kustartilleriet tillstyrkte vid sådant förhållande, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen, att Saloman, vilken uppfyllde de för undfående av penJBihang
till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 2) höft. (Nr 36.) 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
sion för arméns reservpersonal stadgade fordringar, måtte efter uppnådd
55 års ålder komma i åtnjutande av en årlig pension med samma belopp,
som vore bestämt för arméns motsvarande beställningshavare eller 300 kronor.
Marinförvaltningen, som jämväl anbefalldes att avgiva utlåtande i ärendet,
ansåg sig böra hos chefen för kustartilleriet anhålla om utredning, i
vad mån liknande grunder för pensionering förelåge beträffande andra än
Salom an.
Med anledning härav anförde chefen för kustartilleriet, att med hänsyn
till de i ärendet åberopade bestämmelserna de för Salomans pensionering
anförda skälen syntes äga tillämplighet jämväl för sådana kustartilleriet
tillhörande officerare, vilka efter att hava innehaft beställning på stat vid
Vaxholms artillerikår med 1902 års ingång överförts till kustartilleriet och
sedermera utan fyllnadspension avgått från beställning på stat och inträtt
i reserv, dock endast under förutsättning av att, om ifrågavarande officerare
och underofficerare fått kvarstå vid nämnda artillerikår, bestämmelserna i
någon av de förut omförmälda förordningarna å dem kunnat vinna tillämpning.
I enlighet härmed skulle förutom Saloman icke någon av de nuvarande
eller förutvarande beställningshavarna i kustartilleriets reserv kunna
ifrågakomma till erhållande av förevarande pension.
För egen del anförde härefter marinförvaltningen i utlåtande den 15 januari
1925, att vissa billighetsskäl förelåge för tillerkännande av pension
till Saloman. Om han nämligen kvarstått vid armén i stället för att överföras
till marinen, skulle han, enligt vad i ärendet blivit upplyst, under i
övrigt lika förhållanden, hava varit berättigad att efter uppnådd 55 års
ålder av statsmedel undfå en årlig pension av 300 kronor. På grund härav
och då pensionens beviljande i detta fall icke syntes medföra ytterligare
konsekvenser, förordade ämbetsverket proposition till riksdagen i syfte att
bereda Saloman pension, för vars bestridande anslaget till marinens reservpersonal
syntes böra anlitas.
Även statskontoret tillstyrkte i utlåtande den 13 mars 1925, med hänsyn
till de i detta fall föreliggande särskilda förhållandena, vidtagande av den
atav marinförvaltningen föreslagna åtgärden.
Enligt beslut den 13 november 1925 fann emellertid Kungl. Maj:t Salomans
förevarande ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Med anledning härav anhöll sedermera Saloman i en till Kungl. Maj:t
ställd, den 3 december 1925 dagtecknad skrift om medgivande att han i
egenskap av f. d. stamanställd officer vid kustartilleriet, i vad rörde
inbetalda avgifter till arméns pensionskassa samt arméns nya änke- och pupillkassa,
måtte likställas med f. d. stamanställda officerare vid flottan, vilka
i likhet med honom avgått från sin anställning före tiden för erhållandet
av pension med fyllnadspension, och således från nämnda kassor återbekomma
samtliga av honom under hans tjänstetid dit inbetalda avgifter.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
19
över denna framställning avgav direktionen över arméns pensionskassa
infordrat utlåtande och anförde därvid — efter erinran att Saloman efter
Vaxholms artillerikårs uppgående i kustartilleriet bibehållit sin delaktighet
i förenämnda kassor samt att han från och med den 1 januari 1906 övergått
till det för arméns nya änke- och pupillkassa från och med nämnda
dag gällande reglementet av den 30 december 1905 — att Saloman jämlikt
de för nämnda kassor gällande reglementena icke vore berättigad att återfå
de av honom till kassorna inbetalade avgifterna. Då emellertid vad Saloman
anfört till stöd för sin anhållan syntes direktionen tala för bifall till
densamma, hemställde direktionen, att ärendet måtte överlämnas till arméns
pensionskassas överstyrelse.
Genom remiss den 5 januari 1926 infordrades därefter utlåtande i ärendet
från arméns fullmäktige i arméns pensionskassa, vars revisionsavdelning
avgav betänkande i ärendet.
Efter meddelande att de av Saloman inbetalda avgifterna utgjorde till
arméns pensionskassa 944 kronor 10 öre och till arméns nya änke- och
pupillkassa 1,683 kronor 37 öre eller tillhopa 2,627 kronor 47 öre ävensom
att Saloman vore gift sedan den 21 december 1907 och hade två barn, födda
åren 1908 och 1910, anförde revisionsavdelningen, att enligt gällande förordningar
och reglementen Saloman icke vore berättigad att vare sig erhålla
pension eller återfå erlagda avgifter. Då han emellertid, därest han tillhört
flottans pensionskassa och änkekassa skulle hava återbekommit erlagda
avgifter eller, därest han vid avskedet tillhört armén, varit berättigad till
erhållande av pension vid uppnådd 55 års ålder och det icke berott på
hans eget förvållande, att han icke kunde komma i åtnjutande av någondera
av dessa fördelar, syntes det vara billigt, att någon ersättning bereddes
honom. Detta borde dock icke ske genom kassornas utan snarare genom
statsmakternas försorg, eventuellt genom utbetalande av ett belopp motsvarande
vad han i sin ansökning begärt.
Arméns fullmäktige instämde i utlåtande den 27 januari 1926 i huvudsak
uti revisionsavdelningens yttrande.
Enligt beslut den 5 mars 1926 fann emellertid Kungl. Maj:t Salomans
förevarande ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Enligt utskottets mening föreligga onekligen vissa billighetsskäl för tillerkännande
av pension till Saloman. Utredningen i ärendet torde nämligen
giva vid handen, att om han kvarstått vid armén i stället för att såsom
fallet blev, då Vaxholms artillerikår överflyttades till kustartilleriet, överföras
till marinen, han skulle under i övrigt lika förhållanden hava varit berättigad
att efter uppnådd 55 års ålder av statsmedel erhålla en årlig pension
av 300 kronor. Av den i ärendet förebragta utredningen lärer vidare framgå,
att beviljande av pension i detta fall icke torde medföra några ytterligare
konsekvenser. Såväl chefen för kustartilleriet som marinförvaltningen
hava också tidigare förordat avlåtande av proposition till riksdagen i nyss
Utskottet.
Ang. pension
åt fanjunkaren
A. L. Svensson.
20 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
angivet syfte, varjämte statskontoret funnit sig böra tillstyrka en dylik åtgärd.
Då även utskottet anser sådana särskilda omständigheter i detta fall
vara förhanden, att pension synes böra beredas Saloman, har utskottet funnit
sig böra biträda motionärens förslag och hemställer förty,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion II: 3,
må medgiva, att kaptenen i kustartilleriets reserv August
Karl Julius Saloman må efter uppnådd 55 års ålder
under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension
av 300 kronor, att utgå av anslaget till marinens reservpersonal.
14 :o.
I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion
nr 13 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja fanjunkaren i kung! Göta
livgardes reserv Axel Leonard Svensson en årlig pension att utgå i enlig
het med bestämmelserna i § 16, mom. 3 av kung! förordningen nr 413 den
15 november 1912 jämte å sagda pension utgående tillägg och pensionsförbättring
jämte dyrtidstillägg i enlighet med vad för sådan pensionstagare
finnes stadgat.»
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Svensson, som är född
den 25 september 1870, efter att den 26 oktober 1894 hava konstituerats till
sergeant av 2 klass samt den 31 december 1903 förordnats till fanjunkare
vid Göta livgarde, den 11 februari 1908 erhållit avsked från beställning på
stat samt att han den 9 mars 1909 förordnats till fanjunkare i regementets
reserv. Svensson har vidare tjänstgjort såsom rullföringsbiträde vid Vänersborgs
rullföringsområdes expedition från den 1 april 1913 intill utgången
av år 1921, då han på egen begäran lämnade sistnämnda anställning.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, vilken överlämnades till arméförvaltningens
civila departement för behörig åtgärd, anhöll Svensson att komma
i åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna i förordningen den 15 november
1912 (nr 413) angående arméns reserver av befäl och civilmilitär
personal.
I häröver avgivet yttrande anförde sekundchefen för Göta livgarde, att
Svensson enligt bestämmelserna i reservbefälsförordningens § 5 b) syntes
hänförlig till de underofficerare, som efter avgång från beställning på stat
utan rätt till fyllnadspension vunnit inträde i regementets reserv, men att
han i denna egenskap icke fullgjort någon tjänstgöring. Då han emellertid
varit i oavbruten tjänst vid regementet från och med den 23 augusti 1888
till och med den 11 februari 1908, d. v. s. i 19''/3 år, syntes det sekund
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
21
chefen att det förhållandet, att han icke fullgjort det regementsmöte vartill
han år 1910 skulle hava inkallats, icke borde utgöra hinder för att han
tilldelades pension i likhet med övriga underofficerare av samma kategori.
Arméförvaltningens civila departement meddelade beslut i ärendet den 30
oktober 1925 och anförde därvid huvudsakligen följande: Då sökanden,
med hänsyn till tiden, då han avgått från beställning på aktiv stat, syntes
såsom fast anställd hava deltagit i regementsövning sista gången 1907, syntes
på grund av stadgandena i § 5 mom. 3 och 4, jämförda med § 4 mom. 3 och
4 av reservbefälsförordningen, skyldighet hava förelegat för honom att efter
övergången till reserven fullgöra en repetitionsövning under år 1910, vilket
år sökanden uppnådde 40 års ålder. På grund härav och då sökanden efter
inträdet i reserven icke fullgjort någon tjänstgöring vid regementet, hade
departementet, mot bestämmelserna i § 17, jämförda med stadgandena i
§ 16 mom. 3 av berörda förordning, funnit sig icke kunna bifalla den
gjorda ansökningen.
över beslutet anförde Svensson besvär hos kammarrätten, som emellertid
enligt utslag den 19 mars 1926 ej fann skäl göra ändring i överklagade
beslutet.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens civila
departement.
Departementet har anfört, att departementet med anledning av den föreliggande
motionen icke hade något att tillägga eller anföra utöver vad som
framhållits i departementets ovan berörda beslut den 30 oktober 1925.
Statskontoret har anfört följande:
»För egen del får statskontoret framhålla, att med hänsyn till föreliggande
förhållanden i detta fall — och särskilt att Svensson enligt vad handlingarna
synas utvisa icke erhållit inkallelse till den repetitionsövning, som
han försummat, — skäl torde kunna anses föreligga för medgivande därtill,
att den omständigheten att Svensson icke i allo fullgjort den militära
tjänstgöring, som enligt reservbefälsförordningen erfordras för erhållande
av pension såsom underofficer i reserven, icke skall utgöra hinder
för honom att komma i åtnjutande av dylik pension för tid efter det han
uppnått föreskriven levnadsålder.»
Förordningen den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns reserver
av befäl och civilmilitär personal avser, bland andra, underofficerare som
vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension
på ansökan vunnit inträde i regementes reserv. Enligt förordningen
är sådan underofficer skyldig bland annat att fullgöra en repetitionsövning
minst vart tredje år intill utgången av det kalenderår, då han uppnått 40
års ålder. Till underofficer som fullgjort stadgad tjänstgöring utgår efter
uppnådd 55 års ålder pension med 200 kronor årligen, med skyldighet för
vederbörande att kvarstå i reserven intill fyllda 65 år.
Utskottet
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang.
pension åt
f. båtsmannen
F. Andersson
Tält.
Utskottet.
Av utredningen framgår, att Svensson skulle varit berättigad till pension
med nyssnämnda belopp jämte därå belöpande tilläggsförmåner, därest han
under år 1910 fullgjort en repetitionsövning. Då, såvitt av handlingarna
synes framgå, Svensson ej erhållit inkallelse till denna övning, och med
hänsyn tagen jämväl till Svenssons omkring 28-åriga anställningstid i statens
tjänst har utskottet ansett sig böra tillstyrka ett medgivande i den av statskontoret
ifrågasatta riktningen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 13,
må medgiva, att den omständigheten att fanjunkaren i
Göta livgardes reserv Axel Leonard Svensson icke i allo
fullgjort den militära tjänstgöring, som enligt förordningen
den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns
reserver av befäl och civilmilitär personal erfordras för
erhållande av pension såsom underofficer i reserven, icke
må utgöra hinder för honom att komma i åtnjutande av
den pension, vartill han enligt bestämmelserna i nämnda
förordning eljest må finnas berättigad.
15 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 21 januari 1927 dagtecknad proposition
nr 51 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Bohus 2:a kompani Fredrik
Andersson Tält må tilldelas pension, såsom om han tjänat kronan 20 år
från 20 års ålder, att utgå från och med maj månad 1926.
Av statsrådsprotokollet framgår, att Tält, som är född den 19 juni 1849,
beviljats avsked ur krigstjänsten den 26 september 1888 efter en tjänstetid
av 18 år 7 månader från 20 års ålder räknat, att hans behållna inkomst
utgjorde endast 17 kronor per månad, samt att han, som vore änkling
sedan år 1914, icke kunde påräkna något bidrag av sina närmaste för sitt
uppehälle.
I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har
utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
23
16 :o.
I en inom andra kammaren av herr Lindley väckt motion nr 54 har
hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre båtsmannen Anders Jansson,
Sunnanå, Bergvik, ett årligt understöd av 300 kronor att under hans återstående
livstid utgå från och med den 1 januari 1927.»
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen med därvid fogade bilagor.
Av tillgängliga handlingar framgår bland annat, att Jansson, som är
född den 3 mars 1859, varit i tjänst såsom båtsman vid Norrlands l:a
båtsmanskompani under en tid av 14 år 3 månader samt att han på vederbörlig
anmälan och med rotehållarnas samtycke erhållit avsked ur tjänsten
den 11 februari 1897.
Då Janssons tjänstetid uppgår till endast något över 14 år, har utskottet
ansett sig icke böra tillstyrka, att han skulle beredas båtsmanspension
från flottans pensionskassa, för vilken förmån erfordras 20 tjänstår från
tjuguårsåldern. På grund härav och då understöd av statsmedel i detta
fall ej hör ifrågakomma, får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 54 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
17:o.
I en inom andra kammaren av herr Borg väckt motion nr 17 har hemställts,
»att riksdagen måtte bevilja förre soldaten Gustaf Löfqvist under
hans återstående livstid ett årligt understöd av 400 kronor att utgå från
den 1 juli 1927.»
I fråga om de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen med därvid fogade bilagor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Löfqvist, som är född den 20
september 1869, varit i krigstjänst vid Upplands infanteriregemente under
tiden 8 april 1891—27 maj 1908 eller omkring 17 år 1 månad ävensom
att han enligt läkarbetyg numera på grund av sviter efter ett olycksfall
år 1922 (brott å vänstra handens 4:e och 5:e mellanhandsben) är mindre
arbetsför i fråga om visst arbete.
Att, såsom motionären ifrågasatt, tilldela Löfqvist i hans egenskap av
förutvarande indelt soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet
icke kunna förorda. Icke heller har utskottet funnit sig böra tillstyrka,
Ang. årligt
understöd åt
förre båtsmannen
A. Jansson.
Utskottet.
Ang.
ärligt understöd
åt förre
soldaten
G. Löfqvist.
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang.
ärligt understöd
åt förre
soldaten C. J.
Nilsson Snygg.
Utskottet.
att Löfqvist skulle, på sätt av riksdagen i vissa fall medgivits, beredas
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan
under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Den tidrymd,
under vilken Löfqvist varit i krigstjänst, har nämligen synts utskottet
vara alltför kort för att, med hänsyn till de grunder, som hittills i
liknande fall plägat tillämpas, kunna föranleda till ett sådant medgivande.
På grund härav och då för övrigt några särskilda omständigheter icke
visats vara för handen, vilka kunna åberopas till stöd för ett undantag
från hittills tillämpade principer, har utskottet ansett sig höra avstyrka
bifall till den väckta motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 17 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
18 :o.
I en inom andra kammaren av herr Werner väckt motion nr 46 har
hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna förre soldaten Carl Johan
Nilsson Snygg ett årligt understöd av 300 kronor från och med år 1927,
att utgå under hans återstående livstid.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Nilsson Snygg, som
är född den 24 april 1845, kommit i krigstjänst vid Kalmar regemente den
7 oktober 1869 samt varit i tjänst till den 3 mars 1887, då han av regementschefen
»i anseende till bättre utkomst» erhållit interimsavsked, ävensom
att konfirmations-avskedspass för honom utfärdats den 29 juni sistnämnda
år. Hans tjänstetid vid regementet uppgår sålunda till icke
fullt 17 år 5 månader.
Av skål, som utskottet under nästföregående punkt angivit, har utskottet
icke heller i detta fall ansett sig kunna tillstyrka vare sig beviljande av
understöd eller medgivande av rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 46 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
25
19 :o.
I en inom andra kammaren av herr Johansson i Edsbyn väckt motion . , ^n9'' ,
. .. ärligt under
nr
47 har hemställts, »att riksdagen må av billighetsskal tillerkänna förre stöd åt färre
v. korpralen Nils Örn ett årligt understöd av 200 kronor.» tiec^iorpraJen
Beträffande motiveringen för förslaget i fråga får utskottet hänvisa
till motionen med därvid fogade bilagor.
Av handlingarna i ärendet utvisas, bland annat, att örn, som är född
den 22 december 1870, varit i krigstjänst vid Hälsinge regemente under
tiden 2 december 1890—30 augusti 1899 eller omkring 8 år 8 månader,
att han sistnämnda dag erhållit avsked ur tjänsten såsom oduglig till
krigstjänst på grund av en enligt intyg i tjänsten ådragen axelskada samt
att han på grund av ifrågavarande skada i enlighet med då gällande
bestämmelser från Vadstena krigsmanshuskassa tillerkänts underhåll i
tredje klassen med 24 kronor ävensom korpralstillägg med 12 kronor.
Såsom av utredningen framgår har örn vid avskedet ur krigstjänst på Utskottet
grund av den i tjänsten ådragna skadan blivit tillerkänd författningsenligt
underhåll samt korpralstillägg från Vadstena krigsmanshuskassa.
Dessa förmåner utgå enligt 1919 års lagtima riksdags beslut numera med förhöjda
belopp av respektive 61 kronor och 30 kronor årligen. Under sådana
förhållanden och då några särkilda skäl av beskaffenhet att böra föranleda
till ytterligare förmåner i detta fall ej blivit förebragta, har utskottet ansett
sig ej höra tillstyrka någon åtgärd i anledning av motionärens förslag.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att jämlikt 1919 års lagtima
riksdags förenämnda beslut beträffande underhåll från krigsmanshuskassan
avsevärda höjningar i underhållsbeloppet inträda, dels då underhållstagaren
uppnår 60 års ålder, dels ock då han uppnår 67 års ålder.
De sålunda förhöjda beloppen utgöra respektive 100 kronor och 200 kronor,
frånsett korpralstillägg. Vidare må erinras, att enligt nu gällande bestämmelser
till underhållstagare, som uppnått 60 års ålder, utgår dyrtidstillägg
med 150 kronor årligen, varjämte till underhållstagare, som uppnått
67 års ålder, utgår pensionstillägg med 50 kronor årligen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 47 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
20 :o.
I en inom andra kammaren av herr Högström väckt motion nr 50 har Ang. ärligt
hemställts, »att riksdagen må av billighetsskäl tillerkänna förre soldaten
Anders Johan Almén ett årligt understöd av 300 kronor.» a. j. Almén.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. underhåll
från Vadstena
krigsmanshuskassa
åt förre
soldaten J. A.
Lundberg.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Almén är född den 10 mars
1853 och sålunda uppnått 74 års ålder, att han varit i krigstjänst såsom
soldat vid Hälsinge regemente under tiden 16 mars 1875—17 juli 1893
eller omkring 18 år 4 månader från tjuguårsåldern, att hans arbetsförmåga
numera är på grund av ålder och sjukdom i hög grad nedsatt samt
att han är i behov av understöd.
Att tillerkänna Almén i hans egenskap av f. d. soldat understöd av
statsmedel lärer icke böra ifrågakomma. Däremot har utskottet, med hänsyn
till Alméns tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter,
funnit sig böra tillstyrka, att Almén må förklaras berättigad till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa, oaktat han icke tjänat kronan
under den tid, som är föreskriven för en dylik förmån. Det ifrågasatta
underhållet synes böra bestämmas att utgå från och med den 1 juli 1927.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 50, må medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge
regemente Anders Johan Almén må från och med den
1 juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder som om han tjänat
för underhålls erhållande föreskriven tid.
21 :o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 96 har herr Carlström
hemställt, »att riksdagen må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings
regemente Johan August Lundberg må från och med den 1 juli 1927 från
Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma grunder som
om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.»
Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen.
Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga, framgår, att Lundberg,
som är född den 9 mars 1862 och alltså fyllt 65 år, varit i krigstjänst
vid Jönköpings regemente under tiden 1 april 1886—26 april 1905,
då han på grund av oförmögenhet till krigstjänst enligt läkarbetyg erhöll
avsked efter en tjänstetid av 19 år 25 dagar efter tjuguårsåldern, att hans
arbetsförmåga numera är nedsatt samt att han har att draga försorg om
en sjuklig hustru och två ännu minderåriga barn och är i behov av
understöd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
27
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och under hänvisning till
vad utskottet anfört under nästföregående punkt tillstyrker utskottet, att
Lundberg i enlighet med vad i motionen föreslagits må berättigas till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan under
den tid, som för en dylik förmån är föreskriven.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 96, må medgiva, att förre soldaten vid Jönköpings
regemente Johan August Lundberg må från och med
den 1 juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder som om han
tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.
22:o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 97 bär herr Leo hemställt,
att riksdagen må besluta tilldela f. d. husaren Karl Hjalmar Lagerstedt
Bernhard en årlig pension till så stort belopp, att den tillsammans med
vad han äger utfå från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 600 kronor.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lagerstedt Bernhard, som är
* född den 29 mars 1872, varit i krigstjänst vid Smålands husarregemente
från och med den 9 december 1890 till och med den 6 september 1902,
då han såsom oförmögen till vidare krigstjänst enligt läkarbetyg erhöll
avsked efter en tjänstetid av omkring 11 år 9 månader, ävensom att Lagerstedt
Bernhard, som i tjänsten ådragit sig en kroppsskada — ledvrickning
i högra axelleden — alltsedan avskedet åtnjutit underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa.
Av skäl, som utskottet i fråga om det under punkten 19:o här ovan behandlade
ärendet angivit, har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,
att särskild förmån skulle beredas Lagerstedt Bernhard utöver honom författningsenligt
tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 97 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet.
Ang. pension
åt f. d. husaren
K. H.
Lagerstedt
Bernhard.
Utskottet.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. gratial
ur Vadstena
krigsmanshuskassa
åt
f. soldaten
O. Roth.
Utskottet.
23: o.
I en inom andra kammaren av herr Jönsson i Revinge väckt motion nr
230 har hemställts, »att riksdagen heslutar, att förre soldaten Olof Roth i
Lövestad skall erhålla gratial enligt de bestämmelser, som gälla för förutvarande
indelta soldater med minst 20 tjänsteår.»
Såsom stöd för yrkandet har i motionen anförts, bland annat, följande:
»Förre indelte soldaten Olof Roth, född den 23 mars 1867, var anställd
vid Södra skånska infanteriregementet från den 5 april 1892 till den 13
september 1905, då han erhöll avsked på grund av ledgångsreumatism. Hans
sammanlagda tjänstetid som indelt soldat är sålunda 13 1/B år. Härtill skall
dock läggas en tjänstetid av tre år vid Kungl. Pontonierbataljonen och då
tjänsteår vid värvat truppförband för indelta soldater i pensionshänseende
räknas som dubbla, blir Roths sammanlagda tjänstetid vid armén 19 ‘/s år.
Det fattas honom sålunda endast omkring ett halvt år i de tjugo tjänsteår,
som berättiga f. d. indelta soldater till gratial ur Vadstena krigsmanshuskassa
och har riksdagen tidigare medgivit dispens för en felande tjänstetid
av ända till ett och ett halvt år.»
Vid motionen fogade bilagor bestyrka riktigheten av de uti motionen
lämnade uppgifterna angående längden av Roths tjänstgöring samt utvisa,
att Roth vid läkarundersökning den 9 september 1905 av vederbörande regementsläkare
funnits lida av kronisk ledgångsreumatism.
Vid motionen har vidare fogats ett av legitimerade läkaren C. V. Berger
avgivet, den 12 januari 1927 dagtecknat intyg av följande lydelse:
»Att småbrukaren Olof Roth, som av mig denna dag undersökts för erhållande
av intyg om sin hälsa att användas vid sökande av pension, därvid
befunnits lida av muskelreumatism, företrädesvis lokaliserad till ryggmuskulaturens
nedre partier, samt någon ledgångsreumatism i vänster axelled,
samt att Roth på grund av dessa sina sjukdomar är i någon mån nedsatt
till sin arbetsförmåga, intygas härmed på heder och samvete.»
I övrigt hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade bilagor.
För utskottet har vidare varit tillgängligt ett av kyrkoherden i Lövestads
församling samt kommunalnämndens ordförande i kommunen avgivet intyg,
däri intygsgivarna förklarat, att Roth »trots berömvärd arbetsamhet befinner
sig i knappa ekonomiska omständigheter, vilka med hänsyn till hans tilltagande
sjuklighet torde komma att väsentligen försämras.»
Av utredningen framgår, att Roth varit i tjänst vid indelt regemente
under en tid av omkring 13 V2 år samt att han därjämte haft anställning
vid värvat truppförband (pontonierbataljonen) under 3 år. Enligt Kungl.
Maj:ts brev den 20 mars 1849 må tjänstår vid värvat garnisonsregemente
för indelt soldat i pensionshänseende räknas såsom ett och ett halvt år —
icke såsom i motionen uppgivits två år. Vid tillämpning av nämnda be
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
29
räkningsgrund skulle Roths tjänstetid uppgå till omkring 18 år. Hans
■verkliga tjänstetid utgör emellertid endast omkring 16 l/2 år. På grund
härav och då varken med avseende å Roths arbetsförmåga eller hans ekonomiska
förhållanden synas föreligga sådana ömmande omständigheter, vilka
höra utgöra förutsättning för en dispens av här ifrågasatt art, har utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag. Enligt utskottets
mening måste nämligen med hänsyn till det stora antalet förutvarande
indelta soldater och de konsekvenser, som ett avvikande från hittills
tillämpade grunder alltså kan medföra, en viss varsamhet iakttagas
vid behandling av dylika dispensfrågor.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 230 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
24 :o.
I en inom andra kammaren av herr Holmström i Gävle väckt motion
nr 236 har hemställts »att riksdagen må besluta, att förre soldaten vid
Fernebo kompani av Kungl. Hälsinge regemente nr 101 Johan August Nord
må erhålla understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
Ang. understöd
från
Vadstena
lcrigsmansliuskassa
åt
f. soldaten
J. A. Nord.
med därvid fogad bilaga.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Nord, som är född den 23 april
1864, varit i krigstjänst vid Hälsinge regemente från och med den 31 oktober
1881 till och med den 4 september 1901, då han på grund av oduglighet
till krigstjänst enligt läkarbetyg erhållit avsked efter en tjänstetid av
omkring 19 år 10 månader, ävensom att han numera är sjuklig och befinner
sig i behövande omständigheter.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående Nords tjänstetid utskottet.
och i övrigt får utskottet, under hänvisning jämväl till vad utskottet anfört
uti punkten 20:o här ovan, tillstyrka, att Nord må tillerkännas underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa såsom om han tjänat kronan under föreskriven
tid.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 236, må medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge
regemente Johan August Nord må från och med den 1
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. underhåll
från
Vadstena
krigsmanshuskassa
åt
f. soldaten
J. Hjert.
Utskottet.
juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas
underhåll enligt samma grunder som om han tjänat för
underhålls erhållande föreskriven tid.
25 :o.
I en inom andra kammaren under nr 239 väckt motion har herr Bengtsson
i Kullen hemställt, »att riksdagen må medgiva, att f. d. soldaten vid
Barne kompani av Kungl. Västgöta regemente nr 49 Johan Hjert må från
och med den 1 juli 1927 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll
enligt samma grunder, som om han tjänat för underhålls erhållande
föreskriven tid.»
Beträffande motiveringen för det framställda förslaget hänvisar utskottet
till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Hjert är född den 27 december
1869 och alltså uppnått 57 års ålder, samt att han kommit i krigstjänst
vid Västgöta regemente den 12 september 1887 och kvarstått i tjänsten till
den 9 april 1907. Hans tjänstetid uppgår alltså till omkring 19 år 7 månader.
Av handlingarna framgår vidare, att Hjert är sjuklig samt i stort
behov av hjälp.
Av skäl, som under nästföregående punkt angivits, tillstyrker utskottet
bifall till det i föreliggande motion framställda förslaget.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion It 239,
må medgiva, att förre soldaten vid Västgöta regemente
Johan Hjert må från och med den 1 juli 1927 från
Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt
samma grunder som om han tjänat för underhålls erhållande
föreskriven tid.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
31
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. justitiedepartementet.
26 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 3 december 1926 dagtecknad proposition Ang. taiäggsnr
12 bar Kungl. Makt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag Pensi°n åt f
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, före- stapeln J. a.
slagit riksdagen medgiva, att förre vaktkonstapeln Jonas Arvid Schwan Schtcan.
må från och med den 1 december 1926 under sin återstående livstid uppbära
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — en pension
från allmänna indragningsstaten av 1,000 kronor för år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:
Schwan, som är född den 26 juni 1873, inträdde i statens tjänst den 1
november 1892 och i fångvårdens tjänst den 1 maj 1900 samt konstituerades
till vaktkonstapel den 25 november 1904.
Den 6 juli 1910 blev Schwan under tjänstutövning vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö överfallen av en tvångsarbetsfånge, som med ett järnspett
tilldelade Schwan nio slag i huvudet. Schwan, vilken till följd av våldet
råkade i stadigvarande svår sjukdom, har med anledning därav erhållit tjänstledighet
längre och kortare tider intill den 1 januari 1920, från och med
vilken dag han varit ledig i en följd. På framställningar av Schwan —
som från och med den 1 februari 1914 överflyttades till tjänstgöring vid
straffängelset i Stockholm och sedan den 1 april 1924 innehaft befattning
såsom vaktkonstapel vid centralfängelset å Långholmen — har enligt särskilda
Kungl. Maj:ts beslut medgivits, att Schwan under ledigheten finge
bibehållas vid oavkortade löneförmåner.
Genom beslut den 12 november 1926 har Kungl. Maj:t förklarat Schwan
skyldig att avgå från tjänsten med rätt att åtnjuta avkortad pension till belopp
av 1,670 kronor årligen.
Fråga har nu väckts om beredande åt Schwan av tilläggspension eller
särskild ersättning i anledning av ovanberörda överfall under tjänstutövning.
Departementschefen har för sin del i ärendet anfört följande:
»Det föreliggande fallet måste förvisso anses vara synnerligen ömmande.
Av utredningen framgår, att Schwan på grund av det honom under tjänstutövning
övergångna våldet och därav förorsakade skador är praktiskt taget
fullständigt oförmögen att uträtta något slags arbete samt att han dessutom lider
av en av våldet uppkommen, enligt allt att döma obotlig, svår nervsjukdom.
Genom det i överensstämmelse med gällande föreskrifter Schwan meddelade
avsked från tjänsten hava hans inkomster av statsmedel, bortsett från dyr
-
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pension
åt förra skrivbiträdet
hos
Göta hovrätt
Ida Josefina
Eugenia Ekelund.
tidstillägg, minskats från 3,300 kronor — Schwans avlöning vid avskedet
— till 1,670 kronor eller således med 1,630 kronor för år. Då lian redan
förut haft svårt att få inkomsterna att räcka till på grund av utgifter för
sjukvård och dylikt, synes uppenbart att Schwan numera, urståndsatt som
han är att genom arbete erhålla någon förtänst vid sidan om pensionen, befinner
sig i ett verkligt betryck. Att anlita erforderlig behandling för vinnande
av lindring i sjukdomen torde icke längre vara honom möjligt. Från
staten har Schwan icke fått annat bistånd i sådant hänseende än vad som
år 1911 beviljats honom för vistelse vid ovannämnda vattenkuranstalt.
Någon som helst gottgörelse för de alltjämt kvarstående kroppsliga och psykiska
lidanden, som blivit en följd av det Schwan övergångna våldet, har
han icke erhållit vare sig av gärningsmannen — som, enligt vad jag inhämtat,
icke längre är i livet — eller av staten. Starka billighetsskäl synas
mig alltså tala för att statsmakterna nu träda hjälpande emellan och bereda
Schwan särskilt understöd.
I fråga om formen härför har fångvårdsstyrelsen hemställt om utverkande
åt Schwan av antingen tilläggspension eller ock ersättning för läkarbehandling
m. m. Statskontoret har anslutit sig till det senare av dessa alternativ
och föreslagit tilldelande av ersättning åt Schwan för vad han visat sig hava
utgivit för specialbehandling intill ett belopp av 600 kronor om året.
För egen del anser jag mig med hänsyn till de föreliggande, särskilt behjärtansvärda
omständigheterna böra biträda fångvårdsstyrelsens förslag om
tilläggspension åt Schwan. Tilläggspensionens belopp synes böra så utmätas,
att därigenom tillförsäkras Schwan möjlighet att anlita behövlig läkar- och
specialbehandling samt tillika beredes honom någon ersättning för hans av
sjukdomen vållade lidanden. Vid övervägande härav har jag funnit ett årligt
belopp av 1,000 kronor vara skäligt. Liksom den Schwan genom Kungl.
Maj:ts ovannämnda beslut tillförsäkrade pensionen torde tilläggspensionen
böra utgå från och med den 1 december 1926.»
Även utskottet anser att omständigheterna i detta fall äro synnerligen
behjärtansvärda och har därför under åberopande av vad departementschefen
i saken anfört funnit sig böra biträda förslaget om en tilläggspension åt
Schwan. Beträffande beloppet av densamma har utskottet icke haft anledning
till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får sålunda hemställa,]
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
27 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 17 december 1926 dagtecknad proposition
nr 13 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet hos Göta hovrätt Ida Josefina
Eugenia Ekelund må från och med månaden näst efter den, då hon
entledigas från sin anställning som skrivbiträde å Vadsbo norra domsagas
kansli, dock tidigast från och med den 1 januari 1927, under sin återstå
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 33
ende livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande. Ida Josefina Eugenia Ekelund
är född den 9 maj 1851. Från och med mitten av år 1885 till den
15 januari 1908 tjänstgjorde hon såsom skrivbiträde åt olika befattningshavare
vid Göta hovrätt. Sedan sistnämnda dag innehar hon anställning såsom
skrivbiträde å Vadsbo norra domsagas kansli. Enligt uppgift av häradshövdingen
i domsagan äger hon icke något kapital utan är helt beroende
av den inkomst, hon genom sitt arbete kan förvärva.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.
Vid behandling av tidigare väckt förslag angående pensionering av skrivbiträde
å domsagokansli har bankoutskottet framhållit, att sådana skrivbiträden
icke äro att hänföra till befattningshavare i statens tjänst utan avlönas av
vederbörande domhavande, vilka bland annat för detta ändamål äga att
uppbära vissa sportler, samt att på grund härav pensionering med statsmedel
av dylika biträden av principiella skäl icke borde ifrågakomma. I
nu förevarande fall har emellertid vederbörande befattningshavare under en
lång följd av år före anställningen å domsagokansli tjänstgjort såsom skrivbiträde
hos hovrätt. Såsom i statsrådsprotokollet framhållits, har det tidigare
förekommit, att skrivbiträden, som under en längre följd av år arbetat i
hovrätterna under de förhållanden, vilka i fråga om renskrivningen till och
med år 1909 varit där gällande, på sin ålderdom erhållit understöd av statsmedel
i form av pension. På grund härav och då det föreslagna pensionsbeloppet
avvägts med hänsyn endast till vederbörandes anställningstid hos
hovrätten, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
28 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 11 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 106 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att filosofie doktorn Konrad Hagman må från
och med den 1 juli 1927 å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära årligt understöd till belopp av tvåtusensexhundra
kronor, därå dyrtidstillägg icke skall utgå.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:
Hagman, vilken är född den 3 juli 1859 och alltså över 67 år gammal,
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 samt. 24 höft. (Nr 36.) 3
I''t skottet.
Ang. årligt
understöd åt
fil. doktorn
K. Hagman.
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
har i en till Kungl. Maj:t ställd skrift hemställt om utverkande åt honom
från och med den 1 juli 1927 av ett årligt understöd å 3,600 kronor.
Med anledning av framställningen anbefalldes kanslersämbetet för rikets
universitet att, efter hörande av professorerna vid Uppsala universitet
C. L. A. A. Reuterskiöld och A. K. A. Brusewitz samt vid Lunds universitet
G. R. Malmgren och M. J. S. Wallengren, avgiva utlåtande i ärendet.
Beträffande innehållet i såväl Hagmans ovanberörda skrift som ock de
från bemälda professorer inkomna yttrandena anhåller utskottet att få hänvisa
till propositionen.
Kanslersämbetet har för egen del, med hänsyn till den obestridliga nytta
för det allmänna som Hagmans arbeten medfört, förordat bifall till Hagmans
framställning.
Statskontoret har i utlåtande den 11 sistlidna januari anfört följande:
Då Hagman icke syntes hava innehaft någon anställning i statens tjänst,
utan hans ansökning om årligt understöd av statsmedel uteslutande grundade
sig på hans verksamhet såsom författare på den offentliga rättens område,
kunde givetvis framställningen icke bedömas efter vanliga regler för tilldelande
av pension eller därmed jämförligt understöd. Ett liknande fall
hade emellertid för icke så länge sedan förekommit, i det att nämligen 1924
års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 88 gjorda framställning
beviljat filosofie doktorn A. Vannérus — förutom eu mindre pension
för hans tjänstgöring såsom förste amanuens hos kommerskollegium —
ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 3,800
kronor med föreskrift, att dyrtidstillägg finge åtnjutas endast å pensionen,
Om med hänsyn därtill att, såsom utredningen i förevarande ärende givit
vid handen, Hagmans författarverksamhet i hög grad varit för statsarbetet
till gagn i såväl teoretiskt som praktiskt avseende, något årligt understöd
funnes böra beredas honom, syntes på grund av vad sålunda i ett likartat
fall förekommit dyrtidstillägg ej böra utgå å det understöd, som kunde beviljas
Hagman. Vad understödsbeloppet anginge, ville statskontoret endast
framhålla, att då, enligt vad Hagman uppgivit, han numera åtnjöte en livränta
å 1,000 kronor årligen, allenast ytterligare 2,600 kronor årligen skulle
erfordras för att Hagman skulle fortfarande komma i åtnjutande av eu
månadsinkomst såsom hittills av 300 kronor.
t. f. Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Att Hagmans verksamhet som författare och utgivare av lageditioner inom
olika grenar av den offentliga rätten medfört påtagligt gagn för det allmänna
i flera avseenden, lär vara otvivelaktigt. Om den förtjänstfulla beskaffenheten
av denna verksamhet synas de i ärendet hörda vetenskapsmännens
utlåtanden tillräckligt vittna. Såväl inom det politiska och kommunala
livet som inom administrationen torde särskilt Hagmans grundlagsocli
kommunallagseditioner hava kommit till flitig användning som uppslagsböcker.
Avsevärd betydelse hava hans ifrågavarande arbeten fått för den
akademiska undervisningen likaväl som ur folkbildningssynpunkt för bibringande
av medborgerliga kunskaper. Även de av Hagman upprättade
registren till riksdagens och kyrkomötets protokoll torde vara av stort värde.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
35
Det synes mig i betraktande av det nu anförda kunna med fog göras
gällande, att staten i någon form borde giva ett erkännande för Hagmans
allmännyttiga verksamhet, som utförts utan något som helst bistånd från
det allmännas sida. För ett sådant ingripande kunna i förevarande fall jämväl
åberopas särskilda personliga förhållanden. Det må härutinnan erinras,
att Hagmans inkomst av hans under nära trettio år utövade författarskap,
enligt vad han i sin framställning upplyst, utgjort i genomsnitt endast 300
kronor i månaden och sålunda varit tämligen blygsam. På grund av
Hagmans jämförelsevis höga ålder lär det icke vara att vänta, att han ytterligare
under någon längre tid blir i stånd att fortsätta sitt författarskap.
Möjligheten för honom att ägna sig åt annan verksamhet torde få anses helt
utesluten. De små ekonomiska villkor, varunder Hagman levat, hava givetvis
icke tillåtit några mera avsevärda besparingar.
Med hänsyn till ovan omförmälda omständigheter finner jag starka billighetsskäl
tala för att Hagman för framtiden tilldelas ett årligt understöd av allmänna
medel. Vidkommande storleken av det understöd, som skulle tillerkännas
Hagman, synes mig, i anslutning till vad statskontoret anfört,
beloppet lämpligen kunna bestämmas till 2,600 kronor. Härigenom skulle,
med inberäknande av ovan omnämnda årliga livränta på 1,000 kronor,
Hagman beredas en inkomst motsvarande hans hittillsvarande medelinkomst
av 3,600 kronor om året. å understödsbeloppet torde, på sätt statskontoret
framhållit, icke böra utgå dyrtidstillägg.
I detta sammanhang torde böra erinras om ett tidigare fall, i vilket gjord
framställning om årligt understöd av allmänna medel åt enskild man såsom
belöning för vetenskaplig verksamhet blivit av riksdagen bifallen. Efter
förslag av Kungl. Maj:t beviljade 1921 års riksdag (riksdagens skrivelse nr
322 p. 14) filosofie doktorn Per Karl Hjalmar Dusén med hänsyn till det mångåriga
arbete, Dusén nedlagt i naturhistoriska riksmuséets tjänst, samt de förtjänster,
han i övrigt inlagt om de svenska naturvetenskaperna, under dennes
återstående livstid ett årligt understöd å 3,000 kronor. Med sagda understöd,
vilket utgått till Dusens död i januari 1926, har varit förenat intill den 1
juli 1925 dyrtidstillägg samt från och med samma dag pensionsförhöjning
(jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280) jämte reducerat dyrtidstillägg
Sammanlagda beloppet av det understöd, Dusén sålunda årligen åtnjöt, uppgick
till något över 4,000 kronor. Berörda fall synes mig väsentligen likartat
med det nu ifrågavarande. I båda fallen föreligga vetenskapliga insatser,
vilka enligt vitsord från skilda håll äro av stort värde. Dessa insatser hava
utan stöd från startsmakternas sida och med jämförelsevis ringa utbyte för
vederbörande själva utförts av i samhällets tjänst icke anställda vetenskapsmän.
Jämväl de personliga förhållandena förete åtskillig likhet. Det årliga
understöd jag föreslår åt Hagman — å vilket icke skulle komma att utgå
dyrtidstillägg eller pensionsförhöjning — undei’stiger avsevärt det årsbelopp
Dusén, såsom förut angivits, bekommit.»
Utskottet.
Ang.
pensionsförbättring
åt
f. d. löjtnanten
C. G.
C:son Carr.
36 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Då, såsom statskontoret jämväl erinrar, Hagman icke synes liava innehaft
någon anställning i statens tjänst, utan hans ansökning om årligt understöd
av statsmedel uteslutande grundar sig på hans verksamhet såsom författare
på den offentliga rättens område, lärer givetvis den föreliggande framställningen
icke kunna bedömas efter vanliga regler för tilldelande av pension
eller därmed jämförligt understöd. I propositionen hänvisas emellertid till
ett par liknande fall, som tidigare förekommit och där riksdagen funnit sig
böra bevilja årliga understöd från allmänna indragningsstaten. Även om
enligt utskottets mening det nu förevarande fallet knappast torde kunna
jämställas med de i propositionen omförmälda, vill det dock synas utskottet
som om beträffande Hagman förefunnes sådana särskilda omständigheter
att onekligen starka billighetsskäl tala för att bereda honom ett understöd
av allmänna medel. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att, såsom
också utredningen i ärendet otvivelaktigt giver vid handen, Hagmans författarverksamhet
i hög grad varit till gagn för det allmänna, icke minst
för riksdagen och dess arbete. Under sådana förhållanden har utskottet
ansett, att staten på nyss angivet sätt bör skänka sitt erkännande för den
allmännyttiga verksamhet, som Hagman under en lång följd av år utfört.
Vidkommande storleken av det ifrågavarande understödet har utskottet
icke haft anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit eller 2,600
kronor om året, att utgå från och med den 1 juli 1927 och anvisas å allmänna
indragningsstaten. Såsom i propositionen föreslagits, torde något
dyrtidstillägg icke böra utgå å understödsbeloppet.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
II. A ii g. försvarsdepartementet.
29 :o.
I en den 21 januari 1927 dagtecknad proposition nr 50 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att f. d. löjtnanten vid Dalregementet Carl Gunnar C:son Carr må från
och med den 16 januari 1926 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring
till belopp av 935 kronor för år räknat, att utgå från
allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
vid armén och marinen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
37
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande: Gårr, som
är född den 7 januari 1895 och kom i tjänst den 6 juni 1913, erhöll den
15 januari 1926 avsked från sin innehavande beställning såsom löjtnant
vid Dalregementet, enär han enligt läkarintyg på grund av sinnessjukdom
under de tre senaste åren varit och för framtiden vore oförmögen till
militärtjänstgöring. Tillika förklarades han berättigad att från och med
dagen näst efter erhållet avsked under sin återstående livstid åtnjuta
pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension
jämte fyllnadspension i innehavande tjänst, utgörande 1,000 kronor.
Hos Kungl. Maj:t har Carrs förmyndare gjort framställning om pensionsförbättring.
Enligt gällande bestämmelser angående pensionsförbättring åt officerare
m. fl. vid armén och marinen skulle Gårr vid avgång ur tjänst efter
uppnådd pensionsålder hava varit berättigad till ett pensionsbelopp av
sammanlagt 2,580 kronor, därav 1,580 kronor motsvarande pensionsförbättring.
Då han emellertid avgått före uppnådd pensionsålder, äro de ifrågavarande
bestämmelserna icke utan vidare å honom tillämpliga. Direktionen
över arméns pensionskassa har ansett med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Carr erhölle någon förbättring i sin pension, och i sådant
avseende föreslagit, att densamma borde bestämmas till 935 kronor årligen,
vilket stode i överensstämmelse med vad riksdagen i ett likartat fall år
1923 funnit sig böra medgiva. Häri har statskontoret instämt.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet, att utskottet.
pensionsförbättring till angivet belopp bör beredas Carr, och hemställer
förty,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
30: o.
I en till riksdagen avlåten, den 28 januari 1927 dagtecknad proposition Ang. tillägganr
71 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag vs''^2wten’
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riks- c. G. Engdagen
medgiva, att f. d. löjtnanten vid Västernorrlands regemente, kaptenen
i armén Carl Gustaf Engblom må från och med dagen näst efter
den, då hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare upphör, under sin
återstående livstid uppbära tilläggspension från allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte honom författningsenligt
tillkommande pensionsförmåner uppgår till 4,104 kronor för år
räknat.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Engblom, som är född den 27
augusti 1876, kom i krigstjänst den 8 juni 1896, befordrades till löjtnant
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
av 2:a klassen vid Västernorrlands regemente den 21 december 1900 och
transporterades till löjtnant av l:a klassen vid samma regemente den 8
mars 1907. På grund av sjukdom (lungsjukdom), vilken han enligt egen
uppgift ådragit sig under militärtjänstgöring å Sollefteå läger år 1899,
har han icke kunnat befordras till kapten på stat men utnämndes den 30
juli 1915 till kapten i armén. Under senare tiden har han på grund av
nämnda sjukdom icke kunnat fullgöra trupptjänst utan alltsedan hösten
1914 tjänstgjort såsom rullföringsbefälhavare.
Hos Kungl. Maj:t har Engblom anhållit, att åtgärder måtte vidtagas
för att han vid avsked ur tjänsten på grund av uppnådd pensionsålder
måtte komma i åtnjutande av kaptens i stället för löjtnants pensionsförmåner.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i avgivet
utlåtande den 27 februari 1926 anfört följande.
Av i ärendet förebragt utredning framginge, att officerarnas vid Västernorrlands
regemente och däribland även dåvarande löjtnanten Engbloms
inkvartering år 1899 å Sollefteå läger varit synnerligen ohygienisk, samt
att den militära tjänstgöringen varit ansträngande och rik på strapatser.
Då erfarenheten lärde, att yttre skadliga inflytelser ofta visade sig vara den
framkallande orsaken till utbrottet av en under goda hygieniska förhållanden
latent tuberkulos, måste därför även i detta fall de sanitära olägenheterna
jämte den ansträngande militära tjänsten anses hava varit orsak till utbrottet
av Engbloms lungtuberkulos, som först trätt i dagen genom en i
september 1899 uppkommen lungblödning, samt till att sjukdomen i fråga
hindrat hans befordran till kapten. I anslutning härtill finge departementet
och sjukvårdsstyrelsen uttala, att det icke syntes oskäligt, att Engblom,
vilken trots sin sjukdom under större delen av sin anställningstid såsom
officer fullgjort arbete för lantförsvarets räkning, vid avgången bereddes
någon ökning i den pension, som författningsenligt tillkomme honom i hans
innehavande löjtnantsbeställning.
I utlåtande den 17 mars 1926 har direktionen över arméns pensionskassa,
som jämväl tillstyrkt ansökningen, meddelat, att Engblom den 27 augusti
1926 räknade 50 levnadsår och 30 tjänstår efter tjugonde åldersåret samt
då bleve berättigad, men först den 27 augusti 1929 vore skyldig, att från
tjänsten avgå med rätt att från och med dagen näst efter erhållet avsked
tillträda pensionsförmåner med sammanlagt 2,916 kronor. Därest Engblom
i vanlig ordning befordrats till kapten på stat, skulle pensionsförmånerna
hava utgått med 4,512 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 12 april 1926 anfört, att
Engblom, om lian efter uppnådd pensionsålder bibehölles vid befattningen
såsom rullföringsbefälhavare, syntes liksom övriga pensionärer, vilka
innehade sådan befattning, få jämte pensionsförmånen åtnjuta med befattningen
förenat arvode av 3,180 kronor, varigenom han komme att, oberäknat
dyrtidstillägg, åtnjuta i pension och arvode tillhopa 6,096 kronor
eller mer än han såsom löjtnant åtnjöte i avlöning. Under sådana förhållanden
och då statskontoret för sin del ansåge betänkligt att bereda
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
39
större pension än som svarade mot den avlöning, vederbörande under
anställningen på stat uppburit, hölle statskontoret före, att någon framställning
till riksdagen om tilläggspension åt Engblom icke borde göras,
åtminstone så länge lian komme att åtnjuta arvode i befattning såsom
rullförings befälhavare.
Departementschefen har omnämnt, att Engblom den 27 augusti 1926
beviljats avsked med rätt att tillträda pensionsförmåner, uppgående till
2,916 kronor för år, förutom dyrtidstillägg, samt att Engblom efter avskedet
vore berättigad att såsom rullföringsbefälhavare uppbära arvode
med 3,180 kronor. Sammanlagda beloppet av Engblom tillkommande
pension och arvode uppginge alltså till 6,096 kronor. Under sådana förhållanden
funne departementschefen sig icke kunna tillstyrka, att Engblom
komme i åtnjutande av ökade pensionsförmåner, så länge han uppbure
arvode såsom rullföringsbefälhavare.
Departementschefen har härefter vidare anfört följande:
»Emellertid är att märka, att Engbloms nuvarande förordnande såsom
rullföringsbefälhavare utgår den 30 september 1927. Med hänsyn till hans
hälsotillstånd torde det vara ovisst, om han därefter kan mottaga förnyat
förordnande å rullföringsbefälhavarbefattningen, vilken särskilt under tiden
för inskrivningsförrättningarna med därtill hörande resor m. m. ställer störa
krav på innehavarens kroppsliga vigör. Även ur militär synpunkt kan det
för övrigt med hänsyn till Engbloms sjukdom befinnas vara önskvärt, att
dennes förordnande såsom rullföringsbefälhavare icke förnyas. Upphör sålunda
hans förordnande såsom rullföringsbefälhavare, kommer han därefter
att allenast vara berättigad att uppbära den honom tillkommande löjtnantspensionen
å tillhopa 2,916 kronor ärligen. Med hänsyn till vad arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse anfört beträffande uppkomsten av den sjukdom,
som förhindrat Engbloms befordran till kapten på stat, finner jag skäligt
och billigt, att någon förhöjning i nämnda pension då beredes honom. Förhöjningens
storlek torde böra så utmätas, att tilläggspensionen, vilken lärer
böra anvisas att utgå av allmänna indragningsstaten, tillika med nu till
Engblom utgående pensionsförmåner kommer att något understiga de sammanlagda
pensionsförmåner — 4,512 kronor —, som tillkomma innehavare
av kaptensbeställning vid avgång ur tjänst efter uppnåendet av för pensions
och fyllnadspensions erhållande stadgad levnads- och tjänstålder.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
I likhet med statskontoret finner utskottet det innebära betänkligheter
att bereda en befattningshavare högre ålderspension än som svarar mot den
lönegrad, efter vilken hans avlöning utgått. På grund härav har utskottet
ur principiell synpunkt måst ställa sig synnerligen tveksamt mot Kungl.
Maj:ts förevarande förslag. Ett bifall till detsamma skulle enligt utskottets
mening kunna medföra konsekvenser av icke önskvärd art. Härtill kommer,
att någon närmare utredning icke förebragts angående Engbloms nuvarande
hälsotillstånd och möjligheterna för honom att fortfarande tills
vidare tjänstgöra såsom rullföringsbefälhavare. Utskottet vill framhålla
att, därest det skulle visa sig att Engblom skulle ännu någon tid kunna
Vtdkottet.
Ang. pension
åt förre timlönaren
O. G.
Johansson.
40 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
uppehålla nämnda befattning och alltså efter avskedstagandet kunna, utöver
sin tjänstetid på stat, räkna tjänstår såsom rullföringsbefälhavare, frågan
om tilläggspension åt honom givetvis skulle, med hänsyn jämväl till vad
som anförts angående sannolika anledningen till utbrottet av hans sjukdom,
komma i ett i viss mån annat läge. I sakens nuvarande läge har
utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke må
av riksdagen bifallas.
31: o.
I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre timlönaren vid flottans varv i Stockholm Oskar
Gottfrid Johansson må från och med den 1 februari 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
624 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.
Hos Kungl. Maj:t har Johansson den 23 november 1925 anhållit att efter
erhållet avsked den 30 januari 1926 komma i åtnjutande av pension, oaktat
han icke innehade för pensions erhållande stadgad tjänstetid. Johansson,
som berörda den 30 januari vid uppnådda 68 års ålder avgått ur tjänst,
innehade då en tjänstetid av allenast något över 15 år. Han är änkling
och för sitt uppehälle helt hänvisad till understöd av sina barn. Hans avlöning
vid varvet hade under år 1924, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
2,870 kronor.
Marinförvaltningen har i utlåtande den 14 januari 1926, under framhållande
att Johansson icke innehade den tjänstetid av minst 25 år, som erfordrades
för pensions erhållande, erinrat hurusom riksdagen tidigare under
liknande omständigheter tillerkänt en maskinreparatör vid flottans varv i
Stockholm, som innehade en tjänstetid av allenast omkring 15 år, pension
å allmänna indragningsstaten med ett årligt belopp av 350 kronor; och har
ämbetsverket i förevarande fall tillstyrkt ett sådant pensionsbelopp.
Statskontoret har i utlåtande den 19 februari 1926, under hänvisning
jämväl till av riksdagen förut lämnat medgivande, förklarat sig icke hava
annat att erinra mot marinförvaltningens förslag, än att beloppet borde i
vanlig ordning omräknas till s. k. ny pension, samt tillstyrkt en pension å
624 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
41
Ehuru utskottet med hänsyn till Johanssons korta tjänstetid hyst någon
tvekan att tillstyrka pension åt honom, har utskottet likväl, då riksdagen
tidigare lämnat liknande medgivande, icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts
förslag.
Utskottet hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna
riksdagens bifall.
32: o.
I en till riksdagen den 18 februari 1927 avlåten proposition nr 135 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—25:o hemställt.
Innan departementschefen ingått på behandling av de olika framställningar,
som i berörda proposition avses och över vilka var för sig statskontoret
under år 1926 avgivit särskilda utlåtanden, har departementschefen
lämnat en redogörelse för vissa allmänna synpunkter beträffande
pensionering av arbetare och med dem jämförliga anställningshavare
inom statsförvaltningen, som av statskontoret angivits i ett av ämbetsverket
den 23 december 1926 avgivet förnyat utlåtande över samtliga
ifrågavarande framställningar.
Statskontoret har därvid anfört, bland annat, följande.
Vid avgivande av förslag till .riksdagen om beviljande av pensioner åt
arbetare och med dem jämförliga anställningshavare inom skilda grenar
av statsförvaltningen liksom vid riksdagens avgörande av dylika frågor
hade givetvis vid skilda tider olika grunder kommit till tillämpning. Sedan
genom 1901 års olycksfallsersättningslag bestämts, att vid fullständig
invaliditet en årlig livränta å 300 kronor skulle utgå, hade detta belopp
också i regel beviljats såsom pension från allmänna indragningsstaten åt
arbetare, som efter långvarig anställning lios staten nödgades avgå på
grund av framskriden ålder eller sjuklighet. När nämnda lag sedermera
ersatts av 1916 års olycksfallsförsäkringslag med dess friare prövning av ersättningsbeloppet
vid full invaliditet, hade också i allmänhet inträtt en förhöjning
vid beräknandet av de pensionsbelopp, som borde tillkomma arbetarpersonal;
och i samma riktning både även verkat den samtidigt inträffade
avsevärda sänkningen av penningvärdet. Uder årens lopp hade så kommit
till utveckling en norm för bestämmande av dylika pensioner; och beviljades
enligt denna norm pensioner till arbetare med 500—700 kronor och till
föraiän med 700—900 kronor, allt efter anställningstidens längd. Dessa
pensioner utgjorde nu, reglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, arbetarnas 900—1,116 kronor
och förmännens 1,116—1,344 kronor.
Utskottet*
Allmänna
synpunkter
beträffande
pensionering
av viss arbet
arpersonal*
42
Bunkoutskotiets utlåtande Nr 36.
Vad särskilt beträffade arbetare vid försvarsväsendet hade, efter tillkomsten
av kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare, pensioner i ett stort antal
fall blivit bestämda enligt grunderna i sagda kungörelse till belopp, som,
reglerade enligt § 3 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), utgjort för
arbetare 816—1,152 kronor och för förmän 924—1,260 kronor.
I ett den 2 september 1925 avgivet utlåtande angående beredande av
pension åt förre skomakeriförmannen J. E. Nydén hade statskontoret ererinrat,
att det i bestämmelserna om ny pension i nyssnämnda kungörelse
den 18 juni 1925 förutsattes, att pensioner, som av riksdagen komme att
beviljas efter år 1925, till beloppet så avpassades, att de kunde betraktas
som nyreglerade. När det alltså gällde att i det då förevarande fallet
föreslå ett belopp, som kunde anses lämpligt som nyreglerad pension, både
statskontoret ansett ledning för beloppets avpassande kunna hämtas från
de såsom nyreglerade betecknade pensioner, som jämlikt de i kungörelse
den 8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie
personal vid statens hingstdepåer. Dessa pensioner utgjorde, för personal
i arbetares ställning 600—900 kronor och för personal i förmans ställning
720—1,200 kronor allt efter tjänstetidens omfattning. Den av statskontoret
i enlighet med berörda grunder beräknade pensionen för Nydén hade beviljats
av riksdagen (skriv, nr 148/1926, p. 18), som tillika uttalat, att
ifrågavarande grunder borde komma i tillämpning vid beviljande av pension
till befattningshavare i liknande ställning.
Emellertid både vid 1925 års riksdag behandlats en fråga om pension
åt en kategori av befattningshavare av nu ifrågavarande slag, nämligen
övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. De av riksdagen godtagna
grunderna för beviljande av förtidspension åt berörda personal återfunnes
i kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10). Enligt dessa grunder
utginge pensionerna, reglerade på sätt föreskreves i § 3 av kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) eller alltså med inberäkning av förhöjning T, med
816—1,152 kronor till arbetare och med 924—1,260 kronor till förmän.
Under år 1926 hade statskontoret avgivit utlåtanden i ett antal ärenden
angående beredande av pension åt sådan personal, som här avsåges, utan
att ärendena i fråga ännu blivit underställda riksdagens prövning. I de
flesta av dessa utlåtanden hade statskontoret vid beräknandet av pensionens
belopp tillämpat de i förenämnda kungörelse den 24 augusti 1920
(nr 645) angivna grunderna för bestämmande av pension åt daglönare.
Emellertid hade beträffande vissa av dessa förslag erinrats, att sålunda
föreslagna pensionsbelopp understege de belopp, som i förtidspension skulle
tillkommit motsvarande personal enligt förenämnda kungörelse den 15
januari 1926 (nr 10); och det hade därvid framhållits, att för personal vid
försvarsverken, som måste avgå på grund av hög ålder eller sjukdom och
därvid föresloges till pension från allmänna indragningsstaten, det måste
synas orättvist, om de bekomma lägre pensionsbelopp än som tillkomme
likställd personal, som på grund av indragningarna vid försvarsväsendet
bleve entledigad och kanske endast obetydligt överskridit 50 år och ännu
vore i stånd att med arbete försörja sig.
Då statskontoret icke kunde annat än erkänna riktigheten av vad sålunda
anmärkts, hade statskontoret ansett sig höra till förnyad prövning
upptaga frågan om storleken av de pensioner, som omhandlats i förenämnda
utlåtanden; och hade statskontoret därvid i avseende å den princip,
som skäligen borde komma i tillämpning vid bestämmandet av pen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
43
.smiler av förevarande slag, ansett sig höra till en början närmare undersöka
skiljaktigheterna mellan de grunder för pensionering av likställd
.personal, som senast prövats och godkänts av riksdagen, eller sålunda de
grunder, som återfunnes i kungörelserna den 8 april 1925 (nr 87) och den
15 januari 1926 (nr 10).
Vid en jämförelse mellan sistnämnda två kungörelser framginge, att
de pensioner, som finge utgå enligt den förra, vore avsevärt mindre än
pensioner, beviljade enligt den senare; i själva verket vore de också —
såsom framginge av en vid statskontorets utlåtande fogad tabell
— till beloppet lägre än de pensioner, som av riksdagen tidigare beviljats.
Vad sålunda framkommit föranledde statskontoret att ej längre vidhålla
sitt förslag, att de i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) intagna grunderna
skulle tillämpas vid bestämmande av pensioner av nu ifrågavarande slag,
utan ville statskontoret i stället föreslå, att föreskrifterna angående förtidspension
i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) skulle komma till
användning. De enligt denna senare kungörelse utgående pensionerna stämde
till beloppet bättre med de pensioner, som tidigare beviljats åt sådana befattningshavare,
som nu vore i fråga. Härtill komme, att denna kungörelse
avsåge pensionering av många olika och delvis mycket stora kårer av arbetare
och att den alltså i motsats till kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87)
redan haft och komme att få eu synnerligen omfattande tillämpning.
I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att den avlöning,
efter vilken pensionsbeloppen i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) om
pension åt viss icke-ordinarie personal vid hingstdepåerna avpassats, visserligen
betecknats såsom isy reglerad, men att denna avlöning numera befunnits
alltför låg. Till följd därav hade förslag till ny lönereglering utarbetats,
och torde detsamma vara avsett att föreläggas 1927 års riksdag,
i sammanhang varmed det torde vara ofrånkomligt att även bestämma
högre pensionsbelopp för nämnda personal.
Vad hittills anförts gällde i främsta rummet pensioneringen av manlig
personal.
I fråga om kvinnliga arbetare hade pensionerna beräknats efter mera
enhetliga grunder. De hade sedan åtskilliga år tillbaka bestämts efter en
skala uppgjord med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 24 augusti
1920 (nr 645). Enligt denna skala hade pensionerna beräknats till 300
kronor vid 15 års tjänstgöring med tillägg av 10 kronor för varje år därutöver,
dock högst 500 kronor. Reglerade enligt § 3 av kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280) hade dessa pensioner utgjort lägst 564 kronor och
högst 816 kronor.
Även kvinnlig personal av nu ifrågavarande slag syntes enligt statskontorets
mening höra få sina pensioner beräknade efter de av riksdagen
senast fastställda grunderna för pensionering av arbetare och likställda,
d. v. s. efter förskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10); och
skulle i så fall pensionsbeloppen komma att för arbeterskor bliva lägst
624 kronor och högst 876 kronor.
Vad statskontoret ovan anfört innebure emellertid ej att statskontoret
ansåge de föreslagna pensioneringsgrunderna böra undantagslöst tillämpas.
Viss avvikelse torde av skilda anledningar böra förekomma, såsom
fallet ock varit i fråga om tillämpningen av de hittills använda pensioneringsgrunderna.
Vad beträffade icke yrkesutbildade arbetare, såsom fästningsbyggnadsarhetare
och grovarbetare i allmänhet, hade vid dessas pensionering sedan
44
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
ett antal år tillbaka föreskrifterna i kungörelsen den 8 november 1918
(nr 859) angående pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning ansetts höra tillämpas.
Dessa pensioner, reglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),
liade uppgått till lägst 852 kronor (vid 25 tjänstår) och högst 996 kronor.
För denna personal syntes de för yrkesutbildade arbetare avsedda pensionsbeloppen
i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) väl högt tilltagna.
Dylika arbetare torde därför alltfort böra pensioneras i enlighet med hittills
tillämpade grunder. Likaså torde stallbetjänter vid andra institutioner
än hingstdepåerna fortfarande tillsvidare böra pensioneras enligt
kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87).
För vissa arbeterskor med arbete, för vilket yrkesutbildning ej erfordrades,
t. ex. städerskor, torde hittills tillämpade lägre pensioneringsgrunder
böra komma till användning.
Vidare borde givetvis vid bestämmande av pensioner åt ifrågavarande
personal tillses, att pensionsbeloppet, bestämt enligt de ovan föreslagna
grunderna, ej bleve högre än att det stode i rimligt förhållande till den
under tjänstetiden uppburna avlöningen.
Den i statskontorets utlåtande åberopade tabellen är av följande utseende:
Tabell
utvisande
de pensionsbelopp, som efter nedan angivna beräkningsgrunder skulle
tillkomma pensionerad arbetarpersonal.
Samtliga pensioner nyreglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 nr 280.
Tjänst- år |
Äldre |
Kung. 859/18 |
Kung. 645/20 |
Kung. 87/25 |
Kung. 10/2G |
|
pension |
(järnvägsar- |
(daglönare |
(hingst- |
(förtids- |
||
(före 1920) |
betare m. fl.) |
vid marinen) |
depåerna) |
pension) |
||
15 |
1732 |
816 |
||||
20 |
1900 |
— |
— |
924 |
||
Arbetare ............ |
25 30 |
900 990 |
852 900 |
816 924 |
900 750 |
1,044 1,152 |
35 |
996 |
948 |
1.044 |
900 |
1,152 |
|
40 |
1,116 |
996 |
1.152 |
900 |
1,152 |
|
15 |
_ |
_ |
_ |
_ |
924 |
|
20 |
11,116 |
— |
— |
— |
1,014 |
|
Förmän ............. |
25 |
1,116 |
852 |
924 |
720 |
1,152 |
30 |
1,224 |
900 |
1,044 |
870 |
1.260 |
|
35 |
1,344 |
948 |
1,152 |
1,020 |
1,260 |
|
40 |
1,452 |
996 |
1.260 |
1,200 |
1,260 |
I anslutning till vad i berörda utlåtande anförts har statskontoret hemställt,
att vissa av ämbetsverket i dess tidigare utlåtanden över ifrågavarande
framställningar föreslagna pensionsbelopp måtte omräknas i enlighet
med nyss angivna grunder, d. v. s. i allmänhet — där ej särskilda
skäl föranledde till undantag — efter de grunder, som gällde beträffande
förtidspension åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet.
Departementschefen har för sin del biträtt vad statskontoret i de särskilda
fallen hemställt.
1 Endast undantagsvis beviljad.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
45
Utskottet vill erinra att — på sätt jämväl framgår av statskontorets
berörda utlåtande den 23 december 1926 — pensioner åt anställningshavare
utav de kategorier, vilka avses i förevarande proposition, hittills i allmänhet
plägat beviljas efter en mera fri prövning av omständigheterna i varje
särskilt fall. Härvid hava visserligen, utan direkt anknytning till för
likartade befattningshavarkategorier gällande författningsbestämmelser, så
småningom kommit att tillämpas normer, enligt vilka pensionsbeloppen
för olika grupper av anställningshavare inom vissa gränser avvägts med
hänsyn huvudsakligen till tjänstårens antal. I en del fall hava under de
senaste åren pensionsbeloppen avpassats i överensstämmelse med grunder,
som författningsenligt gälla för vissa motsvarande befattningshavargrupper
i statstjänst, t. ex. de i förberörda kungörelse den 24 augusti 1920 (nr
645) intagna föreskrifterna angående pensionering av vid marinen anställda
daglönare.
Statskontoret har nu på anförda skäl ansett, att beträffande ålderspensionering
av ifrågavarande anställningshavare borde såsom regel tillämpas
de grunder, vilka enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) gälla i
fråga om förtidspension åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén
och marinen.
Med avseende å den ståndpunkt, som sålunda av statskontoret intagits
och vilken av departementschefen synes hava godkänts, vill utskottet
erinra, att frågan om generella bestämmelser rörande pensionering av till
arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid såväl försvarsväsendet
som allmänna civilförvaltningen för närvarande är föremål för utredning
inom finansdepartementet och att framställning till riksdagen i detta ämne
sålunda lärer vara att förvänta inom en nära framtid. Vid sådant förhållande
och då de i nyssnämnda kungörelse den 15 januari 1926 innefattade
grunderna torde få anses avvägda med hänsyn till de särskilda
omständigheter, som föranlett entledigande av den i kungörelsen avsedda
personalen, har utskottet ansett det vara mindre lämpligt att såsom regel
taga berörda grunder till utgångspunkt vid bestämmande av pensioner
till här ifrågavarande befattningshavare. Intill dess en genom författningsbestämmelser
reglerad pensionering på detta område kommit till stånd,
synes det vara riktigast att vid pensionsbeloppens bestämmande fortfarande
tillämpa en mera fri prövning av omständigheterna i varje särskilt fall,
detta så mycket mera som de av statskontoret föreslagna nya beräkningsgrunderna
stundom synas leda till ojämnheter i förhållande till pensionsbestämmelser,
vilka enligt författning gälla för vissa befattningshavargrupper,
exempelvis för marinens daglönare.
Emellertid har en inom utskottet verkställd utredning visat, att flertalet
av de pensionsbelopp, som i enlighet med statskontorets förslag ifrågasatts
för de i förevarande proposition avsedda anställningshavarna, endast
i ringa mån avvika från vad som enligt hittills i allmänhet tillämpad
praxis kunde anses böra beviljas. På grund härav har utskottet även
Utskottet.
46
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Avg. pension
åt andre
verkmästaren
K. A. Malmsten.
Utskottet.
med de utgångspunkter, från vilka utskottet enligt vad nyss antytts bedömt
de föreliggande frågorna, i det övervägande antalet fall anslutit sig
till vad Kungl. Maj:t föreslagit. I vissa fall åter, där de tillämpade beräkningsgrunderna
lett till resultat som enligt utskottets mening alltför
mycket skilja sig från tidigare praxis, har utskottet funnit sig böra förorda
jämkning i Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet vill slutligen anmärka, att vad här uttalats jämväl äger till—
lämpning å de i Kungl. Maj:ts proposition nr 153 innefattade framställningarna,
rörande vilka utskottet längre fram i detta utlåtande yttrar sig.
Utskottet övergår härefter till behandling av de särskilda i nu förevarande
proposition intagna framställningarna.
I punkten l:o av berörda proposition nr 135 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att andre verkmästaren vid Åkers krutbruk Karl
August (Andersson) Malmsten må från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,544 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmsten, som är född den 30
september 1865, den 1 oktober 1894 anställts såsom arbetare vid Åkers
krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket och
alltsedan den 1 januari 1916 varit tillförordnad verkmästare av andra klass
därstädes; att han utnämnts till svärdsman den 12 mars 1922; samt att
han sedan den 1 januari 1922 uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i
4 lönegraden, löneplan C, i gällande avlöningsreglemente för officerare och
underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat in. fl.
vid armén och marinen den 29 juni 1921.
Statskontoret har i utlåtande den 1 mars 1926 föreslagit, att Malmsten
skulle tillerkännas pension med 2,052 kronor, motsvarande pension till
oreglerat belopp av 1,700 kronor. I utlåtandet den 23 december 1926 har
statskontoret, med tillämpning av grunderna i kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10), föreslagit ett pensionsbelopp av 2,544 kronor.
I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Det av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet har synts utskottet
vara väl högt i förhållande till vad tidigare i liknande fall plägat beviljas.
Med utgångspunkt från Malmstens avlöning och med iakttagande av att
han icke erlagt pensionsavgifter samt endast kan räkna omkring 32 tjänstår
har utskottet funnit sig höra förorda ett pensionsbelopp av 2,200 kronor
eller, efter jämkning till närmaste med 12 helt delbara tal, 2,196 kronor
årligen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att andre verk
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
47
mästaren vid Åkers krutbruk Karl August (Andersson)
Malmsten må från och med månaden näst efter den,
varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 2,196 kronor.
33 :o.
Uti punkten 2:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre andre maskinisten vid arméns intendenturförråd
i Boden Olof Albert Wångström må från och med den 1 oktober
1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,620 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wangström, som är född den
28 februari 1866, tjänstgjort såsom maskinist vid Norrbottens regemente
från och med den 27 september 1907 till den 15 juli 1912, då han anställts
såsom andre maskinist vid intendenturförrådet i Boden; att han på grund
av sjukdom (lungemfysem och hjärtsjukdom), till vars utveckling tjänstgöringen
med sannolikhet i hög grad bidragit, är oförmögen till allt tyngre
arbete och ej längre kan bestrida sin tjänst samt att denna oförmåga är
bestående för framtiden; att han på ett synnerligen mönstergillt sätt skött
sin tjänst och städse iakttagit en hedrande vandel; samt att han under de
senare åren vid intendenturförrådet åtnjutit, förutom fri bostad med vedbrand
och lyse, kontant avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
i medeltal omkring 2,000 kronor för år.
Statskontoret, som i utlåtande den 18 februari 1926 föreslagit ett pensionsbelopp
av 1,008 kronor, har i utlåtandet den 23 december 1926 hemställt,
att Wangström måtte beredas en årlig pension av 1,620 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt må hänvisas till propositionen.
Med hänsyn till Wangströms tjänstetid och arten av hans anställning
har det utav Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet svnts utskottet alltför
högt. Det av statskontoret i dess första utlåtande i ärendet ifrågasatta
beloppet av 1,008 kronor har utskottet däremot i betraktande av föreliggande
omständigheter funnit väl avvägt.
På grund härav får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts förevarande
framställning, må medgiva, att förre andre
maskinisten vid arméns intendenturförråd i Boden
Olof Albert Wangström må från och med den 1 oktober
1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,008
kronor.
Ang. pension
åt förre
andre maskinisten
O. A.
Wangström.
Utskottet.
48
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
34:o.
Ang. pension Kungl. Maj:t föreslår i punkten 3:o av samma proposition riksdagen
skomakar- medgiva, att förre skomakarmästaren vid Kronobergs regemente Peter
mästaren Magnus Svensson Sandström må från och med den 1 februari 1926 under
son Små-8'' sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig penström.
sion av 1,224 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandström, som är född den
6 september 1863, varit anställd såsom skomakarmästare vid Kronobergs
regementes intendenturverkstäder under tiden 1 april 1897—31 januari
1926; att han på grund av åderförkalkning är så gott som oförmögen till
allt arbete; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,
som frånsett dyrtidstillägg uppgått till i medeltal omkring 2,340
kronor för år; samt att han på ett mönstergillt sätt bestritt sina åligganden
och städse, såväl i som utom tjänsten, visat ett hedrande uppförande.
I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.
Kungl. Maj:ts här avsedda förslag har ej givit utskottet anledning till
erinran, i följd varav utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
35: o.
Ang. pension Under punkten 4:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
skräddat- förre skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
mästaren Johannes Edil må från och med den 1 april 1926 under sin återstående
J. Kall. livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Käll är född den 12 mars 1867;
att han, som under tiden 17 maj 1888—1 februari 1902 varit soldat vid
Kronobergs regemente, efter att under en tid av omkring 10 år hava varit
anställd såsom skrädderiarbetare vid regementet, sedan den 1 april 1897
tjänstgjort såsom förman vid regementets intendenturverkstäder, vilken
f sistnämnda befattning han emellertid lämnat med utgången av mars månad
1926; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal 2,340 kronor för år;
att han på grund av sockersjuka och yrkesneuros i höger hand och arm
för all framtid torde vara oförmögen att sköta sin tjänst; att han på ett
tillfredsställande sätt fyllt sina åligganden och såväl i som utom tjänsten
ådagalagt ett hedrande uppförande; samt att han icke åtnjuter underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
49
I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
36: o.
I punkten 5:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att slöjdförmannen
vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder Per Erik
Sand må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort belopp, att
densamma, tillika med vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa,
kommer att uppgå till sammanlagt 1,260 kronor årligen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sand, som är född den 24 oktober
1854, under tiden 9 april 1875—8 juni 1910 varit soldat och underbefäl
vid Rasbo kompani av ovannämnda regemente; att han från och med
den 1 januari 1905 till och med den 31 december 1915 varit anställd vid
regementets huvudförråd och den 1 januari 1916 vunnit anställning såsom
slöjdförman vid regementet, vilken anställning han fortfarande innehar;
att han enligt utfärdat läkarbetyg på grund av sjukdom numera är urståndsatt
att försörja sig genom arbete; att han under de senare åren vid
regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
1,800 kronor för år, varjämte han i årligt understöd åtnjuter: från Vadstena
krigsmanshuskassa 260 kronor, från korprals- och soldatpensionskassan
15 kronor och från invalidhusfonden likaledes 15 kronor; samt att han
fullgjort sina olika tjänstuppdrag på ett berömvärt sätt.
Utskottet tillåter sig att med avseende å utredningen i övrigt åberopa
vad propositionen innehåller.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
37 :o.
Under punkten 6:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
förre fodermarsken vid Utnäslöts remontdepå Johan Emrik Nordström i
stället för honom tillkommande avskedsersättning må från och med den
1 oktober 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor, att åtnjutas enligt föreskrifterna
i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10).
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 24 höft. fNr 36.) 4
Ang. pension
åt slöjdförmannen
P. E. Sand.
Ang. pensum
åt förre
fodermarsken
J. E. Nordström.
50
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Nordström har hos Kung!. Maj:t anhållit att vid avgång ur tjänst i
samband med remontdepåns indragning komma i åtnjutande av pension i
stället för avskedsersättning enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr
10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila
löntagare vid armén och marinen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nordström, som är född den
18 augusti 1877, varit anställd såsom hästskötare vid Ottenby remontdepå
under tiden 15 maj 1895—27 december 1903 samt såsom fodermarsk vid
Utnäslöts remontdepå från den 1 januari 1904 till sistnämnda depås indragning
den 30 september 1926; att hans avlöningsförmåner såsom fodermarsk
under tiden 1 april 1925—31 mars 1926 uppgått till omkring 2,700
kronor; att han lider av kronisk njurinflammation, i följd varav hans
arbetsförmåga är i hög grad nedsatt; samt att han städse på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt fullgjort sitt arbete i kronans tjänst.
I ärendet hava arméförvaltningens intendents- och civila departement
anfört, att enär Nordström vid avgången ur tjänst ännu icke uppnått den
för erhållande av förtidspension jämlikt § 4 av kungörelsen den 15 januari
1926 stadgade levnadsåldern av 50 år, departementen ansåge sig icke
kunna tillstyrka bifall till ansökningen.
Nordström, som vid tiden för avskedet innehaft anställning i statens
tjänst i över 31 år och vars avlöningsförmåner under tiden 1 april 1925
—31 mars 1926 enligt uppgift uppginge till sammanlagt 2,680 kronor
20 öre, syntes jämlikt § 6 av nämnda kungörelse vid avgång ur tjänst
vara berättigad till en avskedsersättning av 6,800 kronor.
Statskontoret har anfört, att då Nordströms arbetsförmåga enligt läkarintyg
vore i mycket hög grad nedsatt, beträffande honom förelåge sådana
omständigheter, som plägade giva anledning till framställning hos riksdagen
om beviljande av pension. På grund härav och då det syntes vara
med billighet överensstämmande, att ett årligt understöd bereddes Nordström
till sådant belopp, som skulle hava tillkommit honom enligt nämnda
kungörelse, därest han vid avgång ur tjänst uppnått 50 levnadsår, finge
statskontoret hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Nordström i stället för honom tillkommande avskedsersättning måtte
från och med den 1 oktober 1926 under sin återstående livstid uppbära
pension till belopp av (1,080 +190 avrundat till) 1,260 kronor årligen att *
utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas enligt föreskrifterna
i nyssnämnda kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10).
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet blivit åberopade,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Nordström beredes
pension i stället för avskedsersättning. Vidkommande storleken av pensionen
har utskottet emellertid funnit sig icke kunna förorda, att densamma
skulle bestämmas till samma belopp, som skulle hava tillkommit
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
51
Nordström, därest han uppfyllt de författningsenliga villkoren för erhållande
av förtidspension. Utskottet har i stället velat såsom skäligt belopp föreslå
1,056 kronor årligen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förre fodermarsken
vid Utnäslöts remontdepå Johan Emrik Nordström
i stället för honom tillkommande avskedsersättning
må från och med den 1 oktober 1926 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,056 kronor, att åtnjutas
enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926
(nr 10).
38 :o.
I punkten 7:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre
arbetaren vid Åkers krutbruk Johan Robert Rylén må från och med den
1 april 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rylén, som är född den 24
februari 1846, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 april 1880;
att han på grund av nedsatta krafter och allmänna åldersförändringar ej
längre är arbetsför; att han, förutom fri bostad med vedbrand, under år
1924 vid krutbruket uppburit en kontant avlöning av omkring 1,600
kronor; samt att han under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.
I fråga om vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet har med hänsyn till Ryléns långa tjänstetid icke funnit anledning
till erinran mot vad Kungl. Maj:t föreslagit och får sålunda
hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
39:o.
Kungl. Maj:t har i punkten 8:o föreslagit riksdagen medgiva, att förre
arbetaren vid Åkers krutbruk Nils Julius Öberg må från och med den 1
mars 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Ang. pension
åt för Te
arbetaren
J. R. Rylen.
Utskottet.
Ang. pension
åt förre
arbetaren
N. J. Öberg.
52
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
k Utskottet.
Ang. pension
åt förre
arbetaren G.
O. Eriksson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 19
juli 1866, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 oktober 1894;
att han på grund av sjuklighet numera är mindre arbetsför; att han
under år 1924, förutom fri bostad med vedbrand samt planteringsland,
uppburit en kontant avlöning av omkring 2,300 kronor; samt att han
under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.
I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Då Öbergs tjänstetid uppgår till endast omkring 31 år, har utskottet
ansett sig ej böra tillstyrka, att honom skulle beredas pension till så högt
belopp som det av Kungl. Maj:t föreslagna. I närmare anslutning till
hittills tillämpad praxis förordar utskottet, att pensionsbeloppet bestämmes
till 996 kronor årligen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förre arbetaren
vid Åkers krutbruk Nils Julius Öberg må från och
med den 1 mars 1926 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 996 kronor.
40: o.
Kungl. Maj:t har uti punkten 9:o föreslagit riksdagen medgiva, att
förre arbetaren vid Åkers krutbruk Gustaf Oskar Eriksson må från och
med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 13
december 1857, innehaft anställning såsom reparatör vid krutbruket sedan
den 31 januari 1896; att han på grund av sjukdom (muskelreumatism)
och allmänna åldersförändringar ej längre kan betraktas såsom arbetsför;
att hans arbetsinkomst vid krutbruket under år 1925 uppgått till omkring
2,000 kronor; samt att han under anställningstiden sig utmärkt väl
förhållit.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Åberopande vad under nästföregående punkt anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts förevarande
framställning, må medgiva, att förre arbetaren
vid Åkers krutbruk Gustaf Oskär Eriksson må från
och med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 996 kronor.
BankOutskottets utlåtande Nr 36.
53
41:o.
I punkten 10:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att arbetaren
vid Bodens tygstation Carl Magnus Markström må från och med månaden
näst efter den, varunder lian entledigas från sin anställning vid tygstationen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Markström är född den 4 december
1862; att han under åren 1890—1894 haft anställning såsom arbetare
vid statens järnvägars arbeten å norra stambanan, under åren 1895—1903
arbetat hos entreprenörer, som omhänderhaft arbeten för statens järnvägars
räkning å skilda orter, under åren 1904—1908 varit anställd såsom fortifikationsarbetare
vid arbeten för arméns räkning i Boden, från och med
år 1909 till och med den 31 december 1915 tjänstgjort såsom tygarbetare
vid Bodens tygstation, under tiden 1 januari 1916—1 februari 1921 varit
skjutfältsarbetare vid Bodens artilleriregemente och fortifikationen samt
från och med den 2 februari 1921 innehaft anställning vid Bodens tygstation;
att hans avlöningsförmåner under åren 1923—1925 i medeltal
uppgått till omkring 2,700 kronor för år; att han på grund av sjuklighet
och en i tjänsten år 1910 ådragen höftskada är mindre arbetsför; samt att
han fullgjort sina tjänståligganden till full belåtenhet och ådagalagt en
klanderfri vandel.
För vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag har ej föranlett erinran från utskottets sida, varför
utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
42 :o.
Under punkten ll:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att arbetaren
vid Bodens tygstation Johan Erik Johansson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entligas från sin anställning vid tygstationen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 17 maj
1867; att han, som under åren 1894—1902 tjänstgjort såsom bromsare vid
statens järnvägar, därefter till och med år 1913 varit anställd såsom fortifikationsarbetare
i Boden samt från och med år 1914 såsom arbetare vid
Bodens tygstation; att han under de senare åren av sin anställning vid
tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,100 kronor för
Ang. pension
åt arbetaren
C. M. Markström.
Ang. pension
åt arbetaren
J. E. Johansson.
54
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pension
åt sadelmakaren
G. F. W.
Bastian.
år; att han lider av astma och muskelreumatism, varjämte hans kroppskrafter
äro avsevärt nedsatta, i följd varav hans arbetsförmåga måste anses
vara i mycket hög grad minskad; att han under åren 1914—1924 i egenskap
av nattvakt vid Bodens tygstation haft en ansträngande tjänstgöring,
vilken bidragit att nedsätta kroppskrafterna; att han under sin anställning
i statens tjänst fullgjort sina åligganden utan anmärkning; att han
lever i knappa omständigheter och för sitt uppehälle uteslutande är hänvisad
till den inkomst, han genom sitt arbete kan förvärva; samt att hans
hustru på grund av lamhet sedan ett tiotal år tillbaka icke kunnat utföra
något arbete i hemmet.
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
Under hänvisning till vad utskottet under punkten 39:o här ovan anfört
förordar utskottet, att pensionsbeloppet i det nu avsedda fallet bestämmes
till 996 kronor; och får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att arbetaren vid
Bodens tygstation Johan Erik Johansson må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 996 kronor.
43 :o.
Uti punkten 12:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att sadelmakaren
vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt Gottfrid Fritiof
Wilhelm Bastian må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,056
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bastian är född den 28 september
1849; att han alltsedan den 8 maj 1900 varit anställd såsom sadelmakare
vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt; att han under de
senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till 6 kronor 80 öre för dag; att han på grund av åderförkalkning
och nedsatt synskärpa är mindre arbetsför; samt att han under
hela sin anställningstid vid regementet utfört sitt arbete synnerligen plikttroget
och på ett för regementet fördelaktigt sätt.
För vidare utredning i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till
propositionen.
Utskottet.
Med hänsyn till Bastians tjänstetid har utskottet ansett det föreslagna
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 55
pensionsbeloppet böra reduceras till 900 kronor. På grund härav får utskottet
hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att sadelmakaren
vid Norrlands artilleriregementes tyganstait Gottfrid
Fritiof Wilhelm Bastian må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 900 kronor.
44 :o.
Kungl. Maj:t har i punkten 13:o av förevarande proposition föreslagit Ang. pension
riksdagen medgiva, att förre vaktaren vid Råbelövs kruthus Per Andersson vaktare™!''.
må från och med den 1 november 1925 under sin återstående livstid å all- Andersson.
männa indragningsstaten uppbära en årlig pension av 480 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30
oktober 1856, varit anställd såsom vaktare vid Råbelövs kruthus från och
med den 1 augusti 1894 till och med den 31 oktober 1925; att han, som år
1925 tilldelades silvermedalj för nit och redlighet i rikets tjänst, under hela
sin tjänstetid skött sina åligganden utan anmärkning; att han på grund av
sin höga ålder är mindre arbetsför och därför saknar förmåga att förtjäna
sitt tillräckliga uppehälle; samt att han såsom vaktare vid kruthuset uppburet
en avlöning av 468 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå ävensom
åtnjutit fri bostad.
I övrigt hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts här avsedda förslag och hemställer
sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
45: o.
Under punkten 14:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att Ang. pension
förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Axel Norlin må från och med takt oren
den 1 juli 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten j. a. Norlin.
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norlin, som är född den 12
oktober 1857, sedan hösten år 1887 arbetat vid Ridö krutdepå samt från
56
Bankoutskottets utlåtande Nr 86.
Ang. pension
åt förre arbetaren
F. E.
Andersson.
Ang. pension
åt förre
faktoristädaren
A. Andersson.
september månad år 1904 varit anställd som vaktare därstädes; att han
på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet tidtals är oförmögen att behörigen
fullgöra sin tjänst; att han under de senaste åren såsom vaktare
uppburit en avlöning, som frånsett dyrtidstillägg utgjort omkring 580 kronor
för år, ävensom åtnjutit fri bostad med vedbrand; samt att han under anställningstiden
skött sitt arbete på ett synnerligen plikttroget sätt.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får på grund härav hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.
46 :o.
I punkten 15:o av merberörda proposition nr 135 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
Frithiof Edvard Andersson må från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 732 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19
februari 1872, varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott under sammanlagt
omkring 21 år, därav omkring 17 år då stenbrottet stått under fortifikationsdepartementets
förvaltning och omkring 4 år då detsamma förvaltats
av domänstyrelsen samt byggnadsstyrelsen därstädes bedrivit brytning av
sten; att han under större delen av anställningstiden varit använd såsom
förman; att han med plikttrohet och ordentlighet fullgjort sina tjänsteåligganden
och iakttagit en hedrande vandel; att han lider av kronisk luftrörskatarr
och högersidig ljumskbråck och med anledning därav har nedsatt
arbetsförmåga, i synnerhet beträffande tyngre kroppsarbete; samt att
han har sjuklig hustru att försörja och icke äger nämnvärda tillgångar.
Beträffande utredningen i övrigt åberopas vad propositionen innehåller.
Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande
framställning.
47 :o.
Kungl. Maj:t har uti punkten 16:o föreslagit riksdagen medgiva, att förre
städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Axel Andersson må från och
med den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
57
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19
augusti 1855, varit anställd vid gevärsfaktoriet såsom brand- och vattenvåg
under tiden 1 oktober 1883—1 juni 1888 och såsom städare under tiden 4
januari 1899—30 april 1926; att han på grund av åderförkalkning är oförmögen
att genom arbete försörja sig; att hans arbetsinkomst vid faktoriet
under år 1925, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 2,600 kronor; samt
att han städse ådagalagt ett hedrande uppförande.
Statskontoret har anfört, att för Andersson såsom icke yrkesutbildad arbetare
icke syntes böra beräknas högre oreglerad pension än 450 kronor. På
grund härav och då pensionerna numera borde avpassas så, att de i avseende
å rätt till dyrtidstillägg kunde betraktas såsom nyreglerade, vilket i
detta fall skulle föranleda till ett pensionsbelopp av 852 kronor, hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson
finge från och med månaden näst efter den, vari han entledigades från
sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 852 kronor årligen.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herrar Jonsson och Laurén väckt motion nr 305, vari hemställts,
»att riksdagen behagade besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts
ovannämnda proposition nr 135, punkt 16:o), att pensionen till städaren
Axel Andersson måtte utgå med ett belopp av 1,152 kronor».
I motionen har anförts, bland annat, att städaren Andersson under
senare delen av sin tjänstetid varit att betrakta såsom ett slags förman
för städarna samt att, då Kungl. Maj:t i en senare avlåten proposition
nr 153 för vissa arbetare vid gevärsfaktoriet föreslagit ett pensionsbelopp
av 1,152 kronor, Andersson, som haft större ansvar än flertalet i
sistnämnda proposition avsedda arbetare, billigtvis borde tillerkännas
pension med samma belopp.
I fråga om motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.
Utskottet, som finner det vara billigt att pension beviljas städaren Andersson,
har med hänsyn till av riksdagen i liknande fall i allmänhet tillämpade
grunder funnit anledning saknas att i fråga om pensionsbeloppet
tillstyrka avvikelse från vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å berörda motion
II: 305, må medgiva, att förre städaren vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori Axel Andersson må från och med
den 1 maj 1926 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
852 kronor.
Motion
11:305.
Utskottet.
58
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
48 :o.
Ang. pension I punkten 17:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förre
skrädderi- skrädderiarbetaren vid Gotlands artillerikårs intendenturverkstäder Karl
arbetaren August Blad må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående
K. A. Blad. ^ allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blad är född den 21 april 1855;
att han under tiden 6 december 1873—23 november 1887 tjänat som soldat
vid Kronobergs regemente; att han från och med den 1 mars 1903 till och
med den 22 juli 1924 varit anställd såsom arbetare dels vid Gotlands
truppers skädderiverkstäder i Tingstäde, dels vid Gotlands artillerikårs
skrädderiverkstäder i Visby; att han lider av åderförkalkning och på
grund därav är samt sannolikt för framtiden kommer att förbliva fullständigt
oförmögen till arbete; att han under de senare åren av sin anställning
i kronans tjänst uppburit en avlöning som — frånsett dyrtidstillägg
— uppgått till i medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att
han visat sig såsom en driftig och duglig arbetare och fullgjort sina
åligganden till vederbörandes fulla belåtenhet.
I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
propositionen.
Då utskottet med hänsyn till Blads tjänstetid icke funnit något att
erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
49 :o.
Ang. pension Under punkten 18:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
arbetaren SÉ arbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Erik Wilhelm Åkerro.
Åkerlund, lund må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig penson av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkerlund är född den 18 maj
1856; att han, efter att under en tid av 11 år hava varit fast anställd
vid Svea livgarde, alltsedan den 1 januari 1889 innehaft anställning såsom
arbetare vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han under de
senare åren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till i medeltal omkring 2,200 kronor för år; att han jämlikt lagen
om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 uppbär en årlig pension
av 24 kronor 20 öre; samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 59
på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt sätt samt alltid fört en
hedrande vandel.
Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
50 :o.
Kungl. Maj:t föreslår uti punkten 19:o riksdagen medgiva, att arbetaren
vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder Olof Alfred Andersson
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 4 maj
1852; att han alltsedan år 1882 varit anställd såsom arbetare vid Bohusläns
regementes intendenturverkstäder; att han under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till
i medeltal omkring 1,760 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund
av sockersjuka och hög ålder är avsevärt nedsatt; samt att han under
hela sin tjänstetid visat oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.
I övrigt hänvisar utskottet beträffande utredningen till propositionen.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och
hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
51 ro.
I punkten 20:o föreslås, att riksdagen må medgiva, att förre daglönaren
vid flottans varv i Karlskrona Johan Gottfrid Petersson Åhlfeldt må från
och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åhlfeldt, som är född den 4
november 1868, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
under tiden 10 juli 1902—23 augusti 1903 och 15 augusti 1904—30
september 1919; att han före sin anställning såsom daglönare tjänstgjort
såsom båtsman, från vilken beställning han erhållit avsked den 23 mars
1897 efter en tjänstetid av 10 3/i2 år, varav omkring 8 år från tjugo
Ang. pension
åt arbetaren
O. A.
Andersson.
Ang. pension
åt förre daglönaren
J. G.
Petersson
Åhlfeldt.
60
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
XJtskottet.
Ang. pension
åt förra
arbeterskan
A. Thunblad,
född Karlsson.
års ålder; att han för genom olycksfall ådragen kroppsskada tillerkänts
årlig livränta från riksförsäkringsanstalten för tiden 25 februari 1919—
24 februari 1920 med 168 kronor för år räknat, därvid skadan under
nämnda tid ansetts medföra nedsättning i hans arbetsförmåga med 14 procent;
att han lider av hjärtsjukdom och åderförkalkning, på grund varav
hans arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt, vilken nedsättning kan
betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; samt att han, som de
senare åren varit bevillningstaxerad för endast en halv bevillningskrona.
har 4 barn under 16 år att försörja.
Utskottet tillåter sig att i övrigt hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till de i förevarande fall åberopade särskilda omständigheterna
har utskottet funnit det vara billigt, att någon pension av allmänna
medel beredes Åhlfeldt. Vad angår storleken av denna pension
vill utskottet i betraktande av Åhlfeldts sammanlagda, omkring 26-åriga
anställningstid i kronans tjänst ifrågasätta någon höjning i det av Kung!.
Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet har för sin del ansett sig böra förorda
ett pensionsbelopp av 816 kronor.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förre daglönaren
vid flottans varv i Karlskrona Johan Gottfrid
Petersson Åhlfeldt må från och med den 1 januari
1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 816 kronor.
52: o.
I punkten 21:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra
arbeterskan vid ammunitionsfabriken Amanda Thunblad, född Karlsson,
må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till sådant belopp, att pensionen
jämte den livränta, som tillkommer henne från riksförsäkringsanstalten,
uppgår till 876 kronor för år, med rätt för henne att å nämnda belopp
åtnjuta dyrtidstillägg enligt vad rörande sådant tillägg åt pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst är eller kan varda stadgat.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Thunblad är född
den 5 mars 1878; att hon den 18 oktober 1897 anställts vid ammunitionsfabriken;
att hon den 16 juli 1918 skadats genom olycksfall under arbete
vid fabriken och i anledning därav tillerkänts omförmälda livränta; samt
att hon under sin anställningstid vid fabriken städse plikttroget och med
ordning fullgjort sina åligganden.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 61
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet åberopa vad i propositionen
innehålles.
Då Thunblad drabbats av olycksfall i arbete, synes det vara billigt att
hon tillerkännes pension till belopp, som jämte henne tillkommande livränta
uppgår till vad skäligen bort beviljas henne, därest hon kvarstått i
tjänst intill uppnådd pensionsålder och då kunnat räkna tillräckligt antal
tjänstår för erhållande av hel pension. Mot vad Kungl. Maj:t i sådant
syfte föreslagit har utskottet icke annat att erinra än att tillräcklig anledning
ej synes föreligga att i detta fall medgiva högre sammanlagd
förmån än vad som hittills plägat beviljas kvinnliga daglönare med 30
tjänstår eller 852 kronor.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att förra arbeterskan
vid ammunitionsfabriken Amanda Thunblad, född
Karlsson, må från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till sådant belopp, att pensionen jämte
den livränta, som tillkommer henne från riksförsäkringsanstalten,
uppgår till 852 kronor för år, med rätt
för henne att å nämnda belopp åtnjuta dyrtidstillägg
enligt vad rörande sådant tillägg åt pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst är eller kan varda
stadgat.
53:o.
Kungl. Maj:t har i punkten 22:o föreslagit riksdagen medgiva, att portvakten
vid Stockholms tygstation, änkan Ida Maria Holmqvist, född Pettersson,
må från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas
från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Holmqvist är född den
22 mars 1856; att hon alltsedan den 5 september 1896 varit anställd som
portvakt vid Stockholms tygstation; att hon i denna egenskap —- förutom
fri hostad med lyse och vedbrand — åtnjutit en kontant avlöning, under
år 1924 av 781 kronor och under år 1925 av 819 kronor; samt att hon
numera börjat lida av ålderdomssvaghet.
I övrigt hänvisas beträffande utredningen till propositionen.
Utskottet.
Ang. pension
åt portvakten
I. M. Holmqvist,
född
Petter sson.
62
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande
framställning.
54:o.
Ang. pension I punkten 23:o föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förra kokerat
förra s]jan vid Norrlands artilleriregemente Anna Juliana Nilsson må från och
Jco kar alcali
A. J. Nilsson, med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 648 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Juliana Nilsson, som
är född den 1 augusti 1872, varit anställd såsom kokerska vid Norrlands
artilleriregemente från och med den 23 januari 1908 till och med den 30
november 1923, då hon efter uppsägning lämnat anställningen; att hon
enligt utfärdat läkarintyg på grund av sjukdom (åderbråck och kronisk
ledgångsreumatism), till vars uppkomst och utveckling de lokala förhållandena
under tjänstgöringen med sannolikhet bidragit, fått sin arbetsförmåga
betydligt nedsatt och ibland är fullständigt oförmögen till arbete; att hon
under sin anställningstid vid regementet utfört sina åligganden plikttroget
och efter bästa förmåga ävensom vid alla tillfällen iakttagit ett hedrande
uppförande; samt att hon såsom kokerska vid regementet under de senaste
åren åtnjutit, förutom fri bostad jämte kost, ett arvode, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till 660 kronor för år.
I övrigt må beträffande utredningen hänvisas till propositionen.
Utskottet, som icke har något att invända mot vad Kungl. Maj:t föreslagit,
hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
55 :o.
Ang. pension Under punkten 24:o föreslås, att riksdagen må medgiva, att förra sömåt
förra merskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Johanna
Sj. ''e.6Karl- Eugenia Karlman, född Holmström, må från och med den 1 oktober 1925
man, fadd un(jer sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
Holmström. .
årlig pension av 81b kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sömmerskan Karlman, som är
född den 16 maj 1866, varit anställd vid Västerbottens regementes in
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
63
tendenturverkstäder såsom sömmerska från och med den 1 maj 1889 till
och med den 30 september 1925, med undantag dock för tiden 1 oktober
1912—31 december 1916, varunder hon innehaft anställning vid arméns
intendenturförråd i Boden; att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk
muskelreumatism är betydligt nedsatt; att hon städse fullgjort sitt arbete
vid regementet på ett mycket förtjänstfullt sätt; att hon under de senare
åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 1,070 kronor för år; samt att hon är gift
med förre förrådsvaktmästaren J. G. Karlman, vilken åtnjuter årlig pension
från arméns pensionskassa med 1,872 kronor jämte dyrtidstillägg.
Utskottet hänvisar i övrigt till propositionen.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
56:o.
Uti punkten 25:o av förevarande proposition nr 135 har Kungl. Maj:t
slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Norrlands
artilleriregementes intendenturverkstäder Kristina Johansson må från och
med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 804 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kristina Johansson är född
den 23 juni 1862; att hon alltsedan den 1 maj 1901 varit anställd såsom
sömmerska vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder; att
hon lider av kronisk ledgångsreumatism och kronisk magkatarr och på
grund därav är mindre arbetsför; att hon under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till i medeltal omkring 1,130 kronor för år; samt att hon utfört henne
åliggande arbete synnerligen plikttroget och förtjänstfullt ävensom i övrigt
ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som utom tjänsten.
Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.
Då Kungl. Maj:ts här avsedda förslag icke givit utskottet anledning
till anmärkning, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
Ang. pension
åt sä minerskön
K.
Johansson.
64
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. pension
åt skräddarmästaren
H. A. Friström.
Ang. pension
åt förmannen
J. A J:son
Lund qvist.
57 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 153 bär Kungl. Maj:t vidare, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten
l:o föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid fälttelegrafkårens
intendenturverkstäder, skräddarmästaren Hjalmar August Friström må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 480 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Friström, som är född den 9
december 1860, under tiden 1 februari 1911—24 mars 1913 innehaft anställning
såsom skädderiarbetare vid Svea ingenjörkår; att han alltsedan
den 26 mars 1913 varit anställd såsom förman och besiktningsman vid
fälttelegrafkårens skrädderiverkstad; att han på grund av sjukdom är
mindre arbetsför; att nedsättningen av hans arbetsförmåga kan betraktas
såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren
vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått
till i medeltal omkring 996 kronor för år, samt att han på ett
mycket tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden vid kåren och
städse iakttagit ett oklanderligt uppförande.
Med avseende å utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet biträder vad Kungl. Maj:t i förevarande ärende föreslagit och
får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av
riksdagen bifallas.
58: o.
I punkten 2:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förmannen vid Göta artilleriregementes tygverkstäders
laboratorium Johan Alfred Johansson Lundqvist må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,440 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundqvist, som är född den
5 augusti 1854, sedan den 14 juli 1877 oavbrutet varit i regementets och
tyganstaltens tjänst; att hans förmåga att genom arbete försörja sig är
nedsatt på grund av sjukdom och hög ålder; samt att han för lång och
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
65
trogen tjänst tilldelats medalj i silver för nit och redlighet i rikets tjänst
samt patriotiska sällskapets stora silvermedalj.
I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till
propositionen.
Med hänsyn till Lundqvists ovanligt långa anställningstid av omkring utskottet.
50 år har utskottet icke haft något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
59 so.
Kungl. Maj:t har i punkten 3:o av förevarande proposition föreslagit Ang. pension
riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings åi fortifikafortifikationsförvaltning
Carl Oskar Olsson må från och med månaden c. o. oisson.
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid fortifikationsförvaltningen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född den 16
maj 1852, från och med år 1907 oavbrutet varit anställd vid fortifikationsförvaltningen
i Karlskrona; att hans arbetsförmåga på grund av ålder
och sjuklighet är i hög grad nedsatt; samt att han är gift och år 1926
är taxerad till bevillning för 150 kronors inkomst av kapital och 2,440
kronors inkomst av arbetsanställning.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
60:o.
Kungl. Maj:t föreslår i punkten 4:o av samma proposition riksdagen Ang. pension
medgiva, att förre fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings forti- åt fÖTre. f°rti''
fikationsförvaltning Jonas August Pettersson må från och med den 1 arbalZTj.
januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten A- FeHers^onuppbära
en årlig pension av 792 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den
20 april 1866, från och med år 1896 med vissa mellantider varit anställd
vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona; att han den 13 mars 1926
avgått ur tjänst efter en sammanlagd tjänstetid av 21 år 6 månader;
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 24 höft. (Nr 36.) 5
66
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Motion 11:2.
Utskottet.
Ang. pension
åt tygarbetaren
A. Ärbar.
att hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjuklighet är i hög grad
nedsatt; samt att han är gift och har försörjningsplikt mot, förutom
hustrun, ett minderårigt barn.
I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren under nr 2 väckt motion, vari herr Holmgren hemställt,
»att riksdagen ville medgiva, att förre arbetsförmannen vid Karlskrona
fästnings fortifikationsförvaltning Johan August Pettersson må från och
med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till skäligt belopp».
Beträffande motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas fortifikationsarbetaren Pettersson,
har beträffande pensionsbeloppets storlek icke funnit något att anmärka
mot Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och i anledning av berörda motion
11:2, må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren
vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Jonas
August Pettersson må från och med den 1 januari 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
61 :o.
Uti punkten 5:o av propositionen nr 153 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att tygarbetaren vid Bodens tygstation August Ärbar må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till sa stort belopp, att densamma,
jämte vad han åtnjuter i understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, kommer
att uppgå till 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ärbar, som är född den 6
januari 1867 och under tiden 5 maj 1887—14 september 1923 tjänat som
soldat vid Norrbottens regemente, varit anställd dels såsom fortifikationsarbetare
vid fästningsbyggnaderna i Boden under tiden 13 november 1901
—31 maj 1908, dels alltsedan den 1 juni 1908 såsom tjänstförrättande tyghantverkare
vid tygstationen därstädes; att hans arbetsinkomst från tygstationen
under de senare åren utgjort i medeltal omkring 3,250 kronor för
år; att lian, utöver underhåll av 61 kronor årligen från Vadstena krigs
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
67
manshuskassa i egenskap av förutvarande indelt soldat, helt är för sitt livsuppehälle
hänvisad till vad han genom sitt arbete kan förvärva; att han
lider av kronisk magsjukdom, varför hans arbetsförmåga är i väsentlig
grad nedsatt; samt att han under sin tjänstetid städse skött sig på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt.
I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag
hemställer utskottet,
att Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning må av
riksdagen bifallas.
62 :o.
Kungl. Maj:t har i punkten 6:o föreslagit riksdagen medgiva, att tygarbetaren
vid Bodens tygstation Karl Johan Harnesk må från och med
månaden näst efter den, varunder han enledigas från sin anställning vid
tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Harnesk, som är född den 3 mars
1864, varit anställd såsom fortilikationsarbetare vid fästningsbyggnaderna i
Boden under tiden 28 maj 1901—31 oktober 1912 samt från sistnämnda
dag såsom förman för arbeten å Bodens skjutfält och såsom tygarbetare
vid Bodens tygstation; att hans arbetsinkomst från tygstationen under de
senare åren utgjort i medeltal omkring 3,030 kronor för år; att han för
sitt uppehälle är helt beroende av sin arbetsförtjänst; att han genom olycksfall
vid sprängning av projektiler å skjutfältet åsamkats en betydande synnedsättning
å högra ögat och dessutom lider av emphysem å båda lungorna;
samt att han under sin tjänstetid städse skött sina åligganden på ett mönstergillt
sätt.
I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande
framställning.
63 :o.
Under punkten 7:o föreslås, att riksdagen må medgiva, att skrädderiarbetaren
vid intendenturkompaniets å Karlsborg intendenturverkstäder Johan
Gustaf Blomberg må från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid intendenturkompaniet, under sin åter
-
Ang. pension
åt tygarbetaren
K. J.
Harnesk.
Ang. pension
åt arbetaren
J. G. Blomberg.
Äng. pension
åt arbetaren
A. P. Gustafsson.
68 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,068 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomberg, som är född den 15
februari 1858, varit anställd såsom skrädderiarbetare under åren 1887—
1913 vid det under berörda tid till Karlsborg förlagda artilleritruppförbandet,
från augusti månad år 1913 till augusti månad år 1918 vid Göta ingenjörkårs
skrädderiverkstad och från den 8 december 1920 vid intendenturkompaniets
å Karlsborg intendenturverkstäder, vilken anställning han
fortfarande innehar; att han under de senare åren vid intendenturkompaniet
uppburit en avlöning, som med inräknande av dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 1,345 kronor för år; att han på grund av
åderförkalkning och genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att
fullgöra sitt arbete vid intendenturkompaniet ävensom att för framtiden försörja
sig genom arbete; samt att han städse fullgjort sin tjänst med omsorg
och flit.
I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.
Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning
till invändning, får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
64 :o.
Uti punkten 8:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att arbetaren
vid Karlsborgs tygstation Anton Paulus Gustafsson må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid tygstationen, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustafsson är född den 13 maj
1873; att han, som varit fast anställd vid Göta trängbataljon från den
1 november 1892 till och med den 13 september 1899, kom i tjänst vid
Karlsborgs tygstation den 1 mars 1904 och sedan den 1 november 1913
fullgjort tyghantverkares tjänst såsom verkstadsföreståndare; att han under
de senare åren vid tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal omkring
3,080 kronor för år; att han lider av svårartat organiskt hjärtfel,
varför han är oförmögen att vidare fullgöra det med hans anställning vid
tygstationen förenade arbetet; att han under sin tjänstutövning på ett
skickligt och yrkesmässigt sätt fullgjort alla sina åligganden och utom
tjänsten visat ett mönstergillt uppträdande; samt att han, som är gift,
saknar inkomst utöver vad han genom sitt arbete kan förvärva.
I övrigt hänvisas till den i propositionen förebragta utredningen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 69
Vad Kungl. Maj:t föreslagit föranleder icke invändning från utskottets
sida, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
65 ro.
Kungl. Maj:t har under punkten 9:o av berörda proposition nr 153
föreslagit riksdagen medgiva, att envar av nedan angivna arbetare vid
Carl Gustafs stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter den,
varunder han avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension
med följande belopp, nämligen Gottfrid Ax 1,260 kronor, Johan Valfrid
Björnsson 1,152 kronor, Carl Arvid Carlsson 1,152 kronor, Carl August
Dahlström 1,152 kronor, Frans Hjalmar Göransson 1,152 kronor, Alfred
Johansson 1,152 kronor, Johan Arvid Jonsson 1,152 kronor, Johan August
Larsson 1,152 kronor, Johan Axel Paulsson 1,152 kronor, Alfred Persson 1,152
kronor, Carl Gustaf Ramström 1,152 kronor, Claes Teodor Rosander 1,152
kronor, Adolf Vilhelm Axén 1,128 kronor, Johan Viktor Larsson 1,128
kronor, Anders Gustaf Eriksson 1,128 kronor, Göran Lindén 1,128 kronor,
Carl Wilhelm Eriksson 1,104 kronor, Clas Albert Eriksson 1,104 kronor,
Carl Johan Norstedt 1,104 kronor, Axel Edvard Ahlström 972 kronor och
Carl Magnus Ericzon 972 kronor.
Vad först beträffar Kungl. Maj:ts förslag rörande pension åt arbetaren
Gottfrid Ax, har bemälde anställningshavare, enligt utskottet tillhandakommet
meddelande, numera avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts
framställning, i vad den angår Ax, icke någon riksdagens åtgärd; vilket
utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
I fråga om övriga under denna punkt avsedda anställningshavare inhämtas
av handlingarna,
beträffande Johan Valfrid Björnsson, att han, som är född den 1 juni
1862, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 2 januari 1891; att hans
medelinkomst därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,542 kronor för
år; att hans arhetsförmåga på grund av sjukdom (tuberkulos) är avsevärt
nedsatt och att denna nedsättning med sannolikhet är för framtiden bestående;
samt att han och hans hustru sakna inkomst utöver vad de genom
sitt arbete kunna förtjäna;
beträffande Carl Arvid Carlsson, att ban, som är född den 21 december
1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 6 april 1891—13 juli
1896 samt sedermera från den 13 september 1898; att hans medelinkomst
därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,185 kronor; att han på grund
Ang. pension
åt vissa
arbetare vid
Carl Gustafs
stads gevärsfaktori.
70
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
av sjukdom (kronisk ledgångsreumatism) är oförmögen till arbete; samt
att han saknar inkomst utöver vad han kan genom sitt arbete förtjäna;
beträffande Carl August Dahlström, att han, som är född den 7 november
1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 20 mars 1891—1
maj 1894 samt sedermera från den 19 september 1898; att hans medelinkomst
därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,498 kronor för år; att
han på grund av allmän kraftlöshet och åderförkalkning är oförmögen
till arbete; samt att han för sitt eget och sin familjs uppehälle uteslutande
är hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande Frans Hjalmar Göransson, att han, som är född den 4 december
1862, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 mars 1891; att
hans medelinkomst därstädes under åren 1923—1925 utgjort 2,736 kronor
för år; att han lider av dövhet och åderförkalkning och är oförmögen till
arbete; samt att han för sitt och sin hustrus uppehälle uteslutande är
hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande Alfred Johansson, att lian, som är född den 13 maj 1863,
varit anställd vid Göta livgarde under tiden 4 augusti 1881—4 augusti
1885 ocli 1 november 1887—1 augusti 1890 samt vid gevärsfaktoriet från
den 2 juli 1897; att hans medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925
utgjort 2,828 kronor för år; att han lider av kronisk ledgångsreumatism
och åderförkalkning och fördenskull är oförmögen till arbete; samt att
han för sitt eget och sin familjs uppehälle uteslutande är hänvisad till
sin arbetsinkomst;
beträffande Johan Arvid Jonsson, att han, som är född den 31 augusti
1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 14 mars 1891; att hans
medelinkomst från gevärsfaktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,829
kronor för år; att han lider av åderförkalkning och förhöjt blodtryck
samt därav följande betydlig nedsättning i arbetsförmågan; samt att han
för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till vad han genom
sitt arbete kan förvärva;
beträffande Johan August Larsson, att han, som är född den 4 februari
1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 19 maj 1891; att hans
medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,192 kronor för år;
att han på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; samt att han för
sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande Johan Axel Paulsson, att han, som är född den 30 maj
1858, varit anställd vid Livgardet till häst under tiden 7 november 1881
—7 november 1885 samt vid gevärsfaktoriet från den 30 april 1898; att
hans medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,199
kronor för år; att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen
att genom arbete försörja sig; samt att han för sitt eget och sin familjs
uppehälle är hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande Alfred Persson, att han, som är född den 10 juni 1862, varit
anställd vid Svea artilleriregemente under tiden 16 november 1882—16 november
1886 och vid gevärsfaktoriet från den 12 september 1898; att hans
medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,446 kronor
för år; att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen att
genom arbete försörja sig; samt att han för sitt eget, sin hustrus och en
sjuk sons uppehälle är så gott som helt och hållet hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande
Carl Gustaf Ramström, att han, som är född den 11 april
1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 10 mars 1890: att hans
71
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
medelinkomst från gevärsfaktoriet för åren 1923—1925 utgjort 3,237 kronor
för år; att lian på grund av sin ålder fått sin arbetsförmåga väsentligt
nedsatt; samt att lian för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad
till sin arbetsinkomst;
beträffande Claes Teodor Rosander, att han, som är född den 10 april
1867, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 23 april 1891; att hans
medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 2,586 kronor för
år; att han sedan fyra år tillbaka lider av ischias, vilken sjukdom tidvis
hindrat honom att utföra sitt arbete; samt att lian för sitt eget och sin
hustrus uppehälle i huvudsak är hänvisad till sin arbetsinkomst;
beträffande Adolf Vilhelm Axén, att han, som är född den 13 augusti
1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 april 1898; att hans
medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,231 kronor för år,
att han lider av dövhet och åderbråck; samt att han saknar inkomst utöver
vad lian kan genom sitt arbete förvärva;
beträffande Johan Viktor Larsson, att han, som är född den 30 december
1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 4 april 1898; att hans
medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,060 kronor för år,
att hans arbetsförmåga på grund av hans höga ålder är nedsatt; samt att
han för sitt eget och sin hustrus uppehälle i huvudsak är hän^ isad till
sin arbetsinkomst;
beträffande Anders Gustaf Eriksson, att han, som är född den 4 november
1857, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 februari 1898; att
hans medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,227 kronoi
för år; att hans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet med nedsättning
av syn- och hörselförmågan samt reumatiska smärtor i benen är
i väsentlig grad nedsatt; samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle
i huvudsak är hänvisad till vad han kan genom sitt arbete förvärva;
beträffande Göran Lindén, att han, som är född den 6 december 1863,
varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 11 maj 1898; att hans medelinkomst
därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,046 kronor för år; att
han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen att genom aibete
försörja sig; samt att han för sitt uppehälle är i huvudsak hänvisad till
vad han kan genom sitt arbete förvärva;
beträffande Carl Wilhelm Eriksson, att han, som är född den 9 juli 186o.
varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 10 augusti 1898; att hans medelinkomst
därifrån under åren 1923—1925 utgjort 2,293 kronor för år; att
han lider av njur- och lungsjukdom samt tidtals varit och för framtiden
sannolikt blir oförmögen till arbete; samt att han för sitt eget och sin familjs
uppehälle är helt beroende av vad han genom sitt arbete kan förvärva;
beträffande
Clas Albert Eriksson, att han, som är född den 30 juli 1863,
varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 8 maj 1899; att hans medelinkomst
därifrån för åren 1923—1925 utgjort 2,983 kronor för år; att hans
arbetsförmåga på grund av kronisk ledgångsreumatism är betydligt nedsatt;
samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till
vad han genom sitt arbete kan förvärva;
beträffande Carl Johan Norstedt, att han, som är född den 7 februari 1857,
varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 28 juni 1899; att hans medelinkomst
därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,340 kronor för år; att han
lider av allmän åderförkalkning samt starr å båda ögonen, varigenom
hans arbetsförmåga är i betydlig grad nedsatt; samt att han för sitt eget
72
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
och sin hustrus uppehälle huvudsakligen är hänvisad till vad han genom
sitt arbete kan förvärva;
beträffande Axel Edvard Ahlström, att han, som är född den 23 april
1871, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 19 februari 1891—3
augusti 1901 samt från den 7 januari 1915; att hans medelinkomst därifrån
för åren 1923—1925 utgjort 3,361 kronor för år; att han på grund av nedsatt
synförmåga är oförmögen till arbete; samt att han för sitt uppehälle
är i väsentlig grad hänvisad till vad han genom sitt arbete kan förvärva;
beträffande Carl Magnus Ericzon, att han, som är född den 29 juni 1861,
varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 25 april 1891—19 september
1892 samt från den 13 november 1906; att hans medelinkomst från gevärsfaktoriet
för åren 1923—1925 utgjort 2,738 kronor för år; att han lider av
lung- och hjärtsjukdom och därför är i det närmaste oförmögen till arbete;
samt att han saknar inkomst utöver vad han genom sitt arbete kan
förvärva.
Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare
under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de allra bästa vitsord för nit,
uppförande och skicklighet.
Av skäl, som framgå av vad utskottet under punkten 32:o i det föregående
anfört, har utskottet beträffande vissa av de här avsedda befattningshavarna
ansett jämkning böra ske i de av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppen.
Utskottet förordar sålunda, att pensionsbeloppet för en var av
arbetarna Carlsson, Dahlström, Paulsson och Persson bestämmes till 996
kronor samt för en var av arbetarna Axén, J. V. Larsson, A. G. Eriksson,
Lindén, C. W. Eriksson, C. A. Eriksson, Norstedt, Ahlström och C. M. Ericzon
till 900 kronor årligen.
Mot vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande övriga i punkten avsedda
anställningshavare har utskottet icke haft något att erinra.
Under åberopande av vad nu anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att envar av nedan
angivna arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
må från och med månaden näst efter den, varunder han
avgår från sin framställning vid gevärsfaktoriet under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension med följande belopp, nämligen
Johan Valfrid Björnsson, 1,152 kronor, Frans Hjalmar
Göransson 1,152 kronor, Alfred Johansson 1,152 kronor,
Johan Arvid Jonsson 1,152 kronor, Johan August Larsson
1,152 kronor, Carl Gustaf Ramström 1,152 kronor, Claes
Teodor Rosander 1,152 kronor, Carl Arvid Carlsson 996
kronor, Carl August Dahlström 996 kronor, Johan Axel
Paulsson 996 kronor, Alfred Persson 996 kronor, Adolf
Wilhelm Axén 900 kronor, Johan Viktor Larsson 900
kronor, Anders Gustaf Eriksson 900 kronor, Göran Lindén
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
73
900 kronor, Carl Wilhelm Eriksson 900 kronor, Clas
Albert Eriksson 900 kronor, Carl Johan Norstedt 900
kronor, Axel Edvard Ahlström 900 kronor och Carl
Magnus Ericzon 900 kronor.
66: o.
Uti punkten 10:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att envar
av arbetaren vid ammunitionsfabriken Frans Gustaf Jansson samt arbeterskorna
därstädes Adina Josefina Gustafsson och Nises Kerstin Jonsson
må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension, Jansson med 1,152 kronor samt en var av Gustafsson
och Jonsson med 876 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Jansson, att han, som är född den 11 maj 1873, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 15 januari 1894; att hans inkomst
vid fabriken under de senare åren uppgått till i medeltal omkring
3,230 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom i förening
med allmän kraf Undsättning är i väsentlig grad nedsatt; att han är
medellös; samt att han under sin anställningstid iakttagit ett hedrande
uppförande och visat god arbetsduglighet;
beträffande Gustafsson, att hon, som är född den 13 januari 1871, varit
anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 4 augusti 1893; att hennes
inkomst därifrån under de senare åren uppgått till i medeltal omkring
1,730 kronor för år; att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är
i väsentlig grad nedsatt; att hon är medellös; samt att hon under sin anställningstid
iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
samt
beträffande Jonsson, att hon, som är född den 23 maj 1871, varit anställd
vid ammunitionsfabriken sedan den 2 januari 1893; att hennes inkomst
därifrån under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,730 kronor
för år; att hennes arbetsförmåga är i hög grad nedsatt; att hon är medellös;
samt att hon under sin anställningstid iakttagit ett hedrande uppförande
och visat god arbetsduglighet.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn till vad utskottet i vissa liknande fall föreslagit har utskottet
ansett sig böra förorda, att de under förevarande punkt ifrågasatta
pensionsbeloppen i någon mån reduceras; och vill utskottet tillstyrka ett
belopp av 996 kronor för Jansson samt ett belopp av 852 kronor för vardera
av Gustafsson och Jonsson.
Utskottet får alltså hemställa,
Ang. pensioner
åt en arbetare
och tvä
arbeterskor
vid ammunitions
fabri ken.
Utskottet.
74
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. pension
åt sömmerskan
J. A.
Lindberg,
född Hall.
Ana. pension
åt t. f.
verkmästaren
J.E. Eriksson.
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att envar av arbetaren
vid ammunitionsfabriken Frans Gustaf Jansson samt
arbeterskorna därstädes Adina Josefina Gustafsson och
Nises Kerstin Jonsson må från och med månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, Jansson med 996 kronor samt
vardera av Gustafsson och Jonsson med 852 kronor.
67:o.
Under punkten ll:o av ifrågavarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Karlsborgs artillerikårs
intendenturverkstäder, änkan Johanna Amalia Lindberg, född Hall, må
från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från sin
anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 852 kronor.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälda Johanna
Amalia Lindberg numera avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts
föreliggande framställning icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet
härmed får för riksdagen
anmäla.
68 :o.
Kungl. Maj:t föreslår under punkten 12:o, att riksdagen må medgiva, att
t. f. verkmästaren av 2:a klass vid Åkers krutbruk Johan Erik Eriksson
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning vid krutbruket, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,544 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den
27 oktober 1867, den 8 oktober 1895 anställts som arbetare vid Åkers
krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket
och sedan den 1 januari 1916 varit förordnad såsom verkmästare av 2:a
klass, samt att han sedan den 1 januari 1922 såsom t. f. verkmästare
av 2:a klass uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i 4 lönegraden, löneplan
C, i gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och
marinen.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till
propositionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 75
I enlighet med vad utskottet under punkten 32:o i det föregående hemställt
och under åberopande av vad där anförts angående pension åt andre verkmästaren
K. A. Malmsten förordar utskottet, att pensionsbeloppet för verkmästaren
Eriksson bestämmes till 2,196 kronor.
TTtskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att t. f. verkmästaren
av 2:a klass vid Åkers krutbruk Johan Erik
Eriksson må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid krutbruket,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 2,196
kronor.
69 :o.
Uti punkten 13:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
verkstadsföreståndaren vid Södermanlands regementes skrädderiverkstad
Gustaf Magnus Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,224 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 11
februari 1864, under åren 1898—1904 arbetat såsom daglönare vid Södermanlands
regementes förråd samt från och med år 1905 varit föreståndare
för regementets skrädderiverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar;
att han lider av vissa sjukdomar, på grund varav hans arbetsförmåga
är i mycket hög grad nedsatt, och att denna nedsättning av arbetsförmågan
kan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de
senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg
— uppgått till omkring 1,900 kronor för år; samt att han under
hela sin tjänstetid på ett mycket dugligt och enastående plikttroget sätt
utfört sina arbeten och åligganden vid regementet.
Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisas till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför
utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Utskottet.
Ang. pension
åt verkstadsföreståndaren
G. M. Andersson
.
76
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
70:o.
Ang. pension Under punkten 14:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att timmanrwTs!''a.
mermannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning Sven August
Petersson Petersson Liljekvist må från och med månaden näst efter den, varunder
Liljekvist. han entledigas från sin anställning vid fortifikationsförvaltningen, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 852 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Liljekvist, som är född den 21
januari 1863, under tiden 12 januari 1882—12 november 1886 tjänstgjort
som båtsman vid flottan och från och med den 7 januari 1902 med vissa
mellantider varit och allt fortfarande är anställd vid fortifikationsförvaltningen
i Karlskrona; att hans sammanlagda tjänstetid i statens tjänst utgör
omkring 26 år; att hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjuklighet
är i mycket hög grad nedsatt; att han har hustru och fem hemmavarande
barn, av vilka ett under 16 år, och att familjen för sitt uppehälle huvudsakligen
varit hänvisad till familjefaderns arbetsförtjänst.
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
71:o.
Ang. pension I punkten 15:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att skoa
måstaren makarmästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder Erik
E. T. Graneii. Teodor Granell må från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort belopp, att
pensionen jämte vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till sammanlagt 1,260 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Granell, som är född den 21
september 1861, under tiden 19 januari 1881—23 augusti 1907 varit anställd
såsom husar och underbefäl vid Livregementets husarer; att han alltsedan
den 1 november 1905 innehaft anställning såsom förman vid nämnda regementes
skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att
hans förmåga att genom arbete försörja sig till följd av ålderdomssvaghet
och åderförkalkning är väsentligt minskad; att han under de senare åren
vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg —■ uppgått
till omkring 1,900 kronor för år, varjämte han i årligt understöd åt
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
77
njuter: från Vadstena krigsmanshuskassa 160 kronor, jämte dyrtidstillägg
därå med 150 kronor, samt från invalidhusfonden 15 kronor; samt att han
på ett plikttroget och ordentligt sätt fullgjort sina tjänståligganden vid regementet.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till vad i propositionen
anförts.
Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
72:o.
Kungl. Maj:t föreslår i punkten 16:o riksdagen medgiva, att skräddar- Ang. pension
mästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder Sven Karlson at sk™ddaT‘
mastar cn
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin s. Karlson.
anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlson, som är född den 10
juni 1870, alltsedan år 1890 varit anställd såsom förman vid Livregementets
husarers skrädderiverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att
han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som —
förutom dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor för
år; att han lider av sockersjuka sedan flera år tillbaka, vilken sjukdom
medfört betydlig nedsättning av hans krafter och arbetsförmåga, och att
ytterligare försämring i detta hänseende är att vänta; samt att han på ett
plikttroget och ordentligt sätt fullgjort sina åligganden vid regementet.
I fråga om utredningen i övrigt åberopar utskottet vad i propositionen
innehålles.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.
73 :o.
Uti punkten 17:o har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre Ang. pension
vaktmästaren vid kommendantskapet i Stockholm Carl Johan Carlsson må åt f°rrc
, , , . 1 Q vaktmästaren
— utan rubbning av vad han såsom förutvarande postbetjänt åtnjuter i vid kommenpension,
pensionstillägg och förhöjningar — från och med den 1 januari dagftsk“pf *
1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära c. J. Carlsson.
en årlig pension av 744 kronor.
78
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pension
åt förre
sergeanten
J. A. Johannisson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 11
maj 1839, år 1871 erhållit anställning i postverkets tjänst; att han sedan
år 1906 i följd av berörda tjänst åtnjuter pension, vilken, ursprungligen å
ett belopp av 600 kronor för år, för närvarande med pensionstillägg och
pensionsförhöjningar men oavsett dyr tidstil lägg utgår med 1,284 kronor
årligen; att han sedan år 1878 varit anställd såsom vaktmästare vid
kommendantskapet i Stockholm; att han i sistnämnda egenskap under de
senare åren åtnjutit ett årligt arvode, frånsett dyrtidstillägg, av 1,320 kronor;
samt att han skött sina åligganden med sällsport nit och trohet.
I övrigt får utskottet hänvisa till den i propositionen förebragta utredningen
i ärendet.
Då Carlsson under en tid av sammanlagt ej mindre än omkring 55 år
varit anställd i statstjänst och därvid under omkring 20 år efter sin avgång
ur postverkets tjänst uppehållit ifrågavarande vaktmästarbefattning,
har utskottet ansett sig böra förorda, att en särskild pension beviljas
honom utöver vad han äger uppbära på grund av sin anställning i postverket.
Mot vad Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagit har utskottet
icke haft något att invända.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.
74: o.
Under punkten 18:o av ifrågavarande proposition nr 153 har Kungl.
Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att förre sergeanten i Livgardets
till häst reserv Johan August Johannisson må från och med den
1 juli 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till så stort belopp, att pensionen jämte vad av
honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt
840 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johannisson, som är född den
28 maj 1863, kommit i tjänst vid Livgardet till häst den 30 juli 1886,
befordrats till vicekorpral den 31 juli 1893 samt till korpral den 26 juni
1894; att han från hösten år 1889 och intill avgången ur tjänst den 31
oktober 1911 uppehållit befattningen såsom hovslagarunderofficer; att han
iakttagit skicklighet och nit i tjänsten; att han, som vid avskedet innehade
en tjänstetid av 25 år 3 månader 1 dag, i samband med avskedet
utnämnts till sergeant i regementet; att han från Vadstena krigsmanshuskassa
uppbär ett årligt underhåll, inberäknat korpralstillägg men frånsett
dyrtidstillägg, av 160 kronor; att han, enligt vad ett den 9 mars 1925
utfärdat läkarintyg utvisar, på grund av ledsjukdom är tillsvidare oför
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
79
mogen till arbete; samt att lian är i avsaknad av andra medel för sitt
uppehälle än vad han åtnjuter från Vadstena krigsmanshuskassa.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
I betraktande av de särskilda omständigheter, som i detta fall föreligga,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag. Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreliggande
framställning.
75:o.
I en inom första kammaren av herr Gabrielsson väckt motion nr 13 har
föreslagits, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. husmodern vid
kungl. Västerbottens regementes sjukhus Anna Gustava Hägg ett årligt understöd
av 450 kronor.»
I fråga om de skäl, som av motionären åberopats till stöd för yrkandet,
hänvisar utskottet till motionen jämte därvid fogade bilagor.
Av handlingarna framgår, att Anna Gustava Hägg, som är född den 8
februari 1858, varit anställd såsom husmoder, städerska och materialförestånderska
vid Västerbottens fältjägarkårs och regementes sjukhus å Gumboda
hed och Vännäs läger under åren 1889—1908, från vilken anställning
hon avgått i samband med inrättande av sjuksköterskebefattning vid regementet.
Av utredningen framgår, att Anna Gustava Hägg redan år 1908 vid
50 års ålder avgått från sin berörda anställning och därefter icke varit i
statens tjänst. Vid sådant förhållande har utskottet, som vill erinra att
pension eller därmed jämförligt understöd hittills icke plägat beviljas under
liknande omständigheter, ansett sig ej böra understödja motionärens förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att förevarande motion 1:13 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
76 :o.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 62 av herr Leander och den andra inom andra kammaren under nr 98
av herr Holmgren har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att pension
till skäligt belopp måtte från och med den 1 januari 1927 och under hans
återstående livstid å allmänna indragningsstaten utgå till f. d. daglönaren
vid kronovarvet i Karlskrona Johan Alfred Lindström.
Utskottet.
Ang. årligt
understöd åt
f d. husmodern
Anna
Gustava
Hägg.
Utskottet.
Ang. pension
åt f. daglönaren
J. A.
Lindström.
80 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
I fråga om vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisar utskottet
till motionerna.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Lindström, som är född den 4
juli 1875, efter anställning som artillerist vid dåvarande Karlskrona artillerikår
under tiden 1 maj 1893—30 april 1901 antogs till daglönare vid flottans
varv i Karlskrona den 22 oktober 1909 samt befordrades till förman den
16 oktober 1911.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 januari 1923 anhöll Lindström om
avsked med pension på grund av sjukdom. Vid ansökningen var fogat ett
av förste marinläkaren J. Lagerholm i Karlskrona den 22 oktober 1922 avgivet
intyg av följande lydelse:
»Timlönaren vid kronovarvet nr 1582 Lindström, som lider av höggradig
neurasteni, anser sig ha ådragit sig sin sjukdom genom arbete på varvet
med varma terpentinångor m. m. och inkom han på sjukhuset från detta
arbete med bland annat retningssymtom från urinblåsan. Att hans arbete
förorsakat sjukdomen kan ej sägas, men väl att under hans arbete hans
sjukdom förvärrats.»
Vid ansökningen var vidare bilagt ett den 10 januari 1923 dagtecknat
intyg av legitimerade läkaren Yngvar Nilsson, som anförde följande:
»Kronovarvsarbetaren Johan Lindström, som av mig upprepade gånger
undersökts, har därvid befunnits lida av en kronisk inflammation i högra
mellanörat, med höggradig hörselnedsättning (dels av ledningshindertyp, dels
av nervös typ) samt av eu lindrigare hörselnedsättning å vänstra örat (av
nervös typ), vilket härmed intygas.»
Sedan varvschefen vid flottans station i Karlskrona yttrat sig i ärendet,
avgav marinförvaltningen den 22 februari 1923 utlåtande över Lindströms
framställning och anförde därvid huvudsakligen följande:
Såsom varvschefen i sitt yttrande erinrat, erfordrades för rätt att komma
i åtnjutande av pension ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år
än även att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60
levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta
krafter mindre tjänlig till arbete i marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder
av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden
oförmögen till utförande av arbete därstädes.
Av handlingarna framginge, att Lindström, vilken icke fyllde villkoren
för erhållande av pension vare sig beträffande tjänstetid eller levnadsålder,
respektive sjuklighet, önskade avsked för att komma i tillfälle erhålla ett
med hänsyn till hans hälsotillstånd lämpligare arbete än det han bedreve.
1922 års riksdag hade visserligen beviljat pensioner till vissa vid flottans
varv i Stockholm avskedade arbetare, vilka icke innehaft pensionsberättigande
tjänstetid. Förutsättningarna för beviljande av pension syntes emellertid
vara, bland annat, att vederbörande av ålder eller styrkt sjukdom vore
oförmögen att vidare utföra arbete för staten. Då sådant förhållande icke
här förelåge, vore marinförvaltningen förhindrad tillstyrka åtgärd i framställningens
syfte.
Genom beslut den 9 mars 1923 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
81
På egen begäran erhöll Lindström den 6 april 1923 avsked från sin anställning
vid flottans varv.
I en till chefen för försvarsdepartementet ställd skrift den 19 januari
1926 gjorde Lindström sedermera ånyo framställning i fråga om pension.
Han anförde därvid, att han begärt avsked, emedan han till följd av
nervositet och andra sjukdomar ej kunde arbeta å fartygen, vartill han
tidtals kommenderats. Han hade sedan dess till en del återvunnit hälsan,
vartill arbete i trädgårdar under somrarna bidragit. Lindström hade sökt
att åter komma i tjänst vid varvet men på grund av personalindragningar
ej lyckats erhålla anställning. Han erinrade vidare, att till följd av den
nya försvarsorganisationen övertaliga varvsarbetare med 15 tjänstår erhölle
förtidspension.
över sistnämnda framställning inhämtades utlåtande av direktionen över
flottans pensionskassa, som efter en redogörelse för gällande bestämmelser
beträffande pensionering av daglönare vid marinen framhöll att sökanden,
som tjänat staten allenast 20lu/12 år, varav 193/12 år från 20 års ålder, samt
innehade en levnadsålder av endast 5O0/12 år, icke vore berättigad till pension
från flottans pensionskassa. Såvitt direktionen hade sig bekant, hade
icke i något fall pension tillerkänts daglönare, som varken innehaft för
pensions erhållande föreskrivet antal tjänstår eller levnadsår. Som sökanden
därjämte meddelats avsked på egen därom framställd ansökan, syntes bestämmelserna
om förtidspension ej tillämpliga i avseende å honom.
Genom beslut den 21 maj 1926 fann Kung! Maj:t den senast gjorda
framställningen icke föranleda någon Kung! Maj:ts åtgärd.
Enligt ett till utskottet ingivet, av andre stadsläkaren i Karlskrona den
15 mars 1927 utfärdat intyg lider Lindström på grund av höggradig nervsvaghet
(neurastenia) av nedsatt arbetsförmåga.
Av utredningen i ärendet framgår, att Lindström vid endast omkring 47 års
ålder själv begärt och erhållit avsked från sin anställning vid flottans varv i
Karlskrona, oaktat han på grund av Kung! Maj:ts beslut den 9 mars 1923
hade kännedom om, att han efter avskedet icke kunde påräkna pension. Utredningen
visar därjämte, att Lindström varken i fråga om levnadsår eller
tjänstår uppfyller stadgade villkor för erhållande av pension såsom daglönare
vid marinen. Under sådana förhållanden bör det enligt utskottets
mening icke ifrågakomma, att Lindström skulle beviljas pension av statsmedel.
Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärernas förslag och hemställer,
att förevarande motioner 1: 62 och II: 98 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. S sand. 2i höft. (Nr 36.)
82
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. förhöjd
pension åt f.
ritaren J. 0.
Allard.
Utskottet.
77 :o.
I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 1 har
hemställts, »att riksdagen ville besluta om förhöjning i förre ritaren vid
ingenjördepartementet i Karlskrona Johan Oscar Allards pension till samma
belopp, som för närvarande utgår till verkmästare.»
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen med
därvid fogade bilagor.
Av handlingar i ärendet framgår, att Allard, som är född den 7 maj
1847, antagits till ritare vid ingenjördepartementet vid flottans station i
Karlskrona den 1 september 1887 ävensom att han genom beslut av 1921
års riksdag beviljats pension från allmänna indragningsstaten, att utgå från
och med månaden näst. efter den, varunder han entledigades från sin anställning.
Då Allard, vilken hade anställning såsom månadslönare, icke uppbar
arvode på stat utan åtnjöt avlöning från vederbörande arbetstitel, var
han icke berättigad till delaktighet i flottans pensionskassa. Varvschefen vid
flottans station i Karlskrona hemställde emellertid, att pension måtte beviljas
honom, och föreslog med hänsyn till Allards avlöning, 2,700 kronor
för år, ett pensionsbelopp av 1,700 kronor. Vederbörande myndigheter tillstyrkte
vad sålunda föreslagits. Kungl. Maj:ts i enlighet med förslaget
gjorda framställning till 1921 års riksdag (proposition nr 312) vann riksdagens
bifall.
Enligt vad som upplysts har Allard avgått ur tjänst den 30 juni 1922.
Av utredningen framgår, att Allard, vilken icke i likhet med vissa månadslönare
på stat varit berättigad till pension från flottans pensionskassa, genom
särskilt beslut av riksdagen tillerkänts pension, som i enlighet med förslag
av vederbörande myndigheter tillmätts med hänsyn tagen till storleken av
hans avlöning i tjänsten. Å pensionsbeloppet är han jämlikt riksdagens
efter år 1921 fattade beslut i fråga om pensionstillägg, pensionsreglering
och dyrtidstillägg berättigad att uppbära tillägg och förhöjningar, varigenom
sammanlagda pensionsförmånen för närvarande torde uppgå till omkring
2,500 kronor för år. Under sådana förhållanden och då några skäl av beskaffenhet
att i detta fall böra föranleda pensionsreglering utöver vad som
gäller för pensionstagare i allmänhet ej blivit anförda, har utskottet funnit
sig ej kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:1 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
83
78 :o.
I eu inom andra kammaren väckt motion nr 18 kar herr Pettersson i
Köping hemställt, »att riksdagen måtte bevilja sadelmakaren vid Strömsholms
hingstdepå och ridskolan vid Strömsholm Per August Sundvall under
hans återstående livstid ett årligt understöd av 800 kronor att utgå från
och med den 1 juli 1927.»
Beträffande den motivering, som anförts till stöd för förslaget i fråga,
hänvisar utskottet till motionen med därvid fogade bilagor.
Av verkställd utredning framgår, att Sundvall, som är född den 15 december
1855 och alltså 71 år gammal, varit anställd såsom sadelmakare
vid Strömsholms hingstdepå alltsedan år 1881 eller under 46 år. Från
samma tid har han jämväl utfört sadelmakeriarbeten för den till Strömsholm
förlagda ridskolans räkning, varjämte lian verkställt sadelmakeriarbeten
åt till ridskolan kommenderade officerare för dessas beridenhet.
Sundvall har av hingstdepån åtnjutit fri bostad och verkstadslokal. Hans
ersättning av statsmedel har under de senaste fem åren uppgått till i medeltal
omkring 1,530 kronor för år, varjämte han av ridskolans officersklubb
uppburit ersättning med i medeltal 1,700 kronor årligen. I ersättningsbeloppen
har även ingått ersättning för arbetsmaterialier.
Sundvall, som för sitt arbete erhållit de bästa vitsord, är enligt läkarbetyg
på grund av sjukdom oförmögen till vidare försörjning genom arbete
och saknar, enligt vad i motionen uppgivits, medel till sitt framtida uppehälle.
Med hänsyn till Sundvalls långvariga och väl vitsordade anställning i
statens tjänst har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att underhåll av allmänna
medel beredes honom på hans ålderdom. Beloppet av detta underhåll
har, då Sundvall varit anställd vid hingstdepån å Strömsholm, synts
lämpligen böra avvägas efter de grunder, som enligt beslut av 1925 års
riksdag gälla beträffande pensionering av viss icke-ordinarie personal vid
statens hingstdepåer och stuteri. Då Sundvall härvid torde kunna likställas
med stallbetjänt och nattvakt, skulle underhållsbeloppet enligt berörda
grunder utgöra 900 kronor. Detta belopp synes böra anvisas å allmänna
indragningsstaten och utgå från och med månaden näst efter den,
vari Sund vall avgår från sin anställning.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att då det såsom här är fråga
om en på arbete i statens tjänst grundad underhållsförmån, densamma
lämpligen synes böra benämnas pension och ej årligt understöd.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 18, må medgiva, att sadelmakaren vid Strömsholms
Ang. pension
åt sadelmakar
en
P. A. Sundvall.
Utskottet.
84
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
hingstdepå Per August Sundvall må från och med
månaden näst efter den, vari han avgår från sin anställning,
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 900 kronor.
79 :o.
I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Köping väckt motion
nr 19 har föreslagits, »att riksdagen måtte bevilja städerskan vid ridskolan
å Strömsholm Ebba Sofia Lovisa Lundin under hennes återstående livstid
ett årligt understöd av 400 kronor att utgå från och med den 1 juli 1927.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Ebba Sofia Lovisa Lundin är
född den 27 maj 1872 och sedan år 1903 haft arbete som städerska vid ridskolan
å Strömsholm. Hon har därvid verkställt städning dels av de expeditions-
m. fl. rum å Strömsholms slott, vilka äro upplåtna till ridskolan,
dels av samtliga de till skolans elever upplåtna bostadsrummen å slottet.
Hennes ersättning har under de senaste fem åren i medeltal utgjort av
statsmedel omkring 340 kronor och av medel från ridskolans officersklubb
omkring 1,275 kronor årligen. Enligt läkarbetyg synes hon vara oförmögen
att vidare sköta sin ifrågavarande befattning.
Utskottet. Av utredningen framgår, att städerskan Lundin endast i obetydlig omfattning
synes hava utfört arbete för staten. Vid sådant förhållande har
utskottet ansett sig icke böra förorda, att understöd av statsmedel skulle
beviljas henne. Utskottet får sålunda avstyrka bifall till motionärens förslag
och hemställer,
att förevarande motion II: 19 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
80 :o.
Ang. årligt I en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion nr 56 har
understöd^ åt hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förra sömmerskan vid Västerbottens
Anna Bränn- regemente Anna Brännström, född Svensson, så länge hon lever ett årligt
8t^Tnssond understöd av 500 kronor.»
Beträffande motiveringen för denna framställning hänvisar utskottet till
motionen.
Tillgängliga handlingar utvisa, att Anna Brännström är född Svensson
den 12 april 1870, att hon den 8 maj 1898 anställts såsom sömmerska vid
Västerbottens regementes intendenturverkstäder, att hon den 20 maj 1923
Ang. årligt
understöd åt
städerskan
Ebba Sofia
Lovisa
Lundin.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
85
ingått äktenskap med stenarbetaren J. Brännström i Vännäs, att hon den
14 juni sistnämnda år på egen begäran erhållit entledigande från sin
anställning vid regementet samt att hon för sitt arbete vid regementet
erhållit de bästa vitsord.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 juli 1923 gjorde försvarsverkens
civila personals förbund hemställan om beredande av pension åt Anna
Brännström från och med månaden näst efter den, då hon avgått från
anställningen. Vid framställningen var fogat bland annat läkarbetyg, enligt
vilket Brännströms arbetsförmåga på prund av vissa sjukdomar vore »i
rätt hög grad nedsatt».
Chefen för Västerbottens regemente hemställde vidare i skrivelse den
27 augusti samma år om pension åt Brännström. Han meddelade därvid,
jämte uppgift å hennes anställningstid, att Brännströms avlöning under
åren 1918—1922 uppgått till i medeltal omkring 1,150 kronor för år frånsett
dyrtidstillägg. Vid sistnämnda framställning var fogat läkarbetyg,
enligt vilket Brännström kunde anses vara mindre arbetsför, d. v. s. att
hennes arbetsförmåga vore nedsatt till ungefär två tredjedelar av det normala.
över ifrågavarande framställningar avgavs infordrat utlåtande den 16
oktober 1923 av arméförvaltningens intendentsdepartement. Med hänsyn
såväl till Anna Brännströms i pensionshänseende jämförelsevis låga ålder
som ock därtill, att hennes arbetsförmåga vore nedsatt med endast omkring
en tredjedel av det normala, vadan hon sålunda borde kunna avsevärt
bidraga till sitt uppehälle, samt i betraktande slutligen av att hon genom
sitt äktenskap med stenarbetaren J. Brännström, vilken enligt intyg av
vederbörande kommunalnämndsordförande vore ägare av en mindre jordbruksfastighet,
erhållit en i viss mån ekonomiskt tryggad ställning, fann
sig departementet icke kunna tillstyrka, att årligt understöd av statsmedel
tillerkändes henne. Med hänsyn emellertid till hennes långa och väl vitsordade
verksamhet i kronans tjänst syntes det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att hon av staten erhölle ett understöd för en gång
i form av gratifikation. Vad beträffade storleken av en sådan gratifikation
ansåge departementet ett belopp av 500 kronor vara skäligt.
På grund av det anförda hemställde intendentsdepartementet, att Kungl.
Maj:t måtte tillerkänna förra sömmerskan Anna Brännström, född Svensson,
en gratifikation för en gång av 500 kronor.
I ärendet avgavs infordrat utlåtande jämväl av statskontoret, som anförde,
att det syntes ämbetsverket, som om knappast sådana omständigheter
förelåge, att årligt understöd borde utverkas åt Brännström. Med
hänsyn emellertid till att hon i 25 år varit anställd i statens tjänst, ville
statskontoret tillstyrka bifall till det framställda förslaget om en gratifikation
å 500 kronor.
Den 14 december 1923 beslöt Kungl. Maj:t i enlighet med vad de hörda
myndigheterna hemställt.
86 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Då förra sömmerskan Brännström, på sätt av utredningen framgår, före
uppnådd vanlig pensionsålder på egen begäran entledigats från sin anställning
i samband med att hon ingått äktenskap, bar utskottet ansett sig
icke böra förorda, att pension eller årligt understöd skulle beredas benne.
På grund härav får utskottet avstyrka bifall till den väckta motionen och
hemställer förty,
att förevarande motion II: 56 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
81: o.
Anf - *** I en inom andra kammaren väckt motion nr 57 har herr Lindberg hem
understöd
dt
f. sr.-mmerskan stam, »att riksdagen måtte bevilja sömmerskan vid Västerbottens regemente
Htldur Kn- Hildur Kristina Emelie Sjögren ett årligt understöd så länge hon lever
Stina Emelie ,
Sjögren. av 500 kronor».
I avseende å motionärens motivering för sitt förslag tillåter sig utskottet
att hänvisa till motionen.
Av utredning i ärendet framgår, att sömmerskan Sjögren är född den
26 mars 1889, att hon innehaft anställning som sömmerska vid Västerbottens
regementes intendenturverkstad från och med den 1 februari 1910
till den 15 juni 1925, då hon på grund av sjukdom måst lämna anställningen,
att hon fullgjort sina åligganden på ett fullt tillfredsställande sätt,
visat sig punktlig och ordentlig samt alltid iakttagit ett hedrande uppförande
ävensom att hon är medellös.
Chefen för Västerbottens regemente gjorde i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 4 oktober 1926 framställning om utverkande åt Sjögren av pension i
en eller annan form. Han omförmälde därvid, att Sjögren, på hemställan
av regementschefen, av arméförvaltningen beretts sjukavlöning under 6
månader efter det hon lämnat anställningen eller till och med den 15
december 1925 ävensom att hennes inkomster vid regementet under åren
1921—1924 uppgått till i medeltal omkring 1,010 kronor för år, dyrtidstillägg
oberäknat. Vid framställningen var fogat läkarbetyg, varav framgick,
att Sjögren på grund av inre sekretionssjukdom med struma och
rubbningar i nervsystem och ämnesomsättning (Morbus Basedowi) jämte
lymfkörtelsvulster i axelhålor och å halsen samt fistel vore fullständigt
arbetsoförmögen ävensom att hon möjligen kunde något förbättras med
medicinsk-kirurgisk behandling.
I avgivet utlåtande över berörda framställning anförde arméförvaltningens
intendents- och civila departement följande.
Med hänsyn till sömmerskan Sjögrens i pensionsliänseende alltför låga
ålder, ej uppgående till 38 år, funne departementen sig icke kunna tillstyrka,
att en årlig pension av statsmedel bereddes henne.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
87
Då hon emellertid varit i statens tjänst anställd under en tid av mera än
15 år och under denna tid på ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina
tjänståligganden samt på grund av sjukdom måst lämna sin anställning vid
regementet, ansåge departementen det vara med billigheten överensstämmande,
att hon för det av henne för kronans räkning utförda arbetet erhölle
ett understöd för en gång av statsmedel. Beträffande storleken av dylikt
understöd hölle departementen före, att ett belopp av 500 kronor Unge
anses skäligt.
På grund av vad sålunda anförts hemställde departementen, att Kungl.
Maj:t måtte tilldela sömmerskan Sjögren en gratifikation för eu gång av
500 kronor.
Statskontoret, som jämväl yttrade sig i ärendet, anförde, att på grund
av Sjögrens jämförelsevis låga levnadsålder och korta anställningstid framställningen
för det dåvarande icke syntes böra föranleda annan Kungl.
Maj:ts åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen
för den åtgärd, sagda myndighet kunde finna sig böra vidtaga i
anledning av Sjögrens sjukdom.
Genom beslut den 11 februari 1927 medgav Kungl. Maj:t, att till Hildur
Sjögren finge, i anseende till hennes väl vitsordade verksamhet i kronans
tjänst och övriga förekommande omständigheter, från lantförsvarets anslag
till extra utgifter utbetalas en gratifikation för en gång av 500 kronor.
Tillika förordnades, att de till ärendet hörande handlingarna skulle överlämnas
till pensionsstyrelsen för den åtgärd, styrelsen kunde finna sig
böra vidtaga i anledning av Sjögrens sjukdom.
Enligt vad utskottet inhämtat har pensionsstyrelsen — vars läkare
uttalat, att Sjögren borde beredas vård å lasarettet i Umeå — i skrivelse
till pensionsnämndens ordförande i Umeå stads pensionsdistrikt den 7 mars
1927 hemställt, att ordföranden ville föranstalta om att Sjögren, eventuellt
på kommunens bekostnad, bereddes sådan vård. Skulle läkaren efter det
vården avslutats anse, att goda utsikter förelåge att Sjögren genom vård
å någon av styrelsens kuranstalter skulle kunna bliva till arbetsförmågan
varaktigt återställd eller åtminstone väsentligt förbättrad, hade ordföranden
att till styrelsen inkomma med ansökning därom.
Såsom av utredningen framgår, har förra sömmerskan Sjögren tillerkänts
en gratifikation av 500 kronor, varjämte åtgärder vidtagits för beredande
av vård åt henne i syfte att om möjligt återställa eller väsentligen förbättra
hennes arbetsförmåga. Vid sådant förhållande och då hon endast
är 38 år gammal, anser även utskottet, att pension eller årligt understöd
för närvarande ej bör beviljas henne utan att resultatet av de vidtagna
åtgärderna bör avvaktas, innan fråga om sådan förmån upptages till prövning.
Den föreliggande motionen torde sålunda icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Utskottet.
.88
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion 11:57 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
82:o.
understödet * 611 inom andJ'';l kammaren av herr Samuelsson väckt motion nr 58 har
färre fortifi- hemställts, »att riksdagen måtte besluta bevilja förre fortifikationsarbetaren
tarencfsund ^s^ar Sundström utöver sin lilla pension från statens järnvägar ett årligt
ström. understöd att utgå från och med innevarande år».
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av nämnda bilagor jämte i övrigt tillgängliga handlingar framgår, att
Sundström, som är född den 12 oktober 1860, under tiden 21 november
1901—6 november 1916 haft anställning såsom arbetare vid fästningsbyggnaden
i Boden sammanlagt 12 år 11 månader samt att han därefter
varit anställd som verkstadsarbetare vid statens järnvägar intill utgången
av år 1926. Vid avgång ur statens järnvägars tjänst tillerkändes Sundström
en årlig pension av 720 kronor, varav 132 kronor motsvara avgiftspension
och återstoden utgör statspension samt av statsmedel utgående förhöjningar.
över ifrågavarande motion har utskottet i föreskriven ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens
fortiflkationsdepartement samt järnvägsstyrelsen.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har yttrat följande:
»Enligt intyg av fortifikationsbefälhavaren i Boden har förre fortifikationsarbetaren
Sundström, som enligt prästbevis är född den 12 oktober
1860 och således för närvarande 66 år gammal, tjänstgjort vid fästningsbyggnaden
i Boden under sammanlagt 12 år 11 månader.
Därjämte har Sundström enligt uppgift av motionären haft anställning
vid statens järnvägars verkstad i Boden under tio år och för denna anställning,
sedan han på grund av hög ålder därifrån erhållit avsked, blivit tillerkänd
en av motionären ej till beloppet angiven pension.
Med anledning av vad sålunda anförts får fortifikationsdepartementet
härmed meddela, att departementet, under förutsättning att ovan nämnda
uppgift om Sundströms anställning m. m. vid statens järnvägar, vilken
uppgift departementet ej är i tillfälle att kontrollera, är riktig, anser billigt,
att Sundström tillerkännes en tilläggspension till så stort belopp, att denna
jämte pensionen från statens järnvägar uppgår till 540 kronor om året
eller det belopp, som enligt av riksdagen på senaste tiden tillämpade grunder
skulle i pension tillkomma en f. d. arbetare i statens tjänst, som hade att
tillgodoräkna sig en sammanlagd tjänstetid av 22 år.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
89
Järnvägsstyrelsen anför:
»Bemälde Sundström erhöll avsked från sin anställning såsom verkstadsarbetare
vid statens järnvägar med utgången av december månad 1926.
Såsom delägare i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke
ordinarie personal tillerkändes honom, som då förvärvat 10 tjänstår, rätt
att, räknat från och med den 1 januari 1927, åtnjuta en årlig pension av
720 kronor. Vid beräknandet av Sundströms tjänstår i pensionshänseende
hade det, därest anspråk i sådant avseende framställts, på grund av stadgandena
i § 11 av det den 29 juni 1917 för nämnda kassa fastställda reglemente
icke kunnat ifrågakomma att tillgodoräkna honom den tid, han i
egenskap av fortifikationsarbetare haft anställning vid Bodens fästningsbyggnad.
Då ett bifall till motionen skulle på sätt och vis innebära ett avsteg
från de principer, varpå nämnda stadgande!! äro grundade, och tillika
måste befaras medföra vittgående konsekvenser, har styrelsen funnit sig
vara förhindrad tillstyrka bifall till motionen.»
För egen del har statskontoret uttalat följande:
»Vad beträffar förslaget att förre fortifikationsarbetaren Sundström skulle
utöver honom tillkommande pension från statens järnvägar erhålla något
årligt understöd på grund av föregående anställning såsom arbetare vid
fästningsbyggnaden i Boden har arméförvaltningens fortifikationsdepartement
ansett billigt, att Sundström erhåller en tilläggspension till så stort
belopp, att denna jämte pensionen från statens järnvägar uppgår till 540
kronor om året eller det belopp, som enligt av riksdagen på senaste tiden
tillämpade grunder skulle i pension tillkomma en f. d. arbetare i statens
tjänst, som hade att tillgodoräkna sig en sammanlagd tjänstetid av 22 år.
Järnvägsstyrelsen har, jämte meddelande att Sundström för de tio år han
varit anställd vid statens järnvägar erhållit en pension till belopp av 720
kronor årligen att utgå från och med ingången av år 1927, då lian avgick från
sin anställning vid statens järnvägar, framhållit, att Sundströms föregående
tjänstetid vid fästningsbyggnaden författningsenligt icke kunnat tillgodoräknas
honom vid avpassande av nämnda pension, samt för sin del ansett
betänkligt att i detta fall bereda någon tilläggspension. Statskontoret har
inhämtat, att av den Sundström sålunda beviljade pensionen 345 kronor utgöra
pensionens ursprungliga belopp, 180 kronor äro pensionstillägg enligt
kungörelsen nr 360/1922 och återstoden består av pensionsförhöjningar enligt
kungörelsen nr 280/1925. Då statskontoret anser billigt, att hänsyn i
någon mån tages till Sundströms tidigare verksamhet såsom arbetare vid
Bodens fästningsbyggnad och för sin del icke kan finna någon fara för
betänkliga konsekvenser föreligga, vill det synas statskontoret, som om
någon tilläggspension borde beviljas Sundström. Det av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement angivna beloppet, 540 kronor, som givetvis är att
betrakta såsom oreglerad pension, motsvaras av en nyreglerad pension å
936 kronor. För sin de! skulle statskontoret vilja ifrågasätta, huruvida icke
i detta fall lämpligen borde ordnas så, att Sundström utöver den pension,
han redan innehar, må från och med ingången av år 1927 uppbära en
tilläggspension från allmänna indragningsstaten med årligt belopp av 180
kronor utan rätt att å denna tilläggspension åtnjuta någon som helst tillläggsförmån.
»
Av utredningen framgår, att Sundström för sin tioåriga anställning i
statens järnvägars tjänst tillerkänts ett pensionsbelopp av 720 kronor, till
Utskottet.
90
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. pension
åt f. grovarbetaren
It. F. Lans.
Utskottet.
övervägande del utgående av statsmedel. Utskottet vill framhålla att Sundström,
därest han hela sin anställningstid i statstjänst, sammanlagt inemot
23 år, sysselsatts såsom fortifikationsarbetare, enligt av riksdagen under senare
år tillämpade grunder skulle kunnat påräkna pension med högst 792
kronor för år räknat eller endast obetydligt högre belopp än den honom
tillerkända pensionen. Under sådana förhållanden har utskottet funnit tillräcklig
anledning saknas att förorda tilläggspension utöver den till Sundström
författningsenligt utgående pensionsförmånen.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:58 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
83 :o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 234 har herr Bäcklund
föreslagit »att riksdagen måtte medgiva, att förre grovarbetaren Rickard
Ferdinand Lans må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående
livstid uppbära ett årligt understöd av 852 kronor.»
Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Lans, som är född den 1 augusti
1867, under åren 1884—1895, 1901—1905, 1916—1917, 1919—1920 samt
1924 varit anställd såsom arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad, vid
radiostationen därstädes samt vid ammunitionsfabrikens avdelning å samma
plats med en effektiv anställningstid av tillhopa något över 17 år. Dessutom
har han, enligt intyg, under sammanlagt minst 9 år varit i arbete hos en
entreprenör, vilken under 40 års tid utfört arbeten för kronans räkning,
dels under tider, då kronan ej haft sysselsättning för Lans, och dels vid
tillfällen då han, ehuru anställd vid fästningsbyggnaden, »såsom lån» överflyttats
i entreprenörens arbeten.
Av handlingarna framgår vidare, att Lans på grund av sjukdom är
oförmögen till arbete samt att han är fullkomligt medellös.
Då enligt utskottets mening på grund av åberopade omständigheter
viss hänsyn torde böra tagas jämväl till den tid, varunder Lans varit
sysselsatt vid entreprenadarbeten för statens räkning, har utskottet ansett
skäl föreligga för att i detta fall tillstyrka underhåll av statsmedel. Beloppet
av denna förmån har emellertid synts utskottet böra begränsas till 792
kronor årligen, att från och med den 1 januari 1927 utgå från allmänna
indragningsstaten.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning jämväl till vad
under punkterna 93:o och 96:o i det följande anföres och hemställes i fråga
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
91
om där avhandlade framställningar får utskottet — som anser att den tillstyrkta
förmånen i detta fall hör benämnas pension — hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 234, må medgiva, att förre grovarbetaren Rickard
Ferdinand Lans må från och med den 1 januari 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
III. Ang. socialdepartementet.
84 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 91 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten l:o
föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. yrkesinspektören friherre Axel
Fredrik Johan August Funck må, räknat från och med den 10 mars 1926,
under sin återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt
tillerkänd pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till
belopp av 1,128 kronor årligen.
Av handlingarna i ärendet framgår, att friherre Funck, som är född
den 9 mars 1861, från och med den 15 januari 1909 varit anställd i yrkesinspektionens
tjänst. Efter vissa förordnanden å yrkesinspektörsbefattning
utnämndes Funck den 20 december 1912 att från och med den 1 januari
1913 — då yrkesinspektionen överfördes å ordinarie stat — vara yrkesinspektör
i tredje distriktet. Från denna befattning erhöll han, som den
9 mars 1926 uppnått pensionsåldern, genom Kungl. Maj:ts beslut den 19
februari 1926 avsked från och med den 10 mars 1926.
I propositionen har erinrats, att frågan om pensionsålder och antalet
tjänstår för erhållande av hel pension för yrkesinspektörer varit föremål
för behandling av 1913 års riksdag i anledning av framställning av Kungl.
Maj:t (proposition nr 288). Den s. k. yrkesfarekommittén, vars betänkande
legat till grund för yrkesinspektionens ordnande, hade föreslagit, att nämnda
befattningshavare skulle undantagas från pensionslagens allmänna regler
i nyssnämnda avseenden och att för dem skulle i stället stadgas eu pensionsålder
av 62 år samt en tjänstålder för hel pension av 30 tjänstår.
Efter ytterligare utredning förelädes frågan för 1913 års riksdag. Under
denna utredning hade av socialstyrelsen framhållits, att för rätt till hel
pension borde bestämmas allenast 20 tjänstår. Statskontoret åter hade
ansett, att fordran på minst 25 tjänstår borde kunna uppställas för hel
pension åt yrkesinspektör, varvid statskontoret framhållit, att det visserligen
icke kunde förnekas, att en del av dåvarande yrkesinspektörer där
-
Ang. tilläggapension
åt
f d. yrkesi?ispektören
friherre A. F.
J. A. Funck.
92
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. tilläggspension
åt
generaldirektören
J.
G. Mag.
igenom skulle nödgas avgå med en jämförelsevis låg pension, men att
denna av övergångsförhållanden föranledda olägenhet borde, därest eljest
omständigheterna därtill kunde föranleda, avhjälpas genom framställning
till riksdagen i varje särskilt fall. I propositionen upptogs statskontorets
förslag, och därvid erinrades, att det visserligen vore riktigt att, om man
utginge från de dåvarande yrkesinspektörernas antagningsålder, allenast
20 tjänstår syntes höra fordras, men att, då de yrkesinspektörer, som därefter
komme att utnämnas, i genomsnitt syntes komma att hava lägre
antagningsålder än de dåvarande, man icke syntes kunna stanna vid ett
så begränsat antal tjänstår. Därest dåvarande tjänstinnehavare vid avgång
från tjänsten vid 62 års ålder på grund av färre tjänstår än 25 ej
skulle erhålla hel pension, ansågs det böra i varje särskilt fall prövas,
huruvida framställning till riksdagen borde göras om beredande av tilllägg
till pensionen.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag beträffande antalet tjänstår för
hel pension men bestämde pensionsåldern för yrkesinspektör till 65 år.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn särskilt till de uttalanden, som i samband med ordnandet
av yrkesinspektörernas pensionsförhållanden vid 1913 års riksdag gjordes
angående förhöjning under viss förutsättning av pensionsförmånen för
yrkesinspektör, som från och med den nuvarande yrkesinspektionens tillkomst
varit i inspektionens tjänst, har utskottet ansett sig höra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande framställning. Utskottet vill därvid
framhålla, att på grund av de utav föredragande departementschefen
lämnade upplysningarna angående den ställning i pensionshänseende, som
intages av redan avgångna och av ännu i tjänst varande yrkesinspektörer
vilka utnämnts från och med yrkesinspektionens uppförande på ordinarie
stat, ett bifall till förslaget icke lärer kunna medföra några ur ekonomisk
synpunkt besvärliga konsekvenser.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
85 :o.
I punkten 2:o av förevarande proposition nr 91 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstalten
John Gustaf May må från och med dagen näst efter den,
han efter uppnådd pensionsålder avgår från sin tjänst, under sin återstående
livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant belopp,
att densamma jämte den författningsenligt utgående pensionen uppgår
till 8,496 kronor årligen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
93
Befattningen såsom generaldirektör och chef för riksförsäkringsanstalten
är hänförd till lönegraden 3 i avdelning A av löneplanen i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen. Till följd härav gäller — enligt kungörelse den 29 juni
1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om
rätt till pension, sådan denna författning i här avsedd del lyder enligt
kungörelse den 12 juni 1925 (nr 277) — för befattningen ett pensionsunderlag
av 8,496 kronor. Beträffande skyldighet att från tjänsten avgå
och rörande rätt till hel pension gälla de allmänna reglerna i 1907 års
civila pensionslag. Skyldigheten att avgå inträder alltså vid uppnådd
levnadsålder av 67 år, och för hel pension erfordras 35 tjänstår.
Generaldirektören May är född den 3 november 1860 och uppnår alltså
den 3 november 1927 pensionsåldern. Han förordnades från och med den
1 september 1902 till överdirektör och chef för den då nyinrättade riksförsäkringsanstalten.
Efter anstaltens omorganisation och uppförande på
ordinarie stat med ingången av år 1917 utnämndes och förordnades May
den 29 september 1916 att från och med den 1 januari 1917 vara generaldirektör
och chef för anstalten. Vid inträdet i pensionsåldern torde han
alltså kunna räkna 25 för pension beräkneliga tjänstår, i följd varav han
skulle bliva berättigad till avkortad pension, motsvarande 273ö av pensionsunderlaget
eller, efter vederbörlig avrundning, 6,072 kronor årligen.
Beträffande tidigare behandling av frågan om pensionsrätt för riksförsäkr
ing sanstaltens chef har i propositionen erinrats om bland annat följande.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 15 till 1902 års riksdag angående inrättande
av en riksförsäkringsanstalt föreslogs, att chefen för riksförsäkringsanstalten
skulle, då han uppnått 65 levnads- och minst 10 tjänstår, vara
förpliktad att med oavkortad lön såsom pension från tjänsten avgå. Till
stöd för detta förslag erinrades om det skäl, som föranlett 1898 års riksdag
att besluta en motsvarande bestämmelse beträffande antalet tjänstår
för chefen för medicinalstyrelsen, nämligen att det vid valet av sådan
chef kunde bliva nödvändigt att gå utom statstjänstemannens led, i följd
varav lindrigare fordringar i fråga om antalet för pension behövliga tjänstår
borde uppställas.
Då 1902 års riksdag emellertid icke biföll Kungl. Maj:ts förslag om
riksförsäkringsanstaltens uppförande på ordinarie stat, upptog riksdagen
icke till behandling frågan om pensionsrätt för anstaltens chef.
Sedan generaldirektören May år 1917 gjort framställning hos Kungl.
Maj:t om medgivande, att den pension, som kunde tillkomma honom vid
avgång från tjänsten, måtte beräknas till fulla beloppet av det för honom
gällande pensionsunderlaget, anförde statskontoret i avgivet utlåtande
bland annat att, om och i den mån liknande skäl, som föranlett förmånligare
bestämmelser rörande pension för vissa generaldirektörer, kunde
94
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
anses föreligga i fråga om chefen för riksförsäkringsanstalten, en generell
och alltså ej blott generaldirektörsämhetets dåvarande innehavare gällande
bestämmelse i sådant avseende borde meddelas. Frågan inskränkte sig
emellertid för det dåvarande till att avse en personlig rätt för generaldirektören
May att vid blivande avgång från tjänsten erhålla hel pension,
och då denna fråga icke lämpligen borde upptagas förrän inemot tidpunkten
för hans avgång från tjänsten, hemställde statskontoret, att framställningen
icke för det dåvarande skulle till någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda. Kungl. Maj:t beslöt i enlighet med statskontorets hemställan.
1921 års pensionskommitté berörde i sitt den 18 oktober 1924 avgivna
betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag frågan om antalet
tjänstår för hel pension för riksförsäkringsanstaltens chef och anförde
därom bland annat, att det inom kommittén tagits under övervägande,
huruvida behov kunde anses föreligga att vidtaga en nedsättning i antalet
tjänstår för chefsbefattningarna vid pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,
vilka ämbeten vid inrättandet av ifrågavarande ämbetsverk
besatts med personer utom statstjänstemännens led. Då det emellertid
finge anses osäkert, huruvida för framtiden behov av dylik rekrytering
förelåge, och vad anginge de nuvarande innehavarna av ifrågavarande
befattningar, frågan om omfattningen av deras pensionsrätt syntes,
om så ansåges erforderligt, kunna göras till föremål för särskild prövning,
hade kommittén ansett sig icke böra föreslå någon ändring i den för dessa
befattningar gällande normala tjänstårssiffran.
I Kungl. Maj:ts proposition (nr 153) till 1925 års riksdag med förslag
till civil tjänstepensionslag m. m. framlades förslag rörande tillgodoräknande
i vissa fall och i viss omfattning av tjänstetid utom statens tjänst
såsom tjänstår för statspension. I propositionen föreslogs nämligen ett
stadgande (18 § 3 mom. av lagförslaget) av följande lydelse: »Efter prövning
av Konungen i varje särskilt fall må tjänsteman kunna förklaras
berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna intill två tredjedelar
av den tid, han utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete
av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava varit till särskilt
gagn för hans arbete i statstjänst.»
I bankoutskottets utlåtande över propositionen lämnades detta förslag
utan erinran. Då riksdagens kamrar i fråga om antagande av civil tjänstepensionslag
stannade i olika beslut, förföll emellertid frågan vid 1925 års
riksdag.
Av utredningen framgår vidare, att generaldirektören May, då han år
1902 kallades till chef för riksförsäkringsanstalten, sedan omkring 21 år
tillbaka varit anställd hos försäkringsaktiebolaget Fylgia.
Departementschefen har framhållit, bland annat, att Mays föregående
tjänstgöring i en enskild anstalt för bland annnat olycksfallsförsäkring
måste anses hava utgjort en förutsättning för hans förordnande till chef
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
95
för riksförsäkringsanstalten samt att det på grund härav syntes vara billigt,
att nämnda föregående tjänstgöring i viss mån tillgodoräknades vid
bestämmandet av Mays pension för statstjänsten.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med hänsyn till de omständigheter, som åberopats i ärendet, har utskottet
ansett skäl föreligga för beredande åt generaldirektören May av
hel pension vid avgång ur tjänsten. Det förslag, som i sådant avseende
framlagts av Kungl. Maj:t, har utskottet funnit sig höra tillstyrka.
Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.
86 :o.
över Kungl. Maj:ts i punkterna 3:o och 4:o av förevarande proposition
gjorda framställningar angående årligt understöd åt amanuensen N. V. V.
Kronbergs minderåriga barn samt angående pension åt överläkaren J. K.
Wickströms änka avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang (utlåtande
nr 38, punkterna 38—39); vilket utskottet skolat härigenom för
riksdagen
anmäla.
S7:o.
I punkten 5:o av förevarande proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att till f. d. sköterskan vid Kristinehamns hospital Lydia Ottilia
Åsberg må, räknat från och med den 26 april 1926, under hennes återstående
livstid å allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension av
1,056 kronor.
Av ärendet tillhörande handlingar framgår, bland annat, att Åsberg,
som anställdes i hospitalsväsendets tjänst såsom elev den 2 november 1916,
den 2 november 1917 befordrades till sköterska. Vid hospitalpersonalens
överförande på ordinarie stat från och med den 1 januari 1919 förordnades
Åsberg såsom extra sköterska och konstituerades sedermera den 1 januari
1920 till sköterska. Denna befattning är placerad i 3:e lönegraden av den
löneplan, som finnes intagen i § 9 av avlöningsreglementet den 22 juni
1921, sådant detta lyder enligt kungörelse den 6 juni 1925 (nr 270). För
kvinnlig innehavare av befattning i sagda lönegrad är enligt 3 § i kungörelsen
den 29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid
statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk
i fråga om rätt till pension, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungörelse
den 12 juni 1925 (nr 277), pensionsunderlaget bestämt till 1,404
kronor.
Utskottet.
Ang. pension
åt f. d. sköterskan
Lydia
Ottilia Åsberg.
96
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pension
åt polismannen
J. Sjölin.
Åsberg, som icke uppnått stadgad pensionsålder, lider enligt läkarbetyg
av obotlig sinnessjukdom och hade den 26 april 1926 under fem på varandra
följande år till följd härav varit ur stånd att tjänstgöra, varför
hon enligt 6 § c) i 1907 års civila pensionslag blivit skyldig att från
sistnämnda dag avgå från tjänsten.
Då Åsberg innehar endast omkring 9V3 tjänstår och sålunda icke uppfyller
det i pensionslagen såsom förutsättning för rätt till s. k. sjukpension
stadgade villkoret om minst 10 tjänstår, är hon icke berättigad till
pension. Av den i propositionen lämnade redogörelsen beträffande tillkomsten
av förevarande bestämmelser framgår emellertid, att nyssnämnda
förutsättning för rätt till sjukpension ursprungligen ej varit avsedd samt
att olämpligheten av berörda villkor — vilket tillkommit genom sammanjämkning
av skiljaktiga beslut utav kamrarna vid 1907 års riksdag —
redan vid samma riksdag uppmärksammats och inom riksdagen påpekats.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Med anledning av vad i ärendet förekommit finner utskottet billigheten
kräva, att pension i detta fall beviljas till belopp, motsvarande
sjuttiofem procent av pensionsunderlaget eller, efter vederbörlig jämkning
till med 12 helt delbart tal, 1,056 kronor årligen. Utskottet tillstyrker
alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.
88:0.
över Kungl. Maj:ts uti punkten 6:0 av ifrågavarande proposition nr 91
framlagda förslag angående tilläggspension åt landshövdingen A. K. Hagens
änka och minderårige son kommer utskottet att i annat sammanhang (utlåtande
nr 38, punkten 40) yttra sig; vilket utskottet härmed velat för
riksdagen
anmäla.
89 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 98 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva,
dels att polismannen Johan Sjölin må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår från sin anställning såsom polisman, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
97
sion av statsmedel å 800 kronor, under villkor att pension till lika stort
belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;
dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget
skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel
bestridas allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget
belöper å den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Sjölin numera
avlidit. I följd härav påkallar Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke
någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
90:o.
I en till riksdagen den 22 februari 1927 avlåten proposition nr 147 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar Ferdinand Forssgren må från och
med den 1 januari 1927 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig pension av 3,000 kronor.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:
Forssgren, som är sinnessjuk, har den 22 oktober 1923 på egen begäran
erhållit avsked från sin befattning i statens tjänst. Beträffande de närmare
omständigheter, under vilka Forssgren erhöll avsked, har länsstyrelsen i
Norrbottens län lämnat följande redogörelse:
Forssgren, som är född den 18 januari 1881 och den 24 december 1910
befordrades till andre länsnotarie samt den 7 mars 1912 till länsnotarie vid
länsstyrelsen i Norrbottens län, åtnjöt sedan sommaren 1915 tjänstledighet
för fullgörande av uppdrag först såsom sekreterare hos sakkunniga för uppgörande
av förslag till plan för allmän undersökning rörande statens för
kolonisationsändamål tillgängliga marktillgångar och sedermera som biträdande
sekreterare hos kolonisationskommittén. När detta senare uppdrag
i maj månad 1922 upphörde, blev han av länsstyrelsen på grund av bemyndigande
i Kungl. Maj:ts brev den 19 maj 1922 förordnad att såsom sakkunnig
biträda länsstyrelsen vid verkställande av viss utredning rörande de
ännu ej skatteomförda nybyggen, som upplåtits vid efteravvittringen i Arvidsjaurs
socken. Genom länsstyrelsens beslut den 1 augusti 1922 beviljades
Forssgren ledighet från länsnotarietjänsten under den tid, han anlitades som
sakkunnig för sistnämnda uppdrag.
När länsstyrelsen sedermera genom beslut den 14 december 1922 förklarade,
att Forssgrens nämnda sakkunniguppdrag skulle upphöra med 1922 års utgång,
upphörde självfallet även hans tjänstledighet som länsnotarie. Emellertid
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 2i höft. (Xr 36.) 7
Ang. pension
åt f. d. läns*
notarien E. O.
F. Forssgren.
98
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
inställde han sig efter sålunda tilländagången tjänstledighet ej till tjänstgöring,
och först efter under hand erhållen påstötning inkom han den 17
januari 1923 med begäran om förlängd tjänstledighet. Sådan erhöll han ock
genom flera särskilda beslut av länsstyrelsen intill den 21 april samma år,
dä han inkom med eu till Kungl. Maj:t ställd ansökan om »ledighet från
innehavande statstjänst tillsvidare och till dess inom vårt rättssamhälle ordningen
blivit återställd i den omfattning, som kräves för fortsatt tillämpning
av vidkommande delar av grundlagen». Samtidigt beviljade länsstyrelsen
honom fortsatt tjänstledighet i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut med anledning
av denna ansökan. Sedan Kungl. Maj:t den 6 augusti 1923 återsänt
ansökningen till länsstyrelsen för prövning, fann sig länsstyrelsen genom beslut
den 6 september samma år förhindrad att bevilja Forssgren tjänstledighet
i den av honom begärda utsträckningen och beslöt förty, att han senast den
17 i samma månad skulle'' inställa sig till tjänstgöring. Sedan Forssgren
över detta länsstyrelsens beslut anfört besvär hos Kungl. Maj:t, som emellertid
genom beslut den 8 oktober 1923 ej fann skäl att göra ändring i detsamma,
ingav han sistnämnda dag till Kungl. Maj:t ansökan om avsked. Denna
ansökan överlämnades till länsstyrelsen för prövning, och genom beslut den
22 oktober 1923 fann länsstyrelsen med bifall till Forssgrens därom gjorda
ansökan skäligt bevilja honom avsked från länsnotarietjänsten.
Sedan statskontoret på given anledning hos medicinalstyrelsen anhållit om
utredning och yttrande dels i fråga om Forssgrens sinnestillstånd vid den
tidpunkt, då han gjorde ansökning om avsked från sin befattning, dels huruvida
Forssgrens sjukdom vore av sådan beskaffenhet, att han icke kunde
väntas bliva återställd till hälsan, har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13
november 1926 till en början omförmält, att styrelsen på av Svea hovrätt
gjord framställning den 14 augusti 1926 avgivit utlåtande angående Forssgrens
sinnesbeskaffenhet av innehåll, att han vid tidpunkten för anhängiggörandet
och utförandet av åtskilliga, då på hovrättens prövning beroende
mål varit av sinnessjukdom berövad förståndets bruk. Styrelsens berörda
utlåtande stödde sig på ett av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd,
professorn B. E. Gadelius, vid ärendets handläggning inom styrelsen hållet
anförande, vari Gadelius upptagit frågan om Forssgrens sinnestillstånd till
ingående undersökning och med stöd därav såsom sin åsikt förklarat, att
Forssgren lede av den sinnessjukdom, som betecknas såsom paranoia qvaerulans
eller processvansinne. — I anledning av den utav statskontoret nu framställda
frågan har medicinalstyrelsen med stöd av ett förnyat uttalande av
professorn Gadelius avgivit det utlåtandet, att Forssgren redan i oktober
1923, då han gjort ansökning om avsked från länsnotariebefattningen, varit
av sinnessjukdom berövad förståndets bruk i den grad, att han icke kunnat
bedöma innebörden och följderna av den av honom sålunda vidtagna åtgärden,
samt att hans sjukdom vore av sådan beskaffenhet, att han kunde
anses vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.
Beträffande Forssgrens familjeförhållanden och ekonomiska ställning har
vederbörande landsfiskal lämnat i huvudsak följande redogörelse:
Forssgren är gift med Tekla Elisabet Olsson från Göteborg, född den 25
maj 1884, med vilken Forssgren har fyra minderåriga barn, nämligen tre
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
99
söner, födda den 7 juni 1915, den 30 oktober 1917 och den 4 februari 1920,
samt-en dotter, född den 5 februari 1923.
Forssgren bebor sedan vårvintern 1923 med sin familj en bostadslägenhet
om fyra mindre rum och kök, delvis i bristfälligt skick, å f. d. Ivar Erikssons
hemman i Ramsjö by inom Nyhems socken. Denna bostadslägenhet
kan knappast sägas vara människovärdig, åtminstone för vintertiden, enär
samtliga rum med undantag av köket sakna eldstad, vadan värmen sålunda
skall tillföras rummen från kokspisen i köket. Någon egentlig möblering
av lägenheten kan ej heller sägas förefinnas, ty bohaget är synnerligen
primitivt och detsammas värde kan uppskattas till högst 300 kronor.
Sedan berörda Ivar Erikssons liemmansdel den 6 november 1926 försålts
å exekutiv auktion till Aktiebolaget Jämtlands Folkbank i Östersund, lärer
det jämväl endast vara en tidsfråga, när Forssgren kommer att uppsägas till
avflyttning från lägenheten i fråga och sålunda bliva utan bostad för sig
och familjen.
Forssgren och hans familj synas för närvarande befinna sig i fullkomlig!
utblotta! tillstånd, och det lärer kunna skäligen befaras, att Forssgren skalf
nödgas anlita det allmännas bistånd för familjens nödtorftiga uppehälle.
Enligt protokoll, hållet inför domaren i Revsunds, Brunflo och Näs tingslag
den 31 januari 1927, har Forssgren på därom gjord ansökning blivit
nämnda dag tillsvidare förklarad omyndig, varjämte förmyndare för honom
förordnats.
Statskontoret har den 5 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört huvudsakligen följande:
Enligt statskontorets mening måste starka billighetsskäl anses föreligga
för att av statsmedel bereda någon hjälp i detta fall. Statskontoret ville
erinra därom, att sådan åtgärd vidtagits i föregående dylika fall. Exempelvis
hade 1917 års riksdag beviljat pension åt f. d. kronojägaren A. J.
Johansson till belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit honom
i sjukpension enligt den civila pensionslagen; och åt f. d. läroverksadjunkten
K. H. Andersson, vilken likaledes befunnits hava vid tiden för avskedsansöknings
ingivande ej varit ansvarig för sina handlingar, hade beviljats
dels understöd till belopp av 2,200 kronor för år räknat för tiden från den
29 juli 1921, då han erhållit avsked, till utgången av år 1922, dels ock
enligt beslut av 1923 års riksdag pension till samma årsbelopp från och
med år 1923, så länge han vore i behov av hospitalsvård eller eljest oförmögen
till arbete.
Aven i nu förevarande fall syntes det böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som skett beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson.
Om Forssgren vid avgången från länsnotariebefattningen varit berättigad att
komma i åtnjutande av sjukpension, skulle beloppet av sådan pension hava
utgjort 2,400 kronor och numera med pensionstillägg och pensionsförhöjningar
uppgått till 3,276 kronor. Då den nu ifrågasatta pensionen skäligen
syntes böra avpassas i nära anslutning till sistnämnda belopp, ville statskontoret
för sin del föreslå ett understöd å 3,000 kronor för år, att från
allmänna indragningsstaten utgå från och med ingången av år 1927.
Med hänsyn till vad landsfiskalens utredning gåve vid handen måste det
anses av behovet högeligen påkallat, att något större belopp med ens ställdes
till förmyndarnas förfogande för att anskaffa utrustning och bringa effektiv
hjälp i Forssgrens och hans familjs utblottade läge. Under åberopande av
100
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
omförmälda medgivande beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson och
med erinran att, om sjukpension till föreslaget belopp skulle hava till Forssgren
utgått för tiden 1 november 1923—31 december 1926, sammanlagda
beloppet jämte dyrtidstillägg skulle hava icke obetydligt överstigit 10,000
kronor, ville statskontoret föreslå ett belopp av 6,000 kronor att efter inhämtande
av riksdagens medgivande utgå av anslaget till allmänna indragningsstaten
Slutligen
ville statskontoret, med anledning av vad i sådant hänseende
förekommit i handlingarna, framhålla, att det under föreliggande förhållanden
givetvis vore önskligt, att någon utväg stode till buds i syfte att undandraga
de föreslagna understöden från utmätning för Forssgrens gäld och att
låta dem oavkortade komma honom och hans familj till godo. Såvitt statskontoret
kunde finna, vore emellertid en sådan anordning synnerligen vansklig,
och statskontoret hade för sin del icke ansett sig kunna i detta avseende
framlägga något förslag.
Departementschefen har för egen del uttalat bland annat följande:
»Det torde kunna antagas att, därest Forssgrens sinnessjukdom redan år
1923 varit känd, avsked ej blivit honom beviljat. Han skulle då i stället
hava erhållit tjänstledighet på grund av sjukdom med rätt att bibehålla
större delen av avlöningen. Om han av angiven anledning under fem på
varandra följande år varit tjänstledig och därefter befunnits för framtiden
oförmögen till tjänstgöring, hade han enligt den civila pensionslagens föreskrifter
varit skyldig att avgå från tjänsten mot erhållande av pension till
belopp ej understigande sjuttiofem procent av hel pension. Det må i detta
sammanhang framhållas att, såsom av utredningen framgår, Forssgren under
tiden från mitten av år 1915 till avskedstagandet icke varit i tjänst å sin
länsnotariebefattning och att länsstyrelsen på grund härav ej haft tillfälle
att i tillräcklig grad vinna kännedom om hans sinnesbeskaffenhet. Först
flera år efter avskedstagandet har sinnessjukdomen blivit konstaterad.
Då Forssgren emellertid på egen begäran erhållit avsked från sin befattning,
föreligger givetvis icke för honom någon rätt vare sig till ersättning
för mistad avlöning eller till pension. Emellertid synas mig med hänsyn
till föreliggande omständigheter — vilka i avseende a Forssgrens och hans
familjs ekonomiska belägenhet måste anses vara synnerligen ömmande —
starka billiglietsskäl tala för att staten här träder hjälpande emellan. På
grund härav och då, såsom av utredningen i ärendet framgår, riksdagen i
två tidigare fall av likartad beskaffenhet beviljat pension eller därmed jämförligt
understöd, vill jag för min del förorda, att framställning göres till
riksdagen om beredande av pension åt Forssgren. Det må till stöd för eu
dylik framställning även framhållas, att Forssgren under den tid, han innehaft
ordinarie statstjänst, erlagt avgifter för egen pensionering, vilka avgifter
lian ej liar möjlighet att återfå.
Däremot har jag ej funnit tillräckliga skäl föreligga för att, på sätt statskontoret
ifrågasatt, tillstyrka understöd retroaktivt för tiden före år 1927.
Vad slutligen angår den av statskontoret berörda frågan om åtgärd för
det ifrågasatta understödets undandragande från utmätning för gäld, larmen
sådan åtgärd i detta fall näppeligen kunna ifrågakomma.»
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 3ä.
101
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom andra
kammaren i anledning av propositionen väckt motion nr 317, Aaii hen
Dalilén hemställt, »att riksdagen mätte besluta, 1) att till f. d. länsnotarien
Edvard Oskar Ferdinand Forssgren må från och med den 1 januari 1927
under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten utgå eu åilig
livränta av 3,000 kronor, 2) att till Forssgren därutöver utbetalas en engångsersättning
av 6,000 kronor att utgå av medel från allmänna indragningsstaten.
»
I motiveringen till detta yrkande har bland annat framhållits, att samma
billighetsskäl, som i propositionen åberopats till stöd för förslaget om årlig
pension åt Forssgren, syntes tala för beviljandet av en engångsersättning samt
att det av statskontoret framställda förslaget om ett retroaktivt understöd av
6,000 kronor därför borde bifallas, detta dock under den förutsättningen,
att eu form kunde finnas, som omöjliggjorde medlens tagande i mät för
ogulden skuld.
Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.
Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga, har
utskottet ansett sig böra biträda förslaget om beredande åt Forssgren av eu
pension från och med ingången av innevarande år. Beträffande pensionsbeloppet
vill utskottet ansluta sig till Kungl. Maj:ts framställning.
Vad angår det av statskontoret framförda och i motionen upptagna förslaget
om beviljande åt Forssgren av en engångsersättning, har utskottet
ansett det böra beaktas att — såsom departementschefen ock framhållit —
Forssgren, därest hans sinnessjukdom redan år 1923 varit känd, icke skulle
hava erhållit avsked utan i stället hava beviljats tjänstledighet under viss
tid med sjukavlöning och därefter erhållit avsked med sjukpension. Med
hänsyn härtill har utskottet funnit skäl föreligga att i enlighet med vad
statskontoret ifrågasatt tillstyrka ett engångsunderstöd av 6,000 kronor, att
utgå från allmänna indragningsstaten.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och berörda motion 11:317, må
medgiva,
dels att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar Ferdinand
Forssgren må från och med den 1 januari 1927 under
hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig pension av 3,000 kronor;
dels ock att till Forssgren må från allmänna indragningsstaten
utbetalas ett understöd en gång för alla till
belopp av 6,000 kronor.
Motion
II: 317.
Utskottet.
102
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Ang. årligt
understöd åt
f. polismannen
L. J. Holmqvist.
91:o.
I en inom andra kammaren av herr Bindley väckt motion nr 55 har
hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre polismannen i Ljusne Bars
Johan Holmquist under hans återstående livstid ett årligt understöd av 300
kronor att utgå från och med 1 mars 1927.»
Beträffande de skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen med därvid fogade bilagor.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Holmqvist, som är född den 8
mars 1857, sedan år 1871 haft anställning hos Ljusne-Woxna aktiebolag i
Ljusne samhälle inom Söderala socken av Gävleborgs län, till en början
såsom sågarbetare och sedermera under 15 år såsom sågrättare, att han den
18 september 1908 förordnats att tills vidare, dock utan anspråk på ersättning
av allmänna medel, som extra polisman med fjärdingsmans befogenhet
och skydd biträda kronobetjäningen vid allmänna ordningens upprätthållande
inom Ljusne och Ala brukssamhällen i nyssnämnda socken, samt att Holmqvist
sedermera kvarstått i nämnda polismansbefattning intill den 1 juli
1926, då han blivit försatt ur tjänstgöring i samband med att lagen den 6
juni 1925 om polisväsendet i riket enligt länsstyrelsens beslut kommit i
tillämpning beträffande Söderala kommun. Avlöningen till Holmqvist såsom
extra polisman har intill ingången av år 1919 hestritts av Ljusne-Woxna
aktiebolag samt Bergvik och Ala nya aktiebolag, dock från och med år
1914 med ett bidrag av 500 kronor utav allmänna medel. Från och med
den 1 januari 1919 har Holmqvists avlöning utgått med 2,800 kronor årligen,
varav hälften bestritts av nämnda bolag och hälften av statsmedel.
Sedan Ljusne-Woxna aktiebolag hos länsstyrelsen i Gävleborgs län framställt
förfrågan, huruvida Holmqvist vid avgång ur tjänst kunde påräkna
pension eller liknande underhåll, vartill bolaget vore villigt att lämna bidrag,
hemställde länsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november
1926, att Holmqvist måtte beredas den pension, som kunde befinnas möjlig.
Över denna framställning avgav statskontoret den 16 november 1926 utlåtande
och anförde därvid följande:
Enligt statskontorets mening skulle Holmqvists anställning såsom extra
polisman med avlöningsbidrag av statsmedel hava kunnat motivera framställning
till riksdagen om statsbidrag jämväl till hans pensionering, därest
icke den tid, varunder han för befattningen uppburit avlöning av statsmedel,
varit väl kort. Statsmedel hade nämligen ingått i Holmqvists avlöning
allenast från och med år 1919, och även om, såsom handlingarna
syntes utvisa, Holmqvist skulle hava åtnjutit något mindre statsbidrag till
sin avlöning även under någon tid före nyssnämnda år, syntes detta förhållande
dock knappast innebära tillräckliga skäl för hänvändelse till riksdagen om
pension åt honom. Statskontoret finge därför hemställa, att ansökningen
icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Genom beslut den 3 december 1926 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
103
Av utredningen framgår, att Holmqvist under en tid av icke fullt 18 år
bestritt extra polismansbefattning inom Söderala socken samt att staten
endast under senare delen av denna tid bidragit till avlöningen vid ifrågavarande
befattning. Under sådana förhållanden finner utskottet, som ansluter
sig till statskontorets uppfattning, det vara betänkligt att av statsmedel
bereda pension eller därmed jämförligt understöd åt Holmqvist. Dä
han emellertid under en lång följd av år innehaft anställning hos LjusneWoxna
aktiebolag samt Bergvik och Ala nya aktiebolag, synes det ankomma
på nämnda bolag att bevilja pension åt honom.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 55 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
92 :o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 61 har herr Smedh hemställt,
att riksdagen ville besluta, »att förre landsfiskalen Anders Johan
Holmqvist i Mora må för erhållande av hel pension få tillgodoräkna viss
tid, varunder han uppehållit befattningen såsom polisuppsyningsman och
åklagare i Mora socken, ävensom att sådan pension måtte tillerkännas honom
räknat från avskedstagandet».
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen
med därvid fogade bilagor.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Holmqvist, som är född den 13
augusti 1858 och alltså den 13 augusti 1923 uppnått den i 5 § i lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension för landsfiskal
stadgade pensionsåldern 65 år, jämlikt tillstånd av länsstyrelsen i
Kopparbergs län kvarstått i tjänsten till den 1 december 1924. Genom statskontorets
beslut den 9 oktober 1924 och den 19 mars 1925 har Holmqvist
förklarats berättigad att från och med tiden för avgången från ifrågavarande
tjänst eller den 1 december 1924 under sin återstående livstid åtnjuta avkortad
pension med 28/:(f,''delar av pensionsunderlaget eller tillhopa 2,240
kronor om året, att utgå enligt bestämmelserna i ovan åberopade lag den
11 oktober 1907.
Enligt av Holmqvist uppgjord bestyrkt tjänsteförteckning hade Holmqvist
vid avskedstagandet innehaft följande allmänna tjänster, nämligen:
l:o) militärtjänst som stamanställd vid Svea artilleriregemente från den 4
oktober 1880 till den 25 april 1882 eller 1 år 6 månader och 22 dagar:
2:o) vid statens järnvägars trafikavdelning från den 24 april 1882 till
den 10 februari 1885, eller 2 år 9 månader och 17 dagar;
3:o) vid Stockholms stads poliskår från den 13 februari 1885 till den 1
maj 1894, eller 9 år 2 månader och 17 dagar;
Utskottet.
Ang. förhöjd
pension åt
f. d. landsfiskalen
A. J.
Holmqvist.
104
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
4:o) polisuppsyningsman med åklagarrätt inom Mora socken från den 1
maj 1894 till den 1 januari 1902 eller 7 år och 8 månader ;
5:o) tillförordnad kronolänsman i Mora distrikt genom särskilda förordnanden
sammanlagt 1 år och 4 månader;
6:o) ordinarie länsmanstjänst från den 1 januari 1902 till den 1 januari
1918 och därefter landsfiskalstjänst till den 1 december 1924 eller 22 år
och 11 månader.
Holmqvists sammanlagda tjänstetid i allmän tjänst uppgick sålunda vid
avskedstagandet till 45 år, 5 månader och 26 dagar. Efter denna tid har
Holmqvist, enligt vad i motionen uppgivits, på grund av särskilda förordnanden
varit tillförordnad landsfiskal under år 1925 sammanlagt 1 månad
och 9 dagar.
Holmqvist har vid särskilda tillfällen hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om erhållande av höjd pension. Senast anhöll han i en den 12 augusti
1926 dagtecknad ansökning dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva honom
rätt att för erhållande av oavkortad pension få tillgodoräkna den tid av
6 år 4 månader, under vilken han uppehållit befattningen som uppsyningsman
och åklagare i Mora socken, dels ock att den oavkortade pensionen
måtte tillerkännas honom retroaktivt från avskedstagandet den 1 december
1924.
Över nämnda ansökning, som tillstyrktes av länsstyrelsen, avgav statskontoret
den 24 augusti 1926 utlåtande och anförde därvid följande:
»Såsom framgår av statskontorets den 21 mars 1925 avgivna utlåtande angående
sökandens då föreliggande framställning om erhållande av förhöjd pension,
är sökanden enligt statskontorets beslut den 9 oktober 1924 och den 19 mars
1925 i åtnjutande av avkortad pension, motsvarande 2S/gr, av pcnsionsunderlaget
2,800 kronor, eller alltså till belopp av 2,240 kronor årligen, räknat
från och med den 1 december 1924. Denna pension ökas dels med pensionstillägg
enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) och dels medpensionsförhöjningar
enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), så att sökandens
pensionsförmån numera uppgår — oberäknat därå belöpande dyrtidstillägg
— till 2,676 kronor för år räknat. Om han innehaft för hel pension
erforderligt antal av 35 tjänstår, skulle pensionen hava utgjort 2,800 kronor,
vartill kommit pensionsförliöjningar enligt sistnämnda kungörelse med
500 kronor, så att pensionsförmånen i sin helhet, oberäknat dyrtidstillägg,
skulle hava uppgått till 3,300 kronor ärligen.
Sökanden har nu gjort förnyad framställning om erhållande av hel pension
och såsom stöd härför åberopat den tid, varunder han i Mora kommun
varit anställd såsom polisuppsyningsman med åklagarrätt. Sedan statskontoret
avgav sitt förenämnda utlåtande och därvid avstyrkte bifall till en
liknande framställning av sökanden, har frågan om tillgodoräknande av
utomstatlig verksamhet såsom tjänstår för pension i statstjänst kommit i
ett i viss mån annat läge. I propositionen nr 153 till 1925 års riksdag
framlades förslag till civil tjänstepensionslag, och i detta lagförslag upptogs
beträffande tjänstårsberäkning för pension en bestämmelse (18 § 3 mom.),
enligt vilken tjänsteman skulle, efter prövning av Konungen i varje särskilt
fall, kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna
intill */fl av den tid, han utom statens tjänst utfört sådant arbete av
Bankoutskottets utlåtande Nr 30.
105
direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till särskilt
gagn för hans arbete i statstjänst; och i sammanhang därmed föreslogs i
propositionen nr 155/1925, att i kommunikationsverkens tjänstepensionslag
skulle införas ett dylikt stadgande dock med den ändrade formulering, som
betingades av det vid kommunikationsverken gällande systemet med pensions
beräkning efter tjänstår och avgiftsår. Beträffande det i propositionen
nr 153 framlagda lagförslaget stannade riksdagens kamrar i olika beslut,
vadan frågan om ny civil tjänstepensionslag för den riksdagen förföll; och
har frågan om ny sådan lag därefter icke blivit riksdagens prövning underställd.
Däremot blev berörda i propositionen nr 155 framlagda förslag av
riksdagen godkänt; och enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 215) har 20 § i
kommunikationsverkens pensionslag erhållit sådan ändrad lydelse, från och
med den 1 juli 1925, att tjänsteman må efter prövning av Konungen kunna
förklaras berättigad att få såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension
tillgodoräkna helt eller delvis den tid, han utom statens tjänst må hava
utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses
hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.
I detta sammanhang tillåter sig statskontoret erinra därom, att 1926 års
riksdag bifallit ett i propositionen nr 149 framlagt förslag om fyllnadspension
åt kansliskrivaren i jordbruksdepartementet Kristina Maria Bengtson,
vilken före sin anställning i statstjänst under flera år tjänstgjort såsom
skrivbiträde å domsagokansli.
Beträffande kansliskrivaren Bengtson är emellertid att märka, att hon
avgick med pension först efter det att förberörda lagändring genomförts samt
att densamma, ehuru den icke är direkt tillämplig å andra än kommunikationsverkens
tjänstemän, dock ansetts böra analogivis kunna med riksdagens
medgivande komma i tillämpning i fråga om hennes pensionförmån. Sökanden
Holmqvist däremot har lämnat tjänsten redan med utgången av
november 1924; och det förefaller statskontoret vara med hänsyn till konsekvenserna
betänkligt att utsträcka tillämpningen av omförmälda nya princip
för tjänstårsberäkningen till fall, där avgång från tjänsten ägt rum redan
innan ett sådant tillgodoräknande av tjänstår för pension fått uttryck i
lagstiftningen.
Därest emellertid omständigheterna i förevarande fall anses böra föranleda
till beredande av tilläggspension åt Holmqvist, torde böra uppmärksammas,
att, då för hel pension åt landsfiskal erfordras 35 tjänstår samt Holmqvist
vid avgången ur tjänst kunde räkna 28 år 2 månader 9 dagar i statstjänst,
eu tid av 6 år 9 månader 21 dagar alltså fattades i de föreskrivna 35 åren;
att hans tjänstetid såsom polisuppsyningsman varit 7 år 8 månader; att
därav emellertid 1 år 23 dagar, då han på förordnande uppehållit länsmansbefattning,
redan räknats honom till godo; att den tid, som i förevarande
avseende kan komma i betraktande, alltså utgör allenast 6 år 7 månader
7 dagar och således, även om denna tid skulle i sin helhet tillgodoräknas
honom såsom tjänstår för pension, icke förslår till mer än att uppbringa
pensionen till belopp, motsvarande av pensionsunderlaget, 2,800 kronor,
eller alltså till 2,720 kronor; samt att, om endast av berörda 6 år 7
månader 7 dagar skulle, i enlighet med det förslag, som statskontoret framställde
i fråga om kansliskrivaren Bengtson, tillgodoräknas såsom tjänstår
för pension, Holmqvists pension skulle komma att motsvara endast :t- av
pensionsunderlaget och alltså uppgå till 2,560 kronor.»
Genom beslut den 23 september 1926 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd.
106
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pension
åt förre järnvägsarbetaren
J. D. Johansson.
Utskottet delar den av statskontoret uttalade uppfattningen, att det med
hänsyn till konsekvenserna synes vara betänkligt att i förevarande fall medgiva
tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av tjänstår utom statens
tjänst. På grund härav och då, på sätt av utredningen i ärendet framgår,
Holmqvist till följd av riksdagens åren 1922 och 1925 fattade beslut om
pensionstillägg och pensionsreglering erhållit avsevärda förhöjningar av den
honom enligt pensionslagen tillkommande pensionen, har utskottet ansett sig
ej böra tillstyrka vidtagande av åtgärd i motionens syfte.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II : 61 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
IV. Ang. kommunikationsdepartementet.
93: o.
I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 118 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre järnvägsarbetaren Johan Daniel Johansson
må från och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid ä
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Johansson åren 1886—1901 samt
1912 under en sammanlagd tid av omkring 13 år arbetat vid järnvägsanläggningar
inom Norrbottens län, till en början vid den av enskild företagare
hegynta, sedermera av staten fortsatta banbyggnaden Luleå—Gällivare
samt därefter vid ett flertal andra linjesträckningar, dels med brobyggnader,
rälsläggning och övriga linjearheten, dels med grundläggnings- m. fl.
arbeten å järnvägsstationer. Vidare har han under åren 1901—1911 och
1913—1914 samt 1920—1921 varit anställd vid fästningsbyggnaden i Boden
ävensom vid andra byggnadsarbeten å nämnda plats för försvarsväsendets
räkning. Inberäknat de tider av sammanlagt omkring 1 år och 3 månader,
som Johansson därvid på grund av för arbetets utförande ogynnsamma väderleksförhållanden
eller tillfällig arbetsbrist varit permitterad, uppgår tiden
för hans arbete vid försvarsanstalterna i Boden till sammanlagt 13 år och 7
månader. Slutligen har Johansson under omkring 4 månader år 1915 arbetat
i domänverkets tjänst inom Bodens revir. Johanssons sammanlagda
arbetstid i statens tjänst skulle alltså hava uppgått till nära 27 år.
Fattigvårdsstyrelsens i Boden ordförande har intygat att Johansson, som
är född år 1859 och alltså nu omkring 68 år gammal, är fullständigt medellös
samt på grund av nedsatt synförmåga varit oförmögen till arbete
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
107
och sedan den 24 februari 1924 dels tilldelats fattigunderstöd till sitt uppehälle,
dels erhållit sjukhusvård för ögonsjukdom.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet, som anser skäl föreligga för beredande av pension åt Johansson,
har funnit sig böra biträda vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av
riksdagen bifallas.
94: o.
I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 51 har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta bevilja arbetaren Erik Johan Sandling
i Unbyn en mindre pension, som med hänsyn till vederbörande anställningstid
m. m. kan anses lämplig.»
I fråga om motiveringen för ifrågavarande yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Sandling, som är född den 11
februari 1866, haft anställning dels under åren 1894—1901 såsom förman
vid vissa järnvägsbyggnadsarbeten m. m. för statens järnvägars räkning
sammanlagt omkring 7 år 9 månader, dels under åren 1902 —1908 såsom
fortifikationsarbetare vid Bodens fästningsbyggnad tillhopa 4 år 7 månader
9 dagar. Av handlingarna synes vidare framgå, att Sandling åren 1887—
1891, 1911 samt 1913—1917 under ej närmare angivna tider haft anställning
hos personer, vilka i egenskap av entreprenörer utfört arbeten dels vid
den av enskild företagare påbörjade, sedermera för statens räkning fullbordade
Gällivarebanan, dels ock vid byggnadsarbeten för försvarsväsendets
räkning. ''Därjämte har upplysts, att Sandling under åren 1892 och 1893
varit sysselsatt med arbeten vid statens järnvägsbyggnader; huruvida han
under denna tid liaft statsanställning eller varit i tjänst hos entreprenör
framgår ej av handlingarna.
Av handlingarna utvisas vidare, att Sandling under år 1907 vid arbete
med kasernbyggnad i Boden ådragit sig en skada i ena axeln, vilken skada
(»läkt benbrott») enligt läkarbetyg av den 20 november 1926 föranlett minskad
kraft i höger arm.
Beträffande Sandlings ekonomiska förhållanden är av vederbörande kommunalnämndsordförande
upplyst bland annat, att Sandling äger hemmanet
Unbyn nr 11 9/128 mantal i Unbyn, Överluleå socken av Norrbottens län
jämte för huset nödiga lösören, samt att hemmanet är taxerat till 10,500
kronor och enligt Sandlings uppgift graveras av skuld till ett belopp av
3,550 kronor.
Utskottet.
Ang. pension
(it arbetaren
E. J. So ädling.
108
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. årligt understöd
eller
pension åt
arbetaren
G. Löfgren.
Ang. pension
åt f. eldaren
och banar befaren
A. G.
Håkansson.
Såvitt av handlingarna utvisas, uppgår Sandlings styrkta anställningstid
i statens tjänst endast till omkring 12 Va år, och han synes efter år 1908,
då han allenast uppnått 42 års ålder, icke hava varit i statstjänst. Under
sådana förhållanden och då i övrigt icke påvisats omständigheter av be~
skaffenhet att böra föranleda till beviljande av pension eller därmed jämförligt
understöd åt Sandling, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall
till förevarande motion.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 51 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
95 :o.
I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 52 har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta bevilja arbetaren Gustaf Löfgren i Porjus
ett årligt understöd eller pension med belopp, som kan anses skäligt med
hänsyn till storleken av de pensionsbelopp, som bruka tillerkännas arbetare
vid statens järnvägsanläggningar m. m.»
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har bemälde Löfgren numera
avlidit. I följd härav påkallar den väckta motionen icke någon riksdagens
åtgärd; vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
96:o.
Uti en i andra kammaren under nr 233 väckt motion har herr Bäcklund
hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att förre eldaren och banarbetaren
Anders Gustav Håkansson må från och med den 1 januari 1927 åtnjuta
årligt understöd med 852 kronor.»
I fråga om den till stöd för yrkandet anförda motiveringen tillåter sig
utskottet att hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Håkansson, som är född den 26
mars 1854 och sålunda uppnått 73 års ålder, under åren 1872—1873, 1887
—1913 samt 1915—1916 haft anställning dels såsom arbetare vid Karlsborgs
fästningsbyggnad, dels som banarbetare vid statens järnvägar, dels såsom
eldare samt vedsågare vid infanteriets skolor vid Karlsborg, dels ock såsom
arbetare vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg med en sammanlagd
effektiv anställningstid av omkring 20 år. Håkansson har uppgivit,
att hans anställning såsom banarbetare omfattat längre tid än vad som
styrkts, men då, enligt vad gjorda efterforskningar visat, dagsverkslistorna
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 109
för avsedda år förkommit, liar riktigheten av berörda uppgift ej kunnat
kontrolleras.
Håkanssons arbetsförmåga är enligt läkarbetyg i mycket hög grad nedsatt.
Beträffande hans ekonomiska förhållanden är vitsordat, att han är
ägare till en lägenhet, taxerad till 1,000 kronors värde, men i övrigt saknar
tillgångar.
Enligt utskottets mening föreligga i det här avsedda fallet liknande skäl utskottet.
för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd som de, vilka
åberopats uti det under punkten 93:o här ovan behandlade ärendet. Håkansson
har visserligen, såvitt handlingarna utvisa, icke innehaft statsanställning
sedan år 1916, men då han nämnda år uppnått en ålder av 62 år, har utskottet
funnit sagda förhållande icke böra utgöra hinder för beviljande av
underhåll. Vid bestämmande av underhållsbeloppet torde man böra utgå
från samma grunder, som kommit till användning i nyssnämnda fall. Med
hänsyn till Håkanssons styrkta anställningstid lärer emellertid beloppet
böra begränsas till 792 kronor, att anvisas från allmänna indragningsstaten
och utgå från och med den 1 januari 1927.
På grund av det anförda och då utskottet anser underliållsförmånen i
detta fall böra benämnas pension, hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
II: 233, må medgiva, att förre banarbetaren Anders
Gustav Håkansson må från och med den 1 januari 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
V. Ang. ecklesiastikdepartementet.
97: o.
I en till riksdagen avlåten, den 18 februari 1927 dagtecknad proposition A„g. pension
nr 125 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag re[f6T arkiv
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, i punkten depan i
l:o föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndaren för arkivdepån i Visby,
filosofie licentiaten O. V. Wennersten må från och med månaden näst
efter den, vari avgång från befattningen äger rum, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp
av 1,404 kronor.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1926 har riksarkivet
med förmälan att riksarkivet samma dag, med hänsyn till ett skrivelsen
i avskrift bilagt sjukbetyg beslutit, bland annat, att förordnandet för
Wennersten att vara föreståndare för arkivdepån i Visby icke skulle ut
-
no
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Motion
II: 176.
Utskottet.
sträckas över den 30 juni 1927 — hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes av
riksdagen utverka pension åt Wennersten till det högsta belopp, som i ett
sådant fall kunde komma i fråga. Till stöd för denna sin framställning
har riksarkivet anfört bland annat följande:
Wennersten anställdes som föreståndare för arkivdepån i Visby den 18
februari 1905 och har sålunda tjänstgjort under en tid av snart 22 år.
Då han utnämndes till föreståndarbefattningen, hade han redan förvärvat
anseende som kännare av Gotlands fornminnen och kulturförhållanden.
Sedermera brötos emellertid Wennerstens krafter genom den sjukdom, som
nu vitsordats göra honom oförmögen att fortfarande sköta sin befattning.
I betraktande av Wennerstens verksamhet för utforskandet och bevarandet
av Gotlands fornminnen och av den långa tid, varunder han varit
i statens tjänst anställd, synes billigheten kräva, att han ej lämnas utan
understöd, då han nu på grund av styrkt sjukdom nödgas träda tillbaka
från sin befattning.
Statskontoret, som tillstyrkt beviljande av pension åt Wennersten, har
på anförda skäl föreslagit ett pensionsbelopp av 1,404 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft eu inom andra
kammaren väckt motion nr 176, däri herrar Almquist och Svedman hemställt,
»att riksdagen måtte anvisa ett belopp av 1,404 kronor att utgå
såsom årlig pension åt fil. lic. O. V. Wennersten från den dag, då han
nedlägger sin befattning såsom föreståndare för arkivdepån i Visby.»
I fråga om motiveringen för detta yrkande hänvisar utskottet till
motionen.
Även utskottet anser skäl föreligga att åt Wennersten bereda pension
vid hans avgång ur tjänst. I fråga om pensionsbeloppet överensstämmer
Kungl. Maj:ts förslag med vad i motionen yrkats; och har utskottet för
sin del icke haft anledning till erinran mot det sålunda begärda beloppet,
1,404 kronor årligen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och i anledning av berörda
motion II: 176, må medgiva, att föreståndaren för arkivdepån
i Visby, filosofie licentiaten O. V. Wennersten,
må från och med månaden näst efter den, vari avgång
från befattningen äger rum, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension till belopp av 1,404 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
111
98 :o.
Beträffande Kungl. Maj:ts i punkten 2:o av samma proposition gjorda
framställning rörande pension åt f. d. professorn E. J. G. Holms änka
Fredrika Olivia Holm yttrar sig utskottet i annat sammanhang (utlåtande
nr 38, punkt 43); vilket utskottet härmed velat för riksdagen
anmäla.
99 :o.
Uti punkten 3:o av förevarande proposition nr 125 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att professorn vid universitetet i Lund J.
E. Lehmann må från och med månaden näst efter den, under vilken han
efter uppnådda 65 år erhåller avsked från sin professorsbefattning, å allmänna
indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den honom enligt lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907
tillkommande pension, att denna jämte fyllnadsbeloppet uppgår till 7,500
kronor.
Av utredningen i ärendet framgår huvudsakligen följande.
Genom fullmakt den 5 december 1913 utnämnde och förordnade Kungl.
Maj:t f. d. professorn vid universitetet i Berlin, teologie och filosofie doktorn
Johannes Edvard Lehmann att vid universitetet i Lund vara professor
i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, med rätt för Lehmann
att åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som enligt stat och författning
åtföljde denna beställning.
Därefter hemställde det större konsistoriet vid universitetet i Lund, på
begäran av därvarande teologiska fakultet, om utverkande av rätt för
Lehmann, bland annat, att tillgodoräkna sig för pension den tid, han
varit akademisk lärare vid universiteten i Köpenhamn och Berlin.
Sedan yttranden över nämnda framställning avgivits av kanslern för
rikets universitet och statskontoret, fann Kungl. Maj:t genom beslut den
30 oktober 1914 densamma icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Vid 1915 års riksdag väcktes därefter en motion (I: 8), däri hemställdes,
att riksdagen ville bevilja Lehmann rättighet att, därest han kvarstode i
sin tjänst intill fyllda 65 levnadsår, vid sin avgång uppbära en pension
av 5,600 kronor per år, d. v. s. dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.
Sedan yttranden över motionen avgivits av teologiska fakulteten i Lund
och statskontoret, anförde bankoutskottet (punkt 13:o i utlåtande nr 201
bland annat följande:
Ehuru enligt utskottets mening en dylik framställning bort i vanlig ordning
göras till föremål för utredning av vederbörande myndigheter, ansåge
Ang. ökad pension
åt professorn
J. E.
Leh in ann.
112
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
sig likväl utskottet med hänsyn till de säregna omständigheter, som i detta
fall förelåge, böra tillstyrka, att professorn Lehmann redan då tillförsäkrades
rättighet att vid sin avgång från tjänsten komma i åtnjutande av
den föreslagna pensionen.
Beträffande sättet för dennas utgående erinrades, att med tillämpning av
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
Lehmann efter uppnådd pensionsålder vid sin avgång vore berättigad
till en avkortad pension av 2,920 kronor. Det erforderliga tilläggsbeloppet
eller 2,680 kronor syntes lämpligen höra anvisas å allmänna indragningsstaten.
Riksdagen beslöt medgiva, att Lehmann finge från och med månaden
näst efter den, under vilken han efter uppnådda 65 år erhölle avsked från
sin professorsbefattning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad
i den honom enligt vederbörande pensionslag tillkommande pensionen,
att densamma jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 5,600 kronor.
I en till kanslern för rikets universitet ingiven framställning har nu det
större konsistoriet vid universitetet i Lund anfört bland annat följande:
Ovanberörda motion liksom riksdagens beslut hade föranletts av det förhållandet,
att Lehmann, som år 1913 utnämnts till professor vid universitetet
i Lund, redan vid sin utnämning uppnått den ålder, att han vid
tiden för sin avgång från ämbetet vid uppnådda 65 år icke skulle komma
att innehava mera än 13 för pension beräkneliga tjänstår och att förty hans
pension enligt lagen av den 11 oktober 1907 skulle komma att utgå med
allenast 2,900 kronor i stället för 5,600 kronor, vilket sistnämnda belopp
vid ifrågavarande tid var högsta pension för professor vid svenskt universitet.
Riksdagens beslut hade alltså avsett att åt professorn Lehmann utan
avseende på ifrågavarande kortare tjänstetid bereda full professorspension.
Sedermera hade genom beslut av 1925 års riksdag pensionsunderlaget för
professor vid statsuniversiteten bestämts till 7,500 kronor. Det syntes under
sådana omständigheter vara skäligt och i överensstämmelse med riksdagens
beslut, att åt professor Lehmann, som den 19 augusti 1927 uppnådde 65
års ålder, bereddes pension till belopp, som numera vore för professor vid
statsuniversiteten fastställt.
Konsistoriet har hemställt om sådan fyllnad i den Lehmann efter erhållet
avsked från professorsbefattningen tillkommande pensionen, att densamma
jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 7,500 kronor.
Universitetskanslern har anfört, bland annat, att, efter kanslerns uppfattning,
de grunder, som åberopats till stöd för 1915 års riksdags beslut
i fråga om full pension åt professorn Lehmann, borde föranleda bifall till
konsistoriets föreliggande förslag.
• Slutligen har statskontoret tillstyrkt framställningen.
Departementschefen har såsom sin mening framhållit, att ett bifall till
universitetets framställning allenast innebure ett konsekvent fullföljande
av 1915 års riksdags beslut att bevilja professor Lehmann tilläggspension
till sådant belopp, att hans pensionsförmåner skulle komma att uppgå till
dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
113
Utskottet delar den av samtliga de hörda myndigheterna och av föredragande
departementschefen uttalade uppfattningen, att ett bifall till det
föreliggande förslaget endast är att betrakta såsom ett konsekvent fullföljande
av 1915 års riksdags beslut om tilläggspension åt Lehmann med
sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen skulle motsvara dåvarande
högsta pension för universitetsprofessor. På grund härav får utskottet
hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.
100 :o.
över Kungl. Maj:ts under punkten 4:o av ifrågavarande proposition nr
125 gjorda framställning om pension åt vaktmästaränkan Emma Gustava
Petersson, född Hansson, avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang
(utlåtande nr 38, punkten 44); vilket utskottet här velat för riksdagen
anmäla.
101: o.
Uti punkten 5:o av propositionen nr 125 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vaktmästaren hos direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk Carl Herman Ohrling må från och med månaden näst
efter den, under vilken han avgår från sin befattning, dock tidigast från
och med den 1 juli 1927, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.
Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk har hos Kungl.
Maj:t gjort framställning om beredande av pension åt Ohrling, vilken beviljats
begärt avsked från sin befattning från och med den 1 juli 1927.
Direktionen har därvid upplyst, att Ohrling, som är född den 19 november
1853 och innehaft vaktmästarbefattningen hos direktionen alltsedan den
1 oktober 1899, under de senare åren åtnjutit dels en årlig avlöning av
1,500 kronor för de egentliga vaktmästargöromålen och 350 kronor för
renskrivning, omfattande på senare tid mer än 1,500 skrivsidor för år,
dels ock ersättning för städning och rengöring med omkring 80 kronor
för år. Direktionen har förklarat sig sakna medel till beviljande av pension
åt Ohrling.
Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare beträffande Ohrlings verksamhet
före hans anställning hos direktionen, att han innehaft extra ordinarie
befattning som stationskarl vid statens järnvägar under tiden
den 5 maj 1874—den 31 januari 1875, att han varit ordinarie stationskarl
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 2i käft. (Nr 36.) 8
Utskottet.
A b g. pension
åt vaktmästaren
hos direktionen
över
Stockholms
stads undervisn
in gs verk
C. H. Ohrling.
114
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
vid statens järnvägar under tiden den 1 februari 1875—den 30 november
1876, att han varit anställd som konduktör vid Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnväg under tiden den 1 december 1876—den 31 december
1882, att han varit vaktmästare vid Enköpings sjukhus under tiden den
1 januari 1883—den 1 oktober 1888, att han under åren 1889—1894 idkat
privat verksamhet såsom handlande, samt att han under åren 1894—
1898 vissa tider tjänstgjort såsom extra ordinarie vaktmästare i ecklesiastikdepartementet
och såsom vaktmästare vid 1897 års Stockholmsutställning.
Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt beredande av pension åt
Ohrling samt på anförda skäl föreslagit ett årligt pensionsbelopp av 1,020
kronor. Skolöverstyrelsen, som jämväl yttrat sig i ärendet, har tillstyrkt
pensionsbeloppets bestämmande till 1,284 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
Med hänsyn till den ställning, direktionen över Stockholms stads undervisningsverk
intager i förhållande till staten, och då Ohrling under någon
tid före sitt inträde i direktionens tjänst innehaft statsanställning, har
utskottet icke velat motsätta sig förslaget att Ohrling skulle beredas pension
av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppet torde emellertid böra
uppmärksammas, att å den ersättning, som tillkommit Ohrling från direktionen
och vilken för senare år beräknats utgöra tillhopa 1,930 kronor
för år, dyrtidstillägg icke utgått, medan däremot å den föreslagna pensionen
skulle utgå dyrtidstillägg. Under sådana förhållanden skulle det
av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet knappast komma att stå i
rimligt förhållande till Ohrlings avlöning. Utskottet har i stället ansett
pensionen böra bestämmas till det av statskontoret förordade beloppet av
1,020 kronor. Vid bifall till detta förslag skulle Ohrlings sammanlagda
pensionsförmån, enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg, komma att
uppgå till inemot 1,300 kronor för år.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att vaktmästaren
hos direktionen över Stockholms stads undervisningsverk
Carl Herman Ohrling må från och med månaden
näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning,
dock tidigast från och med den 1 juli 1927,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,020 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
115
102: o.
Under punkten 6:o av förevarande proposition nr 125 har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att envar av kokerskan vid institutet förblinda
å Tomteboda Klara Sofia Westin och sömmerskan vid samma institut
Emma Charlotta Andersson må från och med månaden näst efter
den, under vilken hon avgår från sin anställning vid institutet, dock
tidigast från och med den 1 juli 1927, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension, uppgående för Klara
Sofia Westin till 732 kronor och för Emma Charlotta Andersson till 876
Ang. pension
åt kokerskan
Klara Sofia
Westin och
sömmerskan
Emma Charlotta
Andersson
vid institutet
för
blinda å
Tomteboda.
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kokerskan Westin, som uppnått
65 års ålder, haft anställning vid blindinstitutet omkring 21 år, samt
att sömmerskan Andersson, som är född den 22 januari 1872 och på grund
av sjukdom ej längre kan tillfredsställande sköta sitt arbete, haft anställning
vid institutet under en tid av omkring 32 år.
Sedan direktionen över institutet gjort framställning om beredande av
pension åt ifrågavarande två befattningshavare och skolöverstyrelsen tillstyrkt
denna framställning, har statskontoret i avgivet utlåtande anfört
följande:
Enligt vad handlingarna utvisa föreligga goda skäl att i nu förevarande
fall bereda pension. Vad beträffar de belopp, som i sådant avseende kunna
ifrågakomma, erinrar statskontoret därom, att enligt 1925 års riksdags beslut
och kungl. kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) vissa grunder blivit
fastslagna för avpassande av pensionsbelopp åt civila löntagare vid armén
och marinen, vilka blivit övertaliga till följd av den nya försvarsorganisationen
; och dessa grunder synas lämpligen böra komma till tillämpning vid
avpassande av pensioner även för andra till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare
än som äro i kungörelsen direkt avsedda.
På grund härav och då förslagen, som äro uppgjorda med tanke att de
föreslagna beloppen skola såsom s. k. oreglerade pensioner ökas med pensionstillägg
och pensionsförhöjningar, i alla händelser måste omarbetas så att
pensionerna kunna behandlas såsom nyreglerade, föreslår statskontoret, att
pensionerna åt kokerskan Westin och sömmerskan Andersson måtte avpassas
enligt de i förenämnda kungörelse angivna grunder samt alltså bestämmas
att utgöra för den förra 732 kronor (530 + 6 x 14 + 128 = efter avrundning
732) samt för den senare 876 kronor (740 [maximum] + 145 = efter avrundning
876). Pensionerna torde böra föreslås att från allmänna indragningsstaten
utgå från och med månaden näst efter den, vari avgång från anställningen
äger rum.
Departementschefen har biträtt statskontorets förslag.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositio -
nen.
116
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pensioner
åt en överlärare
och två
lärarinnor vid
tekniska skolan
i Stockholm.
I fråga om den av statskontoret i förevarande fall använda beräkningsgrunden
åberopar utskottet vad under punkten 32:o i det föregående anförts
rörande där avsedda motsvarande fall.
Vad angår Kungl. Maj:ts här avhandlade framställning har utskottet
icke funnit anledning till annan erinran mot densamma än att pensionsbeloppet
för sömmerskan Andersson synes böra, i anslutning till vad som
föreslagits i vissa i detta utlåtande behandlade liknande fall, begränsas
till 852 kronor.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att envar av kokerskan vid
institutet för blinda å Tomteboda Klara Sofia Westin
och sömmerskan vid samma institut Emma Charlotta
Andersson må från och med månaden näst efter den,
under vilken hon avgår från sin anställning vid institutet,
dock tidigast från och med den 1 juli 1927,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension, uppgående för Klara
Sofia Westin till 732 kronor och för Emma Charlotta
Andersson till 852 kronor.
103: o.
Beträffande Kungl. Maj ds uti punkten 7:o av förevarande proposition
gjorda framställning angående familjepension åt lektorn K. O. N. Troengs
änka och barn har utskottet redan under punkten 2:o i det föregående
yttrat sig; varom utskottet här velat
erinra.
104 :o.
Under punkten 8:o av propositionen nr 125 föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att en var av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm
Carl Axel Eugen Kjellin samt lärarinnorna vid samma skola Anna Vinka
Wall, född Westfeldt, och Hilda Gabriella Josefina Waldenström må från
och med månaden näst efter den, varunder vederbörande befattningshavare
entledigas från sin tjänst vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, Kjell i p med 1,980 kronor,
Anna Ulrika Wall med 804 kronor och Hilda Gabriella Josefina Waldenström
med 1,584 kronor.
Kjellin är född den 10 januari 1862, Anna Ulrika Wall den 16 november
1856 och Hilda Gabriella Josefina Waldenström den 12 maj 1863.
117
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:
Kjellin har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord tjänstgjort
vid tekniska skolan, från och med höstterminen 1899 som biträdande lärare
i figurteckning vid högre konstindustriella skolan samt från och med höstterminen
1912 som överlärare i samma ämne vid aftonskolan och skolan
för kvinnliga lärjungar. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningarna
efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer han att hava uppnått 65
levnads- och 29 tjänstår. Hans tjänstgöring omfattar 16 timmar i veckan
med en avlöning sedan år 1920 av 2,631 kronor för år, frånsett dyrtidstil
lägg.
Anna Ulrika Wall har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord
tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolans högre konstindustriella avdelning
i mönsterritning med tillämpningar, i vilka läroämnen någon överlärarbefattning
icke varit upprättad. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningen
efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer hon att hava
uppnått 70 levnads- och 29 tjänstår. Hennes tjänstgöring omfattar 5 timmar
i veckan med avlöning sedan år 1920 av 774 kronor för år, frånsett
dyrtidstillägg.
Hilda Gabriella Josefina Waldenström har alltsedan år 1891 med utmärkta
vitsord tjänstgjort vid tekniska skolan, sedan år 1892 som lärarinna
i frihandsteckning och textning i skolans avdelning för kvinnliga lärjungar
och sedan år 1896 som lärarinna i geometrisk konstruktionsritning i samma
skolavdelning, och sålunda uppnått 63 levnads- och 35 tjänstår. Hennes
tjänstgöring omfattar 22 timmar i veckan med en avlöning sedan år 1920
av 1,953 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.
Skolöverstyrelsen har avgivit särskilda utlåtanden över gjorda ansökningar
om pension åt ifrågavarande befattningshavare.
Skolöverstyrelsen erinrar därom, att befattningshavare vid tekniska skolan
i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla pension men att
riksdagen på grund av Kungl. Maj ds framställningar i flera föregående
fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare vid nämnda skola,
varvid pensionernas belopp i regel beräknats efter samma grunder, som
genom civila pensionslagen äro fastställda med avseende å ordinarie innehavare
av civil tjänst, överstyrelsen tillstyrker därför en likartad behandling
av de nu föreliggande framställningarna. För erhållande av full pension
bör enligt överstyrelsens mening, såsom för ordinarie lärare vid tekniska
fackskolor och tekniska gymnasier fordras 30 tjänstår.
överstyrelsen finner således de ifrågasatta pensionerna höra uppgå till
följande belopp, nämligen för Kjellin (2a 3C>'' 2/:< * 2,631 =) 1,695 kronor 53 öre
eller, avrundat, 1,690 kronor, för Anna Ulrika Wall (i9/;,n'' Ä/s'' 774 = 498
kronor 80 öre eller, avrundat, 500 kronor samt för Hilda Gabriella Josefina
Waldenström (2/„ • 1,953 =) 1,302 kronor eller, avrundat, 1,300 kronor. Härtill
böra komma dyrtidstillägg enligt grunder, som äro eller varda fastställda.
Statskontoret har anfört följande:
Åberopande vad skolöverstyrelsen anfört ävensom den utredning rörande
lärarpersonalens vid tekniska skolan i Stockholm ställning i pensionshänseende,
som av statskontoret framlagts i underdånigt utlåtande den 14 april
1924, får statskontoret framhålla, att goda skäl synas föreligga för beredande
av pension åt nu ifrågavarande tre befattningshavare vid skolan; och har
118
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
statskontoret icke annat att erinra beträffande skolöverstyrelsens förslag än
att de föreslagna pensionerna, respektive 1,690 kronor, 500 kronor och 1,300
kronor, uppenbarligen måste jämställas med s. k. oreglerade pensioner, men
att pensionsförslag, som numera föreläggas riksdagen, synas böra innefatta
pensionsbelopp, vilka kunna behandlas enligt de föreskrifter, som gälla beträffande
s. k. nyreglerade pensioner. På grund härav och med iakttagande
av någon reduktion av pensionsbeloppen med hänsyn därtill, att några avgifter
för egen pensionering icke erlagts, vill statskontoret för sin del föreslå
pensionsbelopp av respektive 1,980 kronor för Kjellin, 804 kronor för Anna
Ulrika Wall och 1,584 kronor för Hilda Gabriella Josefina Waldenström.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Med hänsyn till riksdagens tidigare beslut i fråga om pensionering av
personal vid tekniska skolan i Stockholm har utskottet ansett sig höra
tillstyrka, att pension beviljas jämväl nu ifrågavarande befattningshavare.
Vad angår lärarinnan Anna Ulrika Wall har utskottet visserligen härvidlag
hyst stor tvekan, enär hennes tjänstgöring endast omfattat 5 timmar
i veckan, men i betraktande av att hon under 29 år innehaft fast
anställning vid skolan har utskottet icke velat motsätta sig att en mindre
pension beredes henne.
Vad angår storleken av ifrågavarande pensioner innebär Kungl. Majrts
förslag beviljandet av pensionsbelopp, som enligt utskottets förmenande
knappast kunna anses stå i riktigt förhållande till vederbörandes avlöningsförmåner,
särskilt om hänsyn tages till det förhållandet att pensionsavgifter
ej erlagts. Vad nu anförts gäller särskilt i fråga om lärarinnan
Wall, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle komma att uppbära pension
jämte därå belöpande dyrtidstillägg till belopp ungefär motsvarande den av
henne åtnjutna avlöningen jämte därå utgående dyrtidstillägg. I fråga om
lärarinnan Waldenström lärer vidare böra beaktas, att hon — som vid
sidan av ifrågavarande tjänst bestritt övningslärarinnebefattning vid
enskild läroanstalt — enligt Kungl. Maj:ts under punkten 12 av elfte
huvudtiteln i årets statsverksproposition framlagda, av riksdagen numera
godkända förslag rörande ändrade grunder för tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter skulle bliva berättigad
till tilläggspension, uppgående till ett belopp av något över 300 kronor
årligen, frånsett tilläggsförmåner.
Med anledning av vad sålunda anförts har utskottet ansett reduktion böra
äga rum beträffande samtliga de i förevarande punkt föreslagna pensionsbeloppen;
och har utskottet funnit sig böra förorda följande belopp, nämligen
1,848 kronor för Kjellin, 444 kronor för Wall och 1,020 kronor för
Waldenström.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att en var av
överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Carl Axel
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
119
Eugen Kjellin samt lärarinnorna vid samma skola
Anna Ulrika Wall, född Westfeldt, och Hilda Gabriella
Josefina Waldenström må från och med månaden näst
efter den, varunder vederbörande befattningshavare
entledigas från sin tjänst vid skolan, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension, Kjellin med 1,848 kronor, Anna
Ulrika Wall med 444 kronor och Hilda Gabriella Josefina
Waldenström med 1,020 kronor.
105:o.
I fråga om Kungl. Maj:ts under punkten 9:o av samma proposition
gjorda framställning om pension åt överläraren vid tekniska skolan i
Stockholm G. E. Malmquists änka kommer utskottet att i annat sammanhang
yttra sig (utlåtande nr 38, punkten 45); vilket utskottet här får
för riksdagen
anmäla.
106 ro.
Under punkten 10:o av berörda proposition nr 125 föreslår Kungl. Maj:t j>>9;pension
åt f. Lar aren
riksdagen medgiva, vid slöjd- och
dels att förre läraren vid slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg Adam tekniska sko
_
# . on.. • ton x Toners
Bergman
må, räknat från och med den 1 januari 1926, a allmänna in- borg
dragningsstaten under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd Bergman.
av 720 kronor,
dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl, att av det beräknade dyrtidstilllägget
å det sammanlagda understödsbelopp, som må utgå av statsmedel
samt från Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs stad, skall av statsmedel
bestridas allenast vad som belöper å den från allmänna indragningsstaten
utgående delen av understödsbeloppet.
Bergman, som är född den 15 september 1858, tjänstgjorde alltsedan år
1880 oavbrutet vid slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg och avgick från
sin lärarbefattning därstädes med utgången av år 1925 i anledning av
skolans omorganisation. Han innehade då 67 levnads- och 46 tjänstår.
Av skolans styrelse har Bergman erhållit högsta vitsord för sin tjänstgöring,
som omfattat i genomsnitt 8 timmars daglig tjänstgöring med en
undervisningstid av omkring sju månader om året. Hans avlöning har i
medeltal under de sista 5 åren uppgått till 2,760 kronor. Dessutom har
120
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Bergman under nära 5 läsår varit slöjdlärare vid högre allmänna läroverket
i Vänersborg. Från och med år 1926 hava Älvsborgs läns landsting
och Vänersborgs stad, vilka lämnat bidrag till skolans upprätthållande,
beviljat Bergman pension, landstinget med 1,250 kronor och staden med
500 kronor för år, dock utan rätt till dyrtidstillägg härå.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
107 ro.
Ang. årligt I en inom andra kammaren väckt motion nr 167 har herr Bengtsson i
väviär ar innan Norup hemställt, »att riksdagen måtte bevilja vävlärarinnan Banna
Banna Sunes- Sunesson, Kristinehamn, ett årligt understöd av 800 kronor att utgå under
hennes återstående livstid från och med månaden näst efter den, under
vilken hon avgår från sin befattning som vävlärarinna vid Kristinehamns
praktiska skola».
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.
Av motionen jämte tillgängliga handlingar framgår, att Hanna Sunesson,
som är född den 2 februari 1865, efter genomgången utbildning vid
Kristinehamns praktiska skola och vävskolan i Borås allt sedan år 1890
med vissa avbrott varit och fortfarande är anställd såsom vävlärarinna
vid nämnda praktiska skola. Denna skola, vilken är en enskild, åtnjuter
sedan år 1920 såsom enskild anstalt för yrkesundervisning statsunderstöd
för bland annat den yrkesavdelning, slöjdavdelningen, till vilken vävundervisningen
hör. Vid sidan av berörda anställning har Sunesson under
vissa sommarferier tjänstgjort som vävlärarinna vid kvinnliga folkhögskolekurser,
varjämte hon såsom tillkallad sakkunnig biträtt vid förberedande
och ordnande av verksamheten vid ett år 1906 bildat hemslöjdsmagasin
för Kronobergs län. Av utredningen framgår vidare, att Hanna
Sunessons verksamhet av för hemslöjden närmast intresserade kretsar
ansetts vara av betydelse för utvecklingen av denna slöjdart.
I motionen har framhållits, att riksdagen tidigare »visat sig uppskatta
oegennyttigt arbete till det allmännas bästa och såsom erkännande av
sådan verksamhet tilldelat understöd av statsmedel för beredande av livsuppehälle
åt vederbörande på deras ålderdom». Såsom exempel på dylika
fall har anförts riksdagens beslut år 1921 om understöd åt lappmannen
Johannes Olofsson Turi, samma års riksdags beslut om understöd till
smeden och fornforskaren Per Edholm i Bjärtrå socken, Ångermanland,
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
121
samt beslut vid 1924 års riksdag om pension åt f. d. skogvaktaren C. A.
Gustafsson i Bomhus.
Såsom jämväl i motionen omnämnts, medgavs genom 1926 års riksdags
beslut om upptagande i statens pensionsanstalt av vissa nya grupper av
befattningshavare delaktighet i nämnda pensionsanstalt för bland andra
lärare vid statsundei*stödda enskilda anstalter för yrkesundervisning. I samband
därmed beslötos övergångsbestämmelser av innehåll, att staten kunde
under vissa förutsättningar bidraga till bestridande av engångsavgift för
retroaktiv tillämpning av pensionsanstaltens reglemente för ifrågavarande
befattningshavare. Att staten skulle, i annan mån än som möjliggjorts
genom nyssberörda beslut, ikläda sig kostnader för pensionering av lärare
vid en enskild läroanstalt av förevarande slag, har utskottet med hänsyn
till de konsekvenser, som därav skulle kunna uppstå, ansett sig icke böra
förorda. Utskottet vill ock erinra, att ett tidigare väckt förslag om pensionering
med statsmedel av befattningshavare vid enskild läroanstalt av
liknande art på utskottets hemställan blivit av riksdagen avslaget.
Vad angår de av motionären åberopade fall, i vilka riksdagen tidigare
beviljat understöd såsom erkännande av viss betydelsefull verksamhet, vill
utskottet framhålla, att dessa fall enligt utskottets mening icke äro av den
beskaffenhet att de kunna anföras såsom stöd för ett bifall till det nu framställda
förslaget. Det gällde i nämnda fall personer, vilka utan att hava
innehaft någon anställning nedlagt ett uppoffrande och framstående arbete
inom vissa forsknings- och odlingsområden. I samband med behandling av
ärenden utav senast avsedd art har ock vid flera tillfällen betonats, att vid
beviljande av understöd i dylika fall stor varsamhet måste iakttagas.
På grund av vad nu anförts har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall
till motionärens förslag. Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion II: 167 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Yl. Ang. jordbruksdepartementet.
108 :o.
I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 83 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, uti punkten
Do föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. domänintendenten i Uppsala län
friherre Erik Gustaf Leijonhufvud må från och med den 1 januari 1927
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 2,448 kronor.
Utskottet.
Ang. pension
åt f. d. domänintendents
n
friherre Erik
Gu staf Le ijon -hufvud.
122
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Ang. pension
åt extra assistenten
vid
cent»-alanstalten
för för söksväsendet
på
jordbruksområdet
K. W.
Svensson.
Av handlingarna inhämtas, att friherre Leijonliufvud, som är född den
27 mars 1853, från den 13 oktober 1905 oavbrutet skött ifrågavarande
domänintendentsbefattning, med vilken varit förenat ett årligt arvode
av 3,400 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Under erinran, att riksdagen tidigare i ett flertal fall åt domänintendenter
beviljat pensioner till oreglerade belopp, motsvarande den nu föreslagna
nyreglerade pensionen, får utskottet, som icke haft anledning till
anmärkning mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
109 :o.
Under punkten 2:o av nyssnämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att extra assistenten vid centralanstalten för
försöks väsendet på jordbruksområdet Karl Wilhelm Svensson må från och
månaden näst efter den, varunder han lämnar nämnda sin anställning,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,716 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Svensson, som är född den 18
december 1866, efter avlagd filosofie kandidatexamen tjänstgjort dels vid
Lunds universitets kemiska institution under tiden 16 september 1896—30
augusti 1899 såsom extra ordinarie amanuens och 1 september 1899—30
augusti 1903 såsom amanuens, dels såsom extra eller såsom andre assistent
vid statsunderstödda kemiska stationen i Kalmar under tiden september
1903 —sommaren 1913 dels ock såsom extra assistent vid centralanstaltens
avdelning för lantbrukskemi från och med den 1 mars 1914 ävensom att
han numera på grund av sockersjuka samt därav föranledd allmän kraftnedsättning
endast med stor svårighet kan sköta sin tjänst.
I fråga om utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
110:o.
123
över Kungl. Maj:ts under punkterna 3:o—5:o av ifrågavarande proposition
nr 83 gjorda framställningar angående pension åt snickaren X. A.
Nilssons änka, angående pension åt stallbetjänterna J. A Holms och J. E.
Bergströms änkor samt angående understöd åt extra skriv- och vaktmästarbiträdet
A. Rohdins änka och minderåriga barn kommer utskottet att i
annat sammanhang (utlåtande nr 38 punkterna 48—50) yttra sig; vilket
utskottet skolat härigenom för riksdagen
anmäla.
lll:o.
Uti punkten 6:o av förevarande proposition har Kungi. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan vid rikets allmänna kartverk, änkan
Eugenia Eriksson, född Svensdotter, må från och med månaden näst efter
den, varunder hon frånträder sin anställning därstädes, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av
600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Eriksson, som är född
den 11 januari 1859, sedan den 1 november 1908 varit anställd som städerska
vid ekonomiska avdelningen av rikets allmänna kartverk. Hennes avlöning
utgjorde de tre första åren 480 kronor för år och har sedermera
tid efter annan höjts. På sista tiden har densamma uppgått till 1,500
kronor, vartill alltsedan 1921 kommit fri bostad. Efter sin avlidne make,
vaktmästaren vid kartverket C. A. Eriksson, vilken avled år 1912, åtnjuter
hon en utav 1913 års riksdag beviljad pension av 180 kronor
om året.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till åberopande statsrådsprotokollet.
Utskottet tillstyrker, att pension beviljas städerskan Eriksson. Beträffande
pensionens storlek kunde visserligen ifrågasättas någon minskning i det
av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet med hänsyn till den av Eriksson
uppburna änkepensionen, vilken med pensionstillägg och dyrtidstillägg
enligt nu gällande grunder torde uppgå till i runt tal 400 kronor årligen.
I betraktande av den avlöning, som änkan Eriksson under senare år
åtnjutit, har utskottet emellertid icke velat motsätta sig bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av
riksdagen bifallas.
Ang. pension
åt städerskan
vid rikets allmänna
kartverk
änkan
Eugenia
Eriksson.
Utskottet.
Ang. särskild
pension åt
rektorn vid
lantbruksinstitutet
vid
Ultuna, professorn
J. A
Sjöström.
124 Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
112:o.
Beträffande Kungl. Maj:ts i punkten 7:o av samma proposition gjorda
hemställan angående pension åt tjänstemannen vid statens meteorologiskhydrografiska
anstalt K. S. Haldins änka och minderåriga barn kommer
utskottet att i ett annat sammanhang (utlåtande nr 38 punkten 51) avgiva
yttrande; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
113 ro.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 60 av herrar Sederholm och Hammarskjöld, Hjalmar, samt den andra
inom andra kammaren under nr 172 av herrar Hedlund i näste och Sköld,
har hemställts, »att riksdagen måtte åt rektorn vid Ultuna lantbruksinstitut
professor J. A. Sjöström, utöver den pension, som må honom i egenskap av
professor tillkomma, bevilja en särskild pension å 1,000 kronor årligen att
utgå från samma tid som professorspensionen».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
nr 60 i första kammaren.
__Av tillgängliga handlingar framgår, att professor Sjöström är född den
3 juni 1861 och alltså den 3 juni 1926 uppnått pensionsåldern, att han,
enligt medgivande av Kungl. Maj:t, efter pensionsålderns inträde kvarstått
och fortfarande kvarstår i tjänst, ävensom att han varit anställd såsom
assistent vid den statsunderstödda kemiska stationen i Västerås under tiden
1 juni 1883 — 31 oktober 1889, såsom lärare vid lantbruksinstitutet vid
Alnarp under tiden 1 november 1889—31 oktober 1902 samt såsom lärare,
sedermera professor, och rektor vid lantbruksinstitutet vid Ultuna från och
med den 1 november 1902.
I skrivelse den 7 juli 1926 gjorde styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut
hos Kungl. Maj:t framställning om beredande åt Sjöström, utöver honom i
egenskap av professor författningsenligt tillkommande pension, av särskild
pension till belopp av 1,000 kronor. Till stöd för denna hemställan anförde
styrelsen huvudsakligen följande:
I skrivelse den 8 september 1925 angående medgivande för professorn
Sjöström att kvarstå i sin befattning intill den 1 november 1927 hade
styrelsen funnit anledning att anföra, »att, även om professor Sjöström, som
ända från år 1902 varit rektor, torde kunna i denna egenskap påräkna ett
särskilt pensionstillägg, det vore hårt för honom att nödgas avgå omedelbart
före en väntad lönereglering för professorerna med därav följande
pensionsf örhö jning.»
Det sökta anståndet med professor Sjöströms avgång hade blivit av Kungl.
Maj:t beviljat. Men det syntes numera få anses uteslutet, att lönereglering
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 125
komme till stånd före utgången av hans sålunda medgivna förlängda
tjänstetid.
Vid sådant förhållande kunde styrelsen ej annat än finna en ytterligare
anledning föreligga att tillerkänna professor Sjöström ett pensionstillägg i
hans egenskap av rektor under ej mindre än 25 år.
Ett sådant tillägg skulle i alla händelser enligt styrelsens förmenande
varit i hög grad påkallat med hänsyn till de omständigheter, som angåves
i en vid skrivelsen fogad promemoria. Styrelsen ville särskilt fästa uppmärksamheten
därpå, att rektor vid lantbruksinstitut icke i anledning av
rektorsgöromålen åtnjöte någon nedsättning i sin tjänstgöringsskyldighet
såsom lärare. Rektorsgöromålen — vid Ultuna omfattande även bokföring
och kassautbetalningar — utgjorde sålunda i sin helhet ett tillägg till
undervisningsskyldigheten. Härtill komme, att rektor i följd av sitt ämbete
vore självskriven ledamot icke blott såsom övriga professorer av lärarrådet,
utan även av styrelsen med dess ganska talrika och särskilt för rektor
arbetskrävande sammanträden, samt att professor Sjöström jämväl varit
styrelsens sekreterare.
Med avseende å professor Sjöströms sätt att sköta sina åligganden kunde
styrelsen endast med all styrka upprepa vad i förut omförmälda framställning
anförts, nämligen att han under all sin tjänstgöring såsom lärare och
rektor ådagalagt framstående skicklighet och utmärkt nit.
Vad anginge beloppet av den ifrågasatta särskilda pensionen, ansåge styrelsen
visserligen goda skäl tala därför, att densamma bestämdes till två
tredjedelar av rektorsarvodet 2,000 kronor. Styrelsen hade emellertid
funnit sig böra stanna vid att såsom pensionsbelopp föreslå hälften av
detta arvode.
I den uti skrivelsen omförmälda promemorian framhölls, bland annat,
att rektorerna vid lantbruksinstituten åtnjöte arvode av 2,000 kronor men
i olikhet med andra rektorer icke hade något avdrag i tjänstgöringsskyldigheten
såsom lärare — tvärtom hade rektorn vid Ultuna det största antalet
föreläsningar, över 200 mot normalt 150 å 160 och i vissa fall åtskilligt
därunder;
att rektorn vid Ultuna även skötte institutets bokföring och verkställde
alla utbetalningar, varemot vid Alnarp funnes anställda kamrerare och
kassör; först på de senaste åren hade ett mindre anslag beviljats till skrivlijälp
vid Ultuna;
samt att rektorer vid högre allmänna läroverk, folkskoleseminarier,
blindinstitut, tekniska läroverken m. fl. hade samma pension, som före den
senaste löneregleringen utgått till universitetsprofessor, eller 5,600 kronor,
medan rektorerna vid lantbruksinstituten i pension åtnjöte 5,000 kronor.
I ett över styrelsens framställning avgivet, den 24 juli 1926 dagtecknat
utlåtande anförde statskontoret följande:
Rektorer vid universitet, högskolor eller andra vetenskapliga institutioner
hade icke ansetts böra komma i åtnjutande av högre pensioner än vad
som tillkomme professor. Under sådana omständigheter syntes det få anses
mindre lämpligt att i ett särskilt fall bevilja en rektor tilläggspension. På
grund härav och med erinran att å pension till belopp av 5,000 kronor
126
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, årligen utginge
pensionsförhöjning med 1,060 kronor, finge statskontoret hemställa, att
framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
På grund av remiss avgav jämväl den s. k. 1926 års pensionsutredning,
vilken inom finansdepartementet tillkallats med uppdrag att bland annat
verkställa överarbetning av uppgjort förslag till civil tjänstepensionslag,
den 19 januari 1927 utlåtande i ärendet. Detta utlåtande är av följande
innehåll:
Pensionsutredningen, som syntes hava att i ärendet yttra sig allenast ur
principiell synpunkt, finge såsom sin mening anföra, att sådant särskilt
arvode, som enligt gällande stat för lantbruksinstitutet vid Ultuna tillkomme
institutets rektor, icke vore av beskaffenhet att böra medföra förhöjning
av det för professorstjänsten fastställda pensionsunderlaget och
sålunda ej heller av tjänstepensionen. Därest och så länge rektorsgöromålen
vid lantbruksinstitutet skulle bestridas av en innehavare av professors tjänst
vid institutet mot åtnjutande av särskilt arvode utöver professorsavlöningen,
kunde nämligen i pensionsavseende icke anses förefinnas någon särskild
befattning såsom rektor, utan rektoratet vore att betrakta endast såsom ett
åt en ordinarie tjänsteman givet uppdrag. Liknande vore förhållandet
exempelvis beträffande divisionsordförande i hovrätt, generaldirektörs ställföreträdare
i vissa centrala verk, rektor vid universitet, rektor vid tekniska
högskolan, föreståndare för bergsskolan, avdelningschef hos skolöverstyrelsen,
rektor vid veterinärhögskolan. I samtliga omförmälda fall åtnjöte vederbörande,
utöver avlöningen å den ordinarie tjänst han innehade, arvode för
det särskilda uppdraget utan att därför detta uppdrag vore att anse såsom
en befattning i pensionshänseende.
Det borde erinras, att även enligt det nya förslag till civil tjänstepensionslag,
som år 1925 avgivits av 1921 års pensionskommitté, sådana arvoden
som nyss nämnts icke skulle medföra förhöjning av den vederbörande på
grund av hans ordinarie tjänst tillkommande tjänstepensionen.
Ur den synpunkt pensionsutredningen, enligt vad ovan sagts, syntes hava
att anlägga å förevarande spörsmål hade utredningen ansett sig icke kunna
tillstyrka den av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut gjorda framställningen
om beredande av tilläggspension åt professorn Sjöström.
Genom beslut den 4 mars 1927 har Kungl. Maj:t, i enlighet med vad de
i ärendet hörda myndigheterna hemställt, funnit den av styrelsen för lantbruksinstitutet
gjorda framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.
I likhet med statskontoret och den s. k. 1926 års pensionsutredning finner
utskottet det ur principiell synpunkt innebära betänkligheter att bereda professorn
Sjöström i hans egenskap av rektor vid lantbruksinstitutet vid Ultuna
.särskild pension utöver honom författningsenligt tillkommande professorspension.
Med hänsyn till vad i de avgivna utlåtandena anförts skulle ett
beslut i sådan riktning enligt utskottets mening vara ägnat att medföra
konsekvenser, som icke kunna anses önskvärda. På grund härav och då,
såsom statskontoret framhållit, professorn Sjöström torde bliva berättigad
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
127
till pensionsförmåner om tillhopa 6,060 kronor förutom dyrtidstillägg, har
utskottet — oaktat professorn Sjöströms tjänstetid såsom rektor torde vara
ovanligt lång — funnit sig ej kunna tillstyrka bifall till motionärernas
förslag.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner I: 60 och II: 172 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
VII. Ang. handelsdepartementet.
114:o.
I en till riksdagen avlåten, den 4 februari 1927 dagtecknad proposition
nr 75 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,
dels att ombudsmannen vid sjömanshuset i Hudiksvall Olof Carlsson må
från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från befattningen
äger rum, å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid
åtnjuta årligt understöd med sexhundranittiosex kronor,
dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare
i statens tjänst, med iakttagande likväl, att, därest till Carlsson årligt
understöd utbetalas jämväl från Hudiksvalls sjömanshuskassa, dyrtidstilllägget
skall beräknas å det sammanlagda understödsbeloppet men av statsmedel
bestridas allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget
belöper på den från allmänna indragningsstaten utgående delen
av understödsbeloppet.
Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande:
Carlsson är född den 5 juli 1845 och bar alltså uppnått en ålder av
81 år. Sedan den 10 december 1894 eller under mera än 32 år bar ban
innehaft sin nuvarande befattning såsom ombudsman vid sjömanshuset i
Hudiksvall. Såsom ombudsman uppbär Carlsson, förutom dyrtidstillägg,
en avlöning av 1,800 kronor, varjämte ban äger tillgodonjuta de vid sjömanshuset
inflytande sportlerna, vilka under senaste femårsperiod uppgått
till i medeltal omkring 205 kronor för år. Carlsson saknar på grund av
sin höga ålder varje möjlighet att medelst någon verksamhet bidraga till
sitt uppehälle efter avskedstagandet, varjämte företetts ett av två personer
utfärdat intyg, att Carlsson, om pension icke beviljades honom, skulle
komma i ekonomiskt betryck.
I skrivelse den 31 december 1926 har kommerskollegium hemställt om
Ang. under»
stöd åt sjömanshusombudsmannen
O.
Carls8o,n.
128
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
ett årligt understöd å 1,400 kronor jämte dyrtidstillägg med lika fördelning
mellan statsverket och sjömanshuskassan.
Statskontoret har för sin del icke haft annat att erinra än att det föreslagna
understödsbeloppet av statsmedel, 700 kronor, syntes böra minskas
till närmast lägre med 12 delbara tal eller således till 696 kronor.
Departementschefen har — efter erinran om de tidigare förslag, som
framkommit i fråga om sjömanshustjänstemännens pensionering, och under
hänvisning till vad som anförts under punkten 26 i tionde huvudtiteln av
årets statsverksproposition angående den under utredning varande frågan
rörande omorganisation av sjömanshusen — vidare framhållit, att det icke
syntes vara möjligt att, innan sistberörda fråga fått sin lösning, framlägga
något allmänt förslag till pensionsbestämmelser för sjömanshusens personal.
Nu förevarande understödsfråga syntes därför böra lösas på samma sätt
som de tidigare eller åren 1921, 1923 och 1925 behandlade spörsmålen av
enahanda art eller så att understöd bereddes dels från allmänna indragningsstaten,
dels ock från vederbörande sjömanshuskassa, med lika fördelning
mellan statsverket och kassan.
I avseende å beloppet har departementschefen anslutit sig till statskontQrets
förslag; och borde dyrtidstillägg utgå å understödens totalbelopp och
fördelas mellan statsverket och sjömanshuskassan efter samma proportion
som själva understödsbeloppen.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
Med hänsyn till vad riksdagen tidigare i liknande fall heslutit och då
frågan rörande omorganisation av sjömanshusen ännu icke nått en lösning,
har utskottet ansett sig höra tillstyrka, att understöd beviljas här
ifrågavarande befattningshavare. Utskottet vill i detta avseende ansluta
sig till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 75
må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 22 april 1927-
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
129
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Pettersson i
Olovstorp, Lindley, Lindgren, Östergren, P. A. Larsson och Bodin; med undantag därav att
herr Forssberg deltagit i behandlingen av punkterna 99—114 i stället för herr Gustafsson
i Stensholm; samt
från andra kammaren: herrar Borggren, Backlund, Lovén, Olsson i Berg, Wikström,
Rgberg, Höglund och Svensson i Betingetorp; med undantag därav att herr Eklund deltagit
i behandlingen av punkterna 32—74 i stället för herr Lovén, herr Molander i behandlingen
av punkterna 78—81 i stället för herr Bäcklund samt herr Thore i behandlingen av punkten
99 i stället för herr Svensson i Betingetorp.
Reservationer:
vid punkten 7:o (angående pensionsförbättring åt vissa månadslönare vid
flottans varv i Karlskrona):
av herrar Lindley och Bäcklund;
vid punkten 8:o (angående pensionsförbättring åt verkmästaren K. G. H.
Sjöberg):
av herrar Lindley och Bäcklund;
vid punkten 47:o (ang. pension åt f. faktoristädaren A. Andersson):
av herrar Bäcklund, Höglund och Svensson i Betingetorp, vilka yrkat,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och berörda motion II: 305, må medgiva,
att förre städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Axel Andersson må från och med den 1 maj
1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 996 kronor.
vid punkten 76:o (angående pension åt f. daglönaren J. A. Lindström):
av herrar Östergren, Bäcklund och Höglund, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindström varit anställd i statens
tjänst i 20 år 10 månader. Av ingivna läkarintyg bestyrkes, att han
lidit och fortfarande lider av höggradig neurasteni m. m., vilket med mycket
stor sannolikhet varit orsaken till att han på egen begäran erhållit
avsked år 1923 och därmed ställt sig och sin familj i ett mycket bekymmersamt
läge. Det arbete, han efter avskedet kunnat förskaffa sig, har
varit av tillfällig art såsom trädgårdsarbetare o. d. Hade hans nervsjukdom
varit av lindrigare beskaffenhet, så att han avgjort varit herre över sina
handlingar, hade han med all sannolikhet behållit sin tjänst och vid den
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 8 sand. 24 höft. (Nr 36.)
130
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
från och med år 1926 genomförda förtidspensioneringen kunnat såsom förman
med 23 tjänstår erhålla förtidspension med ett belopp av 1,104 kronor
förutom dyrtidstillägg.
Med hänsyn till det anförda torde sådana ömmande omständigheter få
anses föreligga, att riksdagen av billighetsskäl bör bevilja Lindström något
understöd. På grund härav liemställes,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner
I: 62 och II: 98, må medgiva, att förre daglönaren Johan
Alfred Lindström må från och med den 1 januari 1927
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.»
vid punkten 79:o (angående årligt understöd åt städerskan Ebba Sofia
Lovisa Lundin):
av herrar Höglund och Molander, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet, som ansett sig i förevarande fall icke kunna tillstyrka pension
eller årligt understöd, har med hänsyn till städerskan Lundins omkring
23-åriga anställning i statens tjänst och de i ärendet åberopade synnerligen
ömmande omständigheterna velat uttala, att hinder icke synes föreligga för
Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel låta till Lundin utbetala en gratifikation
med skäligt belopp.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 19 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
vid punkten 82 :o (angående årligt understöd åt förre fortifikationsarbetaren
O. Sundström):
av herrar östergren, Bäcklund, Boven och Höglund, vilka med åberopande
av vad statskontoret i avgivet utlåtande anfört samt i enlighet med nämnda
ämbetsverks förslag hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion!!: 58,
må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Oskar
Sundström må från och med den 1 januari 1927 under
sin återstående livstid uppbära, utöver honom såsom
delägare i statens järnvägars pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal tillerkänd pension,
ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp av 180 kronor utan rätt att därå åtnjuta
dyrtidstillägg;
vid punkten 90:o (angående pension åt f. d. länsnotarien E. O. F. Forssgren):
av herr Bäcklund; samt
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 131
av herr Lovén, som ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i detta fall föreligga, har
utskottet ansett sig böra biträda förslaget om beredande åt Forssgren av en
pension från och med ingången av innevarande år; och vill utskottet beträffande
pensionsbeloppet ansluta sig till Kungl. Maj:ts framställning. Däremot
har utskottet — som anser sig icke böra ingå på frågan om åtgärder
för understöds fritagande från utmätning — i likhet med föredragande
departementschefen icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beviljande av
understöd retroaktivt för tiden före den 1 januari 1927. Utskottet kan
sålunda icke biträda motionärens yrkande om medgivande av en engångsersättning.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition och med avslag å berörda motion
II: 317, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,
må medgiva, att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar
Ferdinand Forssgren må från och med den 1 januari
1927 under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten
utgå en årlig pension av 3,000 kronor.»
vid punkten 99:o (angående ökad pension åt professorn J. E. Lehmann):
av herrar Borggren, Bäcklund, Lovén och Höglund, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Det utav 1915 års riksdag för professor Lehmann medgivna pensionsbeloppet
av 5,600 kronor överstiger avsevärt den pension, som vid avgång
efter uppnådd pensionsålder skulle tillkomma honom även med tillämpning
av nu gällande pensionsunderlag för universitetsprofessor. Vid sådant
förhållande och då å berörda pensionsbelopp jämväl torde komma att
utgå vissa förhöjningar och tillägg enligt av riksdagen efter år 1915 antagna
grunder, har utskottet ansett tillräckliga skäl saknas att tillstyrka
större tilläggspension åt Lehmann än den redan medgivna.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke må
vinna riksdagens bifall.»